## Algosim 3.1 introduction

I have published a video showcasing version 3.1 of Algosim:

The video can also be watched on YouTube.

## Algosim 3.1: The umbilic torus

As a second example of plotting parameterised surfaces, let’s make an animated umbilic torus.

Unlike the Möbius strip, the umbilic torus divides ℝ3 into two parts – there’s an “inside” and an “outside”. Also unlike the Möbius strip, it is a two-sided surface, although only the external face is visible from the outside. Similar to the Möbius strip, it has a single “edge”, but whereas the edge of the Möbius strip goes two times around the z axis, the edge of the umbilic torus goes three times around it.

The camera in the animation above rotates about the z axis at the same angular rate as a highlighted u = const parameter curve. A single point on this parameter curve is indicated by a yellow ball; this ball moves along the single edge of the torus, so it goes three times around the z axis before it returns to its original position.

An inset shows the parameter-plane coordinates of the ball’s position.

Notice that each u = const parameter curve – and therefore the cross section of the torus – is a deltoid.

Full source:

F ≔ (u, v) ↦  ❨    sin(u) ⋅ (7 + cos(u/3 − 2⋅v) + 2⋅cos(u/3 + v)),    cos(u) ⋅ (7 + cos(u/3 − 2⋅v) + 2⋅cos(u/3 + v)),    sin(u/3 − 2⋅v) + 2⋅sin(u/3 + v)  ❩;ForEach('(false, true), Opaque, (  S ≔ ClearScene("Umbilic torus");  T ≔ surf([−π, π] × [−π, π] @ F);  B ≔ sphere();  AdjustVisual(S,    "window width": 1080,    "window height": 1080);  AdjustVisual(S.axes, "grid count": 0);  AdjustVisual(T,    "unisided": true,    "show parameter curves": true,    "line width": .5,    "show surface": Opaque);  AdjustVisual(B,    "color": "yellow",    "radius": .2);  t ≔ 0.0;  u ≔ 0;  v ≔ 0;  Γ ≔ curve([−π, π] @ (s ↦ F(t, s)));  Π ≔ ClearDiagram("Parameter plane");  AdjustVisual(Π.view,    "xmin": −π,    "xmax": π,    "ymin": −π,    "ymax": π);  AdjustVisual(Π,    "auto normalize": true,    "window width": 300,    "window height": 300);  D ≔ disk(❨0, 0❩, 0.1);  scene("Umbilic torus");    repeat(    AdjustVisual(S.view, "rθφ": ❨28, π/4 − .75⋅π/4⋅sin(t/3)^5, π/4 − t❩);    Γ2 ≔ Γ; Γ ≔ curve([−π, π] @ (s ↦ F(t, s))); RemoveVisual(Γ2);    AdjustVisual(Γ,      "line width": 10,      "color": "black");    AdjustVisual(B, "position": F(u, v));    AdjustVisual(D, "position": ❨u, v❩);    t ≔ t + 0.02;    u ≔ u + 0.02;    if(u > π, (u ≔ u − 2⋅π; v ≔ v + 2⋅π/3));    if(v > π, (v ≔ v − 2⋅π));    sleep(0.01);    if(t > 3⋅2⋅π, break());  )));

## Algosim 3.1: The Möbius strip

As a simple example of 3D visualisation in Algosim 3.1, let’s draw a Möbius strip and a normal vector field on it.

While already the initial announcement of Algosim 3.1 showed how to plot a surface in the form of a function graph, this example illustrates plotting a parameterised surface (as well as a vector field on a surface).

First, we need a parameterisation of the Möbius strip; we call this F. Also, for bonus points, we introduce a mapping NF that takes a surface parameterisation function, like our F, and returns its normal vector field. Using this mapping, the normal vector field of the Möbius strip is simply N ≔ NF(F). (This is a great example of the beauty of having functions as first-class objects.)

Here is the full code implementing this:

NF ≔ F ↦ ((u, v) ↦ normalized(diff(F(u, v), u, u) × diff(F(u, v), v, v)));S ≔ ClearScene("Möbius strip");AdjustVisual(S.axes, "visible": false);AdjustVisual(S.view, "rθφ": ❨2.792, 72°, 20°❩);F ≔ (u, v) ↦ ❨(1 + .5⋅v⋅cos(u/2))⋅cos(u), (1 + .5⋅v⋅cos(u/2))⋅sin(u), .5⋅v⋅sin(u/2)❩;M ≔ surf([0, 2⋅π] × [−1, 1] @ F);AdjustVisual(M,  "show parameter curves": true,  "parameter curve counts": ❨64, 16❩,  "line width": .75,  "unisided": true);N ≔ NF(F);VF ≔ VectorField([0, 2⋅π, π/32] × [−1, 1, 1/8] @ ((u, v) ↦ F(u, v) ~ N(u, v)));AdjustVisual(VF,  "size": 0.1,  "anchor point": 1.03,  "color": "gold")

## Algosim 3.1

Yesterday, I published version 3.1 of Algosim.

The main new feature is a framework for 3D visualisation based on modern OpenGL and GLSL.

About 20 new functions make it easy to plot graphs, parameterised surfaces, parameterised space curves, vector fields, and 3D primitives and models.

In addition, several existing functions have been improved, as well as the language itself.

What is new in Algosim 3.1?

## Drottning Elizabeth II

Det är svårt att inte bli tagen av nyheten om drottning Elizabeth II:s bortgång.

Hon var en av de offentliga personer jag hade allra störst respekt för. Hennes outtröttliga arbete under mer än sju årtionden präglades av orubblig integritet och värdighet ända till slutet: Hon tillsatte sin 15:e premiärminister så sent som i förrgår.

Samtidigt som jag känner sorg så finner jag tröst i det faktum att den 96-åriga drottningen knappast kunde ha slagit fler rekord eller lämnat ett finare arv efter sig. Det är inte många som fortfarande arbetar i den åldern. Det här är en saga som nästan inte kunde ha fått ett lyckligare slut.

Det är också med glädje jag ser hur värdigt BBC förmedlade nyheten om regentens bortgång.

## Skönhet

Vad är det som gör något vackert? Vad är den själsliga upplevelsen av skönhet?

Den senare frågan tillhör medvetandefilosofin och är därmed utom räckhåll för vetenskapen, medan man beväpnad med kunskap om de världsliga biologiska, neurologiska och psykologiska fenomen som tangerar upplevelsen har en sportslig chans att kunna besvara den förra, betydligt torrare frågan.

Det förefaller uppenbart att skönhet är något subjektivt, åtminstone på någon nivå. Tänk bara på begreppet musiksmak. Samtidigt finns gott om utrymme för begreppsförvirring: Menar vi alltid precis samma sak när vi talar om skönhet? Finns det olika sorters skönhet? Och upplever två personer ett visst stimulus på samma sätt? (Josefin och Johan är, som bekant, överens om att himlen är ”blå” och gräset ”grönt”.)

Det kan vid en första anblick förefalla som att skönhet alltid primärt handlar om hur något uppfattas med ett visst kroppsligt sinne. Vacker musik handlar ju om ljudet, medan vacker natur eller arkitektur handlar om synintrycket. Men skönhet är ofta (om inte alltid) mer komplext än så; skönheten kan samtidigt involvera flera sinnen, känslor, tankar och tidigare erfarenheter.

För mig är (högskole)matematik något vackert, liksom minutiöst refaktoriserad programkod, en välformulerad text som med språklig korrekthet och precision förmedlar författarens tanke, omsorgsfullt utarbetad typografi och en textöversättning som vittnar om översättarens kompetens och noggrannhet.

Jag ser också skönheten i det kollektiva kunnandet.

Det finns absolut något vackert i hur två läkare oberoende av varandra gör samma bedömning eller sätter in samma åtgärder, allt enligt best practices. I hur två piloter hanterar en viss situation på samma sätt. I hur två erfarna servitörer dukar ett bord likadant.

Likaså är det nästan magiskt hur individuella artister var för sig men alla med samma musikaliska och känslomässiga korrekthet gestaltar Erik eller Christine i Fantomen på operan, som vore de extremiteter hos en och samma varelse.

Här kommer vi in på begreppet yrkesstolthet. Kanske handlar det om människans önskan om att vara en del av något större och mer meningsfullt.

Somliga företeelser är så vackra att deras skönhet bländar allt annat och får majoriteten av de ovan nämnda exemplen att framstå som triviala, ja rent av oväsentliga. Liksom sirenernas sång kan dessa helt förslava den drabbade.

Skönheten är, precis som livet självt, ett mysterium.

Den finns där, inom räckhåll men samtidigt bortom vad som kan begripas; den kan förnimmas men inte förklaras.

## Osynlig rädsla

Virusrädsla drar mycket energi.

Hela tiden håller min hjärna koll på var det finns människor. Jag vet precis var alla är, när de kommer och går. Minsta avvikelse i normalt beteende uppfattas och analyseras, för kanske beror avvikelsen på en smittsam infektionssjukdom. Naturligtvis känner jag i detalj igen alla bekantas ”baseline” beträffande ljud från luftvägarna.

Jag vet alltid vilka kvadratcentimetrar hos min kaffemugg som varit i kontakt med något orent föremål. Vanligtvis är mitt korttidsminne inget vidare, men på den här fronten har jag alltid full koll. Även rummens volym och ventilation begrundas. Jag vill ju helst inte vara med en annan person i ett litet och dåligt ventilerat rum mer än högst tillfälligt. Givetvis anpassar jag kontinuerligt min andning efter aktuell risknivå hos luften.

Allt det här kräver mental energi – ja, rent av fysikalisk energi.

Extra jobbigt kan det bli i möten. Oavsett om det är ett arbetsmöte eller ett privat möte så är det viktigt för mig att hålla en hög professionell nivå, göra ett tryggt och förtroendeingivande intryck, komma med förslag och analyser av högsta möjliga kvalitet. Detta medför att jag utöver virusanalyserandet och det normala mötesdeltagandet också måste lägga energi på att dölja min rädsla, så att ingen lägger märke till den.

Ofta vill jag begränsa mötets längd för att minska risken för smittspridning, men detta helt utan att det går ut över mötets kvalitet eller resultat och utan att någon märker något eller upplever mig som oengagerad eller hård. Då går hjärnan på högvarv för att hitta lösningar som uppfyller dessa delvis motstridiga mål.

För några år sedan, före covid-19 och sjukskrivningen, hände det regelbundet att jag lyckades sitta blickstilla under ett helt möte, förstenad av rädsla och mentalt upptagen av alla analyser. Efteråt kunde jag knappt gå eftersom jag tillfälligt men fullständigt förlorat rörelseförmågan i ena benet och foten. (Det var ungefär samtidigt som jag hade problem med höften, så jag brukade maskera problemet genom att skylla på höften.)

Faktiskt kan jag drabbas av plötslig virusrädsla även när jag är fysiskt ensam, t.ex. om jag använder rösten och märker att den inte är exakt 100 % vad gäller kvalitet och styrka. Då kommer en betydande del av tankeverksamheten de kommande minuterna att behandla denna avvikelse.

Virusrädsla kan alltså vara väldigt utmattande för den drabbade – utan att detta syns på henne.

Det är därför den virusrädde aldrig får någon guldmedalj när hon i timmar framgångsrikt kämpat mot sin rädsla, men riskerar att straffas om hon någon gång misstolkas som oengagerad, lat eller arrogant, när hon egentligen bara är helt överbelastad i hjärnan.

Den här sortens rädsla manifesterar sig sålunda som en osynlig funktionsnedsättning, och sådana är, just på grund av deras osynlighet, knepiga.

Fortfarande.

Tyvärr.

(Men för egen del undviker jag att klaga på tillvaron. Trots virusrädslan mår jag bättre än vad jag gjort på över tjugo år.)

## Hälsosamma rum

Sedan våren 2020 har jag varit vid god hälsa.

Visst har jag mina krämpor: Halsen gör sig påmind i tid och otid. Nästan ingen vecka är helt fri från den där lågmält panikartade oron som kommer på köpet med minsta aning om en begynnande luftvägsinfektion eller en rumsligt närbelägen smittkälla. Och fortfarande händer det att jag under mina promenader till och från jobbet stöter på en representant från den där gruppen människor som är lite bättre, lite finare och ganska mycket mer värda. De slagen i magen är hårdare men går också fortare över.

Dessa besvär har emellertid ingen stor inverkan på min vardag. Nästan varje dag är till syvende och sist en bra dag. Jag mår bättre än jag gjort på över ett kvarts sekel.

Jag kan inte själv ta på mig äran för denna lyckliga omständighet, som ju främst torde bero på sjukskrivningen och den selektiva serotoninåterupptagshämmaren.

I början av sjukskrivningsperioden kände jag en stor oro över vad som skulle hända när den tog slut. Jag trodde inte det var juridiskt möjligt med mer än några veckors sjukskrivning. Men sedan dess har den förlängts gång på gång och den är nu inne på sitt tredje år.

Dess förgänglighet oroar mig inte längre. Det beror inte på att jag börjat ta den för given, utan på att jag lärt mig att leva i nuet.

Jag vet förstås att den en dag kommer att ta slut. Här räcker det med en ny läkare som gått en annan skola, en ny bedömning från Försäkringskassan, en ny politisk majoritet.

Men egentligen förändrar dessa osäkerheter ingenting i grunden. Alldeles oavsett hur ens privatekonomi ser ut kan man drabbas av sjukdom, olyckor, krig och katastrofer. Det enda som inte tycks osäkert är varje levande varelses begränsade tid.

Det finns ingen naturlag som säger att varje människa skall leva hundra år i fred och harmoni, det finns ingen universell rättvisegaranti. Att universum inte fungerar så är smärtsamt övertydligt. (Därmed inte sagt att man som människa inte bör sträva efter dessa mål i allt som man företar sig.)

Snarare är det så att jag är exceptionellt privilegierad och lever under villkor som haren i parken, fågeln i trädet och också de allra flesta människor på jorden bara kan drömma om. Åtminstone gör jag det just nu.

Jag ser varje ny bra vecka som en bonus som jag försöker ta till vara på bästa sätt, inte minst genom att skapa. Sedan om hälsan håller i sig i en vecka till, i ytterligare ett år eller i ett halvsekel till, det är en fråga vars svar jag varken känner till eller efterfrågar.

Livet är som en ändlig vandring genom en oändlig herrgård – förunderligt och ibland skrämmande. Utan att veta vad som väntar härnäst går man från rum till rum och inreder dem med sina egna upplevelser, alltid inspirerad av det som tidigare generationer lämnat efter sig. Rummet som man för tillfället befinner sig i utgör just då hela ens värld, och det enda man kan göra är att inreda det så fint man bara kan.

## Vaccination, dos 3

Det är många virussjukdomar som sprids i samhället nu. Bland annat har vi en spridning av det nya coronaviruset som är mer omfattande än någonsin tidigare, i det närmaste explosionsartad.

Jag fick min andra vaccindos den 21 juli 2021 och enligt Region Östergötlands regler är jag därför inte berättigad till en tredje dos förrän den 21 januari 2022.

Det känns dock ofantligt dumt att vänta med denna spruta. Den tredje sprutan gör nämligen stor skillnad vad gäller skyddet, i synnerhet när det gått nästan ett halvår sedan den andra sprutan. Det är ju nu jag behöver skyddet – inte i sommar.

För egen del är det sålunda ingen poäng alls med att vänta, och även för samhället i stort torde reducerat dosintervall för fler vara av nytta. Det verkar nämligen som att det finns gott om obokade vaccinationstider i Östergötland. När jag tittade på schemat var nästan alla tider gröna.

Med tanke på min virusrädsla håller jag på att stressa till mig en hjärtinfarkt. Det känns inte roligt att vara dåligt vaccinerad när en sådan enorm smittvåg sköljer över landet.

Men nu i helgen upptäckte jag att Region Kalmar län bara kräver fem månaders intervall mellan dos 2 och dos 3, så i morgon åker jag (i egen bil) till Västervik för att få min tredje spruta.

Jag är dock arg på mig själv för att jag inte tidigare insåg att jag hade den möjligheten. Jag hade ju kunnat åka till Västervik redan i slutet av december. Jag är arg för att jag utsatt mig själv och personer i min omgivning för en fara som jag hade kunnat undvika.

Jag hoppas innerligt att jag inte är för sent ute, att jag inte blivit smittad av något de senaste dagarna och att jag inte kommer att bli smittad av något innan tredje dosen nått full effekt. Trots extremt strikta hygienrutiner går man inte säker.

Men förhoppningsvis kan mina höga stressnivåer minska något om 10 dagar eller så.

## Nyårsfyrverkerier

En stor mängd fyrverkerier sköts upp av privatpersoner runt om Linköping i går – och ju mer jag tänker på det, desto konstigare finner jag det att detta fortfarande är tillåtet.

Det finns flera problem med fyrverkerier:

• Fyrverkerier är farliga för dem som tänder på och för personer i den omedelbara omgivningen.

Varje år inträffar olyckor där människor får allvarliga (och otroligt otäcka) skador i ansikte och på händer. Man kan få men för livet. Jag har själv inte träffat någon sådan, men jag misstänker att en person som t.ex. sprängt sönder ena handen eller förlorat ett öga eller två i efterhand ångrar sig.

• Fyrverkerier medför en risk för omgivningen. Projektiler kan träffa närliggande strukturer och utgör dessutom en brandfara.

• Varje år sker missbruk med fyrverkerier, där fyrverkerier avsiktligt skjuts mot andra personer eller strukturer.

• Fyrverkerier skrämmer många djur, såväl sällskapsdjur som andra former av husdjur och vilda djur.

Detta är antagligen det största problemet. Förutom att djuren blir kraftigt skrämda för stunden så kan de fly i panik och då råka ut för olyckor. Varje år skadas djur svårt, ibland så illa att de måste avlivas eller dör av sig själva. Många djurägare kan intyga att detta är ett stort problem varje nyår. Även den nedskräpning som kommer av fyrverkerier och andra typer av atmosfäriska nyårseffekter kan orsaka allvarlig skada på djur som försöker förtära rester.

• Självfallet orsakar fyrverkerier också en tillfällig störning för boende i området samt utgör en källa till nedskräpning och miljöförorening.

Dessa punkter talar starkt emot att fyrverkerier skall vara tillåtna, i synnerhet punkten om djurens hälsa, som är mycket, mycket stark.

Vad finns det då för fördelar med fyrverkerier? Jo, en enda: De som tycker om fyrverkerier får en stunds förströelse en gång om året.

Väger fördelen upp nackdelarna?

Nej, naturligtvis inte. Att några personer får en stunds förströelse några minuter väger inte upp att ett antal djur stressas ihjäl, en och annan människa får men för livet och otaliga djur och djurägare får uppleva några timmars mardröm.

Jag skulle inte vara lika tvärsäker om det fanns något som tydde på att fyrverkerierna skulle fylla ett mycket stort känslomässigt behov hos förespråkarna, så att ett förbud skulle orsaka omfattande och livslångt lidande för dessa. Men så tror jag inte att det är.

Jag skulle heller inte vara lika tvärsäker om det fanns något sätt att avfyra fyrverkerier utan att någon utomstående (djur eller människa) far illa. Men i Sverige är detta nästan inte möjligt någonstans. Det skulle i så fall vara mitt ute på fjällen i norr eller ute till havs.

Som jämförelse kan jag säga att jag inte är nämnvärt positivt inställd till ett förbud mot alkohol. Dels är det ju så att alkohol kan konsumeras helt utan att någon annan far illa, dels är det så att alkoholhaltiga produkter kan utgöra en sund och väldigt viktig del av en människas vardag.

I fallet med fyrverkerierna, däremot, är betydande men hos andra nästan oundvikligt och en stunds trivial förströelse för egen del kan aldrig rättfärdiga det.

## Sally

Häromåret noterade jag likheterna mellan mig och Locke.

Ännu större är likheterna mellan mig och hunden Sally. Vi är nämligen båda däggdjur (klassen Mammalia) och har därmed snarlik fysiologi och stora likheter vad gäller psykologi och beteende.

Det finns förstås även olikheter, t.ex. vad gäller kognitiv förmåga, något som människor är duktiga på att framhålla.

Visst, jag kan på molekylär nivå redogöra för mekanismerna för aktionspotentialer och skelettmuskelkontraktion, och den statistiska fysik som ligger bakom dessa processer. Jag kan härleda Keplers lagar från Newtons lagar och gravitationslagen. Jag kan bestämma en algoritms tidskomplexitet.

Jag tror inte att Sally funderar på sådana saker, men å andra sidan är det inget vi brukar prata om, så kanske vet hon mer än jag tror!

I vilket fall som helst är dessa mina kunskaper och färdigheter egentligen ganska ytliga. Om universums och livets stora gåtor kan jag inte säga något alls: Varför är rummet tredimensionellt? Har universum alltid funnits? Vad är universum? Vad är själen (medvetandet)?

Och så vitt jag känner till kan inte heller Sally uttala sig om dessa frågor.

På det stora hela tycker jag därför att Sally och jag sitter i samma båt och att vi är ungefär lika kloka och kunniga.

## Philips Hue for the Microsoft Windows desktop

I recently upgraded most of the lighting in my flat to a Philips Hue system.

Actually, I had considered doing this for quite some time, but I had also been reluctant because of the Philips Hue set up process: The official way to set up a Hue system is by means of the official smartphone app, and I don’t own a smartphone. And even though I do have an Android tablet, its operating system version is no longer supported by the app.

I’m not impressed by these system requirements. First, my tablet is merely six years old, and so I consider it “new”. It is much newer than my twelve-year-old main computer. By not supporting “old” hardware, Philips is effectively encouraging people to throw away old hardware that is still working. That’s bad for the environment and the consumer’s personal finances.

Second, I’m disappointed that a computer-controlled lighting system cannot be controlled by a “real” computer (that is, a Win32 server or desktop computer), but has to be controlled by “toys” (smartphones).

I might understand that Philips doesn’t want to build a native Win32 desktop application, but IMHO, they should have built a web interface. Indeed, the Hue bridge is connected to the local network and has a web server. By navigating to the bridge’s IP, you are met with … the applicable open source licenses.

Here, they could have offered a web app for setting up, configuring, and controlling the lighting system. Such a web app would be accessible from any device on the network: desktop computers (Windows, macOS, Linux), laptops, tablets, smartphones, etc.

Eventually, I purchased a Hue system together with a new Android tablet, the cheapest I could find, which I used to set up the Hue system. Of course, now that the system is set up, it is mainly controlled using Hue dimmers and schedules. If I need to do something fancy, I can use the new tablet.

But I still was disappointed I couldn’t control the system from my main computer, so I ended up creating my own Win32 software for this purpose (see screenshot).

## Om sexköp för funktionsnedsatta

I somras publicerade jag en ny film som tar upp ämnet sexköp för funktionsnedsatta:

Filmen kan också ses på YouTube. Glöm inte att dela filmen.

Materialet finns även tillgängligt i textform med vissa fördjupningar. Dessutom har jag publicerat en sida med förtydligande frågor och svar.

## Algosim introduction

I have published a video showcasing Algosim:

The video can also be watched on YouTube.

## Sommar

Både jag och kaninen Fernando är mycket glada över att det nu äntligen är sommar. Här är en bild på oss två:

## Some Win32 GUI units for the Delphi VCL

I have published a few Delphi VCL units that make it easier to create high-quality Win32 desktop GUIs. Specifically, I have published code for a fluent task dialog API, a table dialog box, and a component that implements smooth animated resizing of forms.

## Sprit

Kanske lägger jag för mycket pengar på sprit?

## Algosim 3

I have published the first version of my new mathematical software Algosim 3.

With more than 800 functions and 70 operators, including more than 320 mathematical functions, Algosim is a general-purpose mathematical software application and scripting language that lets you perform computations on numbers, vectors, matrices, images, sounds, and more.

While Algosim’s syntax is designed to closely mimic the notation used in ordinary mathematics to make it easy to learn and aesthetically pleasing, with functions as first-class objects and a comprehensive set of list-manipulation functions, it is also a fairly powerful language for list-based computations.

Algosim supports many aspects of 2D visualisation and can additionally visualise data as pixmap images, sounds, and MIDI music.

More than 40 000 automatic tests (close to 500 000 after parameterisation) are used to assert the correctness of the software and with a manual in almost 1000 pages, it should be relatively easy to get to know the application.

I have created a web site for the application, algosim.org, and published the complete source code there.

## Avstånd och SSRI

Spridningen av det nya coronaviruset är hög i Sverige och vaccinationen går framåt lika långsamt som en snigel i både motvind och uppförsbacke.

Det verkar som om även unga och friska personer kan bli ganska svårt sjuka – och även om man inte blir svårt sjuk riskerar man mycket långvariga besvär efter infektion. Dessvärre förefaller s.k. långtidscovid vara vanligt.

För att skydda mig själv och andra undviker jag nästan all onödig kontakt med andra människor. Förutom att jag går till jobbet – till fots, och jag tar omvägar för att slippa passera folk – så lämnar jag aldrig lägenheten annat än för matinköp en gång per vecka.

I höstas började jag lägga denna veckohandling på Maxi klockan halv tio på kvällen, strax före stängning, i hopp om att slippa trängsel, men i mina ögon var det alltid ”fullt” med folk där även den tiden. Varje vecka höll jag på att stressa till mig en hjärtinfarkt när jag sprang runt och försökte undvika alla tvåbenta virusfabriker. Därför har jag sedan ett par månader tillbaka valt att veckohandla samma tid men på en mer avsides affär.

Vid ett tillfälle var jag helt ensam som kund i den ändå relativt stora butiken, och det var otroligt skönt. Oftast är det dock ett par eller en handfull kunder där, men det brukar gå att hålla bra avstånd. (”Bra avstånd” betyder i min värld ungefär 10 meter.) Vanligtvis möter jag ingen kö alls i den enda öppna kassan.

I ett försök att minska min virusrädsla och kanske också lindra halsproblemen har jag ökat dosen SSRI. Detta betyder emellertid inte att jag har för avsikt att dra ner på den sociala distanseringen inom någon snar framtid, utan det är en ren oro- och ångestlindrande åtgärd.

Den gångna vintern var för övrigt den bästa någonsin för min del, dels tack vare det förbättrade hälsotillståndet, dels tack vare virusfriheten. Calicivirus och luftvägsvirus förekom nästan inte alls i samhället. Jag hoppas att svenskarna kommer att komma ihåg det nya hygientänket även under framtida vintrar så att dessa blir lika virusfria, men på den punkten är jag inte särskilt optimistisk. Alls. Jag är redan orolig inför nästa vinter.

Men den är långt borta. Så långt in i framtiden planerar jag inte.

Nu är i stället våren här och jag ser fram emot en varm och virusfri sommar (helst inte i respirator).

## Två år med halsproblem

Det har nu gått över två år sedan halsproblemen så plötsligt uppstod i januari 2019.

Lyckligtvis har problemen blivit mindre uttalade med tiden, kanske tack vare ett allmänt bättre hälsotillstånd. Numera känner jag ganska ofta ingenting alls från halsen. Ibland kan det rent av gå en hel dag utan problem, i synnerhet om jag har fullt upp med spännande saker att göra på jobbet och hemma.

Däremot går det aldrig en hel vecka utan känningar. De flesta dagar drabbas jag av åtminstone en halsattack, när jag tycker mig förnimma något onormalt. Jag tänker då att en luftvägsinfektion är på gång och att jag kommer vara sjuk i flera veckor, orsaka besvär för arbetsgivaren och kanske få leva med residualeffekter som hosta och heshet i månader. Jag blir väldigt nervös. Men varje gång så försvinner ”problemen” av sig själva inom några minuter eller någon timme, bara jag börjar tänka på något annat.

Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget att det går över, att det inte är något farligt. Men inte. Varje gång känns det lite annorlunda. Ibland känns det konstigt i munhålan, ibland i svalget. Ibland ihållande, ibland bara vid provokation som t.ex. sväljning.

Jag antar att jag behöver lära mig att slappna av. Dessvärre vet jag inte hur. Att inte ha något att göra är som bekant inte en lösning. Antagligen är det åren av konstant hyperhög stressnivå före, under och efter läkarprogrammet som satt sina spår, och dessa spår är det inte lätt att bli av med.

Det verkar dock som om jag är på rätt väg. Trots halsproblemen mår jag bättre än vad jag gjort på över 20 år. Vid sidan av halsen besväras jag av mer eller mindre dagliga minnesbilder av det som hände på och efter läkarprogrammet, bilder som ger mycket stress och starkt obehag. Numera brukar de emellertid försvinna inom bara några minuter – återigen: när jag får annat att tänka på.

En av de största friskfaktorerna är att jag arbetar 50 %. Jag har snart gjort det i ett år med ersättning från Försäkringskassan, och det kan bli svårt att få ytterligare sådan ersättning beviljad. Det är lite tråkigt. Att förlora nästan halva sin inkomst är inte jättekul.

## Herrgården

En bra dag har jag skapat en massa saker.

Det kan uppfattas som en helt okej sysselsättning: jag mår bra av att göra det, jag mår bra efteråt och skapelserna kan skänka ytterligare glädje i framtiden, ofta också åt andra. Ur ett utilitaristiskt perspektiv – vilket förstås är det perspektiv man alltid skall ha – är dessa förehavanden sålunda tillrådliga.

Emellertid hjälper inte denna intellektuella insikt mot förgänglighetssorgen: sorgen över att allt jag skapar oundvikligen en dag kommer att försvinna. Den problematiken har jag brottats med sedan högstadiet. Här behövs en copingstrategi.

Jag ser världen som en oändligt stor herrgård. Varje tid är ett eget rum, och under en människas liv går man sakta genom slottet från ett rum till nästa. I vart och ett av rummen ägnar man sig åt att göra det vackrare: man förskönar det med utsökta tapeter och magnifika gobelänger, praktfulla mattor och möbler, fascinerande saker och ting.

Inte förrän ett rum är fulländat går man vidare till nästa, med vetskapen om att det lämnade rummet alltid kommer att finnas kvar, även om ingen mer kommer att gå in i det. Och vad människorna beträffar kommer det alltid att finnas nya rum att inreda med en passion som aldrig tar slut.

## En bra dag

Hur ser en riktigt bra dag i mitt liv ut?

En riktigt bra dag har jag skapat ett antal ordboksartiklar, skrivit ett svar eller två på Stack Overflow (i båda fallen med fokus på kvalitet), gjort ett fotografiskt eller matematiskt verk, utvecklat en mjukvara, skrivit en viktig text och ätit en massa kakor.

Bortsett från kakorna så är det gemensamma temat skapande. Jag tycker om känslan av att under dagen ha gjort världen lite vackrare, lite bättre, höjt medelkvalitetsnivån på Internet något. Och som så många andra människor, antar jag, att jag hyser en önskan om att lämna något efter mig, att göra ett avtryck (om än bara ett litet sådant).

## Konflikter och känslor

Jag vet inte hur många gånger jag bevittnat en konflikt mellan två människor som är djupt osams.

Varje part är orubbligt övertygad om att hon i all väsentlighet är felfri själv och betraktar motpartens brister som fullkomligt uppenbara.

Nästan alltid förstår jag båda parterna.

I en del fall inser jag att jag själv skulle känna precis likadant som någon av dem om jag var i hennes sits. Ibland gäller detta båda parter samtidigt. Oftast finns det enskilda sakfrågor i respektive parts argumentation som är logiskt sunda och mycket lätta att förstå. Nästan alltid kan jag förstå hur respektive part känner sig eller åtminstone ana de psykologiska mekanismer som ligger bakom känslorna och agerandena.

Det jobbiga är att X inte ser det som jag ser hos Y, och vice versa.

Vad kan man göra i en sådan situation?

En tröst i sammanhanget, som jag insett de senaste åren, är att det i många fall inte är så fasligt viktigt att man gör någonting över huvud taget. För i många fall har respektive part ett betydande eget socialt och känslomässigt skyddsnät av människor och andra ting runt henne, som ger henne trygghet, stabilitet och glädje. Hennes konflikt med motparten är inte en stor del av hennes liv, den rubbar inte hennes balans, den får inga stora konsekvenser.

Men ibland är ena parten (eller rent av båda) extra utsatt(a), och man riktigt märker hur konflikten trasar sönder henne.

Jag har inget mirakelsvar som alltid fungerar.

Men det förefaller rimligt att bekräfta varje part för sig, undvika att reta upp någon av parterna, och varje gång tillfälle ges (försiktigt och diskret) försöka så ett frö till förståelse för den andra partens situation.

## Misstag

Ofta känns det som om det enda jag gör på dagarna är att begå misstag.

Jag säger fel, glömmer bort ord, snubblar på orden, skriver fel, tänker fel, välter omkull kaffekoppen, glömmer saker.

Ibland har jag god lust att efter ett begånget misstag skriva en utförlig avvikelserapport med speciellt fokus på hur incidenten kunde inträffa och hur jag kan se till så att något liknande inte inträffar igen. Dock brukar jag sällan agera på dessa instinkter. Däremot brukar jag grubbla en hel del över misstagen och försöka ändra mig så att de inte upprepas. Sedan går det en dag eller två.

Att begå misstag är mänskligt.

## Grön arbetsplats

Jag har ställt in tangentbordets bakgrundsbelysning så att den matchar skrivbordslampan!

## Hals, virus och avstånd

Halsproblemen har blivit mer påtagliga den senaste månaden.

Vissa dagar upplever jag en uttalad obehagskänsla med lätt till måttlig smärta i munhåla eller svalg. Vid senaste anfallet häromveckan valde jag att ta en terapeutisk triad (paracetamol + ibuprofen + oxazepam), vilket kan uppfattas som en aningen aggressiv behandling, men med tanke på att mina typiska årliga förbrukningar av dessa preparat går att räkna med ena handens fingrar föreligger ingen nämnvärd missbruksrisk.

Hade det rört sig om en vanlig virusfaryngit hade smärtan kommit tillbaka inom åtta timmar, men som väntat kom den inte tillbaka alls. Senaste veckan har jag nästan inte känt av halsen över huvud taget, kanske för att jag har haft mycket att göra.

De dagar halsen gör sig påmind känns det som om det kommer att bli en lång och svår vinter. Det gäller, som vanligt, att jag håller mig fullt sysselsatt och undviker att tänka på LiU och virus.

Vad gäller virus är det också viktigt att hålla sig fysiskt borta från dem, i synnerhet med tanke på den återigen kraftiga smittspridningen av det nya coronaviruset. Det som är bäst för min OCD och PTSD sammanfaller med det som är bäst för samhället.

Förutom mina vanliga hygienrutiner har jag börjat att undvika alla typer av folksamlingar. Bortsett från att jag går till jobbet så lämnar jag bara lägenheten för att handla livsmedel två gånger i veckan, och det gör jag strax före stängning klockan tio på kvällen, i hopp om att möta en mycket glest befolkad butik.

Tyvärr är det sällan jag tycker det är tomt nog, ens då, och tyvärr är folk dåliga på att hålla avstånd. Om det är kö i kassan ställer jag mig tre meter bakom framförvarande kund och hoppas att en eventuell kund bakom mig ser hur jag tänker och också håller tre meter till mig. Men inte. Vanligtvis ställer de sig blott en meter bakom mig och andas och pratar med varandra.

Mer allmänt blir jag ledsen när jag i media ser rapporter om trängsel i köpcentra (att nöjesshoppa är knappast ”nödvändigt”), i kollektivtrafik, på fester. Eller när intervjuade shoppare skojar bort riskerna.

Vi har redan sett över 6 000 dödsfall i Sverige, många fler som blivit svårt sjuka, överbelastade sjukvårdsarbetare och allt fler rapporter om långtids-covid-19. Det senare syndromet (eller syndromen) verkar vara förhållandevis vanligt och verkar drabba även unga och friska – och det medför väldigt mycket lidande under väldigt lång tid (hur lång tid är det ingen som vet).

För egen del har tanken slagit mig att jag skulle kunna flytta till en avlägsen plats på norra Grönland.

Med flera mil till närmsta granne skulle även jag tycka att avståndet var tillräckligt. Skämt åsido vore det otroligt skönt att helt slippa rädslan för virus, att veta att det helt enkelt inte finns några virus som kan infektera mig. Det är också ljust och fint på sommaren.

Men jag antar att nackdelarna överväger. Till exempel kan jag ge mig sjutton på att det första som skulle inträffa efter att jag packat upp mina saker i en stor, fin stuga långt bortom all civilisation, är att jag drabbas av njursten.

## Det mörka halvåret

Det mörka halvåret har nu gjort entré.

Vintern har varit en extra svår tid för mig de senaste åren, med stora konsekvenser för min hälsa.

I år har jag dock lite bättre förutsättningar för att klara av vintern. Av de fem friskfaktorer som har förelegat sedan i våras finns ju fyra kvar: det är ”bara” sommaren som är borta, med sin relativa virusfrihet, sitt ljus, sin värme och sin grönska. Jag har emellertid ett ess i rockärmen: eftersom jag jobbar 9–13 kommer det att vara ljust både när jag går till jobbet och när jag går hem från det. Det tror jag kommer att utgöra en viktig omständighet som kompenserar för det annars så skadliga mörkret.

Så förhoppningsvis kommer vintern 2020/21 att bli den första sedan läkarprogrammet som inte kommer att innebära blåljusfordon och sjukhusinläggningar.

Det gäller att jag förmår hålla uppe den fart jag fått under våren och sommaren, för när farten blir för låg så faller jag ihop. Vintern utgör en konstant bromsande kraft, så är farten för låg i början, bromsen för kraftig eller vintern för lång, så håller det inte.

Jag har redan märkt hur jag påverkas av mörkret och de ”höstförkylningar” som det pratas om i media.

Flera dagar har jag drabbats av förnimmelser från mun och svalg, vilket i sin tur orsakat kraftig oro. Jag tänker att en övre luftvägsinfektion är på gång: utanför fönstret är det ju precis så kolsvart som det brukar vara när sådana symtom uppträder. Jag tänker att jag kommer vara sjuk i ett par veckor, ha röstpåverkan och hosta i kanske en månad eller två eller tre. Jag är rädd för att jag kommer att sätta arbetsgivaren i klistret genom att inte kunna gå till kontoret, rädd för att jag inte skall kunna åka och träffa Canisarna på flera veckor. I min värld är en förkylning som jordens undergång. (Och nu har jag inte ens nämnt calicivirusen som jag är ännu mer rädd för.)

Men några timmar senare, när jag kommit igång med något spännande arbete, så försvinner plötsligt alla ”symtom”.

Det gäller att jag håller farten uppe.

## Restaurang och ensamhet

Det syns tydligt på min elförbrukning att jag ändrat livsstil under året. Till exempel är förbrukningen under augusti månad nästan dubbelt så stor som året innan.

Det är inte så konstigt eftersom jag flyttat ut från restaurangen och in i min egen lägenhet. Från att ha spenderat nästan all min vakna lediga tid på restaurangen så har jag inte varit där en enda gång sedan den 10 februari i år. I stället har jag spenderat all min vakna lediga tid hemma – och eftersom jag numera bara jobbar 50 % blir det ganska mycket. (Staplarna för oktober och december 2019 är antagligen höga p.g.a. sjukdom som gjorde att jag inte kunde gå till restaurangen.)

Utanför jobbet har jag sålunda gått från en tillvaro där jag aldrig var ensam till en tillvaro där jag alltid är ensam.

Jag känner mig mycket mindre ensam nu. Nej, jag publicerar inte tryckfel. Jag känner mig mindre ensam nu.

Det kan förstås delvis bero på ett allmänt förbättrat hälsotillstånd, men det finns nog också en specifik koppling till den nya sociala situationen.

Ja, jag älskade restaurangen och människorna som fanns där. De blev som en familj för mig. Men samtidigt fanns hos mig alltid en viss känsla av att den gemenskap jag hade där endast var ett substitut för mer ”riktig” gemenskap – om än ett fantastiskt fint substitut.

Från början, d.v.s. för flera år sedan, var jag bara en ovanligt trogen stamgäst, men med tiden blev jag mer och mer som en av personalen, en i familjen, en av dem. På så sätt blev ”substitutet” bättre med åren: mindre substitut, mer äkta vara.

Men på en del punkter var förbättring inte möjlig. Utöver de fasta, seniora medarbetarna, fanns det alltid yngre förmågor i personalen. Några enstaka var under 18, men desto fler i tjugoårsåldern. Dessa var oftast i parrelationer, ofta i samborelationer. Det gjorde att jag nästan varje dag såg (spår av) den typen av relationer, som alltid varit och förmodligen alltid kommer att vara något helt otillgängligt för mig. När jag gick hem till mig sent på kvällen för att sova några timmar, gick de hem till sina respektive. Det här blev en konstant påminnelse om mitt utanförskap och om begränsningarna hos mitt substitut.

Vid några tillfällen pratade en tjugoårig servitris sex och samlevnad med en sjuttonårig servitris som ville ha råd om preventivmedel. Det gjorde extremt ont i mig, men det visade jag inte. Ingen hade kunnat märka någon reaktion hos mig. Jag är lite stolt över det. Den här typen av diskussioner var emellertid inte särskilt vanlig, som tur var.

De dagliga ständiga påminnelserna om mitt annorlundaskap var ett större problem. Och så i mitten av januari i år kom en ofantligt stor påminnelse att spelas upp rakt framför ögonen på mig i baren. I någon månad försökte jag hantera stressen genom att bara låta tiden passera. Det blev blåljusbilar, sjukhusinläggningar, allt sådant.

Den 10 februari gav jag upp. Och den här gången hade jag tur. Det är långt ifrån alltid som ett fullständigt sammanbrott leder till något gott, men just den här gången så gjorde det som bekant det.

(Sensmoralen i den här historien är att det inte är en människas nivå av ensamhet som skadar henne, utan avståndet mellan hennes faktiska och hennes önskade nivå av socialt umgänge. Kan man inte ändra på den faktiska nivån, så kan man ändå (i teorin) minska avståndet genom att ändra den önskade nivån.)

## Höst och sång

Jag hade då inte sjungit på över ett halvår. Halsproblemen jag haft sedan januari 2019, den kraftiga rädslan för luftvägsinfektioner och den konstanta stressen över röstens kvalitet gjorde att jag lade sången åt sidan.

Men hälsan förbättrades under våren och sommaren och när jag hittade noterna kunde jag inte låta bli att pröva att sjunga några av dem.

Jag blev förvånad över hur bra det gick.

Eftersom jag hade två förbetalda sånglektioner kvar valde jag då att utnyttja dem under augusti och september. Och även de gick bra. Det har aldrig gått så här bra förut. Det låter mestadels väldigt bra.

Halsproblemen är inte särskilt uttalade i dag. Det finns dagar då jag inte upplever dem alls. Men jag märker att det börjar reta i halsen så fort jag blir aningen understimulerad/uttråkad eller när det finns stressorer omkring mig (virus, LiU-logotyper, etc.). Nu är vi också på väg mot höst och sedan (i värsta fall) även vinter. Det är något jag fasar inför.

För att klara av det gäller det att jag fortsätter hålla fast vid de friskfaktorer som jag känner till. Framför allt är det viktigt att jag håller mig fullt sysselsatt med stimulerande projekt, fortsätter att jobba 50 %, och fortsätter att äta mat som är bra för halsen, framför allt SSRI och kakor. För att underlätta det senare har jag uppdaterat min kakpolicy så att jag nu kan äta ett paket varje dag, även på vardagarna.

Jag hoppas också att den ökade medvetenheten i samhället om smittspridning håller i sig över vintern.

## New keyboard and OSD volume indicator

After almost 20 years of service I have finally decided to retire my old Microsoft Internet Keyboard Pro keyboard. A few weeks ago, I replaced it with a new one from Corsair.

The last few months prior to the upgrade, I observed that the keys required quite a lot more force than normal to go down, and unless I happened to hit the key at its very centre, it often refused to go down at all, making rapid typing a nightmare. Needless to say, this very much had started to get on my nerves, especially considering that I spend almost all of my free time at the computer.

I even realised that I was astounded and greatly pleased by the effortless typing I was able to do at work on the cheap (but functional) $10 keyboard I have there. Being a tenacious keyboard user that rarely sees the point in using the (in comparison) highly inefficient plastic rodent on my desktop, I am rather fastidious when it comes to keyboards. I need a full-size classic layout, two Windows key, and a menu key; I often use the Insert, Home, End, Del, PgUp and PgDn keys, even Scroll Lock and Pause. I also wouldn’t want to live without dedicated media and volume keys. Ideally, I also want browser keys and power management keys. And, to make it even more difficult for me to find a suitable product, I don’t want the keyboard to look like a control panel from a bizarre alien spaceship (a design that supposedly attracts teenage gamers). Eventually, I chose Corsair’s K55 RGB Keyboard. So far, I’m mostly happy with it. I like light-emitting things. Unfortunately, however, like so many other companies, Corsair has failed to produce a high-quality software utility to accompany their hardware. But I can live with it. One thing that really bothered me though was that I lost the OSD volume indicator that was part of the Microsoft IntelliType software. I was unsure what to do about this, before I realised that I happen to be a Win32 developer myself. So I made my own volume indicator using the gauge control I made the other night. That’s the thing you can see in the top-right corners of the screens in the photograph above. It’s kind of pretty, if I say so myself. (But the OSD volume indicator doesn’t even come close to the prettiness of Sally, the dog.) ## Locke Det här är Locke: Locke är en lockespindel som jag delat min lägenhet med ett tag nu. Det kan vara värt att poängtera att Locke alltså inte är en spindel (ordningen Araneae) utan en lockespindel (ordningen Opiliones). Båda ordningarna tillhör däremot klassen spindeldjur (Arachnida) i stammen leddjur (Arthropoda) i djurriket (Animalia). Jag själv tillhör också Animalia, så Locke och jag har väldigt mycket gemensamt. På en molekylär, genetisk, cellbiologisk och fysiologisk nivå är det mest kosmetiska skillnader mellan oss. Men även om man bara tittar på beteenden har jag alltid slagits över hur lika alla djur är. Jag har alltid sett mig själv i en hund, hare eller råtta – eller ett leddjur. Jag tror att de flesta människor kraftigt överskattar människans särställning inom Animalia. Kanske är det liknande mekanismer som ligger bakom idéer om överlägsenheten hos någon specifik människoras. Locke brukar dyka upp någon gång i veckan för att sedan plötsligt försvinna igen. När jag tog bilden ovan så hade han ställt sig och vilat mitt på hallgolvet, vilket jag personligen inte tycker är lämpligt ur säkerhetssynpunkt. Det händer nämligen att jag går i hallen utan att titta särskilt noga på golvet. Ibland går jag i hallen när det är mörkt och jag inte ser golvet. Det är alltså farligt för Locke att vistas där. Därför valde jag att flytta honom till en säkrare plats i lägenheten. Att flytta en lockespindel kräver inga redskap. Det är lätt att få upp en lockespindel på sin hand och sedan låta djuret vandra runt på händer och armar medan man går till lämplig avstigningsplats. Men givetvis måste man hela tiden vara mycket försiktig så att man inte oavsiktligt skadar djuret. Det går inte att flytta djuret på annat sätt än genom att låta det vandra över en yta eller flytta en yta som djuret står stabilt på. Här är några fotografiskt sett bättre bilder av lockespindlar som jag tog för 10–20 år sedan: ## Grönska Vägen jag går till och från jobbet är så vacker nu. Grönskan är nästan överväldigande. När jag går här kan jag ta ett djupt andetag och låta mig uppfyllas av harmonin i naturen, lägga alla sorger och besvär åt sidan. Inget av det syns här. ## Telefon #2 Nu sent på kvällen fick jag ett sådant där otäckt telefonsamtal igen. Den här gången är det en väldigt nära familjemedlem som kan vara mycket allvarligt sjuk. Det är vid sådana här tillfällen det är tufft att vara ensam. Jag sitter i min lägenhet, hade tänkt se på en film i kväll, men försöker nu dämpa ångesten med Sobril. (Det känns lite som om de högre makterna märkte att jag började må för bra.) Uppdatering: Men med lite tur är det inte så illa som det lät i telefonen. Vi har i släkten förmodligen varenda gen som finns som predisponerar för mental ohälsa. Ni som läser min webbplats vet att jag är en extremt känslig/känslosam person, och det är jag inte ensam om i släkten. Så den information jag får via telefon är ibland kanske inte så otäck som den låter. (Dessutom börjar Sobrilen verka nu, känner jag. Som vanligt tog jag en ... ”inte jättelåg” dos.) Situationen i hela min familj har också försämrats rejält sedan det som hände på läkarprogrammet. Dels har förstås mina föräldrar varit oroliga när jag mer eller mindre varit suicidal i flera års tid, dels har det här traumat lett till andra, stora och mycket tråkiga, konsekvenser inom familjen. Jag önskar så att LiU bara hade låtit mig sluta. Kanske till och med sagt ”Gud, vilket liv du levt, men nu skall vi göra allt vi kan för att hjälpa dig. Men vore inte en paus bra just nu?”. De har gett mig och min familj men för årtionden. Jag kommer aldrig förstå varför deras agerande var nödvändigt. Vi måste ta hand om varandra och vara snälla mot varandra. Vi är alla sårbara och långt ifrån perfekta människor. Men vi måste göra vad vi kan för att göra gott. ## Både äta kakan och ha den kvar Förra veckan berättade jag om mitt största problem som har att göra med att både äta kakan och ha den kvar. Faktiskt har jag samma problem med kakor av mer konkret natur. De flesta dagar som jag jobbar äter jag inga kakor alls, men på helgerna brukar jag se till att ha kakor hemma. Av både ekonomiska och hälsomässiga skäl har jag emellertid som kakpolicy att aldrig äta mer än två paket kakor om dagen. Vanligtvis köper jag fyra paket på fredagskvällen, med planen att äta ett samma kväll, ha två till lördagen och ett till söndagen. Men under lördagen har jag ofta svårt att begränsa kakätandet. Det händer lätt att jag framåt eftermiddagen bara har fyra eller åtta kakor kvar av dagens ranson, samtidigt som jag känner mig väldigt kaksugen. Å ena sidan vill jag äta kakorna då, å andra sidan vill jag förstås inte vara utan kakor under lördagskvällen och söndagen. Jag vill både äta kakorna och ha dem kvar. För övrigt kan jag nämna att jag gått upp en del i vikt de senaste månaderna. Från att ha varit underviktig är jag nu åter normalviktig. ## Hälsotillståndet Efter en del krångel blev jag sjukskriven 50 % fram till mitten av juni. Därför arbetar jag bara fyra timmar per dag – och får pengar från Försäkringskassan vilket delvis kompenserar för inkomstförlusten. Den nya arbetssituationen utgör förmodligen en stor del av förklaringen till mitt kraftigt förbättrade hälsotillstånd de senaste två månaderna. Jag har väldigt svårt för kontorsarbete, att sitta vid ett och samma skrivbord från tidig morgon till sen eftermiddag. Långsamheten orsakar en instängdhetskänsla och en hel del stress. Bland annat får jag alldeles för mycket tid till att grubbla över livets orättvisor och att stressa upp mig över tänkbara hälsoproblem i mun och svalg. Men att jobba fyra timmar per dag fungerar otroligt bra. Numera kan jag till och med tycka att det är roligt att gå till jobbet. Och det är numera förhållandevis sällan som jag upplever den förhatliga obehagskänslan i svalget. Sommarens intåg har även den påverkat hälsan positivt. Jag är otroligt känslig för miljön omkring mig, den påverkar mig jättemycket. Jag har mycket svårt för mörkret, kylan och – framför allt – luftvägs- och calicivirusen under vintern. Jag har inte utfört någon rigorös statistisk undersökning, men jag tror att det hos mig föreligger ett tydligt samband mellan vinter och exacerbationer vad gäller mental ohälsa. Paradoxalt nog har den pågående covid-19-pandemin har också påverkat mig positivt. Som nämnt har jag utvecklat en svår rädsla för vinterns patogener de senaste åren. Men det nya hygientänket som föranletts av pandemin – där folk stannar hemma vid minsta sjukdomssymtom, håller avstånd till varandra, tänker på handhygienen o.s.v. – har gjort att spridningen av dessa virus under sena vintern och tidiga våren minskat. Det har lett till en reducerad stressnivå hos mig. Det hela är egentligen högst osannolikt: Under vintern gick jag till sjukvården för att få hjälp med min virusrelaterade rädsla och OCD och fick läkemedel som skulle hjälpa mig att leva i en omvärld fylld av luftvägs- och calicivirus och människor som inte alltid tänker på smittvägar. Men direkt efteråt anpassas hela omvärlden i någon mening efter mig och min fobi. Sådant händer ju bara inte! Det verkar för övrigt som om jag inte är ensam om att få min smittorelaterade ångest och OCD lindrad av covid-19. Jag läste i morse en artikel i brittiska BBC där samma fenomen omnämns. (Samtidigt får man inte glömma att covid-19 är en dödlig sjukdom som bland annat kostat väldigt många människoliv och orsakat enorma ekonomiska skador. Eventuella mentala hälsovinster hos oss med OCD väger inte upp mot de tragedierna. Om jag var omnipotent hade jag naturligtvis utrotat det nya coronaviruset utan att tänka.) Ytterligare en faktor som förbättrat min hälsa avsevärt är att jag numera är hemma och arbetar med en massa projekt, vilket håller mig sysselsatt och engagerad. Som bekant spenderade jag ju tills för några månader sedan all min lediga tid på restaurangen, i princip sysslolös. Det började med att jag var livrädd för att ha fått brev från Linköpings universitet eller domstolen och därför inte vågade gå hem från restaurangen på eftermiddagen. Sedan blev det en vana. Så just nu mår jag bättre än vad jag gjort på länge, även om marginalerna inte är så stora: PTSD:n finns där hela tiden. Det går inte en dag utan att jag plågas av minnesbilder från tiden på och efter läkarprogrammet, från rättsprocessen. Jag tänker på allt som klasskamraterna och lärarna och rektorn och rättspsykiatrikern skrev och sade. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om dem på nätterna. Jag inser att jag aldrig (igen) kommer att bli lärare, läkare eller pilot. Det gör otroligt ont att tänka på det, och det är en sorg jag förmodligen kommer att bära med mig resten av livet. Däremot kan jag just nu hantera de här tankarna. Jag kan mota bort dem genom att hålla mig sysselsatt med sådant som fängslar mig. Men framtidens himmel ser oroväckande molnig ut: dels kommer det bli vinter igen (och den här gången kanske människor är nära varandra och sprider calicivirus hej vilt omkring sig), dels kommer min sjukskrivning eventuellt att upphöra om någon månad eller så. Då kommer jag få det mycket svårt att klara ekonomin, inte minst som CSN vill ha flera tusen kronor av mig med jämna mellanrum (för en utbildning som bara gett mig PTSD). Jag vill alltså ha pengarna från en hundraprocentig anställning och arbetstiden hos en femtioprocentig sådan. Det är ett klassiskt fall av att både vilja äta kakan och ha den kvar. Det här är mitt största kakproblem. ## Insekt på vattenyta Med lite digital bildbehandling kan man göra om ett fotografi på en fjädermygga utanför fönstret till en bild av en insekt som står på vattenytan i en sjö: ## Årstidsväxling med fjädermyggor Inte helt oväntat är jag mycket förtjust i det vackra försommarvädret. Ljus, värme och grönska mår jag bra av. Träden har blivit alldeles gröna av blad och vita av blommor. Jag hoppas det aldrig blir vinter igen. Utanför lägenhetsfönstren vimlar det av fjädermyggor. De är fina djur. Jag kan inte fotografiskt återge dem med samma häpnadsväckande kvalitet som man ser i naturfototävlingar (t.ex. på BBC:s webbplats), bland annat eftersom jag inte har utrustning för det. Men helt dumt blir det ändå inte: ## Åldrande operativsystem Tittar man noga på den andra bilden i förra artikeln ser man att jag fortfarande använder Windows 7. Eftersom supporten för Windows 7 – som släpptes för snart elva år sedan – har upphört bör man inte längre använda operativsystemet på Internetuppkopplade datorer. (Anledningen är att inga nya säkerhetsuppdateringar nödvändigtvis kommer att skickas ut, så eventuella säkerhetshål som upptäcks kommer att förbli öppna.) Även datorn i sig är ett drygt årtionde gammal, men den fungerar fortfarande lika bra som när den var ny. Jag har bara uppgraderat grafikkort, internminne och optisk enhet. Jag har aldrig tyckt om slit och släng, och det gäller även datorer. När jag väl köper en ny dator, vilket jag inte gjort många gånger i livet, är jag inte snål, utan väljer komponenter i det övre prissegmentet. Jag spenderar trots allt större delen av min lediga tid vid datorn, och använder den till det mesta. Och kanske ännu mer relevant: när jag köper en dator, är tanken att jag skall kunna använda den under många år framöver – minst ett årtionde eller två. Det är rent av något vackert med att använda något under en längre tid. Det blir roligare och roligare att använda föremålet ju mer historia det har. Jag är dock osäker på hur pass bra Windows 10 skulle fungera på så här pass gammal hårdvara, så den påtvingade OS-uppgraderingen kan medföra ett likaledes påtvingat datorbyte. Det känns inte roligt. Jag har ju egentligen inget behov av en ny dator. Datorbyte är dessutom inte enbart dåligt för plånboken, utan också för miljön. Det känns tråkigt att bli påtvingad ett sådant bara för att det finns människor som avsiktligt skriver och sprider illasinnad kod. Det är så onödigt. ## Nydiskat tangentbord En dag häromveckan när jag satt mig vid datorn för att skriva enhetstester inträffade en olycka. Jag hade just hällt upp en kopp kaffe som jag gjort från kaffepulver och 80-gradigt vatten från min fina vattenkokare. (Nescafé Lyx-glasburken var ny för dagen, och det är få saker som lukar så gott som pulvret i en alldeles nyöppnad sådan.) Men precis när jag lyft kaffekoppen från skrivbordet, samtidigt som tankarna var hos mjukvaruprojektet och därmed en bit bort från den fysiska omgivningen, gjorde korsdraget mellan balkongdörren och sovrumsfönstret att det senare smällde igen på ett högst ljudligt sätt. Jag ryckte till och fick flera centiliter kaffe över tangentbordet. Som tur är använder jag ett Microsoft Internet Keyboard Pro från år 2000. Det är en kvalitetsprodukt från en svunnen tid då stora företag fortfarande producerade kvalitetshårdvara för PC utan att rikta in sig specifikt på spelsegmentet. I dag finns det också påkostad hårdvara, men designen brukar avskräcka alla utom 12-åriga pojkar med datorspel som största intresse. Hur som: tack vare denna lyckliga omständighet var det bara att skruva isär tangentbordet och rengöra det i diskhon: Efter rengöringen var det som nytt igen: ## OCD och ilska Jag kan tänka mig att många med smittorelaterad ångest och OCD lätt blir arga när människor i deras närhet genom oförsiktighet utsätter dem för smittorisk. Det är väldig förståeligt. Föreställ dig en person som är livrädd för att bli smittad och som hela dagen lyckats hålla smittorisken på en mycket låg nivå tack vare strikta hygienrutiner och en ständig medvetenhet om smittfarorna i omgivningen (människor, fomiter, …). Sedan hostar en snuvig person på henne. Dels riskerar hon att bli sjuk, dels har alla hennes ansträngningar under dagen kanske varit förgäves. Om OCD:n är svår kan incidenten också leda till att resten av dagen går åt till att duscha, tvätta kläderna, raka av sig håret, … . Ponera vidare att hon blir sjuk. Då får hon lida i en eller två veckor. Eller ännu längre: hostan kan sitta kvar en månad. Hon kan inte gå till jobbet och missar några gånger på sina fritidsaktiviteter. Allt det här leder till sekundära bekymmer. Och allt detta bara för att människan som hostade inte hade sunt hygienförnuft! Så onödigt. Jag förstår att man tänker så, inte minst som jag själv lider av smittorelaterad ångest och OCD, om än i förhållandevis måttlig tappning. Men jag är väldigt noga med att inte bli arg. Jag påminner mig om att det viktigaste jobb varje människa har i livet, är att vara en så god medmänniska som bara möjligt till alla människor omkring henne. Så om jag blir arg och är tvär mot någon som oavsiktligt utsatt mig för en dos virus begår jag själv ett större fel än henne. Eftersom min problematik är förhållandevis måttlig har jag inga problem med att hantera den potentiella irritationen, och jag har inte blivit märkbart arg på någon av den här anledningen på många år. Det är sällan jag ens blir arg inombords. (Däremot har jag under senaste veckorna känt mig lite irriterad över hur närgångna en del kan vara i kassan i livsmedelsbutiken, trots att det i och utanför butiken finns mängder med affischer som påminner oss om att hålla avstånd till varandra.) ## Hygienrutiner och OCD Även om min egen smittorelaterade ångest och OCD inte har förvärrats nämnvärt av den pågående coronaviruspandemin, så finns det förmodligen många människor med värre sådan problematik för vilka epidemin orsakar stor psykologisk och känslomässig skada. Det här ämnet har bland annat behandlats av BBC. Något som kanske de flesta av oss med den här problematiken har gemensamt, däremot, är uppmärksamheten på hygienrutiner och på händelser i omgivningen, vilka är intressanta ur en smittosynpunkt. Jag noterar varje gång någon har händerna i ansiktet, hostar i handen eller vidrör vattenglaset där det senare kommer att komma i kontakt med läpparna. Det är ett väldigt invant beteende hos mig att reagera, om än bara för mig själv, på sådana händelser. Det här är emellertid observationer som jag oftast är noga med att hålla för mig själv: jag påpekar nästan aldrig andra personers beteende när det gäller personliga hygienrutiner. Det finns flera anledningar till det. En är att många förmodligen har väldigt svårt att t.ex. undvika att vidröra ansiktet med händerna – sådant sker reflexmässigt. Samtidigt tror jag att det finns en ganska utbredd uppfattning i samhället att sådant beteende inte ens är ”fel” eller nämnvärt farligt. Ett påpekande torde sålunda oftast resultera i ingenting, ibland i irritation. Men den viktigaste anledningen är att jag tror att det kan vara direkt skadligt att påpeka. Det finns nog många känsliga människor som liksom mig själv är predisponerade till oro, ångest och OCD. Ett påpekande kan för en sådan person sätta igång en negativ process åt det sjukliga hållet. En person som inte tidigare alls tänkt på sådana här saker, men som är känsligt lagd, börjar tänka på dem. Det blir större och större. Jag vet inte hur stor den risken är, men jag anar att den är nämnvärt nollskild. Om man slarvar med de personliga hygienrutinerna kanske man blir förkyld eller magsjuk en eller två gånger extra om året. Men man får väga det mot att gå runt och vara konstant hyperstressad för smittor. Jag vet att min rädsla för förkylnings- och calicivirus under vintern orsakar väldigt mycket stress hos mig, och jag vet att det finns relativt många som har ännu värre problem än vad jag har. (Däremot skall man naturligtvis följa myndigheternas råd under pågående epidemi, som kostar många människoliv och stora ekonomiska förluster. Det är nu det är viktigt för alla att tänka på hygien och smittorisk.) ## Virus och hygienrutiner Jag har alltid varit ”väl medveten” om vikten av goda personliga hygienrutiner för att minska risken att bli sjuk eller att själv sprida smitta till andra. Och de senaste åren har jag utvecklat en ganska kraftig fobi för vinterns smittor. Så jag är ”väl förberedd” för de hygienrutiner och beteenden som nu rekommenderas av myndigheter världen över i syfte att hantera covid-19. Några av mina hygienrutiner i korthet: • Jag tvättar alltid händerna noggrant när jag kommer hem efter att ha varit ute. Det rekommenderas att man tvättar händerna åtminstone 20–30 sekunder, men jag tvättar i en minut. Jag är noga med att skrubba alla delar av händerna: handflatorna, handryggarna, mellan fingrarna, tummarna, fingertopparna, nagelbanden. Efter noggrann intvålning och skrubbning sker noggrann sköljning, också den med skrubbande. • När jag varit ute och handlat tvättar jag händerna två gånger: först direkt när jag kommer hem, och sedan en gång till efter att jag packat upp varorna (som kan ha virus på sig) och tagit av mig utekläderna (samma anledning), men innan jag tar på mig innekläderna. • Om jag, när jag är hemma, behöver ta i något föremål som jag använt ute, t.ex. mobiltelefon eller plånbok, så tvättar jag händerna direkt efteråt. • Om jag någon gång tvättar händerna på en offentlig toalett, och det föreligger påtaglig risk för smitta, brukar jag också se till att stänga av kranen med papper. Annars riskerar jag ju att kontaminera händerna det första jag gör efter handtvätten! • Jag har aldrig händerna i ansiktet utanför hemmet. Det här verkar vara något som är svårt för de flesta att låta bli, men jag fick redan som barn lära mig att man inte gör så, och det sitter i. • Det är också självklart för mig att inte ta i muggar, glas, porslin och bestick på en del av ytan som kommer att komma i kontakt med munnen. Kaffekoppar håller jag alltså på behörigt avstånd från den övre kanten. • Jag undviker att i onödan vidröra saker utanför hemmet, i synnerhet vanliga typer av fomiter. • Om jag behöver hosta eller nysa utanför hemmet så riktar jag mig mot golvet eller ett hörn av rummet och/eller gör det i armvecket. (Det är ur smittspridningssynpunkt en dålig idé att hosta eller nysa i handen.) • Jag håller avstånd till andra människor när jag är ute. Om jag tvingas passera någon på kort avstånd ser jag till att pausera andningen under mötet. Alternativt andas jag in före mötet och andas ut efter mötet, för att skydda den andra personen respektive mig själv. (Men så resonerar väl alla? För några år sedan kom jag förresten på ett namn för den här rutinen: ”mötesrespiration”.) Jag har aldrig andra människor hemma i min lägenhet, så där föreligger nästan ingen risk för mig att bli smittad. Därför har jag mycket färre hygienregler i hemmet. Till exempel kan jag vidröra ansiktet. Det här är alltså hygienrutiner som jag normalt sett har under vinterhalvåret – och i synnerhet under calicivirussäsongen – för att skydda mig mot övre luftvägsinfektioner och gastroenterit. Jag har sålunda knappt behövt ändra mina rutiner alls för att uppfylla myndigheternas rekommendationer. Trots den fördelen är/var min virusfobi, som alltså inte har något med covid-19 att göra, ändå ett kliniskt problem eftersom den orsakar/orsakade väldigt höga stressnivåer och sekundära problem. Jag har därför påbörjat medicinering med SSRI. Konstigt nog är min stressnivå inte negativt påverkad av covid-19. Det är snarare så att jag är mindre stressad nu än vad jag var för en eller ett par månader sedan. Medicineringen kan vara en bidragande orsak, men jag tror den är ringa. Att jag bara jobbar 50 % har nog haft betydligt större inverkan: Jag mådde väldigt dåligt av att sitta på ett kontor åtta timmar per dag. Dessutom kan covid-19-situationen paradoxalt nog ha haft en stressreducerande effekt hos mig, av flera orsaker: • Numera stannar folk hemma även vid ringa förkylningssymptom. Det är ju en fullständig dröm för alla virusrädda! • Normen vad häller hygienrutiner i samhället har förskjutits åt mitt håll – jag har blivit mer ”normal”. Möjligtvis finns det psykologiska vinster med det. • Det råder numera en allmän känsla i samhället av att situationen inte är ”normal”, och det stämmer mer överens med hur jag själv känner mig. Jag har varit väldigt vilsen ända sedan jag slutade på MAI, och de personliga kriserna har avlöst varandra. I min värld har det varit en kaotisk undantagssituation i flera års tid. Nu känns det lite som om världen runtomkring mig är på samma våglängd. Samtidigt får man inte glömma att covid-19 är en dödlig sjukdom, i synnerhet hos riskgrupperna, de äldre och sjuka. Många har dött och många fler kommer att dö. Ingen psykologisk vinst hos mig väger upp det. Varje dödsfall är en ofattbar tragedi för de som drabbas. Och oron hos dem som ännu inte drabbats är mycket förestålig: de allra flesta av oss tillhör en riskgrupp eller har någon närstående som gör det. Covid-19 är en tragedi för oss alla. ## Telefon Jag fick ett telefonsamtal från min mor. Innehållet i samtalet är för hemskt och privat för att prata om, men det handlar om konsekvenser av det som hände på läkarprogrammet för tre år sedan. Jag har tagit fyrdubbel dos Sobril men känner mig fortfarande jättestressad och känner inte att jag har någon att vända mig till och prata med. Jag önskar så att Helen, Stergios och Ann-Charlott och mina gamla klasskamrater inte hade gjort det som de gjorde. Det har lett till så enormt mycket lidande för så många personer. ## Arbetssituationen Bakgrund: Ett upprivet sår, Sjukhus och Situationen. Jag har en längre tid känt att det varit svårt att jobba åtta timmar per dag. Jag tror generellt sett att jag har lite svårt för kontorsarbete där det inte händer så mycket: jag känner mig lätt instängd och min hjärna får alldeles för mycket tid till att älta saker. Och jag har knappast haft ont om saker att älta de senaste åren. Jag har fått allt svårare att koncentrera mig på arbetet någon längre tid, och känt mig allt mer stressad över att sitta vid datamaskinen på jobbet åtta timmar i sträck varje dag. Och den senaste tidens tråkiga händelser gjorde att bägaren rann över. Jag fick en läkartid i måndags för att diskutera sjukskrivning, men en halvtimme före mötet kontaktade de mig och förklarade att vårdcentralen inte kunde hantera mitt sjukskrivningsärende. De menade att jag i stället skulle kontakta psykiatrin. Jag gjorde det, men de kunde inte behandla frågan förrän tidigast nästa vecka. Därför kom jag och min chef i stället överens om att jag går ner till 50 % (utan någon form av sjukskrivning) från och med i måndags. Det har fungerat bra. Jag har mått betydligt bättre. Men det är bara en tillfällig lösning, för det fungerar inte rent ekonomiskt för mig att arbeta 50 %. Jag kommer att gå minus några tusen kronor per månad, och om situationen inte ändras kommer alla mina pengar att vara slut inom halvtannat år. Jag vet inte hur jag skall lösa det problemet. ## Situationen Bakgrund: Ett upprivet sår och Sjukhus. De senaste dagarna har kriserna utlöst varandra: en nattlig panikpromenad ut i skogen, en natt där jag försökte dämpa ångesten med sprit, två turer i blåljusfordon och tre sjukhusbesök. De senaste åren har som bekant restaurangen och människorna där utgjort min trygghet, vilket till viss del kompenserat för att nästan ingenting annat fungerat i livet. Den utgjorde ett substitut – ofta ett fantastiskt bra sådant – för mer traditionella sociala relationer och fritidssysselsättningar och gav mig, utöver vänskap och mycket värme, en fast punkt i tillvaron, ett sammanhang och något att bry mig om. Restaurangen gjorde att jag oftast stod ut med tillvaron, om än med liten marginal. I synnerhet rättsprocessen mot LiU utgjorde en enorm källa till smärta och stress, men tack vare människorna på restaurangen klarade jag av det. Nu när jag inte längre har restaurangen att gå till är det väldigt tomt. Jag är för ledsen, ångestfylld och stressad för att kunna koncentrera mig på något, så jag kan inte heller jobba. Det enda jag kan göra är att sitta hemma och försöka hantera sorgen, ångesten, hopplösheten. Sjukvården har väldigt lite att erbjuda personer med min typ av problematik, eftersom problemen egentligen inte är av medicinsk natur. Jag vet det och läkarna vet det, så vi är överens. Det som hade behövts var snarare ett mer tolerant och förstående samhälle. Det syns inte på mig, men när det kommer till saker som att ta sig fram på arbetsmarknaden eller att ta för sig och ta plats i sociala relationer, så är jag som en femåring i en manuellt växlad bil – jag klarar inte av det. Lägg till högkänslighet, stort behov av trygghet och fysisk närhet, stor etik-, plikt- och ansvarskänsla och du har receptet på en säker tragedi. Jag älskade att undervisa i matematik på universitetet och presterade en bra bit över medel på t.ex. kursutvärderingar. LiU kunde ha varit lite flexibla och låtit mig fortsätta med det, trots att jag inte var disputerad. Jag menar, om samhället hittar en person som har alla odds emot sig men ändå lyckats hitta sin plats i livet, som verkligen fungerar perfekt för alla inblandade, varför inte låta personen fortsätta, även om det kräver lite flexibilitet? Och efter den där hösten på läkarprogrammet kunde LiU ha låtit mig lämna programmet frivilligt. De hade inte behövt initiera den där treåriga rättsprocessen som gav mig PTSD och oöverkomliga juridiska problem. Jag hade redan lämnat dem innan de ens påbörjat processen. Men kanske mest av allt hade jag i livet behövt vara omkring människor som känner till min problematik, så att de inte oavsiktligt skadar mig. Men det är bara teori, tankar om vad som hade kunnat undvika den här utvecklingen de senaste två årtiondena. Nu står jag här och måste hantera situationen själv. Jag har dock ingen som helst idé om vad jag skall göra. Om någon av mina omkring 0 läsare har en idé, så får han eller hon gärna höra av sig. ## Sjukhus Det upprivna såret blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag blev inlagd på sjukhuset söndag morgon, men blev ofrivilligt utskriven under måndagen. Men jag fixar inte det här själv. Jag kan inte leva med all smärta och inget hopp om lindring inom en rimlig framtid. Jag har inte ens en plan för hur jag skall hanterar stressorerna omkring mig. Jag har gång på gång överlevt kriserna de senaste 20–30 åren, men jag orkar inte mer. Jag vill inte överleva: jag vill leva, eller, om det inte går, få dö. ## Ett upprivet sår I går publicerade jag en artikel om kommunikation och empatiskt bemötande när tunga ämnen kommer upp. Efter att jag skrivit den artikeln hände något tråkigt. Av en slump visar det sig att flera av artikelns mer generella nyckelord kan användas för att förstå det tråkiga som hände mig i går, även om händelsen inte alls har något med artikelns huvudsakliga scenarion att göra. I artikeln pratar vi om att olika människor har olika behov för att må bra. I mitt fall känns det som om det med tiden blivit allt tydligare vilka dessa behov är: • Jag vill inte leva ensam. Jag behöver en bästa vän att komma hem till på eftermiddagarna och vara tillsammans med under min lediga tid. En social, trygg, vuxen och levande person. Någon att dela livet med. • Jag behöver en sysselsättning som jag verkligen brinner för och som är ”mer” än bara ett jobb. Jag hade det i naturvetenskapen och matematikundervisningen förra årtiondet, och höll sedan på att hitta det igen i medicinen och läkarrollen, men jag tvingades som bekant ge upp båda banorna. Jag tror att jag skulle må bra i en livssituation med bara en av dessa fördelar. Men nu har jag ingen av dem, utan i stället PTSD och en hel del annan ohälsa och dåligt bearbetade trauman efter läkarprogrammet och tidigare. Det är väldigt tufft. Min stressnivå är alldeles för hög och nästan konstant. Allt för sällan händer något riktigt roligt. Vi pratade i artikeln också om att olika människor har olika förutsättningar för att klara av livets prövningar. I mitt fall kan man konstatera att min förmåga att påverka min livssituation är mycket dålig. Det finns saker jag är bra på: kommunikation¹, matematik, naturvetenskap, programmering, att vara lärare, att lyssna på människor, att prata om känslor. Men när det gäller att framhäva sig själv – t.ex. på arbetsmarknaden – eller ta för sig – t.ex. i sociala sammanhang –, då hamnar jag efter nästan alla andra. Sådant har jag alltid varit dålig på, och med bagaget från LiU (juridiskt, psykologiskt, bakgrundsmässigt) har jag nästan inga chanser alls. Det som hände i går var att ett gammalt sår, relaterat till behoven ovan, revs upp. Jag märkte under kvällen att jag påverkats ganska mycket. Natten blev sömnlös, och i dag hade jag för mycket oro och ångest för att kunna arbeta. Det känns nästan som en depression. Det var personer i min omgivning som helt oavsiktligt rev upp såret. De hade ingen som helst möjlighet att ana något problem, ingen som helst anledning att agera annorlunda. Inte på något sätt är jag arg eller besviken på dem: man kan inte vara arg på någon som gjort precis allting rätt. Om man kan säga något om händelsen är det väl snarare att den utgör ytterligare ett bevis på att min aktuella livssituation inte är stabil, något som jag länge varit mycket väl medveten om. Det skall inte vara så här lätt för någon att oavsiktligt orsaka stress och oro hos en annan person. Möjligtvis finns ett litet ”men”: För en person som känner mig tillräckligt väl hade det varit uppenbart att gårdagens händelse riskerade att riva upp sår. Kanske borde jag vara mer öppen om min bakgrund (också ett nyckelord från artikeln), så att personer omkring mig är medvetna om den, och därmed, bland annat, har möjlighet att undvika att riva upp sår som det här? Det är en fin tanke, men det är svårt i praktiken. Min bakgrund är så komplicerad att den är ytterst svår att förklara. Jag har försökt skriva en bok, men vem orkar läsa den? Och hur sammanfattar man den på en minut? Jag vet inte om jag kan det. Det ligger i gårdagens händelses natur att den kan upprepas. Jag skulle vilja trycka på ”Paus” på livets fjärrkontroll – ”nu blev det för otäckt, nu vill jag inte se mer”. Men det går inte. Tiden kommer att fortsätta framåt vad jag än gör. Jag får försöka täcka såret med plåster och bandage. Och absolut inte klandra någon. ¹ Men helt klart inte tillräckligt bra. ## Känslighet När man pratar med människor – eller bara befinner sig bland människor – är det viktigt att man är observant på de signaler de sänder ut. I synnerhet är det viktigt att man lägger märke till om något tyngre ämne kommer upp. Det kan handla om ett dödsfall, om allvarlig sjukdom eller olycka, om en personlig tragedi, om en livskris. Men det kan också röra sig om något som vid en första anblick kanske inte alls låter särdeles traumatiskt, men som ändå är en väldigt stor sak för personen i fråga. Alla är vi ju olika: vi har olika förutsättningar för att klara av livets prövningar och vi har alla våra egna rädslor och behov. Ibland behöver man därför även lyssna mellan raderna för att se tyngden. Man kan också behöva dra sig till minnes vad man vet om personens bakgrund, tankesätt och farhågor. När man märker att ett tungt ämne kommer upp är det viktigt att man anpassar sitt eget beteende till situationen. Man måste visa att man ser det tunga, att man tar personens problem och oro på allvar, att man verkligen försöker förstå hur hon upplever det. Man bör prata lugnt och med mild röst, med stor eftertänksamhet. Man måste välja sina ord väl för att ge tröst och – om det ens är möjligt – bidra med någon ny infallsvinkel. Med kroppsspråket, framför allt ansiktsuttrycket, kan man förtydliga sin kommunikation och visa medkänsla. Ibland behövs en tvär omställning. Kanske var man mitt uppe i en livlig och lättsam diskussion med andra personer när det tunga ämnet kom upp. Då gäller det att utan fördröjning gå över till det nya läget. I en del fall märker man att ett tungt ämne kommer upp i ett samtal mellan två personer i ens närhet, även om man själv inte är direkt involverad. Även då är det viktigt att man anpassar sig och inte är okänslig. Det är t.ex. inte läge att avbryta deras samtal för någon trivialitet. Jag har flera gånger sett när personer misslyckas med det här. Det leder inte till något gott. ## Mellan raderna Efter att jag publicerat artikeln om vinterns sjukdomar insåg jag att listan över en övre luftvägsinfektions konsekvenser saknar en viktig punkt: nedsatt röstfunktion gör det inte bara svårt att sjunga, utan också att effektivt kommunicera i vanligt tal. Det jag då främst tänker på är inte det uppenbara: svårigheter att producera ljud som kan tolkas som ren text, som en grammatiskt korrekt följd av ord. Den förmågan försvinner sällan helt. Det jag i stället tänker på är förmågan att i talet variera röstläget – tonhöjd, melodi och rytm – för att på så sätt säga mycket mer än vad som framgår av orden och meningarna i sig. Det är ju onekligen så att det sätt på vilket man säger något påverkar hur mottagaren tolkar meddelandet. Röstläget – och kroppsspråket – kan ersätta åtskilliga meningar av förtydligande text. Tänk bara på ett enkelt ”hej” eller ”god morgon”. Man kan uttala det kort och monotont, men man kan också frambringa interjektionen på ett sjungande sätt, och på så sätt förmedla information som annars inte alls hade varit uppenbar: • ”Jag är snäll, jag bits inte, jag är tillgänglig.” • ”Jag är på bra humör.” • ”Jag tycker det är roligt att se dig.” • Ibland också ”Du är en betydelsefull person [för mig].” (Det är dock svårare att sjunga på korta, enstaviga ord: det finns då inte så mycket man kan variera. När jag väl tänker efter inser jag t.ex. att jag själv alltid säger ”Hallå!” i stället för ”Hej!” och ”Ja-a” i stället för ”Ja”, med den första stavelsen i ett högre tonläge.) Ett annat exempel är om man behöver rätta en annan person, när hon gör något på fel sätt, t.ex. i ett yrkesmässigt sammanhang. Då kan en mild röst förmedla saker som: • ”Jag är inte arg.” • ”Det är inte så viktigt, men […]” • ”Ingen fara. Ingen skada skedd.” • ”Det är lätt hänt.” I sådana situationer kan det också vara en god idé att lägga till mildrande budskap i själva texten. Jag brukar använda mig av följande formuleringar: • ”Det är (kanske) inte jätteviktigt, men (jag tror) det är bättre om vi/vi brukar […]” (om lämpligt följt av en förklaring till varför det är bättre) • Egentligen ska/borde […], men det här går bra också (men nästa gång...)” • ”Det gör inget, men du borde ha/vi brukar […]” • ”Det är mitt fel – jag borde ha sagt till dig tidigare – men […]” Grundregeln är att det aldrig händer något dåligt om man är ”för” mild eller snäll eller ödmjuk. Däremot kan det hända dåliga saker om man är för hård. På ett betydligt mindre subtilt plan behövs också förmåga till variation i rösten för att förmedla betydelseförändrande emfas: • Katten är min. (Inte hunden!) • Katten är min. (Jag menar det verkligen!/Jag skojar inte!) • Katten är min. (Inte din!) Samtliga meningar säger att ”katten är min”, men lägger till olika information om vad utsagan skall ställas i kontrast mot. Här rör det sig om en form av röstvariation som har en motsvarighet skriftspråket, i form av kursivering (och i hypertext, i form av em-noder). Slutligen bör nämnas att det inte bara är röstläget som kan lägga till förklaringar och känslor till orden, utan även kroppsspråket. Ansiktsuttrycket, som förmedlas av de otaliga musklerna i ansiktet (de mimiska musklerna), spelar en otroligt stor roll i hur budskapet upplevs. Lutningen på huvudet, kroppshållningen i övrigt, var händerna finns, hur man står/sitter, spelar också roll. I synnerhet om man lyssnar på en människa som berättar om något sorgligt, tragiskt eller otäckt, är det fullkomligt avgörande vad man säger mellan raderna i sitt gensvar. Rösten bör vara mycket mild, ansiktsuttrycket bör tydligt återspegla de känslor som slår emot en. Både mellan och på raderna är det viktigt att man bekräftar (och tröstar). Över lag tror jag att människor lägger för lite vikt på det som står mellan raderna vid muntlig kommunikation. Jag minns t.ex. de läkare jag träffade under traumat på läkarprogrammet (både som representanter för läkarprogrammet och behandlande läkare): Många stela robotar. Det förvärrade situationen. ## Taket Det är när man är sjuk och inte kan sova på nätterna som man upptäcker nya sidor av sitt hem, som t.ex. skådespelet i taket i vardagsrummet: Förra veckan kunde jag inte sova för den mycket intensiva hostan. Den här veckan ser det ut att bli smärta i rygg och nacke som håller mig vaken om nätterna. ## Vinter och sjukdomar Jag tycker väldigt illa om vintern i Sverige: • Den främsta anledningen är den ökade förekomsten av smittsamma virus under vintern, framför allt virus som orsakar övre luftvägsinfektioner samt virus som orsakar akut gastroenterit (läs: calicivirus1). Jag har de senaste åren utvecklat en patologisk rädsla för sådana virus. • Det är mörkt. Jag påverkas mycket av omgivningen omkring mig. Vackra miljöer, sol och grönska har en positiv inverkan; mörker och slaskväder har en negativ inverkan. • Det är kallt och allmänt otrevligt att vistas ute. Den mest intressanta punkten är den första, så låt mig skriva lite om den. Det är förmodligen flera faktorer2 som ligger bakom min fobi för vinterns patogener: • Från högstadiet och fram till och med läkarprogrammet betydde matematiken och naturvetenskapen allt för mig. Det var min passion i livet. Nu har jag förlorat den, när jag först tvingades sluta som lärare i matematik och sedan tvingades sluta som läkarstudent. Detta lämnade ett enormt tomrum hos mig – jag vet knappt vem jag är längre. Jag försökte fylla tomrumet med sång, och övre luftvägsinfektioner utgör ett mycket stort hot, om än inte permanent, mot talapparaten. • De diffusa mun- och halsproblem med oklar bakgrund som jag haft sedan januari i år har gjort mig extra nervös (paranoid) inför den orofaryngeala slemhinnans hälsa. • Jag är mycket mån om att alltid göra ett ”snyggt” intryck (lite som om jag vore den brittiska drottningens butler), och det är svårt om man har snuva, hes röst3, hosta och allmän irritation i halsen. • Jag är väldigt mån om att aldrig skada eller stressa andra människor, och när man är sjuk riskerar man att smitta andra. Dessutom, om man har symtom riskerar man att stressa upp andra som är rädda för att bli smittade. (Jag själv blir numera mycket stressad om jag anar förekomst av förkylningsvirus eller calicivirus i min fysiska närhet, även om jag gör mitt bästa för att det inte skall synas. Och jag tror att den här typen av rädslor är hyfsat vanliga i i-länder.) • Men den kanske största bakomliggande orsaken är att jag numera mår väldigt dåligt över lag, både själsligt och kroppsligt (hals, höft, …), och ofta funderar på hur länge jag kommer att orka fortsätta. Då känns det som om en ytterligare påfrestning – som t.ex. en virusinfektion – är långt ifrån vad jag skulle behöva. I mer abstrakta termer antar jag att min förmåga till coping är kraftigt nedsatt. Dels har vi PTSD:n efter traumat på och efter läkarprogrammet och universitetets rättsprocess mot mig (där jag inte fick någon chans att försvara mig), dels har vi min känsla av att inte ha någon framtid. Trots allt ser det ut som om jag aldrig kommer att få välja vare sig min livssituation eller mitt yrke själv. LiU satte i praktiken den sista spiken i kistan vad gäller mina fåfänga drömmar om att bli matematiklärare, läkare, pilot, … . Det är tråkigt, eftersom jag har svårt att leva utan någon sysselsättning som jag verkligen brinner för. Min hjärna funkar inte då. Mina mycket noggranna hygienrutiner har emellertid inte haft någon imponerande effekt under hösten: jag har nu drabbats av min andra infektion med feber och halsont. Jag verkligen avskyr den svenska vintern. 1 Jag har slutat titta på Folkhälsomyndighetens (f.d. Smittskyddsinstitutets) calicivirusrapporter. Det enda som händer är att jag blir mer stressad av det. 2 Privatpersoner, myndigheter och media tycker om förenklingar, men i verkligheten torde de flesta fenomen bäst beskrivas som multifaktoriella. Det är sällan jag numera tycker det känns rätt att säga att en ensam omständighet ligger bakom någon företeelse. Kanske beror den förändringen hos mig också på att jag numera funderar mycket mer på humanistiska frågor än på naturvetenskapliga. 3 Att påpeka att jag har hes röst vid en infektion är behäftat med viss fara för ett kortfattat svar från min sida, för jag är numera alltid så otroligt upprörd själv över det, och känner därmed inte för att få det bekräftat eller upprepat. Så ett tips är att i stället säga något i stil med ”vilken kraftfull röst du har i dag!”. ## Ohälsa: höften och nacken Höften har inte fungerat som den ska de senaste veckorna. När jag promenerade hem sent på kvällen den 3 november kände jag av en viss smärta på vänster sida. Jag har haft ont i höften tidigare, så jag tänkte inte mer på det. Under natten gjorde det emellertid så ont att jag inte kunde sova. Det är då man vill få i sig lite paracetamol och NSAID. Problemet var att jag hade tabletterna i köket, och för att komma från sovrummet till köket behöver man en fungerande höft. Varje belastning av höften – faktiskt varje rörelse – orsakade intensiv smärta, så det tog mig åtskilliga minuter att komma till köket. Jag fick luta mig mot väggarna och försöka ta mig fram genom att hålla i dörrhandtag, bänkar och annat som jag fick tag på. Det svåraste var att komma från ena sidan av köket till den andra, för då var jag tvungen att tillfälligt stödja mig på vänster ben. När jag väl fått i mig tabletterna var det dags att gå tillbaka, och då fastnade jag mitt på golvet, stående på höger ben, och jag vågade inte röra mig ur fläcken av rädsla för att falla ihop om jag försökte sätta ner vänster ben. Till slut blev jag så trött i höger ben att jag riskerade att falla ihop ändå. Då trotsade jag smärtan och lyckades långsamt ta mig tillbaka till sängen utan någon olycka (aj, vad ont det gjorde). Dagen efter hade smärtan lättat något, men jag kunde ändå inte promenera i normal takt. Vanligtvis går jag till och från jobbet och restaurangen i hög fart, men nu lyckades jag bara komma upp i kanske 20 % av normal fart, kraftigt haltande. Dumt nog valde jag ändå att promenera både till jobbet och till restaurangen. På kvällen blev smärtan mycket intensiv, även när jag höll höften helt stilla, så jag kunde inte sitta på restaurangen utan fick ta en taxi hem. Jag lade mig i sängen, och blev där liggande. Jag försökte ta mig ur sängen, men lyckades inte: smärtan när jag rörde höftleden var för stor. Efter 18 timmar ringde jag efter ambulans. De hjälpte mig ur sängen och körde mig till sjukhuset på en bår. Undersökningen på sjukhuset gav inga nämnvärda fynd, så jag skickades hem med mer paracetamol och NSAID och en remiss till sjukgymnast. Natten därefter fastnade jag i sängen igen. Jag behövde kasta vatten, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en stor mängd smärta (och en del läckage i samband med smärtan) kom jag till toaletten och fick tömma blåsan. Men sedan skulle jag ta mig upp från toalettstolen, och det är en väldigt krävande uppgift. Smärtan – och rädslan för smärta – gjorde att jag blev sittande länge. De kommande dagarna blev det långsamt bättre, men sedan planade det ut. De senaste två veckorna har ingen förbättring skett. Smärtan är inte längre intensiv, men den är nästan alltid närvarande vid belastning. Det gör ont när jag går, böjer mig ner, vänder mig i sängen, reser mig upp o.s.v. En del dagar kan jag inte promenera alls, andra dagar går det bra men i lägre fart och med en haltande gångstil. Kanske är det haltandet som gjort att jag nu också fått ont i nacken. Sjukgymnasten hittade inget uppenbart fel på höften, så min förhoppning är att det kommer att bli bra av sig självt inom några veckor eller månader. Trots allt känns det som om höften är ett av mina mindre problem. ## Ohälsa: halsen De halsproblem som först uppträdde i mitten av januari i år försvann aldrig riktigt: jag har sedan dess nästan dagligen känt av obehag från munhåla och svalg. Jag vet inte vad problemen beror på, men det verkar troligt att en betydande psykosomatisk komponent föreligger. Under året har jag varit konstant stressad. Det har tagit och tar otroligt mycket energi att hantera PTSD:n från läkarprogrammet och känslan av hopplöshet och allmän meningslöshet. Dessutom kan sången ha haft en negativ inverkan på den upplevda orofaryngolaryngeala hälsan, men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro (fysisk påfrestning av talapparat). Sedan jag började sjunga har jag nämligen oroat mig väldigt mycket för hälsan i svalg och talapparat och t.ex. blivit väldigt rädd för alla former av virus som kan infektera de övre luftvägarna.1 Den här oron kan – ironiskt nog – ligga bakom en del av problemen. I den mån intensiteten hos halsproblemen har korrelerat med något så har det varit med nivån av sysselsättning: vid de få tillfällen jag har varit fullt sysselsatt med något spännande har jag ofta helt glömt bort halsen. Men större delen av tiden har jag varit ganska rejält uttråkad, och då har halsen gjort sig påmind. Jag tror det har varit värst på måndagarna: ibland har jag nästan haft svårt att andas. Möjligtvis har det då rört sig om lättare ångestattacker. Den intellektuella tristessen har under året förvärrats något av det faktum att jag numera nästan aldrig är hemma och därmed ytterst sällan kan syssla med sådant som jag gjorde förr i tiden: utveckla mjukvara privat, skapa matematisk konst, skriva artiklar, skapa ordboksartiklar, se på film, läsa böcker. Nu går jag till jobbet tidigt på morgonen och kommer hem från restaurangen sent på kvällen, så det enda jag gör hemma är i princip att sova. Det blev så här i vintras och i våras: jag var så otroligt rädd för att upptäcka post från Linköpings universitet eller någon domstol att jag inte vågade gå hem från restaurangen på kvällarna. Antagligen är det också stressen som ligger bakom den relativt stora viktminskningen efter läkarprogrammet (kanske 15–20 kg). Jag räknas numera som underviktig med ett BMI strax under 18. Så även om halsproblemen kan ha en viss fysiologisk bakgrund så är det nog i hög grad psykologiska mekanismer som är verksamma. Skulle jag t.ex. mirakulöst komma in på Trafikflyghögskolan (eller om något annat riktigt roligt skulle inträffa, så att jag också blir sysselsatt och får en känsla av mening och av en framtid), skulle antagligen vikten gå upp och halsproblemen förpassas till historien. 1 Det här kan låta märkligt, men man får beakta omständigheterna: från början höll jag på med matematik och naturvetenskap, och de betydde allt för mig i livet. Sedan tvingades jag sluta med det, och försökte bygga upp ett nytt liv inom medicinen. Så tvingades jag sluta med det också. Med sången försökte jag desperat hitta något nytt att leva för. ## Högsta förvaltningsdomstolen Jag mottog i fredags med posten ett brev från Högsta förvaltningsdomstolen. Jag har lagt brevet på en plats där jag inte ser det. Tidigare har sådana brev nästan utan undantag lett till att polisen kört mig till sjukhuset, att jag skurit mig i armarna eller ännu värre. Men det behöver inte bli så den här gången. Det är ingen som vet. Det kan hända att jag öppnar det på onsdag eftermiddag. Då har jag lite extra stöd runtomkring mig. Uppdatering (2019-09-30 23:43): Jag öppnade kuvertet under onsdagskvällen. Jag fick under kvällen och dagarna efter otroligt mycket stöd av och kärlek från människorna omkring mig. Det är något jag inte är van vid sedan tidigare, och jag känner mig väldigt tacksam, rörd och lite överväldigad. ## Att inte döma Människor har lätt för att döma. De hittar någon ”dålig” egenskap hos en annan person och förlorar sedan, via psykologiska mekanismer, större delen av sympatin för henne och viljan att hjälpa henne. • ”Det inte synd om henne eftersom hon X. Då får hon skylla sig själv.” • ”Jag tänker inte hjälpa henne så länge som hon Y.” • ”Hon måste sluta med Z, annars är hon inte välkommen här.” Hur många gånger har jag inte hört sådana kommentarer. Jag tror att det nästan alltid handlar om bristande förståelse hos den som dömer. Om personen som dömer fick pröva att leva i den dömdas situation skulle hon kanske inse att allt inte var så enkelt som hon trodde. Kanske skulle hon inse hur hemsk situationen som den dömda hamnat i faktiskt är, vilket enormt lidande den kan innebära och hur otroligt utsatt den dömda är. Kanske skulle hon förstå att den dömdas till synes ”dåliga” agerande är fullt förståeligt eller rent av välmotiverat eller oundvikligt (t.ex. av medicinska orsaker). Kanske skulle hon själv agera precis likadant – eller ännu ”värre”. Det är lätt att döma när man inte vet vad man pratar om. Hur upprörd jag blir när jag hör kommentarer av den här typen beror på hur utsatt den dömda ser ut att vara. Om hon är en stark och självständig person med mycket skinn på näsan, en fungerande livssituation som hon trivs i, ett fungerande socialt nätverk, fungerande skyddsnät o.s.v. så bekommer kommentarerna mig inte, åtminstone inte så länge den som dömer besitter ringa eller måttlig makt över den dömda. Om kommentarerna däremot riktar sig mot en person som jag ser är utsatt och ensam och i behov av stöd och hjälp från sin omgivning, så kan jag bli riktigt upprörd. Faktiskt är det få företeelser som kan få mig argare. ## Jesus och Svenska kyrkan Mot slutet av min sista termin på läkarprogrammet, den där hösten 2016, mitt under den värsta krisen, hade jag en del kontakt med några få klasskamrater. Jag minns att jag fick ett sms från en av dem. Han föreslog att jag skulle tänka på Jesus och söka tröst i hans berättelse. Jag hade alltid varit en renodlad naturvetare i själ och hjärta, med den vetenskapliga metoden sedan barnsben hårdkodad i storhjärnsbarken, ovillkorligen negativt inställd till all form av religion, vidskepelse och pseudovetenskap. Så jag kände en viss tveksamhet inför sms:et. På ett etiskt plan tyckte jag också det var aningen tveksamt att bemöta en sårbar människa i kris med religiös propaganda, även om jag förstod att han bara hade goda avsikter. Men jag blev ändå inte nämnvärt upprörd och en av anledningarna var att jag faktiskt fann en tröst i Jesus berättelse. På grund av min neuropsykiatriska variation hade jag vuxit upp i princip helt utan vänner, med årtionden av svår depression och ångest som följd. Jag hade aldrig haft någon att prata med, eftersom ingen tog problemen på allvar – den typen av problem som jag hade ”finns inte” i Sverige, ingen har hört talas om sådant. Jag hade heller inte på långa vägar några förutsättningar för att lyckas med att bilda familj och i praktiken dåliga förutsättningar för komma dit jag ville yrkesmässigt. För att lyckas på arbetsmarknaden räcker det ju inte med toppbetyg och yrkeslämplighet – man behöver armbågar, en förmåga att inte beskriva sig själv 100 % objektivt, en bakgrund som inte inger osäkerhet, en ork att byta livssituation, ett mod att överge de invanda dagliga rutinerna. Jag ville alla väl på läkarprogrammet, var övertydlig med det, och en betydande del i min akuta kris den hösten var mitt engagemang för en utsatt släkting i en släktkonflikt, men jag blev bemött av förakt och fördomar av lärarna på läkarprogrammet. Tillsammans med universitetets rektor författade de sida efter sida med text, som utmålade mig som en dålig människa utan självinsikt och empatisk förmåga, som utgjorde en fara för sin omgivning. Allt snyggt och proffsigt formaterat på Linköpings universitets officiella brevpapper. Det objektiva underlaget för deras utsagor var mycket oklart, och texterna innehöll åtskilliga osakligheter och en del rena faktafel. Deras mål var att få mig portad från all svensk högskoleutbildning, till synes av politiska eller ideologiska skäl eftersom jag redan hoppat av utbildningen när de skickade in sin anmälan till HAN. De ville slå in sista spiken i kistan för mina fåfänga drömmar att komma någonstans i livet. Med tanke på det otroligt dåliga skick jag befann mig i hade jag behövt mycket värme, stöd och hjälp från LiU och klasskamraterna, men fick i stället mottaga förakt och fick stora, livsavgörande, rättsliga åtgärder mot mig. Hela mitt sociala sammanhang, min självkänsla och allt framtidshopp togs abrupt ifrån mig när jag var som svagast. Det är ett recept på att ta död på en människa. Under vintern påbörjades en plågsam rättsprocess som pågår än i dag, tre år senare. Jag har tappat räkningen på hur många gånger polisen hämtat mig när de varit rädda för suicid och stressen för min familj har varit omänsklig. Det går inte en timme utan att jag plågas av minnesbilder av det som läkarna och rektorn och klasskamraterna skrev och sade, och det tar otroligt mycket energi från mig att hantera PTSD:n och dess följder. Tillbaka till hösten 2016: Mitt i all hopplöshet och förtvivlan kändes det tryggt att tänka på Jesus, som fått utstå en ännu större prövning. Jag var inte ensam. Även formuleringar som ”Gud ger de största prövningarna till sina starkaste soldater” skänkte en viss tröst. Det är fascinerande att den kristna tron kan ge så mycket även för en icke-troende. Det säger något om styrkan i religionen, om inte annat än för coping. Under hösten och vintern var det några få klasskamrater som uttryckte förvåning över universitetets agerande och tog kontakt med mig. Nästan samtliga av dessa var antingen troende kristna eller med utländsk bakgrund. Man kan undra varför, och jag har en del hypoteser (som jag skriver om i Ändlös längtan). Under 2018 sökte jag mig alltmer till den vackra domkyrkan, där jag fick prata med präster och diakoner när hopplösheten och förtvivlan höll på att ta död på mig, typiskt efter att jag mottagit brev från LiU eller någon domstol. Det var väldigt känslosamma och fina möten. Det må så vara, att naturvetarna har bättre koll på hur universum och naturen fungerar, medan de religiösa lättare får för sig saker som kanske inte riktigt (eller alls) stämmer. Men vad betyder faktamässig korrekthet om man tappat förmågan att se människan och bemöta henne med värme och respekt? Det betyder inget. Hösten 2018 gick jag med i Svenska kyrkan. Jag är för närvarande inte en aktiv medlem. Jag har knappt besökt domkyrkan på över ett halvår. Anledningen är att jag har andra platser (eller, rättare sagt: en annan plats) att vara på, som är så bra att jag inte känner något behov av att vara någon annanstans. Men jag är ändå glad över att jag nu är medlem, och kanske blir jag mer aktiv i framtiden. ## Livbojar Att leva är som att befinna sig alldeles ensam i vattnet mitt ute på havet. Man klamrar sig desperat fast vid de få livbojar man hittar och är ständigt orolig för att bojarna som för stunden håller en uppe skall gå sönder och börja sjunka. Något som inte alla förstår är att en del av bojarna i vattnet inte förmår hålla en flytande, trots att de ser helt dugliga ut. Man skäms och känner sig otacksam när man överger en sådan boj, men man har inget val. Ingen boj skänker emellertid evigt liv. Man är väl medveten om att man en dag kommer att tappa taget och sjunka till havets botten. Kanske i morgon, kanske om tio år. Till dess stannar man vid sina bojar. (Det man inte förstod var att havet var en bassäng. Man hade när som helst kunnat ställa sig på golvet och ha huvudet ovanför vattenytan.) ## Förståelse för mental ohälsa Ofta är en persons mentala ohälsa inte märkbar för hennes omgivning, annat än för de allra mest observanta. Och även om någon kan ana ohälsan, så är det stor risk att hon underskattar dess omfattning och vidden av dess konsekvenser för den drabbade. Lidandet kan vara hur stort som helst, utan att det syns. Därför är risken stor att den drabbade inte får den hjälp och det stöd hon behöver av människorna omkring henne. Något som däremot syns mer än väl är de konsekvenser som ohälsan kan ge upphov till. Det är inte ovanligt att en person som lider av mental ohälsa inte lyckas leva upp till alla förväntningar som hon har på sig, vad gäller arbetet, familjen, bekanta. Det blir sjukfrånvaro, sämre prestationer, saker blir inte gjorda, personer känner sig försummade av henne. Då är det lätt hänt att omgivningen reagerar med besvikelse och ilska – men inget kunde vara mer oändamålsenligt. I stället för att klandra personen för de tre sjukdagarna borde man hylla henne för att hon orkade med de tio andra dagarna. Kanske har hon under dessa dagar utfört sina plikter trots en ångest och en oro och en trötthet som ingen annan ens kan föreställa sig. Kanske hade de som klandrar henne inte förmått arbeta någon av dessa dagar under likvärdiga förutsättningar. Varje människa med mental ohälsa förtjänar en guldmedalj för allt hon orkar med! ## Sexköp för funktionsnedsatta (del 2) Fortsättning på artikel 506. I BBC:s värdefulla inslag om sexköp för funktionsnedsatta betonades de funktionedsattas utanförskap och utsatthet – och deras behov av fysisk närhet. En av de intervjuade personerna förklarade att ”[t]here are some parts of you that do die” om du permanent lever i utanförskap vad gäller fysisk närhet. Inslaget präglades över lag av medmänsklig värme och av en förståelse för såväl den mänskliga situationen som för samhällets ansvar för de utsatta – på ett sätt jag aldrig sett i svensk media. En bidragande faktor för mitt engagemang i frågan är så klart min egen bakgrund. Som framgår av min biografi och boken Ändlös längtan gjorde min neuropsykiatriska variation att jag växte upp nästan helt utan vänner och i synnerhet helt utan någon fysisk närhet. Redan på lågstadiet visste jag att mina chanser att få en partner var i praktiken exakt noll. Detta ledde till ett enormt utanförskap och lidande under hela uppväxten, svår depression och daglig ångest som snart gjorde vardagen ohållbar och skulle få enorma konsekvenser för mitt fortsatta liv. Det svåraste var att leva i ett samhälle där ”alla andra” hade vänner och partners, och där ”ingen” visste om att det fanns folk som levde i utanförskap. Rent kliniskt rörde det sig helt klart om ett trauma av kolossal magnitud. Men det var inte ett av de trauman som samhället kände till. Om en person utsätts för långvariga sexuella övergrepp som barn, blir traumatiserad av en uppväxt i en krigszon, förlorar sitt barn i cancer eller blir utsatt för eller får bevittna tortyr, så förstår alla de psykologiska konsekvenser som detta orsakar. Samhället och sjukvården förstår hur allvarligt det är och vet att resurser måste sättas in – ibland finns till och med specialistkompetens för aktuell problematik. Men ingen hade hört talas om att ”brist på flickvän” (en populär men väldigt onyanserad sammanfattning av problematiken) kunde ge några men för livet. Ingen i min närhet förstod hur stort traumat var för mig, vilka men det hade gett och skulle ge, hur stor den kliniska betydelsen av traumat skulle bli. Dels gjorde detta så att jag inte fick någon hjälp, trots att jag var helt öppen med mina problem sedan högstadiet/gymnasiet, dels utgjorde samhällets nonchalans ett trauma i sig. Jag inbillar mig att mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut i dag (som det är nu tampas jag dagligen med svår ångest, PTSD och OCD, i synnerhet efter LiU:s behandling av mig) om samhället hade förstått och lyssnat. Tänk om någon under högstadiet hade sagt till mig ”Gud, vilket liv du har levt. Jag förstår hur enormt mycket du har lidit. Men vet du vad? Vi [t.ex. BUP] skall göra allt vi kan för att hjälpa dig, och vi har experter på området.” En annan sak som jag tror hade kunnat förhindra den totala urspårningen hade varit ifall sexköp varit lagligt i Sverige, åtminstone för personer med läkardiagnosticerad oförmåga att på egen hand skaffa vänner eller fysisk närhet. Alldeles för sent (förra året, 2018), åkte jag till Danmark och fick träffa jämnåriga kvinnor som jag fick en del fysisk närhet av. Det rörde sig mest om kramar och handhållning, eftersom ”mer avancerad” fysisk närhet både är något jag ogillar och något som vore alldeles för svårt för mig. Och nu, ett år senare, märker jag att den känsla av utanförskap som sedan förskoletiden orsakat så otroligt mycket lidande för mig, inte finns längre. Danmarksresorna är nästan säkert en av de två omständigheter som ligger bakom denna förändring. Hade det svenska samhället (1) visat förståelse och empati för mina problem redan under skoltiden och (2) lett mig till säker och trygg fysisk närhet vid första möjliga tillfälle, är jag nästan övertygad om att urspårningen hade kunnat undvikas. Kanske hade jag i dag varit en frisk och lycklig människa, väl integrerad i det svenska samhället, kanske som matematiklärare eller som läkare. Jag hoppas innerligt att det svenska samhället någon gång • kommer att förstå att den sorts problematik som plågade mig under hela min uppväxt och mitt tidiga vuxenliv faktiskt kan utgöra ett enormt trauma • kommer att förstå att denna problematik inte är något som personen ifråga själv har valt och inte på något sätt innebär att han eller hon är en ”dålig” människa • kommer att kunna visa empati och stötta personer med den typen av problematik, t.ex. genom en attitydförändring, bättre kunskap och – eventuellt – legalisering av givande av fysisk närhet under trygga, säkra och motiverade former. Jag betvivlar emellertid att jag kommer att få se en sådan attitydförändring i Sverige under min livstid. Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan. ## Sexköp för funktionsnedsatta Jag brukar inte kommentera inslag och artiklar i media. Oftast har jag inget att säga, eller så suckar jag tyst för mig själv när jag läser en nyhetsartikel där det märks att författaren har en tydlig politisk färgning och bara visar ena sidan av myntet. Framför allt SVT brukar publicera artiklar där den rådande svenska politiska agendan är övertydlig, vilket antagligen är uppenbart för de flesta icke-svenska läsare. Brittiska BBC håller högre kvalitet och det är deras media jag konsumerar mest av. Och i dag fick jag syn på ett BBC-inslag som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen. Inslaget handlar om hur funktionsnedsatta i Storbritannien har möjlighet att köpa sexuella tjänster. I inslaget pratas det om de funktionsnedsattas utsatthet, livssituation och utanförskap – och om deras behov av närhet. Inslaget diskuterar sexköp utan att döma vare sig utövare eller kund. Det är inte på långa vägar något tal om att sexarbetaren blir utnyttjad. I stället slås jag av den värme och förståelse som den intervjuade sexarbetaren och andra i inslaget visar gentemot de funktionsnedsatta klienterna. En intervjuad sexterapeut har följande att säga: Someone could make an incredibly powerful argument that this is a basic human right. Ok, you don’t die from a lack of sex like you do from a lack of food and water, but really? There are parts of you that do die. […] I think if people are unable to do certain things in society, then society should take a corporate responsibility to help. Det här är ett ämne som SVT aldrig skulle ta upp på samma sätt. Om SVT skulle ta upp något liknande så skulle det heta att de funktionsnedsatta är dåliga människor som utnyttjar utsatta kvinnor och att samhället måste få ett stopp på det. Antagligen skulle de visa bilder på en polisinsats mot sexköp. En av de få sympatiska läkare jag träffat det senaste året nämnde att även Danmark har en liknande syn på sexköp till funktionsnedsatta. Jag hoppas att Sverige någon gång kommer att komma ikapp Danmark och Storbritannien. Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan. Läs mer i artikel 507. ## Rejbrand Text Editor 3.1.3: Statistics As noted in the announcement of release 3.1.3 of Rejbrand Text Editor, the new version has an improved file statistics feature that compiles a list of the unique words in the text. In this article, I’ll be discussing the behaviour and implementation of this feature, for the sake of both documentation and academic interest. ## The goal Writing a computer program that counts or extracts the words in a given text might seem like a very simple task, and to some extent, it is. Every programmer can write a rudimentary word counter or word extractor in a minute or two, and it will work pretty well in most cases. But if you want it to produce the most desirable output in every possible case (which might even include different human languages), you’ll soon find out there are numerous subtleties involved. Eventually you’ll find out that writing an algorithm that works for all input is impossible, at least without relying on human-language dictionaries. Hence, the task is to create an algorithm that works well in most cases. ## The basics If a computer science teacher were to ask her students to write an algorithm in plain C or Pascal that counts the number of words in a text, I suppose most of the students would base their algorithm on the same general idea. They would iterate over the text, one character at a time, and keep track of when they enter and leave a word based solely on the current state (inside a word or not) and the nature of the current character. In Pascal-like pseudocode, function WordCount(const AText: string): Integer;var InWord: Boolean; i: Integer;begin Result := 0; InWord := False; for i := 1 to Length(AText) do if InWord then begin if IsWordSep(AText[i]) then InWord := False; end else begin if not IsWordSep(AText[i]) then begin InWord := True; Inc(Result); end; end;end; However, I imagine they would not all use the same test for the “nature” of the current character. In other words, they would define IsWordSep differently. Some would likely test for whitespace, while others would test for non-letters. Specifically, this amounts to defining IsWordSep(chr) as IsWhitespace(chr) and not IsLetter(chr), respectively. For very simple input, like “I love cats!”, these choices give the same result. But if you attempt anything more involved, you will notice some differences: Whitespace Letter I didn’t do it. 4 5 He’s a crime-fighting canine. 4 6 Use a word processor (e.g. Microsoft Word). 7 8 Han äter mycket grönsaker. (He eats a lot of vegetables.) 4 4 or 5 CD-brännare (CD burner) 1 2 or 3 Indeed, the letter-based approach sees the apostrophe (and its typographical version, the right single quotation mark), hyphen, and period as word separators. Furthermore, if the “is a letter” test is based on the naïve assumption that the only letters are the ASCII characters A to Z and a to z, the algorithm also fails on input containing words with non-English letters. (But I suspect that most modern programming languages and libraries offer a Unicode-based “is letter” function.) Notice that IsWhitespace(chr) implies not IsLetter(chr), so the letter-based approach will always yield more numerous but shorter word candidates. The problem is that it goes too far: indeed, as we have seen, some words contain non-letter characters such as apostrophes, hyphens, and periods. It should be clear that the whitespace-based approach is to be preferred, especially since we want to extend the algorithm from a simple word counter to a word extractor, and we certainly don’t want it to return “didn”, “t”, “s”, “e”, and “g” as words in these examples. ## Word extraction Turning a word counter into a word extractor might seem entirely trivial, but there are still a few things to watch out for. Consider the following example: I have one dog, two rats (!), and three birds (all parakeets). The whitespace-based approach will extract twelve suggested words from this text: • I • have • one • dog, • two • rats • (!), • and • three • birds • (all • parakeets). Here we observe an issue: punctuation is attached to the suggested words. We need to trim the suggested words, that is, to remove leading and trailing punctuation. Doing so, we end up with • I • have • one • dog • two • rats • and • three • birds • all • parakeets discarding all empty words that are produced in the process. Ironically, the letter-based approach would have saved us from this extra step, but we have already ruled out that approach, since it fails on words containing apostrophes, hyphens, periods, etc. Notice that we only trim leading and trailing punctuation from the suggested words, and no other non-letters. For instance, we do want “The precursor is 7-dehydrocholesterol.” to produce • The • precursor • is • 7-dehydrocholesterol This is perhaps even more important in Swedish, for instance, where we have words like “50-öring” (50-öre coin) and “20-åring” (20-year-old (n.)). ## The RTE implementation The word extractor in Rejbrand Text Editor 3.1.3 is based on the approach outlined above: it first splits the text into suggested words based on a list of word-separating characters (mainly whitespace), and then removes leading and trailing punctuation from the word candidates. Additionally, it verifies that the final suggested word contains at least a single Unicode letter, so that “I have 539 books ☺.” will yield only “I”, “have”, and “books”. ### Word separators By default the list of word-separating characters include all Unicode whitespace, “/” (U+002F: SOLIDUS), the em dash “—” (U+2014: EM DASH), “<” (U+003C: LESS-THAN SIGN), “>” (U+003E: GREATER-THAN SIGN), and “=” (U+003D: EQUALS SIGN). Hence, RTE adds a few non-whitespace characters to the list of word separators. The idea is to include only characters that very seldom are part of words (that is, they don’t do any harm being on the list), but occasionally serve as sole word separators (that is, they are needed on the list). Thus, I obviously don’t include the apostrophe (or the right single quotation mark), hyphen, and period. But I also refrain from including characters like the exclamation mark, the question mark, colon, semicolon, and parentheses. #### Parentheses For instance, consider the case of parentheses. They do occur within words: dog(s), (un)healthy, (X)HTML (Thus, parentheses would do harm on the list.) Furthermore, when they are not part of words, they are nearly always adjacent to whitespace: Tony Blair (born 1953) is a former prime minister of the UK. The cat played with his toy (the one I bought yesterday). (Thus, they are nearly never sole word separators, so they are nearly never needed on the list; in this case, whitespace will split the text into the appropriate words.) #### Colon Similarly, the colon is used in Swedish to connect a suffix to an initialism, digit, letter, or code: SVT:s webbplats, 5:a, 7:or, bokstaven T:s seriff, CO2:s egenskaper In some special cases, it is also used to mark contractions (S:t). And, just like the parentheses, when it doesn’t belong inside a word, it is nearly always adjacent to whitespace: I have three cars: one Volvo, one Peugeot, and one BMW. The idea is simple: just do what you originally planned to do. #### Relational operators The equals sign (=), the less than sign (<), and the greater than sign (>) are very rarely parts of words, but they do sometimes act as sole word separators, at least in semi-technical contexts. Hence, it arguably makes sense to add these characters to the list of word separators. #### Solidus The most difficult decisions to be made are those regarding solidus, the en dash, and the em dash. I chose to include solidus (/) as a word separator because it frequently acts as a sole word separator, often semantically equivalent to an inclusive or exclusive or or a mathematical division: Then you must immediately inform him/her. Use bold and/or italic to highlight the word. Do you know any actors/performers/singers? It can record more than 560 actions/second. Still, in some cases the solidus is a part of a word: RTE will incorrectly parse “s/he” as “s” and “he”. Also, it is questionable whether or not it is desirable to parse “km/h” as “km” and “h”. #### Dashes Turning to dashes, I chose not to include the en dash as a word separator, because this character sometimes occurs inside words, especially in Swedish: 3–2-segern (the 3–2 victory) mor–dotter-relation (mother–daughter relationship) Sverige–Danmark-matchen (the Sweden–Denmark game) natrium–kaliumpumpen (the sodium–potassium pump) renin–angiotensinsystemet (the renin–angiotensin system) It would indeed be unfortunate if this were parsed as “2-segern”, “dotter-relation”, “Danmark-matchen”, etc. And, when it is not used within words, the en dash usually has whitespace next to it: Many people – even some of his own supporters – now began questioning his policy. In some cases, it doesn’t matter if it is a word separator or not, since the dash is surrounded by numbers: pages 20–34 ages 7–10 2010–15 13:00–15:00 But in other cases, the RTE behaviour is potentially unwanted: mother–daughter relationship the Sweden–Denmark game the sodium–potassium pump the renin–angiotensin system the New York–Stockholm flight The em dash is not used in Swedish. In English, it is often used like the en dash to introduce a break in a sentence (often like a colon) or (paired) to set off a parenthetical statement (like a pair of commas or parentheses), but typically without the surrounding whitespace. In addition, it is very rarely used within words. Therefore, it should be considered a word separator. Many people—even some of his own supporters—now began questioning his policy. ### Source-code mode The remarks made so far applies to human-language texts. For source code, the described approach fails rather badly. For instance, if you try to extract the words of Box.X := (Self.Width - Box.Width) / 2;RedrawObject(Frame, True);RedrawObject(Box, True); you likely expect to get the individual identifiers (“Box”, “X”, “Self”, “Width”, “RedrawObject”, “Frame”, “True”), and not things like “Box.X”, “Self.Width”, “Box.Width”, “RedrawObject(Frame”, and “RedrawObject(Box”. Essentially, in source code, you’d want the programming language’s operators (and other kinds of tokens that separate identifiers) to act as word separators. In Rejbrand Text Editor, you can enable such a “source-code mode” in the statistics dialog box. This will add the following characters to the list of word separators: .,;:-+*/=()[]{}<>|\%&@~!? This certainly makes a huge difference in source code. Instead of getting a hundred different “words” beginning with “Length(”, you get a single word “Length” (with a high count). The following example shows the effect of source-code mode in an actual Pascal file. Without source-code mode, there are many unwanted combinations of identifiers, rendering the list nearly useless: On the other hand, with source-code mode enabled, the word list very neatly lists all source code keywords, identifiers, textual operators, and string literal words. Notice that the additional word separators don’t include the apostrophe or the right single quotation mark, so the algorithm will still handle string literals containing English contractions well. Typically, these characters aren’t necessary as word separators even in source code, since in source code they are typically next to parentheses, commas, colons, semicolons, or equal signs, if not whitespace. In fact, source-code mode often works well enough in human text to be useful there too, should you need to split words on hyphens, say. ### Word-separation issues No matter how carefully you design your algorithm, you will not be able to make it work all of the time, at least not without using dictionaries. #### Words containing spaces A Swedish “Harry Potter fan” could be called a “Harry Potter-fantast”. While it makes sense to say that “Harry Potter fan” consists of three words (“Harry”, “Potter”, and “fan”), it is less ideal to claim that “Harry Potter-fantast” consists of the two words “Harry” and “Potter-fantast”. The problem is that “Harry Potter-fantast” is a single compound word constructed from “Harry Potter” and “fantast”, but the first word of the compound, “Harry Potter”, contains a space. Similarly, “Datorn är Windows 7-kompatibel” (“The computer is Windows 7 compatible”) will produce the word “7-kompatibel”, which makes no sense at all. And in English, you might want to consider “a priori” a single word. Again, not possible. #### Words ending with a period Some words end with a period, such as English “e.g.”, “i.e.”, “etc.” and Swedish “t.ex.”, “bl.a.”, “o.s.v.”. These periods will unfortunately be lost. You might be tempted to attempt to guess whether the period is part of the word or not based on the surrounding text, but will find that to be a very difficult problem in general (really, it is not doable). The best way to fix this issue is likely to give the algorithm access to a list of common words ending with period. RTE doesn’t use such a list. #### Words containing parentheses As noted above, some words contain parentheses: colo(u)r, dog(s), (un)healthy, (X)HTML Unfortunately, leading and trailing parentheses will be lost, leaving garbage behind: “dog(s”, “un)healthy”, “X)HTML”. This would be possible to fix by an addition to the algorithm: When a leading or trailing parenthesis is to be removed, check if (1) the next character is not punctuation and (2) removing the parenthesis would leave a word with unbalanced parentheses. If both conditions are met, keep the parenthesis. I almost decided to implement that addition, but decided not to. Indeed, that would be an example of a non-trivial amount of added logic that would improve the algorithm’s output only for a tiny fraction of all possible input. And maybe there are even words that are supposed to contain unbalanced parentheses? Of course, they might also end up next to a sentence-level parenthesis. Still, I do suspect the benefits of such an addition would outweigh the potential problems, so I am a bit tempted to implement it in a future release. ### Character case issues Rejbrand Text Editor compiles a list of the unique words of the text, together with the frequency of each word. Hence, the algorithm must be able to compare words for equality. Typically, you do want this comparison to be made in a case-insensitive manner. For instance, if a text contains five instances of “cats” and two instances of “Cats” (the first word of a new sentence), you want the list to contain the word “cats” with a count of 7. By default, Rejbrand Text Editor does compare words in such a case-insensitive manner, but the statistics dialog box contains an option to enable case-sensitive comparisons. Consider the following example: Emma came here at noon. She immediately started playing with the dogs. The dogs really enjoyed it – many of them are pretty bored when she isn’t here. Many hours later, she went home again. Notice that “she”, “the”, and “many” are compared case-insensitively. More importantly, notice that they are presented in their lower-case forms in the word list, while “Emma” is capitalized. This is not made possible thanks to a dictionary of known names, but to a very simple rule: If a word is present multiple times in the text in different character-case versions and an all-lower-case version is present, then the all-lower-case version will be displayed in the list. Otherwise, the version of the first instance of the word will be used. This way it is guaranteed that every word displayed in the list is in a form actually present in the file, and a best effort is made to determine if the word has to be capitalized or not. But of course, the approach isn’t perfect: remove the middle sentence and you’ll find “Many” capitalized in the list. ### Options The Options button in the statistics dialog box contains options that affect the computation behind the statistics and the presentation of the computed data. We have already discussed the source-code mode and case sensitivity. To illustrate the statistics feature in action, I downloaded a few books from Project Gutenberg. Some of these use unspaced double hyphens instead of the en or em dash as sentence-level punctuation, so either you have to replace all such double-dashes with spaced en dash or unspaced em dash, or you have to enable source-code mode. #### Graph options By default, the word-length distribution graph displays the length distribution of all words in the text. Hence, stop words like “a”, “the”, “and” will make the graph heavy on the left side. If you enable the Graph unique words option, you will instead be presented with the length distribution of the unique words of the text, typically making the graph more bell-shaped. (Often source-code mode helps as well.) By the way, the diagram is interactive. You can click any bar to display the data behind it. #### Sorting The word list can be sorted in different ways. By default, the list is sorted by frequency: (Pride and Prejudice by Jane Austen) It can also be sorted alphabetically, case insensitively: If you sort it alphabetically but case sensitively, you almost get a list of all proper nouns at the top: If you sort by word length, you are likely to get hyphenated words such as attributive compound modifiers at the end: Enabling source-code mode, you get rid of those: Sometimes, you find something interesting at the bottom: (The Complete Works of William Shakespeare) ## Rejbrand Text Editor 3.1.3 I have published a new version of my text editor. Compared to the previous version, 3.1.2, the new version 3.1.3 introduces two new features and fixes a small number of minor issues. • New feature: The Statistics dialog box has been improved. It now compiles a list of the unique words of the file and displays this information in a sortable table. The user may specify options determining how words are extracted from the text and how they are to be compared for equality. In addition, a diagram displays the distribution of word lengths. • New feature: It is now possible to specify flags as command-line arguments, telling the new RTE instance how it should open the files given on the command line. For instance, you might go to a particular line or initiate a search operation. (See full documentation.) • Minor improvement: The computation of the suggested file name of a new file is improved. • Minor improvement: The editor now works better with Windows’ high-contrast themes. • Minor issues fixed. Rejbrand Text Editor can be downloaded at the Rejbrand Text Editor web page. ## Semester och sång Jag har nu semester och det känns välbehövligt. Jag har den senaste månaden haft mycket besvär med ångest, oro, stress, PTSD:n och OCD:n. Även halsbesvären har varit mer påtagliga. Halsen tyckte jag var på bättringsvägen för några veckor sedan, och jag tog därför kontakt med sångpedagogen igen efter nästan ett halvårs uppehåll. Så snart vi hade bokat en ny tid blev emellertid halsen värre igen, det tog nog bara några minuter. Trots det gick sånglektionen oväntat bra. Jag vet inte vad halsproblemen beror på. Om jag måste gissa föreligger någon form av högst verklig irritation i slemhinnan (av fysikalisk, kemikalisk eller biologisk orsak), om än måttlig, samtidigt som psykologiska faktorer kraftigt påverkar upplevelsen av irritationen. Min förhoppning är att den lägre stressnivån under semestern skall göra så att halsproblemen försvinner, så jag slipper kontakta sjukvården igen. Jag avskyr att ha med sjukvården och med läkare att göra. Möjligtvis är det naivt att tro att en stressfri tillvaro i sig skall ta bort ett förmodat kroppsligt besvär, men i det här fallet kan det fungera. Om inte annat så läker ju mycket ändå av sig självt med tiden. Hoppas bara att inte universitetet eller domstolen hör av sig under sommaren. Det har gått så lång tid att de nu borde hitta någon annan att sparka på. ## Besvikelse, tålamod och glädje Man kan ibland bli besviken på någon i ens omgivning, när hon gång på gång gör saker som sårar eller skadar på annat sätt. Då får man komma ihåg att hon kanske ändå gör så gott hon kan utifrån sina egna förutsättningar och utifrån de förutsättningar som hennes omgivning – som man själv är en del av – ger henne. I sådana situationer är ofta det bästa man kan göra att med stort tålamod acceptera läget som det är, fortsätta att vara en så bra medmänniska för henne som man bara kan vara, och – eventuellt – fundera på vad man själv kan göra för att bättra på hennes förutsättningar. Och ibland slutar det med att man en dag blir positivt överraskad när hon plötsligt visar upp helt nya sidor av sig själv och det gamla beteendet hamnar i skymundan bakom något mycket finare. Det är roligt! ## Kyrkogården På grund av byggarbete har jag blivit tvungen att gå en annan väg till och från jobbet de senaste veckorna. I början valde jag den väg som påbjöds av de orangea vägskyltarna, men häromdagen upptäckte jag att det blev närmare att gå genom den stora kyrkogården. Och det visade sig vara en mycket trevligare väg. Det är härligt att promenera i grönskan i det varma vårvädret. Det ger mig möjlighet att insupa naturen med syn, hörsel och luktsinne. Men det är också något extra just med griftegården: det vilar ett lugn och en tidlöshet över platsen. Gravstenarna berättar historier om människor och platser från en svunnen tid. Många av dessa människor levde större delen av sina liv på 1800-talet, i en helt annan värld än den vi lever i i dag. Jag undrar hur deras liv såg ut. Det är mer regel än undantag att de bortgångna beskrivs med sina yrkestitlar: jag läser om folkskollärare, ingenjörer, direktörer, fanjunkare, grosshandlare, fabrikörer, apotekare, godsägare, lantbrukare, boktryckare. En och annan greve, jubeldoktor, kapten, överstelöjtnant och Kinamissionär pockar på min uppmärksamhet. En människas yrke har alltid påverkat hennes identitet och levnadsvillkor, och antagligen spelade yrket en ännu större roll under tidigare sekel. En människas yrke är lite som den roll hon spelar i den pjäs som kallas samhället. Utöver titlar kan jag läsa om familjeförhållanden och ana livsöden. Många är begravda med familj i allmänhet och maka eller make i synnerhet. Hur såg vardagen ut för bokhandlare Erik och hans maka Jenny under det tidiga nittonhundratalet? Somliga stenar vittnar om tragedier. Ett barn fick bara leva i tre dagar. Och häromdagen upptäckte jag en grav prydd med hjärtformade stenar: ”Älskade far” och ”Älskade make”. Han blev bara medelålders, och det hände för inte länge sedan. Då grät jag en bit på vägen. Jag slås också av hur många av gravarna som är regelrätta monument, riktiga konstverk. Stora skulpturer av änglar. Det känns ståtligt, och jag upplever det inte som ”cold and monumental”. ## Händelse #2 Jag tittade på brevet från domstolen i går kväll, och jag tror att det var dåliga besked (men jag har svårt att förstå det juridiska språket). Jag har legat sömnlös under natten och fantiserat om allt från schweiziska dödskliniker till att helt enkelt sluta äta. Jag är oskyldigt dömd och jag orkar inte längre. LiU hittade en människa i djup kris som aldrig fått en chans i samhället (eller någon hjälp av universitetet han varit på i tio år) och alltid velat alla väl och utsatte honom för ett övergrepp som gett honom men för livet. Uppdatering (2019-05-19 23:54:04): Jag har för avsikt att inom några dagar skicka detta brev till domstolen. Om du som läsare tycker att jag borde ändra någon formulering, hör av dig till mig snarast. ## Rejbrand Text Editor 3.1.2 I have published a minor update to my text editor. The changes made between the previous version 3.1.1 and the new version 3.1.2 mainly address quality issues: • The application no longer crashes if you try to reload (File/Reload or Encoding/*) a file that is locked by another process. • The Application Error dialog box now contains an option to terminate the process, optionally saving all open text buffers (tabs) to a backup folder first. • The Compare Buffers dialog box now looks good even without Windows’ visual themes enabled. • Two minor documentation bugs fixed. • Minor issues fixed. ## Händelse Fick brev från domstolen i veckan, men har inte vågat öppna (eftersom jag tidigare inte klarat av att hantera innehållet i brev i det ärendet). Jag ville åtminstone få helgen i ro. Men under fredag kväll drabbades jag av panikattack och polisen körde mig till akutpsyk. Uppdatering (2019-05-11 09:31:01): Hög ångestnivå i dag. Väldigt trött men kan inte få ro i sängen. ## Världens viktigaste När man pratar med en annan människa kan man få henne att känna sig som världens viktigaste. Genom att välja vad man säger – och hur man säger det – kan man visa att man tycker om personen, bryr sig om henne, delar hennes glädje och tar hennes bekymmer på allvar. Den här är en möjlighet man bör utnyttja ofta. Det är fantastiskt vilken effekt ett sådant bemötande kan ha, både för den som ger och för den som tar emot. Jag minns en dag i höstas. Jag kom till restaurangen på kvällen efter mörkrets intåg. Mörkret på Linköpings gator var dock ingenting jämfört med min sinnesstämning: varje fiber i min kropp skrek att jag inte kunde fortsätta leva med traumat, självföraktet och de förlorade möjligheterna efter tiden på läkarprogrammet. När jag kom in i matsalen fick en av servitriserna syn på mig och utbrast ”vad kul att du kommer!”. Jag blev så överraskad (och glad!) att jag inte förmådde yttra ett ord till svar. (Det händer inte ofta.) Jag var på gott humör resten av kvällen. Jag försöker numera att bemöta andra människor med samma värme varje dag. ## I chock Jag stötte i dag på läkarprogrammets viceordförande, den kvinnliga läkare som drivit universitetets process mot mig de senaste åren. Jag följde min vanliga dagliga rutin när hon plötsligt dök upp. Hon verkade inte se mig, men jag såg henne. Jag drabbades av panik, fick hjärtat i halsgropen och skyndande mig från platsen. Jag gick runt på stan i cirklar i ett par–tre timmar, först i chock, men så småningom mest trött och kall. Jag försökte ringa diakonen från Svenska kyrkan, men hon gick inte att nå. Läkaren träffade mig den där hösten för över två år sedan, och har sedan dess tillsammans med LiU:s rektor och övriga ledning drivit processen mot mig. De mötte en person som alltid haft alla odds emot sig och aldrig fått någon hjälp, som befann sig i djup akut kris och som inte ville någon något illa, men i stället för att trösta eller hjälpa så valde de att göra allt i deras makt för att förstöra för mig, med osaklig argumentation och fördomar, och den linjen har de fortsatt på. Jag lider i dag av posttraumatisk stress och kan inte längre räkna hur många gånger polisen hämtat mig när jag varit på väg att skada mig själv. Det har sedan den där hösten inte gått en dag utan att jag undrat hur många veckor till jag kommer att orka leva. Det lidande som läkarprogrammet och LiU:s ledning orsakat mig och min familj under dessa år – och förmodligen kommer att orsaka under många år framöver – är enormt. Men det har aldrig varit motiverat. Och det har varit så enkelt för läkaren och rektorn att driva den här linjen, de har inte behövt riskera någonting. Att träffa läkaren i dag var en mardröm. Jag är fortfarande i chock. Uppdatering (2019-04-26 13:51:22): Jag kunde inte gå till jobbet i dag eftersom jag kände mig alldeles för orolig och okoncentrerad i morse. Nu skall jag försöka ha en så pass normal helg som möjligt och sedan gå till jobbet igen på måndag. Sedan får vi se hur länge jag kommer att orka fortsätta. ## En liten elefant Det finns en liten elefant i varje rum. Även om jag numera aldrig är ensam på dagarna så händer det att jag blir påmind om den typ av socialt umgänge som jag ännu saknar (”normalt” socialt umgänge, som någon kanske vill flika in). Jag ser ju hur människor omkring mig har vänner som de ringer, sms:ar, pratar med på sociala medier och mer eller mindre regelbundet träffar efter jobbet eller på lediga dagar, kanske för middag, fika eller bio. Ibland när någon fyller år blir hon överraskad av sina vänner. Jag ser att människor ”dejtar” och har tillfälliga kontakter av fysisk karaktär. Många har partners, någon att komma hem till efter jobbet. Det är klart att jag ser och kan känna mig ledsen över att jag (ännu) inte riktigt är med i den ligan. Trots allt har ju den typen av utanförskap utgjort mitt största trauma genom livet, sedan förskoletiden, med enorma konsekvenser för livskvaliteteten och med fullständigt absurda begränsningar i livet som följd. Samtidigt märker jag att den här sorgen aldrig har varit lättare att bära. Den sociala gemenskap jag har i dag är något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Den räcker väldigt långt, trots att den kanske har sina brister (om man nu vill leta efter fel). Och den fungerar i praktiken. Vidare har fjolårets åtgärder gjort så att utanförskapet vad gäller mer fysisk närhet inte längre känns riktigt lika påtagligt. Det här är en elefant som jag kan hantera och leva med. Jag ser den hela tiden i hörnet av rummet, men den skadar mig inte längre. ## Terapi Även om sjukvården kanske inte har något att erbjuda mig så står jag inte terapilös. Jag spenderar större delen av min vakna och lediga tid på restaurangen ([1], [2]). Trots att jag nästan alltid går dit ensam, är jag aldrig ensam när jag är där. Restaurangen har blivit som ett hem för mig, och människorna där som en familj. Det är första gången i mitt liv som jag känner att jag i någon mening tillhör en grupp av människor, som verkar tycka om mig och vilja ha mig där och som accepterat mig som en vän. Jag har nästan aldrig varit med om det tidigare och det betyder mycket för mig. Det är antagligen inte särskilt vanligt att personer hittar ett hem på en restaurang på det sättet, och det är fascinerande. Efter att ha tvingats bort från min planerade livsbana inte bara en utan två gånger (först MAI, sedan läk), alltid känt mig utanför och på senare tid drabbats av PTSD, verkar jag ändå ha hittat ett socialt sammanhang, om än aningen oortodoxt, som jag känner mig trygg i. Det hela påminner inte så lite om exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden. (Det är ett exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden.) ## Fortsatt ohälsa Faryngiten jag varit drabbad av sedan mitten av januari har blivit värre de senaste dagarna. I dag har det svidit och värkt i halsen hela dagen. Jag ringde därför vårdcentralen igen och sjuksköterskan jag fick prata med planerade in en telefontid med läkaren om två veckor, nästnästa tisdag. Symtomen uppträdde för två och en halv månad sedan, och egentligen tycker jag det är lite dåligt av sjukvården att de inte ens tagit ett (”riktigt”) blodprov ännu. Det kändes lite som om jag fick en SVBK-stämpel av vårdcentralen när jag sökte i februari efter ”bara” fyra veckor med symtom. Men det är bara att bita ihop och försöka hålla humöret uppe. Kontakten med psykiatrin har för övrigt inte gått bättre. Jag träffade psykologen senast en tisdag i början eller mitten av februari, och han sade då att han bland annat skulle undersöka möjligheterna till PTSD-behandling och sedan återkoppla till mig senare under den veckan eller, i värsta fall, i början av veckan därefter. Han har ännu inte hört av sig. Det senare är jag emellertid inte särdeles upprörd över, eftersom min erfarenhet av psykiatrin ändå är den att den i bästa fall inte gör någon skada. Men halsen påverkar mig ganska mycket i vardagen, och det borde vara möjligt att åtminstone fastställa en orsak till faryngiten och smärtan. ## Väntan Alla dagar följer samma mönster: Jag går till jobbet vid sjutiden på morgonen och stannar där till strax efter fyra på eftermiddagen. Då går jag direkt till restaurangen där jag sitter till sent på kvällen. Under de tre promenaderna händer det att jag ser universitetets läkarstudenter passera med sina karaktäristiska ryggsäckar. Jag ser minst en om dagen. Och varje gång känns det som om jag bara vill skrika rakt ut av ångest. Väskorna påminner mig om traumat på och efter läkarprogrammet, om övergreppen jag utsattes för av lärarna och läkarna, om att mitt liv saknar värde i deras ögon. Väskorna river upp sår som aldrig fått tid till att läka. Jag skulle behöva lämna Sverige några år om inte annat än för att slippa se dessa väskor. Bortsett från promenaderna är det dock en ganska skyddad tillvaro jag lever. Det händer inget farligt vare sig på kontoret eller på restaurangen, på de platserna är jag relativt trygg. Jag brottas med halsen, tristessen, negativa tankar om en förlorad framtid, men det är lågintensiva bekymmer. Sådant bryter ned en, men det går inte fort och inget händer plötsligt. Den relativa tryggheten tar emellertid en paus när jag kommer hem och det är dags att titta i postfacket. Det är nu ganska länge sedan jag fick ett meddelande från en svensk myndighet eller domstol, så rimligtvis kommer snart ett nytt besked. Alla gånger det hänt tidigare har jag gått sönder, oftast på otäcka sätt. Ett nytt besked är oundvikligt, hur mycket jag än fruktar det. Det kommer att komma och jag kommer inte att vara förberedd. Jag brukar öppna postfacket på samma sätt som man drar av ett plåster: sällan rör jag mig så fort och med sådan bestämdhet. De senaste veckorna har den häftiga rörelsen varje gång följts av stillhet: fackets tomhet har lugnat och förvånat mig. Tomheten har gett mig en dag till. Mer tid till att vänta. ## Ohälsa (del 3) Ett tydligt exempel på psykosomatisk ohälsa förelåg vintern och våren 2017, direkt efter kulmen av traumat på läkarprogrammet. Jag hade då sedan länge haft erosionsskador på tänderna, men detta hade aldrig i någon större omfattning påverkat min livskvalitet eftersom skadorna inte gett upphov till några som helst symtom. Under den där vintern kom emellertid det att förändras. Jag upplevde ilningar i tänderna varje gång jag drack något som inte var uppvärmt, och jag riktigt kunde känna hur emaljen och dentinet löstes upp när jag drack läsk eller juice. Jag såg hur tunna incisiverna hade blivit, de var nästan genomskinliga. Groparna i underkäkens molarer sträckte sig till Kina. På nätterna drömde jag om att delar av tänderna lossnade. En kväll började jag läsa Stroustrups bok om C++-programmering, och på bara några dagar försvann symtomen. Sedan dess har jag druckit minst en Coca-Cola om dagen och jag har numera – två år senare – inga symtom alls från tänderna (ta i trä). Jag har nu haft obehag i halsen i två månaders tid och orsaken är mycket oklar. Det tär mycket på orken och humöret. ## Rejbrand Text Editor 3.1.1 Occasionally I do other things than worrying about my pharyngeal mucosa. Today I have published a minor update to my text editor. Compared to the previous version 3.1.0, the new version 3.1.1 fixes a small number of bugs, adds three more default auto-replace codes, and adds a simple feature to compare two buffers to see if they are identical or not. Rejbrand Text Editor 3.1.1 can be downloaded at its web page. ## Ohälsa (del 2) Även om den aktuella faryngiten antagligen är mer än bara ren inbillning så är det onekligen så att psykiska omständigheter har en stor makt över den upplevda kroppsliga hälsan, via flera olika mekanismer. Det kan hända att all stress har sänkt mitt immunförsvar och gjort mig mer mottaglig för infektioner eller gjort så att infektioner varar längre. Sedan jag började sjunga har jag dessutom oroat mig väldigt mycket för just hälsan i de övre luftvägarna. Detta utgör i sig ett stressmoment, ett för mig nästan helt nytt sådant, i synnerhet i dessa förkylningstider när alla runt omkring en tycks hosta och nysa och klaga över halsont (och kanske inte alltid tänker jättemycket på risken att föra smitta vidare). Men psyket kan påverka den upplevda kroppsliga hälsan även på andra sätt än via nedsatt immunfunktion. Prövar att svälja, känns bra. Prövar igen, för säkerhets skull: känns fortfarande bra. Prövar några gånger till, ingen smärta. Prövar för sjunde gången: jo, nu kände jag något underligt! Förmodligen håller jag på att bli sjuk, och då kan jag inte sjunga på flera månader! Kanske utgör allt sväljande i sig en irriterande faktor för vävnaden. Men, framför allt: letar man så mycket, hittar man något. Och om man skulle hitta något som inte kan bortförklaras, t.ex. orsakat av en lätt virusinfektion, så kan oron förstora symtomen och göra så att den upplevda känslan av sjukdom blir långt starkare än normalt. Jag är ovanligt oensam när jag sitter i baren på restaurangen, men under en hel kväll blir det ändå ganska mycket tid för mig själv och då får min hjärna fritt spelrum att begrunda statusen i svalget. De senaste veckorna har jag vid de tillfällena känt en stor klump i halsen, upplevt att andningen kräver mycket mer arbete än normalt, och i största allmänhet insett att halsen aldrig kommer att bli bra igen. Men sedan kommer någon ur personalen och pratar med mig, och plötsligt försvinner alla kroppsliga symtom. Jag skrev att jag förmodligen aldrig tidigare haft en sådan utdragen infektion, men ett mer stringent uttalande hade gjort gällande att jag aldrig tidigare påverkats så negativt av en övre luftvägsinfektion, i synnerhet inte en symtommässigt så pass måttlig sådan. Det förefaller troligt att stress och oro utgör en nämnvärd – eller rent av betydande – del av orsaken. ## Ohälsa Jag har de senaste fem–sex veckorna haft problem med halsen: en nästan ständigt närvarande obehagskänsla och stundom smärta i svalget. Den i särklass vanligaste orsaken till den typen av problem är virusorsakad faryngit, men även bakterier (främst streptokocker) kan ligga bakom. Andra tänkbara orsaker – om än betydligt mindre troliga – inkluderar överansträngd talapparat, gastroesofageal refluxsjukdom, neoplasi, stress och oro, struma, någon irriterande faktor i omgivningen och utomjordiska mikromyror som teleporterat sig till svalget och sedan byggt bo i slemhinnan. Det som talar emot en infektion i mitt fall är väl främst den subtila symtomnivån samt det mycket utdragna förloppet som knappt är värdigt en förhållandevis ung immunokompetent person. Förra veckan sökte jag på vårdcentralen för besvären, och läkaren tog CRP, tittade i svalget och palperade halsen. Hans hypotes verkade vara antingen någon irriterande miljöfaktor eller stress och oro (mellan raderna: inbillning). I dag tittade jag själv i svalget och upptäckte, förutom en måttlig rodnad, även en väldigt tydlig vit beläggning på tonsillen på vänster sida (kanske 4 mm i diameter). Ren inbillning lär det alltså inte vara, utan det är förmodligen en patogen inblandad, antagligen ett virus – eller flera olika (det är ju trots allt februari). Jag tror emellertid att jag aldrig tidigare varit infekterad och haft symtom under så lång tid. När symtomen först uppträdde tänkte jag att det skulle gå över inom tre–fyra dagar, för det är så det alltid varit för mig tidigare givet den initiala symtombilden. Döm av min förvåning när veckorna blev till en hel månad. Det sägs att stress sänker immunförsvaret, och det kan ligga något i det. Jag har varit i princip kontant hyperstressad sedan den där hösten på läkarprogrammet (och egentligen också under många, många år fram tills dess). Antalet gånger jag fått åka polisbil till akutpsyk (för att poliserna varit oroliga för suicid) går inte längre att räkna. Efter vinterns inläggning fick jag kontakt med en psykolog. Han skulle undersöka ifall jag kan få börja traumabehandling/PTSD-behandling för att bearbeta och kanske någon gång komma över det som hände på läkarprogrammet – och allt som hänt efter att jag lämnade det för över två år sedan. Jag känner mig som ett vrak just nu. Rädslan för patogener (som förstör min hals!) börjar närma sig OCD-nivåer: jag börjar oro mig för hälsan hos det flerskiktade plattepitelet på händerna efter allt handtvättande. Och när jag är ute på stan känns det som om var och varannan människa som går förbi är en läkarstudent. Det största problemet med den föreliggande faryngiten är att den hindrar mig från att öva sång och gå till sångpedagogen, vilket jag tror har en väldigt lugnande och terapeutisk effekt på mig. När läkaren sade att han inte trodde att någon infektion förelåg blev jag lugnad och bokade en ny sångtid nu på fredag, men den nya upptäckten av beläggningen får mig att tveka lite. Det kanske inte är bra att sjunga när man har ont i halsen (och smärtan är nociceptiv)? Å andra sidan blev jag kanske ännu mer lugnad av just den här upptäckten, för nu känner jag mig lite säkrare på att det faktiskt rör sig om en infektion, och inte något betydligt hemskare: överansträngd talapparat. Jag fruktade nämligen att problemen berodde på sången, och att jag kanske helt enkelt inte hade en talapparat som klarade av sång (åtminstone inte de patologiskt höga toner som min sångpedagog vill att jag skall klara av). ## Ett beslut Jag läste nu beslutet från Förvaltningsrätten i Stockholm. De går på LiU:s linje och ändrar HAN:s beslut (HAN hade tidigare friat mig helt). Förvaltningsrätten menar dels att jag lider av en psykisk störning, dels att jag utgör en ”påtaglig” fara för såväl studenter som patienter (som läkarstudent). Jag döms till att inte få fortsätta vid läkarprogrammet vid LiU samt till att inte få påbörja någon annan vårdrelaterad utbildning i Sverige. Förvaltningsrättens resonemang är extremt felaktigt. Jag erkänner att några av mina klasskamrater blev illa berörda av min öppenhet kring min kris under hösten 2016 (som dock ”bara” var ett rop på hjälp när självmord kändes som enda alternativet – samtidigt som jag var förvånansvärt tydlig med att jag inte ville någon något illa, och var förhållandevis varsam i mina formuleringar). Men risken för att något sådant som brevet skulle inträffa igen är obefintlig. Den är mycket mindre än en på miljonen. Dels befann jag mig i en akut kris under den tiden (efter många, många år av utanförskap i samhället och helt utan hopp om en framtid), dels har jag förändrats ganska mycket sedan dess. Jag har i och för sig sedan högstadiet varit övertygad utilitarist som alltid brytt mig om de svagaste, men jag kunde vara ganska grinig för några år sedan (till stor del på grund av att jag mådde så extremt dåligt och kände mig så oförstådd). Till exempel påpekade jag alltför ofta språkfel i andra personers texter. I dag är jag alltid mild och snäll och säger bara snälla saker till allt och alla. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra om något som det där brevet. Jag kan svära på Gud, min döda morfars grav, på alla mina vänner: det skulle aldrig hända igen. Det skulle aldrig kunna hända igen. Det här med att jag skulle utgöra en fara för patienter är ännu mer obegripligt: jag hade mycket patientkontakt under tiden på läkarprogrammet, och fick bara beröm för mitt patientbemötande, av klasskamrater, handledare och patienter. En basgruppskamrat sade att hon tyckte att jag var ”bäst” i gruppen, en tidigare sjuksköterska sade att ett av mina patientsamtal var det första i gruppen som kändes ”autentiskt” (och inte som ett övningssamtal). All min patientkontakt var fläckfri, exemplarisk, utan undantag. Alla som var med mig vet det. Bevisen för att jag skulle vara olämplig som läkare är obefintliga. Jag var alltid den som tog ansvar i gruppen och såg till att städa upp efter oss. Problemet är att de som vet sanningen inte vågar/vill/får komma till tals, medan de som ogillade mig gavs väldigt mycket stöd av läkarprogrammets och LiU:s ledning (som också förstorade upp en del fördomar och missuppfattningar på ett sätt som naturvetare inte brukar göra). Delar av LiU:s argumentation är rena faktafel. Argumenten för att jag skulle kunna göra om något som brevet till klasskamraterna är också mycket dåliga. Alla som varit med mig de senaste två åren – dagligen – kan intyga att jag är den som alltid är ”snäll” och bara säger ”snälla” saker om alla, försöker nyansera all kritik och alltid är ansvarstagande. Jag har i dag daglig kontakt med personer av alla kön och åldrar, och jag tror att alla skulle säga samma sak. Domstolens gissning (”bedömning”) har ingenting med verkligheten att göra. LiU:s behandling av mig de senaste två åren har gett mig posttraumatisk stress. Jag får i dag panik bara jag tänker på LiU eller läkarprogrammet. Det låter konstigt men är sant. Nästan varje gång LiU kommit med något nytt besked har jag skadat mig själv eller blivit inlagd på sjukhus. Otaliga gånger har polisen letat efter mig när de varit rädda för att jag varit på väg att ta livet av mig. LiU:s agerande är extra märkligt eftersom jag valde att hoppa av utbildningen redan innan de gjorde sin första anmälan till HAN för två år sedan. Jag vet inte vad de vunnit på det här. Att hitta en människa i djup kris, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, och ösa fördomar och kyla över henne, det är ett recept på att bryta ner henne (och kanske göra henne till en farlig människa). Extra svårt blev det för mig när läkarna jag träffade som patient så tydligt tog ställning för sina kollegor, mina lärare vid läkarprogrammet. En av läkarna jag träffade under den där hösten hade ju t.o.m. det goda omdömet att ha med sig en av mina kurskamrater från högre årskurs i samtalet, under vilket han berättade att brevet ”bevisade” att jag var olämplig som läkare (han begick två andra ”tjänstefel” också). Det som LiU utsatt mig för är ett trauma som ingen människa borde behöva uppleva. Skulle jag utsätta någon vid LiU för en procent av det lidande de utsatt mig och min familj för skulle jag hamna i fängelse. Jag förstår inte hur jag skall kunna orka leva med detta. Vetskapen om att jag alltid tar ansvar och gör det etiskt rätta har varit min största copingstrategi sedan högstadiet, vilken hållit självföraktet i schakt. Nu när jag och alla fått veta att jag till och med utgör en fara för andra människor (såväl studenter som patienter), hur skall jag kunna leva med mig själv? Det är egentligen så extremt osant, men det är ju numera svenska statens officiella ståndpunkt, så det är den som gäller. Hur skall jag kunna leva med mig själv? Jag har möjlighet att överklaga i några dagar till, men jag märker att jag inte orkar författa någon sammanhängande text, så det blir kanske inte något av det. Om du som läsare kan hjälpa mig, kontakta mig omedelbart. (Värt att poängtera är att den här ”rättsprocessen” inte varit rättssäker för min del. Min posttraumatiska stress har gjort att jag inte vågat läsa de texter som LiU och läkare och nämnder och domstoler skrivit, vilket gjort att jag inte vetat vilka punkter jag har behövt bemöta.) ## Vill dö Jag fick precis före jul ett nytt kuvert från domstolen med nya dåliga besked och mer hat från LiU. Jag orkar inte mer. Jag vill bara dö. Jag ber till Gud om att han skall låta mig dö, och att LiU aldrig mer kommer att göra så här mot någon annan människa. Jag har alltid bara velat det bästa för alla människor omkring mig och brytt mig om alla omkring mig. Jag förtjänar inte allt hat som LiU ger mig. De har gett mig men för livet. Jag hade ju redan hoppat av läkarprogrammet innan de gjorde sin anmälan. Varför kunde de inte bara ha låtit mig vara? Varför måste de fortsätta att ge sig på mig nu, efter två år? Jag har ju inte satt min fot på campus sedan dess. Vad tjänar de på detta? De har gett mig men för livet. På vilket sätt ökar detta tryggheten för LiU:s studenter, som de säger? Jag förstår det inte. Har de någon aning om vad de har gjort mig och min familj? Min mor sitter och gråter på julafton när jag berättar att jag verkligen inte orkar leva längre. Varför kan de inte bara låta mig vara? Med min funktionsnedsättning har jag mycket sämre förutsättningar än de allra flesta att klara mig i livet som det är. Varför måste de då lägga ner så mycket energi på att sparka på mig? Vad blir bättre av det? Gud, jag hoppade ju av deras utbildning redan innan de gjorde sin anmälan för två år sedan. (Och mitt enda brott var att jag erkände hur dåligt jag mådde och berättade att jag kände mig utanför i klassen.) Om jag inte överlever det här, se till att sprida min ofärdiga bok Ändlös längtan. Uppdatering (2018-12-27 10:21:55): Jag blev inlagd på Vrinnevisjukhuset i Norrköping på juldagen och flyttades till Universitetssjukhuset (US) i Linköping på annandagen. Jag fick träffa två bra läkare, och läkaren på US och jag kom överens om att jag skulle bli utskriven eftersom vidare inläggning knappast hade haft någon positiv effekt. Att vara inlåst i sig är inte alltid läkande, och kan ibland bara förvärra situationen. När jag kom hem drabbades jag dock av en oväntad ångestattack och skar mig själv tio gånger ytligt i armen. Jag skall dock i bästa fall få någon som stödjer mig i processen med LiU. ## Besvikelse Den trygga känslan när man möter polispatrullen ersätts alltför snart av ilska och hopplöshet när läkaren påbörjar sitt övergrepp. ## It's over I got a huge pile of papers from Linköping University about the upcoming trial. I am not strong enough to handle this. I am resigning from my job, taking effect immediately, and leaving the country. My web site will likely go offline within a year or so. Please remember me by not letting this happen again to anyone. Don't let LiU do this to more people. Please share my unfinished book. Update (2018-11-27 16:03:02): I arrived in Copenhagen at 1 am and had no idea what to do. I wandered around the city all night. I was very cold and tired. In the morning I found the courage to call my family, and it turns out the police had been looking for me in Linköping last night (afraid I was going to kill myself). My mother had been to Linköping looking for me, as well. She met one of the police cars looking for me, and as always the police officers were extremely sympathetic and kind. Apparently, she met one of the police officers who took care of me a couple of years ago. My mother convinced me to come back home, so I am back in Linköping, but I am still in shock. I still have a huge pile of papers lying on my desk which I do not dare to read, even though the court probably needs me to sign one of the papers. Yesterday, I only read a few sentences here and there. I did find a pure misunderstanding, and – worse – an account from one of my former classmates. Trust me, she wasn't using kind words describing me. I still don't know how I will be able to cope with this. I wish Linköping University and my old classmates simply would say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through." Update (2018-11-28 09:08:18): On my way to work today, I saw several LiU medical students. They are very easy to spot because they have the same kind of backpack. This has become a nightmare for me, because I feel extreme anxiety every time I see those. This anxiety has deepened every time LiU has made yet another statement or action against me, and especially since they caused this trial. I suppose this is what it feels like when a rape victim meets their offender in public. Today, I actually approached one of these students, asking him, "Why doesn't my life have any value to you?" I know that was wrong, but I couldn't help it. I completely panicked when I saw him (his backpack). Of course, Linköping University will use this incident as further evidence of how dangerous I am to students in the upcoming trial. But this extreme fear of mine has been to 100% caused by the actions of LiU. They met a person in great despair two years ago, treating him with nothing but cruelty. They have caused immense emotional damage to me. If I am a "monster" doing things like I did to this student, then this is a monster entirely created by Linköping University. I left work almost as soon as I got there. After all, I am not fit for work now. All I can think of is the upcoming trial, and all the untrue things that LiU is saying and writing about me. All I know for sure is that I have never ever wanted anything bad for anyone. I have always cared about all people around me, and other people as well. The single most important thing to me is that people are kind and warm to each other. I always try to be kind and warm to everone around me. The things LiU say about me are not true. Also, I am not strong enough to handle this trial thing. I really am not. What happened today is yet another proof of that. LiU had already won before they caused this trial. I'd never have the strength to go back to their medical school. That would be like a rape victim going back to work with their offender. I simply couldn't do that. Also, more generally, I don't think I have the energy to go back to any university. I do suffer from post-traumatic stress caused by everything that happened at LiU. Also, I wouldn't have the money to go back to school. So LiU had already won. I don't understand why they simply weren't content with this. I don't see how this trial benefits them, their students, or anyone else. Update (2018-11-28 14:24:36): Some parts of me regret not committing suicide in Denmark, because I feel I am unable to cope with everything related to the trial. I am simply not strong enough. I may require hospitalisation. If I stop writing here, this is likely because I have been admitted to hospital. I wish LiU and my former classmates would simply drop the trial thing and say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through." ## HAN och LiU HAN beslutade häromveckan att avslå LiU:s begäran om avskiljande, och jag är numera fri såväl att söka valfri högskoleutbildning i Sverige som att återuppta studierna vid LiU. Även om det beslutet var så bra som bara möjligt, så kände jag emellertid ingen anledning att fira, eftersom det inte kommer få några praktiska konsekvenser. Jag lider av posttraumatisk stress efter det som lärarna vid läkarprogrammet utsatte mig för och har inte på långa vägar någon ork att påbörja en ny utbildning. Inte heller har jag några som helst ekonomiska möjligheter att göra det. Jag har dessutom glömt så pass mycket medicin att jag inte skulle kunna fortsätta där jag ”slutade” utan omfattande förberedande hemarbete (flera månader). Slutligen känns det som om jag blivit utsatt för en gruppvåldtäkt av lärarna vid läkarprogrammet, medan de flesta av klasskamraterna stod och hejade på. Rent psykologiskt skulle jag inte orka möta läkarna och lärarna och studenterna vid LiU:s läkarprogram igen. De har gett mig men för livet, kanske förkortat det med många år. Så i all väsentlighet hade LiU redan vunnit, för länge sedan. Men i går fick jag ändå besked om att LiU kommer att överklaga HAN:s beslut. Jag drabbades av panikångest och fick gå hem från jobbet. Jag gick till Domkyrkan. Efter ett par timmar i bänken, när jag var på väg ut, såg jag en präst vid ett bord. Jag fick prata med henne i några minuter. Hon var jättebra. I morse kände jag fortfarande av illamåendet och koncentrationsbristen, så jag stannade hemma från jobbet i dag. Uppdatering (2018-11-08 20:45:39): Jag skickade häromdagen in en ansökan till Centrum för rättvisa. Uppdatering (2018-11-19 21:12:06): Jag fick i dag ett brev från Förvaltningsrätten i Stockholm. Tydligen hade LiU begärt att Förvaltningsrätten skulle besluta att avskilja mig från utbildningen i väntan på den slutgiltiga domen (med reservation för att jag missförstått – jag är inte kunnig inom juridik och jag orkade bara skumma igenom texten, det gör för ont). Förvaltningsrätten beslutade att avslå LiU:s begäran. LiU:s agerande är för mig fullkomligt obegripligt. Den största anledningen till min kris den där hösten var att jag visste att jag inte skulle ha råd att fortsätta studera (tillsammans med vetskapen om att jag inte på långa vägar hade mentala resurser nog att hitta en annan sysselsättning i livet, utan att jag helt enkelt skulle hamna på gatan). Bidrog gjorde också omständigheten att jag kände mig utfryst och extremt ensam i klassen och den stora identitetskrisen sedan jag tvingats lämna MAI. Så jag hade hoppat av utbildningen inom några månader, vad som än hänt. Men LiU:s iskalla bemötande under hösten gjorde att jag nästan tog livet av mig, och jag hoppade av utbildningen nästan direkt efter kontakten med läkarprogrammets ledning. Jag befann mig i extrem kris, och LiU bemötte mig med dödande förakt. De kom med fördomar, elaka kommentarer och gissningar men erbjöd inte ett ord i tröst eller stöd. Det är klart att jag inte orkade vara kvar där under sådana förutsättningar. Men trots att jag hoppade av, valde LiU (med universitetets rektor Helen Dannetun och läkarprogrammets viceordförande i spetsen) att gå vidare med anmälan till HAN. Deras skrift utgjordes till största delen av osakliga påhopp och gissningar: de försökte få mig att framstå som en hemsk person utan empatisk förmåga. Processen har gett mig men för livet, jag lider i dag av posttraumatisk stress. Nyligen friade HAN mig helt, men LiU valde att överklaga, trots att det inte finns någon chans på jorden att jag skulle ha ork, råd eller hälsa att fortsätta studera där. Trots att jag var övertydlig med detta, valde LiU tydligen ändå att begära att jag skall avskiljas under väntan på rättegången. Vad var poängen med det? Jag kan inte fatta det. Att komma tillbaka till läkarna och lärarna vid läkarprogrammet skulle för mig kännas som att träffa de som utsatt mig för en gruppvåldtäkt som gett mig men för livet. Herregud, det har gått två år sedan den där hösten. I dag är jag fast anställd på ett företag och jag går hos en sångpedagog som en del i mina försök att läka såret som LiU gett mig. Varför kan de inte bara låta mig vara ifred? Hur kan de ens tro att jag skulle vilja tillbaka till dem? Det går inte en vecka utan att jag fantiserar om självmord. Det känns som om LiU:s egentliga avsikt är att trigga mig till att begå det. De säger att de gör detta för att garantera tryggheten för studenterna på utbildningen. Jag förstår inte hur deras agerande skulle främja det syftet. Jag tror inte LiU kommer att ge sig förrän jag är död. Under hela min tid på läkarprogrammet var jag öppen med min mentala ohälsa och det faktum att jag inte skulle ha råd att fortsätta, och att jag visste att jag inte skulle orka hantera den krisen. Men jag fick ingen hjälp av universitetet (trots läkardiagnosticerad funktionsnedsättning). Det är för mig obegripligt att LiU inte ens kan överväga möjligheten att de själva hade kunnat agera annorlunda. Hade de t.ex. bemött mig med värme under hösten hade jag aldrig vänt mig till klasskamraterna. Större delen av den kontakt jag hade med klasskamraterna var ju rop på hjälp efter att läkarprogrammets ledning träffat mig och bemött mig med chockerande kyla. Kanske är min högsta dröm i dag att LiU:s ledning skall visa en gnutta mänsklighet och säga ”vi är ledsna att vi missbedömde dig så och att vi orsakat dig så mycket lidande, förlåt”. Men det känns som om de hellre skulle dö än säga så. Deras orubblighet är extremt skrämmande. Är de människor? (Är de läkare?!) Jag kan ge mig sjutton på att de kommer att lusläsa även den här texten och använda den som ytterligare ”bevis” på vilken farlig människa jag är. Vad måste jag göra för att bevisa att jag inte är en hemsk människa? Om de bara kunde följa mig en dag skulle de se att jag enbart är snäll mot alla omkring mig. Jag säger bara snälla saker, gör bara snälla saker. Det går inte att tänka mer på snällhet än vad jag gör. (Fast kanske kan man inte se om man är blind.) Jag ber till Gud om styrka för att orka fortsätta leva. Kanske, en dag, kommer LiU att ändra sig. ## The Phantom of the Opera: Different performers The 2004 film adaptation served as my introduction to Sir Andrew Lloyd Webber’s The Phantom of the Opera. Discovering this was to some extent a life-changing experience for me. Not only could I relate to the despair felt by Erik in a very profound way, but the overwhelming beauty of the music and aesthetics also opened a completely new door for me. Indeed, I have described the film (or, more accurately, the musical) as “[t]he most beautiful, true, and emotionally intense piece of art ever created by mankind”. Naturally, I will always compare POTO performances to this one by Gerard Butler and Emmy Rossum. And for many years, I felt that no other duo could do the musical justice. But then I discovered a version by Iranian-Canadian actor and singer Ramin Karimloo and American actress and singer Sierra Boggess, and that one really blew my mind. Their performance of The Point of No Return remains the most powerful version I have heard to this date. ## Mer från HAN HAN begärde ett nytt yttrande från mig. Jag bröt ihop och orkade bara kladda ner lite ord i vad som kan vara det språkligt sett sämsta dokument jag någonsin författat: HAN-brev 2. ## Det mest sårande Det mest sårande omdöme som jag någonsin fått är det som läkarprogrammets viceordförande och LiU:s rektor gav mig i sitt brev till HAN. De skrev att min idé om empati var att sätta mig själv i centrum. Det som gör det så sårande är kombinationen av att det är helt fel och att min etikkänsla alltid varit min största copingstrategi för att hålla självföraktet och den usla självkänslan i schakt. (Den näst största kom senare att bli yrkesidentiteten som jag kände som lärare och som läkarstudent.) Jag tror dock att jag förstår varifrån de två författarna fick idén. De såg hur jag gång på gång poängterade att jag saknade empatiskt bemötande från klasskamraterna och lärarna. Men hade de vetat vilken tortyr varje dag var i mitt liv just då – något som inte syntes på utsidan – hade de kanske varit lite försiktigare i sitt utlåtande. Men kanske handlar missförståndet ännu mer om en annan osynlig faktor: Min moraliska kompass skiljer sig väsentligt från den som är normen i Sverige. I min värld är det fullständigt självklart att man, när man stöter på en annan människa som mår fruktansvärt dåligt, släpper ”allt” och själv tar ansvar för att hjälpa människan. I min värld finns det inget alternativ. Det är hur jag själv alltid agerat när jag träffat på människor i nöd, inte minst i samband med den då pågående släktkonflikten, som tog mig extremt hårt, trots att jag inte var direkt inblandad i den. (Jag kunde bara inte stå bredvid och se på när människorna skadade varandra så förskräckligt.) Nu var jag själv i nöd, och trodde att mina klasskamrater och lärarna i någon mån delade min moraliska kompass. Att jag blev besviken på deras bemötande av mig berodde alltså inte på att jag tyckte att mitt liv och lidande var viktigare än någon annans, utan på att jag i allmänhet väntar mig att omgivningen hjälper människor som har det svårt. Extra sårande var deras utlåtande förstås med tanke på att min kris under hösten till viss del rent av berodde på mitt engagemang för den utsatte parten i släktkonflikten. Om jag bara tänkte på mig själv, varför skulle jag då låta en konflikt mellan utomstående dra ner mig i förtvivlan? Det kan naturligtvis verka ofantligt löjligt att jag ”tillåter” ett sådant uttalande få så stor inverkan på mitt liv (som om jag själv valt det!), men man får komma ihåg omständigheterna: jag befann mig i mycket djup kris med extrem oro, ångest och rädsla inför nuet och inför framtiden, hade ytterst få människor att ventilera med och blev när mörkret var som störst bemött med misstänksamhet, nonchalans och oerhört sårande fördomar från lärarna vid Linköpings universitet och läkarna på sjukhuset, som också i praktiken tog alla mina drömmar ifrån mig – och cementerade min känsla av att allt jag gör är fel och att allt jag säger kommer att användas emot mig. LiU har gett mig men för livet. ## Rejbrand Text Editor 3.1: Text transformation Last time, we had a look at some of Rejbrand Text Editor’s features related to Unicode characters. This time, we will focus on some of the text transformation features of the software. Of course, all text editors have features for “transforming” (or “editing”) text files and almost all Windows editors offer standard keyboard (and mouse) navigation and input (character keys, Backspace, Delete, arrow keys, Home, End, Ctrl+something, selections, ...) and the standard interface to the operating system clipboard, and we will not say anything about these bare-minimum features. Instead, we will concentrate on the text-transformation features that are not found in every editor, and certainly not in simple editors like Notepad. We proceed by giving examples of actual text-transformation scenarios and their possible solutions using Rejbrand Text Editor. ## Paste as Suppose you have a few paragraphs of text in Microsoft Word and you need to obtain their HTML representation. This amounts to surrounding each paragraph by <p> and </p>. Rejbrand Text Editor can do this for you, using the Edit/Paste as feature: In one of my regular workflows, I also need the hypertext code to be single line. Hence, I replace all line breaks with the empty string in the pasted text: (This might cause a very long line to appear. To navigate this, I personally appreciate the scrolling mode entered by holding down the Alt key. In this mode, I can pan the document by dragging it using the mouse. More generally, in this mode all actions that normally would move the caret now scrolls the document, such as the arrow keys and dragging the mouse. Instead of holding down the Alt key, you can enter this mode by toggling the Scroll Lock key to the “on” state.) ## Multiple carets Suppose you have the following HTML snippet and need to add the directory Docs to all hyperlinks: <ul> <li><a href="limits.html">Limits</a></li> <li><a href="antiderivatives.html">Antiderivatives</a></li> <li><a href="derivatives.html">Derivatives</a></li> <li><a href="integrals.html">Integrals</a></li> <li><a href="odes.html">Differential equations</a></li></ul> Of course, you could select the block and replace all instances of href=" with href="docs/, but it is easier with multiple caret input. Simply put the caret after href=" on the last line and press Ctrl+Up four times (or, put the caret on the first line and press Ctrl+Down four times). Then type docs/ and press Esc to exit multiple caret mode: In multi-caret mode, which you can also enter by pressing Ctrl+M, you may add new carets anywhere by clicking using the mouse. Hence, the carets need not be above/below each other. You may even have multiple carets on a single line: Also notice that the second and the third list items (“Antiderivatives” and “Derivatives”, respectively) should be swapped, because you must learn about derivatives before you can learn about antiderivatives. To do so, put the caret on the second line and press Shift+Ctrl+Down or on the third line and press Shift+Ctrl+Up. ## Overwrite mode Although overwrite mode is a feature found in most text editors (but not Notepad as of Windows 7), it is probably not as well known as it should be. Because of this, I want to give an example of when it can be useful. Suppose you want to enter this source code: arr[1] := 10;arr[2] := 20;arr[3] := 30;arr[4] := 40;arr[5] := 50;arr[6] := 60;arr[7] := 70;arr[8] := 80;arr[9] := 90; The easiest way to do this is likely to write the first line, copy it eight times, and then update the numbers using overwrite mode, which you enter by pressing the Insert key: ## Filter lines and Truncate lines Consider the following HTML table: <table> <caption>Greek letters</caption> <tr> <th>Code</th> <th>Character</th> <th>Description</th> </tr> <tr> <td>\Alpha</td> <td>Α</td> <td>U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA</td> </tr> <tr> <td>\alpha</td> <td>α</td> <td>U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA</td> </tr> <tr> <td>\Beta</td> <td>Β</td> <td>U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA</td> </tr> <tr> <td>\beta</td> <td>β</td> <td>U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA</td> </tr> <tr> <td>\Gamma</td> <td>Γ</td> <td>U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA</td> </tr> <tr> <td>\gamma</td> <td>γ</td> <td>U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA</td> </tr> ... Given this table, we would like to extract the following list: U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHAU+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHAU+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETAU+03B2: GREEK SMALL LETTER BETAU+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMAU+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA... This is very easy using the Edit/Filter lines feature. Simply keep only lines containing the text “U+”: This yields  <td>U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA</td> <td>U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA</td> <td>U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA</td> <td>U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA</td> <td>U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA</td> <td>U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA</td> ... Now, search for <td> and replace with the empty string (Ctrl+R), and do the same for </td>. Finally, remove all leading whitespace (indentation) by selecting the block (if that is the entire file, by pressing Ctrl+A) and pressing Shift+Ctrl+Backspace. (Or, use Edit/Remove all indent.) Now you see this: U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHAU+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHAU+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETAU+03B2: GREEK SMALL LETTER BETAU+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMAU+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA... You suddenly realise that you only want the capital letters. Easy! Just filter the lines again, using “CAPITAL” as the text to filter for: U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHAU+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETAU+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA... If you only want the descriptions, not the codepoints, you can use the Edit/Truncate lines feature (screenshot). In this case, you may truncate at the first occurrence of the colon (“:”) from the beginning of the line, removing the colon itself. Make sure to perform a reverse truncation, so that the text after the colon is preserved, not the text before it. Then remove the leading whitespace as before: GREEK CAPITAL LETTER ALPHAGREEK CAPITAL LETTER BETAGREEK CAPITAL LETTER GAMMA... (In this very simple case, it would have been easier to truncate at the fixed column 9 or at the first occurrence of the space character. Then we wouldn’t have needed to remove the leading space characters. In a small list, we could also have used multiple carets and Backspace or a block selection (to select the “U+NNNN: ” block) and Delete or Backspace.) ## Block paste etc. Suppose you have this source code and need the same code but with all assignments reversed: eFirstName.Text := FFirstName;eLastName.Text := FLastName;eTitle.Text := FTitle;eCompany.Text := FCompany;eHomeStreet.Text := FHomeStreet;eHomePostalCode.Text := FHomePostalCode;eHomeCountry.Text := FHomeCountry;eHomePhone.Text := FHomePhone;eWorkStreet.Text := FWorkStreet;eWorkPostalCode.Text := FWorkPostalCode;eWorkCountry.Text := FWorkCountry;eWorkPhone.Text := FWorkPhone;eCellphone.Text := FCellphone;eHomeEmail.Text := FHomeEmail;eWorkEmail.Text := FWorkEmail;eWebsite.Text := FWebsite; Here is one way: • Select the block of text and press Shift+Ctrl+T to put a copy of it in a new tab. • In the original tab, use Edit/Truncate lines to remove everything before (“reverse truncation”) the first space character from the end of the lines, including the space characters themselves. Then use Replace all to remove the semicolons: FFirstNameFLastNameFTitleFCompanyFHomeStreetFHomePostalCodeFHomeCountryFHomePhoneFWorkStreetFWorkPostalCodeFWorkCountryFWorkPhoneFCellphoneFHomeEmailFWorkEmailFWebsite  • In the new tab, use Edit/Truncate lines to remove everything after the first space character from the beginning of the lines, including the space characters themselves: eFirstName.TexteLastName.TexteTitle.TexteCompany.TexteHomeStreet.TexteHomePostalCode.TexteHomeCountry.TexteHomePhone.TexteWorkStreet.TexteWorkPostalCode.TexteWorkCountry.TexteWorkPhone.TexteCellphone.TexteHomeEmail.TexteWorkEmail.TexteWebsite.Text  • Now, in the original tab, use multiple carets to insert := at a fixed column to the right of the existing text on each line: FFirstName :=FLastName :=FTitle :=FCompany :=FHomeStreet :=FHomePostalCode :=FHomeCountry :=FHomePhone :=FWorkStreet :=FWorkPostalCode :=FWorkCountry :=FWorkPhone :=FCellphone :=FHomeEmail :=FWorkEmail :=FWebsite :=  • Select all text (Ctrl+A) in the second tab and copy it to clipboard (Ctrl+C). • In the original tab, put the caret one space after the := on the first line and choose Edit/Block paste (Shift+Ctrl+V): FFirstName := eFirstName.TextFLastName := eLastName.TextFTitle := eTitle.TextFCompany := eCompany.TextFHomeStreet := eHomeStreet.TextFHomePostalCode := eHomePostalCode.TextFHomeCountry := eHomeCountry.TextFHomePhone := eHomePhone.TextFWorkStreet := eWorkStreet.TextFWorkPostalCode := eWorkPostalCode.TextFWorkCountry := eWorkCountry.TextFWorkPhone := eWorkPhone.TextFCellphone := eCellphone.TextFHomeEmail := eHomeEmail.TextFWorkEmail := eWorkEmail.TextFWebsite := eWebsite.Text  • Finally, perform a Replace all operation to replace each linebreak with a semicolon plus a linebreak: FFirstName := eFirstName.Text;FLastName := eLastName.Text;FTitle := eTitle.Text;FCompany := eCompany.Text;FHomeStreet := eHomeStreet.Text;FHomePostalCode := eHomePostalCode.Text;FHomeCountry := eHomeCountry.Text;FHomePhone := eHomePhone.Text;FWorkStreet := eWorkStreet.Text;FWorkPostalCode := eWorkPostalCode.Text;FWorkCountry := eWorkCountry.Text;FWorkPhone := eWorkPhone.Text;FCellphone := eCellphone.Text;FHomeEmail := eHomeEmail.Text;FWorkEmail := eWorkEmail.Text;FWebsite := eWebsite.Text;  • If you want to get rid of the multiple spaces before the assignment operators (:=), you can replace all “ ” (two spaces) with “ ” (single space) a few times (in this case, four times is enough). Since the Replace dialog remains open after each operation, you only need to press Enter a few times in a row after you have entered the search and replace strings. ## Fill with character A source code file might begin with the following multi-line comment: {******************************************************************************}{ }{ Rejbrand Text Editor Control 3.1 }{ }{ Copyright © 2015-2018 Andreas Rejbrand }{ }{ https://english.rejbrand.se/ }{ }{******************************************************************************} Suppose you want to use this comment as a template for a new comment, similar but different, in a new source code file. Then you’d like to replace all text with new text. This is actually easy: Simply make a block selection (Ctrl-dragging the mouse or using Shift+Alt+Arrow keys etc.) of the interior of the comment, select Edit/Fill with character, and fill it with space: ## Rejbrand Text Editor 3.1: Unicode One of the most distinguishing features of Rejbrand Text Editor is its focus on Unicode characters beyond those available on a standard PC keyboard. Indeed, technical documents – as well as non-technical documents that are typographically beautiful – often require quite a few characters not found on your typical keyboard. Rejbrand Text Editor offers a set of features aimed at quickly inserting and investigating such characters. ## AutoReplace The simplest of these features is called “Auto Replace”. This feature lets you enter a Unicode character by typing its “insertion code” in the editor. For example, typing \deg followed by punctuation or whitespace will enter the degree sign (°: U+00B0: DEGREE SIGN). By default, Rejbrand Text Editor is installed with a list of 367 such codes, but you may add additional codes yourself (or remove codes that bother you). Here are some of the default codes: Typograhpy and misc. Code Character Description \en U+2013: EN DASH \em U+2014: EM DASH \para U+00B6: PILCROW SIGN \asterism U+2042: ASTERISM Greek letters Code Character Description \Alpha Α U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA \alpha α U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA \Beta Β U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA \beta β U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA \Gamma Γ U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA \gamma γ U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA \Delta Δ U+0394: GREEK CAPITAL LETTER DELTA \delta δ U+03B4: GREEK SMALL LETTER DELTA \Epsilon Ε U+0395: GREEK CAPITAL LETTER EPSILON \epsilon ε U+03B5: GREEK SMALL LETTER EPSILON \Zeta Ζ U+0396: GREEK CAPITAL LETTER ZETA \zeta ζ U+03B6: GREEK SMALL LETTER ZETA \Eta Η U+0397: GREEK CAPITAL LETTER ETA \eta η U+03B7: GREEK SMALL LETTER ETA \Theta Θ U+0398: GREEK CAPITAL LETTER THETA \theta θ U+03B8: GREEK SMALL LETTER THETA \Iota Ι U+0399: GREEK CAPITAL LETTER IOTA \iota ι U+03B9: GREEK SMALL LETTER IOTA \Kappa Κ U+039A: GREEK CAPITAL LETTER KAPPA \kappa κ U+03BA: GREEK SMALL LETTER KAPPA \Lambda Λ U+039B: GREEK CAPITAL LETTER LAMDA \lambda λ U+03BB: GREEK SMALL LETTER LAMDA \Mu Μ U+039C: GREEK CAPITAL LETTER MU \mu μ U+03BC: GREEK SMALL LETTER MU \Nu Ν U+039D: GREEK CAPITAL LETTER NU \nu ν U+03BD: GREEK SMALL LETTER NU \Xi Ξ U+039E: GREEK CAPITAL LETTER XI \xi ξ U+03BE: GREEK SMALL LETTER XI \Omicron Ο U+039F: GREEK CAPITAL LETTER OMICRON \omicron ο U+03BF: GREEK SMALL LETTER OMICRON \Pi Π U+03A0: GREEK CAPITAL LETTER PI \pi π U+03C0: GREEK SMALL LETTER PI \Rho Ρ U+03A1: GREEK CAPITAL LETTER RHO \rho ρ U+03C1: GREEK SMALL LETTER RHO \Sigma Σ U+03A3: GREEK CAPITAL LETTER SIGMA \sigma σ U+03C3: GREEK SMALL LETTER SIGMA \Tau Τ U+03A4: GREEK CAPITAL LETTER TAU \tau τ U+03C4: GREEK SMALL LETTER TAU \Upsilon Υ U+03A5: GREEK CAPITAL LETTER UPSILON \upsilon υ U+03C5: GREEK SMALL LETTER UPSILON \Phi Φ U+03A6: GREEK CAPITAL LETTER PHI \phi φ U+03C6: GREEK SMALL LETTER PHI \Chi Χ U+03A7: GREEK CAPITAL LETTER CHI \chi χ U+03C7: GREEK SMALL LETTER CHI \Psi Ψ U+03A8: GREEK CAPITAL LETTER PSI \psi ψ U+03C8: GREEK SMALL LETTER PSI \Omega Ω U+03A9: GREEK CAPITAL LETTER OMEGA \omega ω U+03C9: GREEK SMALL LETTER OMEGA Mathematical symbols Code Character Description \ne U+2260: NOT EQUAL TO \approx U+2248: ALMOST EQUAL TO \ge U+2265: GREATER-THAN OR EQUAL TO \le U+2264: LESS-THAN OR EQUAL TO \minus U+2212: MINUS SIGN \plusminus, \pm ± U+00B1: PLUS-MINUS SIGN \cdot U+22C5: DOT OPERATOR \cross × U+00D7: MULTIPLICATION SIGN \deg ° U+00B0: DEGREE SIGN \proportionalto, \proportional, \prop U+221D: PROPORTIONAL TO \sqrt U+221A: SQUARE ROOT \divides U+2223: DIVIDES \ndivides U+2224: DOES NOT DIVIDE \parallel U+2225: PARALLEL TO \ortho U+27C2: PERPENDICULAR \N U+2115: DOUBLE-STRUCK CAPITAL N \Z U+2124: DOUBLE-STRUCK CAPITAL Z \Q U+211A: DOUBLE-STRUCK CAPITAL Q \R U+211D: DOUBLE-STRUCK CAPITAL R \C U+2102: DOUBLE-STRUCK CAPITAL C \H U+210D: DOUBLE-STRUCK CAPITAL H \union, \cup U+222A: UNION \intersection, \cap U+2229: INTERSECTION \setminus U+2216: SET MINUS \subset U+2282: SUBSET OF \nsubset U+2284: NOT A SUBSET OF \subseteq U+2286: SUBSET OF OR EQUAL TO \subsetneq U+228A: SUBSET OF WITH NOT EQUAL TO \superset U+2283: SUPERSET OF \nsuperset U+2285: NOT A SUPERSET OF \superseteq U+2287: SUPERSET OF OR EQUAL TO \supersetneq U+228B: SUPERSET OF WITH NOT EQUAL TO \complement U+2201: COMPLEMENT \in U+2208: ELEMENT OF \contains U+220B: CONTAINS AS MEMBER \nin U+2209: NOT AN ELEMENT OF \ncontains U+220C: DOES NOT CONTAIN AS MEMBER \and U+2227: LOGICAL AND \or U+2228: LOGICAL OR \not ¬ U+00AC: NOT SIGN \xor U+22BB: XOR \forall U+2200: FOR ALL \exists U+2203: THERE EXISTS \sum U+2211: N-ARY SUMMATION \product U+220F: N-ARY PRODUCT \coproduct U+2210: N-ARY COPRODUCT \infinity, \infty U+221E: INFINITY \nabla U+2207: NABLA \partial U+2202: PARTIAL DIFFERENTIAL \int U+222B: INTEGRAL \iint U+222C: DOUBLE INTEGRAL \iiint U+222D: TRIPLE INTEGRAL \oint U+222E: CONTOUR INTEGRAL \oiint U+222F: SURFACE INTEGRAL \oiiint U+2230: VOLUME INTEGRAL \cwint U+2231: CLOCKWISE INTEGRAL \therefore U+2234: THEREFORE \because U+2235: BECAUSE \qed U+220E: END OF PROOF \to U+2192: RIGHTWARDS ARROW \To U+21A6: RIGHTWARDS ARROW FROM BAR \cdots U+22EF: MIDLINE HORIZONTAL ELLIPSIS \dots U+2026: HORIZONTAL ELLIPSIS \alef U+2135: ALEF SYMBOL Arrows Code Character Description \rarr U+2192: RIGHTWARDS ARROW \Rarr U+21D2: RIGHTWARDS DOUBLE ARROW \larr U+2190: LEFTWARDS ARROW \Larr U+21D0: LEFTWARDS DOUBLE ARROW \uarr U+2191: UPWARDS ARROW \Uarr U+21D1: UPWARDS DOUBLE ARROW \darr U+2193: DOWNWARDS ARROW \Darr U+21D3: DOWNWARDS DOUBLE ARROW \lrarr U+2194: LEFT RIGHT ARROW \LRarr (\eq) U+21D4: LEFT RIGHT DOUBLE ARROW Superscript Code Character Description \sup1 ¹ U+00B9: SUPERSCRIPT ONE \sup2 ² U+00B2: SUPERSCRIPT TWO \sup3 ³ U+00B3: SUPERSCRIPT THREE \sup4 U+2074: SUPERSCRIPT FOUR \sup5 U+2075: SUPERSCRIPT FIVE \sup6 U+2076: SUPERSCRIPT SIX \sup7 U+2077: SUPERSCRIPT SEVEN \sup8 U+2078: SUPERSCRIPT EIGHT \sup9 U+2079: SUPERSCRIPT NINE Miscellaneous symbols Code Character Description \backspace U+232B: ERASE TO THE LEFT \return U+23CE: RETURN SYMBOL \warning U+26A0: WARNING SIGN \recycling U+2672: UNIVERSAL RECYCLING SYMBOL \floralheart U+2766: FLORAL HEART \bullet U+2022: BULLET \radioactive U+2622: RADIOACTIVE SIGN \peace U+262E: PEACE SYMBOL \placeofinterest U+2318: PLACE OF INTEREST SIGN \anchor U+2693: ANCHOR \atom U+269B: ATOM SYMBOL \thunderstorm U+2608: THUNDERSTORM \sinewave U+223F: SINE WAVE \airplane U+2708: AIRPLANE \snowman U+2603: SNOWMAN In Rejbrand Text Editor, you can press Shift+F1 to display the list of all recognised “insertion codes”: To edit this list, you use the “AutoReplace Editor” found on your Start menu. This is an external application because it affects all software that uses the Rejbrand Text Editor control. For instance, the next version of my mathematical software AlgoSim will use this control, and will therefore recognise the same list of insertion codes. ## MultiInput A related feature is MultiInput. This extends the keys on the keyboard with related characters. For instance, if you type an asterisk (*), you may then press F9 to display a dialog box with related characters, like various kinds of multiplication signs and typographical bullets: If you type the hyphen-minus character and press F9, you will similarly see various hyphens, dashes, and the minus sign: Finally, if you enter a single or double quotation mark and press F9, you see a list of single or double quotation marks of various kinds (as used in English, German, or Swedish, for instance): In each case, simply select the desired character using the keyboard (arrow keys or characters) and press Enter to replace the newly inserted character with the desired character. ## Entering a codepoint If you know the Unicode codepoint of the character you want to insert, you need only type the codepoint (in hexadecimal) and press Ctrl+U to insert it: ## Searching the Unicode database If you don’t know the Unicode codepoint or AutoReplace “insertion code” (if such a code even exists) of the character you’d like to insert, you may search or browse the Unicode database from within Rejbrand Text Editor. Press F7 to open the “Character Information” window. Here you may press the “Search for string” button (F8) to search the Unicode database for characters with descriptions that contain a given string: Alternatively, you may select the “Browse block” item from the drop-down menu to browse the Unicode database by block: ## What’s the character? Very often I want to know exactly what character I see on the screen. Fortunately, this is easy with Rejbrand Text Editor, since the character to the right of the caret, the selected character, or the recently typed character, is displayed in the status bar: The “Character Information” window also displays the block of the character: Using these features, it becomes easy to make sure that you always use the right character. After all, some similar-looking characters are frequently confused: the degree sign (°) and the masculine ordinal indicator (º), the Greek letter small beta (β) and the Latin small letter sharp S (ß), the micro sign (µ) and the Greek small letter mu (μ), the typographic apostrophe (’) and the acute accent (´), just to mention a few of the most commonly confused pairs. ## Characters in the current document Using the Tools/Advanced statistics feature, you can obtain a summary of the Unicode characters found in the current document. The summary contains the number of characters found in the text from each Unicode block: If you wonder whether or not the current text is ASCII-only, you can try Encoding/Check if file is ASCII only. If the file contains at least one non-ASCII character, the first such character will be highlighted: Finally, the Find/Character search feature lets you search the current file for Unicode characters belonging to a particular block or type: When you press OK, the matching characters will be highlighted (as any search text) and can be navigated using F2 and F3: ## Summary In this article, some of the Unicode-related features of Rejbrand Text Editor 3.1 have been showcased. In the next article in the Rejbrand Text Editor series, we will have a closer look at the text transformation features of the application. ## Rejbrand Text Editor 3.1 Yesterday I released version 3.1 of my text editor. Compared to version 3.0.0.6 released on 31 January 2017, version 3.1 contains a number of new features, improvements to old features, and a few bug fixes. ## New Features • Tab Management • It is now possible to drag and drop tabs to reorder them within a single Rejbrand Text Editor window. It is also possible to use drag and drop to move a tab to a different Rejbrand Text Editor window. • A new Rejbrand Text Editor window can be created using File/New window (Shift+Ctrl+N); this will create a new window with a single, new text file tab. • The current tab can be detached using Tab context menu/Detach (F6). This will create a new Rejbrand Text Editor window with only this tab. • It is now possible to navigate between tabs within a single window using Ctrl+PgDn and Ctrl+PgUp in addition to the usual Ctrl+Tab and Shift+Ctrl+Tab combinations. • The tab context menu now contains a “Copy file name” command. • If the tab list is not visible (because there is only a single tab in the current window), it will become temporarily visible and obtain keyboard focus when you press F6. (Then you can, for instance, press the Menu key and the “y” accelerator to invoke the “Copy file name” command.) • You can close all tabs but the active one using the File/Close all other command (Shift+Ctrl+Alt+W). • Editing and Searching • Rejbrand Text Editor now supports OLE drag and drop. This means that you may now drag and drop text between Rejbrand Text Editor and other OLE-enabled applications. For instance, you can drag text to and from Microsoft Word, from your favourite web browser, or to a text field in the browser. Typically, a simple drag and drop operation from a source that is not read-only will move the text, while the addition of the Ctrl modifier will cause a copy operation instead. If you right-drag a text to Rejbrand Text Editor, a context menu will appear asking you for the desired action. • The Home key has been enhanced. Pressing it will put the caret on the first column of the row, if the caret isn’t already there. If it already is there, the caret will instead move to the first non-whitespace character on that line. Similarly, Shift+Home will alternatingly extend the selection to the first column and the first non-whitespace column. This new behaviour is often hugely convenient. • The Edit/Transformations menu (and the selection context menu) now contains a “Reverse text” command. • When the caret is inside a word, pressing Ctrl+E will search the document for it. All matches will immediately be highlighted (the view or the caret will not move). You may use F2 and F3 to go between the matches. Pressing Ctrl+E again (when the caret is inside a match) will cancel the search and remove the highlighting. If Ctrl+E is pressed with a selection, the selected text will be search instead of the current word. Shift+Ctrl+E works just like Ctrl+E, but will consider the underscore character (_, U+005F: LOW LINE) a part of a “word”. Hence, if the caret is found in “alpha_bet|a” at the indicated location, Ctrl+E will search for and highlight “beta” while Shift+Ctrl+E will search for and highlight “alpha_beta”. • Ctrl+H is now a synonym for Backspace (since H is the 8th letter of the English alphabet). • Ctrl+J now inserts a single horizontal tab character (U+0009: CHARACTER TABULATION). • File Dialogs • The Open dialog has been enhanced to support multi select. • The Open dialog has been enhanced with an option to open the file(s) in read-only mode. • The Save dialog has been enhanced with custom controls for choosing encoding. • Miscellaneous • The XML formatting processor now supports CDATA sections. • The editor zoom level is now a per-tab setting. ## Improvements to Existing Features • The Replace dialog box is no longer modal (which was occasionally very inconvenient). • The Undo/Redo operations now make sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window. • The Find feature now makes sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window. • The File/Revert feature (Shift+Ctrl+O) has been renamed Reload and is now enabled even if the editor buffer is not modified. This allows the feature to reload the document from file if the file system file has been modified. Before I used to make a dummy change to the buffer just to enable the Revert command if I wanted to reload the file from disk (when the on-disk file had changed). Now I don’t have to do that anymore. ## Bug Fixes • Alt+F4 is no longer stolen by the main window. Now it can close even non-modal accessory windows. • Ctrl+A/Z/X/C/V are no longer restricted to the main editor if enabled, but work in every control. • If you try to open or save to a locked file, a nice error message is now displayed instead of the unknown error dialog. • Instant search highlighting is no longer slow in very large files with interactive formatting enabled. This was a hugely annoying bug. • Additional minor bugs fixed: • The cursor is now updated if you use the scroll wheel to scroll the text and the new text beneath the cursor demands a different cursor. • The character box size is now updated correctly when you change the zoom level in a document with line classes. • The character box size is now updated correctly if you change the zoom level in one tab and then go back to a tab with line classes. ## Den ekonomiska situationen Den ekonomiska situationen har den senaste tiden fortsatt att uppvisa stora fluktuationer kring 50 000-kronorsstrecket men med övervägande förluster under första och andra kvartalet. Framåt slutet av sommaren kan emellertid en tendens till uppgång noteras. Denna bör hålla i sig ett tag framöver. CSN skickar räkningar till mig, men jag brukar inte betala dem. Det känns inte alls rätt att behöva betala svenska staten dyra pengar för en utbildning som jag aldrig kommer att få någon glädje av – och en upplevelse som gett mig men för livet (kanske rent av PTSD). Det som gör kurvan intressant är att jag planerar att ge ut min bok så snart jag har råd att göra det. ## Närvaro, härvaro, därvaro Närvaro, härvaro, därvaro En gåva av oändlig tid som gick till spillo, kärlek som aldrig uppskattades innan det blev för sent, för ingenting. Det förgångna är borta för alltid. Bedrövelsen över att ha försovit sig och vaknat upp precis till slutet och sorgen, alldeles före den ändlösa tomheten. Den bestialiska grymheten hos möjligheternas övermått. Varför finns det fortfarande tid kvar? ## Smärta Läkarna och rektorn vid Linköpings universitet tog inte bara mina drömmar ifrån mig, de gav mig också men för livet, när de öste fördomar, misstänksamhet och till synes medvetna missuppfattningar över mig när jag befann mig i den djupa krisen häromhösten. Än i dag, två år senare, går det inte en timme utan att jag plågas av minnen av sådant de sagt och skrivit. På nätterna drömmer jag mardrömmar om mina gamla klasskamrater på läkarprogrammet och om lärarna och rektorn. Det syns kanske inte på mig, men det här tar mycket mental energi från mig. Och det påverkar även min familj väldigt negativt. Effekterna kommer att finnas kvar i årtionden. Jag önskar att jag kunde anmäla universitetet, men jag vet inte hur man gör. Det var så lätt för dem att orsaka så extremt mycket smärta för så pass många människor. Jag gör verkligen mitt bästa för att orka med det här och för att inte sprida ohälsa till människor omkring mig. Nästan alltid går det bra, men jag skäms så fruktansvärt när jag misslyckas. Jag är inte riktigt stark nog. Jag tror inte på Gud. Ändå ber jag till Honom om att lärarna, rektorn och mina gamla klasskamrater en dag skall förstå vem jag egentligen var, vad jag egentligen hade i bagaget och vad som egentligen hände. (Det är ännu en copingstrategi.) ## Tacksamhet Ibland kan man känna en stor tacksamhet samtidigt som man av någon anledning inte kan tacka den som känslan är riktad till, åtminstone inte explicit. Det här kan inträffa ifall personen i fråga är avliden, eller om ett tack skulle kräva en alldeles för invecklad och tidskrävande förklaring. I det senare fallet har man emellertid möjlighet att uttrycka sin tacksamhet på ett implicit sätt, genom att se till att ösa extra mycket kärlek över personen. (Troende har också den ytterligare möjligheten att tacka Gud.) ## Oväntad hårdhet Det förekommer att man – oftast när man minst anar det – blir överraskad av en oväntad hårdhet hos en annan människa. Kanske upplever du henne som direkt otrevlig eller elak. Måhända upplever du dessutom att hennes aggressivitet är riktad mot dig personligen. Eventuellt reagerar du då med ilska eller med rädsla. (I mitt fall är väl den troligaste negativa känslomässiga reaktionen en av oro: ”Gud, hon är arg på mig, men jag har ingen aning om varför. Kanske har hon hört talas om spöket X i min garderob eller så har hon missförstått Y och fått för sig Z. Alla hatar mig.”) Den ansvarsfulla reaktionen är emellertid att ta ett mentalt steg bakåt, att inte dra några slutsatser baserat på bristfällig information och att vara extra uppmärksam på de signaler hon sänder ut, så att du kanske kan ana vad det rör sig om. Notera det avvikande beteendet, men visa ingen ilska eller rädsla själv. Ditt viktigaste jobb i livet är trots allt att vara en god medmänniska åt alla som finns omkring dig, både bekanta och främlingar. Se till att vara extra varsam i din kommunikation med henne och att ösa extra mycket kärlek över henne. Det är kanske just då hon behöver det som mest. Beroende på er relation kan det vara lämpligt att rent av fråga henne om något är på tok, och – i så fall – om det finns något du kan göra för henne. Faktiskt borde det förfarandet vara en självklarhet i de allra flesta fall där det är tillräckligt tydligt att något verkligen är fel (eller där din misstanke är tillräckligt stor) och ni har en någorlunda nära eller regelbunden kontakt med varandra. (Och ser något ut att vara väldigt fel är det förstås ditt ansvar att bistå även om det rör sig om en total främling.) ## Godhet Det viktigaste är att man öser förståelse och kärlek över sina medmänniskor (och, så klart, andra djur i ens närhet). Varje dag utgör en ny möjlighet att ösa ur säcken av kärlek, och ju mer man använder den, desto större blir den. Ta alltid till vara på den möjligheten. Men ös inte bara över dina närmaste vänner och din närmaste familj: ös också över alla andra människor du möter under din resa. Tänk på att en del av dessa kanske inte har några egna vänner eller någon egen familj, och därför skulle bli utan omtanke ifall det inte vore för främlingars generositet. Lika viktigt är det att även använda säcken åt personer som anses ”svåra”, och av somliga kanske inte är ”värda” någon kärlek. Det är alltid fel, av den opedagogiskt uppenbara anledningen att lycka är lika viktigt för alla, lidande lika hemskt för alla och det är just detta som betyder något i världen. Nästan alltid finns det dessutom en förklaring till dessa människors besvärlighet och skenbara elakhet: om du bara kände till den, och det lidande som dessa individer kanske lever med i varje andetag, skulle du inse att dessa människor är de som kanske allra mest behöver få ta del av din säck. Ge dem din tid och kärlek. Överraska dem med det som gör dem lyckliga. Det är också så att både goda och dåliga gärningar sprider sig, både i rum och i tid. Den godhet du visar mot andra får ofta dessa människor att i sin tur öppna sina säckar. På samma sätt sprider sig grymhet och illdåd som virus. Tänk på det. ## Psykisk ohälsa bland män SVT skriver om psykisk ohälsa bland män och om hur mansrollen förvärrar situationen: män är dåliga på att prata om mjuka saker som känslor och tankar kring sin livssituation. De vill inte prata om att de mår dåligt. Men vad händer om man som man är helt ärlig med sin mentala ohälsa? När jag var läkarstudent vid Linköpings universitet var jag extremt öppen med de problem jag brottades med, men mina lärare på läkarprogrammet, de flesta av läkarna jag träffade som patient och universitetets rektor ville inte lyssna. I stället bestämde de sig för att jag var en dålig människa som de ville straffa på det hårdaste sättet de kunde (i dag är jag portad från all svensk högskoleutbildning). De öste fördomar och förutfattade meningar över mig och missuppfattade allt som bara kunde missuppfattas, till en grad jag knappt trodde var möjlig hos naturvetare. Deras iskalla kyla höll på att kosta mig livet (polisen fick hämta mig flera gånger när de trodde jag skulle skada mig själv) och har gett mig men för livet. Så de män som håller allt för sig själva och döljer sin ohälsa gör kanske helt rätt. ## Gran Canaria Jag publicerade häromdagen några nya bilder från Gran Canaria: Klicka på bilden för att gå till den nya bildsamlingen. ## Läkarundersökning I morgon skall jag träffa en rättspsykiatriker som skall försöka avgöra om jag lider av en psykisk störning eller inte. Nu vet jag i och för sig inte vilken den juridiska definitionen av ”psykisk störning” är, men om den är någorlunda rimlig så är det fullkomligt uppenbart att jag inte lider av en sådan störning. Däremot har jag efter min surrealistiska kontakt med läkarna och rektorn vid Linköpings universitet förstått att sunt förnuft inte gäller i det officiella Sverige längre, så jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall jag bedöms som ”psykiskt störd”. De flesta svenskar skulle antagligen riskera att bli klassade som ”psykiskt störda” om de blev ovän med högt uppsatta och respekterade läkare och statstjänstemän (och dessutom är känsliga personer och/eller hyser någon åsikt som inte är politiskt korrekt). Så är det i det ”toleranta” samhället som kallas Sverige. Uppdatering (2018-07-09 23:26:31): Jag är helt slut. Mötet gick i princip så bra det bara kunde gå. Jag svarade väldigt lugnt och eftertänksamt på alla läkarens frågor, men någonstans tror jag att det inte räcker. Jag tror hon hade velat höra något i stil med ”Gud, vilken hemska handlingar jag har begått, nu förstår jag att LiU gjorde allting rätt!”, men jag har extremt svårt för så pass onyanserade kommentarer. Jag har helt enkelt extremt svårt för att ljuga. ## Ändlös längtan Jag har skrivit klart den helt omarbetade versionen av min självbiografiska bok Ändlös längtan och jag skall fundera på hur den kan publiceras. I väntan på detta har jag tagit bort den gamla versionen från min webbplats. ## Brev från HAN Jag fick ett brev från HAN: Hej! Du har ett ärende hos Högskolans avskiljandenämnd och nämnden har beslutat att uppmana dig att låta undersöka dig av en läkare. Du har kallats en gång, men har meddelat att du inte vill gå. Du har efter att nämnden beslutat om läkarundersökning – och du inte går – ett år på dig att låta dig undersökas av läkare. Eftersom du så tydligt tidigare meddelat att du inte vill gå har nämnden inte låtit kalla dig igen. Du har dock möjlighet att få gå. Nämndens fråga till dig är nu om du vill låta dig undersökas av en läkare i detta ärende? Nämnden önskar besked i denna fråga senast fredagen den 25 maj 2018 kl 12.00. I tjänsten NN Verksjurist/Legal Advisor Högskolans avskiljandenämnd/Higher Education Expulsions Board Box 7249, 103 89 Stockholm, Sweden www.han.se Universitetskanslersämbetet/Swedish Higher Education Authority Juridiska avdelningen/Legal Department Löjtnantsgatan 21 Box 7703, SE-103 95 Stockholm, Sweden Tfn/Phone: +46 8 563 087 15 Fax: +46 8 563 085 50 Det här kom som en chock. Jag lyckades dock behålla lugnet till större delen: Hej Marie! Jag är glad att jag lever efter den omänskliga behandling jag utsattses för av Linköpings universitet. Efter det övergrepp jag utsattes för av läkare och staten kan jag inte tänka mig att träffa någon svensk läkare. Om du en dag själv skulle utsättas för ett riktigt grymt övergrepp, och sedan få hela statsapparaten emot dig, kanske du skulle förstå mig. Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se Men efter några minuter kände jag hur ångesten jag varit befriad från de senaste månaderna kom tillbaka, och jag tillade: Och jag vill INTE ha några fler bekräftelser, frågor eller besked från svenska myndigheter i det här ärendet. Så skriv för i helvete aldrig till mig igen. Jag vill verkligen lämna det här landet. Fy fan vad jag avskyr Sverige och dess intolerans mot folk som är födda annorlunda. Det är så kul att svenska medier älskar att kritisera Ryssland för deras ”uppenbara” trakasserier mot homosexuella, samtidigt som svenskar tycks helt ovetande om att samma typ av okunskap och intolerans finns i Sverige. Gissa om jag tycker det är kul att betala alla gigantiska räkningar som CSN skickar till mig efter en utbildning som gav mig men för livet och som jag aldrig kommer att få någon glädje av. ## Förseningar Det är inte bara SJ som brottas med förseningar. Jag hade som plan att skriva klart Ändlös längtan under april månad, men så blev det inte. Energin räckte inte till, och det är tveksamt om jag ens kommer att bli klar under maj månad. Jag hann dock göra större delen av arbetet innan jag tappade orken. Det råder också en betydande ”mental kö” när det gäller att nå mig via e-post i privata ärenden. Har du skickat ett brev till mig som du inte fått svar på än, så är det på grund av denna kö, snarare än någon form av medveten eller avsedd arrogans eller illvilja från min sida. ## Mardrömmar, Ändlös längtan och escitalopramoxalat Den senaste månaden eller så har jag drömt mardrömmar om min tid på läkarprogrammet i Linköping nästan varje natt. Drömmarna handlar oftast om mina klasskamrater, som jag ser på avstånd har trevligt med varandra: de pratar, skrattar och kramar om varandra. Ibland kommer jag själv in i scenen, och då tar de avstånd från mig. Den mest intressanta drömmen hade jag för några veckor sedan. Jag hade kommit in på polisutbildningen, och var på ett praktiskt utbildningsmoment tillsammans med andra polisstudenter i offentlig miljö. En grupp av mina tidigare klasskamrater hade samlats för att protestera mot att jag blivit antagen till utbildningen. De stod vid sidan om och ropade glåpord. Jag har för övrigt avsatt min fritid under april månad till att skriva om och utöka min självbiografiska bok Ändlös längtan, som jag har för avsikt att publicera under året. När Linköpings universitet upptäckte att jag drabbats av en djup kris häromhösten behandlade läkarprogrammets och universitetets ledning mig med en iskall kyla, fördomar och förakt, som höll på att kosta mig livet. De kallade mig ”psykiskt störd” och lyckades få mig avstängd från all svensk högskoleutbildning genom att författa en skrivelse baserad på gissningar, medvetna missförstånd och omedvetna fördomar som fått fritt spelrum. De såg till att de flesta av mina klasskamrater tog avstånd från mig. Jag har aldrig känt någon trygghet i mitt liv, har aldrig själv fått välja mina vänner och min livssituation, och nu tog de också, utan att reflektera, ifrån mig min sista möjlighet att själv välja yrke. Allt, menade de, för att skydda mina klasskamrater från en så oförbätterligt hemsk person som jag. När jag nu författar Ändlös längtan är det lätt hänt att textstyckena fördärvas av hat och hämndbegär, men jag skall hela tiden påminna mig om att ha tolerans och människokärlek som ständiga ledstjärnor. Trots allt var det just tolerans och människokärlek som läkarna i Linköping saknade, och som jag vill propagera för. Jag har också bestämt mig för att sluta äta escitalopram (handelsnamn Cipralex m.fl.). Sedan 17-årsåldern har jag ätit escitalopram dagligen, nästan hela tiden en tämligen hög dos på 30 mg per dygn, d.v.s. 50 % över den rekommenderade maxdosen. (Detta torde sålunda motsvara 60 mg citalopram (handelsnamn Cipramil m.fl.) per dygn, eftersom citalopram är en racemisk blandning där den ena enantiomeren är escitalopram, som så vitt jag känner till är den enda verksamma.) Anledningen är att jag inte kan tänka mig att ha någon kontakt med svenska läkare i fortsättningen, efter det övergrepp jag blivit utsatt för. Ännu mindre vill jag befinna mig i en beroendeställning till dem. Jag trappar därför ned med det lager av escitalopram jag har kvar. Det blir två månader med 20 mg per dygn följt av två månader med 10 mg per dygn. ## Tåget Jag sitter i första klass på ett sedan länge urspårat tåg, vars tröghet nu endast utmanas av tillfälligheter; utanför fönstret skymtar jag den värld jag en gång tillhört. Tåget som med tiden rört sig allt längre från banvallen driver förbi hav av människor med drömmar och mål, periodvis genom en dimma av hat, periodvis genom en tröstrik människokärlek, förbi svenska polisens gränskontroll i Hyllie, där fantasi och verklighet i all hast möts och läker, med förlåtelse som hypotetisk slutstation, kanske under mina sista levnadsår. ## Den ekonomiska situationen När jag arbetade som doktorand på Matematiska institutionen mellan 2012 och 2015 ökade min totala förmögenhet mycket stabilt från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. När jag tvingades sluta på MAI och blev läkarstudent fick jag börja låna pengar från CSN igen, varför saldot låg kvar på den nivån tills jag inte fick låna mer pengar framåt sommaren 2016. Då störtdök förmögenheten till nollstrecket till sommaren 2017, då jag i sista stund fick ett jobb tack vare en servitör på restaurangen. Som läkarstudent förlorade jag således 250 000 kronor på bankkontot, samtidigt som studieskulderna ökade med 200 000 kronor. Totalt förlorade jag rent ekonomiskt nästan en halv miljon kronor på studierna. Det värsta är dock det trauma som jag bär med mig efter tiden vid Medicinska fakulteten. Jag skulle behöva hjälp för att bearbeta det, men när man blivit utsatt av ett övergrepp av läkarsamfundet finns det ingen naturlig plats att söka hjälp på. I dag har jag en tämligen hög inkomst, men också väldigt stora utgifter, vilket synd tydligt i diagrammet. Trots (betydligt) högre inkonst än under MAI-tiden är den ekonomiska uppgången nu något mer osäker. ## Känslan Känslan av att sakta förtäras av ensamhet medan klasskamraterna obekymrat går förbi tillsammans. (Ingen ser den som sticker ut.) Känslan av att vilja alla väl och samtidigt blir ett fokus för deras rädsla och hat. (Ingen tror på den som är övertydlig.) Känslan av att träffa läkare som unisont säger ”det är dig det är fel på, det finns ingen plats för dig i vår värld”. (Ingen har mod att ifrågasätta de etablerade sanningarna.) Känslan av total maktlöshet. (Läkare och svenska staten kan inte ha fel.) Känslan av att ha livet bakom sig. (Ingen sörjer den som ingen förstod.) ## Utvecklingen i Sverige Jag har de senaste åren blivit allt mer orolig över utvecklingen i Sverige. För tio år sedan var jag väldigt stolt över att vara svensk, och även om jag ofta hörde folk klaga på både det ena och det andra i samhället, så tyckte jag bara att det var obefogade farhågor. Men det senaste året har jag känt både genuin rädsla och sorg över vart Sverige är på väg. Det svenska samhället har blivit intolerant, hårt och oförlåtande. I vår iver att få bort allt som är fel och orätt, har vi börjat ta genvägar, och utan att någon reagerat, har de utsatta blivit de nya översittarna. Beslut fattas i dag baserat på förenklade föreställningar av verkligheten, allt är antingen svart eller vitt. Ingrodda normer, som folk är livrädda att bryta mot, får företräde framför vetenskaplig och saklig argumentation. ## Linköpings universitet Ett exempel är Linköpings universitets behandling av mig. De träffade en människa i djup kris och med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning, som aldrig velat någon något illa, och som med objektiva mått mätt hanterat de otaliga kriserna på ett förvånansvärt bra sätt. De bemötte honom med kyla, förakt, och gjorde allt de kunde för att straffa honom, för hans avskyvärda handling att be sina klasskamrater om en kram. Jag stödjer till 100 % kvinnornas kamp mot orättvisa och utsatthet, men det är inte okej att i den kampens namn begå vilka vidrigheter som helst. Jag tror att universitetet agerade som de gjorde för att de var rädda för de reaktioner som skulle komma av ett alternativt beslut. Att straffa den mest isolerade och ensamma är nämligen ett för egen del förhållandevis riskfritt agerande. ## #me too Jag stödjer också till 100 % #me too-kampanjens mål att få ett stopp på alla avskyvärda övertramp som män begått och begår mot kvinnor. Men det förekommer också, i kampanjens namn, att oskyldiga personer hängs ut och får sina liv förstörda. Rättssäkerheten har blåst bort av de sociala mediernas vindar och människans inneboende drift att känna gemenskap genom att tillsammans peka ut dem som är ”onda”. SVT har låtit pro-#me too-artiklar ligga överst på sin webbplats i många dagar, men den kritik som har framförts mot kampanjen, hur välformulerad den än varit, har bara högst tillfälligt tillåtits besöka startsidan. Visst har de flesta som pekats ut gjort sig skyldiga till oförsvarbara handlingar. Men även om detta hade gällt samtliga utpekade individer, hade jag haft en liten invändning mot kampanjen: det verkar som om kampanjens mål inte enbart är att få till en positiv förändring i samhället, utan ett lika stort mål verkar vara att utsätta de utpekade för lidande. Skampålen har kommit tillbaka från medeltiden. Hämnd och straff leder dock aldrig till något positivt. Det må låta fånigt, men vilket brott en människa än begått, så har hon samma värde. Straff, i synnerhet grymma sådana, är sällan konstruktiva. Vore det verkligen så fullständigt otänkbart att godta Timells ursäkt och låta honom arbeta vidare som programledare? Finns det någon nu levande människa som kan se hans utsatthet? Mår verkligen hans offer så mycket bättre av att han straffas att det är värt det? Var finns förmågan att förlåta, att vara storsint, att själv vara bättre än de som gjort en illa? Eller: var finns den vetenskapliga synen på vad som i praktiken leder till gott? Om jag drev #me too-kampanjen, skulle mitt mantra vara ”nolltolerans mot elakheter”. Men i kampanjens namn drivs andra elakheter (även om det är mot personer av ett annat kön). ## Politiskt inkorrekta fritidsaktiviteter I veckan kunde man läsa om en SVT-medarbetare som hamnat i blåsväder efter att ”ha medverkat i olika filmer med sexuellt innehåll”. Medarbetaren var under utredning och tillfälligt avstängd från sin tjänst. SVT:s presschef menade att det, utifrån den information hon hade vid tillfället, skulle vara ”problematiskt för medarbetaren att vara kvar i sin publika roll”. Här borde ett antal varningsklockor ringa. Att medverka i en pornografisk film är inte olagligt. Det behöver heller inte vara något etiskt problem. Däremot kanske somliga anser det vara osmakligt (som t.ex. många i Ryssland tycks mena att det är osmakligt med homosexualitet). Hur kan det då vara möjligt för en SVT-medarbetare att bli utredd och avstängd för att ha gjort det på sin fritid? (Och vad är nästa steg i den här utvecklingen?) ## Politiskt inkorrekta formuleringar Säg att en lite äldre läroboksförfattare, som är uppvuxen i en helt annan tidsanda, skapar en matematikuppgift som handlar om risken att en promiskuös hiv-infekterad man med många kvinnliga sexpartners smittar någon av dem. Jag håller med om att uppgiften med dagens politiska klimat låter väldigt fel, men är det, som SVT skriver (inte ett citat, utan SVT-skribentens egen värdering), ”grovt sexistisk[t]”1? Framställer uppgiften inte minst mannen som oansvarig? Handlar den inte mer om infektionsrisk än om kvinnoförakt? Är det naturligt att studenter blir ”chockade” över uppgiften, och kräver att boken tas bort redan under pågående kurs? Behöver ”nyheten” ligga som huvudnyhet i riksmedia? Behöver ansvarig minister göra ett offentligt uttalande i SVT och kräva en skärpning hos lärarna? Om ett terrordåd hade skett i Pakistan hade det blivit en notis längst nere på sidan. Ingen hade blivit chockad där. Proportionerna här bekymrar mig. Jag anar att vi är på väg i en farlig riktning. Det känns som om – ärligt talat – förhållandevis små misstag i dag kan få enorma proportioner, via mindre behagliga psykologiska och sociala mekanismer. Återigen – jag håller helt med om att alla elakheter och allt brist på respekt mot kvinnor och andra grupper är oförsvarbart. Men hanteringen av dessa samhällsproblem känns oroväckande. Och ur mitt eget alldeles personliga perspektiv kan jag tycka att det är märkligt att den här läroboksformuleringen, som antagligen orsakat förhållandevis få större trauman hos studenter, får oändligt mycket mer uppmärksamhet än det faktum att personer som jag ständigt missförstås och i förlängningen diskrimineras i samhället (utan att någon vill lyssna på oss). ## Sexköp I media framställs sexköp som en stor synd. De som köper sex är alltid starka män som för lite extra avkoppling själsligt frihetsberövar en utsatt kvinna. Sexköp är i dag olagligt i Sverige, och regeringen vill dessutom göra det olagligt för svenska medborgare att köpa sex utomlands. Jag håller helt och hållet med om att många kvinnor som säljer sex i Sverige är mycket utsatta, och att det är ett problem. Samhället måste hjälpa dessa, och det är inte alls okej att män utnyttjar dessa kvinnor. Inte på något sätt. Men en del mynt har två sidor. Det finns män och kvinnor som är trettio, fyrtio, femtio år som, t.ex. på grund av neuropsykiatriska avvikelser, aldrig lyckats skaffa sig vänner, och ännu mindre någon fysisk närhet. Det är fullt tänkbart att det finns sådana människor som är världens snällaste, men som under sina liv lidit något enormt av utanförskap, ensamhet och fördomar. Tyvärr är nästan allt i samhället anpassat till personer som fungerar ”neurotypiskt”, och kunskapen om ”de annorlunda” är extremt dålig, så dessa människor är också väldigt utsatta. Om en sådan person, som kanske är på en tioårings nivå när det gäller S3 (”saker som sex”), efter flera årtionden av traumatiserande utanförskap och längtan efter bekräftelse, skulle köpa någon form av fysisk närhet (kramar, pussar, handhållning, sex) av en person som är trygg i sig själv och som inte tycker att det är en så stor sak med sex längre, och som själv valt sin sysselsättning och trivs med den, är det då ett så hemskt brott? Om jag inte minns fel så föreslog Amnesty International häromåret att sexköp borde vara lagligt, eftersom det då blir mycket lättare att reglera industrin, och göra det tryggare för de som säljer sexuella tjänster. Jag tror faktiskt att det ligger något i det. I själva verket är jag nästan övertygad om att antalet kvinnor som lider av prostitutionens svarta sida skulle minska dramatiskt om sexköp överallt var lagligt men strängt reglerat och kontrollerat på ett vetenskapligt och humanistiskt sätt. Sexköp borde vara tillåtet: • Om två personer båda blir lyckligare av att genomföra en transaktion av det här slaget, och ingen utomstående påverkas, så är det fullständigt självklart att det inte är något fel med det. • Det finns fall där köp av fysisk närhet (t.ex. kramar) har en enormt stor betydelse för köparen, som inte på annat sätt skulle kunna få den närheten. I många av dessa fall, i synnerhet när verksamheten bedrivs på ett bra sätt, är lidandet hos tjänstegivaren med stor självklarhet obefintligt. Tjänstegivaren har själv valt sin sysselsättning och trivs med den. • Prostitutionen har också en mycket mörk sida, men sakliga analyser, som t.ex. den som Amnesty gjorde, visar att denna situation faktiskt förbättras om sexköp är lagligt. Slutsatsen är dels att de som anser att sexköp skall vara olagligt saknar empati för människor som lever i kroniskt utanförskap var gäller fysisk närhet, dels att samma personer inte i praktiken vill hjälpa de som lider av prostitutionens baksida. (Däremot vill de säkerligen hjälpa sig själva, eftersom deras uttalanden väcker behag hos den kanske inte alltid helt toleranta allmänheten, vilket gör att de får sitta kvar längre som politiker.) ## Fallet Johaug Fallet Therese Johaug har jag också betraktat med en viss sorg. Det är förvisso inte ett svenskt fall, men ändå ett fall på samma tema. Här verkar det röra sig om en människa som utan avsikt fått i sig en mindre mängd i sportsammanhang otillåtna substanser och straffats mycket hårt för det. Det verkar som om hon varit helt förtvivlad och förstörd. Ändå väljer man att fortsätta straffa henne. Tycker jag verkligen att man borde göra ett regelundantag för henne bara för att hon är jätteledsen? Ja, det är precis det jag tycker! Var finns empatin? Vad hände med den gyllene regeln? Vad vore så hemskt med att göra världens ledsnaste människa till världens lyckligaste människa, och skicka en signal av godhet till omvärlden? Jag är bekymrad, och jag tror att människor som nästa århundrade tittar tillbaka på tjugohundratalet kommer att stå på min sida, precis som de politiskt korrekta i dag beklagar sig över hur man såg på dödsstraff och HBTQ-personer för hundra år sedan. 1 Det här är lite ironiskt, för jag vill minnas att SVT har antytt att ryska statliga nyheter inte är objektiva, utan politiskt färgade, och här gör SVT samma sak när de själva skriver att matematikuppgiften är ”grovt sexistisk”. ## LiU-reklam Linköpings universitet gör reklam i hela Linköping, och varje gång jag ser deras reklamaffischer känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet. Jag skickade just följande brev till LiU:s rektor professor Helen Dannetun: Jag ser att ni gör reklam i hela Linköping för er ”TP”. Varje gång jag ser era skyltar känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet. Att bemöta en människa i långvarig djup kris och funktionsnedsättning, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, med iskall kyla, fördomar, förakt och lögner, och sedan lämna honom vind för våg utan någon hjälp är ett övergrepp. I synnerhet om han aldrig velat någon något illa. Det hade inte kostat er något extra att bemöta mig med värme och empati. Eller åtminstone försöka förstå. Nej, det gjorde ni inte. Det vore fysiskt möjligt för er att bryta er tystnad och säga ”förlåt, vi gjorde fel”. Men i praktiken antar jag att läkare och svenska myndigheter inte kan göra fel. Hade jag tagit livet av mig, som jag höll på att göra efter mötet med Stergios och Ann-Charlott, hade ni antagligen ändå tyckt att ni gjort helt rätt. Jag besitter ett enda vapen, och det är språket. Och jag kommer inte att vara tyst. Jag kommer inte att vara tyst förrän vi lever i ett samhälle där människor bryr sig om varandra och hjälper de som är utsatta. I praktiken är det dock nästan ingen som lyssnar på mig, och det är nog LiU medvetna om. Annars hade de nog inte vågat göra som de gjorde. ## Läkarprogrammets ryggsäck Det värsta med att bo i Linköping är att jag varje vecka ser studenter som bär på läkarprogrammets ryggsäck. Logotypen på den väskan symboliserar för mig läkarprogrammets iskalla förakt mot de som bryter mot normen (på grund av de gener de inte fått välja själva). Linköpings variant av eskulapstaven står för intolerans och de populäras övergrepp på de svaga som ingen lyssnar på, som ingen skulle tro på, som bara kan förlora. För mig kunde de lika gärna ha ett hakkors på ryggsäcken. ## Tankar Utanförskap och innanförskap. Den som aldrig blev förstådd. Den som ingen lyssnade på. Den som förblev osynlig. En djupt rotad otrygghet. Ett människovärde som är relativt. Det ofrånkomliga mindervärdesskapet. En intakt epitelbarriär på ett slitet ansikte. De mimiska musklerna försöker förmedla en inlevelse. En strävan efter att kommunicera det okommunicerbara. Meningslösheten i att försöka (för tusende gången). Att tala när ingen vill ta sig tid till att lyssna. Att skriva när ingen vill förstå. Tankar som inte kan förenas. Ett liv med kronisk smärta. Inga utsikter eller insikter. Läkare som iskallt dränerar de mest utsatta på deras sista hopp. Varje nytt rop på hjälp besvaras med ett nytt och hårdare straff. Deras villkorslösa stelhet med rätt att mörda. Läkare som sprider rädsla och fördomar. Svenskar för osäkra för att vara goda. En snara som aldrig lättar sitt grepp. En hopplöshet som inte kan avta. En maktlöshet som fördärvar. De som ser men inte agerar. Läkarnas orubbliga enfald. Normernas okränkbarhet. Systemets diktatur. Escitalopram. Alla mot en. Att se. Att agera. Tid som tar slut. Ett liv som går till spillo. En gåva som inte tas tillvara. En smekning på armen en bit bort. En tröst åt den som redan är innanför. Tryggheten hos den silverfärgade elmätaren. Saknaden efter. Sökandet efter. Fanns hon? En känsla av tacksamhet. Utsekter och insekter. ## Önskelista Om precis en månad fyller jag 30 år. Då får man presenter, men det jag mest av allt önskar mig kommer jag inte att få: • Jag önskar mig att samhället accepterar att det finns människor som haft oturen att födas med en genotyp som min. Att samhället inte bemöter oss med okunskap, rädsla, fördomar, förakt. Att inte samhället i framtiden kommer att göra som de två ansvariga läkarna på läkarprogrammet i Linköping, som behandlade mig med avsky trots att jag aldrig velat någon något illa, eller kunde ha agerat på något annat sätt. Deras agerande, som rektorn skrev under på, höll på att orsaka min död och har gett mig men för livet. Det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är allt som de två läkarna och rektorn sade och skrev om mig. Detta förföljer mig hela dagen, och jag drömmer mardrömmar om dem och alla mina f.d. klasskamrater. I deras värld saknar mitt liv värde. Om deras agerande nu hade orsakat min död hade de ändå känt sig trygga med att de ”gjort allt rätt”. Och nästan alla mina f.d. klasskamrater verkar tycka att läkarnas och rektorns agerande var korrekt nog, eftersom de inte ens hört av sig till mig, än mindre protesterat. • Jag skulle vilja ha vänner att vara med på fritiden. Precis som jag har velat i nästan trettio år nu. I stället får jag önska mig den styrka som kommer att krävas för att fortsätta strida i några årtionden till. Uppdatering (2017-11-27 21:43:40): Men var hittar man styrka, när det känns som om hela svenska staten och nästan hela svenska folket hellre låter mig dö än visar mig någon empati? För läkarna och universitetet är det viktigaste att markera att integriteten hos ”de lyckliga” är okränkbar. Detta helt oberoende av konsekvenserna för ”de sjuka”. Om svenska läkare får välja mellan (1) att låta en sjuk människa lida helvetets alla kval under oändligt lång tid och (2) att skona individen samtidigt som en grupp förbipasserande måste göra ett mindre oväntat ingrepp (kanske t.o.m. – Gud förlåte – ge den sjuka en kram eller stanna en stund hos henne), så väljer de utan mista tvekan det första. Något annat är helt, 100 %, otänkbart. Faktiskt, inte ens om tusen människor skulle tvingas lida helvetets alla kval under oändligt lång tid om inte de förbipasserande agerade, skulle de överväga något annat. Integriteten är det enda som betyder något. (Fast det är klart, om de var de själva som var ”sjuka”, eller någon av deras anhöra, då skulle det låta helt annorlunda.) Så var hittar man styrka? Jag önskar jag trodde på Gud. I tron på Honom skulle jag kunna hitta den styrka som krävs för att fortsätta leva i Sverige. Men det går inte: jag är naturvetare i själ och hjärta, och har den vetenskapliga metoden hårdkodad i min cortex cerebri. Jag förstår det inte: mina f.d. klasskamrater på läkarprogrammet får själva välja sina vänner, sina partners, sitt yrke. De allra flesta av dem har förmodligen haft någorlunda trygga och lyckliga barndomar. Jag var ett olyckligt barn sedan jag började förskolan, jag passade aldrig in. Jag kände konstant stress och otrygghet. Jag har aldrig fått välja mina vänner (har velat ha många, har nästan aldrig haft någon), jag får inte välja hur jag vill leva, och jag kommer aldrig att få bilda familj. Men jag kunde ha fått välja mitt yrke själv. Trots allt var jag bland de absolut bästa på programmet i både medicinsk vetenskap och patientbemötande. Men de ville absolut ta också det ifrån mig, inte tillfälligt, utan för all framtid. Läkarna jag träffade som patient under min kris gjorde inget annat än att ösa fördomar över mig, och förklara hur ”uppenbart” det var att jag var olämplig som läkare, ibland efter att ha känt mig i hela två minuter (under djup kris). Olika människor har olika lätt att hantera ”övergrepp” av den här typen. Själv har jag extremt svårt med det, och varje dag är en kamp. Som tur är fick jag ett bra jobb som programmerare (tack vare en servitör på restaurangen), med underbara chefer och arbetskamrater, som håller mig sysselsatt på dagarna, men på fritiden kommer alla otäcka tankar. Jag undrar bara: varför? ## Skogen En samling varelser befann sig i en skog utan slut. De visste inte var de kom ifrån eller hur de kommit dit. Inte heller kunde de uttala sig om framtiden. Det enda de med rimlig säkerhet kunde säga var att de nu var strandsatta tillsammans på denna plats. De hade bara varandra, och de ställde sig frågan ”är vi inte lyckliga tillsammans?”. Dessa varelser är vi. ## Tiggaren Genom sin blotta närvaro på gatan antyder tiggaren att det finns ett alternativ till det förbipasserande kompisgängets nonchalans. Han förgriper sig därmed på självklarheten i deras inlärda sätt att se på tillvaron. Denna kränkning av deras integritet kan samhället inte tolerera. Ingen saknar tiggaren när han dör. ## Nya texter Jag har i dag uppdaterat webbplatsens startsida och biografi med nya texter. De nya texterna finns än så länge bara tillgängliga på svenska, men jag kommer inom kort att översätta dem till engelska. ## Gud Ibland vill man be till Gud, även om man inte tror på Honom. ## ”Värna om individen” Jag såg följande citat på Linköpings universitets webbplats: Hållbar utveckling har att göra med många saker, till exempel att värna om individen och att alltid ha ett bra arbetsklimat för medarbetare och studenter för ögonen. Citatet kommer från rektor professor Helen Dannetun, samma person som skrev under universitetets behandling av mig som höll på att kosta mig livet. När universitetet fick reda på att en av deras studenter drabbats av djup kris med depression och ångest och ropat på hjälp till sina klasskamrater, valde rektorn att helt bortse från den sjuke studentens behov och i stället göra allt för att bli av med honom, oavsett hur det skulle drabba honom. Bemötandet var helt utan empati, trots studentens läkardiagnosticerade funktionsnedsättning, som aldrig bemötts korrekt av samhället. Den människosyn som Linköpings universitet har skrämmer mig. De sätter inpräntade sociala normer och etablerade regelverk före den enskilde individens hälsa. Åtminstone gäller det för individer med vissa (oönskade) genotyper. Citatet ovan är så typiskt för Sverige i dag: allt skall låta så fint, men majoriteten av alla svenskar saknar civilkurage och sätter alltid sig själva före främlingars välmående, med råge, trots att många aldrig skulle erkänna det. De flesta svenskar i medelklassen och uppåt är fantastiska människor så länge de inte träffar på någon som de skulle kunna hjälpa, för då spricker fasaden. (I det aktuella fallet är jag dock övertygad om att det till stor del rör sig om ren okunskap: läkarna och rektorn kan allt om utsatta kvinnor och HBTQ-personer (vilket är bra), men har aldrig ens hört talas om att det finns personer som jag. Osäkerheten och rädslan gör att de fattar fel beslut och bemöter mig på fel sätt.) ## Hjälper för stunden En del lösningar hjälper bara för stunden. Men ett liv är en ändlig följd av stunder, så om lösningen bara inte orsakar skada i längden, så är den ändå mycket välkommen. ## Förtvivlad Jag fick just ett väldigt otrevligt brev från en av mina gamla ”klasskamrater”, som i princip tycker att jag förtjänar det lidande jag utsatts för. Just nu är jag helt förtvivlad. Jag som var på väg att bygga upp mitt liv igen. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Han kommer att bli en bra läkare... Uppdatering (2017-08-01 17:29:47): Jag fick återigen åka polisbil till sjukhuset, men kom hem under natten. Jag vet inte varifrån mina gamla klasskamrater fått allt deras förakt gentemot mig, men nästan säkert handlar det till stor del om rädsla för människor som inte lever upp till ”normen” och en mycket stor okunskap om mental ohälsa. Den aktuella läkarstudenten verkar uppenbarligen tro att djup depression är något man själv väljer om man vill drabbas av eller inte, vilket är vidrigt. Det finns nog en del grupptryck med i bilden, också: de i klassen som kanske ser att något inte är rätt vågar inte uttrycka det i rädsla för att hamna utanför klassens gemenskap. En annan uppfattning som är mycket djupt rotad i den svenska kulturen är att man skall klara sig själv: om en person mår dåligt så har de som ser detta ingen som helst moralisk skyldighet att ingripa, eftersom det inte är ”deras fel” att personen mår dåligt. Tvärtom är personen som mår dåligt en dålig människa ifall denne ifrågasätter omgivningens passivitet. Det här är så främmande för mig att jag blir chockad varje gång jag stöter på fenomenet. För mig är det absolut självklart att det är mitt ansvar att göra något ifall jag ser att någon i min omgivning inte mår bra, även om det är en person jag inte känner. Läkaryrket är lite av ett elityrke, och läkare tillhör de övre lagren i samhället, och har dessutom gått en lång utbildning i likriktning. Kanske är det inte konstigt att läkare är lite mer fördomsfulla och lite mindre genuint empatiska än andra människor. Jag har ställt in min dator på att inte hämta e-post som kommer från Linköpings universitet och har stängt av gästbokstjänsten på min webbplats för att slippa få fler ”hatbrev” från mina gamla ”klasskamrater”. ## Brev till LiU:s rektor Jag skickade följande brev till professor Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet (bakgrund: 445 och 409): Hej Helen! Du har begärt att jag skall undersökas av läkare, i hopp om att denne skall bekräfta ”diagnosen” att jag lider av en psykisk störning, som Du och läkarprogrammets ledning (Stergios och Ann-Charlott, två seniora läkare) har satt, på mycket tveksamma vetenskapliga grunder. Jag vill här meddela att jag inte har för avsikt att ta mig till Stockholm för att genomgå denna undersökning. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att träffa en svensk läkare. Det skulle kännas som ett nytt övergrepp. Det som hände i höstas och i vintras var ett stort trauma för mig. Efter att ha befunnit mig i depression under flera års tid blev tillståndet akut i höstas, och jag ropade på hjälp (som jag gjort hela tiden, om än mindre intensivt). Läkarprogrammets ledning behandlar mig då som en avskyvärd person som begått ett hemskt brott, trots att jag aldrig haft några elaka eller egoistiska avsikter i hela mitt liv, och aldrig begått något brott i juridisk mening. När ledningen för ”Sveriges bästa läkarprogram” träffar en människa i djup kris, med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning och som aldrig har fått en ärlig chans att klara sig i samhället, skulle man kunna tro att de ser en chans att hjälpa människan. Men i stället väljer de att inte komma med någon som helst förståelse, tröst eller hjälp, utan väljer att göra sitt bästa för att bli av med studenten på juridisk väg. Vad som sedan händer med studenten är inte deras problem. Stergios och Ann-Charlotts bemötande var iskallt. Jag hade kontakt med Stergios och Ann-Charlott flera gånger: en gång fysiskt och några gånger via e-post. Efter samtliga kontakter bröt jag ihop och blev inlagd på sjukhuset. Efter det fysiska mötet höll jag på att förgifta mig med tabletter. Du och Ann-Charlott författade ett brev till Högskolans avskiljandenämnd (HAN). Brevet innehöll till största del rena spekulationer och gissningar, som gick ut på att jag eventuellt skulle kunna vara farlig för studenter och patienter. Inga konkreta bevis eller argument gavs. Ni gick i detalj igenom min webbplats och mina gamla uppsatser. I en etikuppsats jag skrev på gymnasiet (för över tio år sedan) tyckte ni er upptäcka en brist på förståelse för det trauma som våldtäktsoffer utsätts för. Det är helt obegripligt, för uppsatsen handlar inte ens våldtäkter: den behandlar grunderna i den teoretiska etiken samt medvetandeproblematiken och de praktiska etiska diskussionerna handlar nästan uteslutande om förståelse och icke-egoism, för att sedan specialisera sig till djurrättsetik. Hur som helst: om jag skulle granska alla era texter i detalj, från grundskolan och uppåt, skulle jag säkert också kunna hitta saker att misstolka. Andra delar av er anmälan verkar vara medvetna missförstånd. Under vårt fysiska möte sade jag att den aspekt jag begrundade mest innan jag skickade mitt brev till klassen var hur mottagarna skulle reagera känslomässigt. Jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över brevet (vilket jag dessutom skrev i brevet). Huruvida brevet skulle få mig avstängd eller ej begrundade jag inte lika mycket. Jag tänkte alltså mer på klasskamraternas väl. Detta förklarade jag med att ”etik och moral” är väldigt viktigt för mig. I er anmälan till HAN har ni förvanskat detta till ”han skickade brevet till klasskamraterna för att ’etik och moral’ är viktigast” (fritt ur minnet). Flera andra förvanskningar förekommer. Man kan undra om det är en slump att samtliga får mig att framstå i sämre dager. Också mycket fördomar tycks ligga bakom ert agerande. Som student på läkarprogrammet presterade jag i absolut toppklass både vad gäller medicinsk vetenskap och patientbemötande. Eftersom jag själv alltid har lidit av mental ohälsa, och också lidit mycket över att se andra fara illa, är empati, tröstande och välvilja saker jag brinner för. Under året på Kungsgatans vårdcentral fick jag väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande; flera i gruppen lär också ha sagt att de tyckte att jag var ”bäst” i gruppen. Men Stergios, Ann-Charlott och Du verkar inte ens ha pratat mina gamla handledare om hur jag var. I stället har ni bestämt er för uppfattningen att jag är olämplig som läkare. De som gick med mig på vårdcentralen skulle kunna intyga att jag aldrig på något sätt skulle agera fel i en vårdsituation som vårdgivare. De delarna finns inte ens i hjärnan på mig. Men om man inte frågar dem får man inte reda på det. De här fördomarna mötte jag också när jag blev inlagd på sjuhuset. Jag träffade ett tjugotal läkare under hösten och vintern, och många kunde väldigt tidigt slänga ut sig kommentar i stil med att jag ”uppenbarligen” inte är lämplig som läkare, utan att ha någon som helst aning om vem jag är. I brevet till HAN förmedlar AC och Du att jag skulle vilja bli allmänläkare, ”för att man då får lära känna patienterna på ett bättre sätt” (ja, så brukade jag säga). Mellan raderna märks att ni inför denna inställning hos mig hyser samma misstro – rent av avsky – som man gör när en dömd pedofil berättar att han vill arbeta med barn eftersom han ”älskar” barn. Ni skriver också att min idé om ”empati” är att sätta mig själv i centrum. Detta är det mest obegripliga av allt ni skriver, eftersom min livsfilosofi sedan högstadiet gått ut på strikt antiegoism. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag själv blivit förtvivlad när jag sett andra som far illa. https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=134 är bara ett exempel. Min psykolog uttryckte förvåning över att ni inte var intresserade av att prata med honom om vem jag var. Men jag antar att det är logiskt: om ni redan bestämt er för att jag är en hemsk person, så behöver ni ju ingen mer information. Han rekommenderade mig också att anmäla Linköpings universitet till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har ingen aning om varifrån ert förakt gentemot mig kommer, men det som hände under hösten och vintern var inte rätt. Det var ett övergrepp. I dag plågas jag konstant av obehagliga tankar och minnesbilder från mötena med er. Det går inte en timme utan att jag tänker på allt ni sagt, gjort och skrivit. Ni har gett mig men för livet. I dag finns smärtan hos mig konstant, och förmodligen kommer smärtan att finnas hos mig dagligen i flera år framöver. Det ni gjorde var i praktiken att sparka på en person som låg och blödde på marken. Gör ni så på hundra personer kommer ni att orsaka hundra personer enormt lidande. Tio personer kommer att ta livet av sig på grund av ert agerande. En person kommer att utföra någon sorts hämnd. Att bemöta personer i djup kris med oförstående och orättvisa straff föder nämligen hat. Att göra som ni gör är alltså inte ens bra ur en strikt egoistisk synvinkel. Jag antar att en drös av era jurister kommer att studera det här brevet in i minsta detalj. Jag vill därför vara extra tydlig med att stycket ovan INTE är ett hot om att jag kommer att angripa Linköpings universitet (annat än i ord). Stycket ovan försöker bara förklara lite om människans känsloliv, och att grymhet inte gynnar någon i längden, inte ens de som står för grymheten. Du kanske fortfarande tycker att du ni inte kunde ha agerat på något annat sätt, men det är rent nonsens. Ni kunde ha gett mig en varning, och jag hade kunnat svära på att aldrig göra något okonventionellt igen. Ni kunde ha sagt ”du får ta en paus nu, men du är jättevälkommen tillbaka när du mår bättre”. Men i stället valde ni att skriva ert ”hatbrev”. Jag blev så ledsen och chockad över ert agerande att jag inte förmådde gå på uppropet för termin 5. Jag förlorade därför min plats på läkarprogrammet. Man kunde då tycka att ni fick som ni ville, som blev av med mig utan någon rättvis juridisk prövning. MEN TROTS DET valde ni att gå vidare med anmälan till HAN (och ge mig en massa extra men). På grund av min funktionsnedsättning och det tillstånd jag befann mig i var jag på väg mot hemlöshet under vintern och våren. Men en servitör på den restaurang jag är stamgäst hos hittade ett jobb åt mig som programmerare. Han kan ha räddat mitt liv. Utan honom hade ni kanske bidragit till min död. Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se ## Frivillig sjukvård? Jag fick härommånaden en kallelse till läkarbesök. Efter det bemötande jag fick av Linköpings universitet och Region Östergötland under min kris i höstas och i vintras, där de höll på att orsaka min död, vill jag dock inte ha något med dessa organisationer att göra. Jag är lika intresserad av att uppsöka Region Östergötlands sjukvård som ett våldtäktsoffer är att dricka kaffe hos sin förövare. Jag avbokade därför tiden. (Inte omboka, utan avboka.) Som svar fick jag beskedet att de skulle hitta en ny tid. Inom någon vecka kom så en faktura för uteblivet läkarbesök (ja, trots att jag hade avbokat). Inom ytterligare en vecka kom två nya kallelser, till två nya läkarbesök vid skilda tidpunkter. Jag avbokade båda. Kanske får jag betala för dem också. I dag fick jag också ett brev från HAN. Jag rev sönder kuvertet i små bitar, knappt en kvadratcentimeter stora, utan att öppna det. I dag mår jag förhållandevis bra, även om det som alltid balanserar på en inte alltför stabil tråd. Och då vill jag inte att samhället sparkar något mer på mig genom att säga elaka saker och komma med lögner och orättvisa straff. Linköpings universitet, Region Östergötland och resten av samhället får hitta någon annan att plåga. ## Nytt jobb Under våren har jag sökt ett antal jobb (restaurangbiträde, receptionist, medlemsrekryterare, diskare, gokartuthyrare, glassberedare, chaufför, väktare och flera jobb som lokalvårdare) utan framgång. Härommånaden fick jag så träffa en handläggare (på Arbetsförmedlingen) som arbetar speciellt med personer med funktionedsättning, och hon kunde bland annat erbjuda jobb som lokalvårdare på Samhall. Efter tio år på universitet med övervägande toppresultat i allt från teoretisk fysik och matematikundervisning till cellbiologi och patientbemötande som läkarstudent kändes det lite tråkigt, men att samhället inte är anpassat för personer med den typ av begåvningsprofil som jag har kom inte som någon överraskning. I mitt fall har jag stora förmågor i många områden, men det finns några få saker jag helt enkelt inte klarar av: att skaffa vänner i en klass med jämnåriga ungdomar och att armbåga mig fram på armbetsmarknaden är två exempel. Tyvärr är min erfarenhet att samhället inte förstår att det finns sådana personer, och att det bemöter sådana personer med förakt snarare än med medmänsklighet. I synnerhet eftersom funktionsnedsättningen i sig kan skapa extremt mycket lidande är det synd. Nu har jag emellertid haft tur. En servitör på restaurangen som jag är stamgäst hos introducerade mig för ett företag som förmedlar jobb inom det tekniska området, och via det företaget har jag nu fått en tjänst som programmerare på ett lokalt Linköpingsföretag. (Till en början rör det sig om en provanställning.) Hade det inte varit för den servitören hade jag blivit lokalvårdare på Samhall. ## Beslut från HAN Jag fick i dag ett beslut från HAN, och de går helt på universitets linje. Jag blev väldigt ledsen, och tycker det är tråkigt att det svenska samhället fortsätter att sparka på människor som ligger och blöder. Men i Sverige råder Systemet™ och de sociala normerna, inte sunt förnuft och medmänsklighet. Jag skrev följande krönika/debattinlägg till Läkartidningen, men är nästan helt säker på att de inte kommer att publicera det: Jag heter Andreas Rejbrand, är 29 år och har Aspergers syndrom och dessutom antagligen i största allmänhet dåliga gener som predisponerar för depression och ångest. Det svåraste för mig har varit den informella interaktionen med jämnåriga: ända sedan jag började förskolan har jag känt mig extremt utanför och ensam. Trots att mitt liv i princip bara varit en lång följd av livskriser, så har jag nästan bara fått SSRI som hjälp. Det verkar inte finnas så mycket annat att tillgå. Jag tycker dock att jag i praktiken har klarat mig bra i samhället. Jag har en femårig masterexamen i fysik, och var i två år doktorand i matematik. Under sju år arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, först som amanuens och sedan som doktorand, och matematikundervisning är verkligen mitt drömjobb! Jag älskade varje aspekt av jobbet, och fick otroligt mycket uppskattning från studenterna. Sista året vann jag till och med civilingenjörsstudenternas lärarpris. Jag sade dock upp mig från tjänsten som doktorand, eftersom jag inte trivdes med att bara ha 20 % undervisning – jag ville jobba med undervisning på heltid. Jag befann mig i en djup kris när jag sade upp mig, och mådde extremt dåligt. Jag kom dock in på läkarprogrammet i vid Linköpings universitet, och började där våren 2015. Jag var inte alls glad åt situationen, eftersom jag hellre hade önskat fortsätta som lärare och eftersom jag visste att CSN-pengarna inte skulle räcka till ytterligare fem år som student. Med tiden började jag dock trivas alltmer. Eftersom jag brinner för all naturvetenskap (inte minst organisk kemi, biokemi, cellbiologi och fysiologi, som jag läst på universitetsnivå på fritiden redan innan jag började på läkarprogrammet) så passar den medicinska vetenskapen mig mycket bra. Och eftersom jag kommer till min rätt i olika ledarskapspositioner (som t.ex. lärare) så passade även läkarrollen mig bra, och jag fick väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande under de två första åren på utbildningen. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist och känt extremt starkt för etik, empati och medmänsklighet. Hösten 2016 drabbades jag dock av en djup depression. Jag trivdes inte i klassen, eftersom jag kände mig utfryst: ingen verkade vilja vara med mig eller prata med mig. Till slut föll jag så djupt att det kändes som om jag bara hade två alternativ: begå självmord eller få vänner i klassen. Faktiskt hade bara en enda vänskaplig kram gjort otroligt mycket för mig. I desperation skrev jag då ett brev till 22 av mina klasskamrater, och bad om att få en kram av någon av dem. Eftersom jag alltid, ända sedan jag var barn, har känt mer trygghet hos kvinnliga jämnåriga än hos manliga, så var samtliga mottagare av brevet kvinnor. Jag var mycket noggrann i brevet med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det, och betonade att ingen behövde känna sig tvungen att hjälpa mig (eller ge mig en kram). Jag blev snart kallad till möte med läkarprogrammets ledning. Trots att jag befann mig i en extremt djup kris, så visade de inte minsta lilla empati eller förståelse. I stället förklarade de för mig hur avskyvärd min handling var, och vilken brist på empati jag uppvisade gentemot klasskamraterna. De behandlade mig som en brottsling som begått ett hemskt brott: utan vänlighet och värme, men ”korrekt”. De förbjöd mig att gå på utbildningens gruppträffar, så jag missade flera viktiga moment under hösten. De varnade också Region Östergötland för mig, vilket i praktiken gjorde att jag förmodligen aldrig kommer att få göra praktik i regionen. Slutligen berättade de att de ämnade anmäla mig till Högskolans avskiljandenämnd (HAN). Jag blev så ledsen och chokad över deras bemötande att jag inte orkade gå på terminsuppropet på termin 5 i januari 2017. Därför förlorade jag min plats på läkarprogrammet. Man kan alltså tycka att universitetet fick som de ville, när de blev av med mig utan rättvis prövning. Men trots detta så gick de vidare med anmälan till HAN: de var nämligen rädda för att jag annars skulle söka igen till termin 1 på programmet i framtiden. I anmälan skrev läkarprogrammets ledning och universitets rektor att jag var psykiskt störd, att jag utgjorde en påtaglig fara för andra studenter och för patienter, att jag var olämplig som läkare och att jag saknade empati för andra människor. Att jag några år tidigare var en av universitets mest uppskattade lärare verkade rektorn ha glömt bort. Och att jag uppvisat mycket stor lämplighet för läkarrollen under all praktik på utbildningen ville de inte ens nämna. Jag har haft kontakt med universitetet tre gånger, och samtliga gånger bröt jag ihop och behövde vårdas på sjukhus. En gång, efter det fysiska mötet, var det nära att jag tog livet av mig med tabletter. Jag hade önskat mig ett bättre bemötande från läkarprogrammets ledning. Om man träffar en människa i djup kris, så kostar det inget extra att bemöta henne med värme. Vad det rent konkreta beträffar kunde de ha låtit mig fortsätta: jag hade kunnat svära på att aldrig mer göra något så okonventionellt som brevet jag skrev. (Och det är fullständigt självklart att jag aldrig någonsin skulle ha agerat okonventionellt för egen vinnings skull i rollen som läkare gentemot patienter – det kan jag garantera till 100.0 %.) Alternativt kunde de ha låtit mig börja i klassen under, så att mina klasskamrater hade sluppit mig. Som det är nu riskerar jag att inte bara bli avstängd, utan även portad från all högskoleutbildning i Sverige. Det sägs om läkare att de skall ”ibland bota, ofta lindra, alltid trösta”. Vad hände med ”alltid trösta”? Och på läkarprogrammet talas mycket om vetenskaplighet, etik och samtalskonst. Vad hände med allt detta? Hur kan jag bli klassad som olämplig läkare när alla konkreta bevis pekar på motsatsen? Hur kan de straffa den mest utsatta människan i en ”konflikt”, utan att ens tänka på konsekvenserna? Hur kan de missa att observera fördomarna de agerar utifrån? Hur kan de bemöta en människa i djup kris med iskall kyla? Jag försöker gå vidare i livet, men blir hela tiden påmind om universitetet genom det pågående HAN-ärendet. Det senaste är att de begär att jag skall undersökas av läkare. Tills vidare är jag avstängd från utbildningen (som jag ändå hoppat av!) och portad från all högskoleutbildning i Sverige – samtliga universitet och högskolor har informerats om detta. Själv funderar jag på att lämna Sverige, ett land som alltid behandlat mig som en oönskad människa. Jag hoppas att ingen i framtiden kommer att utsättas för det övergrepp jag blivit utsatt för. Andreas Rejbrand, f.d. läkarstudent, Linköping ## A second coloured extended-range cellular automaton, part 2 A new view of the automaton from yesterday: ## SVT och engelska språket SVT brukar ibland skriva artiklar på engelska för att nå ut till en bredare publik. Som jag påpekat tidigare blir emellertid resultatet oftast av väldigt låg språklig kvalitet. I dag såg jag t.ex. följande stycken hos SVT: Anders Anderssons [anm: inte det riktiga namnet] brother needs a more committed trustee. So his family think, but they are not allowed to dismiss the appointed trustee. SVT Nyheter's investigation shows that it is very difficult to dismiss your trustee if your not happy. You need to be able to prove that the trustee is a criminal or has done severe wrongdoing. [...] – My brother need someone who helps to activate him and maybe to finish his education, says Mats. Det finns flera språkfel i styckena ovan, men de mest uppenbara är följande: • ”Anders Anderssons brother” måste vara ”Anders Andersson’s brother”. På engelska används apostrof för att beteckna genitiv. • ”So his family think” måste vara ”So his family thinks” eftersom ”family” är tredje person singularis. • ”if your not happy” måste vara ”if you’re not happy” eftersom ”your” (=”din”) är ett possessivt pronomen medan ”you’re” står för ”you are”. • ”My brother need” måste vara ”My brother needs” eftersom ”my brother” är tredje person singular. Även om man bortser från de mest uppenbara felen, som de ovan, har språket dåligt flyt. Eftersom SVT förmodligen är Sveriges mest inflytelserika massmedium är det mycket tråkigt att de inte kan anställa en enda person som granskar språket. Uppdatering (2017-04-07 11:59:07): Jag påpekade missarna ovan för artikelförfattarna och fick mycket snabbt två mycket trevliga svar, och de skulle försöka åtgärda missarna. En stor eloge till författarna för att de bryr sig om språket och kan ta konstruktiv kritik! ## A second coloured extended-range cellular automaton A second example of a simple coloured extended-range cellular automaton: ## A simple coloured extended-range cellular automaton I have experimented a bit with coloured (RGB) extended-range cellular automata. Mathematically, these are ordinary N-state extended-range automata in which N = 2563, the values are interpreted as RGB colour codes and the rendering procedure uses the colour of the cell directly, instead of applying some arbitrary colour scheme. Below is a simple example I produced yesterday: ## A simple extended-range cellular automaton Today I give my first example of an extended-range cellular automaton. It is an N-state range-r automaton defined by the following rule: the new value of the cell is equal to the average of the values in the range-r Moore neighbourhood (including the cell itself) plus a constant increment. Typically I use N = 10, r = 32 or 36, and an increment of 10. Starting from random noise, this produces a small number of discrete circles (enclosed by squares) that evolve and expand until the entire region is filled with a chaotic mess. The most interesting images are obtained in the middle of this process. The following images shows generation 43: Another example (different simulation, same generation): A bit later, the circles get rough boundaries: Another example: ## Numbers of cellular automata All cellular automata I have considered this far have used the standard Moore neighbourhood, a 3×3 square with the current cell in the middle and eight neighbours. Yesterday I extended my program to support larger neighbourhoods. Now it supports neighbourhoods of arbitrary range. If the range is r, the neighbourhood consists of all cells you can reach in no more than r steps from the current cell, each step being horizontal, vertical, or diagonal. Hence, the range-r Moore neighbourhood is a square consisting of (2r + 1)2 cells, with the current cell in the middle. r = 1 yields the standard eight-cell Moore neighbourhood. The number of possible extended-range cellular automata is nearly ungraspable. Let us do some simple math. • The number of life-like cellular automata in standard Moore neighbourhood is only 218 = 262144, and I have investigated 216 = 65536 of these individually (although extremely superficially). • The number of binary cellular automata in standard Moore neighbourhood is 229 ≈ 1.34⋅10154. • The number of N-state cellular automata in standard Moore neighbourhood is NN9. For N = 3, this yields approximately 1.51⋅109391; you can imagine what happens for N = 24... • The number of life-like cellular automata with range r (that is, the binary automata that cares only about the cell itself and the number of living neighbours) is 22(2r + 1)2; for r = 2 and 3, this is equal to 1.13⋅1015 and 3.17⋅1029, respectively. • The number of binary range-r automata is 22(2r + 1)2. For r = 2, this is about 3.31⋅1010100890. Imagine what happens for r = 3 and beyond. • The number of N-state range-r cellular automata is NN(2r + 1)2. Already N = 3 and r = 2 yields 1.32⋅10404259404447. ## “Floor plan”, a cellular automaton Recall “Rain” and “Inferno”, two cellular automata almost defined by the same rule; they only differ in the choice of the parameter θ, which is θ = N/24 for “Rain” and θ = N/12 for “Inferno”. If we let θ = −N/12, we obtain a new cellular automaton, which I call “Floor plan”. In general, this rule creates period-18 “floor plans”. A single such floor plan (for N = 24) is shown below: Although the image appears to be two-colour, it actually isn’t. By posterizing it to two colours, however, a true maze is obtained. And as far as mazes are concerned, this is a pretty nice one. Below a larger maze is shown and its main connected component is highlighted: ## “Camouflage”, a cellular automaton Today I present a particularly simple N-state cellular automaton. It is defined by the following rule: if a cell has two (or more) Moore neighbours with the same value as the cell itself, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, it is left unchanged. In this case, it is easy to see what kind of pattern is created simply by thinking about the rule. To confirm, here is a computer simulation showing a still image from the final stage (N = 96): It is also easy to figure out what happens if N is changed; I leave this as an exercise to the reader. ## “Rain”, a cellular automaton Today we give another simple but visually pleasing example of an N-state CA: if the value of the cell is greater than the average of the von Neumann neighbours minus θ, decrease the value of the cell by one (mod N); otherwise, set it to the successor (mod N) of this average. N = 24 and θ = N/24 gives “Rain”, preferably rendered in shades of blue: If instead θ = N/12, we obtain “Inferno”, preferably rendered in shades of red (or not at all). ## “Fluorescence”, a cellular automaton Both “Fuzz with dust” and “Dunes” contain the following rule as “subrules”: replace a cell’s value by the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. How does this rule look on its own? The answer is that it produces growing fluorescent cells on a folder-containing background: The fluorescence becomes apparent when the background darkens, as it does cyclically: A less zoomed-in picture (with a different colour scheme): With the “Rainbow” colour scheme, the illusion of fluorescence disappears, but the images are still very pleasant: ## “Dunes”, a cellular automaton A few weeks ago, I considered the following N-state cellular automaton rule: if the top-left neighbour of a cell has a value greater than N/2, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, the value is set to the successor of the average of the values of the von Neumann neighbours (mod N). The result looks like this (for N = 24): Superficially, the image looks like dunes, but if you look more carefully, it might actually bear a stronger resemblance to a network of anastomosing capillaries. Experiments performed on small(er) grids (strongly) suggest that, in most cases, the grid eventually becomes filled with non-anastomosing, parallel vessels with periodically animated colours, the period being at least as big as the smallest dimension of the grid (often with equality, but sometimes equal to the other dimension, or much, much larger than any of those). ## “Fuzz with dust”, a cellular automaton Multi-state cellular automata can be used to create intriguing visual effects. Today and the next few days I will give examples of such visuals. I start with an automaton I discovered yesterday, defined by the following rule: if the top-left neighbour has a value greater than the bottom-right neighbour, decrease the value of the cell (mod N); otherwise, set the cell’s value to the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. This produces the following result (with N = 24): I call it “Fuzz with dust”. ## A rose-producing cyclic cellular automaton In addition to the generalisations to the standard cyclic cellular automaton we saw yesterday, it is natural to investigate what happens if you increase a cell’s value not by one, but by two, three, or more every time it should be updated (not altering the condition). It turns out, at least for N = 24 states and the standard threshold (1), that you obtain rounded square spirals if you increase by two instead of by one: If you increase the increment to three, you make roses: Eventually the roses cover the entire region: ## More cyclic cellular automata It is possible to alter the parameters of the cyclic cellular automaton. Obviously, the number of states N per cell can be varied. But it is also possible to change the “threshold”, defined as the number of neighbours with value n + 1 (mod N) needed for a cell to advance from n to n + 1 (mod N). Some of these variants have specific names, and two particularly neat ones are “313” (three states, threshold 3) and “Perfect” (four states, threshold 3), shown below. The “313” rule creates a pattern of “moustaches”: The “Perfect” rule creates octagonal spirals: Tomorrow I will make a different kind of adjustment to the cyclic CA. ## The cyclic cellular automaton A well-known (non-life-like) cellular automaton is the cyclic automaton. In this system, each cell in a rectangular grid with toroidal topology is assigned any of N discrete values, ranging from 0 to N − 1. In each step, a cell with value n is assigned value n + 1 (mod N) if any (Moore) neighbour has this value; if no neighbour has value n + 1 (mod N), the cell is left unchanged. I ran the simulation with N = 24 from an initial soup (in which every cell was randomly assigned any of the N values with equal probability). After about 400 generations, a period-24 stage is reached, where the entire plane consists of animated square spirals: You may also have a look at the transformation from the initial soup to the final state. (Warning: somewhat awesome.) According to both Wikipedia and mirekw.com, the cyclic ceullar automaton and its variants were first described by David Griffeath. ## A non-life-like cellular automaton Today I give a first example of a non-life-like cellular automaton. It is a very similar beast, though: it still uses a rectangular grid with the toroidal topology, two possible states per cell, and the Moore neighbourhood, and the new state of a cell still is a function of the current states of the cell and its neighbours. However, in this automaton, it is not sufficient to know only the number of living neighbours to determine the new state of a cell. To be specific, this automaton is very similar to B2/S23, but a dead cell comes to life iff it has precisely two live von Neumann neighbours; the survival condition still uses the Moore neighbourhood. Hence, in a sense, this automaton mixes the von Neumann and Moore neighbourhoods. Technically, though, it uses the entire Moore neighbourhood, but the birth condition cares about which neighbours are alive. Below the ashes of this automaton (formed from a 50% random soup) is shown. It does produce a number of neat period-2, period-3, and period-4 oscillators. Tomorrow I will give a much more interesting example of a non-life-like automaton. ## The Day and Night cellular automaton Although I could probably spend a few more years discussing the properties of life-like cellular automaton rules, I feel it is time to end the introductory series. I do so by giving an example of a shrinking black blob in the Day and Night automaton (B3678/S34678). However, you need not panic: by putting the life-like cellular automata aside for now, I can spend time investigating other types of automata. ## Final patterns of cellular automata, part 3 Today we consider the final patterns (or ash) created by Game of Life itself (B3/S23). After trying a few times, I managed to produce a random initial 50% soup creating an ash containing instances of all of the three most common oscillators: The final stage contains 71 blinkers (including ten traffic lights), two toads, and one beacon; these are the most common oscillators found in B3/S23 ash, in this order. As still lifes are concerned, we obtained 78 blocks, 47 beehives (including three honey farms), 17 loafs (but no bakery), seven boats, one tub, two ponds, and two ships (but no fleet). After trying many more initial soups, I also managed to find one producing a pulsar in the end. The pulsar is the fourth most common oscillator. This ash contains 96 blinkers (including eight traffic lights), one toad, no beacons, and one pulsar. The still lifes obtained were 98 blocks, 45 beehives (including one honey farm), 15 loafs (but no bakery), 13 boats, two tubs, three ponds, no ships (so obviously no fleet), and one barge. ## Final patterns of cellular automata, part 2 Today, we continue to investigate the final or near-final stages of various life-like cellular automata. We begin with B5678/S023456 which represents a “class” of rules creating patterns that resemble lung tissue: Many rules create ashes consisting of small black (stationary) objects. One example, B578/S024567, creates (microscopic) “worms” and debris: B568/S4567 creates other kinds of microscopic creatures, but no debris: B4567/S567 creates opsonized bacteria: B378/S01235678 creates small islands of maze-like structures on a black background: Finally, B278/S1456780 creates white lakes with red fish on a black background: ## Final patterns of cellular automata There are many life-like cellular automaton rules. To be specific, there are 262 144 of them. I have studied the rules that do not contain B0 or B1 in some detail. For each of these rules, I created an 80×80 torus with an initial 50% random soup and computed the 500th generation. In the obtained bitmap image, live cells were coloured according to their age (1: red; 2: a bit darker red; ...; 10 and beyond: black). Then I studied these 65536 images one screen (198 bitmaps) at a time, investigating many of them further. Not surprisingly, these 65536 bitmaps can very roughly be classified into a reasonably small number of “classes” according to the large-scale patterns they display. Two of these classes, the black and the red mazes, have already been described. Today we give a few other examples. Before doing so, however, three important points regarding the experiment should be made. First, some of the bitmaps didn’t represent the final stage of the simulation. Second, I did not obtain any information about the behaviour of the rules prior to the 500th generation (and sometimes the journey is more interesting than the final outcome). Third, many features of life-like rules cannot at all be discovered by an experiment like this. For instance, there are other seeds than the 50% random soup (like 2×2 squares and benzene rings) and spaceships aren’t detected. Still, the experiment gave me a better understanding of the life-like CA “zoo”. A huge number of bitmaps display ongoing, chaotic activity with no “interesting” patterns; these bitmaps look rather similar to the initial soup (and the animations to noise), but with a slightly different distribution of live cells. In some cases, however, you clearly see some “interaction” between cells (B234/S023): A very common type of pattern consists of red, black, and white pixels that form distinct patterns, typically with white rectangles with black borders surrounded by white and red areas. Below three such rules are shown: B234567/S0234567: B234678/S01234567: B2345678/S01234567: The last image doesn’t represent the final stage, which consists of only the red rectangle-like regions: B234678/S7 belongs to a completely different “class”, in which two red “brush patterns” coexist on a white background: A huge number of rules create mainly (or, sometimes, entirely) black patterns, that is, stationary patterns, sometimes with oscillators, ranging from a number of small black objects on a white background to a bitmap almost entirely black. In between, sometimes large, irregular regions of (mainly) black and (mainly) white cells form; often boundaries between such regions oscillate in some way. A nice, (almost entirely) non-oscillating pattern with a black/white ratio close to 0.5 is formed quickly by B5678/S145678: Tomorrow I will give six more examples (unless Linköping University contacts me, in which case I might suffer a breakdown). ## Mer straff Som bekant drabbades jag av djup depression med ångest under hösten, och Linköpings universitet valde att behandla mig som en person som begått ett hemskt brott och anmälde mig för avskiljande. Detta tog jag så hårt att jag inte orkade fortsätta på termin 5 på läkarprogrammet, så i praktiken avslutade jag mina studier och förlorade min plats på läkarprogrammet. Man kan sålunda tycka att universitetet fick som det ville, när de blev av med mig utan någon rättvis rättslig prövning. Men uppenbarligen är de ändå inte nöjda. I går fick jag brev från Högskolans avskiljandenämnd, som universitetet ändå valt att anmäla mig till. Anledningen lär vara att de är rädda för att jag annars på nytt, i framtiden, skulle söka till läkarprogrammet och börja om på termin ett, vilket ett formellt avskiljande skulle förhindra. I universitetets anmälan kan jag läsa att de betraktar mig som en oempatisk, psykiskt störd person utan självinsikt som utgör en ”påtaglig” fara för andra studenter. Inget kunde vara mer fel. Jag har alltid påverkats mycket hårt när jag sett personer i min omgivning som farit illa, och har alltid gjort vad jag kunnat för att hjälpa dessa. Och jag kan garantera att jag aldrig någonsin skulle skada en annan människa. Med råge. Linköpings universitet uttrycker dessutom tydligt sin bedömning att jag inte är lämplig som läkare. Men de baserar detta bara på hypotetiska farhågor (t.ex. ”vad händer egentligen om en ung kvinna kommer som patient?”). Jag har haft omfattande patientkontakt under utbildningens gång, främst på Kungsgatans vårdcentral i Linköping. Jag fick där mycket beröm för mitt patientbemötande, både från handledarna, patienterna och från medstudenterna. Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var ”bäst i gruppen”. Efter året på Kungsgatan hade vi träning med simulerade patienter (skådespelare) på campus. Även där fick jag väldigt mycket beröm för patientbemötandet. Det verkar alltså som att universitetet i sin iver att bli av med mig bortser från precis alla fakta som finns i frågan. Är det den vetenskaplighet de tjatar om på läkarprogrammet? Och jag kan till 100 % garantera att jag aldrig skulle uppträda på minsta sätt oprofessionellt om jag t.ex. fick en ung kvinna, eller ett ungt par, som patienter. Inte ens om de vill fråga om preventivmedel. Anledningen till att jag kan garantera detta är att jag känner mig själv, till och med bättre än vad programledningen känner mig. Jag bröt ihop totalt av att läsa allt som Linköpings universitet skrev om mig. För att dämpa ångesten gick jag ut och drack sprit (femte gången jag blir full i hela mitt liv). En privatperson hittade mig sedan liggandes på trottoaren och var snäll och beställde en taxi åt mig så jag kom hem. Läkarprogrammets behandling av mig är det vidrigaste jag någonsin sett hos en svensk myndighet. De hittar en person med funktionsnedsättning, depression och ångest i djup kris, som aldrig menat något illa i hela sitt liv, och gör sitt bästa för att uppträda oförstående och för att få studenten avstängd. De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, en neurolog och en hepatolog, är inte läkare (=personer som läker), utan misshandlare (=personer som misshandlar). Jag har nu polisanmält dem. Det här kom väldigt olämpligt, eftersom jag försökt gå vidare i livet. Jag hade börjat få en fritid igen, på vilken jag undersökte cellulära automater (ett område inom matematiken), och jag har sökt jobb på McDonald’s och i receptionen på ett hotell. Men jag antar att båda dessa jobbchanser nu försvinner när jag skriver om det här... Uppdatering (2017-03-11): Det är två saker jag inte förstår: • De två ansvariga läkarna tycker att jag brast i min empatiska förmåga när jag under djup depression som ett sista nödrop skrev (det trots allt väldigt milt formulerade) brevet till mina klasskamrater. De två läkarna är mycket förstående och empatiskt inställda gentemot klasskamraterna, och tar deras välmående och upplevelser på allra största allvar. Det är mycket bra. Men om nu empati är viktigt för dem, hur kommer det sig då, att när de träffade på mig, som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som samhället alltid behandlat mig dåligt för, som led av djup depression med ångest och befann mig i en djup kris där självmord kändes som en av de få utvägarna, visade mig exakt noll förståelse och omtanke, och i stället behandlade mig som en hemsk brottsling (trots att jag aldrig begått något brott eller haft några elaka avsikter)? Enda logiska förklaringen är att de tycker att jag är mindre värd, förmodligen eftersom jag bryter mot de sociala normer som för tillfället gäller i Sverige. Den uppenbara dubbelmoralen är extremt motbjudande. • Det sägs att man som läkare ”ibland skall bota, ofta lindra och alltid trösta”. Hur går det ihop med deras bemötande av mig i höstas? De verkade snarare som om de ville driva mig till att begå självmord genom att behandla mig så känslokallt och oförstående som möjligt. Som nämnt lyckades de åtminstone med att få bort mig från utbildningen utan någon rättvis prövning. Uppdatering: Ibland undrar jag om jag är för hård mot Linköpings universitet, de två läkarna och rektorn, i min kritik. Men jag tycker nog inte det. Trots allt bemötte de mig väldigt kallt när jag befann mig i djup kris, och läkare skall inte göra så. Deras agerande var nära på att kosta mig livet, och deras beslut att ta bort mig från läkarutbildningen har en enorm påverkan på mitt framtida liv. Detta trots att jag inte begått något brott eller haft några elaka avsikter. Jag tycker det är värt all kritik jag ger. ## More cellular automaton mazes The last two days we have become familiar with some of the CA maze-generating rules: “Maze” (B3/S12345), “Mazectric” (B3/S1234) and the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) family of very nice mazes. As noted, however, there are many more maze-generating rules, producing mazes with a number of different qualities. Today we will show a few more examples. Some mazes are composed mainly (or even exclusively) of horizontal and vertical walls without corners, often found clustered together. For example, this is B2/S124, which consists of a single connected component: The following maze (B3/S012358) is almost as simple, but also contains a few corners. As the reader can check for herself (e.g., using Win+R, pbrush, Enter), this one consists of one huge connected component and a few smaller components: At the other extreme, this maze (B25/S23457) consists of a large number of (mostly either horizontal or vertical) small corridors not connected to each other: Occasionally, you find a rule that forms voids (white-coloured areas) or rocks (black-coloured areas) in a maze (B278/S0124567): There are also rules that produce mazes with very short walls, like B26/S012357: Some mazes have additional features, like “force fields” (B23/S234): A well-known example is “Maze with Mice” (B37/S12345): Try also B2378/S1234. All mazes we have considered thus far have been almost stationary patterns (with the occasional oscillating corner, “force field”, or “mouse”), but there are also rules that form mazes that alternate between generations. Typically, a maze is replaced by its inverse in the next generation. I use the term “red mazes” to denote these, since they are shown in red in my software (because the walls consist of newly born cells in each generation). Below is B24567/S, one of these “red maze” rules: In this article and the previous ones, we have only seen a small number of the many maze-forming rules. However, most of the remaining rules are close variants of the ones we have seen. ## Cellular automaton maze generation, part 2 Let us continue yesterday’s discussion on maze-generating rules by considering some larger examples. By giving each connected component of “Maze” (B3/S12345) a unique colour, it is easy to see just how disconnected the maze is: Applying the same processing to “Mazectric” (B3/S1234) we see that this maze is marginally better, but it is still highly disconnected: As noted yesterday, we get a significant improvement by considering the inverse colouring of “Maze” (that is, by interpreting the white cells as walls and the black cells as corridors): This makes the connected components a lot larger, but there is still quite a few of them. My proposed B2/S123, however, consists of one huge connected component and a fairly small number of very small or tiny components: That’s what I call a maze! ## Cellular automaton maze generation Among the 262144 possible life-like cellular automaton rules, quite a few generate mazes of various kinds. Among these, two are particularly well-known and are even named: “Maze” (B3/S12345) and “Mazectric” (B3/S1234). From an initial soup, these quickly make stationary mazes with the occasional oscillating corner (not shown below): Maze: Mazectric: I do not know why these two have been selected from the large number of maze-generating rules. In fact, I do not even consider them to be good examples of such rules, because the corridors they make are highly disconnected. This can be seen by trying a few flood-filling operations on the bitmaps: Maze: Mazectric: Clearly, given two arbitrary points A and B in such a maze, it is highly unlikely that there is a path from A to B. (It appears like the situation gets better in the B3/S12345 (“Maze”) case if you reinterpret the white cells as the walls, but not very much.) There are life-like maze-generating rules that create much better mazes in this regard, such as the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) rules. Below B2/S123 is shown: B2/S123: Trying a single flood-fill operation shows that this maze is much nicer (unless you are unlucky): B2/S123: ## A “burning” cellular automaton Yesterday, we used the “Diamoeba” cellular automaton to give an example of CA dynamics. In that example, the boundary between a “diamond” of live cells and the surrounding dead cells fluctuated chaotically. A different boundary behaviour is exemplified by the rule B356/S014678, in which a random soup quickly will produce a large (possibly disconnected) region of mostly living cells surrounded by mostly dead cells (and a large number of small still-lifes and the occasional oscillator). The boundary of the large region is “burning”, and the total size of the region varies slowly with time: A video is available (MP4, 36.3 MB) showing the first 3800 generations. If this particular simulation is allowed to proceed, the living pixels will win the battle. Indeed, just before generation 15000, the entire space consists of the region of living cells. ## The “Diamoeba” cellular automaton The “Diamoeba” cellular automaton (B35678/S5678) is a well-known life-like cellular automaton. Perhaps its most intriguing feature is the boundary fluctuation found on the “diamonds” formed by the automaton: ## More cellular automaton rugs A few days ago we saw some of the patterns obtained from a 2×2 square using the “Persian rugs” (or “Serviettes”) cellular automaton (B234/S). Today we give a few other examples of “rugs” obtained using other rules. Generation 135 of B234567/S124567: Generation 146 of B234678/S8: Generation 114 of B235678/S1234567: Generation 101 of B2345678/S0238: ## The B268/S04567 cellular automaton Yesterday, I investigated the life-like cellular automaton B268/S04567. This is an automaton in which most patterns explode, although a few still-lifes and oscillators exist. A random soup will, after a large number of generations, produce a black (stationary) pattern of small, irregular cells with common boundaries that fill the entire space. Some of these cells oscillate. This rule also supports a simple four-cell period-1 orthogonal spaceship travelling at the speed of light. Below two such ships collide, creating an explosion: Somewhere at generation 2500, a periodic state, as described above, is reached. This state has period 1260, and looks roughly like this: ## The lightweight spaceship Returning to Conway’s Game of Life (B3/S23), the next smallest spaceship is the “lightweight spaceship”, which travels orthogonally (that is, either vertically or horizontally) at speed c/2. Like the glider, it has period 4: Of course, what happens when two spaceships collide depends on the exact configuration of the collision. Below two lightweight spaceships collide and produce two gliders. ## The “Persian rugs” cellular automaton The life-like cellular automaton B234/S is known as “Persian rugs” or “Serviettes” because of the beautiful patterns it creates when the initial seed is a small, symmetric figure. Below, this automaton is run for 99 generations on a 200×200 grid with a central 2×2 square as the initial state. A family of lovely carpets of increasing size is obtained. Among these patterns, some personal favourites are the following: Generation 70: Generation 73: Generation 80: Generation 97: ## The “coagulations” cellular automaton The life-like cellular automaton B378/S235678 is known as “Coagulations”. This automaton creates rather visually pleasing patterns. Below the simulation has been run for a few hundred generations on a 800×500 square grid with the torus topology and a 50 % soup as the initial state. The live cells are coloured according to their age (the number of generations they have been alive), from yellow (new live cell) to black (a few hundred generations old): If the initial soup is symmetric, the state will be symmetric for all future generations: To get a feeling for the dynamics of this CA, you may want to view an animation of the simulation from an initial soup or an initial small, central pattern. In these animations, only the first ten generations of a live cell are coloured. ## The “life without death” cellular automaton Since Conway’s original Game of Life is the rule B3/S23, it is only appropriate that B3/S012345678 is named “Life without Death”. The following is a simulation of this cellular automaton on a 400×400 square grid with the topology of the plane (not torus) and an initial, small, random mass of pixels as the centre. Besides the main, irregular, growth, a number of thin, regular, purely horizontal or vertical growth patterns are seen; these are known as “ladders”. ## The “replicator” cellular automaton An interesting life-like cellular automaton is B1357/S1357. Nicknamed “Replicator”, this automaton will produce an infinite number of copies of any small initial figure. Below, this rule is applied to a rasterised version of the capital Latin letter “A”: The simulation is run for 96 iterations. At each multiple of 16, the state consists of a number of perfect copies of the initial letter. (At the remaining multiples of 8, the state consists of a mixture of perfect and distorted copies.) To confirm that this is indeed a general phenomenon (and not something that requires the precise shape of the letter “A”), let us redo the experiment using a (rasterisation of a) benzene ring as the initial figure: (Of course, the “chemical formulae” formed, consisting of adjoined benzene rings, are not valid.) ## The Conway glider The simplest spaceship in Game of Life (B3/S23) is the glider, a small (always five-pixel) period-4 object moving diagonally: Let us draw a few of them on the same grid: Let’s increase the speed: ## A cellular automata simulator I have used some of my recently overwhelming spare time to program a simple cellular automata simulator. It is a native Win32 application able to run simulations on a finite rectangular grid with the topology of the plane or a torus. The computation is run in its own thread, different from the GUI thread, and the application supports binary, multi-state, and RGB automata with the Moore neighbourhood. All life-like cellular automata are supported (and are entered in the GUI using strings like “B3/S23”), and it is easy to hard-code other CAs. The application comes with a library of life-like CAs as well as number of interesting cyclic multi-state cellular automata. Below is a small Game of Life (B3/S23) simulation, starting from a random distribution of pixels on a 60×60 square grid with the torus topology. After 855 generations, a period-2 state is reached, containing a number of still lifes as well as eight blinkers (including one traffic light) and a toad. ## Det här är inte rätt Jag skickade i dag följande brev till halva Linköping: Det här är inte rätt. Vad hände egentligen i höstas? En student på T4 på läkarprogrammet, som alltid lidit av mental ohälsa och de senaste åren befunnit sig i en livskris han inte lyckats ta sig ur, drabbas mer eller mindre akut av depression och ångest. Han känner sig extremt ensam, och utanförskapet är nästan omöjligt att bära. Han har Aspergers syndrom och saknar nästan helt förmåga att på egen hand skaffa vänner, trots ett stort behov av sådana. När han inte längre står ut med tillvaron, och självmord alltmer känns som enda lösningen, skriver han i ett desperat försök att få vänner ett brev till 22 klasskamrater (bara kvinnor, eftersom han tyvärr endast kan känna riktig gemenskap med sådana) där han frågar om han skulle kunna få vara med någon eller några av dem. Han säger också att han längtar efter fysisk närhet i form av kramande, och frågar om någon skulle vilja ge honom en kram. Hela brevet kan läsas på https://rejbrand.se/rejbrand/krambrev.txt. Han har inga elaka eller dolda avsikter, och är mycket mån om att inte någon av mottagarna av brevet skall känna obehag. Han skriver Jag skickar medvetet det här brevet till en väldigt stor men inte fullständig del av klassen. Anledningen är att jag inte vill att någon skall känna sig utpekad (vare sig som mottagare eller inte) eller tvungen att hjälpa mig. Jag vill absolut inte att någon skall må dåligt över det här. Om du inte alls vill hjälpa mig så är det alltså helt okej att fullständigt ignorera det här brevet. Han är fullt medveten om att approachen är mycket okonventionell, men när självmord känns som enda utvägen ur det till synes eviga lidandet och en enda kram skulle göra enorm skillnad, är det inte orimligt att han på ett extremt varsamt och försiktigt sätt frågar sina klasskamrater om det. Vad blir reaktionen? (1) Studenten förbjuds att gå på gruppträffar och missar därför flera viktiga moment, (2) Linköpings universitet varnar Region Östergötland för studenten, så att hans chanser att få göra VFU i framtiden blir minimala och (3) universitetets rektor anmäler studenten till Högskolans avskiljandenämnd (utan att ens ha pratat med honom). Linköpings universitet väljer alltså, till synes helt obesvärat, att försöka förstöra livet för studenten, som sedan länge är svag. ”Han” är jag. Dessa tre besked kom vid tre olika tillfällen, och varje besked ledde till att jag blev inlagd på sjukhuset. Efter VFU-beskedet var jag dessutom mycket nära att förgifta mig själv med tabletter. Är det här ett bra sätt att hantera en människa som befinner sig i djup kris, med depression och ångest, men som aldrig i hela sitt liv menat något illa? Vem som helst skulle kunna begå en okonventionell handling om hon mår tillräckligt dåligt. Universitetets behandling är lite som att straffa en person som just ådragit sig en allvarlig kroppsskada för att hon skriker (trots att hon dessutom vidtar ordentliga åtgärder för att skrikandet inte skall skrämma någon i omgivningen). Hur skulle ni själva vilja bli behandlade av samhället om ni befann er i kris? Att jag har Aspergers syndrom, ett socialt handikapp som medför en kontinuerlig diskriminering i samhället och gör livet mycket svårare, varje dag, borde göra att ännu mer hänsyn och förståelse visas. Men uppenbarligen inte. Ni kanske en dag får barn med Aspergers syndrom. Hur skulle ni vilja att samhället bemötte dem? På ett strikt etiskt plan förefaller universitetets agerande mycket beklagligt. Det verkar som om de, för att spara klassen det måttliga obehaget att ha en klasskamrat som är ”annorlunda”, tycker det är okej att göra en enskild, skör människas liv till ett helvete på kort sikt, och fattigare på lång sikt (ingen läkarexamen). Är det verkligen rimligt? Men kanske är det så illa att det finns personer i klassen som verkligen är rädda för mig? Ja, det är möjligt, men det är i sådana fall en rädsla som grundar sig på fördomar. När jag gick på högstadiet var jag väldigt engagerad i frågor som rörde meningen med livet, etik och moral, och varje år skrev jag en ny uppsats i ämnet. Den nya uppsatsen ersatte fjolårets uppsats. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist, och jag har strikt uppfattningen att man i varje valsituation skall välja det agerande som ökar välmåendet och minskar lidandet hos samtliga inblandade individer. Den här altruismen är mycket djupt rotad i mitt medvetande, och jag kan garantera att jag aldrig någonsin medvetet skulle skada en annan människa (eller annat medvetet djur). Jag tycker inte om att lova saker, eftersom det oftast är svårt att garantera hur man kommer att agera i framtiden, men i den här frågan råder inget tvivel alls. Om mina tre straff kommer av en rädsla för att jag skulle vara farlig, är jag sålunda oskyldigt dömd, och det är osäkerhet och fördomar som dömt mig. Folk tror kanske att alla män som är annorlunda och ensamma är som Elliot Rodger, ”analdoktorn” eller ”bunkerläkaren”. Men rädslor och fördomar är inga bra saker, och jag tycker det är tråkigt om sådana skall få förstöra en människas liv. Kanske handlar straffen i stället om att universitetet inte tror att jag skulle kunna bli en bra läkare. Men även i sådana fall är jag oskyldigt dömd. All information jag har, från medicinkurser och patientmöten (och feedback från sådana), tyder på att jag är mycket lämplig för det jobbet. Förlåt min egenkärlek, men ingen annan lär komma fram och säga det. Jag hyser en genuin människokärlek och brinner för att hjälpa människor som behöver hjälp. Att jag aldrig skulle göra något ”okonventionellt” för egen vinnings skull (som t.ex. brevet) i rollen som läkare är fullkomligt självklart. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig. Det här är en annan sak som jag faktiskt vågar garantera: jag skulle aldrig göra något okonventionellt för egen vinnings skull som i rollen som läkare. Ett tredje alternativ är att universitet tror att det är något fel med min kvinnosyn. Även i det fallet är jag oskyldigt dömd. Sedan högstadiet har jag trott på perfekt jämställdhet på samhällsnivå (det är utilitaristiskt självklart). Att sedan min hjärna är så ”sjuk” (som ni kanske tycker) att jag bara kan känna riktig gemenskap med kvinnor är inte mitt fel – det är inte något jag har valt själv. Tittar man ut i samhället ser man dessutom inte sällan att män är ”på” kvinnor på sätt som kan uppfattas som tveksamma, även inom läkarkåren. Det kan handla om beröring maskerad på ett sätt som ser socialt acceptabelt ut. Själv skulle jag aldrig medvetet nudda en kvinna utan att fråga (noggrant) först! Frågan är om jag inte åtminstone på så sätt respekterar kvinnor mer än de flesta män. Men att fråga om en kram är värre än att i smyg smeka en arm på ett sätt som ser socialt rätt ut, tycker tydligen samhället. Det verkar alltså som om universitetet, ledda av osäkerhet och fördomar, straffar mig för att jag helt enkelt inte passar in i den sociala mallen, för att jag är annorlunda. Universitetet har inte varit tydligt med varför jag straffas, men har flera gånger nämnt att de måste garantera en ”trygg arbetsmiljö” för alla studenter. Och då får jag inte vara där, verkar det som. Det känns lite som om man skulle förbjuda homosexuella att studera, eftersom det onekligen finns människor som känner obehag i närheten av sådana: de manliga klasskamraterna kan inte känna sig trygga om de vet att en man i klassen skulle kunna tänka sig att ha sex med dem. Den homosexuelle måste stängas av! Den stora skillnaden mellan homosexuella och sådana som mig är att det i dagens samhälle råkar vara ”PK” med homosexuella, men inte (ännu) med sådana som mig. Jag har också förstått att en ganska stor del av klassen önskar bli av med mig, och universitetet har då kanske inte modet nog att säga nej till majoritetens vilja. Återigen kommer jag att tänka på de homosexuella. Ibland måste man som myndighet – eller som medmänniska – stå upp för de utsatta. Är det värt att förstöra en (nåja, hyfsat) ung människas liv ”bara” för att klasskamraterna skall slippa dela andningsluft med en person som är udda? I texten ovan kan det ha framgått att jag inte är imponerad över hur Linköpings universitet hanterat situationen. Men hur kunde de ha gjort annars? För det första hade jag uppskattat ett empatiskt bemötande i det enda (förhörsliknande) möte jag haft med universitetet (på programnivå eller högre). Bemötandet stred mot allt man får lära sig på läkarprogrammets samtalsträning. Men utöver detta så handlar det egentligen mest om vad universitet gjorde, som de inte borde ha gjort. Det var väldigt onödigt, rent av grymt, att de kontaktade Region Östergötland, och samma sak gäller Avskiljandenämnden. Problemet borde ha lösts lokalt på programmet med en gammal metod som användes redan i antiken: kommunikation. Redan från första dagen på konflikten uttryckte jag en önskan om att få prata med klassen, och förklara att jag aldrig menat något illa. Människor har öron, ett hyfsat välutvecklat nervsystem och en talapparat. Människor kan förstå varandra genom att prata med varandra. Min grundinställning i livet är att man alltid skall göra det som är bäst för samtliga inblandade individer. Med den inställningen borde vi haft alla förutsättningar i världen att lösa konflikten genom samtal, åtminstone om de i klassen också har det målet (till skillnad från, t.ex., mer egoistiska mål). Och om det i samtalen hade framkommit att någon i klassen verkligen mått väldigt dåligt av mitt brev, så hade jag varit den första att erbjuda sig att hoppa ner till klassen under. Jag hade alltså önskat en dialog med klassen och universitetet, där vi gemensamt resonerat oss fram till en lösning som fungerar för alla. Jag kunde t.ex. ha fått en varning, lovat att aldrig mer göra något okonventionellt i klassen, och sedan fått fortsätta efter ett fint och förlåtande samtal med klassen. Eller så kunde jag ha fått hoppa ned till klassen under. Men universitetet ville inte prata med mig, och deras tre straffåtgärder visar med all önskvärd tydlighet att de inte har varit intresserade att hitta en lösning som också fungerar för mig. Jag kunde tydligen offras för universitetets och klassens bästa. Det är också lite ironiskt att universitetet nu reagerar så kraftigt med att straffa mig, när de inte har lyssnat på mig när jag ropat på hjälp under tidigare terminer. Inför den s.k. nolleperioden första terminen fick jag t.ex. fylla i ett formulär och berätta om mig själv. Där skrev jag att jag mådde mycket dåligt, och hade hoppats att studenthälsan skulle ta kontakt med mig, men det blev ingen reaktion alls. Det finns fler sådana exempel. Ett tydligt kännetecken i hela den här processen är att ingen vill ta ansvar. Klassen visste inte vad den skulle göra, så den kontaktade terminsledningen. Terminsledningen visste inte heller, så den kontaktade programledningen. Programledningen verkade inte veta bättre, så den kontaktade universitets ledning. Jag har hela tiden tänkt att universitetet vill att jag skall bli avstängd (varför skulle de annars anmäla mig till HAN?), men kanske är det så att även rektorn är osäker och helt enkelt vill lägga ansvaret på någon annan? Det skulle inte förvåna mig om HAN lägger över ansvaret på FN:s säkerhetsråd eller Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Men när straffen kom (gruppmöten, VFU och avstängning) borde folk ha reagerat. De borde ha tänkt ”vänta lite, nu har det gått för långt – det här är inte okej” och dragit i bromsen. Att inte agera är också ett aktivt val. Värt att poängtera är också att det i den här situationen är jag mot nästan alla andra. Jag står ensam mot en klass på hundra personer (med bara några få som verkar sympatisera med mig) och en av Sveriges största myndigheter. Bara det motiverar extra varsamhet. Själv har jag alltid stått på de utsattas sida. Senast förra året mådde jag dåligt av att bevittna en släktkonflikt, där en starkare part var elak mot en svagare part. Jag kunde inte stå bredvid och titta på, utan tog det hela väldigt personligt, och det bidrog till att jag var i så dåligt skick i höstas. Så till viss del straffas jag för min medmänsklighet. Jag skall inte skriva så mycket mer nu, brevet är redan för långt. Jag vill sluta med att återigen påminna om att min grundläggande inställning i livet är att jag vill att alla personer i min närhet skall ha det så bra som möjligt. Jag har inga egoistiska mål, och vill inte ha mer än någon annan. I världen finns mycket lidande, och en del av detta är det svårt att skydda sig mot: allvarliga sjukdomar, naturkatastrofer. Men mycket lidande kommer av att människor är elaka mot varandra, och det är så otroligt synd, tycker jag. Vi lever bara en gång, och det finns inget viktigare än att vi tar hand om varandra, och är snälla mot varandra. Jag vill leva i en värld där man bryr sig om sina medmänniskor, och försöker hjälpa dem som mår dåligt. I det här fallet har människorna kring mig misslyckats med att vara snälla. (Särskilt förvånande är det att omgivningen har bestått av läkare, som man tycker borde vara extra empatiska, hyfsat fördomsfria och förstående inför mental ohälsa och funktionshinder.) Det här är inte rätt. ## Rejbrand Text Editor 3.0.0.6 I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.5 to 3.0.0.6. The new version implements the following new feature: • The “Truncate lines” feature now has an option to make a reverse truncation, removing text from the beginning of the lines. ## Avstängd LiU har meddelat att de skall försöka få mig avstängd på grund av brevet jag skrev. Jag skrev nu ett brev till klassen där jag bad dem allihop att dra åt helvete. Dit skall jag själv gå nu. Uppdatering (2017-01-22 13:29:21): Det blev mycket sprit den kvällen, polisen hämtade mig och jag fick sova över på sjukhuset. Dagen efter kom jag inte in i lägenheten eftersom polisen, rädda för att jag skulle skada mig själv, hade forcerat lägenhetsdörren och sedan lyckats – lite för väl – att låsa efter sig, så jag sov över på hotell. Men nu är jag hemma igen. Är det något jag lärt mig av allt det här är det att läkare inte alls är de förstående och empatiska människor som många tror att de är. De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, t.ex., har under hela hösten och vintern sparkat på mig, trots att jag sedan länge legat blödande på marken. Visst kan jag förstå att de måste följa fyrkantiga regler och lagar, men någon sorts förstående eller empatiskt bemötande kunde de ha kostat på sig när de träffade en människa i djup kris. De har varit som kalla robotar, som bara förmedlat slag på slag. Om det är så läkare är, vill jag inte bli läkare. De två LiU-läkarna ifrågasatte om jag skulle passa som läkare, där man måste ”ge allt för patienten”. Själv känner jag ett genuint engagemang för att hjälpa människor så gott jag bara kan, och jag brinner för det. Däremot undrar jag om de själva har valt rätt yrke. Någon genuin människokärlek finns inte hos dem. Jag har också haft mycket kontakt med polisen, och dem har jag bara positiva saker att säga om. Varje polismans bemötande har varit exemplariskt, och mycket mer förstående och empatiskt än LiU-läkarnas. Jag har mycket stort förtroende för den svenska polisen. Och slutligen: givetvis var det helt fel av mig att be mina kurskamrater att ”dra åt helvete”. Men samtidigt kan jag förstå att jag gjorde det, eftersom jag befunnit mig i en djup kris en längre tid, och varje rop på hjälp till samhället gett mig nya straff. Jag orkade inte mer. Beskedet att LiU sedan skall göra vad de kan för att förstöra mitt liv ännu mer var för svårt att svälja. Nu vill jag inte ha något mer med Linköpings universitet att göra. LiU och jag har alldeles för olika människosyn. Uppdatering (2017-01-24 22:27:59): Mitt verbala utbrott den 20 januari kan tolkas på två sätt. Antingen kan man se det som en måttligt förvånande reaktion på ett i någon mening livsförändrande, förkrossande, besked i ett kallt e-postmeddelande hos en person som sedan länge befunnit sig i djup kris. Eller så kan man se det som ytterligare ett tydligt bevis på att jag absolut inte är en tillförlitlig person. Jag känner mig ganska säker på att LiU är av den senare uppfattningen. Det är ingen rolig värld vi lever i. Uppdatering (2017-01-31 20:04:52): Förra veckan skickade jag följande ursäkt till klassen: Hej T5. Jag skrev ett väldigt hårt formulerat brev till er den 20 januari. Jag är den förste att erkänna att det var helt fel, och jag är hemskt ledsen för det. Extra tråkigt är det att jag skyller på er när det är universitetet jag är besviken på. Om det är någon tröst så kan jag berätta att jag inte menade vad jag skrev. Före hösten har jag faktiskt alltid tyckt att ni har varit väldigt fina människor. Jag fick panik när NN via e-post meddelade mig att universitetet skall göra vad de kan för att få mig avstängd, och bröt ihop totalt. Natten spenderade jag på sjukhuset (som patient). I dag har jag fortfarande svårt att både sova och äta, och jag kan inte koncentrera mig på något. Jag har befunnit mig i en djup kris en längre tid (med depression och ångest) och har upplevt att universitetet har behandlat mig som en person som begått ett hemskt brott, trots att jag kan svära på att jag aldrig menat något illa mot någon annan människa i hela mitt liv (och jag har aldrig begått något brott, med råge). Jag har alltid velat det bästa för alla människor i min omgivning. Det känns som om jag blivit dömd på förhand, och aldrig fått någon rättvis chans att försvara mig. Men brevet jag skrev till er den 20 januari går inte att försvara, bara förklara. Förlåt. Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se ## Höstens arbete Större delen av hösten gick åt till att försöka resa mig ur en djup kris och depression (samtidigt som samhället fortsatte att sparka på mig). Övrig tid gick åt till att studera termin 4 på läkarprogrammet samt till att skapa ordboksartiklar. Under hösten skapade jag 925 nya artiklar, varav drygt 420 om medicin. Det senaste 1,5 åren har jag sålunda skapat över 3 225 nya artiklar, varav över 1 300 om medicin (se även artikel 369). ## Träffa klassen, del 3 I går var det så dags för händelsen jag varit rädd för hela veckan. Att träffa en klass på hundra personer i vilken de flesta bryr sig lika mycket om mig som de bryr sig om vädret i Haparanda medan majoriteten av resten tycker direkt illa om mig (trots att jag aldrig velat dem något ont) kändes väldigt skrämmande. Att folk inte bryr sig om en kan man väl i och för sig leva med i de flesta fall, men när man befinner sig väldigt långt nere vill man gärna ha stöd. Tråkigast känns det emellertid att många som jag tidigare haft en del kontakt med nu ignorerar mig helt. Jag satt på skrivningen i tjugo–trettio minuter, men kunde inte alls koncentrera mig, eftersom jag bara kunde tänka på alla som satt runt mig. Jag avbröt därför skrivningen och gick hem. Det blev första tentan jag missat på Läkarprogrammet. ## Träffa klassen, del 2 Jag är mycket nervös inför fredagen. De senaste dagarna har jag sovit dåligt, haft dålig aptit och drabbats av (i och för sig måttliga) panikattacker. För att få lite annat att tänka på – och få i mig mat – har jag ätit på min favoritrestaurang de senaste kvällarna. På vägen hem från restaurangen i dag kom en klasskamrat och cyklade förbi mig. Hon låtsades inte om mig, trots att vi haft relativt mycket kontakt tidigare, trots att hon vet att jag mår mycket dåligt nu, och trots att vi inte setts på ett par månader eller så. Att de bara cyklar förbi mig är i och för sig det normala (noll undantag hittills), så jag borde inte bli förvånad. Men jag blir lika ledsen varje gång. Hon var tvungen att stanna för rödljus några meter framför mig, och hade det inte slagit om direkt så hade jag hunnit ikapp henne. Det hade blivit lite awkward. Jag är dock väldigt nyfiken på vad hon hade sagt, om hon ens hade låtsas om mig då. Jag har inget emot någon i klassen, vill alla väl, och har aldrig gjort någon något. Vad klassen har emot mig vet jag inte ens. Eftersom de inte vill prata med mig får jag inte reda på det. ## Träffa klassen På fredag är jag tvungen att träffa klassen (p.g.a. examination). Det blir första gången jag träffar klassen sedan jag blev straffad av universitetet, och det känns väldigt obehagligt. Efter den ganska omfattande negativa särbehandlingen jag blev utsatt för av universitetet under hösten känner jag mig som en andra klassens människa, betydligt mindre värd än de andra i klassen. Nu känns det bara väldigt jobbigt att behöva träffa dem. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och varit mobbad och utanför, och jag antar att de har bidragit till att jag i dag är så pass känslig som jag är. Och den negativa särbehandlingen var onekligen ganska omfattande. Jag känner att jag blivit behandlad som en person som begått ett hemskt brott: behandlingen har ”gått rätt till” enligt alla lagar, regler och sociala normer, men bemötandet har saknat all form av empati och lyhördhet för mina känslor, tankar och behov. Jag mådde fruktansvärt dåligt under hösten, och hade behövt stöd. I stället blev jag straffad av universitetet, medan majoriteten i klassen tyst såg på1. Vi människor borde vara bättre på att ta hand om varandra. Vi borde vara snälla mot varandra, och stötta varandra. Jag hoppas fortfarande att universitetet kommer att ta tillbaka alla åtgärder och ge mig en offentlig ursäkt, men jag tror inte på det. I stället tror jag att de kommer att straffa mig ännu hårdare. Vi får se. 1 Åtminstone vad jag känner till. Jag skulle dock bli väldigt glad om jag blev motbevisad här. Det är förstås möjligt att flera i klassen protesterade, bara det att jag inte känner till det. Men jag tvivlar på det. ## Läkarpersonligheter Jag träffade många läkare under hösten. Dessa var sinsemellan mycket olika. Det är i själva verket slående hur olika de var både vad gäller patientbemötandet och vad gäller resonemangen kring behandling. Det som en av läkarna tyckte var den självklara lösningen i mitt fall, såg en annan läkare inte alls poängen med. När det gäller bemötandet har det slagit mig att läkarna – om än mycket grovt – kan delas in i tre olika grupper: • Underläkare med liten erfarenhet följer standardmallen för patientsamtal. De begår inga direkta fel, men utmärker sig heller inte positivt. (Dessa hade inget att säga till om vad gäller behandling.) • En del överläkare är mycket sympatiska. De anstränger sig för att bemöta patienten på ett så empatiskt sätt som möjligt. Mötet är personligt och varmt. De gör ”det lilla extra” för att vinna patientens förtroende, och ger verkligen intrycket av att göra sitt bästa för patientens skull. • En del överläkare struntar i ovan nämnda ansträngningar. De har inga problem att gå rakt på sak och samtidigt riskera att trampa på ömma tår. I största allmänhet vill de inte lägga mer energi eller tid än nödvändigt på att skapa en bra relation till patienten. De sätter diagnoser och ordinerar mediciner, men inte så mycket mer. Det är antagligen uppenbart att jag föredrar den första typen av överläkare. Åtminstone som patient själv tyckte jag mycket bättre om de läkarna, och det förefaller rimligt att det rent av finns samhällsekonomiska vinster med gott patientbemötande. Om en läkares arbete brukar man ju säga, att läkaren ibland skall bota, ofta lindra, alltid trösta. En del läkare förefaller ha glömt bort det. Själva samtalet mellan läkare och patient är en mycket viktig del i behandlingen. (Ibland är samtalet hela behandlingen.) ## Teori eller hypotes? Inom matematiken är en ”teori” en välpaketerad samling definitioner och satser, något man kan skriva en lärobok om. Allt i en sådan teori är sålunda sant, antingen per definition eller eftersom bevis finns (det ingår i definitionen av ”sats”). Exempel på matematiska teorier är ”kaosteorin”, ”transformteorin” och ”integrationsteorin”, eller ”teorin för abelska grupper”, ”teorin för glatta mångfalder” och ”teorin för analytiska funktioner”. Inom naturvetenskapen används ordet ”teori” för att beteckna ett väldefinierat område inom vetenskapen, vilket innehåller observationer om naturen som infogats i tillhörande (t.ex. matematiska) modeller, och dessa modeller har mycket stort experimentellt stöd i den meningen att det råder mycket lite tvivel om att modellerna beskriver verkligenheten på ett lämpligt sätt. Exempel på teorier av den här typen är den speciella relativitetsteorin och Darwins evolutionsteori. Det finns inga naturvetare som tvivlar på att dessa teorier i all väsentlighet stämmer. Ett enskilt faktapåstående, som antingen är sant eller falskt, kallas inom vetenskapen för en ”hypotes”. När man talar om en hypotes vet man inte om den är sann eller falsk – även om det i allmänhet finns någon som misstänker att hypotesen är sann eller åtminstone är nyfiken på hur det ligger till med saken –, och just insikten om påståendets natur (att det är en hypotes) är en viktig, central, kunskap. Ett känt exempel på en hypotes är hygienhypotesen (”det faktum att incidensen av allergier ökar i västvärlden beror på ökad renlighet”). Varje gång man själv misstänker att något i världen (t.ex. inom vetenskapen) fungerar på ett visst sätt, men inte själv vet om det är sant eller inte, har man en hypotes i huvudet. Läser man en tjock lärobok i medicin stöter man förmodligen på otaliga hypoteser. Språkbruket är emellertid problematiskt, eftersom ordet ”teori” också har en vardaglig betydelse, vilken sammanfaller med vetenskapens ”hypotes”. (”En teori är att …”) Detta leder sällan till några större missförstånd, men det vetenskapliga språket blir aningen mer invecklat ifall vetenskapliga författare också använder den vardagliga betydelsen av ordet. Tvetydigheten kan dessutom leda till tråkiga ekvivokationer bland allmänheten, t.ex. ”evolutionsteorin måste inte vara sann – forskarna själva erkänner ju att det bara är en ’teori’!”. Som naturvetare har man därför, anser jag, ett ansvar att vara noggrann med språket, och inte använda ordet ”teori” när man menar ”hypotes”. Dels blir vetenskapliga texter lättare att läsa om språkbruket är entydigt, dels matar man inte allmänhetens missuppfattning att en vetenskaplig ”teori” bara är en simpel gissning. ## Ett par felaktiga semikolon i Läkartidningen I Läkartidningen, nummer 49–50 2016, hittade jag två felaktiga semikolon. Först på sidan 2238: I psykiatriklassifikationen DSM-5 har forskningskriterier inkluderats för en ny diagnos; icke-suicidalt självskadebeteende. Sedan på sidan 2241: Alla tre har i några avseenden extrema personlighetsdrag; osjälvständighet, impulsivitet respektive misstrogenhet. I båda dessa fall är det uppenbart att kolon måste användas i stället. För det första är, i båda fallen, texterna efter semikolonet inte fullständiga huvudsatser (så semikolon kan inte användas här), och för det andra är texterna efter tecknet precis det som man tänker på före tecknet (”en ny diagnos” respektive ”extrema personlighetsdrag”), varför vi behöver den framåtpekande funktionen hos ett vanligt kolon. Texterna måste sålunda skrivas I psykiatriklassifikationen DSM-5 har forskningskriterier inkluderats för en ny diagnos: icke-suicidalt självskadebeteende. respektive Alla tre har i några avseenden extrema personlighetsdrag: osjälvständighet, impulsivitet respektive misstrogenhet. För mer information, se kampanjen www.semikolon.info som jag startade häromåret. ## Ny version av Ändlös längtan Jag har uppdaterat och utökat min självbiografiska bok Ändlös längtan. Sprid boken till alla du känner och så många andra som möjligt. ## Nya besked och ny sjukhusvistelse Bakgrund: 385, 387, 390, 393, 394, 395 och 396. I torsdags var det så dags för mötet med läkarprogrammets ledning. På mötet framkom egentligen inte något nytt. Universitetets ledning fortsätter sin utredning, och innan den är klar får jag inte komma på några gruppträffar. Dessutom meddelade programledningen att det kan komma att bli svårt för mig att i praktiken slutföra studierna på läkarprogrammet, eftersom jag kanske inte kommer att kunna få göra den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU:n) eftersom regionen inte betraktar mig som lämplig, sedan den fått (vinklad) information från läkarprogrammets ledning om händelserna. Det senare tog jag väldigt hårt. Det enda jag gjort är att jag under kraftig depression och ångest ropat på hjälp för min ensamhet och mitt upplevda utanförskap. Jag har aldrig någonsin haft en egoistisk eller elak avsikt, och var i brevet mycket noggrann med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt, med att inte peka ut någon (vare sig som mottagare eller ej) och med att ingen skulle behöva känna sig tvungen att hjälpa mig. De allra flesta mottagarna av brevet kände mig sedan tidigare, vilket borde ha motverkat en ändå kvarvarande skrämmande effekt. Förhoppningen var att några i klassen skulle göra lite var för mig (t.ex. låta mig äta lunch med dem), vilket skulle göra en extremt stor skillnad för mig, som levt i ofrivillig ensamhet i över 20 år. Etik, moral och empati har alltid varit extremt viktigt för mig, och jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över det här, och ansträngde mig för att undvika det. Jag tror också att jag skulle passa mycket bra som läkare. Jag har mycket lätt för medicinsk vetenskap (har större delen av studietiden tyckt att tempot varit för lågt och kunskapskraven för låga) och känner en genuin önskan om att hjälpa människor. All patientkontakt jag haft under termin 2, 3 och 4 har gått mycket bra. (Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var bäst på patientbemötande och samtalskonst i gruppen.) Och det är fullkomligt självklart att jag aldrig någonsin skulle göra något oetiskt eller ens okonventionellt med egen vinning som mål (som brevet) i rollen som läkare. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig (och jag är fullt medveten om att brevet var ”okonventionellt” – det skrev jag ju till och med i brevet!). Att då bli utestängd från utbildningen på grund av ett icke illa menat och milt formulerat rop på hjälp till klasskamraterna kändes fruktansvärt. Dessutom visste jag att jag inte skulle orka med en omsadling till, eller orka leva med det här i bagaget. På vägen hem från mötet kom jag på idén att jag skulle ta ett tjugotal av varje medicinsort jag hade hemma, och sedan nästan direkt ringa 112, dels för att få något annat att tänka på än den outhärdliga smärtan jag kände över VFU-historien, dels för att visa programledningen att jag faktiskt mår dåligt ”på riktigt” av det här. Någon förståelse eller empati hade de nämligen inte visat tidigare. Jag hade dock en läkartid nästan direkt efter mötet med programledningen. Jag funderade på om jag skulle skippa den och i stället gå hem och ta tabletterna, men till slut landade jag i att gå till läkaren. Han såg sedan till att jag återigen blev inlagd på avdelning 38, och jag blev utskriven först i dag (måndag). Det är lite läskigt att vara hemma igen, men nu har jag i alla fall inget möte med universitetet att ”se fram emot”, så förmodligen kommer jag inte att bli inlagd igen den närmsta tiden. ## Trygghet ## Terminsledningens beslut och sjukhusvistelse Det har framgått av de senaste notiserna att jag tog terminsledningens beslut väldigt hårt. När jag fick beskedet drabbades jag av ångest och fick åka till akutpsyk nästan tre kvällar i rad (en gång med ambulans, två gånger med polisen). Till slut kunde jag varken äta eller sova, och den 29 november blev jag inlagd på sjukhuset. Det går nästan inte att beskriva hur sviken, ledsen, rädd och arg jag kände mig. Att förbjuda mig att komma på gruppmöten, inklusive viktiga laborativa moment, var det näst värsta terminsledningen kunde ha gjort för mig. I och för sig fick och får jag komma på föreläsningar, men det klarar jag inte av. Jag skulle inte klara av att se klasskamraterna i ögonen. Jag har ju alltid lidit mycket av känslor av utanförskap och av mindervärdeskomplex, och att då t.ex. gå på en föreläsning före en s.k. basgrupp och veta att precis alla utom jag sedan skulle få gå på den senare aktiviteten skulle vara för tungt för mig. Därför missar jag nu dessutom en lång rad förhållandevis viktiga föreläsningar, vilket gör det extra jobbigt för mig. Till viss del handlar min reaktion antagligen om att situationen river upp sår från sista året på gymnasiet, där, som bekant, en väldigt liknande situation uppstod. I en perfekt värld hade terminsledningen frågat mig hur jag såg på saken, hur jag mådde, och vad jag ville, och sedan gjort en samlad bedömning av situationen. Beslutet borde ha varit en kompromiss där mina önskemål åtminstone hade haft någon betydelse. I dag blev jag utskriven från sjukhuset. Eftersom tiden läker alla sår antar jag att jag mår lite bättre nu än förut, men jag känner mig ändå orolig och nedstämd, och blir ledsen och rädd bara jag tänker på terminsledningens beslut eller på klassen. På ett sätt hade jag nog velat stanna kvar på sjukhuset, eftersom det trots allt är en viss trygghet att vara ”inlåst” där, bli omhändertagen av personalen och få vara med medpatienterna. Hemma är jag ensam. PS. Jag hoppas fortfarande på att terminsledningen skall låta mig komma tillbaka, eller åtminstone gå mig till mötes till viss del, men jag är inte optimistisk. Jag har trots allt inte gjort något olagligt eller någonsin haft några onda eller själviska avsikter. Uppdatering (2016-12-05 16:04:47): Borde kanske ha stannat på sjukhuset (det var inte min idé att jag skulle därifrån), för nu känner jag mig väldigt orolig och rädd. Jag har möte med läkarprogrammets ledning på torsdag, och är mycket orolig för vad de kommer att säga. ## Hoppar av läkarutbildningen Hej Jag vill bara meddela att jag inte får komma tillbaka enligt terminsledningen. Det tar mig så hårt att jag inte orkar leva längre, än mindre studera. Jag väljer därför att hoppa av läkarutbildningen. Jag förstår inte riktigt vad ni har emot mig. Jag har aldrig i hela mitt liv velat skada någon annan människa på något sätt, och etik och empati är extremt viktigt för mig. Ser jag att någon mår dåligt så lägger jag direkt 100 % fokus på henne. Jag skulle aldrig någonsin medvetet skada någon annan person. Men uppenbarligen finns det folk som tror det. Jag ville bara få komma tillbaka. Hade jag fått komma tillbaka hade jag inte gjort några nya försök att skaffa vänner. Vänner är dock något jag alltid saknat. Tyvärr så är min hjärna lite speciell. Det är bara kvinnliga (jämnåriga) personer jag kan tänka mig att ha som vänner. När jag är med sådana händer det otroligt mycket i hjärnan på mig. Jag känner trygghet, glädje, gemenskap, ... . Sådant man ska känna med vänner. Att vara med män ger absolut ingenting. Så har det varit hela livet. Jag tror helt enkelt att folk har fördomar och tror att en person som känner så per automatik är våldbrottsling. Så är det inte. Försök gärna att tänka er in i min situation. Hur hade ni mått och känt? Jag önskar er allt gott i livet. Och jag hoppas att ni, om ni i framtiden träffar personer med neuropsykiatriska varianter, hanterar dem på ett annat sätt. Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se ## Brev till ledningen Skickade följande brev till terminsledningen: Hej Sedan ni fattade beslutet att jag inte får komma på schemalagda aktiviteter längre har jag mått mycket sämre. Jag känner mig nu konstant ledsen och rädd och kan inte sova eller äta. Jag har åkt in och ut från akutpsyk tre–fyra gånger. Ni sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned. Personer med Aspergers syndrom behöver extra förståelse och hänsyn av omgivningen, inte straff. Straff leder bara i en enda riktning, och det är motsatsen till den riktning som läkare skall arbeta mot hos sina patienter. Jag orkar inte leva så många dagar till så här. Snälla: låt mig komma tillbaka! Jag kommer förmodligen inte att klara av terminen som det är nu. Jag behöver få komma tillbaka. En person som lider av extrem ensamhet mår inte bättre av att inte längre få träffa sin klass. Jag lovar på heder och samvete att inte ställa till med något alls om jag får komma tillbaka! (PS. En överläkare i psykiatri jag träffade häromdagen trodde att ert agerande berodde på okunskap och osäkerhet. Låt inte sådant styra.) Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se ## Ett nödrop Skickade just följande meddelande till hela klassen: Hej Jag vill absolut komma tillbaka till klassen så fort som bara möjligt. Sedan jag fick beskedet att jag inte får komma till gruppmöten har jag mått mycket sämre. Jag har åkt in och ut på akutpsyk flera gånger och känner mig nu konstant rädd, ledsen och arg. Så illa var det inte förut. Snälla, hjälp mig! Jag lovar att inte göra något dumt om jag får komma tillbaka! (PS. En överläkare i psykiatri som jag träffade i går tyckte att terminsledningen agerade fel.) Andreas Rejbrand, MSc E-post: andreas@rejbrand.se Webbplats: https://www.rejbrand.se English Website: https://english.rejbrand.se Nu skall jag ta den enda medicinen som fungerar. Jag kan inte nås på telefon resten av dagen. Uppdatering (2016-11-28 23:03:59): När jag kom fram till baren beställde jag en drink, som jag tvingade i mig. Nästa drink lyckades jag dock inte få ned. Det gick bara inte, det smakade för illa. Kanske sade kroppen ifrån. Jag uppnådde alltså inte någon nämnvärd plasmakoncentration av etanol och dess metaboliter. Det var inte kul, för jag hade som bekant en hemsk kväll, och hade hoppats att spriten skulle hjälpa. Men helt plötsligt kom en ur personalen på stället fram till mig och började prata med mig. Hon var empatisk, och stannade hos mig tills hon behövdes i kassan. När hon gått ringde polisen, och vi kom överens om att de skulle köra mig till akutpsyk (igen). Jag gick därför till kassan för att betala. Det var då samma kvinna i kassan som jag tidigare hade pratat med. När jag betalat frågade jag faktiskt om jag kunde få en kram av henne, och hon svarade ”ja”. Jag undrade om jag hörde rätt, men sedan gick hon ut framför bardisken och jag fick en stor och ganska lång kram av henne. Det var helt osannolikt och underbart. Några minuter senare kom polisen och körde mig till sjukhuset. I väntrummet märkte jag dock att jag kände mig väldigt lycklig, nästan oförskämt lycklig, överlycklig. Det var länge sedan jag mådde så här bra. Allt var ljust i livet. Inte minsta tendens till nedstämdhet, oro eller ångest, tvärtom: jag var väldigt glad och uppåt. Jag fick till och med anstränga mig för att inte se för glad ut med tanke på de andra patienterna i väntrummet (som verkligen inte såg glada ut). Efter en förvånansvärt kort väntetid, kanske bara någon timma (annars kan det bli över åtta timmar) fick jag träffa läkaren. Det kändes dumt eftersom jag mådde hur bra som helst och egentligen inte hade något alls att prata om. Efter en lite ovanlig läkarträff gick jag hem. Jag funderade på att gå förbi baren och tacka den kvinnliga bartendern för det hon gjorde, men beslutade mig för att inte göra det: hon hade kanske uppfattat det som konstigt. Jag mår fortfarande bra. Jag blev själv förvånad över effektens storlek. Att kramande (med intracirkulära personer) är det bästa jag vet, och att effekten av det i mitt fall är bättre än den hos nästan all psykofarmaka, visste jag i och för sig, men kanske inte att effekten kunde bli fullt så stor. Kanske handlade det om kontrasten. De senaste veckorna har allt bara gått nedåt för mig, och allt har blivit mörkare och mörkare. Varje rop på hjälp har antingen ignorerats eller resulterat i att jag straffats än hårdare. Att sedan helt oväntat få det bästa jag vet i hela världen utgjorde onekligen en stor kontrast. Jag är lycklig! Nu, åtminstone: jag har själv ingen aning om hur länge det kommer att hålla i sig. Men även om det inte håller i sig särskilt många dagar så var det ändå en underbar upplevelse och en mycket välbehövlig paus. Uppdatering (2016-11-29 11:50:25): Tyvärr har större delen av den positiva effekten från igår avtagit. Nu känner jag mig återigen ledsen och rädd och har svårt att sova och äta. Det stora problemet är att jag känner mig så sviken av klassen och terminsledningen. Att inte låta mig komma var det grymmaste de kunde göra mot mig. Terminsledningen sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned. ## Etik: överraskningens terapi Det finns många människor som mår väldigt dåligt. Självklart är det varje medmänniskas ansvar att på bästa möjliga sätt hjälpa dessa. I många fall försvåras situationen emellertid av att den olyckliga uppfattas som ”svår”, och då gäller det att vara smart. Man kan inte agera instinktivt och primitivt, för då kan det bli värre både för den olyckliga och för en själv. I stället måste man tänka ut åtgärder som faktiskt i praktiken är konstruktiva för samtliga inblandade individer. Speciellt svårt blir det när två parter är i konflikt med varandra. Då är det lätt hänt att de turas om att straffa varandra, och varje gång blir konflikten än mer infekterad och handlingarna än vidrigare. Inte sällan föreligger i sådana konflikter en tydlig asymmetri: den ena parten är i någon mening starkare än den andra, som snarare bör beskrivas som ensam, olycklig och ”svår”. En lösning som jag verkligen tror på i sådana situationer, är att den ena parten, rimligtvis den starka, bryter den nedåtgående spiralen genom att överraska sin motpart, den ”svåra”, genom att göra något riktigt gott för henne. Det gäller då att överraska stort. Det duger antagligen inte med någon liten standardöverraskning som en chokladask, utan det gäller att anpassa gåvan till motparten. Hitta hennes ömma punkt, och försök att ge henne det hon allra mest vill ha, det hon allra mest skulle bli glad över att få. En sådan överraskning kan utgöra en vändning åt det bättre för båda parterna. Kanske är det en av få saker som faktiskt fungerar i praktiken. Jag tänker på flera exempel från mitt eget liv när jag pratar om den här metoden. I samtliga fall har den ovan nämnda asymmetrin funnits. Ett av fallen är mitt eget, och det är uppenbart vad för överraskning jag skulle vilja ha (kramar från intracirkulära kvinnor, eller i andra hand en miljon kronor, vilket torde vara enklare att ordna i praktiken). I andra fall har jag som utomstående sett en konflikt mellan två parter, och då föreslagit den här lösningen. I dessa fall valde de ”starka” parterna att inte implementera idén, och de smärtsamma konflikterna fortsatte förstås flera år efteråt. I ett fall var jag inblandad i en dylik konflikt och tillhörde den starka parten själv (även om det var på gränsen). Jag försökte då att bryta med en stor överraskning. Tyvärr orsakade detta ingen förbättring alls hos den ”svåra” parten, vilket gjorde mig otroligt besviken. Detta var dock helt mitt eget fel, för det är extremt viktigt att man som stark part i en sådan situation inte förväntar sig att lösningen skall fungera. Om metoden fungerar så är det underbart. Om inte skall man som stark part ändå vara nöjd med att man gjort något riktigt gott, även om det inte fungerade just den gången. Man kan absolut pröva igen vid ett senare tillfälle. Man lever bara en gång, och det gäller då att vara en så god människa man bara kan. Både för andras skull, och för sin egen. ## Ännu längre nedåt, del 2 Jag känner mig så otroligt ledsen och sviken av klassen att jag inte tror att jag orkar fortsätta på läkarprogrammet. ## Ännu längre nedåt När ångesten blev för stor förra veckan skrev jag ett brev till 22 av personerna i klassen, i vilket jag förklarade att jag mådde väldigt dåligt och kände mig utanför, nästan utfryst, i klassen. Jag förklarade att jag saknade vänner, och av någon konstig neurologisk anledning nästan bara är intresserad av kvinnliga sådana. Jag förklarade också att jag saknade fysisk närhet i form av t.ex. kramande, klapp på axeln o.s.v., d.v.s. sådant som vanliga vänner mycket ofta håller på med. Förhoppningen var förstås att klassen skulle ”släppa in” mig mer. Jag var dock mycket, mycket noga i brevet med att betona att jag skickade det till många personer, så att ingen skulle behöva känna sig tvingad att ”bry sig om” mig. Jag skrev att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det här. Jag bara hoppades att någon eller några skulle vilja släppa in mig, eller ge mig en kram i korridoren då och då (som andra i klassen gör). Det gick otroligt bra. Dagen efter sade nästan alla ”hej” till mig, och jag fick kram av fem personer! Personer i klassen började också fråga ifall jag ville äta lunch med dem på lunchrasterna, gå med på fritidsaktiviteter o.s.v. Nu, en dryg vecka senare, känner jag mig som en ny, mycket lyckligare människa. Nej, jag skojade. ”Han där uppe” skulle aldrig låta det gå så bra för mig. I själva verket reagerade nästan ingen på brevet. Folk i klassen gick förbi mig utan att ens titta på mig. Jag fick en (1) positiv reaktion – så lite godhet finns det i världen – men det var allt. I går ville terminsledningen träffa mig. Den ansvarige förklarade att jag inte längre var välkommen att delta i gruppaktiviteter, med hänsyn för de andra i klassen. Jag känner mig otroligt ledsen och sviken (igen) av samhället, klassen, ledningen. Förra veckan trodde jag inte att jag kunde må så mycket sämre än vad jag gjorde då – nu vet jag att jag hade fel. Kände jag mig ensam förra veckan så vet jag inte riktigt vad jag känner nu, när hela det sociala sammanhanget tas ifrån mig. Det blev en hel del E och A (etanol och akutpsyk) för mig i går. Med tanke på att jag lidit något enormt i tjugo års tid, har en läkarsatt neuropsykiatrisk diagnos, lider av depression och ångest, och har väldigt litet socialt skyddsnät, tycker jag att terminsledningen sparkar på en som redan (sedan länge) ligger ned. Men samtidigt förstår jag varför de gör som de gör: mitt brev var inte ”politiskt korrekt”. Utilitarism och medmänsklighet har inte en chans mot samhällets invanda normer. Det enda jag kan säga med säkerhet, emellertid, är att om den terminsansvarige själv hade levt mitt liv, så hade han antingen agerat likadant (fast kanske mindre omtänksamt – kom ihåg att jag var extremt försiktig i mina formuleringar i brevet) eller varit död vid det här laget. Egentligen borde jag kanske tycka synd om personer med makt, men utan kunskap. Jag drömmer verkligen om en värld där människor bryr sig om varandra, och försöker hjälpa de som har de svårt. Om jag tar mig ur den här krisen levande, skall jag definitivt arbeta för en sådan värld. Till en början kommer jag att utöka mina månatliga bidrag till Amnesty, men det är bara början. Kommer jag ur det här så vill jag verkligen kämpa för alla som är ensamma och missförstådda. En sak jag verkligen tror på är ärlighet och principen att man alltid skall göra det rätta, det som är bäst inte bara för en själv, utan för alla inblandade individer. Med den grundinställningen ser jag inget hinder mot att jag rent av publicerar brevet jag skrev, så får du som läsare själv ta ställning till rimligheten i påföljden. Du kan läsa brevet här. Uppdatering (2016-12-07 00:07:06): Jag har fått mycket kritik för brevet. Här kan du läsa kritiken, och mina svar: ## Psykofarmaka Det påstås ibland att den omfattande förskrivningen av psykofarmaka är resultatet av korrupta läkemedelsföretags framgångar och att patienterna egentligen inte behöver all medicin. Det är så klart en överdrift. Snarare är förskrivningen ett resultat av lyckliga människors önskan att inte behöva bry sig om de som mår dåligt i deras omgivning. Lyckliga människor vill leva sina liv, med sina lyckliga vänner, i fred, utan att behöva anpassa sig i sitt beteende, eller rent av göra insatser, för de som mår dåligt. De skulle helst låsa in de ledsna och förtvivlade i garderoben och sedan låtsas som att de inte finns; de gnälliga skall varken synas eller höras. Det är en rent av en oskriven men helig regel att en person inte skall behöva anpassa sig en millimeter på grund av en främmande människas behov. Alltså hänvisas stackaren till sjukvården, proppas full med psykofarmaka, och lämnas sedan ensam. Om han sedan fortsätter att klaga blir straffet än större. ## Mental ohälsa syns inte på utsidan Den här artikeln innehåller en bild av medicinsk karaktär som kan uppfattas som mycket obehaglig. Klicka här för att läsa artikeln MED bilden. Klicka här för att läsa artikeln UTAN bilden. ## Klassen Som nämnt tycker jag det är fruktansvärt jobbigt att vistas i klassen. Överallt ser jag personer som har vänner, är med varandra mellan de schemalagda momenten, pratar med varandra, kramar om varandra, tar på varandra. Är det någon som har det lite jobbigt får hon en extra smekning på armen. Att jag mår dåligt är det ingen som bryr sig om. Jag har tur om någon ens säger ”hej” till mig. Det är tortyr att åstunda (kvinnlig) vänskap och närhet så innerligt som jag gör, men inte få ta del av det. Den här veckan har jag försökt lösa det genom att ta ett lugnande medel innan jag träffar klassen, och sedan sätta mig längst framme i föreläsningssalen, så att jag inte ser klassen. Tyvärr hör jag dem, dock. När föreläsningen är slut skyndar jag mig ut ur salen och försöker att inte titta på någon. I dag tyckte jag emellertid inte att medicinen hade samma effekt som den hade när jag började med den. Kanske får jag dubbla dosen. ## Etik: Empatibristen Det svenska samhället präglas av en mycket plågsam brist på empati och civilkurage. När någon behöver hjälp, finns det ingen som erbjuder det. Alla anser då att det inte är deras ”fel” att personen behöver hjälp och att det inte är deras ansvar att göra en insats. Eftersom alla tycker så, gör ingen något. Den som behöver hjälp lämnas ensam, år ut och år in. Livet blir ett tröstlöst fängelse. Visst är nästan alla svenskar trevliga på ytan och de förefaller vid en första anblick vara empatiska och givmilda. Men de ageranden som ligger bakom det intrycket är genomgående sådana som kräver minimalt med ansträngning för den enskilda individen, som snarare gör det för sin egen skull. (Fundera en stund på det!) Så fort någon behöver hjälp som kräver en icke-trivial och lätt ansträngande insats från en medmänniska, så spricker fasaden: ingen vill göra något (utom möjligtvis att hänvisa till sjukvården eller annan offentlig institution, som dock inte kan utföra mirakel). I en sådan värld finns det bara två saker att göra: • Var en god förebild själv. Ser du någon som du misstänker inte mår helt bra, så lägg dig i! Fråga personen hur hon mår, och lyssna. Berätta att du vill hjälpa, och inte kommer att ge upp förrän människan blir lycklig igen. Finns det något du kan göra, så överväg om du faktiskt inte också skall göra det. • ”Be till Gud” att du själv aldrig kommer att hamna i en situation där ditt välmående är avhängigt andra människors välvilja. ## Riktning: Nedåt Som framgår av min bok Ändlös längtan har jag haft (stora) problem med den mentala hälsan de senaste 20 åren. På senare tid har den påtvingade omsadlingen lett till stora psykologiska och sociala svårigheter utöver den ekonomiska krisen som den medförde. Det har blivit speciellt illa de senaste veckorna. Det största problemet (för närvarande) är att det är riktigt jobbigt för mig att vistas i min klass (på läkarprogrammet). Vart jag än tittar ser jag en massa personer som pratar med varandra, skojar, ler och skrattar, tar på varandra, kramas. Som bekant (från t.ex. min bok) river det här upp ett enormt sår hos mig. Jag vill också ha vänner att vara med och krama. För att göra det ännu värre har ämnet den senaste veckan varit STI:er, och då blir det en del konstanterande av det faktum att ungdomar (som de i klassen) är de som har flest sexuella partners. I samband med en föreläsning delades det därför ut kondomer i klassen. Allt det här är som ett extremt hårt slag i magen för mig. För att göra det extra illa har jag sett en stor affisch på campus, med texten ”Ligga ikväll?”. Affischen riktar sig till studenter och propagerar för säkert sex (antar jag). Jag drabbas av en ångestkänsla varje gång jag får syn på den. Medan jag själv har varit sjuk i över tjugo år på grund av ensamhet, så är tydligen det här med vänskap och närhet något som ”alla andra” får i överflöd, varje dag. Det känns inte lätt. Svårast har det faktiskt varit att gå hem på eftermiddagarna. För jag vet ju att så länge jag är på campus, så finns det alltid en chans att ett mirakel inträffar, att någon kommer fram till mig och vill prata med mig (sannolikhet < 0.1 % per dag), men hemma är jag i princip garanterad att ingenting alls händer. Därför har jag den senaste tiden dragit mig från att gå hem, genom att gå runt i korridorerna en längre tid innan jag slutligen lämnar campus. I måndags kväll blev ångesten för stor efter att jag hade gått hem, och jag prövade att dränka den med sprit. Jag gick alltså till närmsta pub och beställde ett antal drinkar efter varandra. Nu vore det politiskt korrekt av mig att säga att ingenting blev bättre av spriten, men faktiskt försvann ångesten helt och ersattes av en tämligen varm och omfamnande känsla. Efter någon eller ett par timmar på puben gick jag iväg i riktning mot campus, eftersom jag inte ville hem, och jag hade ändå föreläsning inom 12 timmar. Det är nästan obegripligt, men från att ha varit vid Trädgårdsföreningen lyckades jag gå vilse, och kom inte fram till Medicinska fakultetens campus förrän ett par timmar senare. Jag upptäckte då att jag inte kom in med mitt studentkort den tiden (natt), så jag lade mig och försökte sova utanför entrén. Även om jag fick skydd mot duggrenget så var det inte särdeles bekvämt och jag kunde inte somna. Dels var det lite för kyligt, dels hade jag entréns strålkastare riktad mot mig. Efter ett par timmar började jag därför bege mig hemåt, en ganska anständig promenad. Väl hemma försökte jag återigen somna in, men då hade ångesten kommit tillbaka. Jag gick därför tidigt på morgonen tillbaka till campus (och då kom jag förstås in med mitt kort). Sedan promenerade jag i korridorerna i flera timmar tills det var dags för föreläsning. På tisdagseftermiddagen var det ånyo dags att gå hem från campus. Som vanligt ville jag inte det, och kände att ångesten inte var långt borta. Det slutade med att jag lades in på psykiatriska avdelningen på sjukhuset. Jag sov över på avdelningen (alltså: som patient) och fick dagen efter träffa en överläkare i psykiatri, som skrev ut mig och ville fundera över fallet tills på fredag, då vi träffades igen. Nu har escitalopramoxalatet i mitt medicinskåp fått sällskap (fan, alla får kamrater förutom jag) av ett par nya preparat, och själv skall jag få träffa en psykolog. Det räcker kanske, kanske inte. Jag har nu snart 30 års erfarenhet av den här världen, och om jag skall sammanfatta den med ett enda ord så blir det ”empatilös”. Och empatilöshet är något jag föraktar. I bästa fall är det något jag i framtiden skulle kunna arbeta emot. ## Minnen Det kan vara bättre att ha hittat sin plats i världen och sedan ha förlorat den, än att aldrig ha hittat den. ## Etik: Vem är blind? Det sägs att förtvivlade personer som vill ta sitt eget liv inte är förmögna att se tillvaron med klara ögon. Så kan det vara ibland. Men jag undrar om det inte oftare är de likgiltiga och de lyckliga som upptagna av vardagens trivialiteteter, förblindade av samhällets oskrivna (och ytterst omotiverade) normer och guidade av den evolutionärt betingade egoismen, inte förmår ta till sig lidandet i världen, ens om det utspelar sig mitt framför näsorna på dem. I varje fall gör de inget åt det. ## Etik: Cirkeln För länge sedan, när jag var barn, hade jag en fantasi: Om någon människa mådde dåligt eller hade ett stort problem i sitt liv, så samlades den människan och alla personer som känner henne i en (tillräckligt stor) sal. De satte sig i en stor cirkel på stolar riktade mot cirkelns medelpunkt, så att alla kunde se alla. Sedan tog man upp problemet, och började fundera på och diskutera hur det skulle kunna lösas. Så träffades man en eller två gånger per vecka, ända tills problemet var löst, och människan kunde bli lycklig igen. Medmänniskorna gav inte upp förrän dess. Så fungerar emellertid inte världen. I verkligheten är en människas problem inte hennes medmänniskors problem. Folk i hennes närhet väljer att inte engagera sig i problemet, utan förblir passiva åskådare medan decennierna passerar, tills människan dör eller problemet försvinner av sig självt, vad som nu inträffar först. Allt var bara en barnslig fantasi. ## Månadens New York-bild (oktober 2016) ## Blanda inte ihop beta med tyska dubbel-s:et! Följande tre ord hittade jag under veckan i (1) en text som används av läkarprogrammet i Linköping, (2) en text i FASS och (3) en artikel i Läkartidningen #38 2016 (sidan 1529): • ß-cellerna • ß-receptorblockerare • ß-amyloid Inget av dessa begrepp existerar. Tecknet ß är det tyska dubbel-s:et, rent tekniskt rör det sig om Unicode-tecknet U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S. De tre texterna handlar sålunda om ”dubbel-s-cellerna”, en blockerare för ”dubbel-s-receptorerna” respektive peptiden ”dubbel-s-amyloid”. Problemet är en klassiker: författaren av den digitala texten blandar ihop den latinska bokstaven ß (tyskt dubbel-s, U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S) med den grekiska bokstaven β (beta, U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA): • β-cellerna • β-receptorblockerare • β-amyloid Det här felet är tyvärr väldigt vanligt, trots att det är lika fel som att skriva ”drevlåda” i stället för ”brevlåda”. Jag har uppmärksammat det här felet flera gånger tidigare, och skrivit en mycket tydlig och illustrerad guide till hur man skiljer på tecknen och väljer rätt tecken när man skriver. Obligatorisk läsning: Tyskt dubbel-s (ß) eller grekiska gemena bokstaven beta (β)? ## Etik: Etikkritik Det viktigaste jobbet man har som människa är att vara en god medmänniska, och se till att alla människor i ens omgivning – och alla andra människor och djur – har det så bra som möjligt. Om någon kritiserar ens agerande på ett etiskt plan bör man sålunda stanna upp och ta kritiken på största möjliga allvar. Man måste se till att man förstår precis vad motparten menar, och sedan måste man själv resonera sig fram till hur det förhåller sig. Har man faktiskt agerat på ett sätt som är etiskt fel? I dessa analyser måste man begrunda de moraliska axiomen och också leta efter eventuella tankefel man begått. Man bör leta efter frågor där det kan gå att se saker ur olika perspektiv. Kanske finns det alternativ till ens eget perspektiv, ur vilka allt ser helt annorlunda ut? När två människor bråkar är det sällan bara ena partens fel, även om båda parterna tycks övertygade om detta. Det är sorgligt och orsakar lidande för båda parterna och andra som har oturen att finnas i närheten. ## Etik: Kommunikation Det finns flera anledningar till varför människor kommunicerar med varandra. Inte sällan handlar det om att de vill förstå något, lära sig något eller komma fram till en gemensam ståndpunkt. I sådana fall är det mycket viktigt att kommunikationen sker på rätt sätt. När den ena personen pratar, måste den andra lyssna. Den som lyssnar måste också tolka det som sägs, och i sin hjärna skapa sig en tydlig bild av och förståelse för det som sägs. Om den som lyssnade inte fullt ut förstod vad som sades, kan hon ställa frågor i syfte att förstå. Inte förrän hon är helt säker på att hon förstått vad samtalspartnern menar, är det hennes tur att komma med en replik, som i allmänhet beror på det som den förra personen nyss sade. Om till exempel en fråga ställdes, så måste repliken svara på precis den frågan, på ett korrekt och tydligt sätt. Det måste alltså finnas en logisk korrekthet genom hela samtalet. Vidare är det en klar fördel om båda parterna undviker att spontant och utan förvarning byta samtalsämne. Dessa ”regler” kan tyckas självklara, men alltför ofta får jag känslan av att de inte följs. Ganska ofta (inte minst i politiska debatter) hör man repliker som inte alls besvarar den fråga som ställdes, som inte alls bemöter den kritik som togs upp eller som inte alls belyser den undran som frågeställaren hade. Svaren kan handla om något helt ovidkommande. Ibland känns det som om samtalspartnern bara stått och väntat på att få säga sin replik, som var bestämd redan i förväg. I själva verket tycks politiska debatter vara upplagda så, att de medverkande bara har för avsikt att övertyga lyssnarna om sin egen agendas riktighet och motståndarnas dumhet, vilket går emot allt som har med ärlighet och sanningssökande att göra. Då tycker jag inte att det är konstigt att vi inte kommer någonstans med problemen i samhället och i världen. Anmärkning: Det finns andra skäl till att människor pratar med varandra. Ibland vill personerna t.ex. bara träna sina stämband, och i sådana fall behöver reglerna ovan inte följas. ## Svar från CSN CSN har svarat på brevet jag skickade till dem. Som väntat får jag inget extra studiestöd, d.v.s. min begäran avslogs. ## Etik: Lyssna är guld Det sägs att ”tala är silver, tiga är guld”. Jag skulle hellre säga att ”tala är silver, lyssna är guld”. Det är nämligen alltför lätt hänt att man inte lyssnar på sina medmänniskor. Och då är det inte lätt att förstå dem. I den situationen uppstår konflikter fortare än lösningar, samförstånd och harmoni. Det räcker förresten inte med att lyssna. Man måste också försöka förstå. Det kan vara svårt att förstå, men man kommer långt med att bara försöka. (Om man verkligen försöker på riktigt, vill säga; det är det kanske inte så många som gör.) Människor vill också bli sedda och hörda. De vill bli bekräftade. Man mår bättre när man blir sedd och bekräftad. Som medmänniska kan man gärna tänka på detta. Lyssna på dina vänner och bekanta, och kom ihåg vad de säger om sig själva, sina liv, sina egenheter, sina rädslor och passioner. Lägg både det viktiga och det till synes triviala på minnet. Bekräfta att du har lyssnat (och kommer ihåg) genom att själv ta upp det som du uppfattat vid senare tillfällen. Fråga hur det går med det som personen ifråga bryr sig om. Det är bra om man kan förutse hur folk kommer att reagera i olika situationer. Man bör försöka att inte säga eller göra saker som kan såra, irritera eller stressa en medmänniska. För att lyckas med detta måste man ha lyssnat på människan, och begrundat det som hon har sagt. Ibland kan man behöva ställa en känslig fråga. Det är då bra om man i förväg är medveten om att frågan är känslig. Sedan bör man ställa frågan på ett så uppriktigt och ödmjukt sätt som möjligt. När man ställt frågan måste man lyssna extra noga på svaret. Om man uppfattar ett tydligt svar – och kanske även en signal om att frågan var obehaglig – bör man lämna området. (Och komma ihåg svaret, så man inte behöver ställa samma fråga igen nästa dag.) Känselspröten och tentaklerna är kanske människans viktigaste perifera organ. Om man å andra sidan inte lyssnar, gör man sina medmänniskor en otjänst. I förlängningen gör man även sig själv en otjänst. Om en person berättar för dig om en sak som är mycket viktig eller känslig för personen, och du sedan inte kommer ihåg det en vecka senare, hur påverkas då personens förtroende för dig? Kommer personen våga anförtro dig sina innersta känslor någon mer gång? Ett par människor har olika åsikter i en fråga. Dessa människor ältar denna fråga om och om igen, år ut och år in, och berättar för varandra vad de tycker, och varför. Precis samma historia och argument varje gång, som om det varje gång var första gången de pratade med varandra om saken. Kanske skulle skivan sluta haka upp sig om de började bekräfta varandra. ## Etik: Nolltolerans Om vi människor skall kunna leva i harmoni tillsammans på den här planeten så är det några grundläggande regler vi alla måste respektera. Bland annat handlar det om att respektera att folk är och tycker olika. • En del människor älskar att festa, medan andra föredrar att sitta hemma med en god bok. • En del människor vill lägga sina pengar på resor, medan andra föredrar att lägga dem på heminredning. • En del människor äter köttbullar, medan andra äter vegetariskt eller veganskt. • En del människor är intresserade av kändisskvaller, medan andra föredrar att begrunda den otroligt fascinerande 9+2-strukturen av mikrotubuli i cilier och eukaryota flageller. • En del människor är heterosexuella, medan andra är homo-, bi- eller transsexuella (eller något annat). • En del människor vill bilda familj, medan andra vill leva ensamma. • En del människor tycker inte alls om sex, medan andra tycker mycket om sex i många olika former, med olika partners och med olika leksaker. Det är vanligt att folk medvetet eller omedvetet ser ned på folk som är eller beter sig på ett sätt som känns främmande och skrämmande. Men jag vill ha nolltolerans mot sådant. Folk får tycka och göra precis vad de vill, så länge de inte skadar någon annan. Anledningen är att inget gott kommer ur intolerans. Det finns ingen som helst rimlig anledning att se ned på någon subjektiv preferens (som personerna som har den ofta inte ens kan ”rå för”). I stället leder sådant till konflikter och lidande. Kanske mår man inte ens själv bra i längden av att gå och sura över andras sätt och intressen. Det kan hända att en del människor är ”programmerade” att ogilla något, och att de egentligen inte kan rå för det. I sådana fall kan en början vara att åtminstone på ett intellektuellt plan notera det irrationella i intoleransen. Förmodligen kan man anpassa sig så att man själv mår bra, utan att det behöver gå ut över någon annan. Man kan inte rå för vad man känner, men man kan (i någon mening) rå för vad man gör. ## Etik: Storboven i dramat Klinisk medicinsk verksamhet är till för att hjälpa människor att må bättre. Läkare kan hjälpa människor som är skadade och sjuka, eller mår dåligt av någon annan anledning. Ibland finns bot, ibland lindring, det senare stundom i form av ett tröstande samtal. På sjukhus och läkarutbildningar är fokus stort inte bara på de rent medicinska aspekterna, utan också på patientbemötandet och på etiken inom sjukvården. Allt detta är mycket bra. Men samtidigt kan jag känna att lejonparten av alla problem inte alls har så mycket med sjukvården att göra. Problemen kan inte i grunden lösas av doktorn och sjuksystern, och inte heller är det dessa aktörer som orsakar problemen. Det är nämligen inte sjukdomar och fysiska skador som orsakar större delen av lidandet i världen. Storboven i dramat är i stället människan själv, och det sätt hon behandlar sina medmänniskor på, inte minst här i västvärlden. Ibland känner jag att det är där jag borde lägga mitt fokus. ## Etik: Olika svårighetsgrader Jag tror att det som jag avskyr allra mest i världen, det är när människor brister i sina försök att förstå hur andra människor har det, tänker och känner, och i sina handlingar uppvisar avsaknad av empati. Men varför skriver jag då så lite om sådant på min webbplats, och så mycket om t.ex. språkfel? Anledningen är att det är förhållandevis enkelt att påverka folks språkbruk, men att få en människa att se på världen med nya ögon och ändra sin inbyggda moraliska kompass, det har enligt mina erfarenheter en svårighetsgrad någonstans mellan ”mycket svårt” och omöjligt. ## Månadens New York-bild (september 2016) ## Det professionella samtalet En annan sak som inte direkt är ”anpassad för mig” i läkarutbildningen är utbildningen i professionell samtalsteknik, åtminstone inte som den är utformad under de första tre terminerna. I princip handlar undervisningen om att få studenten att bli van vid det professionella samtalet, som på många sätt skiljer sig från den sorts informella kommunikation ”man” är van vid med sina kamrater sedan tidiga barnsben. Bland annat krävs en helt annan attityd, respekt och saklighet och förmåga till att lyssna och vara empatisk och samtidigt styra och leda. Som alltid är jag precis tvärtom: informella ”kompisrelationer” till jämnåriga har jag alltid haft mycket svårt för, och nästan aldrig haft. Däremot är jag mycket bekväm i den professionella ledarrollen, oavsett om det rör sig om lärarrollen eller läkarrollen. Där är jag hemma. (Det jag skulle ”behöva” träna på är snarare den informella kommunikationen med jämnåriga, t.ex. i klassen!) ## HEL-trauma och obduktionsrekreation Jag har många gånger tidigare skrivit om hur illa läkarprogrammets PBL-metodik passar mig. (Exempel: 259, 323 samt 368.) Ett annat exempel på där jag inte riktigt passar in i mallen är när det gäller dissektioner och obduktioner. Det verkar nämligen som om majoriteten av studenterna tycker att sådant är obehagligt, och ibland får man intrycket av att lärarna nästan förväntar sig att studenterna skall tycka så. Momenten introduceras med mycket stor varsamhet under flera terminers tid, lite åt gången och med mycket information och stöd (inklusive präst). Själv tycker jag inte det finns någon komponent av obehag alls. Tvärtom tycker jag det är trevligt att vi (”för en gångs skull”) får göra något genuint naturvetenskapligt lärorikt och intressant. Själv hade jag i stället behövt extra stöd under första terminen på grund av HEL-traumat. (Och detta menar jag bokstavligt.) Det har vid något tillfälle hänt att jag känt mig lätt irriterad, inte främst över varsamheten i sig (som är bra för studenter som tycker att det är obehagligt), utan över lärarnas fördomsfullhet i deras tro att ”alla” studenter tycker och känner lika. Men hur kommer det sig att jag inte tycker det är obehagligt med obduktion? Det vet jag inte. Kanske är det en konsekvens av det genetiska arvet (och lotteriet), eller så har det med uppväxten att göra. Det senare förefaller inte helt osannolikt. Jag var alltid utanför som barn, var mobbad och hade sällan några vänner. Detta gav mig mycket tid över åt att tänka. Eller så var jag helt enkelt lagd åt tankehållet. I vilket fall som helst blev det mycket funderande, i synnerhet på högstadiet då jag tänkte väldigt mycket på döden, meningen med livet, rätt och fel, vår plats i universum. Det var också då jag började skriva uppsatser om dessa ämnen. Jag skrev en ny sådan varje år, fram tills 2006. Det dokumentet tycker jag nämligen fortfarande är så pass klockrent att jag inte känner något behov av att skriva ett nytt dokument. Jag känner att jag har tänkt klart när det gäller livet, döden och etiken (med marginal). Jag kan inte komma på något mer än vad som står i dokumentet från 2006. Jag känner mig heller inte ett dugg rädd för döden. Det som är otäckt här i livet – och det finns väldigt, väldigt, mycket sådant – är lidandet, och döden garanterar ju faktiskt frihet från lidande. Lägg sedan till dödens oundviklighet, så förstår du min inställning: det är inte vist att vara rädd för något som dels är oundvikligt, dels inte är farligt. Utöver tänkandet har jag också fått hård hud genom uppväxten. Som nämnt på min webbplats har mitt liv sedan skoltiden till alltför stor del varit en enda lång kedja av djupa livskriser. Hur många gånger har jag inte känt att ”livet är slut”, ”nu är det över” (som t.ex. efter mitt möte med den administrativa chefen, efter mitt möte med tågpsykologen, efter lägenhetsvisningen och under hela termin 1 på läkarprogrammet). Då blir man kanske lite avtrubbad, åtminstone så pass att man inte längre är rädd för döda kroppar, som sedan länge blivit av med allt sitt lidande. Häromdagen pratade en amanuens om obduktionsundervisningen. Hon var faktiskt bra. Hon betonade flera gånger att alla är olika, och att det faktiskt finns personer som inte alls tycker att det är obehagligt. Det tyckte jag om. Kanske hade hon läst 175 (men nästan säkert inte). Hon förirrade sig emellertid lite, anser jag, när hon begrundande inte-skada-principen. Hon menade på att det onekligen kan uppfattas som att man orsakar ”skada” om man skär upp en kropp och tar ut alla organ. Njaoe, så kan man kanske se det, men helst inte. Vad har vi klinisk medicinsk verksamhet till? Det finns i princip bara en anledning, och det är för att vi vill göra människor friskare och lyckligare: vi vill minska lidandet och öka välmåendet i livet. Obduktioner orsakar inget lidande för patienten (eftersom patienten är död vid det laget), men den vetenskapligt sett nästan ovärderliga kunskap som erhålles från obduktioner används för att förstå sjukdomsförlopp till gagn för alla nu och i framtiden levande människor. Obduktioner gör alltså nytta – inte skada. ## Sommarens arbete Under sommaren har jag fått ganska mycket arbete gjort: Förra sommaren skapade jag 2000 nya ordboksartiklar, varav drygt 700 om medicin. Att det blev färre den här sommaren berodde på att texteditorskontrollen och Rejbrand Text Editor tog ganska lång tid. Över lag är jag emellertid mycket nöjd med sommarens arbete. ## Brev till CSN Jag skickade följande brev till CSN: Linköping den 24 augusti 2016 Bästa studiestödshandläggare! Jag heter Andreas Rejbrand och bor i Linköping. Jag har lidit av mental ohälsa ända sedan lågstadiet. Framför allt har jag alltid känt mycket starkt att jag är annorlunda jämfört med alla andra, och att jag inte ”passar in” i samhället. Som barn kände jag mig mycket äldre än mina jämnåriga, och jag kunde inte alls identifiera mig med dem. Jag tyckte mest att de var omogna och agerade oetiskt, oeftertänksamt och ovuxet. Mina intressen – matematik, fysik, kemi, biologi, fysiologi, övrig naturvetenskap, läroboksförfattande, matematisk konst, språkvård, vackra böcker, operativsystem, programmering, webbdesign (semantiskt rika hypertextdokument), vackra saker – delas till synes inte av någon. Mest problem under uppväxten gav emellertid ensamheten, och i synnerhet avsaknaden av kvinnlig närhet. Detta ledde till mycket djup depression, långa sjukhusvistelser och medicinering. (Jag äter 30 mg escitalopram i dag, och började äta medicinen för tio år sedan.) I samband med en sjukhusvistelse fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Den diagnosen har bara ställt till med elände för mig, eftersom min omgivning använt den för att trycka ner mig. Jag slutade gymnasiet med högsta möjliga betyg (MVG) i alla ämnen förutom i Idrott och hälsa A (där jag fick VG, näst högsta betyget). [1] Direkt efter gymnasiet började jag på Fysikprogrammet vid Linköpings universitet, där jag läste matematik och fysik. Jag läste där 300 poäng och fick kandidat- och masterexamen med 5:a som typbetyg på alla kurserna [2]. Sedan började jag som doktorand i matematik vid Matematiska institutionen på samma universitet. Mellan 2008 och 2014 arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen. Det var ett jobb som passade mig perfekt! För första gången i mitt liv kände jag att jag verkligen passade in. Jag älskade det jobbet! Det verkar också som om jag gjorde ett bra jobb, för jag fick mycket uppskattning från studenterna. Vid över en handfull tillfällen berättade enskilda studenter att jag var den bästa lärare de haft. Vid terminsslut brukade jag få tårtor [3], blommor [4] och tavlor [5]. Jag vann också Y-sektionens lärarpris, med motiveringen ”För att alltid finnas tillgänglig till att besvara studenternas frågor med tålamod, glädje och dedikation samt att genom en stor repertoar av alternativa förklaringsmodeller lyckas förmedla det vackra och intressanta i matematiken och ta undervisningen till nya nivåer.” Tyvärr var jag tvungen att sluta som deltidslärare eftersom anställningen var tidsbegränsad, och det var därför jag började som doktorand. Jag tyckte om de avancerade kurserna i matematik [2] och den lilla undervisning jag fick bedriva (20 %), men var inte så förtjust i det forskningsämne jag blivit tilldelad (det var inte ens det ämne jag sökte när jag sökte jobbet). Tilltagande mental ohälsa, plus en mycket infekterad konflikt med den administrativa avdelningen angående arbetsrummet, gjorde att situationen blev ohållbar. Efter ett möte med den administrativa chefen drabbades jag av en kris och hade svårt att vistas i institutionens lokaler ett halvår efteråt. Till slut orkade jag inte mer, utan jag sade upp mig. (Detta tror jag var en stor förlust inte bara för mig personligen, utan också för mina studenter och för samhället i stort. Jag erbjöd mig att arbeta 150 % för 80 % av lönen, och hade då gjort ett jobb av absolut toppklass, eftersom jag verkligen brann för matematikundervisning. Jag tror jag hade kunnat gå mycket långt här.) Då hade jag drygt 200 000 kronor på bankkontot och kanske 120 000 kronor i CSN-skulder. Jag sökte jobb på ICA Maxi, men fick det inte. Jag försökte också komma in på lokförarutbildningen, men psykologen tyckte inte om min historia av mental ohälsa. Jag råkade också skicka in en anmälan till läkarprogrammet vid Linköpings universitet. Jag kom in där och började där våren 2015. Första dagen på läkarprogrammet var en av de värsta dagarna i mitt liv. Dels var jag i chock på grund av den ekonomiska situationen, dels drabbades jag av en djup identitetskris. Från att ha varit ”någon” var jag nu ”ingen”, vad det nu betyder. Jag tror, som nämnt ovan, att en betydande källa av tillfredsställelse (om än inte glädje) tidigare var att jag hade ”kommit någonstans” i världen och hittat ”min plats”. Jag älskade lärarjobbet, och jag tror också att jag gjorde nytta. Det jobbet var mitt liv, och min identitet. Jobbet var tillfredsställande, och jag var väldigt stolt över att vara lärare. Jag tror att jag till viss del såg det som en kompensation för de (livslånga) enorma besvikelserna och frustrationerna i mitt sociala liv att jag hade ett riktigt bra jobb, där jag också kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb. Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat allt det här. Jag var i stället student igen och det var ”Dag 1” på en mycket lång utbildning. Jag hade ramlat ner från backen jag så mödosamt bestigit de senaste åtta åren och var tvungen att klättra upp igen från botten. Allt jag hade var borta: jag var inte längre lärare, jag hade inget jobb, jag gjorde ingen nytta längre, jag var inte längre ”bra på det jag gjorde”, min ekonomiska situation var mycket svår, jag hade inget eget rum på universitetet, jag hade inga rutiner längre. Jag var ”ingen”. [6] Dessutom drabbades jag av en social kalldusch. De senaste sju åren hade jag förstås i egenskap av lärare haft mycket kontakt med studenter. Nu var jag själv student. Det kändes mycket konstigt; det var en chock. Sedan är jag mycket bättre på relationen lärare–student än student–student; i praktiken saknar jag helt naturlig förmåga att skaffa vänner i symmetrisk relation. [6] Faktiskt gick jag på morgonen fram till en grupp studenter (för mig okända, och inte i min klass) som satt och arbetade med något och frågade hur det gick för dem, bara för att få känna mig lite som en lärare igen. Det verkade inte som om de tog illa upp. Det var en surrealistisk och mycket obehaglig känsla som präglade min tillvaro under förmiddagen. ”Vad sjutton gör jag här?” undrade jag. Hela första terminen var ett trauma, eftersom jag förlorat mig själv. Rollen som student var väldigt svår, speciellt när det gällde kontakten med andra studenter. Jag passade verkligen inte in. Det visade sig också att läkarprogrammet i Linköping förmodligen är det läkarprogram i Sverige som passar mig allra sämst, i och med att det är PBL-baserat (d.v.s. speciellt anpassat för personer som har koncentrationssvårigheter och egentligen inte är särdeles intresserade av medicinsk vetenskap). Jag märkte också till min förvåning att jag var ganska ensam i klassen om att ha ett genuint och stort intressese för organisk kemi, biokemi, cellbiologi och människans fysiologi (på cellulär–molekylär nivå), samt en stor kärlek för att läsa vackra läroböcker från pärm till pärm. [7] Faktiskt är det kanske först nu, drygt tre terminer senare, som jag börjat anpassa mig till min nya livssituation. Jag har presterat bra på läkarprogrammet hittills. Jag har klarat alla skrivningar på första försöket (med god marginal) och också fått mycket beröm för patientbemötandet på vårdcentralen. (Läkarrollen, liksom lärarrollen, passar mig mycket bra. Rollen som student, däremot, har jag mycket svårt för, speciellt i relation till andra studenter, som också ofta är mycket unga människor.) Jag har dock en plan för framtiden. Den är att göra klart läkarprogrammet, göra AT och sedan ST. Sedan tror jag att jag kommer att få en livssituation som jag faktiskt trivs med. Som nämnt älskar jag all naturvetenskap, inklusive biokemi, cellbiologi, fysiologi och medicin, och läkarrollen passar mig alldeles utmärkt. Min avsikt är att använda min fritid (såväl nu som i framtiden) till mina andra intressen i livet. Bland annat arbetar jag på en mycket omfattande lärobok i matematik (på högskolenivå). Jag skriver också regelbundet artiklar [8] om matematik, språkvård, programmering och webbdesign, skapar matematisk konst [9] och skriver datorprogram [10] som jag ger ut gratis på Internet. Enda problemet är ekonomin. Jag räknar preliminärt med att gå i konkurs under våren eller sommaren 2017. För att kunna fortsätta på läkarprogrammet behöver jag några (egentligen flera) hundratusen kronor (i bidrag och/eller lån). Jag skulle därför önska att ni gav mig en miljon kronor i bidrag. Om detta inte är möjligt, vilket jag starkt misstänker är fallet, skulle jag önska att jag kunde få normalt studiemedel under återstoden av läkarstudierna. Annars är jag förmodligen tvungen att avbryta studierna, vilket troligtvis inte ens samhället skulle tjäna på. Jag bifogar ett av mina senaste matematiska konstverk [11], som jag gjort i min egenutvecklade matematiska programvara AlgoSim [10b]. Jag har alltid känt mig sviken av det svenska samhället. Men kanske kommer jag efter det här att säga ”Centrala studiestödsnämnden, det är en bra myndighet, det!”. Med respektfulla hälsningar, Andreas Rejbrand, MSc Linköping www.rejbrand.se andreas@rejbrand.se Bilaga A. Referenser: [1] https://rejbrand.se/rejbrand/grades.asp [2] https://rejbrand.se/rejbrand/courses_liu.asp [3] https://rejbrand.se/rejbrand/pix/ExtNews/t%C3%A5rta.jpg [4] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=207 [5] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=143 [6] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=338 [7] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=323 [8] https://rejbrand.se/rejbrand/documents.asp [9a] https://rejbrand.se/rejbrand/mathart.asp [9b] https://rejbrand.se/rejbrand/newsfilter.asp?q=Matematisk+konst [10a] https://rejbrand.se/rejbrand/applications.asp [10b] https://english.rejbrand.se/AlgoSim/ [11] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=353 ## Making a single monitor go to sleep in a Windows multi-monitor setup I have always had two or three monitors on my desktop, all connected to my main computer. In addition, I have a large wall-mounted LCD TV, also connected to the main computer, on which I display presentations and use Windows Media Center (or occasionally an HTML5/Flash/Silverlight player, if I have no other option) to view films and other video. When I watch films at night, I turn off the desktop monitors, because I want it to be dark in the room. This has always worked well, until recently when I upgraded the main desktop monitor. Now there is a problem: when I turn on the monitor again, all windows on that desktop are moved to a different monitor (even the minimized ones, which are the most numerous). Hence, I have to move manually all these windows back to the main monitor each time I turn it on again. Naturally, this is highly annoying, and, unfortunately, there seems to be no good solution or workaround offered by Windows. For instance, although it is easy programmatically to make all monitors go to sleep (by sending a WM_SYSCOMMAND message with a wParam value of SC_MONITORPOWER and a lParam value of 2), this has the unfortunate effect of also turning off the wall-mounted LCD TV, which has a clearly detrimental effect on the film-watching experience. Fortunately, two facts saved the day: • The new monitor happens to come with a very easy-to-use SDK (basically a DLL and some documentation). • I happen to be a Win32 programmer. Hence, I wrote a tiny Windows CLI utility to put the main monitor to sleep individually: program monman;{$APPTYPE CONSOLE}const  DellMon = 'DellMonitorSdkDll.dll';const  MONITOR_ERR_TIMEOUT = 1;  MONITOR_ERR_PARAMS = 2;  MONITOR_ERR_CONNECT = 3;  MONITOR_ERR_COMMS = 4;  MONITOR_FAILURE = -1;  MONITOR_SUCCESS = 0;  POWER_STATE_OFF = 0;  POWER_STATE_ON = 1;  POWER_STATE_STANDBY = 2;type  TMonitorCode = integer;function GetAvailableMonitors(var Count: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;function ConnectMonitor(Monitor: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;function DisconnectMonitor: TMonitorCode; cdecl; external DellMon;function SetPowerState(PowerState: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;function MonCheck(const FuncName: string; Code: TMonitorCode): boolean;begin  result := Code = MONITOR_SUCCESS;  if not result then    writeln('Error: ', FuncName, ' failed with code ', Code, '.');end;procedure SetDellMonitorPowerState(PowerState: byte);var  cmon: byte;begin  if not MonCheck('GetAvailableMonitors', GetAvailableMonitors(cmon)) then Exit;  if cmon = 0 then  begin    writeln('Error: no compatible monitor found.');    Exit;  end;  if not MonCheck('ConnectMonitor', ConnectMonitor(0)) then Exit;  try    MonCheck('SetPowerState', SetPowerState(PowerState));  finally    MonCheck('DisconnectMonitor', DisconnectMonitor);  end;end;begin  if ParamCount = 1 then    if ParamStr(1) = 'on' then      SetDellMonitorPowerState(POWER_STATE_ON)    else if ParamStr(1) = 'off' then      SetDellMonitorPowerState(POWER_STATE_STANDBY)    else if ParamStr(1) = '/?' then    begin      writeln('monman: controls Dell UP2716D and UP2516D monitors.');      writeln('Usage:');      writeln('  monman on');      writeln('    Turns on the monitor.');      writeln('  monman off');      writeln('    Turns off the monitor (standby mode).');      writeln('  monman /?');      writeln('    Displays this help message.');    end    else      writeln('Error: Invalid parameter. Type monman /? for help.');end.

Putting the executable on the PATH, this works like a charm:

## Rejbrand Text Editor 3.0.0.5

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.4 to 3.0.0.5. The new version implements the following new feature:

• When opening the Save As dialog box in a new file, the first 64 characters of the first line of the document text is used as the initial file name in the dialog (after being transformed to a valid Win32 file name). When opening the Save As dialog in an existing file, the current file name is used as the initial file name in the dialog.

This new feature was implemented in response to a feature request I received by a user of Rejbrand Text Editor earlier today.

## Rejbrand Text Editor 3.0.0.4

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.3 to 3.0.0.4. The new version implements the following changes:

• In 3.0.0.3, the character Unicode information in the status bar was not updated if you moved the caret immediately after hitting Backspace or Ctrl+U (and possibly after other actions). This has been fixed in 3.0.0.4.
• Default AutoReplace item \lightning for ☇ (U+2607: LIGHTNING) is now spelled correctly.

## Unicode Character Informer 2.0.0.0

I have published a new version of my application Unicode Character Informer, which shows the codepoint, official Unicode description, and Unicode block of any Unicode character you copy to clipboard. The main new feature of this version (compared to the original 1.0.0.0) is that the new version supports all Unicode 8 codepoints, including those beyond the BMP; the previous version supported an older Unicode version, and was, in addition, restricted to the BMP.

## Rejbrand Text Editor 3.0.0.3

I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.2 to 3.0.0.3. The new version implements the following changes:

• The multi-input dialog of the “double quotation mark” class now contains » and «.
• The multi-input dialog of the “single quotation mark” class now contains › and ‹.
• If the clipboard contains both a bitmap and text, the text will be pasted and not the bitmap (this was a bug). This happens, for instance, when you copy cells from Microsoft Excel.
• A couple of visual issues in the GUI when run in a high-contrast colour scheme has been fixed.
• A bug that made panning the caret out of the screen via the bottom edge difficult has been fixed.
• A tip of the day has been added, informing the user of the rteditor command (AppPath).

## Blinda robotar

Att basera undervisningen på ”pedagogisk forskning” eller en ”pedagogisk metod” är som att låta blinda robotar måla tavlor.

## Pedagogisk utbildning

Ekot rapporterar att högskoleminister Helene Hellmark Knutsson anser att de svenska högskolorna måste prioritera pedagogisk skicklighet högre.

Så långt låter det mycket bra. Det finns många lärare i den svenska högskolan som inte håller måttet, mestadels sådana som egentligen inte är så förtjusta i undervisning, utan som föredrar forskning. Det vore mycket trevligt om personer som inte är forskare, men som brinner för undervisning, också skulle få en chans att få fast anställning.

Men ganska snart i Ekots rapportering framkommer den föreslagna lösningen på problemet: obligatoriska kurser i pedagogik.

NEEEEEEEEJ!

Ja, vi behöver goda pedagoger vid den svenska högskolan, och ja, det råder här och där ganska stora brister på den punkten i dag. Men nej, obligatoriska kurser i pedagogik är helt fel väg att gå! Det som krävs är personer som älskar att undervisa och brinner för det. Själv arbetade jag sju år som lärare i matematik vid Linköpings universitet, och jag brann verkligen för jobbet. Inte helt oväntat fick jag också väldigt mycket uppskattning från mina studenter, bland annat i form av tårtor, tavlor och blommor vid kursslut. Och jag vann också pris som bästa lärare. Jag har dock ingen som helst formell pedagogisk utbildning. Byråkratin i den svenska högskolan (plus en del mental ohälsa) tvingade mig dock att sluta undervisa (och i dag är jag läkarstudent). På den nämnda högskolan fanns det en hel del utomordentligt goda pedagoger, som genomgående fick ovationer av sina studenter, och goda resultat på kurserna. Nästan alla dessa beklagade sig över de ”pedagogiska kurserna” som var obligatoriska. En av dessa lärare sade att det man lär sig på dessa kurser antingen är ”trivialt” eller ”inte sant”.

Jag tror i stället att vägen att gå är att tillåta folk som verkligen brinner för att undervisa, att faktiskt undervisa. Mindre byråkrati och färre måsten gör att folk får göra det som de faktiskt är bra på.

Anmärkning: Större delen av den här texten skrev jag som en kommentar till en artikel i Läkartidningen.

## Språkvård: Kolon används vid ändelse på specialtext

Jag har förtydligat min artikel om språkvård genom att först prata om genitiv av förkortningar specifikt och sedan om ändelser på specialtext i allmänhet.

## Rejbrand Text Editor 3.0: Source code available

I have published the source code of Rejbrand Text Editor 3.0 and all its components (including the TextEditor control). You can view the code here.

## Rejbrand Text Editor 3.0.0.2

Jag har de senaste dagarna uppdaterat min texteditor till version 3.0.0.2. Bland annat följande buggfixar och förbättringar har implementerats:

• En bugg som gjorde att en parsande formateringsprocessor under sällsynta omständigheter kunde orsaka ett oväntat undantag har åtgärdats.
• Prestandan vid visuell markering av sökträffar har förbättrats markant i stora filer.
• Felaktigt beteende hos omslutningsfunktionen (t.ex. vid Ctrl+B) när markören är efter EOL har åtgärdats. (Detta fel var i synnerhet beklagligt med tanke på att AutoIndent-funktionen infogar virtuella blanksteg.)
• Timglaspekare för Edit/Sort lines.
• Typografiskt fel åtgärdat i dokumentationen.
• Ett renderingsfel som inträffade ifall en flerradsmarkering ersattes med en text på en rad samtidigt som området efter EOF var synligt på skärmen har åtgärdats.
• Det kan inte längre inträffa att en lägesändring från ett tillstånd utan rullningslist till ett tillstånd med rullningslist gör så att en tidigare synlig markör hamnar utanför klientytan.
• Spara som-dialogen använder nu textfilens nuvarande filnamns katalog som startkatalog (om nuvarande filnamn existerar).
• Omärkbar (?) prestandaförbättring när en ångrahistorikversion appliceras.

Dessutom har följande nya funktioner implementerats:

• Editorns teckeninmatningstransformer är nu tillgängliga via menyn Options/Input transforms.
• Kortkommandot F8 går nu direkt till strängsökfunktionen i fönstret Character Information, för snabb sökning efter tecken (via teckenbeskrivning) i Unicode-databasen.
• Det är nu möjligt att manuellt ändra INI-filen med inställningar så att AlgoSim-beteendet “AutoToggle” (vid infogning av * och -) från Rejbrand Text Editor 2.x aktiveras i editorn.

## A “Task Input Dialog” for the Microsoft Windows desktop

The new version of Rejbrand Text Editor makes use of a new input dialog I developed for it. Microsoft Windows has always had the MessageBox function, and since Windows Vista, you have been able to use the very nice Task Dialog. However, there has never been a standard input box dialog. This has made a lot of custom input dialog boxes appear in custom libraries and frameworks, including the VCL. However, the VCL input dialogs are far from aesthetically pleasing. Therefore, I developed my own dialog with a visual style closely resembling that of a task dialog – in fact, I followed the metrics specified by Microsoft closely while designing the dialog window. In addition to being aesthetically pleasing, the dialog box has many features related to input transforms and input verification.

The class is called TMultiInputBox and you can download the source code at specials.rejbrand.se/dev.

Below are some screenshots of the dialog:

## Flyttad webbplats för Rejbrand Text Editor

Häromdagen publicerade jag den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Samtidigt skapade jag helt nya webbsidor för texteditorn. Jag valde då att lägga dessa under min huvudsakliga webbplats (english.rejbrand.se/rejbrand) och inte under en helt egen avdelning (english.rejbrand.se/rteditor) med egen design som tidigare. Detta gör jag bland annat för att det är lättare att underhålla en webbplats än att underhålla flera. Dessutom har designen på huvudwebbplatsen förbättrats kraftigt de senaste åren, vilket nu också är RTE-webbsidorna till gagn. Bland annat använder jag nu den nya programinformationsdesignen (som tidigare använts för t.ex. BookBase) även till texteditorn (se bild).

Adressen till den gamla webbplatsen för texteditorn, english.rejbrand.se/rteditor, omdirigerar nu till texteditorns nya webbsidor (detta gäller på filnivå – t.ex. går /rteditor/screenshots.asp till /rejbrand/rte_screenshots.asp). Den gamla webbplatsen finns emellertid fortfarande kvar på Internet, på adressen https://english.rejbrand.se/rteditor/old/, där också den gamla versionen (2.1) av programmet kan laddas ner (även om nästan ingen torde föredra version 2.1 framför version 3.0).

## Ny version av Rejbrand Text Editor (3.0)

Jag publicerade i går en första betaversion av den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Det senaste åren har jag arbetat med att skriva en helt ny texteditorskontroll från grunden, och det är denna kontroll som nu används i den nya versionen av texteditorn. Även själva texteditorsapplikationen är helt nyskriven, men det mesta arbetet ligger inte helt oväntat i editorskontrollen. De flesta funktionerna i applikationen bygger på funktioner i kontrollen.

Den nya versionen av texteditorn har kvar nästan alla funktioner som fanns i den gamla versionen, bland annat dessa:

• ytterligare kortkommandon (t.ex. för att rensa raden, flytta rader upp/ner, markera/kopiera ord)
• automatisk indentering
• ytterligare filkommandon (t.ex. återställ, kör, ta bort fil, öppna mapp)
• panoreringsläge (Alt eller Scroll Lock)
• syntaxfärgning, radmarkering, matchning av parenteser, visning av dolda tecken
• automatisk ersättning av teckenkoder (såsom \int)
• möjlighet att infoga tecken via kodpunkt och Ctrl+U (som Alt+X i Word)
• utförliga funktioner för granskning av, sökning efter och infogning av godtyckliga Unicode-tecken (inom BMP)
• möjlighet att exportera syntaxformaterade dokument till HTML
• många HTML-kortkommandon
• transformation vid inklistring
• enkla transformationer: ROT-13, Caesar, Vigenère, skiftläge, …
• hög prestanda i stora filer, även vad gäller sök/ersätt (som också stödjer flerradstermer)

De kanske största nyheterna i den nya versionen är följande:

• flikgränssnitt (med tillhörande kortkommandon och bufferthanteringskommandon)
• möjlighet att placera markören efter radslut
• om denna funktion är avstängd kommer editorn ändå ihåg ursprungliga kolumnen när markören flyttas uppåt och nedåt mellan rader (som i Microsoft Word)
• blockmarkeringar
• blockinklistring
• möjlighet att trimma (ta bort blanksteg från höger) specifika filtyper vid sparande
• multipla markörer
• ångramodell som inte trunkerar historiken
• dialogruta med ångrahistorik
• inbyggd linjal (som kan visas/döljas med F4)
• bokmärken
• listan med \chr-koder kan redigeras, och är en inställning per Windows-användare (och kan alltså användas av alla kompatibla programvaror)
• ny (och mycket smidig!) metod för att infoga speciella tecken som liknar tecken på tangentbordet (t.ex. olika sorters punkter, streck och citattecken)
• kraftigt förbättrad möjlighet för syntaxmarkering och fler formateringsprocessorer (t.ex. en kombinerad HTML+CSS och en för MediaWiki).

Övriga förbättringar:

• nya funktioner: trunkera rader dynamiskt, filtrera rader, gör rader unika (alla ”kommuterar” med bokmärkesfunktionen), fyll med tecken
• nya funktioner: statistik, Unicode-statistik, sök i dokumentet efter Unicode-tecken med speciella egenskaper, såsom blocktillhörighet
• stöd för fler teckenkodningar och automatisk gissning av rätt teckenkodning
• mer semantisk HTML-export
• automatisk detektering av URL:er
• förbättrade funktioner för att infoga tid och datum
• ny funktion för att infoga Lorem ipsum
• fler HTML-kortkommandon
• hundratals små förbättringar och buggfixar i utseende, beteende och funktion.

Den nya editorskontrollen har dessutom följande nya funktioner, vilka dock ännu inte används alls eller bara i begränsad omfattning i applikationen:

• stöd för radklasser (används i online-hjälpen)
• stöd för olika formatering av olika klasser (används i online-hjälpen)
• radklasser bevaras vid HTML-export (används i online-hjälpen)
• speciellt stöd för inbäddade bilder
• skriptfunktion (kommer troligtvis till applikationen)
• möjlighet att automatiskt transformera inmatade Unicode-tecken, t.ex. till upphöjda, nedsänkta eller inringade bokstäver och siffror (kommer nog väldigt snart till applikationen).

## Matematisk konst: en sval sommarnatt

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Kullarna är gaussiska och växterna bygger på den plana kurvan ρ = |sin 100φ| cos2 4φ ritad på rotationsytan som ges av kvadratrotsfunktionen.

## Matematisk konst: spegelsimulator (del 4)

I de tre senaste artiklarna (348, 349 och 350) har vi bekantat oss med spegelsimulatorn som tydligt antyder att paraboliska speglar, men inte t.ex. sfäriska speglar, samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en punkt (fokus). Men givetvis bevisar dessa grafiska observationer inget! Ett riktigt bevis har jag dock tidigare publicerat på TRECS sida om parabeln.

Låt oss avsluta den här serien med en bild med en annan typ av spegelyta, grafen till cosinus hyperbolicus av avståndet från origo. Här är det tydligt att väldefinierad brännpunkt saknas.

## Matematisk konst: spegelsimulator (del 3)

(Den här artikeln innehåller matematik. Du behöver en modern webbläsare med stöd för MathML, t.ex. Mozilla Firefox, för att visa den korrekt. Om du inte har en sådan webbläsare kan du i stället läsa artikeln i PDF-format.)

Hur fungerar spegelsimulatorn, d.v.s. hur beräknas riktningen hos de reflekterade strålarna?

Situationen är följande: vi har en given yta $S\subset {\mathbb{R}}^{3}$ och en given punkt $P\in S$. Mot denna punkt infaller en ljusstråle, den inkommande strålen, med given normerad riktningsvektor $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$. Denna stråle reflekteras, och problemet består i att beräkna (den normerade) riktningsvektorn $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ för den reflekterade stålen, som alltså kan parametriseras $P+t\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ med $t\ge 0$.

Den fysikaliska lag som är relevant här är reflektionslagen, som säger att

1. den inkommande strålen, ytans normal i punkten och den reflekterade strålen ligger i samma plan
2. vinkeln mellan den inkommande strålen och normalen (infallsvinkeln) är lika stor som vinkeln mellan normalen och den reflekterade strålen (reflektionsvinkeln).

I bilden nedan är den inkommande strålen vit, liksom dess normerade riktningsvektor $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ som pekar mot $P$; normallinjen är röd, liksom den utåtpekande enhetsnormalen $\stackrel{^}{\mathbf{n}}$. Den sökta reflekterade strålen är grön, liksom dess sökta normerade riktningsvektor $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$.

Hur bestämmer vi $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ givet $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ och $\stackrel{^}{\mathbf{n}}$?

Först bestämmer vi (ortogonal)projektionen $\mathbf{p}$ av $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$$\stackrel{^}{\mathbf{n}}$; den är

.

Vi söker nu den vektor $\mathbf{x}$ som går från början av $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ till normallinjen och som är vinkelrät mot normallinjen (rita!). Tydligen är $\mathbf{x}+\mathbf{p}=\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ varför

.

Vi hävdar nu att

,

enligt bilden nedan, där $\mathbf{p}$ och $\mathbf{x}$ är gula.

För det första ser vi nämligen att är en linjärkombination av $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ och $\stackrel{^}{\mathbf{n}}$, så att $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ ligger i det plan som spänns upp av $\stackrel{^}{\mathbf{i}}$ och $\stackrel{^}{\mathbf{n}}$. Att sedan infallsvinkeln är lika med reflektionsvinkeln följer direkt av geometrin, med tanke på den likbenta triangel som uppenbarar sig och som består av två kongruenta rätvinkliga trianglar. (Att de två rätvinkliga trianglarna är kongruenta följer av att de gula sidorna intill de räta vinklarna parvis är lika stora i båda trianglarna och det faktum att de är kongruenta medför i sin tur direkt att deras spetiga vinklar, d.v.s. infallsvinkeln och reflektionsvinkeln, är lika stora. Samtidigt följer att $\left|\stackrel{^}{\mathbf{i}}\right|=\left|\stackrel{^}{\mathbf{r}}\right|$. Det senare faktumet, d.v.s. att den stora triangeln är likbent, följer också av Pythagoras sats applicerad i de två rätvinkliga trianglarna.) Sålunda är $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ en riktningsvektor för den reflekterade strålen, enligt reflektionslagen.

Men $\stackrel{^}{\mathbf{r}}$ är inte bara en riktningsvektor, utan den utlovade normerade riktningsvektorn, eftersom $\left|\stackrel{^}{\mathbf{r}}\right|=\left|\stackrel{^}{\mathbf{i}}\right|=1$.

Som en övning i vektoralgebra kan vi utföra några kontroller:

,

och

vilket visar att $\mathbf{x}\perp \stackrel{^}{\mathbf{n}}$, $\left|\stackrel{^}{\mathbf{r}}\right|=1$ och som förväntat.

## Matematisk konst: spegelsimulator (del 2)

Häromdagen tittade vi på spegelsimulatorn och såg att en parabolisk spegel samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), vilket inte en sfärisk spegel gör. Att enbart sluta sig till detta genom okulärbesiktning av simulatorbilder är emellertid något vanskligt, bland annat eftersom en sfärisk spegel med liten krökning ”nästan” lyckas samla strålarna i en punkt. För att stärka det visuella evidensvärdet bör man sålunda betrakta såväl den paraboliska spegeln som den sfäriska spegeln vid olika stora krökningar.

Låt oss utföra ett sådant experiment. Först visar vi tre paraboliska speglar med ökande krökning:

Notera de väldefinierade brännpunkterna. Nedan visas motsvarande bilder för en sfärisk spegel (klicka för förstoring):

Lägg märke till att det nästan ser ut som om strålarna samlas i den första bilden (liten krökning), medan den andra bilden antyder ett ”misslyckande” för strålsamlingen och den sista bilden med all önskvärd tydlighet förmedlar detta ”misslyckande”. Men även i den första bilden (sfär, liten krökning) så misslyckas strålsamlingen, vilket kan ses vid en rejäl förstoring. Nedan visas en sådan förstoring av dels den paraboliska spegeln, dels den sfäriska spegeln, vid låg krökning (de vänstra bilderna i varje följd):

För nöjes skull kan man också animera de två spegeltyperna (parabolisk och sfärisk) när krökningen ändras kontinuerligt:

Parabolisk spegel

Sfärisk spegel

## Matematisk konst: spegelsimulator (del 1)

Bland de första bilderna jag skapade med min mjukvara AlgoSim (d.v.s. år 2009 eller 2010) var bilder från exempelprogrammet mirrorSim3 som simulerar reflektion i olika typer av spegelytor. De två inbyggda standardvalen är parabolisk och sfärisk yta (d.v.s. ytan är en paraboloid respektive en sfär) och en intressant observation man kan göra med programmet är att den paraboliska spegeln samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), medan en sfärisk spegel inte gör det. Tyvärr hade den första versionen av exempelprogrammet en bugg som gjorde att vinkeln på de reflekterade strålarna inte blev korrekt, men den nya versionen av programmet är felfri och det är den versionen som skapat de två bilderna nedan.

Parabolisk spegel

Sfärisk spegel

Det faktum att den paraboliska spegeln, men inte den sfäriska, samlar de reflekterade strålarna i en punkt syns bäst om man tittar på speglarna från sidan:

Parabolisk spegel (från sidan)

Sfärisk spegel (från sidan)

## Matematisk konst: skuggor av en fjäril

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Fjärilen är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder, och sedan roterad med hjälp av en produkt av enkla rotationsmatriser. De uppenbara projektionsmatriserna används för att ortogonalprojicera fjärilen på de tre koordinatplanen i rummet.

## Matematisk konst: fjärilar flyger i natten

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Varje fjäril är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder (i parameterplanet). De tre fjärilarna är skalade och roterade i förhållande till varandra med hjälp av skalade produkter av enkla rotationsmatriser. Himlakroppen utgörs av parameterkurvorna för en sfär där varje nod har translaterats slumpmässigt. Såväl fjärilarna som himlakroppen är slumpmässigt färgade med två färger per objekt. Stjärnorna i bakgrunden är slumpvis utvalda punkter på en (stor) sfär. En speciell parametrisering av sfären måste användas för att få en jämn fördelning av stjärnor.

## Saker att göra under sommaren

Under sommaren hoppas jag få mycket arbete gjort:

• Programmering

• Sedan i höstas har jag arbetat på en ny texteditorskontroll för den klassiska Win32-plattformen, som på flera sätt är överlägsen min nuvarande kontroll. Jag kommer förmodigen att bli klar med denna ganska snart.

• När jag är klar med kontrollen planerar jag att skapa en ny version av min texteditor, baserad på den nya kontrollen. Detta bör också vara klart ganska snart.

• Slutligen hade jag tänkt byta ut inmatningskontrollen i AlgoSim mot den nya editorskontrollen, och samtidigt åtgärda en del mycket gamla buggar och designmissar i AlgoSim, samt lägga till ett fåtal nya funktioner. (Helst skulle jag vilja skriva om AlgoSim från grunden, men det finns det inte på långa vägar tid för. Därför får det räcka med lite ”underhåll” av den här typen.) Förmodligen kommer det här att bli utfört under sommaren.

• Förra sommaren skapade jag ett par tusen ordboksartiklar om vanliga ord och om medicin. Jag har sedan dess gått runt och varit småirriterad över att jag inte riktigt hann skapa så många nya artiklar, speciellt inom medicin, som jag egentligen hade velat. Förhoppningsvis kommer jag att skapa många nya artiklar, bland annat inom medicin, den här sommaren också.

• Det är ingen hemlighet att jag tycker att fysiologikursen på läkarprogrammet i Linköping (första året) är under all kritik. Jag har också skrivit om hur man kan läsa medicin och fysiologi på egen hand. Däremot har jag i synnerhet de senaste månaderna haft lite svårt att sova eftersom jag ännu inte skrivit ned hur jag själv skulle lägga upp fysiologiundervisningen under första året om jag blev ansvarig för hela det företaget. (Jag vet precis hur jag skulle göra, men jag känner att jag måste publicera det!) Kanske kommer jag att få lite tid till det i sommar. (En viss tröst är dock att mycket av materialet i en sådan artikel trots allt redan förekommer på eller mellan raderna i de ovan länkade artiklarna, så eventuellt låter jag bli att implementera den här ”nya” artikelidén.)

• Jag känner att jag behöver uppdatera min bok Ändlös längtan med materialet i artikel 338 tillsammans med lite utökade reflektioner. Kanske är det också dags att publicera boken? (Som bekant är det lätt att få en bok publicerad och tillgänglig i bokhandeln, om man bara bekostar kalaset själv. Nu befinner sig min ekonomi i fritt fall, men kanske är det då ännu mer motiverat att publicera boken nu innan alla pengar är slut?)

• Det vore kul att få arbeta lite med matematisk konst också.

• Jag skulle också vilja läsa ut den mycket trevliga patologiboken under sommaren.

• Jag inser att jag inte kommer att hinna det, men jag hade ursprungligen också hoppats kunna skriva på min lärobok i matematisk analys under sommaren.

## Korrekt matematisk typografi, del 2

Tidigare i vår såg vi att ett av de vanligaste nybörjarfelen inom matematisk typografi (i synnerhet i Microsoft Word) är att författaren låter etiketter med naturligt språk (t.ex. i index) och enheter kursiveras, trots att sådan text inte skall kursiveras:

I artikeln såg vi att lösningen är att använda textområden i matematiska formler, vilka infogas med citattecken. Ett textområde är alltså en speciell ”box” inuti ett formelområde, inom vilken Word inte tolkar texten som ett matematiskt uttryck, utan som fri (naturlig) text, som inte heller per automatik kursiveras:

Formeln ovan inmatas alltså med

v_"före"=20 "m/s" .

Det här typografiska missödet – att felaktigt kursivera etiketter och enheter – är som nämnt mycket vanligt. Tänk dig nu att du ser en nybörjare som begår felet. Du informerar henne om att etiketter och enheter inte skall kursiveras. Vad tror du händer då? Jag tror att de flesta nybörjare skulle försöka åtgärda problemet genom att markera etiketten eller enheten och trycka Ctrl+K (sv.) eller Ctrl+I (eng.), eller – hemska tanke – med hjälp av datorns pekdon klicka på knappen för kursiv text i menyfliksområdet. Är detta ett fullgott alternativ till den rekommenderade lösningen (att infoga ett textområde)?

Nej, naturligtvis inte.

Skillnaden är i grunden semantisk. Med den rekommenderade lösningen framgår det i formeln att det som står inuti textområdet är ren text och inte skall tolkas som matematik, men så är inte fallet i den alternativa ”lösningen”, där t.ex. ”före” fortfarande tolkas som en produkt av fyra variabler (nu i okursiv stil). Skillnaden är kanske inte visuellt synlig, men tänk på skärmläsare (t.ex. för blinda personer) och andra datorprogram som försöker tolka formeln.

I en del fall blir även det visuella utseendet felaktigt med den alternativa ”lösningen”. Om t.ex. etiketten innehåller ett bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) så kommer bindestrecket att visas korrekt, som just ett bindestreck, i ett textområde, men med den alternativa ”lösningen” kommer det – så klart – att tolkas som ett minustecken och ritas upp som ett sådant: du får ett längre streck med sedvanligt utökat utrymme runt tecknet, intill ”termerna” i subtraktionen:

Utan textområden (och utan Ctrl+K):

Utan textområden men med Ctrl+K:

Med textområden:

## Matematisk typografi in i språkvårdsartikeln

Tidigare i vår skrev jag en kort artikel om vanliga nybörjarfel inom matematisk typografi. Jag har sedan dess insett att dessa fel är så pass vanliga, och matematisk typografi så pass vanlig inom många områden i samhället, att det är värt att infoga den korta artikeln i min språkvårdartikel, vilket jag nu gjort.

## Månadens New York-bild (juni 2016)

Som jag noterade för ett tag sedan har Microsoft förmodligen ersatt många av sina mänskliga översättare med datorprogram, med mycket tveksamma resultat. Ytterligare ett exempel på det såg jag häromdagen, i följande reklamannons från mitt före detta favoritföretag:

Annonsen säger ”Arbeta från vilken enhet från bara 64.99 kr per månad” vilket är ogrammatiskt. Troligtvis är detta en dålig översättning av engelska uttrycket ”work from any device” vilket på svenska heter ”arbeta från/med/på vilken enhet du vill” eller ”arbeta från valfri enhet”.

## Tyskt dubbel-s (ß) eller grekiska gemena bokstaven beta (β)?

I texter som används i undervisningen på läkarprogrammet ser man ibland konstruktioner såsom ß-kedja och ß-talassemi. Detta är inte bra, för det finns inga begrepp som heter så. Bokstaven ß som används i dessa konstruktioner är den tyska bokstaven dubbel-s. Det författaren egentligen avser är β-kedja och β-talassemi, där bokstaven β är den grekiska gemena bokstaven beta. Även om tecknen ß och β har vissa visuella likheter i en del teckensnitt, så är det rent tekniskt och semantiskt två helt skilda tecken, precis som latinska versalen I och latinska gemenen l. Det är sålunda lika fel att skriva ß-kedja som det är att skriva lnte roIigt.

Det är med andra ord viktigt att inte blanda ihop de två Unicode-tecknen ß (U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S (German)) och β (U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA). Är man osäker på vilket tecken man har på skärmen måste man alltså undersöka kodpunkt eller beskrivning. Ett av de tusen sätt man kan göra det på är att klistra in teckenet i sökrutan på svenskspråkiga Wiktionary, där alla vanliga Unicode-tecken har egna artiklar.

Hur skall man då göra om man sitter i Microsoft Word och behöver infoga ett beta? Det finns många sätt, och vi kommer nu att gå igenom de tre enklaste. Det allra bästa sättet är det vi tar upp sist.

### Metod 1: Dialogrutan Symbol

De flesta som använder Microsoft Word går förmodligen till dialogrutan Symbol. Längst uppe hittar man då diverse latinska tecken, inklusive det tyska dubbel-s:et, som är markerat i skärmdumpen nedan.

Notera att såväl kodpunkten (U+00DF) som beskrivningen (”Latin Small Letter Sharp S”) framgår mycket tydligt, så det ”borde” inte vara så lätt hänt att man väljer detta tecken av misstag.

Om vi går till de grekiska tecknen hittar vi i stället den önskade gemenen beta:

Notera kodpunkten (U+03B2) och beskrivningen (”Greek Small Letter Beta”).

### Metod 2: Windows-verktyget Teckenuppsättning

Sedan Windows 9x-tiden (90-talet) har det förträffliga verktyget Teckenuppsättning följt med operativsystemet Microsoft Windows, och detta program är förstahandsvalet när man på ett applikationsoberoende sätt vill komma åt ett tecken. För att starta Teckenuppsättning, tryck Win+R, skriv charmap och tryck Enter. Se till att markera kryssrutan ”Avancerad vy”. Du kan då dels sortera tecknen efter kategori, dels söka på teckenbeskrivning.

Varning! En nackdel med Teckenuppsättning är att programmet kopierar tecknet som formaterad text. Om du kopierar tecknet från Teckenuppsättning till Word är det sålunda mycket viktigt att du antingen klistrar in tecknet ”som oformaterad text” eller tar bort formateringsinformationen i urklipp innan du klistrar in i Word. Läs mer om hur man klistrar in på rätt sätt i Microsoft Word. (För de tekniskt intresserade kan nämnas att textfältet (intill ”Kopiera tecken:”) som visar tecknen alltså är en RichEdit-kontroll, och inte en standard-EDIT-kontroll.)

### Metod 3: Använd matematisk autokorrigering

Det i särklass enklaste sättet att infoga specialtecken i Microsoft Word är att använda funktionen för matematisk autokorrigering. Denna aktiverar du (i Word 2010) via Arkiv/Alternativ/Språkkontroll/Alternativ för autokorrigering.../Matematisk autokorrigering. Se till att kryssa i rutan ”Använd regler för matematisk autokorrigering utanför matematiska områden”.

När den här funktionen är aktiverad kan du infoga ett gement grekiskt beta genom att skriva \beta direkt i dokumentet, följt av Retur, mellanslag eller ett skiljetecken. Faktiskt får du nu sådana koder för alla grekiska tecken och de flesta matematiska symboler.

### Mer om Unicode-tecken

Det är alltså mycket viktigt att man vet vad det är för tecken man använder på datorn. Hur kan man lätt undersöka ett tecken, t.ex. genom att erhålla kodpunkt eller beskrivning? Ett sätt är att använda svenskspråkiga Wiktionary, som nämnt ovan. Ett annat sätt är att använda en texteditor med bra stöd för Unicode-tecken, t.ex. min egen Rejbrand Text Editor som alltid visar kodpunkt och beskrivning för tecknet vid insättningspunkten:

Jag har också utvecklat ett mycket litet program som ständigt visar kodpunkt och beskrivning för det Unicode-tecken som finns i urklipp. Detta mycket praktiska program kan man med fördel fästa på aktivitetsfältet i Windows 7 eller senare eller koppla till någon av makroknapparna på sitt tangentbord.

## Den sociala situationen

Bakgrund: Läs gärna min bok Ändlös längtan.

Som framgår av boken ledde den något kaotiska och påtvingade omsadlingen häromåret till både ekonomisk kris och en identitetskris och social kris. Jag vill här förtydliga beskrivningen av de senare (icke-ekonomiska) problemen, samt berätta om några andra problem.

### Livet som student

Hösten 2014 var sista hösten i mitt gamla liv. Visst fanns det stora problem redan då: jag mådde inte särskilt bra. Men jag älskade undervisningsdelen av mitt jobb, jag älskade att vara lärare. För det första älskade jag matematiken som ämne. Dessutom fick jag utlopp för min kreativitet när jag skrev artiklar och böcker om matematik, både i direkt anslutning till undervisningen och mer på fritiden; gränsen mellan arbete och fritid var mycket diffus, för jag arbetade ju med mitt största intresse. För det andra älskade jag rollen som lärare. Som lärare på MAI hade jag mycket stor frihet att själva lägga upp undervisningen som jag ville, och jag kunde lägga ned hela min själ i arbetet. Men mest relevant för den här diskussionen är kanske att den sociala rollen som lärare passade mig perfekt.

Som lärare träffade jag många människor, både kollegor och studenter. De förra var trevliga eftersom vi delade samma intresse och arbete. Men roligast tyckte jag nog ändå att kontakten med studenterna var. Lärarrollen i relationen lärare–student var mycket naturlig för mig, och jag trivdes riktigt bra i den. Dessutom älskar jag kunskap, coola fakta och snygga lösningar och att lära ut sådant.

På något sätt betydde mitt (lärar)jobb nästan allt för mig. Det var den jag var. Jag kände att jag hade kommit någonstans i världen, hittat min plats i samhället, och jag kände att jag gjorde nytta och ett riktigt bra jobb. Jag var riktigt bra på ”det jag gjorde” och jag var ”någon”. Faktiskt betraktade jag lärarjobbet som ett högstatusjobb och betraktade det nog till viss del som en ”kompensation” för alla kriser och sociala misslyckanden jag gått igenom i livet, att jag nu hade ett fantastiskt jobb som jag älskade.

Det hände att jag, när jag var nedstämd, tänkte att jag åtminstone kunde vara väldigt glad för att jag kommit så pass långt som jag hade och – i synnerhet – att jag inte var student längre (hemska tanke).

Som framgår i boken var första dagen på läkarprogrammet hemsk; det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag insåg då att jag förlorat allt som jag hade haft. Jag var inte längre lärare, gjorde ingen nytta, hade ingen roll i samhället, var inte på samma sätt bra på ”det jag gjorde”, hade ingen status. Att jag dessutom befann mig i ett ekonomiskt fritt fall som jag inte trodde att jag skulle klara mig ur gjorde inte saken bättre. Den kanske största kallduschen var emellertid den sociala: från att i många år ha haft kontakt med studenter i egenskap var lärare, var jag nu själv förstaårsstudent och förväntades interagera med andra studenter i relationen student–student, som jag har svårt för (det är en helt annan relation än lärare–student). Som student saknar jag i princip helt förmågan att skapa symmetriska informella relationer till andra studenter. Det faktum att jag alltid känt mig mycket äldre än vad jag är hjälpte inte, men det som verkligen gjorde att jag inte klarade av den sociala situationen den första tiden var den enorma chocken som orsakades av hela situationen.

Att jag nu var student kändes helt fel (kanske på samma sätt som för personer som är födda med fel kön). Jag visste inte vem jag var längre. Jag kände att jag inte alls passade in. Jag tappade hela min identitet.

Det värsta var kanske inte vad jag nu inte längre var (lärare), utan vad jag nu hade blivit (student). Studenter är unga människor, och jag har alltid haft mycket svårt att identifiera mig med unga människor. Och en student är någon som är på väg att bli något, men som ännu inte är något. Med tanke på hur otroligt viktigt det var för mig med den ”status” som mina akademiska meriter och mitt jobb medförde kändes detta extra jobbigt. Mitt tidigare jobb var ju mitt liv – jag hade inte, som de andra studenterna, några vänner eller andra fritidsintressen att leva för.

Förlusten av min identitet gjorde att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Min personlighet var kopplad till lärarrollen. Situationen försvårades förstås av att jag var tvungen att gå den sanslöst värdelösa HEL-kursen de första veckorna. Jag lärde mig inget av den, och den kändes fullständigt meningslös och löjlig. Dessutom är hela utbildningen baserad på PBL och ”basgrupper”, som i princip inte ger mig något alls. Jag lär mig bäst genom att sitta hemma och läsa läroböcker; att sitta och ”tjafsa” i grupp gör inte att jag lär mig mer, förstår mer eller memorerar bättre. Dessa ändamålslösa men obligatoriska moment (två gånger per vecka) gör det extra svårt för mig att veta hur jag skall bete mig; jag har svårt att ta det på allvar. Extra problematiskt blev det första året i och med att jag redan innan jag började på läkarprogrammet kunde all fysiologi från tidigare självstudier, vilket gjorde att ”basgrupperna” kändes än mer ändamålslösa. Vidare bjöd första året på en uppsättning moment som jag upplevde som idiotförklarande, såsom övningar i etik, vetenskaplighet, kritiskt tänkande och kommunikation, sådant som jag alltid brunnit för och arbetat med sedan högstadiet (inklusive nästan tio år på universitet, som lärare och som forskare).

Ytterligare en sak som komplicerat min roll i ”basgrupperna” är att jag gärna drar åt ett lite annat håll än de andra studenterna. Medan jag tycker att den grundvetenskapliga (naturvetenskapliga) förståelsen – den organiska kemin, biokemin och diverse fysikaliska principer, cellbiologin och fysiologin – är det mest intressanta verkar de flesta andra studenter mest vara intresserade av strikt kliniska kunskaper.

Det jag försöker säga är att den turbulenta starten på utbildningen, den nya, mycket obekväma rollen som student, den nya sociala situationen som en av studenterna i en klass och utbildningens upplägg har gjort det svårt för mig att veta vem jag är och hur jag skall bete mig. Det har varit – och är – en ganska stor identitetskris. Nu har det gått snart tre terminer, och jag har börjat anpassa mig lite, men det är ändå långt kvar.

Fortfarande brukar jag, i smyg, när jag är ensam, inte låtsas om att jag är student när jag köper kaffe på campus. Visst, jag får betala dubbla priset, men jag slipper åtminstone påminnas om att jag är student.

### Ensamhet och längtan

Det allra mesta ovan tror jag framgår i boken, men kanske kan den här texten förtydliga enstaka aspekter. Vad som däremot inte framgår i boken är fortsättningen av den här artikeln.

Som nämnt ovan saknar jag nästan helt förmåga att skapa symmetriska relationer av typen student–student i en klass. Jag är på tok för stel och gubbig för att kunna deltaga i ungdomliga och studentikosa sammanhang såsom ”kravaller” och andra typer av fester och träffar. Jag varken passar in eller klarar av sådant. Tillsammans med de ytterligare försvårande faktorer som nämnts tidigare i artikeln (traumat första tiden, studentrollen, utbildningens upplägg etc.) är det inte konstigt att jag har haft svårt att skapa relationer till andra studenter i klassen. Jag har blivit ganska ensam, åtminstone relativt sett. Ännu efter tre terminer är det bara en minoritet av studenterna i klassen som jag ens kan namnet på.

Är det här ett problem? Nja. I praktiken är det det. Det framgår förmodligen med all önskvärd tydlighet i min bok att jag alltid längtat något otroligt efter en kvinnlig vän. Jag har vuxit upp nästan helt utan vänner, och hade före 2015 (27 år) aldrig haft någon fysisk relation med en kvinna. Under våren 2015 hade jag en flickvän under kanske en månads tid. På grund av en handfull omständigheter höll inte det längre än så.

Jag vet inte om det bara beror på avsaknaden av erfarenheter under uppväxten eller om det är genetiskt betingat, men det verkar som om min hjärna fungerar lite annorlunda än vad som är vanligt i befolkningen. För de flesta verkar det finnas två typer av relationer: partners och ”vanliga” vänner. Men hos mig ser det känslomässiga behovet lite annorlunda ut. Dessa två typer av relationer har blandats ihop lite.

Kanske är det enklast om jag förklarar vad jag längtar efter innan jag börjar analysera skillnaderna mellan mig och andra.

Jag längtar efter kvinnliga vänner. Det finns kanske ett 20-tal kvinnor i min klass som jag är ”kär” i. Jag skulle oerhört gärna vilja ha någon eller några av dem som vänner. Då tänker jag på ”vanliga” saker som t.ex. bara någon att vara med, kanske äta lunch eller fika med, promenera med. Men jag längtar också efter fysisk närhet. På den fronten är jag inte särskilt intresserad av det som gemene man kallar för ”sex” (vilket involverar könsorgan och mer specifikt väldigt speciella aktiviteter som involverar dessa). I själva verket tycker jag sådant mest är obehagligt. Däremot längtar jag extremt mycket efter t.ex. kramande, handhållning och liknande saker. Mjuk hudkontakt, inte minst via händerna.

Så till stor del är det nog ”vanlig” vänskap jag längtar efter, men konstigt nog är jag nästan bara intresserad av unga kvinnor på den fronten (och inte alla, utan bara en delmängd av dem). Och dessutom längtar jag efter fysisk närhet, enligt ovan. (Då är restriktionen ännu högre, och det är då vi talar om ett 20-tal i klassen.)

Faktiskt, om jag skall vara helt ärlig, tycker jag det är ”jättespännande” och ”jätteroligt” om t.ex. en av kvinnorna i klassen råkar sätta sig bredvid mig på en föreläsning... Om det är någon av de ~20 jag är kär i blir det dock lite jobbigt, eftersom jag så gärna skulle vilja krama henne. I själva verket är det ganska jobbigt att bara vistas på campus, eftersom jag där hela tiden ser såväl dessa kvinnor som exempel på fysisk kontakt mellan olika individer.

Det säger sig självt att sannolikheten att jag skulle kunna få någon sådan närhet av någon i klassen är mycket låg, så i praktiken orsakar situationen enbart smärta för mig. Oftast kan jag hantera smärtan utan några större problem, men i svackorna blir det ganska mycket lidande (men självklart kan jag hantera det ändå, även om det är väldigt jobbigt).

Jag tror faktiskt att jag skulle kunna må riktigt bra i min ensamhet. För jag har märkt att när jag är ledig och får ägna all min tid hemma i min lägenhet åt mina projekt (författande av läroböcker i matematik, programmeringsprojekt, bokläsning o.s.v.) mår jag riktigt bra. Problemet här är nog just att jag varje dag påminns om alla unga kvinnor och om relationer mellan unga människor. (På den här punkten skiljer sig alltså det känslomässiga behovet av kvinnlig närhet från andra behov som t.ex. behovet av födointag: jag skulle inte klara mig utan mat i längden, inte ens om jag skulle slippa bli påmind om att det finns något som heter ”mat”.)

Men nu är det som det är, och det är smärtsamt och jobbigt.

### Superlativ

Det bör ha framgått av texten ovan att även om livet inte var någon dans på rosor före omsadlingen, så blev många saker svårare efteråt. Dels kommer jag att förlora flera hundratusen kronor (betydligt mer än vad jag ägde innan jag sadlade om), dels har jag väldigt svårt att axla rollen som student samt att fungera i student–studentrelationer. Det är inte en överdrift att tala om en djup identitetskris, utöver den ekonomiska krisen. Det är fortfarande högst oklart ifall jag kommer att få låna så mycket pengar som krävs för att jag skall kunna slutföra utbildningen, och ifall orken kommer att räcka till. Kanske slutar det hela med att jag tvingas hoppa av utbildningen, med alla mina pengar förlorade.

Med detta i åtanke kan man undra om omsadlingen var det värsta som kunde hända mig.

Samtidigt kan man se det på precis motsatta sättet. Även innan jag tvingades sadla om så var det sociala livet en tung börda. Nu, för första gången på länge, tillhör jag en stor klass av unga människor och har helt andra möjligheter skapa mängder av nya relationer av olika sorter. Detta, utöver att en läkarexamen är en bra sak.

Kanske kommer det att visa sig att omsadlingen var det allra bästa som kunde hända mig?

Det kan vara så. Än så länge har det emellertid, som nämnt, varit väldigt svårt för mig att passa in som student, och hittills har mer smärta än glädje kommit av de sociala aspekterna. (Det bör dock sägas, ifall läsaren glömt bort det, att jag faktiskt tycker mycket om ämnet medicin, åtminstone de grundvetenskapliga delarna av ämnet. Och jag tycker om patientkontakt och har en genuin vilja att hjälpa människor.)

### Framtiden?

Som jag tidigare spekulerat kring kan det sluta väl. Kanske kommer jag att orka med hela utbildningen (läkarutbildningen är inte alls en svår utbildning, men jag känner mig trött och sliten) och kanske kommer jag att få låna så mycket pengar som krävs för att jag skall kunna slutföra den. Då kommer jag inom tio–tjugo år förmodligen att få ett bra jobb. Jag tror att jag skulle trivas i rollen som läkare och på fritiden skulle jag kunna arbeta med mina böcker och datorprogram.

## Varför språkpet?

Jag har de senaste tolv åren varit mycket aktiv i mina försök att sprida kunskap om korrekt språkbruk (i synnerhet beträffande det skriftliga svenska språket), effektiv och semantiskt riktig digital typografi (framför allt beträffande ordbehandling i Microsoft Word för Windows samt beträffande hypertextdokument på WWW) och angränsande områden. Varför då?

Fördelarna med korrekt språk är flera. En bra text är en text som inte syns för mycket, där i stället det önskade budskapet framgår så klart som möjligt. Störande moment, som brott mot fasta språkregler, bör inte finnas i texten. I den mån texten syns eller begrundas, bör den vara vacker, och skönheten störs av språkfel och typografiska missöden, oavsett om de orsakas av slarv eller av ren okunskap. Och inom den digitala typografin är vikterna av semantisk riktighet och effektiv ordbehandling minst lika uppenbara, det senare i synnerhet i längre dokument. Det bör också påpekas, att de flesta brott mot svenska skriftregler och typografiska principer är väldigt lätta att undvika, men den svenska grund- och gymnasieskolan misslyckas brutalt med att lära eleverna de mest grundläggande skrivreglerna under de tolv år skolan har på sig. När man väl lärt sig det tar det inte längre tid att skriva rätt än att skriva fel – snarare tvärtom.

Men det förefaller inte hederligt att förklara mitt enorma engagemang för språkvård och god digital typografi enbart med argumenten ovan. I stället tror jag att en mer psykologisk analys är på sin plats.

Jag har nämligen alltid reagerat väldigt starkt känslomässigt på observationer av språkfel, i synnerhet brott mot väldigt fasta skrivregler, samt av olämpliga procedurer i Microsoft Word. Jag misstänker att det handlar om en intensiv känsla av ensamhet. Jag har sedan högstadiet varit väldigt mån om skriftspråket, och har sedan dess även noterat att jag är mycket ensam om att bry mig om korrekt språk och om att kunna alla fasta skrivregler (och identifiera brott mot dem på bråkdelar av sekunder). Vidare växte jag upp med min Windows 9x-dator. Jag lärde mig Windows och Office utan och innan, samtidigt som jag upptäckte glädjen i författandet. Men bland mina jämnåriga (och lärare) var kunskaperna mycket mer begränsade. (När det gäller Word-biten kan jag inte påminna mig att jag någon gång sett någon annan person som inte uppvisar ”stora” brister i Word-kunskapen.)

Jag har alltid vetat att jag fungerar annorlunda än ”alla” andra människor, och på något sätt blev språket och den digitala typografin några av de främsta symbolerna (och bevisen) för detta intensiva utanförskap. Genom att sprida information om språk och typografi får jag både berätta om och minska utanförskapet.

En person jag känner lite ytligt kom häromåret med en alternativ hypotes: kanske är mitt ”klagande” på andras språk- och datorbruk ett svar på omvärldens hackande på mig. Jag har inte funderat så mycket på det, men tycker spontant att det låter förvånansvärt okorkat. Genom mitt klagande försöker jag bevisa att jag kan något som omvärlden inte kan, som ett försök att ge mig själv ett existensberättigande i en värld som annars bara klankar ner på mig. Detta utöver, möjligtvis, det mänskliga i att vilja ge igen. Det är tänkbart att den senare viljan har ökat sedan jag av samhället tvingades sluta som matematiker och (därför) hamnade i såväl ekonomisk kris som identitetskris.

Just resonemanget om ”existensberättigande” har jag begrundat tidigare, om än inte i samband med något ”hackande”. Jag tror att jag alltid i någon mening har betraktat mitt eget människovärde som direkt avhängigt av mina naturvetenskapliga, matematiska och andra intellektuella förmågor. För särskilt mycket annat har det aldrig funnits i mitt liv; särskilt ödsligt har det varit på det sociala planet.

Det kanske inte ligger något alls i tankegångarna ovan. Luddiga psykologiska resonemang och hypoteser är svåra att göra precisa och testa. Men kanske säger det något, bara att resonemangen föds. Det enda som är helt säkert är att jag de senaste tolv åren varit mycket engagerad i språkvård, korrekt användning av Windows och Word och många andra områden, och att detta har varit kopplat till betydande emotionella förnimmelser.

## Aldrig apostrofgenitiv på svenska!

Det tål att upprepas: man använder aldrig1 apostrofgenitiv på svenska! Till exempel är följande exempel felaktiga:

Mia's kök

Bertil's elservice

Hill's kriterier

Wilcoxon's teckenrangtest

På svenska används aldrig1 apostrofgenitiv, så exempel ovan är felaktiga. Genitivformerna måste skrivas utan apostrof:

Mias kök

Bertils elservice

Hills kriterier

Wilcoxons teckenrangtest

Däremot, om genitiv-s:et skall läggas på en initialförkortning som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav, en bokstav, en siffra, en kod eller någon liknande specialtext, så används kolon: ”SVT:s reporter”, ”MAI:s korridor”, ”UR:s radioprogram”, ”FN:s stadgar”, ”bokstaven T:s seriff”, ”H5N1:s spridning”, ”53:an mot Resecentrum”. (Kolon används alltid i svenska språket när en ändelse läggs till en specialtext: genitiv, plural, bestämd form, ...)

I engelska språket är situationen en annan. Där används apostrofgenitiv: Dave’s book. Detta gäller även initialförkortningar, siffror och så vidare: BBC’s John Smith. Det är viktigt att notera att apostrofen som används vid engelskans apostrofgenitiv är en apostrof – det är fel att använda ett accenttecken i stället. Man bör också notera att inget tecken alls nyttjas när pluraländelsen -s används, inte ens på specialtexter: cars, DLLs, APCs.

1 Det finns ytterst sällsynta fall när det är tänkbart, men texten här är tillräckligt sann: felaktig apostrofgenitiv förekommer ofta i svenska texter, medan nämnvärd avsaknad av tänkbar apostrofgenitiv knappast förekommer i praktiken.

## Korrekt matematisk typografi (i Microsoft Word)

Det händer att personer som inte är vana vid matematisk typografi försöker sig på att skriva formler i Microsoft Word. Ofta, kanske oftast, blir resultatet mindre lyckat. Ett av de allra vanligaste felen är att författarna bryter mot den regel som säger att enheter inte skall kursiveras; ett annat, mycket snarlikt fel, är att de bryter mot regeln som säger att ”etiketter” (vanliga ord och meningar, t.ex. som index) inte skall kursiveras. Nedan visas ett exempel på båda dessa relaterade fel:

Notera att indexet ”före” är felaktigt kursiverat. Etiketter som består av naturligt språk skall inte kursiveras. (Författaren borde misstänka att något är fel eftersom den svenska bokstaven ö inte hanteras på förväntat sätt!) Ovan står egentligen produkten mellan f, ö, r och e. Det andra felet är att enheten är kursiverad; enheter skall aldrig kursiveras.

Det tredje, och sista, felet är att författaren glömde bort att mätetal och enhet alltid skall ha ett mellanrum mellan sig. Så här borde formeln se ut:

För att infoga etiketter och enheter i formelområden i Microsoft Word används citattecken. Formeln ovan kan t.ex. inmatas med

v_"före"=20 "m/s" .

Ett annat vanligt nybörjarfel är att författaren använder asterisk (*) som multiplikationstecken. Som de flesta fel är detta felaktigt. Produkten mellan två tal betecknas med en punkt (⋅, U+22C5: DOT OPERATOR) som i Microsoft Word infogas med koden \cdot. Asterisken används inom matematiken för andra ändramål, som t.ex. faltning av funktioner.

Ibland använder oerfarna författare den latinska bokstaven x för att beteckna produkt. Detta är också fel. Däremot kan man ibland använda multiplikationskrysset × (U+00D7: MULTIPLICATION SIGN) som multiplikationstecken, vilket i Microsoft Word infogas med \times. Inom matematiken och naturvetenskapen är det emellertid mycket vanligare med punkt än kryss. Inom högre matematik används kryss för andra operationer än multiplikation mellan tal, som t.ex. kartesisk produkt (mellan mängder) och vektorprodukt (mellan vektorer i åskådliga rummet). Det är dock smakfullt att använda kryss som produkttecken i en del fall, som t.ex. i måttangivelser. Jag tror också att krysset som multiplikationstecken är vanligare i andra länder än i Sverige.

Följande exempel är sålunda felaktigt, dels eftersom etiketter är kursiverade, dels eftersom asterisk används som multiplikationstecken:

Så här borde det se ut:

Denna formel infogas med

"substansmängd"="koncentration"\cdot"volym" .

Andra nybörjarfel man ibland ser är överflödiga parenteser:

Detta skall naturligtvis skrivas

(Denna formel kan infogas med \gamma=(a+b)/(A+B) . Parenteserna tas bort när kvoten byggs upp av det sista mellanslaget.)

Alla som använder Microsoft Word till mer än mycket enkla vardagsanteckningar borde för övrigt läsa min artikel om Word.

De senaste åren har jag märkt att Microsoft till stor del verkar ha ersatt sina mänskliga översättare med datorprogram (maskinöversättning). Detta medför inte sällan mycket uppenbara språkfel, faktiskt även på väldigt centrala platser i gränssnitten (i datorprogram och på webbsidor). Jag har sett många exempel på detta och ett som jag såg alldeles nyss är följande:

Notera hyperlänken ”Lär mera”. Detta är uppenbarligen en direktöversättning av engelska uttrycket ”Learn more” som mycket ofta används som hyperlänksetikett. Men på svenska säger man inte ”Lär mera”; det fungerar helt enkelt inte. (På svenska kan man tänka sig ”Läs mer” eller ”Mer information”.)

Ett annat fel på samma rad är ”denna webbplatsen” som bör vara ”denna webbplats” eller ”den här webbplatsen”.

Jag tycker förstås att det är mycket tråkigt att Microsoft (och säkert andra företag också) numera prioriterar låga kostnader framför gott språk. Jag minns att jag som barn alltid tyckte att Microsofts översättningar var så bra – det kan man verkligen inte tycka i dag. Notera att de fel som uppkommer vid maskinöversättning ofta är ovanligt uppenbara.

Jag tycker också att det är märkligt att ingen på Microsoft reagerar på dessa uppenbara misstag.

Suck.

## 110 000 kronor?

Jag förlorade 110 000 kronor förra året. Det tycker jag egentligen är hemskt. Vad har jag fått för de pengarna? Jag har gått ett år på läkarprogrammet, vilket knappast har varit en behaglig upplevelse (identitetskrisen, HEL(vetet), PBL, studentliv, oro för ekonomi). I och för sig har jag lärt mig mer om medicin, men nästan allt hade jag kunnat lära mig betydligt bekvämare och snabbare genom att sitta hemma och läsa böcker (för några tusen kronor). Det enda jag egentligen genuint känner att jag uppskattat under första året på läkarprogrammet är dissektionerna och obduktionerna, för dessa genuint lärorika upplevelser, inte minst ur det grundvetenskapliga perspektiv som jag tilltalas av, är svåra att få hemma. I och för sig kan läkarutbildningen leda till läkarexamen och i framtiden ett bra, fast jobb, men tyvärr kommer pengarna (och kanske hälsan via utbrändheten) att ta slut långt innan det är dags för examen.

För de över 200 000 kronor jag hade när jag slutade på MAI hade jag kunnat göra mycket:

• Jag kunde ha levt hemma, utan arbete, i över ett års tid (nästan två år). Under den tiden hade jag kunnat vila upp mig och göra en massa saker som jag brinner för, som t.ex. skriva på min lärobok om matematisk analys.

• Jag kunde ha köpt en ny huvuddator med tillhörande hårdvara (kanske 25 000 kronor) och inrett det tomma rummet i min lägenhet (drygt 22 950 kronor). Och jag hade tydligen haft en massa pengar över.

• Jag kunde ha åkt på ungefär sju dyra New York-resor.

Men nu har jag alltså ”slarvat bort” (drygt) 110 000 kronor på något som kanske främst påskyndat aterogenesen. Säger man det så, så låter det ganska illa. Tyvärr är emellertid slutsatsen nästan oundviklig, att pengarna kommer ta slut långt innan utbildningen är klar. Min huvudsakliga copingstrategi är att inte alls tänka på den ekonomiska situationen, för annars blir det för tungt, och jag är stressad som det är.

## Testa om datorns ljud fungerar

Dialogrutan Kör (Win+R) är egentligen till för att starta program (eventuell med kommandoradsargument), öppna mappar och filer, öppna Internetadresser, skapa nya e-postmeddelanden etc.:

cmd
winword
charmap
control mouse
iexplore https://rejbrand.se/rejbrand/news.asp
C:\WINDOWS\System32
C:\WINDOWS\win.ini
www.svt.se
mailto:andreas@rejbrand.se

Sedan Windows Vista kan emellertid de flesta av dessa funktioner mycket snabbare utföras med textfältet direkt i startmenyn, som också är en sökfunktion i realtid (bland annat kan man söka på ”Word” i stället för att köra ”winword”, eller ”teckenupp...” i stället för att köra ”charmap”). Trots detta kan dialogrutan Kör ändå vara ett bra alternativ ifall man t.ex. vill undvika att sätta igång en sökning, eller om Win+R är en alltför hårt inarbetad vana.

Häromdagen såg vi att dialogrutan Kör, eller egentligen dess textfält, också kan användas för att ta bort formateringsinformation från urklipp, mer precist för att göra om formaterad text till oformaterad text i urklipp. (Detta fungerar också med textfältet direkt i startmenyn i Windows Vista och Windows 7.)

En annan sak som jag själv använt dialogrutan till länge är att snabbt avgöra om datorns ljudutmatning fungerar i alla led. Det är nämligen så att Windows standardtextfält spelar upp en ljudsignal om ett ogiltigt kortkommando används, t.ex. Ctrl+Q. Så för att snabbt avgöra om ljudutmatningen fungerar, tryck bara Win+R, Ctrl+Q, Esc.

Dessa tips fungerar ända ned till Windows 95.

## Att klistra in text i Microsoft Word

Det händer inte sällan att man vill klistra in text i ett dokument i Microsoft Word. Ofta är denna text formaterad (RTF, HTML), d.v.s. texten i urklipp innehåller information om teckenformateringen. Som standard klistras sådan text in med den ursprungliga formateringen (formateringen i det dokument man kopierade texten från) i det nya dokumentet, vilket emellertid ofta inte är önskvärt, och man skulle önska att texten i stället tog det format som gällde vid insättningspunkten i måldokumentet. Detta är naturligtvis precis vad som händer om man klistrar in oformaterad text i ett Worddokument (när data i urklipp inte innehåller någon information om formatering), t.ex. när man kopierar text från en ren texteditor eller från ett textfält.

Jag har noterat att många löser problemet genom att efter inklistrandet markera texten och sedan i tur och ordning applicera teckensnitt, teckenstorlek och andra attribut. Detta är inte bara tidsödande, utan ökar också risken för formateringsfel (inkonsekvent formatering) i dokumentet. Ett mycket smidigare alternativ är att säga åt Word, vid inklistringen, att ignorera formateringen som finns i urklipp och i stället klistra in texten som ren oformaterad text. Detta är mycket enkelt.

1. När du tryckt på Ctrl+V för att klistra in texten kommer det upp en liten fyrkantig ruta intill den inklistrade texten. Klicka på den.

2. I det verktygsfält som dyker upp klickar du på den tredje och sista ikonen, den som föreställer bokstaven A.

3. Inklistrandet görs nu om automatiskt utan att formateringen tas med; texten får samma format som det som gällde vid insättningspunkten före inklistrandet.

Naturligtvis utför man proceduren ovan endast ifall man har ett trasigt tangentbord. I annat fall, om tangentbordet fungerar, så trycker man på Ctrl för att öppna verktygsfältet och sedan på tangenten T för att välja den tredje ikonen. Allt som allt trycker man sålunda på Ctrl+V, Ctrl, T.

Om man – som jag själv – nästan alltid önskar att text från externa program inklistras som ren oformaterad text, även om urklipp innehåller information om formatering, så kan man med fördel ändra standardvalet för inklistring:

Ett alternativ till ovan procedur är att ta bort formateringsinformationen i urklipp innan man klistrar in texten i Word. Förslagsvis görs detta genom att man klistrar in texten i ett Win32-standardtextfält, markerar texten och sedan kopierar den igen. Det enklaste sättet att få fram ett sådant textfält är att öppna dialogrutan Kör, vilket automatiskt sätter fokus på textfältet i dialogrutan. Alltså, tryck Win+R, Ctrl+V, Ctrl+A, Ctrl+C, Esc och klistra sedan in (Ctrl+V) texten som vanligt i Word.

Men om texten på en rad innehåller oönskad formatering som inte kommer från en ny inklistring, då måste man väl ändå reapplicera teckensnitt, teckenstorlek, teckenstil o.s.v. manuellt? Nej, självfallet inte. All direkt formatering är av ondo, som jag förklarar i min långa artikel om ordbehandling. Lösningen är i stället att reapplicera den önskade formatmallen. Om standardformatet Normal används kan kortkommandot Ctrl+Shift+N användas.

## Sysselsättning

Jag har ett fåtal gånger stött på gamla bekanta från MAI-tiden efter att jag börjat på läkarprogrammet. När dessa har frågat vad jag gör nu har jag svarat att jag är ”arbetslös”, vilket är sant åtminstone i den meningen att jag inte har något betalt arbete. En gång mumlade jag däremot, som ett tillägg, något om ”en utbildning”, lite som en obetydlig parentes, eftersom det kändes lite för osant med bara ”arbetslös” som svar; lyckligtvis blev det inga följdfrågor på det mumlandet.

Att vara arbetslös tycker jag inte alls är något att skämmas för. Att jag själv numera är student tycker jag emellertid är ganska pinsamt, och det är verkligen inget jag tycker om att prata om.

## Tecknet semikolon

I informationen inför termin 3 på läkarprogrammet finns följande text att beskåda:

Temat har två seminarieuppgifter; stress och ödem.

Detta är ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon. Det tål att upprepas: semikolon kan inte ersätta ett vanligt kolon i betydelsen ”nämligen”. I stället används semikolon till att avgränsa två fullständiga huvudsatser om den senare på något sätt spinner vidare på samma tanke som den förra. Se min kampanj semikolon.info för mer information.

## Video på SVT

Sedan en tid tillbaka (veckor eller månader) har SVT använt en ny mediaspelare, i synnerhet på sina regionala sidor. Den är säkert jättebra, men den fungerar inte alls i Mozilla Firefox, en av de vanligaste webbläsarna på marknaden (dock troligtvis en bit efter Internet Explorer, Google Chrome, Safari och mobila webbläsare). Jag tycker det är dåligt av SVT att helt ignorera en troligtvis ganska stor del av användarna.

Detta är lite av motsatsen till hur jag själv ser på kompatibilitet. Kom ihåg att jag, när jag senast skrev om koden för min webbplats, även såg till att så mycket som bara möjligt fortfarande fungerar i Internet Explorer 5.5 under Windows 95!

## Den ekonomiska situationen, del 2

För ett år sedan redogjorde jag för den ekonomiska situationen. Så här har ekonomin utvecklat sig under det gångna året:

Under det gångna året erhöll jag fullt studiestöd och -lån samt bostadsstöd, vilket förklarar varför pengarna på banken inte sjunkit mer. Under våren sjönk saldot något, troligtvis till stor del på grund av intensivt tröstätande på Pizza Hut och Espresso House. Under hösten gick saldot i stället upp något, troligtvis på grund av något mindre tröstätande och det faktum att jag fick in en liten summa pengar på privatundervisning.

Vad som inte framgår av grafen ovan är hur mina (studie)skulder ökat. Förra året den här tiden hade jag studieskulder på 124 723 kronor, vilket nu ökat till 232 918 kronor. Jag har sålunda förlorat ungefär 110 000 kronor under året. (Kanske mer, i praktiken, eftersom jag tror lån har något som kallas för ”ränta”.)

Vad som bådar illa inför framtiden är också att jag bara får studiestöd och -lån i några månader till, och även bostadsbidraget tar snart slut. När detta händer (speciellt CSN) kommer grafen ovan att börja störtdyka.

Man blir lite ledsen när man tänker på hur det kunde ha varit.

## Första året på läkarprogrammet (och nackdelarna med PBL)

Jag har en längre tid planerat att skriva en artikel om nackdelarna med PBL, såsom metodiken används vid Medicinska fakulteten (tidigare Hälsouniversitetet) vid Linköpings universitet. Jag har också planerat att skriva en artikel om, närmast en recension av, första året på läkarutbildningen vid samma universitet. Avsikten var att den senare artikeln skulle behandla de aspekter av utbildningens första år vilka inte är direkt kopplade till PBL. De flesta punkter jag hade tänkt ta upp i dessa två artiklar finns i och för sig redan behandlade på min webbplats, i t.ex. följande artiklar:

Däremot har jag velat sammanfatta dels PBL-kritiken, dels reflektionerna kring första året, i två separata, lättlästa, artiklar. Nu när jag fått tid för själva skrivandet infinner sig emellertid en kanske inte helt förutsedd svårighet: vad ingår i PBL, d.v.s. i vilken av de två artiklarna skall varje enskild observation tas upp?

Den allra mest generella definitionen av PBL tar bara fasta på att studenterna först skall får upp ögonen för ett kunskapsområde eller fenomen, innan de börjar läsa om det. (De hittar själva frågorna innan de söker svaren.) Å andra sidan verkar begreppet PBL numera ganska universellt också inkludera det specifika systemet med ”basgrupper” och ”basgruppshandledare”. Men hur mycket extra kan sägas ingå i ”PBL-paketet”? Ingår det faktum att utbildningen grupperar stoffet organsystemvis i stället för ämnesvis (fysiologi, histologi, anatomi, embryologi för sig)? Ingår det faktum att föreläsningarna är sporadiska, och ges av olika personer varje gång (och alltså inte en fysiologiföreläsare, en anatomiföreläsare o.s.v.)? Dessa svårigheter har fått mig att ändra mig: i stället för en PBL-kritisk artikel och en recension av första året (med eventuella hänvisningar till PBL-artikeln), så skriver jag en artikel om första året, och en stor del av denna kommer att utgöras av PBL-kritik – eller, mer stringent, av kritik av det som Medicinska fakulteten benämner ”PBL”.

### HEL-kursen

Första terminen inleddes med den sju veckor långa HEL-kursen, en ”introduktion” till etik, hälsa och lärande. Etik och moral och meningen med livet begrundade jag mycket intensivt under min ensamhet på högstadiet, där jag blev övertygad utilitarist (åtminstone såsom jag använder ordet), så det var inga nya frågeställningar för mig under den delen av kursen.

Faktiskt upplevde jag hela kursen som idiotförklarande, och det tror jag att jag hade gjort även om jag inte begrundat filosofiska och etiska frågor tidigare. Saker man ”lärde” sig var att man kan definiera begreppet ”hälsa” på olika sätt, att man kan resonera på olika sätt inom etiken och att man kan utföra förbättringsarbeten för att göra saker bättre. Det allra mesta av detta torde vara fullkomligt självklart för en normalbegåvad person. Arbetssättet under kursen var strikt PBL-baserat, och gick i princip ut på att man satt i små grupper och planerade lekar för de andra grupperna, lite som man kan misstänka att lärare gör i förskolan. Men mest rådde förvirring, eftersom ingen riktigt förstod vad meningen med basgruppsmötena var – så en stor del av tiden gick åt att fundera på vad vi egentligen gjorde – eller borde göra – under mötena. Mötena skulle följa den strikta PBL-ovalen, så det blev lite som teater också. Man var tvungen att säga vissa saker vid vissa tillfällen, men poängen med detta var mycket oklar.

Det enda jag lärde mig under dessa sju veckor var att åldersgränsen för abort är 18 veckor. Dessutom påverkades mitt blodtryck negativt. Språkbruket i de officiella kursdokumenten var mycket dåligt; de kursansvariga saknade känsla för skriftspråket och för digital typografi.

I kursen ingick också ett moment där man skulle göra ett ”förbättringsarbete”. Vi fick ”lära” oss att man för att utföra ett förbättringsarbete först måste ta reda på vad det är man vill förbättra. Dessutom fick vi ”lära” oss att man måste kunna mäta ”braigheten” på något sätt för att veta om någon förbättring sker, och att man kan använda datorprogram för att rita olika sorters diagram för att åskådliggöra förändringar. Återigen: en normalbegåvad person bör tycka att detta är fullkomligt självklart! (Faktiskt utförde jag saker som kan liknas vid sådana ”förbättringsarbeten” redan på högstadiet i en del personliga frågor. Och ja: jag använde Microsoft Excel till visualiseringen. Detta kom jag på alldeles själv, vilket tyder på att jag var normalbegåvad redan på högstadiet.)

Vidare läsning:

### Medicin med PBL

Efter HEL-mardrömmen blev det äntligen dags för medicinstudier, men tyvärr använder Medicinska fakulteten en strikt PBL-baserad metodik, som i princip kan sammanfattas så här:

• Två gånger i veckan är det obligatoriskt ”basgruppsmöte”. Man träffas då i sin ”basgrupp” (5–8 studenter), där man läser ett nytt ”fall” (t.ex. om en person som svimmar efter ett maratonlopp) och sedan använder en metod som kallas för ”brainstorming” för att komma fram till ”nyckelord” som har med fallet att göra. Sedan delar man in dessa nyckelord i olika kategorier. Slutligen identifierar man medicinska områden som är relevanta och formulerar ett antal frågor, som man skall hitta svar på tills nästa basgruppsmöte, då man förklarar för varandra vad man lärt sig. Det är mycket viktigt, tycker ”lärarna”, att man följer den ”oval” (ett diagram) som illustrerar ovan nämnda process in i minsta detalj. En ”basgruppshandledare” (som arbetar på institutionen som forskare, doktorand eller liknande) sitter med på basgruppsmötena men får inte själv delta i diskussionerna.

• Materialet som ingår i utbildningen studeras organsystemvis (t.ex. hjärta för sig, lungor för sig, njurar för sig, nervsystem för sig), och inte ämnesvis (t.ex. fysiologi för sig, anatomi för sig, histologi för sig, embryologi för sig).

• Det ges föreläsningar, men de är inte heltäckande. Även mycket viktiga och centrala områden kan saknas från föreläsningarna, om inte erfarenheten säger utbildningsledningen att studenterna annars missar eller missförstår alltför mycket. Grundprincipen är att varje föreläsning har en ny föreläsare, så det är mindre vanligt att en och samma person ger flera föreläsningar i rad.

• Första året är inte rent grundvetenskapligt, utan kliniska kunskaper infogas hela tiden i materialet. Dessutom hinns inte riktigt all fysiologi med, utan delar av fysiologin hamnar på senare terminer (så sent som termin 5 i en del fall!). Hit hör bland annat hjärnan och sinnesorganen.

Som jag nämnt i tidigare artiklar kunde jag all fysiologi som ingår under första året på läkarprogrammet redan innan jag påbörjade utbildningen. Se t.ex. artikel 314. Jag lärde mig fysiologi genom att utgå från bra läroböcker, som jag läste från pärm till pärm. Det finns flera fördelar med ett sådant förfarande:

• Om man läser läroboken från pärm till pärm uppstår det aldrig problem med kunskapsluckor, för böckerna är skrivna för att läsas på det sättet. Om man däremot läser en bok genom att hoppa mellan kapitel och avsnitt, så är det stor risk att man t.ex. i kapitel 7 inte kan förstå allting (eller ens det mesta), eftersom läsaren i kapitel 7 förväntas kunna det som står i kapitel 3. Om man då hoppar till kapitel 3 tillfälligt, kanske man får samma problem där, ifall kapitel 2 är en förkunskap till kapitel 3. Det är alltså mycket bekvämare och mindre stressigt att läsa böcker på ”rätt” sätt.

• Om man läser läroboken från pärm till pärm så riskerar man inte att missa eller glömma bort någon viktig bit av kunskap som finns i boken.

• Många läroböcker är mycket välskrivna och vackra, och det är en ren njutning att i lugn och ro konsumera en sådan från pärm till pärm!

Ungefär samma fördelar som ovan förekommer i klassiska högskoleutbildningar, där en och samma föreläsare ger en lång rad föreläsningar, som ungefär motsvarar kapitlen i en bok. Notera emellertid att Medicinska fakultetens PBL-metodik skiljer sig markant från dessa två exempel.

Låt mig lista en rad potentiella och högst reella problem med kärnan i PBL-metodiken:

• Basgruppstillfällena är obligatoriska, även för studenter som inte får ut något, eller åtminstone inte särskilt mycket, av dem. Själv fick jag nästan inte ut något alls av basgruppsmötena under första året, dels eftersom jag redan kunde mycket av innehållet, dels eftersom jag lärde mig de för mig nya ämnesområdena genom att läsa nya böcker (på rätt sätt, hemma i min fåtölj). Det förefaller rent av troligt att jag hade lärt mig mer under året som gått om jag hade sluppit basgrupperna, för då hade ganska mycket tid frigjorts på mitt schema.

• Jag har hört PBL-förespråkare påpeka att PBL-metodiken ger studenterna mer frihet att läsa som de själva vill, bland annat eftersom det inte finns någon obligatorisk kurslitteratur. Nonsens! Jag har aldrig gått en kurs där jag varit mer ofri att planera mina egna studier! Eftersom basgrupperna är två gånger per vecka, och varje nytt ”fall” kräver att man läser in sig på det som fallet handlar om, är man tvungen att läsa kursens innehåll i precis den ordning och takt som basgruppsfallen dikterar. Detta medför bland annat att man tvingas hoppa i böckerna, d.v.s. läsa dem på fel sätt.

Själv drabbades jag inte så hårt av detta eftersom jag redan kunde fysiologin, så även om jag tvingades hoppa in i kapitel 7 i en bok, så hade jag ju tidigare i livet redan lärt mig det som stod i de tidigare kapitlen. Men andra i klassen råkade riktigt illa ut vid minst ett tillfälle, som vi kommer till senare.

Det värsta för egen del var att jag under första terminen fick för mig att läsa (den alldeles underbara) Cellboken från pärm till pärm. Jag var på god väg, och jag var på kapitel 6, när ett basgruppsfall tvingade mig att hoppa till kapitel 17. Detta tyckte jag var mycket irriterande, eftersom jag inte kunde förstå alla detaljer i kapitel 17, som byggde på ett eller flera tidigare kapitel. Efter basgruppsfallet kunde jag dock fortsätta på kapitel 6, och under våren och försommaren läste jag ut boken hemma.

• Idén med basgruppsmöten är emellertid inte enbart dum, bland annat eftersom mötena ändå utgör repetition av stoffet (även om man givetvis kan repetera på egen hand också). Däremot hade jag mycket svårt för vissa delar av basgruppsmötena. ”Brainstormingen”, t.ex., förstod jag mig inte alls på. För mig är det nästan obegripligt att någon människa skulle tycka att det ger något. (Lite kul var det dock eftersom jag under ”brainstormingen” på typiskt besserwissermanér kunde spotta ur mig en massa fysiologibegrepp som ingen annan i gruppen kunde.) Ännu mer obegriplig tyckte jag att kategoriseringen var. Ja, givet en mängd begrepp, så är det möjligt att gruppera dem på olika sätt. So what? Är det meningen att detta skall medföra bättre förståelse, memorering, bättre logiskt tänkande? I mitt fall medförde det bara en sak: högre blodtryck.

(Jag kan i och för sig föreställa mig att personer som är sämre än vad jag är på logiskt tänkande skulle kunna behöva öva på att bolla med begrepp, men för min del kändes det bara otroligt idiotförklarande. Dessutom hade jag tur att hamna i en ganska duktig basgrupp, så jag betvivlar att någon fann kategoriseringen meningsfull på något sätt.)

• Momentet ”formulering av frågeställning” förstod jag mig heller inte på. Säg att ett basgruppsfall handlar om filtrationen i njurglomeruli. Då tycker jag det är uppenbart att man tills nästa basgruppsfall skall lära sig om filtrationen i njurglomeruli. Detta är ett välavgränsat område i alla fysiologiläroböcker. Men så lätt skall det inte vara! I stället är basgruppen tvungen att formulera frågor som skall besvaras. Okej, då prövar vi med ”Hur går filtrationen i njurglomeruli till?”. Visst, det duger väl, men jag tycker det är sämre att bara fokusera på en sådan fråga, eftersom man då missar helheten runtomkring. (Det kan hända att man lär sig hur filtrationen går till, men inte förstår kopplingen till resten av njuren eller resten av kroppen.) Vidare uppskattas ”tråkiga” frågor som den här inte av basgruppshandledarna. I stället bör man formulera frågor som har med just patienten i basgruppsfallets lilla saga att göra (”Hur kommer det sig att Olles urin innehåller proteiner?”). Jag tycker bara det blir konstigare och konstigare. Vad i all sin dar är poängen med allt detta tillkrånglande? Dessutom förstår jag inte varför ”Hur går filtrationen i njurglomeruli till?” skulle vara en ”tråkig” fråga. Det verkar som om utbildningen är gjord för personer som helt saknar intresse av naturvetenskap i allmänhet och medicin och fysiologi i synnerhet. Jag tar det som en förolämpning. Som naturvetare i själ och hjärta tycker jag att frågan ”Hur går filtrationen i njurglomeruli till?” är mer intressant för min förståelse av universum än frågan om varför Olle har proteiner i sin urin.

Vad är poängen med att formulera frågeställningar? Såvitt jag kan se handlar det om att formulera det redan fullkomligt uppenbara.

Men visst, personer som är sämre på logiskt tänkande och på skriftspråket kanske har nytta av denna övning. För egen del, däremot, kändes det enbart fullständigt löjligt och idiotförklarande. Det var så dumt att jag inte kunde ta det på allvar. Vuxna människor som gör övningar för småskolebarn.

• En annan sak jag inte förstod under första året var att folk så ofta hänvisade till kursens ”mål”, d.v.s. nyckelord för vad som ingår under året. Är inte det uppenbart? Det är fysiologin, anatomin, histologin och embryologin (med ett undantag) för de organsystem som behandlas under året. Hur djupt? Så djupt som det brukar stå i de välkända läroböckerna. Varför krångla till det?

• Med på varje basgruppsmöte sitter gruppens basgruppshandledare och tittar på. Poängen med det är också något oklar. Syftet är tydligen inte att hon skall deltaga i diskussionerna eller svara på frågor om medicin. Kanske är hennes viktigaste roll att se till att studenterna får med sig alla mål (ja, det som jag i förra stycket tyckte var självklart). Resursslöseri? Åtminstone i min basgrupp hade vi klarat oss utmärkt utan handledare (även om våra handledare var trevliga som personer).

Sedan kan man undra hur pass kompetenta dessa är. En annan basgrupp i min klass hade en handledare som ”förklarade” för sin basgrupp att pH är ”partialtrycket för väte”. Om man tänker efter lite inser man att man aldrig hört detta förut, att det förefaller orimligt och att konsekvenserna är absurda (t.ex. att trycket kan vara negativt och att trycket minskar med koncentrationen av väte).

• Ett uppenbart problem med systemet med basgrupper är att det blir svårt ifall medlemmarna i en basgrupp befinner sig på olika nivå. Själv kunde jag ju redan all fysiologi, och tyckte det var mycket frustrerande hur långsamt fysiologin gick framåt i min basgrupp.

• På en lite annan nivå har jag följande invändning mot PBL-metodiken, såsom den används på Medicinska fakulteten: det har blivit som en religion. Alla lärare tjatar något enormt om PBL. PBL hit, PBL dit. Allt skall göras enligt PBL-metodiken, utan undantag. ”Ovalen” måste följas i detalj. Varför? Är det inte bättre att man har mer uppenbara mål, som t.ex. att studenterna skall lära sig så mycket som möjligt, och samtidigt tycka att studierna är så roliga som möjligt? Vad finns det för poäng med att slaviskt följa en viss algoritm in i minsta detalj, även när dess ändamålsenlighet är oklar eller värre? Det känns nästan som om PBL-metodiken används för att folk inte skall tänka själva, vilket är obehagligt.

Jag är emellertid medveten om att jag kanske hade varit mindre negativt inställd till basgrupperna och deras delmoment ifall jag inte redan i förväg hade kunnat så mycket om fysiologi. Det är också möjligt att PBL-metodiken passar bättre på högre årskurser, när man går in mer på detaljer snarare än helheter, och när det blir mer naturligt och relevant att betrakta kliniska patientfall i form av basgruppsfall. Slutligen finns det en subjektiv aspekt. Även om jag inte tycker om PBL, så kanske metodiken passar utmärkt för andra personer. Jag återkommer till denna punkt i slutet av den här artikeln.

Vidare läsning:

### Andra egenheter med utbildningen

Invändningarna jag diskuterade i föregående avsnitt har med själva kärnan i PBL-metodiken att göra, såsom den används vid Medicinska fakulteten. I det här avsnittet ämnar jag diskutera egenheter hos utbildningen vilka inte har samma tydliga koppling till just PBL-metodiken.

Som nämnt tidigare är utbildningen inte klassisk i den meningen att det ges en kurs i fysiologi (med en och samma föreläsare), en kurs i anatomi, en i histologi, en i embryologi och vidare. I stället studeras materialet organsystemvis (allt om hjärtat, allt om lungorna, …). Dessutom är det nästan en ny föreläsare för varje ny föreläsning, så att t.ex. såväl föreläsningarna om hjärtat som föreläsningarna om fysiologi ges av en mängd olika föreläsare, som ibland pratar med varandra (och ibland inte). Slutligen är föreläsningarna inte heltäckande, utan även mycket centrala och viktiga ämnen kan lämnas obehandlade under serien av föreläsningar.

Det här tycker jag inte riktigt om. Jag hade föredragit motsatsen.

Det optimala vore om områdena delades upp i separata kurser: fysiologi, histologi, anatomi, embryologi och så vidare. Och varje kurs skulle ha en föreläsare, en riktigt god pedagog som brinner för ämnet och är angelägen om att bli förstådd (tack, Lars).

Så här fungerade det på Tekniska högskolan, när jag själv läste matematik där. Och vilken fröjd det är att deltaga i en kurs med en riktigt god pedagog! Varje föreläsning är som ett konstverk med varje liten detalj finputsad till perfektion. Föreläsningarna binds ihop till en helhet som på bästa möjliga sätt främjar studenternas förståelse – och uppskattning – av materialet. En god föreläsare kan inspirera och motivera, betona vad som är viktigt och samtidigt underhålla.

Framför allt blir det lättare att få fram den stora helheten, the big picture, om det ges en fysiologikurs av en riktigt bra föreläsare. Som Medicinska fakulteten nu lägger upp utbildningen blir det i stället en mängd fragment som studenterna i bästa fall själva kan pussla ihop till en någorlunda intakt helhet. I praktiken skulle det kunna fungera bra, men jag är inte helt imponerad av Medicinska fakultetens försök; jag ser flera hål i deras fysiologiframställning (se mer nedan).

Ett ytterligare problem med Medicinska fakultetens nuvarande system är att de enskilda föreläsarna är insnöade i sina egna ämnen och därmed sällan kan svara på studenternas frågor om annat än just deras ämne. Lite för många föreläsare har också förmedlat felaktig information i enstaka frågor.

Oavsett om det är en föreläsare som ger alla fysiologiföreläsningar eller inte, så är det viktigt att materialet gås igenom i rätt ordning. Och här hittar vi en av mina viktigaste invändningar mot läkarprogrammets första år. I artikel 317 skriver jag följande:

En av de saker jag inte tycker om med läkarprogrammet i Linköping är att de missar att tidigt introducera enkel neurofysiologi och muskel­kontraktions­mekanismer. Faktiskt kommer momentet med aktionspotentialer allra sist under första läsåret, och muskelkontraktionen får nästan ingen tid alls i rampljuset.

Detta tycker jag är fel. Under första terminen behandlades matspjälkningssystemet, och då spelar den glatta muskulaturen i GI-kanalen en framträdande roll. Om jag inte hade kunnat fysiologi sedan tidigare, hade jag tyckt att det var tråkigt att inte förstå hur musklerna faktiskt fungerar. Hade jag sedan i läroböckerna stött på diskussioner om GI-kanalens pacemakerceller hade jag inte förstått något alls och blivit stressad, frustrerad och kanske tappat motivationen/intresset. Om man i stället kan membran- och nervfysiologi och muskelkontraktion sedan tidigare kommer man troligtvis i stället att tycka att det är kul att ha ”koll på läget” och också få se praktiska exempel på dessa grundläggande fenomen.

Sedan kommer vi ner i tunntarmen, där det är dags för absorption av näringsämnen, och sekundär aktiv transport kommer in i bilden. Samma sak gäller här: själv hade jag blivit frustrerad, nedstämd och stressad av att inte förstå de begrepp som man tydligen ”måste” förstå innan man läser om matspjälkningen. Å andra sidan, om man kan sina cellulära transportmekanismer så är det bara roligt att ha ”koll på läget” och se praktiska exempel på dem.

Det finns fler exempel från första terminen, men det blir ännu värre under andra terminen. Introduktionen till hjärtat och cirkulationssystemet gavs nu utan att studenterna kunde något om aktionspotentialer och muskelkontraktion. Och det är naturligtvis fullkomligt omöjligt att förstå hjärtats funktion med sinusknutan, AV-knutan, His bunt, purkinjefibrerna och hjärtmuskelcellerna utan att först vara förtrogen med membranfysiologi, aktionspotentialer och mekanismen för hjärtmuskelkontraktion. Hade jag inte kunnat detta sedan tidigare, hade jag tyckt att det var lite tråkigt att jag inte alls förstod hur saker och ting fungerade i grunden, och hade jag dessutom öppnat någon fysiologilärobok och sett hur mycket fundamental kunskap det faktiskt var som jag saknade, hade jag blivit mycket frustrerad och stressad.

(Nu kunde jag fysiologin långt innan jag började på läkarprogrammet, men blev ändå frustrerad och stressad, eftersom jag tyckte att utbildningen var upplagd på ”fel” sätt.)

Sedan har vi glatt muskulatur i blodkärlens väggar, och autonoma nervfibrer innerverar hjärta och blodkärl. Andningen styrs från centra i hjärnstammen och vi har kemo-, baro- och osmoreceptorer i kroppen, vilket diskuterades under terminen. Återigen: åtminstone jag hade blivit väldigt frustrerad om jag fått läsa om det här utan att först ha lärt mig hur nervceller faktiskt fungerar. Argumentet ”det är inte viktigt just nu” köper jag inte, eftersom studenterna ändå kommer att stöta på begrepp såsom ”aktionspotential” i litteraturen som de ändå måste läsa. Om man kan göra studierna antingen roliga och behagliga eller frustrerande och stressande för studenterna, tycker jag att man som utbildningsansvarig skall välja det förra.

Angående ”hålen” i fysiologiframställningen skrev jag:

Neurofysiologin kom alltså alldeles för sent första året. Ämnet presenterades under två föreläsningar som hölls av två olika föreläsare: den enda pratade om membranpotential och aktionspotentialer och den andra pratade om synapser. Båda föreläsningarna var bra, men ingen av dem nämnde något om hur nervsignaler faktiskt leds i nervfibrer (axoner), som ju kan vara över en meter långa. Denna ”detalj” är förstås extremt viktig, och borde ha nämnts av någon av föreläsarna. Beträffande muskelkontraktionen var det ännu värre: Så vitt jag förstår framhävdes mekanismen för muskelkontraktion inte alls under någon föreläsning, vilket är mycket underligt. Icke desto mindre utgår jag ifrån att kontraktionsmekanismen i skelettmuskelceller ingår under året – något annat vore tragiskt.

Däremot verkar glatt muskulatur inte alls ”ingå” rent formellt under första året, vilket jag tycker är tråkigt. Jag tycker att man bör lära sig hur glatt muskulatur och hjärtmuskulatur fungerar i samband med (eller direkt efter) skelettmuskulaturen, så att man kan jämföra dessa olika typer av muskler, och identifiera likheter och skillnader. Dessutom utgör glatt muskulatur givetvis en mycket fundamental del av kroppen – i synnerhet i de organsystem som diskuteras under första året – så deras funktion borde vara en självklar del av första året.

Värt att påpeka är att de genomgångar jag tycker borde ha kommit väldigt tidigt i utbildningen inte alls är tidskrävande eller särdeles svåra. Kan man t.ex. skelettmuskelcellernas funktion så tar det inte mer än någon minut att förklara hur glatt muskulatur skiljer sig från skelettmuskulatur.

I största allmänhet tycker jag att läkarprogrammet under första året kunde ha varit bättre på att förmedla den stora helheten inom fysiologin. Ytterligare ett exempel på detta är behandlingen av det autonoma nervsystemet, som nästan bara nämns i samband med effekter på enskilda organ (t.ex. hjärtat). Att bara kortfattat förklara var de autonoma nerverna utgår från CNS och hur systemet är uppbyggt med pre- och postganglionära celler (inklusive de olika neuro­transmittorerna och receptorerna) skulle ge så mycket för studenterna (gissar jag), och skulle ta så lite tid i anspråk.

Andra områden som jag tycker åtminstone borde ha introducerats under första året är zona fasciculata och ACTH–kortisol-systemet, endokrina pankreas (i samband med matspjälkningen och metabolismen) samt paratyreoidea och PTH. Att sammanfatta de tre effekterna av PTH tar knappt en minut. När jag väl tänker efter vore det också trevligt med en kort beskrivning av corpus pineale och melatonin i samband med endokrinologin, för fullständighetens skull. Angående sinnesorganen så ingick känsel och nociception. Helst hade jag också sett att syn, hörsel, smak och lukt hade ingått efter neurotemat, där det hade passat perfekt. Detta hade tagit fyra ”basgrupper”, d.v.s. två veckor, i anspråk, med utbildningens PBL-modell. I samband med örat och hörseln hade man också kunnat introducera balansorganen, d.v.s. båggångarna och otolitorganen.

Läkarutbildningen vid Linköpings universitet är som bekant PBL-baserad (d.v.s. speciellt anpassad för … små barn med motivations- och inlärningssvårigheter?) och dessutom är inte fysiologin, anatomin, histologin o.s.v. förpackade i separata kurser, utan i stället är specifika organsystem förpackade i olika ”kurser” (så att man t.ex. läser hjärtats fysiologi, anatomi och histologi tillsammans vid ett tillfälle, och sedan byter organsystem). Jag misstänker att de problem i utbildningen som jag påpekar ovan faktiskt skulle minska ifall utbildningen var mer klassisk, d.v.s. utan PBL-trams och med en fysiologikurs, en anatomikurs, en histologikurs o.s.v. Framför allt ”en fysiologikurs” (gärna ledd av en och samma lärare med stort engagemang för ämnet och stor pedagogisk skicklighet) låter som något bra när det gäller möjligheten att ge en god helhetsbild av kroppens normala funktion.

(För personer som liknar mig är i och för sig föreläsningarnas upplägg inte avgörande, eftersom jag ändå lär mig bäst genom att läsa välskrivna läroböcker från pärm till pärm, d.v.s. på rätt sätt, så jag får läsa allt i rätt ordning. Tyvärr främjar PBL-metodiken ett mer hoppande (felaktigt, olämpligt) läsande i böcker. Jag är på ett sätt väldigt glad att jag kunde fysiologi innan jag började på läkarprogrammet; annars hade jag blivit mycket stressad och frustrerad över upplägget. I praktiken hade jag löst det problemet genom att före terminsstart eller så snart som möjligt läsa igenom läroböckerna från pärm till pärm. I sådana fall hade obligatoriska moment såsom ”basgrupper” bara stört mig i min inlärningsprocess.)

En inte helt oviktig bonus med det klassiska systemet (en kurs i t.ex. fysiologi, med en föreläsare genom hela kursen) är att studenterna lär känna föreläsaren. Jag tror att den personliga kontakten mellan lärare och student är värdefull.

Vidare läsning:

### Övriga kommentarer om medicinkursen

Ett ytterligare förbättringsområde under hela första året är språkbruket hos föreläsarna, vilket i allmänhet är under all kritik. Medan somliga har övervägande bra skriftspråk, med bara något eller ett par fel per sida, så får andra med ett eller ett par fel per grafisk mening. Bland felen hittar vi särskrivningar, felaktigt bruk av tecknet semikolon, uteblivet kolon vid tillägg av ändelse på specialtext, apostrofgenitiv på svenska, dubbla avgränsare, felaktiga citattecken, fel streck, felaktigt ”gradtecken”, punkt på fel sida om avslutande parentes samt stavfel/fel ord.

Slutligen vill jag påpeka att Medicinska fakulteten använder amanuenser (läkarstudenter) för vissa utbildningsmoment inom bland annat histologi och anatomi, vilket inte helt oväntat introducerar lite fler minuspoäng i utbildningen. Jag stötte under året på en del tokigheter i deras framställningar. Bland annat kände en amanuens inte till begreppet ”övergångsepitel” (eller ens dess engelska översättning transitional epithelium) och en annan hävdade att de glomerulära kapillärerna i nefronet inte får kallas ”kapillärer”. Jag tror också att någon blandade ihop mikrovilli (aktinbaserade, t.ex. i GI-kanalen, tyreoideafolliklar och proximala njurtubuli) och cilier (baserade på mikrotubuli, t.ex. i luftvägarna).

Vidare läsning:

### En snabbkurs i statistik

I början av andra terminen gavs en snabbkurs i statistik. Vad jag har förstått är denna impopulär eller mycket impopulär bland studenterna. Och det kan jag förstå.

Själv är jag matematiker, men jag har faktiskt aldrig studerat statistik, så jag kunde inte heller något av detta när kursen började. Detta hindrar mig emellertid inte från att bedöma kvaliteten på undervisningen, och som matematiker kan jag också bedöma den matematiska kommunikationens kvalitet.

Jag är fullständigt övertygad om att den matematiska teori som finns inom statistiken är jättespännande, och att de praktiska tillämpningarna faktiskt är fascinerande. Det borde sålunda vara fullt möjligt för en passionerad matematiker eller statistiker att förmedla denna förundran till studenterna, men den aktuella föreläsaren föreföll göra sitt bästa för att presentera innehållet på torrast möjliga sätt, utan att antyda något om att det faktiskt är spännande eller fascinerande.

Oavsett om stoffet är fascinerande eller inte måste det framställas på ett tydligt sätt för att man som student skall förstå vad det handlar om, vad olika statistiska begrepp betyder, vad de säger och hur olika tester används. Här misslyckades föreläsaren ganska totalt. Det går absolut att framställa materialet på ett mycket tydligare och mer lättförståeligt sätt.

Språkbruket i de dokument som ingick i statistikkursen var också under all kritik, liksom den typografiska behandlingen av matematiska formler (som var bedrövlig).

### En kontroversiell hypotes inte helt utan substans

Jag har i artikeln lyft fram fördelarna med den klassiska undervisningsformen, där en hängiven lärare ger en hel kurs i ett ämne, och där de förträffliga föreläsningarna och den pedagogiska läroboken står för allt kursmaterial, samt nackdelarna med den problembaserade och mer fragmenterade metod som används av Medicinska fakulteten.

Det har inte undgått mig att notera att den klassiska formen ställer mycket högre krav på lärarna. Här måste de brinna för sitt jobb. De måste vara packade av kompetens inom kursens breda område och de måste vara mästare på tydlig kommunikation och pedagogik. De måste bjuda på sig själva och sprida entusiasm, och våga peka på det som är viktigt.

I PBL-världen läggs större delen av ansvaret på studenterna själva i stället. Kanske har Medicinska fakulteten valt att basera sin utbildning på PBL för att de inte ha tillräckligt goda pedagoger för en klassisk utbildning?

En farhåga man kan ha om ansvarsförskjutningen från lärare till student är också att det i basgruppsdiskussionerna, när studenterna förklarar för varandra, kan spridas missförstånd. (Denna farhåga kan vara obefogad, men lite orolig är jag trots allt.)

### En komponent av subjektivitet

Jag har i den här artikeln analyserat första året av läkarprogrammet och samtidigt kritiserat många delar. Somliga delar av kritiken är rent objektiva (t.ex. språkfelen och den stundom bristande kompetensen hos lärarna), medan andra är mer subjektiva. Till exempel torde det ha framkommit att jag själv lär mig bäst genom att sitta hemma i min fåtölj och läsa välskrivna och spännande läroböcker från pärm till pärm, men det är inte otänkbart att det finns personer som faktiskt har svårt för det, och som rent av tycker om den problembaserade approachen (åtminstone om man bortser från de värsta incidenterna som har med ordningsföljden att göra).

Speciellt kanske PBL-metoden fungerar bra för studenter som har svårt att koncentrera sig hemma med läroboken, och som inte tycker att böcker är ”vackra”, som inte har samma genuina grundvetenskapliga intresse som jag har (utan är intresserade enbart av det kliniska), och som har svårt att förstå abstrakta resonemang om de bara förklaras i text. Angående det sista har jag faktiskt hört att det finns folk som tycker att de behöver ”diskutera med andra” för att förstå hur saker fungerar, och det kan man ju göra på basgruppsmötena. Där lär man också märka om man själv har missförstått något.

Olika studenter behöver med andra ord studera på olika sätt.

Även här tycker jag emellertid att den klassiska metodiken vinner. På Medicinska fakulteten tvingas nu en och samma mall på varje student, även om studenten inte alls tycker att mallen passar. Låt oss jämföra detta med en klassisk utbildning, som den som ges av Matematiska institutionen, där jag själv arbetade i flera år.

Där erbjuds kurslitteratur, föreläsningar och lektioner. En student som lär sig bäst genom att läsa böcker kan mycket väl sitta hemma hela terminen och läsa läroboken, för att sedan bara skriva tentamen. En student som har svårt för att läsa böcker kan lära sig stoffet genom de mycket pedagogiska, tydliga och underhållande föreläsningarna. Studenter som har svårt för både böcker och föreläsningar kan i praktiken klara kursen genom att få ”privatundervisning” under eller efter lektionstid av lektionsledaren. (Det senare var åtminstone möjligt om jag själv var lektionsledare. Jag sade aldrig ”nej” till något.) Undervisningen bör sålunda passa de allra flesta studenter – den klassiska metoden, när den är som bäst, är flexibel och inkluderande.

Men om olika studenter vill studera på olika sätt, är det inte då bra om det finns både klassiska utbildningar och PBL-baserade sådana? Jo, det tycker jag faktiskt. Problemet här är väl snarare att PBL håller på att ta över helt; jag undrar om det finns någon läkarutbildning i Sverige som fortfarande är helt fri från metodiken. Det är här problemet blir tydligt.

### Självkritik

Det finns alltid anledning att granska sig själv kritiskt.

Det var inte frivilligt som jag slutade som matematiker och började på läkarprogrammet, och jag befann mig i en djup kris under åtminstone första terminen. Dessutom avskyr jag att vara student. Vidare tillhör Medicinska fakulteten samma organisation (Linköpings universitet) som Matematiska institutionen, som jag upplevde att jag blev dåligt behandlad av. Sålunda kanske min kritik mot läkarprogrammet bör tas med en nypa salt?

Kanske är ”bristerna” jag identifierat inte så stora. De flesta läkarstudenter verkar vara ganska ointresserade av grundvetenskap och ogilla att läsa läroböcker. För dessa kanske PBL fungerar bra. För dem som inte hade tänkt så mycket om etik och moral, kanske HEL gav något, i varje fall om de inte heller hade något emot oändamålsenliga möten och lekar. Även om språkbruket innehåller väldigt många brott mot fasta skrivregler, så förstår man ändå oftast vad författaren menar. Kategoriseringen och frågeformuleringarna tar inte lång tid, och kanske finns det studenter som faktiskt känner att de behöver öva på logik och språk (även på ”den” nivån). En del basgrupper kanske hade svårt att komma på vad de skulle läsa, och då fick hjälp av sina basgruppshandledare. Som läkare gör det kanske inte så mycket om ens förståelse för statistiska begrepp och metoder innehåller lite brister här och där.

Icke desto mindre vore det väl ändå bra om bristerna åtgärdades? Om inte annat för personer som faktiskt är lite som jag, och kanske för andra också.

En annan anledning till min kritik (och den lite mindre omfattande kritiken från mina kurskamrater) är nog att jag sett hur bra en kurs på högskolenivå faktiskt kan vara, och då tänker jag på MAI:s grundkurser. En högskolekurs kan vara en ren fröjd att följa, där alla detaljer är finputsade, och jag saknar det.

Vidare läsning:

## Läkartidningen och tecknet semikolon, del 5

Tyvärr förekommer fortfarande felaktiga semikolon i Läkartidningen. I nummer 43/2015 finns följande exempel:

Skälen till denna ökning är många; ändrade regler i försäkringen, färre prövningar av Försäkringskassan, arbetsmarknadens förutsättningar och samhällets och läkarens syn på sjukskrivningen.

Detta är ett typexempel på felaktigt bruk av semikolon. Ännu mer typiskt är dock följande fel, där tecknet används före en uppräkning av tre saker:

Opioider är en grupp substanser med morfinliknande verkningsmekanism som kan delas in i tre undergrupper; opiater (opiumalkaloider), semisyntetiska och helsyntetiska opioider (Fakta 1).

Samma fel har vi i nästa nummer (44–45/2015):

De farmakologiska behandlingsprinciperna för pulmonell arteriell hypertension följer de förändringar som beskrivs ovan genom 3 huvudlinjer; behandling med endotelinreceptorantagonister, fosfodiesteras-5-hämmare (PDE-5i) och prostacyklinanaloger.

I exemplen ovan är det fel att använda semikolon. Lösningen är att använda ett vanligt kolon. Se min kampanj semikolon.info för information om tecknet semikolon. (Talet 3 bör också skrivas med bokstäver i sista exemplet.)

Kommer jag någonsin att sluta klaga på felaktigt bruk av tecknet semikolon i Läkartidningen? Ja, det hoppas jag verkligen.

## Tänk om …

Jag tänker ibland på hur annorlunda allt hade varit ifall jag fått fortsätta som lärare. Alltså: inte som doktorand, utan som ren undervisare, som jag ville.

Det gör mig arg och ledsen.

För mig personligen hade det varit så mycket bättre. Det hade varit som att få betalt (med löjligt hög lön, dessutom, kanske 30 000 kronor per månad) bara för att få arbeta med mina fritidsintressen. Jag hade sluppit nästan all stress i livet. Jag hade befriats från den stora press man har på sig som student (och som jag känt konstant sedan högstadiet). Jag hade också befriats från den ekonomiska press jag haft på mig hela livet, med råge: 30 000 kronor per månad är långt mer än jag behöver. Och som grädde på moset hade jag fått arbeta med det jag älskar, och dessutom fått mycket fritid över till göra det som jag verkligen vill göra i livet, som att skriva läroböcker i matematik och arbeta med matematisk programmering.

Mitt liv har till stor del varit en lång kedja av livskriser, åtminstone sedan högstadiet, så jag hade verkligen behövt få andas ut.

Jag tror också att det hade varit mycket bättre för samhället. Jag var faktiskt väldigt bra på det jag gjorde, och kunde ha gått långt på det området. I varje fall hade jag enorm motivation att göra ett riktigt bra jobb. Som läkare – om jag nu kommer dit – tror jag också att jag kommer att göra ett bra jobb, men knappast bättre än någon annan läkare. Min skicklighet ligger inom matematikundervisningen och besläktade områden.

Dessutom har jag gått från yrkesverksam till bidragstagare. Hur bra för samhället är det? Det är också stor risk att bidragen kommer att gå till ”spillo” (ur samhällets synvinkel) eftersom alla mina pengar ändå kommer att ta slut inom något år eller två, och då kanske jag tvingas hoppa av läkarutbildningen. Även om jag löser det rent ekonomiskt (genom att låna några hundratusen kronor) är det inte säkert att jag kommer att genomföra hela utbildningen, eftersom jag hatar att vara student och också känner mig väldigt trött och sliten. Även om läkarutbildningen inte på långa vägar är en ”svår” utbildning, så kräver den en ganska betydande arbetsinsats.

Utbildningen är också fasligt lång: först är det 5,5 år obetalda studier. Sedan är det 1,5 år AT, och sedan några år ST. Jag kommer inte att trivas med något av det (eftersom man är under utbildning hela tiden, och jag vill arbeta självständigt). Klar lär jag sålunda inte bli förrän om något årtionde i bästa fall. Då är jag nästan 40 år, och det är väl också ungefär då jag förväntar mig min första hjärtinfarkt.

Jag tycker det är tråkigt att man skall behöva vänta i 40 år på att få en livssituation som man trivs med. Det skall inte behöva vara så.

Nåväl, i bästa fall – både för mig och för samhället – kommer jag att komma dit. Och det kan bli bra. Jag får då ett fast jobb (vilken jävla lyx!) och slipper oroa mig för ekonomin. Förmodligen kommer lönen att vara så mycket högre än vad jag egentligen behöver att jag kan vara mycket ledig, och då ägna mig åt det jag egentligen vill göra i livet. Jag hoppas bara att jag inte glömt bort all matematik till dess.

(Tycker jag inte alls om läkarutbildningen? Jo, jag tycker om de grundvetenskapliga (naturvetenskapliga) delarna: biokemi, cellbiologi, mikrobiologi, fysiologi. Jag älskar all naturvetenskap. Däremot är jag kanske lite mindre road av rent kliniska kunskaper, färdigheter och procedurer. Dessutom tycker jag mycket illa om PBL. Och jag hatar att vara student, dels den sociala och ekonomiska situationen, dels den press man har på sig, i synnerhet om man samtidigt lider av utbrändhet.)

## SVT och svenska språket: apostrof, kolon och datum

Den mycket framträdande särskrivningen från i går finns tyvärr fortfarande kvar på startsidan på svt.se. Den har nu fått sällskap av en till ruta med tveksam behandling av skriftspråket:

Problemet här är förstås att vi i svenska språket använder kolon (och alltså inte apostrof!) när vi lägger till ändelser på t.ex. initialförkortningar (som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav), bokstäver, siffror och koder. I den länkade artikeln hittar vi ännu ett fel: den 30e januari.

Detta är ett dubbelfel: dels måste man som bekant använda kolon när en ändelse läggs till ett tal, dels utgör det här datumformatet ett undantag där man inte alls markerar ändelsen. Det skall alltså vara den 30 januari. Just det här dubbelfelet har jag skrivit om tidigare.

## SVT och svenska språket: särskrivning

Under hela dagen har följande ruta visats nästan överst på svt.se:

Under någon eller några timmar var rutan dessutom huvudrutan på startsidan, d.v.s. den var flera gånger så stor och allra överst. Problemet är givetvis särskrivningen av ”Star Wars-filmen”.

## Aktionspotentialer och mekanismen för muskelkontraktion

För att förstå universum behövs så klart fysik. För att förstå de ämnen och material som finns i universum, t.ex. på jorden, behövs kemi. För att förstå jordens biosfär (som präglar hela planeten!) behövs organisk kemi, biokemi och cellbiologi med nyckelingredienser som DNA, proteiner, genetik och evolution.

Givet en grundförståelse för livet på jorden i största allmänhet, enligt ovan, vad krävs för att förstå Animalia?

Tänk dig en utomjording som kommer till jorden för första gången. Troligtvis skulle vederbörande först och främst fascinerad av djuren, som verkar vara de allra ”coolaste” livsformerna: de är stora, har förmåga att ändra form och förflytta sig snabbt och effektivt, inhämta information från omgivningen, bearbeta denna (även med tecken på hög intelligens) och anpassa sina handlingar efter inhämtad data. Och vad är grunden för detta: jo, nervsystemet och skelettmusklerna. Och vad är grunden för hela nervsystemet: jo, membranpotential och aktionspotentialer. Därför tycker jag att aktionspotentialer och mekanismen för muskelkontraktion är bland det mest fundamentala när det gäller att förstå Animalia. (Men självklart är andra system, såsom cirkulationssystemet och det endokrina systemet, också av avgörande vikt. Dessa system är dock i högre omfattning bekanta för de flesta sedan grund- och gymnasieskolan.)

Det är dessutom så att dessa två moment behövs för att förstå nästan alla organsystem i (t.ex.) människokroppen. Förutom skelettmusklerna har vi också (glatt) muskulatur genom (nästan) hela matspjälkningskanalen och i blodkärlens väggar, hjärtat är en muskel och andningen sker med hjälp av muskler, bara för att nämna några exempel. I ännu högre omfattning är neurofysiologin (membranpotential, aktionspotentialer, nervledning, …) en nödvändig ingrediens i förståelsen för nästan varje del av kroppen eftersom motoriska och sensoriska nerver förekommer i princip överallt och i mängder av olika sammanhang. Kunskap om koncentrationsskillnader mellan cytosol och vävnadsvätska och om membranpotentialen, som är grunden för neurofysiologin, krävs också för att förstå grundläggande cellulära transportmekanismer, i synnerhet sekundär aktiv transport (typexempel: natriumsymportern som tar upp glukos från tarmen).

Det är sålunda föga förvånande att de flesta läroböcker i fysiologi tar upp membranpotential, aktionspotentialer, den neuromuskulära synapsen och mekanismer för muskelkontraktion tidigt eller väldigt tidigt, i de första kapitlen. Notera att detta förfarande även på ett mycket naturligt sätt introducerar den kemiska synapsen.

Detta upplägg, som t.ex. följs av Sand et al. och Guyton–Hall, tycker jag om.

Dels får läsaren tidigt lära sig om nervledning och muskelkontraktion, två av de mest fundamentala fenomenen hos människokroppen, dels kommer läsaren under resten av boken – i kapitlen om matspjälkningssystemet, cirkulationssystemet och så vidare – att verkligen förstå exakt hur saker fungerar, ända ner på cellulär och molekylär nivå.

En av de saker jag inte tycker om med läkarprogrammet i Linköping är att de missar att tidigt introducera enkel neurofysiologi och muskel­kontraktions­mekanismer. Faktiskt kommer momentet med aktionspotentialer allra sist under första läsåret, och muskelkontraktionen får nästan ingen tid alls i rampljuset.

Detta tycker jag är fel. Under första terminen behandlades matspjälkningssystemet, och då spelar den glatta muskulaturen i GI-kanalen en framträdande roll. Om jag inte hade kunnat fysiologi sedan tidigare, hade jag tyckt att det var tråkigt att inte förstå hur musklerna faktiskt fungerar. Hade jag sedan i läroböckerna stött på diskussioner om GI-kanalens pacemakerceller hade jag inte förstått något alls och blivit stressad, frustrerad och kanske tappat motivationen/intresset. Om man i stället kan membran- och nervfysiologi och muskelkontraktion sedan tidigare kommer man troligtvis i stället att tycka att det är kul att ha ”koll på läget” och också få se praktiska exempel på dessa grundläggande fenomen.

Sedan kommer vi ner i tunntarmen, där det är dags för absorption av näringsämnen, och sekundär aktiv transport kommer in i bilden. Samma sak gäller här: själv hade jag blivit frustrerad, nedstämd och stressad av att inte förstå de begrepp som man tydligen ”måste” förstå innan man läser om matspjälkningen. Å andra sidan, om man kan sina cellulära transportmekanismer så är det bara roligt att ha ”koll på läget” och se praktiska exempel på dem.

Det finns fler exempel från första terminen, men det blir ännu värre under andra terminen. Introduktionen till hjärtat och cirkulationssystemet gavs nu utan att studenterna kunde något om aktionspotentialer och muskelkontraktion. Och det är naturligtvis fullkomligt omöjligt att förstå hjärtats funktion med sinusknutan, AV-knutan, His bunt, purkinjefibrerna och hjärtmuskelcellerna utan att först vara förtrogen med membranfysiologi, aktionspotentialer och mekanismen för hjärtmuskelkontraktion. Hade jag inte kunnat detta sedan tidigare, hade jag tyckt att det var lite tråkigt att jag inte alls förstod hur saker och ting fungerade i grunden, och hade jag dessutom öppnat någon fysiologilärobok och sett hur mycket fundamental kunskap det faktiskt var som jag saknade, hade jag blivit mycket frustrerad och stressad.

(Nu kunde jag fysiologin långt innan jag började på läkarprogrammet, men blev ändå frustrerad och stressad, eftersom jag tyckte att utbildningen var upplagd på ”fel” sätt.)

Sedan har vi glatt muskulatur i blodkärlens väggar, och autonoma nervfibrer innerverar hjärta och blodkärl. Andningen styrs från centra i hjärnstammen och vi har kemo-, baro- och osmoreceptorer i kroppen, vilket diskuterades under terminen. Återigen: åtminstone jag hade blivit väldigt frustrerad om jag fått läsa om det här utan att först ha lärt mig hur nervceller faktiskt fungerar. Argumentet ”det är inte viktigt just nu” köper jag inte, eftersom studenterna ändå kommer att stöta på begrepp såsom ”aktionspotential” i litteraturen som de ändå måste läsa. Om man kan göra studierna antingen roliga och behagliga eller frustrerande och stressande för studenterna, tycker jag att man som utbildningsansvarig skall välja det förra.

Neurofysiologin kom alltså alldeles för sent första året. Ämnet presenterades under två föreläsningar som hölls av två olika föreläsare: den enda pratade om membranpotential och aktionspotentialer och den andra pratade om synapser. Båda föreläsningarna var bra, men ingen av dem nämnde något om hur nervsignaler faktiskt leds i nervfibrer (axoner), som ju kan vara över en meter långa. Denna ”detalj” är förstås extremt viktig, och borde ha nämnts av någon av föreläsarna. Beträffande muskelkontraktionen var det ännu värre: Så vitt jag förstår framhävdes mekanismen för muskelkontraktion inte alls under någon föreläsning, vilket är mycket underligt. Icke desto mindre utgår jag ifrån att kontraktionsmekanismen i skelettmuskelceller ingår under året – något annat vore tragiskt.

Däremot verkar glatt muskulatur inte alls ”ingå” rent formellt under första året, vilket jag tycker är tråkigt. Jag tycker att man bör lära sig hur glatt muskulatur och hjärtmuskulatur fungerar i samband med (eller direkt efter) skelettmuskulaturen, så att man kan jämföra dessa olika typer av muskler, och identifiera likheter och skillnader. Dessutom utgör glatt muskulatur givetvis en mycket fundamental del av kroppen – i synnerhet i de organsystem som diskuteras under första året – så deras funktion borde vara en självklar del av första året.

Värt att påpeka är att de genomgångar jag tycker borde ha kommit väldigt tidigt i utbildningen inte alls är tidskrävande eller särdeles svåra. Kan man t.ex. skelettmuskelcellernas funktion så tar det inte mer än någon minut att förklara hur glatt muskulatur skiljer sig från skelettmuskulatur.

I största allmänhet tycker jag att läkarprogrammet under första året kunde ha varit bättre på att förmedla den stora helheten inom fysiologin. Ytterligare ett exempel på detta är behandlingen av det autonoma nervsystemet, som nästan bara nämns i samband med effekter på enskilda organ (t.ex. hjärtat). Att bara kortfattat förklara var de autonoma nerverna utgår från CNS och hur systemet är uppbyggt med pre- och postganglionära celler (inklusive de olika neuro­transmittorerna och receptorerna) skulle ge så mycket för studenterna (gissar jag), och skulle ta så lite tid i anspråk.

Andra områden som jag tycker åtminstone borde ha introducerats under första året är zona fasciculata och ACTH–kortisol-systemet, endokrina pankreas (i samband med matspjälkningen och metabolismen) samt paratyreoidea och PTH. Att sammanfatta de tre effekterna av PTH tar knappt en minut. När jag väl tänker efter vore det också trevligt med en kort beskrivning av corpus pineale och melatonin i samband med endokrinologin, för fullständighetens skull. Angående sinnesorganen så ingick känsel och nociception. Helst hade jag också sett att syn, hörsel, smak och lukt hade ingått efter neurotemat, där det hade passat perfekt. Detta hade tagit fyra ”basgrupper”, d.v.s. två veckor, i anspråk, med utbildningens PBL-modell. I samband med örat och hörseln hade man också kunnat introducera balansorganen, d.v.s. båggångarna och otolitorganen.

Läkarutbildningen vid Linköpings universitet är som bekant PBL-baserad (d.v.s. speciellt anpassad för … små barn med motivations- och inlärningssvårigheter?) och dessutom är inte fysiologin, anatomin, histologin o.s.v. förpackade i separata kurser, utan i stället är specifika organsystem förpackade i olika ”kurser” (så att man t.ex. läser hjärtats fysiologi, anatomi och histologi tillsammans vid ett tillfälle, och sedan byter organsystem). Jag misstänker att de problem i utbildningen som jag påpekar ovan faktiskt skulle minska ifall utbildningen var mer klassisk, d.v.s. utan PBL-trams och med en fysiologikurs, en anatomikurs, en histologikurs o.s.v. Framför allt ”en fysiologikurs” (gärna ledd av en och samma lärare med stort engagemang för ämnet och stor pedagogisk skicklighet) låter som något bra när det gäller möjligheten att ge en god helhetsbild av kroppens normala funktion.

(För personer som liknar mig är i och för sig föreläsningarnas upplägg inte avgörande, eftersom jag ändå lär mig bäst genom att läsa välskrivna läroböcker från pärm till pärm, d.v.s. på rätt sätt, så jag får läsa allt i rätt ordning. Tyvärr främjar PBL-metodiken ett mer hoppande (felaktigt, olämpligt) läsande i böcker. Jag är på ett sätt väldigt glad att jag kunde fysiologi innan jag började på läkarprogrammet; annars hade jag blivit mycket stressad och frustrerad över upplägget. I praktiken hade jag löst det problemet genom att före terminsstart eller så snart som möjligt läsa igenom läroböckerna från pärm till pärm. I sådana fall hade obligatoriska moment såsom ”basgrupper” bara stört mig i min inlärningsprocess.)

Nåja, i vilket fall som helst hade en tidig och tillfredsställande introduktion till grundläggande neurofysiologi och mekanismerna för muskelkontraktion (med tillbehör) suttit fint.

Anmärkning: Den här artikeln är skriven med grundvetenskapliga glasögon.

## Mer gymnasiefascination: klassisk mekanik och derivator

I går beskrev jag den fascination jag kände inför kemin under högstadiet och gymnasiet, och den vikt jag lade (och än i dag lägger) vid naturvetenskaplig kunskap i största allmänhet. Under gymnasiet fascinerades jag lika djupt av den klassiska mekaniken, som kan (bör) betraktas som grunden för all fysik, och därmed för hela vår förståelse av universum. Under gymnasietiden skrev jag därför även en tämligen lång uppsats om just klassisk mekanik.

Matematiken var också ett favoritämne, och mest intresserad blev jag av den matematiska analysen, inte minst teorin för derivator (integralerna kommer man inte alls särskilt långt med på gymnasiet). Den matematiska analysen ger oss tillgång till en häpnadsväckande tankevärld som vi kan använda för att modellera den fysiska världen: dels kan vi beskriva omvärlden, dels kan vi räkna på den. Sålunda skrev jag också en uppsats om derivator.

Jag var under gymnasietiden fullt medveten om att jag bara var gymnasielev och saknade högre utbildning inom matematik och naturvetenskap. Eftersom jag redan då var mycket mån om att inte begå misstag och sprida felaktig kunskap var jag lite bekymrad över min låga utbildningsnivå när jag skrev och publicerade uppsatserna på Internet. För att öka säkerheten lämnade jag därför alltid mina uppsatser till lämplig lärare på gymnasieskolan och bad vederbörande att ”mycket strängt” kontrollera allt. Lärarna hittade oftast inget att anmärka på.

Den bästa domaren av uppsatsernas kvalitet är kanske jag själv i dag, något årtionde senare. Jag kan konstatera att uppsatserna generellt håller hyfsad kvalitet, möjligtvis även mycket god för att vara skrivna av en gymnasieelev. Däremot håller de klart lägre kvalitet än artiklar som jag producerar i dag. Dels förekommer typografiska fel och enstaka språkfel, dels är enstaka resonemang, formuleringar och vinklingar mindre klockrena. Även något faktafel (av lite mindre signifikans) vill jag minnas förekommer i biokemiuppsatsen.

Jag kommer ihåg att jag i synnerhet var osäker på härledningen av gränsvärdesuttrycket för e på sidan 10 i uppsatsen om derivator, varför jag frågade alla matematiklärare jag kände om råd. Det var ingen som riktigt vågade säga något om det, vilket är lite tråkigt eftersom härledningen är uppenbart felaktig (även om resultatet blir rätt och det inte kan betraktas som en ren slump).

Dokument jag skrivit i vuxen ålder håller som nämnt högre kvalitet. Till dessa hör en rad texter om matematisk analys och klassisk mekanik, och allt hittar du på min webbplats. Jag önskar bara att jag hade tid till att fortsätta skriva på min lärobok om matematisk analys, som jag påbörjat…

## Om naturvetenskap

I går nämnde jag de två uppsatser om kemisk bindning och organisk kemi och biokemi som jag skrev under gymnasietiden.

Den elementära teorin för kemisk bindning lärde jag mig först på högstadiet, där vi hade en kurs i ämnet. I kursen behandlades atomens uppbyggnad, kovalent bindning, jonbindning, metallbindning och något om intermolekylära bindningstyper. Jag insåg direkt att det jag fick lära mig då förmodligen var bland det viktigaste jag skulle lära mig i hela livet, och det håller jag med om än i dag.

Med den elementära teorin för kemisk bindning kan vi ju förstå i princip all materia på jorden. Utan kemisk bindning skulle materia som mest bestå av enatomiga gaser, så allt som inte är enatomiga gaser (d.v.s. i stort sett allt på jorden) är uppbyggt via kemiska bindningar. De material vi själva består av, alla material i naturen, alla artificiella material, all mat vi äter o.s.v. kan beskrivas i enkla kemiska termer. För mig var det självklart att denna kunskap var extremt intressant och viktig. Hur kan teorin som förklarar ”allt” omkring oss – inklusive oss själva – vara ointressant?

Nästan precis lika intresserad blev jag av högstadiekursen i organisk kemi (alkaner, alkener, alkyner, cykloalkaner, isomerer, nomenklatur, funktionella grupper, alkoholer, aldehyder, karboxylsyror, estrar, ketoner, …). För det är ju organiska föreningar som bygger upp hela jordens biosfär, d.v.s. allt levande: prokaryoter och andra mikroorganismer, växter, svampar och djur (inklusive alla människor). En människa, t.ex., är nästan helt uppbyggd av organiska föreningar, om man bortser från allt vatten och kalciumfosfatet i skelettet. Att goda kunskaper i organisk kemi och biokemi borde räknas till allmänbildningen var fullkomligt självklart för mig.

Jag fascinerades och värdesatte så den kunskap jag inhämtade att jag var ivrig att, ett par–tre år senare, under gymnasietiden, sammanfatta all denna superviktiga kunskap i de två nämnda uppsatserna. Jag har alltid tyckt att det är mycket givande och roligt att skapa saker, i synnerhet kunskapsfyllda texter inom matematik och vetenskap, men utöver detta var de två huvudsyftena med uppsatserna att sprida kunskap till andra och bevara kunskap för mig själv.

Under högstadiet och gymnasiet märkte jag emellertid till min stora förvåning och besvikelse att mina klasskamrater inte alls delade min fascination och högaktning av naturvetenskaplig kunskap. Detta gjorde att jag skrev uppsatser om vikten av naturvetenskap. Första uppsatsen i ämnet, som var mycket kort men ändå kärnfull, publicerade jag på min 15-årsdag. Knappt två år senare skrev jag en ny och mer uttömmande uppsats i ämnet. Ingen av dessa uppsatser håller den kvalitet de skulle hålla om jag skrev dem i dag (bland annat förekommer enstaka språkfel i dem), men andemeningen är det inget fel på – min poäng skulle vara precis densamma om jag skrev en sådan uppsats i dag.

(Alla uppsatser jag nämner i den här artikeln skrev jag på eget initiativ på fritiden under högstadiet och gymnasiet, och alltså inte som skoluppgifter. Uppsatserna om kemisk bindning och organisk kemi och biokemi håller inte riktigt samma kvalitet som de texter jag producerar i dag som vuxen. Bland annat förekommer typografiska fel, enstaka språkfel och åtminstone ett par kända faktafel av mindre betydande karaktär. Alla uppsatser som nämns i artikeln kan än i dag läsas på min webbplats under rätt avdelning, men de är tydligt markerade som ”gamla” eller ”mycket gamla” dokument. Dokument som jag skrev som barn håller inte samma kvalitet som dokument jag författat i vuxen ålder.)

## Om att läsa medicin och fysiologi på egen hand

För omkring tre år sedan fick jag för mig att lära mig medicin och människans fysiologi.

Vid den tiden hade jag nästan inte haft en tanke på biologi på flera år (utan bara på matematik, fysik, programmering och språkvård), så det första jag gjorde var att jag fräschade upp mina kunskaper i organisk kemi och biokemi genom att läsa min uppsats från gymnasietiden i ämnet. Kemisk bindning (en ännu mer grundläggande förkunskap) behövde jag inte repetera alls (även om jag skrev en uppsats om det också under gymnasietiden), eftersom jag redan på högstadiet tog allt som handlade om det till hjärtat och sedan aldrig har glömt något av det. Samma sak gällde den organiska kemin, som jag alltså inte heller behövde repetera, men framåt biokemin hade jag utvecklat enstaka minnesluckor varför jag hade stor nytta av den nämnda uppsatsen.

Sedan köpte jag några bra läroböcker, nämligen Sand et al. och Guyton–Hall och anatomiatlasen Netter.

Sand et al. är en medellång text på 600 sidor, medan Guyton–Hall är en lite tjockare bok med sina 1100 sidor. Det föreföll sålunda naturligt att börja med Sand och lära mig precis allt i den boken, för att få en överblick över hela fysiologin, och ett kunskapsträd i vilket jag kunde sedan kunde hänga mer detaljerad information som jag hoppades få från Guyton–Hall. Detta visade sig fungera alldeles utmärkt.

Jag upptäckte att det var precis lagom att läsa omkring 50 sidor per dag, så jag läste ut Sand – från pärm till pärm – på tolv dagar. Under den här tiden hade jag nästan ingen annan arbetsbelastning, vilket förklarar den ganska stora datamängden per dag. Hade jag haft annat att göra hade antalet sidor per dag blivit mindre.

Naturligtvis läste jag texten med mycket stort intresse, för ämnet är ju otroligt fascinerande, inte minst för en person som inte läst fysiologi tidigare! Jag läste texten mycket noggrant och intensivt och smakade utförligt på varje nytt begrepp och varje ny insikt som förmedlades i texten. Nya begrepp brukade jag också slå upp på Wikipedia för att bekanta mig med dem från fler sidor samtidigt. När jag läste tog jag ofta korta pauser för att i huvudet relatera den nyligen inhämtade kunskapen till material jag inhämtat tidigare i boken, för att undersöka likheter och skillnader mellan fysiologiska mekanismer, för att skapa associationer i minnet och i syfte att memorera materialet. När jag inte läste i boken, t.ex. när jag promenerade till och från Maxi eller till och från MAI, gick jag och bearbetade fysiologisk data (för memorering och analysering).

Detta gick mycket bra, så inom två veckor hade jag alltså fått en tämligen detaljerad helhetsbild över människans fysiologi. Jag hade memorerat ”allt” i boken. Det som gjorde att detta fungerade så bra var förstås till stor del att Sand är en mycket välskriven och tydlig bok. Dessutom, om man läser boken på det sätt som böcker skall läsas – alltså från pärm till pärm, utan större avbrott – så slipper man en massa problem som har med t.ex. diskontinuiteter och kunskapsluckor att göra. Läroupplevelsen blir så mycket behagligare, lugnare och roligare om man läser så.

Efter Sand gav jag mig på Guyton–Hall. Med samma takt tog jag denna bok på 22 dagar.

Det allra mesta i Guyton–Hall står också i Sand, men framför allt avsnitten om EKG och centrala nervsystemet är mer utförliga i den tjockare boken. Att Guyton–Hall är nästan dubbelt så tjock som Sand har att göra dels med att denna innehåller lite mer material, dels med att Sand är mer effektiv och rakt på sak: medan Sand förklarar varje sak en gång, riktigt klart och tydligt, så har Guyton–Hall en tendens att säga samma sak flera gånger om, och dessutom med fler ord. (Detta underlättar för personer som läser boken på ”fel” sätt.)

I januari 2015 började jag av någon anledning på läkarprogrammet, och fortsatte då att läsa medicin och fysiologi. Den rekommenderade litteraturen på första terminen inkluderade Molecular Biology of the Cell (”cellboken”, 1342 sidor), och denna bok är helt fantastisk! Ämnet är otroligt fascinerande (och viktigt, eftersom cellbiologin är grunden för allt liv på jorden, och därmed också för människokroppen) och boken är mycket välskriven med exemplariskt tydliga förklaringar, vacker typografi och ytterst välgjorda bilder. Även om bara några kapitel ”ingick” på terminen så slukade jag boken från pärm till pärm. Eftersom utbildningen hade en massa tramsiga obligatoriska moment kunde jag inte komma upp i 50 sidor per dygn, men blev ändå klar med boken strax efter vårterminens slut.

Cellboken är den perfekta vetenskapliga introduktionen till jordens biosfär. Bokens första kapitel utgör en orgie i de sanslöst fascinerande biologiska system, mekanismer och principer som ligger till grund för allt liv på jorden: biokemi, proteiner, DNA, genetik och evolution, DNA-replikation, DNA-reparation, transkription, translation, reglering av transkription och translation, kromatinstruktur i eukaryoter. Det märks mycket tydligt att boken är skriven av och för personer med ett genuint intresse för naturvetenskap och med erforderlig förundran över den skönhet och komplexitet som finns i universum. Författarna lyckas förmedla den stora helhetsbilden lika väl som de minsta molekylära detaljerna. Efter de inledande kapitlen fortsätter boken med beskrivningar av cellmembran, cellskelett, signalsystem, proteinsortering, energiomvandling, cellcykeln (med reglering), apoptos (med reglering) – allt mycket relevant för alla med intresse för naturvetenskap i allmänhet och biologi i synnerhet (t.ex. läkare).

Värt att notera är att bokens senare kapitel är mycket värdefulla fördjupningar till den fysiologi som finns i fysiologiläroböckerna: vi har t.ex. utförliga beskrivningar av cell–cellkontakter (inklusive desmosomer, täta cellförbindelser och öppna cellförbindelser), extracellulärmatrisen och kontakterna mellan celler och extracellulärmatrisen, bakterier och virus, immunsystemet, principer inom embryologin och cancer.

Jag tror jag var ensam i klassen om att läsa ut hela cellboken, men de andra har verkligen gått miste om något! Det här är den bästa bok jag någonsin läst.

Nu lämnar vi cellboken ett tag. Det finns väldigt mycket (grundvetenskapligt och kliniskt) intressant att säga om hur en zygot utvecklas till något som liknar ”den färdiga produkten”. Rekommenderad litteratur i embryologi var Langman. Ämnet är som nämnt mycket relevant och intressant, men boken är jag inte helt förtjust i. Den är ”bra” och vackert formgiven med många bilder, men förklaringarna kunde vara lite tydligare och texten kunde vara skriven på ett mer intresseväckande sätt (jämför med t.ex. cellboken). Den är dock mycket bättre än inget alls. Boken bör – självfallet – läsas från pärm till pärm. I själva verket är det mycket troligt att man får stora problem ifall man försöker hoppa in lite senare i boken.

Under termin två läste jag immunologi och boken Janeway. Fysiologiböckerna (Sand och Guyton–Hall) innehåller i och för sig beskrivningar av immunsystemet, men dessa är lite för odetaljerade (och ouppdaterade). Cellbokens kapitel om bakterier och virus och om immunsystemet, som jag nämnde ovan, är mycket välskrivna och betydligt mer detaljerade och uppdaterade. Men det finns ändå mycket mer att säga om ämnet, och då kan jag varmt rekommendera Janeway. Denna bok kommer från samma förlag som cellboken (Garland Science), så kanske är det inte en slump att denna bok är nästan lika fantastisk som cellboken. Jag sträckläste boken, från pärm till pärm, under en knapp tredjedel av terminen.

En av de rekommenderade böckerna i mikrobiologi, och den som jag själv köpte, var Medical Microbiology av Murray et al.. Boken är vackert formgiven, men utöver detta imponerar den inte på mig. Boken saknar nästan fullständigt den tydlighet och pedagogiska förträfflighet som präglar många riktigt bra läroböcker (i allt från matematik och fysik till biologi). Dessutom verkar den inte alls vara skriven av eller för personer med genuint grundvetenskapligt intresse – i stället ligger fokus på kliniska tillämpningar. Icke desto mindre kan man lära sig en hel del intressant av den, och bokens främsta styrka ligger i dess referensfunktion när det gäller enskilda bakterier och virus.

Något jag slagits av flera gånger under första året på läkarprogrammet är just hur förträfflig Sand är som lärobok i fysiologi. Boken ger verkligen en mycket god förståelse för människokroppens funktion, och den är på de mest centrala punkterna lika detaljerad som de tjockare amerikanska böckerna och minst lika tydlig. På en del områden står det mer i Sand än i t.ex. Guyton–Hall. Dessutom slås jag av hur mycket kunskap som verkligen får plats på bokens 600 sidor; orden och bilderna är synnerligen väl valda. Nu när jag går tillbaka till Sand efter att ha läst mycket annan cellbiologi och fysiologi ser jag hur mycket korrekta fakta som faktiskt antyds i Sand i ”bara farten”. Varje mening i boken är en kunskapsmässig guldgruva!

Om du vill lära dig medicin och fysiologi på egen hand, och du är ungefär som jag (stort intresse för naturvetenskap och tycker om att läsa facklitterära böcker), skulle jag rekommendera följande:

1. Se till att du har de förkunskaper som krävs, d.v.s. kemisk bindning, organisk kemi och biokemi på gymnasienivå. Mina uppsatser kan användas för att repetera detta.

2. Läs Sand et al. från pärm till pärm och memorera ”allt”. Njut av upplevelsen! Efter dessa blott 600 sidor (och tolv dagar) kan du faktiskt väldigt mycket fysiologi (mer än vad studenterna får lära sig första året vid läkarprogrammet i Linköping). Boken ger en mycket god grundförståelse för fysiologin, med förvånansvärt mycket detaljer, och detta är ett kunskapsträd på vilket du kan hänga upp mer detaljerad kunskap.

3. Läs Guyton–Hall. Detta är en lite tjockare bok, men eftersom du redan kan det allra mesta så är det lätt att suga åt sig de ”detaljer” som faktiskt är nya. Det nya kretsar främst kring EKG och nervsystemet, och lite ”smådetaljer” (som är mycket intressanta!) här och där.

4. Läs Molecular Biology of the Cell. Detta ger dig en djup förståelse för livet på jorden och fördjupade kunskaper om människans DNA, gener och proteiner, cellulära mekanismer, metabolism, cellskelettet, förbindelser mellan celler, extracellulära matrisen, bakterier och virus, cancer och immunsystemet. Njut av upplevelsen!

5. Läs Janeway för en gedigen och mycket välskriven bok om immunsystemet. Du har god hjälp av dina tidigare kunskaper, framför allt från cellboken, men Janeway går mycket längre och djupare. Även denna bok är mycket njutbar.

6. Läs t.ex. Langman för att lära dig hur en zygot utvecklas till en hel människa. Ämnet är intressant och boken kunde ha varit sämre (och bättre).

Alla böcker i listan skall naturligtvis konsumeras från pärm till pärm. Den uppmärksamme läsaren har noterat att läslistan ovan inte ger någon större kunskap om människans anatomi (faktiskt lär man sig en del anatomi i Sand, men boken går verkligen inte in på djupet). Detta är alldeles riktigt. Jag tror att det mest smärtfria sättet att lära sig människans anatomi är att köpa ett datorprogram som tillåter virtuell dissektion av människokroppen i 3D – det finns riktigt bra sådana. Börja med att lära dig ryggraden och halsen, sedan armarna och sedan benen (i båda fallen proximalt till distalt). För varje del av kroppen: Memorera först alla ben (och delar av ben!), sedan alla ligament, sedan alla muskler, sedan de större blodkärlen och sist de större nerverna (notera i synnerhet vilka nerver som försörjer vilka muskler). Även om det är en stor datamängd vi talar om, så är det fullt möjligt att lära sig allt detta på någon månad eller så. För att fördjupa sig kan man sedan gå över till professionella tryckta anatomiatlaser (som t.ex. Netter och Sobotta) och läroböcker (som t.ex. Moore).

## SVT försöker skriva på engelska

Det händer ibland att SVT publicerar artiklar på engelska. Det brukar aldrig sluta lyckligt. I dag såg jag

While the world´s leaders discuss climate challenges in Paris. You can follow the effects of global warming on the climate in the Amazon Rainforest.

Här är felen:

• Författaren använder akut accent i stället för apostrof.

• Den första grafiska meningen, som inleds med ”While” är inte en fullständig huvudsats – while inleder ju bisatser. (Det skall vara kommatecken och liten bokstav i stället för punkt och stor bokstav efter ”Paris”.)

• Mycket oklart varför ”Rainforest” inleds med stor bokstav (det skall vara liten bokstav).

## Semikolon och streck efter rubrik i listelement

Ett av de allra mest karaktäristiska felen i skriven svenska i dag är som bekant felaktigt bruk av tecknet semikolon. Se även min kampanj semikolon.info. Det vanligaste felet är att folk använder semikolon när de egentligen borde använda ett vanligt kolon, eller, ibland, inget skiljetecken alls. Medan semikolon, precis som en vanlig punkt förbinder fullständiga huvudsatser med varandra (och då fungerar som en konjunktion mellan sådana fullständiga ”meningar”) så används ju vanligt kolon vid ”presentation”. Se ovan länkade artiklar för mer information. Gör det.

Tillbaka igen? Då kan vi fortsätta. Förutom det allra mest typiska felaktiga semikolonbruket (före en uppräkning av tre objekt) och nära släktingar till detta så finns det en uppsjö av andra exempel på semikolonrelaterade felaktigheter att finna i dagens nyproducerade texter. Här tänkte jag ta upp ett exempel där semikolon felaktigt används för att avgränsa en ”rubrik” i en punktlista:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

• Bilar; åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
• Båtar; flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
• Flygplan; kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
• Tåg; färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

Detta är inte ett korrekt bruk av tecknet semikolon (vi avgränsar inte fullständiga huvudsatser och tecknet används inte heller som överordnad separator mellan element i en uppräkning). Eftersom vi är i en lista antyder semikolonet att t.ex. ”bilar” och ”åker oftast …” är två texttyper i en symmetrisk relation till varandra (såsom ”bilar” och ”båtar”), men i stället är ju avsikten att ”bilar” är ämnet som förklaras av den senare texten ”åker oftast …”. Här behövs alltså den framåtpekande funktion som ett vanligt kolon har (vilken ”överraskning” att en lösning på problemet är att byta ut semikolonet mot ett vanligt kolon‼):

Det finns flera olika sorters transportmedel:

• Bilar: åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
• Båtar: flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
• Flygplan: kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
• Tåg: färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

En snyggare lösning är emellertid att verkligen formatera ”rubrikerna” som rubriker:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

• Bilar. Dessa åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan.
• Båtar. Båtar flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav.
• Flygplan. Dessa farkoster färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan.
• Tåg. Tåg färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan.

Naturligtvis kan man också använda en enkel punktlista och sedan gå igenom varje punkt i den löpande texten. Detta är ”standardlösningen” som passar utmärkt i artiklar och böcker, men kanske inte lika bra i PowerPoint-presentationer:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

• bilar
• båtar
• flygplan
• tåg.

Bilar åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan, medan båtar flyter på vattenytan i t.ex. sjöar och hav. Flygplan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan. Slutligen färdas tåg längs en fast endimensionell kurva på markytan.

En annan konstig variant jag sett är följande:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

• Bilar- åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
• Båtar- flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
• Flygplan- kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
• Tåg- färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

Här används ett bindestreck (U+002D: HYPHEN-MINUS) efter ”rubriken”, och det finns mellanrum efter men inte före skiljetecknet. Detta är helt obegripligt. Varifrån kommer den här ovanan?

Bindestreck används som bekant vid avstavning och i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning, katt- och hundmat), medan det längre tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Bruket i exemplet ovan är helt galet. Om man ändå skall försöka analysera det, så är den första frågan om det verkligen rör sig om ett bindestreck eller om författaren snarare tänker på ett tankstreck. Jag tror på det senare, för någon sammansättning är det ju verkligen inte tal om. Men ett tankstreck har alltid symmetriskt mellanrum intill sig (se exemplen ovan). Alltså kan man återigen inse att något är väldigt fel här.

På tal om streck och mellanrum: En annan sak jag sett flera gånger bara i år är att folk skippar mellanrummet efter bindestrecket när det riktar sig till ett gemensamt efterled (t.ex.) något ord längre fram i texten:

hund-och kattmat

Jag ryser av förfäran. (Givetvis skall det vara mellanrum mellan bindestrecket och konjunktionen:

hund- och kattmat

)

## Gradtecken eller ”masculine ordinal indicator”?

Ett ”språkfel” jag stött på med jämna mellanrum de senaste tio åren är att texter använder º (U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR) när det egentligen skall vara ett gradtecken: ° (U+00B0: DEGREE SIGN), t.ex. när författaren anger en temperatur (t.ex. 37°C) eller en vinkel (90°).

I en del teckensnitt är dessa två tecken visuellt lika, vilket delvis förklarar frekvensen hos missödet. Icke desto mindre är det två helt olika tecken (precis som A och B), så det är fel att använda U+00BA i stället för gradtecknet U+00B0. Läsaren kanske undrar varför detta är fel, om tecknen ändå ser (nästan) likadana ut. En anledning är att de ofta inte ser helt lika ut, så lite tokigt ser det ut. Dessutom, om texten distribueras digitalt, t.ex. som oformaterad text eller i HTML-format, vet man inte vilket teckensnitt som kommer att användas när texten visas för mottagaren, och i en del teckensnitt är dessa två tecken mycket olika (det är ett streck under ringen i U+00BA, se nedan).

Men även om man bortser från det visuella så är det helt fel att använda U+00BA i stället för gradtecknet U+00B0, eftersom tecknen tekniskt är helt olika och har olika betydelse. Sammanblandning får en rad praktiska konsekvenser:

• Skärmläsare, som läser upp datorskärmen för t.ex. blinda personer, kommer att uttala texten ”37°C” fel ifall fel tecken används.

• Sökfunktioner, t.ex. i texteditor, ordbehandlare eller webbläsare, kommer inte att ge någon träff på den korrekta sökfrasen ”°C” om dokumentet i stället använder MASCULINE ORDINAL INDICATOR (eller, för den delen, tvärtom).

• Sökmotorer, t.ex. Google, påverkas på samma sätt.

• Datorprogram som försöker läsa texten och extrahera information från den kommer att bli förvirrade. (”Nej, rapporten verkar inte innehålla någon information om föremålets temperatur.”)

Hur ser man då till att använda rätt tecken? Detta beror naturligtvis helt på vilken metod man använder för att infoga specialtecknet. Notera att gradtecknet inte finns på svenska tangentbord.

De flesta använder troligtvis Microsoft Word och dialogrutan Symbol, se skärmbilden nedan.

I det här exemplet är gradtecknet markerat. Notera att en beskrivning (”Degree Sign”) av tecknet återfinns i det nedre vänstra hörnet på fliksidan (alldeles ovanför knappen ”Autokorrigering…”). (Dessutom syns koden U+00B0.) Detta gör att vi förstår att det är det riktiga gradtecknet som är markerat.

Tio kodpunkter till höger syns U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR. Som synes är tecknet mycket likt gradtecknet. Men om detta tecken markeras inser man av teckenbeskrivningen ”Masculine Ordinal Indicator” (och, om man är en riktig Unicode-nörd, av kodpunkten U+00BA) att detta är fel tecken:

I exemplen ovan används det gamla standardteckensnittet Times New Roman. Om vi byter till det nya standardteckensnittet Calibri ser vi att U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR inte längre liknar gradtecknet: som nämnt ovan ser det senare tecknet lite olika ut i olika teckensnitt. (Fördelen med utseendet i Calibri är förstås att risken för sammanblandning med gradtecknet minskar väsentligt. Frågan är emellertid hur U+00BA, som är mycket ovanligt i Sverige, ”ska” se ut. Förhoppningsvis är båda varianterna korrekta. Själv kan jag inte alls mycket om hur U+00BA används i de språk i vilka tecknet faktiskt används.)

Att infoga specialtecken via dialogen Symbol är mycket omständligt i längden. Om man ofta använder gradtecknet kan man i stället memorera kodpunkten U+00B0. För att infoga detta tecken i Word räcker det med att skriva B0 och sedan trycka på Alt+X.

Ett annat smart tips är att aktivera funktionen ”matematisk autokorrigering utanför matematiska områden”:

Nu kan gradtecknet infogas med \deg (följt av mellanrum eller skiljetecken). Faktiskt kan med denna inställning alla grekiska bokstäver, matematiska operatorer och matematiska bokstäver infogas med sina koder, även utanför matematiska områden.

Standardsättet att söka efter och hitta rätt Unicode-tecken i Windows är annars – som läsaren givetvis redan vet – att använda programmet Teckenuppsättning (charmap.exe) som funnits med åtminstone sedan Windows 95:

Ett alternativt sätt att både snabbt infoga allmänna Unicode-tecken och erhålla beskrivning och kodpunkt för tecken är att använda en texteditor med stöd för dessa funktioner, t.ex. min egen Rejbrand Text Editor:

Om man bara är intresserad av att mycket snabbt erhålla beskrivning och kodpunkt för något tecken kan man med fördel använda mitt miniverktyg Unicode-informatör. När programmet körs och ett enskilt Unicode-tecken (f.n. bara i BMP) finns i urklipp visas beskrivning och kodpunkt i programfönstret. (Programmet ändrar informationen varje gång ett nytt tecken hamnar i urklipp.)

## SVT och strecken, del 5238

Som jag skrivit om i flera år nu använder SVT ofta tankstreck felaktigt i stället för bindestreck. I dag har jag sett två felaktiga artiklar, i vilka följande besynnerliga konstruktioner kan skådas:

• EU–parlamentarikern
• EU–kommissionen
• 1990–talet
• EU–kommissionens
• Jean–Claude
• SDU–bråket
• SDU–ordföranden
• SD–ledningen

Eftersom SVT använder ett väldigt tydligt typsnitt går det inte att ta miste på felet, som verkligen är iögonfallande:

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag har nästan varje gång påpekat felet till SVT, men de har inte ens svarat. Jag tycker det är tråkigt att SVT inte är mottagliga för konstruktiv kritik, i synnerhet inte när det är så ofantligt lätt att ändra sitt beteende och göra rätt i stället för fel!

Nu är jag själv inte blind, och använder inte skärmläsare, men för sådana användare kan det mycket väl vara högst irriterande med det här felet (och som oblind läsare av SVT:s artiklar tycker jag själv att det är väldigt störande med de patologiskt långa strecken i sammansättningarna!). Och folk som använder webbläsarens sökfunktion för att hitta t.ex. ”49-årige” kommer inte att bli glada.

Uppdatering (2015-09-14 00:23:30): Under kvällen publicerade SVT minst tre nya artiklar med felaktiga streck (starta eget–bidrag, pr–konsult, tv–debatt, HP–chefen, SDU–topparna) samt minst en artikel med en särskrivning (Super-Puma helikopter).

## Saker att göra i höst och i framtiden

Det finns en hel del saker jag skulle vilja göra i livet, utöver det jag redan gjort. Framför allt tänker jag på min stora lärobok i matematisk analys och kanske också på AlgoSim, som jag skulle vilja göra en helt ny version av. Med tanke på att jag redan kan den fysiologi som ingår de första åren på läkarprogrammet, skulle man kunna tro att jag har gott om tid åt att arbeta med dessa projekt, men i praktiken märker jag att jag helt försummar dem. Problemet är nog inte tidsbrist, utan snarare brist på ork och mental energi. Det blir mycket sovande (även på dagtid) och fönsterflyttande.

Här är i varje fall några saker jag kanske kan få tid åt under hösten:

• Under sommaren skrev jag ett par tusen nya ordboksartiklar, inklusive sjuhundra nya medicinartiklar. Jag hann emellertid inte riktigt klart med artiklarna om njurarna, metabolismen, lungorna och immunsystemet. Dessa artiklar kommer jag troligtvis att kunna skriva under hösten.
• Min lilla mjukvara för att undersöka Unicode-tecken stödjer bara en del av BMP, vilket jag på senare tid i allt högre utsträckning börjat betrakta som en betydande begränsning. Det skall jag försöka åtgärda.
• Jag skulle vilja skriva en helt ny texteditorskomponent (ja, baserad på GDI), och därefter skapa en ny version av min texteditor. Bland annat längtar jag efter att kunna placera markören efter radslut (cursor beyond EOL) och att kunna skapa blockmarkeringar. Dessutom vill jag göra ersättningstabellerna (t.ex. \int → ∫) dynamiska, och jag har några idéer om hur inmatning av olika sorters streck, citattecken och andra specialtecken kan underlättas. Det är ganska tveksamt om jag kommer åstadkomma denna punkt under hösten.
• Jag skulle vilja åtgärda en rad buggar och implementera en rad nya funktioner i den aktuella versionen av AlgoSim (0.9.0.117). Det är mycket tveksamt om jag kommer åstadkomma denna punkt under hösten.

På längre sikt, som delvis nämnt, är huvudprojekten följande:

• Skriva på min lärobok i matematisk analys (närmast handlar det om abstrakt algebra och linjär algebra, sedan inledande envariabelanalys).
• Skriva en helt ny version av AlgoSim.
• Kanske få min självbiografiska bok Ändlös längtan publicerad.

Jag har också ett antal halvintressanta småidéer till mindre projekt, bland annat om ljudvågor.

## Why I am not a big fan of the Microsoft Windows 10 operating system

This summer the Microsoft Windows 10 operating system was released. Probably because Windows 10 is offered as a free upgrade for users of Windows 7 and 8, many people have already upgraded. Do I intend to upgrade? Recall that, since I chose not to upgrade to Windows 8, I am still using Windows 7 on my main computer, as well as on my laptop.

First, my Windows 7 systems are suiting my needs wonderfully, and I love the OS. This makes me somewhat reluctant to upgrade. You should never mess with a working system. After all, it is likely that an upgrade will cause at least some sort of issue, and given my very full schedule, I would not fancy any extensive troubleshooting. In addition, since I am very used to Windows 7, I would probably need to relearn a habit or two.

Third, I have to admit, I am a bit fond of Aero Glass, which was removed in Windows 8 and has not returned.

If there were only these three points, I would have considered upgrading. After all, most things would probably work out well, the desktop is still there (and some parts are even improved), and I would probably learn to live without Aero Glass. But, unfortunately, there is one more point:

Fourth, the multimedia capabilities of Windows 8 were reduced compared to Windows 7, since you could not play DVDs in Windows Media Player. It is not fun to upgrade to a less capable system, even if the loss is small (since you most often use Media Center to play DVDs anyway). The lack of new features in my favourite application Windows Media Center also made me worried about the application’s future.

And I was right to be worried: In Windows 10, Windows Media Center is removed. Apparently, even if you upgrade from a Windows 7 system with Media Center, the application is removed during the upgrade process.

Windows Media Center is a piece of software I use almost daily, and has done so for ten years. I mainly use it to record and watch TV streams captured using the computer’s internal TV tuner card, and I am really fond of it. Hence, I will definitely not ‘upgrade’ to Windows 10.

Another thing I might not like about Windows 10 is the continuous upgrade model. If I buy or build a new computer today, I would spend a lot of money making sure it suits my needs perfectly. I would build a friend and colleague I would work with daily for at least a decade or two. Then I want to be confident that it does not change automatically every now and then. Security upgrades are great, but not UI changes, addition or removal of features, etc.

## Sommarens arbete

I dag började jag andra terminen på läkarprogrammet. Under sommaren hann jag med ganska mycket. Först läste jag ut den underbara läroboken i cellbiologi, och sedan läste jag om hela Guyton–Hall, eftersom det var några år sedan jag senast läste den från pärm till pärm. Samtidigt passade jag på att skapa en lång rad medicinska artiklar i ordboken Wiktionary, som jag sedan länge varit mycket aktiv i. Totalt sett blev det ungefär sjuhundra nya medicinska artiklar, se den här nästan fullständiga listan. Tyvärr hann jag inte skriva så många artiklar jag hade önskat; bland annat hade jag velat skriva mer om njurarna, medan lungor och immunsystem inte hanns med alls.

Jag hade också planerat att skriva ett eller ett par nya kapitel i min lärobok i matematisk analys under sommaren, men det hanns inte heller med, eftersom medicinläsandet och -artikelförfattandet tog all min tid.

Utöver medicinartiklarna skapade jag en ännu större mängd artiklar om vanliga svenska ord, och också några hundra artiklar om Unicode-tecken, så jag är trots allt ganska nöjd med sommarens arbete.

## Microsoft Word: Changing a large operator in-line

Suppose you have accidently entered the expression

in Microsoft Word. Observe the incorrect use of the double integral sign where a triple integral sign is required. How to correct this? It would have been nice to right click the “large operator” (as it is called in Microsoft Word), point at the “Change operator” submenu and select the triple integral sign from a gallery. Unfortunately, such a submenu doesn’t exist in Microsoft Word (at least not in Microsoft Word 2010). The obvious workaround is to write a new integral from scratch, possibly copy-pasting the integrand and zero, one, or two indices. That is somewhat awkward.

A nicer solution is as follows. Press Alt+Down, L to access the popup menu to the right of the formula area and use it to change the formula to the linear format:

Then simply replace the double integral sign with the replaced value of \iiint, which is the triple integral sign:

which becomes

Then go back to “professional” mode (Alt+Down, P):

## A slow software reaction

One thing I do not like about Skype is that it is slow to react.

When a new message has arrived, the Skype taskbar button displays an overlay icon and flashes to indicate this. This is all good.

Since the Skype icon is the fourth icon on my main computer (as well as on my laptop), I press Win+4 to read the new message. Most often, this takes me some half a second, and when I am done I press Win+4 again to resume my work. But after this, the taskbar button still displays the overlay icon:

The problem is that I am too quick for Skype. Apparently, the software is programmed to remove the overlay notification icon after the message has been displayed for a second or two. Hence, I have to press Win+4, wait for a while, and then press Win+4 a fourth time.

Clearly, Skype is designed for people who are processing data more slowly than I am.

## Microsoft Word: A ‘hidden’ bug

I have written quite a lot on Microsoft Word, and I have frequently noted that since the introduction of the new file format in Microsoft Word 2007, the software is rather buggy when you use it to write long, technical documents. It works perfectly most of the time, but it is still the most buggy Microsoft product I have ever used. And it can become a nightmare if you write very long documents and do not take proper caution.

In particular, Microsoft Word tends to crash when you edit formulae, even fairly simple ones.

It does happen every now and then. On the bright side, in most cases, Microsoft Word will automatically restart after a crash, and will display the document as it was immediately before the incident (even if you didn’t happen to press Ctrl+S just prior to the crash). This almost compensates for the instability. You can even take advantage of this ‘feature’ by doing some physical exercise while the software is restarting and the Windows Error Reporting tool is collecting and sending data about the crash to Microsoft (which is a good thing, because this might make Microsoft fix the bugs).

However, sometimes this doesn’t work very well. On several occasions, the following has happened to me.

When Microsoft Word has restarted, the document looks exactly as it should, i.e., it looks just as it did prior to the crash. Content about this, I finish the document, and export it to a PDF file using Microsoft’s built-in PDF converter. Then, when I look at the PDF document, it looks as it should, except that nonsense data is inserted at a seemingly random location. This data is sometimes text I have entered sometime, somewhere, or it might be something else.

Then I go back to the DOCX file, but it looks perfectly sound: there is no sign of the nonsense data. A spinal cord reflex1 makes me turn on the display of hidden characters (Ctrl+(), and there it is. I remove the nonsense, save the document, and create a new PDF file.

Below is a sample of nonsense I found once. If I recall correctly, 136 is actually the page number:

1 No, not literally. This almost certainly passes through the cerebral cortex.

## Den enklaste partiella differentialekvationen

(Den här artikeln innehåller matematik. Du behöver en modern webbläsare med stöd för MathML, t.ex. Mozilla Firefox, för att visa den korrekt.)

Jag fick i går frågan hur man löser den partiella differentialekvationen $\frac{\partial z}{\partial x}=0$ där $z\in {C}^{2}\left({ℝ}^{2}\right)$.

Med tanke på ekvationens låga komplexitet (faktiskt är det den enklaste tänkbara partiella differentialekvationen i två variabler) handlade frågan uppenbarligen mest om grundläggande förståelse. Och i sådana fall finns kanske inget bättre svar än ett som ger ett intuitivt och konkret exempel. Mitt svar blev ungefär så här:

• $z\left(x,y\right)$ är temperaturen i punkten $\left(x,y\right)$ i planet. $z$ är med andra ord en funktion som tar in en punkt i planet, och ger ifrån sig ett tal, d.v.s. ett skalärfält av typen ${ℝ}^{2}\to ℝ$.

• $\frac{\partial z}{\partial x}\left(x,y\right)$ är så mycket temperaturen ökar per meter, om du står i punkten $\left(x,y\right)$ och går rakt åt höger.

• $\frac{\partial z}{\partial y}\left(x,y\right)$ är så mycket temperaturen ökar per meter, om du står i punkten $\left(x,y\right)$ och går rakt uppåt.

• Notera att $z$ är en funktion i planet (d.v.s. du får ett värde i varje punkt i planet), och samma sak gäller för $\frac{\partial z}{\partial x}$ och $\frac{\partial z}{\partial y}$. Båda dessa senare beror ju också på i vilken punkt du står.

• $\frac{\partial z}{\partial x}=0$ betyder att $\frac{\partial z}{\partial x}\left(x,y\right)=0$ för varje $\left(x,y\right)$ i planet, d.v.s. i vilken punkt du än står, så är temperaturen oförändrad om du går rakt högerut. Alltså måste temperaturen vara konstant på varje horisontell linje i planet. Men temperaturen kan förstås vara olika på olika sådana linjer.

• Alltså kan temperaturen bero på $y$-koordinaten, på något sätt. För varje höjd $y$ finns det därför en bestämt temperatur, som gäller på hela den horisontella linjen. Om vi kallar temperaturen på linjen med höjd $y$ för $g\left(y\right)$ så har vi sålunda

$z\left(x,y\right)=g\left(y\right)$.

• $g$ är här en godtycklig ($C$2- (varför?)) funktion av typen $ℝ\to ℝ$ som tar in ett reellt tal (höjden, $y$) och ger ifrån sig ett reellt tal (temperaturen på den linjen).

En alternativ förklaring, som är mer stringent, men samtidigt lite mer teknisk, är som följer:

Att derivera $z\left(x,y\right)$ partiellt med avseende på $x$ innefattar att man betraktar $y$ som en konstant, vilket ger upphov till en envariabelfunktion $x↦z\left(x,y\right)$. I praktiken får vi en familj av sådana funktioner – en för varje värde på $y$. Ett fixt $y$ svarar mot en horisontell linje i planet, en horisontell ”cykelbana”, om du vill. För en sådan ”cykelbana” är $x↦z\left(x,y\right)$ den funktion som ger ifrån sig temperaturen vid koordinaten $x$ längs just den cykelbanan. Vi kan kalla funktionen för ”temperaturprofilen för cykelbanan med index $y$”. Den partiella derivatan $\frac{\partial z}{\partial x}$ är lika med den vanliga envariabelderivatan av den nyligen nämnda temperaturprofilen.

Att $\frac{\partial z}{\partial x}=0$ betyder som nämnt att $\frac{\partial z}{\partial x}\left(x,y\right)=0$ för varje $\left(x,y\right)$; speciellt medför detta att det för fixt $y$ gäller att $\frac{\partial z}{\partial x}\left(x,y\right)=0$ för varje $x$, d.v.s. temperaturprofilen för cykelbanan med index $y$ är konstant. Således, eftersom $y$ var godtycklig, är temperaturen konstant på varje horisontell cykelbana. Däremot är det klart att temperaturen kan vara olika på olika cykelbanor. Om temperaturen på cykelbanan med index $y$ är $g\left(y\right)$ så har vi därför återigen $z\left(x,y\right)=g\left(y\right)$.

Partiella differentialekvationer behandlas inte alls i mitt kompendium om flervariabelanalysens grunder, men det gör teorin för skalärfält och partiella derivator, så ”det mesta” av resonemanget ovan finns där.

## Ett semikolon på SVT

Jag såg just följande uppenbart felaktiga semikolon på SVT.se:

Lär känna en ny kriminalfavorit; den charmiga men mycket sarkastiska kriminalkommissarien Vera Stanhope i Northumberland.

Tyvärr saknade artikeln kontaktinformation till författare, så jag kunde inte informera om felet. Som nästan alltid är lösningen att använda ett vanligt kolon:

Lär känna en ny kriminalfavorit: den charmiga men mycket sarkastiska kriminalkommissarien Vera Stanhope i Northumberland.

## Språkbruket i HEL-kursen

Jag skickade följande brev till ledningen för HEL-kursen:

God eftermiddag

Jag gick HEL-kursen för läkare i våras (HEL 1) och noterade under kursens gång att språkbruket i de officiella kursdokumenten var mycket bristfälligt. Jag vill därför komma med lite konstruktiv kritik och tips på hur dokumenten kan förbättras tills nästa gång kursen ges.

Den värsta boven i dramat är kompendiet Individuellt förbättringsprojekt, som framför allt konsekvent använder tecknet semikolon felaktigt.

Felaktigt bruk av tecknet semikolon är ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag, och den stora majoriteten av alla semikolon i nyproducerade icke-professionella texter är direkt felaktiga.

Tecknet semikolon används – precis som en vanlig punkt – för att avgränsa två fullständiga huvudsatser. Dessa skall då vara mycket innehållsmässigt besläktade, och semikolon följs av liten bokstav. Ofta kan en konjunktion, som t.ex. och användas i stället. Vid presentation av något används i stället vanligt kolon, som har en framåtpekande funktion, inte sällan med betydelsen ”nämligen”. (Ett kolon kan ofta, men inte alltid, ersättas med kommatecken och ordet nämligen.) Nästan i samtliga fall när folk felaktigt använder semikolon i dag (vilket alltså är mycket vanligt), så är lösningen att i stället använda ett vanligt kolon. I ert kompendium om förbättringsarbete är det emellertid lite större variation i det felaktiga semikolonbruket; i en del fall är lösningen att helt ta bort skiljetecknet!

För mer information om tecknet semikolon, se kampanjen semikolon.info som jag startade i våras.

Felaktigt semikolonbruk är vanligt även i professionella sammanhang. Till exempel förekommer felaktiga semikolon ganska frekvent i Läkartidningen, vilket jag uppmärksammat dem på. För att se goda exempel på korrekt semikolonbruk kan ni titta i nästan valfri större lärobok i valfritt ämne, t.ex. den alldeles underbara boken Molecular Biology of the Cell. Förvisso använder de semikolon felaktigt på sidorna 83 och 1209, men de använder också otaligt många korrekta semikolon i texten. (Notera att dessa felaktiga semikolon kan ersättas antingen med kolon eller med komma och ordet nämligen.)

Här har vi några exempel på felaktigt semikolonbruk i ert kompendium Individuellt förbättringsprojekt:

Du kanske frågar dig själv; vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Här bör vi använda kolon:

Du kanske frågar dig själv: vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Eller så kan vi helt undvika talspråk och formulera oss så här:

Du kanske undrar vad som egentligen menas med ”personlig kvalitetsförbättring”.

Men vad menas egentligen med ”personlig kvalitetsförbättring”?

Här är några frågor du kanske ställer dig just nu:

• Vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Nytt fel:

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”; t.ex. Vad gör du för närvarande, som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slösande av dina resurser?

Här bör vi använda komma och markera frågan tydligare, eller presentera ett exempel med kolon. Vi kan också omformulera oss på ett mer skriftspråkligt sätt:

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”. Här är ett exempel:

Vad gör du för närvarande, som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slösande av dina resurser?

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”, som t.ex. något som du gör för närvarande, och som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slöseri av dina resurser.

Fler fel:

Studenter har tidigare genomfört projekt, vilka fokuserar på förbättringsmöjligheter som; t.ex. att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, egen astmabehandling, ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Här är lösningen att helt ta bort semikolonet (rent semantiskt passar kolon mycket bättre här än semikolon, men det bästa är att inte använda något skiljetecken alls). Notera också de andra förbättringarna nedan:

Studenter har tidigare genomfört projekt som fokuserat på förbättringsmöjligheter som t.ex. att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, att komma igång med egen astmabehandling, att ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Studenter har tidigare genomfört projekt som fokuserat på en lång rad olika förbättringsmöjligheter: att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, att komma igång med egen astmabehandling, att ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Samma fel:

Detta kan leda till förbättringar såsom; mer fritid, bättre hälsa, en bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser.

Lösning:

Detta kan leda till förbättringar såsom mer fritid, bättre hälsa, bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser.

Detta kan leda till många sorters förbättringar: mer fritid, bättre hälsa, bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser m.m.

Ett till fel av samma typ:

Bra exempel att börja med för att de kan mätas frekvent är; träning, kosthållning, studievanor, tidsanvändning mm.

Lösning:

Bra exempel att börja med (för att de kan mätas frekvent) är träning, kosthållning, studievanor, tidsanvändning m.m.

Några tips på lätta projekt (för att de tillåter enkel datainsamling): träning, kosthållning, studievanor och tidsanvändning.

Fler fel:

Till exempel; att minska frek-vensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

Att använda en grafisk mening till exempel på det här sättet är inte helt passande i skriftspråket, men det är ändå acceptabelt. MEN: rent semantiskt är det uppenbart att det skall vara kolon här. (Notera i synnerhet kolonet efter ”MEN”!)

Till exempel: att minska frekvensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

En bättre lösning är emellertid att infoga den grafiska meningen i slutet av den föregående. Då behövs inget kolon alls:

Starta med att identifiera ett personligt förbättringsområde, till exempel att minska frekvensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

På sidan med PDSA-cykeln (som felaktigt särskrivs ”PDSA cykeln” i dokumentet) och framåt finns förvånande nog en lång rad korrekt använda kolon. Här hade det varit helt fel att använda semikolon, så det gläder mig att det blev rätt här.

Det finns för övrigt en lång rad andra språkfel i dokumentet, t.ex. särskrivningen ”fett/kalori innehåll” som måste skrivas ”fett-/kaloriinnehåll”. Andra fel i dokumentet är avsaknad av avslutande citattecken i rubriken i figur 5, ”Kalori inntak” bör vara ”kaloriintag”, ”Dagar i Februari” skall vara ”Dagar i februari” (månader skrivs med liten bokstav på svenska!), ”Efter den första veckan , när…” innehåller ett felaktigt mellanrum före kommatecknet, ”80-20 regeln” måste skrivas ”80–20-regeln”, det bör alltid vara ett hårt mellanrum mellan mätetal och procenttecken, bindestreck och tankstreck skall inte blandas ihop, bara för att nämna några av felen.

Även de andra kursdokumenten innehåller språkfel, om än inte fullt lika många. Till exempel finns en rad fel i studiehandledningen. Mitt favoritfel här är följande:

“Hälsa - Etik – Lärande, del 1“, (HEL 1)

Först och främst använder vi citattecknet ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK) på svenska. På engelska, däremot, används två olika citattecken till vänster och till höger, se min artikel i ämnet. Det skall alltså vara så här:

”Hälsa - Etik – Lärande, del 1”, (HEL 1)

Sedan använder ni först bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) och sedan tankstreck (–, U+2013: EN DASH). Bestäm er! Tankstrecket är mest semantiskt lämpligt här:

”Hälsa – Etik – Lärande, del 1”, (HEL 1)

Slutligen har ni ett exempel på dubbla avgränsare (se min artikel i ämnet):

”Hälsa – Etik – Lärande, del 1” (HEL 1)

Det är lätt anmärkningsvärt att ni i kursdokumentet skriver ”Språket skall vara korrekt men samtidigt personligt.” med tanke på den stora mängden språkfel i de officiella kursdokumenten.

Slutligen vill jag tipsa er om två webbresurser som jag tillhandahåller, i syfte att förbättra språkbruket.

PS. För övrigt är jag lätt kritisk till HEL-kursen över lag. Det enda nya jag lärde mig under dessa sju veckor var 18-veckorsgränsen för abort. Hade jag fått vara ledig och därmed studera cellbiologi själv på fritiden hade jag lärt mig mycket, mycket mer under den här tiden. En stor del av HEL-kursen gick åt att planera HEL-kursen (d.v.s. onödigt ”metaarbete”), och det var också en förvånansvärd mängd rena ”dagislekar”. Jag har aldrig tidigare sett en sådan ineffektivitet på svensk högskolenivå. Förbättringsarbetet kändes också väldigt ”idiotförklarande”, och mer lämpligt på mellanstadienivå.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

## Läkartidningen och tecknet semikolon, del 4

Det var med visst extra intresse jag läste senaste numret (25–26) av Läkartidningen, efter att ha påpekat felaktigt bruk av tecknet semikolon i tidigare nummer. Tidningens språkgranskare hoppades på bättring. Har det blivit bättre redan nu?

Svaret är ”nej”. Faktiskt har vi ett felaktigt bruk av semikolon redan i första ingressen i det aktuella numret:

Vilka nyheter missas … och kanske ännu viktigare; vilka presumtiva läsare exkluderas?

Här behövs verkligen den framåtpekande funktionen hos ett vanligt kolon: vi presenterar något ännu viktigare. Själv skulle jag formulera mig så här i skrift:

Vilka nyheter missas? Och kanske ännu viktigare: vilka presumtiva läsare exkluderas?

Redan tre sidor längre fram har vi nästa felaktiga semikolon:

Svenska och internationella erfarenheter visar att dagens kikhostevacciner ger betydligt kortvarigare immunitet än naturliga infektioner; cirka 3–5 (eller ännu mindre) jämfört med 15–20 år [10, 14].

Även här behöver vi det vanliga kolonets framåtpekande funktion: vi presenterar resultaten. Det är också uppenbart att semikolon inte kan användas här eftersom texten efter tecknet inte är en fullständig huvudsats. Även betydelsen nämligen föreligger.

## SVT och strecken, del 5237

Nu kan man se följande ord på SVT.se:

SAS–plan, 26–åring, 7–årig, 50–årig, formel–1 lopp

Suck. Förutom att artikelförfattaren konsekvent använder tankstreck i stället för bindestreck så är sista exemplet en särskrivning. Det skall naturligtvis vara

SAS-plan, 26-åring, 7-årig, 50-årig, formel 1-lopp

## SVT och strecken, del 5236

Som jag skrivit om många gånger tidigare använder SVT ofta tankstreck felaktigt i stället för bindestreck. Den senaste veckan har jag sett en handfull exempel på artiklar med detta fel, och senast i dag såg jag följande1:

tv– programmet, radio– och tv–programledaren, 49–årige

Här används alltså tankstreck (–, U+2013: EN DASH) felaktigt i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS). Eftersom SVT använder ett tydligt typsnitt går det inte att ta miste på felet (se bild i föregående artikel).

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag har nästan varje gång påpekat felet till SVT, men de har inte ens svarat. Jag tycker det är tråkigt att SVT inte är mottagliga för konstruktiv kritik, i synnerhet inte när det är så ofantligt lätt att ändra sitt beteende och göra rätt i stället för fel!

Nu är jag själv inte blind, och använder inte skärmläsare, men för sådana användare kan det mycket väl vara högst irriterande med det här felet (och som oblind läsare av SVT:s artiklar tycker jag själv att det är väldigt störande med de patologiskt långa strecken i sammansättningarna!). Och folk som använder webbläsarens sökfunktion för att hitta t.ex. ”49-årige” kommer inte att bli glada.

1 Ja, här är det också ett felaktigt mellanrum i första sammansättningen.

## Ändlös längtan, femte versionen

Jag har nu publicerat femte versionen av min bok Ändlös längtan.

## Läkartidningen och tecknet semikolon, del 3

Häromdagen uppmärksammade jag att Läkartidningen ofta använder tecknet semikolon felaktigt, och gav ett par exempel på skolboksfel i tidningens semikolonbruk. Jag fick ett mycket trevligt och föredömligt svar av tidningens språkgranskare.

I fredags gav jag ett ytterligare exempel på ett felaktigt semikolonbruk i samma nummer av tidningen. Det semikolonbruket var förvisso inte ett exempel på skolboksfelet, men ändå mycket olämpligt. I dag tänkte jag ge ett sista exempel från samma nummer, som är ännu lite mer subtilt. Här kommer det:

På ett rent semantiskt plan fungerar semikolon bra här, men inte på ett grammatiskt plan. Man brukar ju alltid inleda en diskussion om semikolon med att säga att ”tecknet semikolon används mellan två fullständiga huvudsatser”, och problemet här är att ”skillnader som samvarierade med överlevnad” inte är en fullständig huvudsats, utan bara en ensam nominalfras.

Betrakta följande exempel, där nominalfraserna är markerade.

Hundarna är duktiga.

Hundarna som springer fort är duktiga.

De är duktiga.

Nominalfraserna i sig utgör inte fullständiga huvudsatser:

Hundarna.

Hundarna som springer fort.

De.

Den enklaste lösningen på problemet i Läkartidningens mening är att skriva om texten efter semikolonet så att det verkligen blir en fullständig huvudsats:

Andra alternativ:

## Läkartidningen och tecknet semikolon, del 2

Ett annat felaktigt bruk av tecknet semikolon i förra numret av Läkartidningen finns på sidan 1077:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan; Låt tusen blommor blomma.

Som nästan alltid vid felaktigt bruk av semikolon är den enklaste lösningen att använda ett vanligt kolon (med helt annan semantik och andra typografiska konventioner) i stället:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan: Låt tusen blommor blomma.

Här rör det sig ju om en ”presentation”, och den framåtpekande funktionen hos kolonet är naturlig här. ”Låt tusen blommor blomma” är precis den slogan vi tänker på före kolonet, och kolonet har här betydelsen ”nämligen”. Förvisso är ”Låt tusen blommor blomma” en fullständig huvudsats, men den fungerar här i någon mening som en nominalfras; det känns mer som att författaren visar upp Mao Zedongs slogan, än att han själv skriver den.

Man kan förstås tänka sig

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan, så låt tusen blommor blomma.

där författaren inte berättar explicit vad Zedongs slogan är (läsaren bör känna till den sedan tidigare), men i stället själv yttrar den. Denna konstruktion kan däremot möjligtvis skrivas med semikolon:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan; låt tusen blommor blomma.

även om det ändå känns som om författaren felaktigt använt semikolon i stället för kolon, med tanke på kolonets semantiska lämplighet i det aktuella fallet.

Men även med den goda viljan kan man inte anse semikolonbruket i tidningen vara korrekt, eftersom semikolon alltid följs av liten bokstav (om inte inledande versal krävs av speciell anledning som vid egennamn, initialförkortning eller kod).

## Läkartidningen och tecknet semikolon

Jag skickade följande brev till Läkartidningen:

God kväll

Jag är en ganska ny prenumerant på Läkartidningen och dessutom väldigt engagerad i språkvårdsfrågor.

När det gäller språkbehandlingen i Läkartidningen finns det en sak som sticker ut. Över lag är nämligen språket klanderfritt, men just skiljetecknet semikolon används ofta fel i tidningen. Felaktigt bruk av semikolon är ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag, och i t.ex. personliga bloggar på Internet är felaktigt bruk av semikolon mycket vanligare än korrekt bruk av tecknet. Även i akademiska, professionella och kommersiella sammanhang är missbruk av semikolon mycket utbrett.

Kortfattat kan man säga att semikolon (enbart) kan användas mellan två fullständiga huvudsatser (båda med subjekt och finit verb). Man skall därför alltid kunna ersätta ett semikolon med punkt och stor bokstav; de båda erhållna grafiska meningarna skall då vara fullständiga meningar med subjekt och finit verb. Ett annat alternativ är att förbinda satserna med en passande konjunktion, ofta och. Semikolon kan undantagsvis användas i stället för punkt och stor bokstav eller konjunktion om de två huvudsatserna hör ihop mycket nära innehållsmässigt.

Å andra sidan har tecknet kolon (:) en framåtpekande funktion: ett kolon pekar på det som kommer efter tecknet. Det som kommer efter ett kolon är ofta det som man tänker på före tecknet. I många av dessa fall kan kolonet ersättas med ett kommatecken och ordet nämligen. Det som står intill ett kolon måste inte vara fullständiga huvudsatser. I de allra flesta fall av felaktigt bruk av semikolon är lösningen att i stället använda ett vanligt kolon.

Typexemplet på felaktigt bruk av semikolon är följande:

Bilen finns i tre färger; röd, grön och svart.

Här skall det vara ett vanligt kolon. Notera att ”röd, grön och svart” inte är en fullständig huvudsats (var är det finita verbet?), så man ser direkt att semikolon inte kan användas. Å andra sidan behövs det vanliga kolonets framåtpekande funktion, och betydelsen ”nämligen”.

Felaktigt bruk av tecknet semikolon är något jag arbetat mycket mot de senaste tio åren. Bland annat har jag startat kampanjen semikolon.info. På den sidan finns också länkar till bland annat Språkrådet som också noterar att felaktigt bruk av semikolon är vanligt.

I Läkartidningen används ofta semikolon, och ofta på korrekt sätt, som på sidan 1015 i nummer 22 2015:

Här ges inga genvägar direkt från ”gå” till ”mål”; i stället gäller det att delta i varje diskussionsrunda och samtidigt bygga personliga relationer.

Men ofta blir det helt fel, som på sidan 1036 i samma nummer (grammatiskt irrelevanta parenteser borttagna):

Höjdsjuka är ett samlingsbegrepp för en triad av tillstånd som alla orsakas av hypobar hypoxi; akut höjdsjuka, höghöjdshjärnödem och höghöjdslungödem.

Här har vi inget annat än ett typexempel på felaktigt semikolonbruk! (Längst nere på samma sida finns som kompensation ett exempel på korrekt bruk av semikolon:

Den minskade syremängden resulterar i ökat cerebralt blodflöde; i akutskedet kan det öka uppemot 30 procent […].

)

Tyvärr kan man inte förklara ovan nämnda fel med en ”engångsmiss”. I följande nummer av Läkartidningen hittar vi nämligen ytterligare fel. På sidan 1071 finner vi t.ex. följande:

Omvänt kommer det också fram data som visar på konsekvenserna av dålig processföljsamhet; skador, förlängda vårdtider och besvikelse när det förväntade inte nås.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Uppdatering (2015-06-08 11:36): Jag fick ett mycket trevligt svar av tidningens språkgranskare som också är en vän av tecknet semikolon, och som hoppas att färre felaktiga semikolon skall slinka igenom i fortsättningen.

## Tag själv sugrör

I dag var jag på IKEA. På en stor skylt i taken stod ”tag själv lager” och en pil alldeles intill pekade åt tag själv-lagret.

Det rör sig om en felaktig särskrivning. Det heter ”tag själv-lager”, inte ”tag själv lager”. Rent semantiskt är det uppenbart att det förra är rätt och det senare är fel. ”Tag själv lager” betyder nämligen att man själv skall ta ”lager”, precis som uppmaningen ”tag själv sugrör” säger åt dig att du själv skall ta sugrör. Men hos IKEA är det inte meningen att man skall ta ett lager över huvud taget.

I stället är tag själv-lagret ett slags lager, nämligen ett lager där man själv hämtar sina produkter (till skillnad från ett butiksbiträde). Det är alltså ett slags lager, precis som ett butikslager är ett slags lager. I båda fallen rör det sig om sammansättningar med ”lager” som bas.

Dessutom, som alltid, är det fullständigt uppenbart att det heter ”tag själv-lager” och inte ”tag själv lager” om man tänker på hur texten uttalas: man säger ju inte ”Tag. Själv. Lager.” som i ”tag själv sugrör”, utan man säger ”tag själv-lager” med en sammansättningsmelodi, precis som i ”butikslager”.

För övrigt kryllar det av särskrivningar på IKEA.se:

IKEA varuhus, IKEA FAMILY produkter, IKEA restaurangen, IKEA appar, IKEA koncernen

Naturligtvis bör det vara

IKEA-varuhus, IKEA FAMILY-produkter, IKEA-restaurangen, IKEA-appar, IKEA-koncernen

Märk emellertid att det däremot faktiskt heter ”PAX garderobsystem”, ”BESTÅ förvaringssystem” och ”STUVA planeringsverktyg”, bland annat eftersom dessa inte uttalas med sammansättningsmelodi. (Jämför med IFK Göteborg, JAS Gripen och Microsoft Windows.) Men: ”BESTÅ-systemet är bra.”

## Kolonet vid genitiv av specialtexter

Ett av de språkfel jag skrivit mest om är avsaknad av kolon före ändelse på någon form av specialtext (initialförkortning som uttalas bokstav för bokstav eller versaliseras, kod, siffra, bokstav). Detta är ett vanligt fel. Till exempel förefaller SJ ha som regel att begå felet. Och i samhället är felet onekligen utbrett, inte minst vid genitiv. Följande bild är tagen ur min inkorg:

Det heter förstås ”HUB:s” respektive ”T11:s”.

## Språkbruket i en pocketbok

Jag läser mycket sällan skönlitteratur, men var nyligen tvungen att läsa Egalias döttrar av Gerd Brantenberg i översättning av Ebba Witt-Brattström. Språkbehandlingen i boken är pinsamt dålig för att vara en tryckt bok. Först och främst kryllar boken av rester av en tidigare avstavningsprocess:

kvinno-yrke, väm-jelse, hem-ligt, krus-bärssylt, faderskaps-beskyddad, fram-för, för-hållande, frukt-träden, kri-gen, mat-lagren, skratt-ade, mans-saksmännen, bru-tala, ceremoni-mästaren, ri-iket, natu-ren, man-ligt, obe-kväma, undersökning-arna, strids-tuppen, per-versa, kolsyre-assimilationen, hän-derna, ...

Naturligtvis skall bindestrecket vara där när dessa ord delas på två rader, men i de aktuella fallen ligger båda delarna intill varandra på samma rad, och då skall det inte vara något bindestreck mellan dem. De här språkbristerna kan förklaras med ett tekniskt missöde i ordbehandlaren tillsammans med en i det närmaste fullständig avsaknad av korrekturläsning. Värre kan man sålunda anse att följande fel är (där man inte kan skylla på sin ordbehandlare):

På sidan 207 har vi (nästan) ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon:

På valsedeln fanns inte mindre än åtta partier; Demokratiska Egalisterna, Folkliga Jämlikhetspartiet, Egalitära Folkpartiet, Egalitär-Demokratisk Samling och Egalistiska Demokraterna, de fem äldsta partierna.

Man kan också notera att 8 ≠ 5, så ett kolon i betydelsen ”nämligen” hade förvisso gjort grammatiken korrekt, men inte semantiken. På samma sida har vi ännu ett felanvänt semikolon:

Dessutom hade det dykt upp ett nytt parti; det matraxistiska aktionspartiet Kort Process (KP), som [...].

Även på sidan 135 har vi ett mycket tveksamt semikolon.

Vidare har vi ett exempel på dubbla avgränsare:

[...] ett kvinnoyrke, (sjökvinna), han tvingats klämma [...]

Även en förekomst av en akut accent felaktigt använd som apostrof finns att beskåda:

Women´s

Slutligen vill jag minnas att jag såg ett par tryckfel där punkt eller komma saknades. Jag förväntar mig bättre språk i en publicerad, tryckt bok, men till saken hör (antar jag) att den aktuella boken kommer från ett mindre förlag.

Förresten, första ordet i boken är ”irektör”.

## SJ:s ägandeform

Varför envisas SJ med att skriva genitivformen av det egna företagsnamnet utan det erforderliga kolonet? SJ skriver konsekvent ”SJs”, vilket bryter mot fasta svenska skrivregler (det heter ”SJ:s”). Det verkar onekligen som om SJ har som regel att bryta mot den här språkregeln i den här situationen, vilket är olyckligt eftersom SJ:s kunder (i synnerhet yngre eller ovana skribenter) därmed riskerar att ta efter och lära sig fel.

## Återkoppling på skriftlig tentamen. Lärarrollen.

Jag nämnde häromdagen att jag under mina år som undergratuate på fysikprogrammet aldrig hämtade tillbaka en skriftlig tentamen med rättarens kommentarer.

Detta är inget beteende jag rekommenderar i allmänhet.

När jag som lärare på MAI själv rättade skrivningar ägnade jag mycket tid till att förklara för studenten hur han tänkt fel, hur saker egentligen hänger ihop och hur studentens resonemang, notation och formuleringar kunde förbättras. Speciellt mycket tid ägnade jag åt att reda ut missförstånd av olika slag. Faktiskt kunde jag fylla hela baksidor med förklarande text, i hopp om att studenten faktiskt skulle välja att hämta ut skrivningen och se mina kommentarer.

Jag tror att diskussion om och personlig återkoppling på en gjort tentamen är ett utmärkt lärtillfälle för de allra flesta studenter. Som lärare på MAI bad jag alltid studierektor om att få följa en och samma civilingenjörsklass under samtliga deras inledande matematikkurser (2,5 terminer); bland annat gjorde detta att jag utvecklade en mer personlig relation till mina studenter. (En annan positiv effekt var att jag fick mycket mer blommor, tavlor och tårta än vad jag annars hade fått.) Annars är det mer regel än undantag att studentgrupper och lärare blandas hej vilt.

Tyvärr är grundregeln på MAI att någon genomgång av gjord tentamen inte erbjuds. Inte ens jag kunde göra det i min egen klass, eftersom tentamen oftast gick efter läsperiodens sista lektion, och sedan var det ett betydande uppehåll innan nästa läsperiod började med en ny kurs, så något naturligt tillfälle att gå igenom skrivningen var svårt att se. Det fanns emellertid ett undantag: första duggan i grundkursen gick mitt i en läsperiod, och delades alltid ut av respektive lektionsledare. Här fanns alltså ett mycket naturligt tillfälle att gå igenom skrivningen.

Och det tillfället utnyttjade jag alltid. Jag brukade visa förslag på ”perfekta” skolbokslösningar på varje uppgift på OH. Dessa lösningsförslag förklarade själva uppgiften och det matematiska resonemanget, men jag hade också en stor baktanke med momentet: lösningarna gav exempel på god matematisk kommunikation. Hur redovisar man matematiska resonemang i text? Hur blandar man naturligt språk med matematiska symboler? (”Det svenska språket används som en röd tråd genom lösningen, förbinder formlerna med varandra och anger deras samband till varandra” brukade jag säga.) Vad måste man redovisa? (Man måste redovisa alla logiska steg som krävs samt alla icke-uppenbara förutsättningar för satser, men man bör inte skriva mer än absolut nödvändigt. Man behöver vanligtvis inte motivera hur man kommer på hur man skall göra, bara bevisvärdet finns där.) Även om jag kanske inte alltid nämnde det explicit så såg studenterna också hur matematisk typografi ser ut (funktionsnamn som cos kursiveras inte, meningar slutar med punkt även i matematiska texter, ordet ”där” inleder inte en mening o.s.v.).

Jag gav även exempel på vanliga fel som studenter gör i de olika uppgifterna (och i allmänhet i kursen), vilket jag tror de flesta sög åt sig av. (Likhetstecken och ekvivalenspil används på två helt olika sätt.) Ofta kunde jag använda en hel del humor under dessa genomgångar, som faktiskt var lite av ett personligt favoritmoment för mig1.

Ett sätt att ytterligare höja kvaliteten på MAI:s grundutbildning tror jag skulle vara att göra det mer till regel än undantag att en och samma lärare följer en viss klass under så lång tid som möjligt samt att gjorda skrivningar gås igenom av lektionsledaren i klassen. Det vore också bra om de aktuella lärarna faktiskt brann för det som de gjorde, vilket bara ibland är fallet i dag. (Till exempel var jag själv mycket noggrann med att berätta för mina studenter att de fick ”störa mig” precis hur mycket de ville med frågor via e-post. Jag hade alltid som mål att svara inom en timme, även på kvällar och helger, oftast med en utförlig förklaring i en PDF-fil, ibland med vackra illustrationer. Ju mer de ”störde” mig, desto gladare blev jag.)

1 Ett annat favoritmoment var den hyperboliska julorgien.

## HEL-tentamen

Som bekant tyckte jag mycket illa om HEL-kursen. Jag upplevde starkt att kursen var mycket oändamålsenlig för mig, och även på ett generellt plan vill jag påstå att kursen var högst tveksam. Den var mest en stor lekstuga där kunskapsinhämtningen per tidsenhet fick även den svenska grund- och gymnasieskolan att framstå i exceptionellt god dager.

Den 10 mars var det skriftlig tentamen i kursen. Uppgiften var att skriva en uppsats som analyserade ett givet scenario; uppsatsen skulle belysa minst två för kursen relevanta ”aspekter” i områdena hälsa, etik och lärande. (Det rådde en hel del osäkerhet i klassen om vad en ”aspekt” var för något.)

Min text hade i all väsentlighet sett likadan ut även om jag skrivit den innan jag gått kursen. Enda skillnaden blev att jag som det var nu kunde använde lite nya ord och fraser samt hänvisa till diverse hälsoteorier (=namngivna samlingar av begrepp, och på sin höjd en implicit hypotes om vad som är ”viktigast” för god mental hälsa). Dessa specialtermer var förvisso inte på något sätt nödvändiga för att utföra analysen eller författa uppsatsen – snarast hade textens faktiska budskap blivit mer lättillgängligt utan dem – men de krävdes för godkänt betyg. (Åtminstone visade min text att jag kände till de aktuella termerna, vilket kanske var poängen. Att lära sig dessa termer via ”klassisk” föreläsningsundervisning hade tagit ett par timmar, max. Den här kursen var på sju veckor.)

Det är heller ingen hemlighet att jag ogillar PBL-metodiken. Det finns generella nackdelar med PBL (trots att Hälsouniversitetet av okänd anledning bara nämner fördelarna med metodiken). Dessutom finns det vissa personlighetstyper för vilka PBL passar extra dåligt, och jag har en sådan personlighet. Jag skulle tycka det var roligare (och mindre stressande) att lära mig, och jag skulle lära mig mer, om jag fick sitta hemma och läsa mina böcker i fred i stället för att deltaga i PBL-arbetet. Faktiskt råkade jag ägna en del av min tentamensuppsats till att kritisera PBL. (Naturligtvis refererade jag till mitt kritiska brev till kursledningen. Någonstans här tror jag att jag lyckades kompensera för skrivningens anonymitet.)

Dessutom innehöll tentamensbeskrivningen ett felaktigt bruk av tecknet semikolon, i stil med ”Läs mer på vår webbplats; www.example.com”. Även en kommentar om detta, tillsammans med propaganda för min kampanj semikolon.info, lyckades jag väva in i uppsatsen.

Som om inte detta var nog använde jag min egen uppsats ”Livsfilosofi II” (som jag skrev under gymnasietiden) som en av mina referenser. (Och jag vill hävda att för tentamensuppsatsens faktiska budskap var den artikeln ungefär lika relevant som t.ex. Nordenfelts texter.)

Jag blev klar med uppsatsen efter halva skrivtiden. (Och då hade jag ändå en rubrikdisposition på tre nivåer, en av uppenbara skäl manuellt skapad innehålls­förteckning med sidnummer och ett system med ett betydande antal slutkommentarer.)

Som väntat blev jag godkänd på skrivningen, trots en kanske ovanligt stor mängd arrogans i texten. Under mina fem år som undergraduate på tekniska fakulteten hämtade jag aldrig tillbaka en rättad skrivning (med rättarens kommentarer), och jag hämtade aldrig den här skrivningen heller. Jag måste däremot medge att jag den här gången faktiskt kände en viss nyfikenhet på rättarens reaktion.

Var jag för arrogant? Min kritik mot HEL och PBL är förvisso inte obefogad, och jag ser ett behov av att diskutera dessa frågor. Och det är alltid bra med lite språkvård. Men en examinationssituation är kanske inte det mest lämpliga debattforumet, och visst behöver man inte klaga på tentamensförfattarens språkbruk under en skrivning.

Men man bör komma ihåg att HEL-kursen utgjorde en mycket stor stresskälla för mig, samtidigt som jag befann mig i en ganska djup livskris efter den måttligt frivilliga omsadlingen, före vilken jag i över tio år lidit av depression och någon form av utbrändhet. Med tanke på det tycker jag ändå det var ”hyfsat godkänt” av mig att inte spåra ur mer än via lite tentamensarrogans (nåja, och några enstaka andra utspel under HEL-kursens gång).

## Högre säkerhet i gästboken

Som bekant använder jag en tämligen primitiv säkerhetskontroll i min gästbok (se bild).

Användaren uppmanas alltså att beräkna summan av två icke-negativa heltal av måttlig storlek. Poängen med dylika säkerhetskontroller är förstås att hålla automatiserade robotar (som sprider skräppost) borta från gästboken, och på de flesta andra webbplatser används mer avancerade kontroller, ofta i form av bilder av förvrängd text som datorprogram har svårt att läsa.

För att öka säkerheten i gästboken har jag nu valt att i stället låta användaren lösa elementära problem från flervariabelanalysen, som t.ex. optimeringsproblem, integralberäkningar och volymberäkningar:

För enkelhets skull är alla mängder kompakta och alla funktioner kontinuerliga (till och med C).

## SVT och strecken

De senaste åren har jag vid flera tillfällen (se t.ex. artikel 176, artikel 180, artikel 190, artikel 264 och artikel 269) uppmärksammat att SVT blandar ihop bindestreck med tankstreck. Närmare bestämt använder de ofta tankstreck (ganska långt) när de borde använda bindestreck (kort).

I går såg jag återigen detta fel:

27–årige, 14–åring

Och i dag, samma sak:

Här används tankstreck (–,U+2013: EN DASH) felaktigt i stället för bindestreck (-,U+002D: HYPHEN-MINUS).

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Med tanke på att SVT.se använder ett väldigt tydligt typsnitt går det inte att blanda ihop tankstrecket med bindestrecket:

För fler språkvårdstips, se min artikel i ämnet och min kampanj semikolon.info.

## Första dagen på läkarprogrammet

I januari i år började jag på läkarprogrammet vid Linköpings universitet, efter att måttligt frivilligt ha slutat som matematiker.

Jag var långt ifrån entusiastisk inför terminsstarten. Efter många år av mental ohälsa och utbrändhet hade jag behövt lugn och ro och ekonomisk trygghet, och en vardag med mycket rutiner i. Därför var tanken på att i stället sadla om helt genom att påbörja en ny, lång utbildning med en finansiering som saknar många hundratusen kronor inte särskilt tilltalande.

Men tiden gick framåt ändå, och den 19 januari var första dagen på terminen. Den dagen var hemsk.

Förmiddagen. Det värsta under förmiddagen var chocken som uppstod när jag för första gången förstod vad som verkligen hade hänt. Dels handlade det om en identitetskris, dels om förlorad bekvämlighet.

Från att ha varit ”någon” var jag nu ”ingen”, vad det nu betyder. Jag tror att en betydande källa av tillfredsställelse (om än inte glädje) tidigare var att jag hade ”kommit någonstans” i världen och hittat ”min plats”. Efter åtta år på universitet och mycket, mycket arbete på fritiden, var jag riktigt bra på det jag gjorde, och jag älskade delar av mitt arbete (d.v.s. undervisningen). Jag tror också att jag gjorde nytta. Det var tillfredsställande, och jag var väldigt stolt över att vara lärare. I min värld är det ett ”högstatusjobb” att vara lärare, speciellt på högskolenivå. (Efter att ha bekantat mig med Linköpings läkarutbildning känns det som om universitetslärare är ett yrke med mycket högre status än läkare.) Jag tror att jag till viss del såg det som en kompensation för de (livslånga) enorma besvikelserna och frustrationerna i mitt sociala liv (se t.ex. min bok Ändlös längtan) att jag hade ett riktigt bra jobb, där jag också kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb. På bekvämlighetsfronten hade jag vidare ett tjänsterum på institutionen, om än delat. Det var otroligt bekvämt att ha någonstans på campus att vila och fördriva tiden och en plats att förvara sina ytterkläder och sin väska.

Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat allt det här. Jag var i stället student igen och det var ”Dag 1” på en mycket lång utbildning. Jag hade ramlat ner från kullen jag så mödosamt bestigit de senaste åtta åren och var tvungen att klättra upp igen från botten. Allt jag hade var borta: jag var inte längre lärare, jag hade inget jobb, jag gjorde ingen nytta längre, jag var inte längre ”bra på det jag gjorde”, min ekonomiska situation var mycket svår, jag hade inget eget rum på universitetet, jag hade inga rutiner längre. Jag var ”ingen”.

Dessutom drabbades jag av en social kalldusch. De senaste sju åren hade jag förstås i egenskap av lärare haft mycket kontakt med studenter. Nu var jag själv student. Det kändes mycket konstigt; det var en chock. Sedan är jag mycket bättre på relationen lärare–student än student–student; i praktiken saknar jag helt naturlig förmåga att skaffa vänner i symmetrisk relation.

Faktiskt gick jag på morgonen fram till en grupp studenter (för mig okända, och inte i min klass) som satt och arbetade med något och frågade hur det gick för dem, bara för att få känna mig lite som en lärare igen. Det verkade inte som om de tog illa upp. Det var en surrealistisk och mycket obehaglig känsla som präglade min tillvaro under förmiddagen. ”Vad sjutton gör jag här?” undrade jag.

Ytterligare förvirrande var det att även Campus US har ett café med smooth operators. Det var precis på ett sådant ställe jag brukade köpa cappuccino före mina matematiklektioner. Till råga på allt finns det på Campus US också en talande varuautomat som låter precis som den jag brukade köpa choklad ur när jag satt på MAI och rättade skrivningar sent på kvällarna. Allt påminde mig om mitt gamla liv.

Eftermiddagen. Förmiddagen var däremot ganska bra jämfört med eftermiddagen. Eftersom jag räknar med att ha skulder på närmare 700 000 kronor när jag är klar med läkarutbildningen, om jag inte vidtar någon åtgärd, övervägde jag till en början att flytta till ett billigare boende. Under den nämnda eftermiddagen skulle jag titta på en liten lägenhet. Efter att ha stressat dit i snöovädret (och efter att ha halkat i en gyttjepöl) möttes jag av en lägenhet som förvisso var fin, men den var extremt liten. Bara tanken på att flytta skrämmer mig, och tanken på att jag skulle vara tvungen att bo där i flera år orsakade en kraftig akut kris. Den mentala hälsan nådde efter visningen kritiska nivåer (och jag bestämde mig naturligtvis för att inte anmäla mitt intresse för lägenheten – det hade varit farligt).

Veckorna efter. Den akuta krisen varade bara något dygn, kanske tack vare escitalopramoxalatet. Inom ett par veckor insåg jag emellertid att läkarutbildningen vid Linköpings universitet förmodligen är den läkarutbildning i landet som passar mig (min personlighet, mina styrkor och mina svagheter) i särklass sämst. Under de kommande veckorna drabbades jag av ett antal kriser, och var i princip konstant på dåligt humör. Det fanns väldigt många stressorer och mycket få glädjekällor.

Den nya livssituationen tärde rejält på mig, och tröstätandet på Pizza Hut och Espresso House slog i taket, kanske med konsekvenser både för hälsa och för ekonomi. All stress tog fram de allra sämsta egenskaperna hos mig, och jag var förmodligen inte någon trevlig person under den här tiden. (Mina undervisningspass i mitt gamla liv tog i stället fram de allra bästa sidorna hos mig, utöver att de gjorde mig på gott humör.)

Jag insåg också under den här tiden hur mycket jag saknade matematiken. Även om cellbiologi och fysiologi (som jag läste på fritiden – läkarutbildningen innehöll ingen medicin eller naturvetenskap alls) är otroligt fascinerande ämnen, så kan man inte skapa fysiologi på samma sätt som man kan skapa matematik. Matematik är till stor del en konst, och det tilltalar mig. Som lärare i matematik har man också ett mycket självständigt arbete med stor frihet att själv styra lektionerna – det tyckte jag också om. Slutligen insåg jag att en betydande glädjekälla i mitt liv tidigare var att skapa artiklar och böcker om matematik (utöver den schemalagda undervisningen).

I dag. De problem jag upptäckte under första dagen och första veckorna är relevanta än i dag. Det känns fortfarande som om jag förlorade en stor del av mig när jag slutade som lärare, och jag saknar matematiken. Och framför allt hatar jag att vara student, och att ha stora ekonomiska bekymmer.

Har jag den ork och motivation som krävs för att genomföra utbildningen? Kommer jag att få låna så mycket pengar som krävs? Jag vet inte.

## HEL(vetet) är över

HEL-kursen är nu slut. Här är mina kommentarer om kursen:

Jag har varit student på universitetet i åtta år (på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå) och lärare nästan lika länge, men jag har aldrig tidigare sett en kurs med en sådan förargelseväckande låg effektivitet.

Min bedömning är att den mängd ny kunskap jag inhämtat under kursens gång är ungefär lika stor som den mängd kunskap jag erhåller genom femton minuters bokläsning på egen hand. Och detta är en kurs på sju veckor! Här talar vi alltså om extrem ineffektivitet, lite ironiskt i en kurs där vikten av effektivitet (i samband med ”förbättringskunskap”) betonas. Det föreligger en risk för att förtroendet för det skattefinansierade utbildningsväsendet urholkas, liksom värdet av akademiska poäng. Vidare finns det mycket att förbättra inom svensk sjukvård och dess effektivetet, och då är det extra beklagligt att nya studenter i dessa professioner tränas i att ”prata mycket och agera lite”, fokusera på ytliga oväsentligheter (se nedan), och i största allmänhet slösa bort tiden på byråkrati.

Till mina egna nya kunskaper räknas en ytlig bekantskap med sjukvårdslagstiftningen, speciellt beträffande sekretess- och abortlagen, liksom kunskaper om Nordenfelts och Antonovskys hälsoteorier. Återigen: denna mängd kunskap hade jag kunnat erhålla genom att under omkring femton minuter läsa ett kompendium på några få sidor.

Jag vill också påstå att de allra flesta nya kunskaperna är av väldigt ytlig karaktär. Till exempel har jag ”alltid” vetat att motivation, begriplighet och hanterbarhet hjälper människor att hantera vedermödor (Antonovsky), även om jag aldrig grupperat faktorerna förut. Jag har också ”alltid” vetat att friktion kan uppstå ifall en person har ouppfyllda önskningar av hög prioritet (Nordenfelt). Det enda nya jag lärt mig är sålunda att associera dessa observationer till specifika egennamn, att gruppera dem i två kategorier samt just herr Nordenfelts precisa terminologi (”vitala mål”, ”rikedomsdimension”, ”lycka”, ”hälsa” o.s.v.). Att man kan mena olika saker med begreppet ”hälsa” betraktar jag som fullständigt självklart. Finns det någon vuxen svensk som inte känner till det?!

Förutom möjligtvis ytterst lite om sjukvårdslagstiftningen så har jag under dessa sju veckor inte lärt mig något alls som jag kommer ha nytta av under resten av utbildningen eller som färdig läkare. Anledningen är just att de allra flesta nya kunskaper är ”ytliga”, enligt ovan. De ”väsentliga” kunskaperna har jag besuttit sedan långt tidigare. (Under högstadiet och gymnasiet skrev jag flera uppsatser om etik och moral. Med den bakgrunden känns hälso- och etikmomenten bara ännu mer idiotförklarande.)

När det gäller färdigheter (t.ex. förmåga till grupparbete, skriftlig och muntlig kommunikation och kritiskt tänkande) vill jag med emfas påstå att jag inte lärt mig någonting alls. Jag har alltid varit extremt intresserad av och mån om tydlig skriftlig kommunikation och vetenskaplighet, och jag har under mina år som lärare fått träna en hel del på muntlig kommunikation och grupparbete.

Momentet om förbättringskunskap är så urbota fånigt att jag inte ens tänker kommentera det här.

En av sakerna som kursledningen anser att studenterna behöver träna på är att ”tänka om hur de tänker”. I mitt fall tror jag snarare det vore bra om jag tänkte mindre på hur jag tänker, eftersom jag inte gör annat på dagarna än att analysera varje aspekt av mitt eget beteende i detalj. ”Brevet till mig själv” skrev jag aldrig i egentlig mening; däremot kräks jag upp en ofantlig mängd reflekterande text på min webbplats varje vecka. Dessutom går jag hela tiden runt och tänker på saker, så jag har många färdiga texter om allt möjligt i huvudet. Att då skriva om (partikelverb!) alla mina reflektioner i ett nytt dokument bara för sakens skull kändes mycket fånigt. (Men återigen: ett av Hälsouniversitetets mål verkar ju vara att lära studenterna att slösa bort tid på oväsentligheter.)

Till viss del ser jag HEL-kursen som ett exempel på den diskriminering av personer som mentalt fungerar annorlunda som jag upplevt hela mitt liv.

En ytterligare invändning jag har mot HEL-kursen är dess tveksamma förmedling av begreppet ”vetenskaplighet”. När nya studenter hör det begreppet i samband med så pass ”luddiga” diskussioner som i HEL kan det hända att studenterna får en lite skev bild av begreppet. Det underlättar heller inte att minst en av lärarna blandar ihop de två betydelserna av begreppet teori med begreppet hypotes – detta är tre helt skilda betydelser som man inte bör blanda ihop. (”Vi borde också prata om intelligent design i skolan, för evolutionsteorin är ju bara en teori.”)

En fördel som PBL-förespråkare nämner med basgruppsdiskussionerna är att man som deltagare lär sig att se saker ur olika synvinklar, och lär sig hur andra ser på saker. Här vill jag bara inflika följande observation: i princip 100 % av allt som sagts i basgruppsmötena hade jag redan tänkt ut själv eller skulle jag vid behov ha kunnat tänka ut mycket snabbt. Så det här argumentet köper jag inte, åtminstone inte i mitt fall. Eftersom jag har levt i samhället hela mitt liv har jag snappat upp väldigt många observationer om hur människor fungerar.

Uppdatering (2015-03-13 16:14:28) med anledning av en läsarkommentar: För att undvika missförstånd så är evolutionsteorin i dag en vetenskaplig teori (inte en hypotes!) som är så välgrundad att det i princip inte råder något som helst tvivel om att den är sann. Evolutionsteorin har varit en hypotes en gång i tiden, men i dag är det en vetenskaplig teori med överväldigande bevis. Det finns människor som arbetar dagligen med genetisk forskning och varje dag ser dessa bevis.

Å andra sidan känner jag inte till ett enda argument som talar för ”intelligent design”, utöver det faktum att det för många tycks ointuitivt att sådan komplexitet som vi ser i naturen i dag kan uppkomma av slumpmässiga processer. Men som matematiker som studerat bland annat dynamiska system tycker jag själv inte (längre) att det är konstigt. Mycket enkla algoritmer kan (via iteration) ge mycket komplexa resultat. I jämförelse med de genetiska processerna är de algoritmer som genererat bilderna på min sida om matematisk konst mycket primitiva (och de har körts väldigt få iterationer), men ändå finns på den nämnda sidan ganska stor komplexitet att förundras över.

Vidare kan man notera att de allra flesta personer som inte tror på evolutionen också saknar djupare kunskap om biokemi, cellens processer, genetik, fysiologi o.s.v. Saker blir begripliga först när man börjar studera dem (systematiskt).

Dessutom ville den aktuella läraren definitivt inte skapa en debatt om huruvida evolutionsteorin är sann eller inte. Det enda hon gjorde var att hon av misstag (i ett helt annat sammanhang) sade teori när hon borde ha sagt hypotes, vilket är ett vanligt misstag, även bland akademiker. Något om evolutionsteorin nämnde hon inte, det var jag som tog upp det exemplet för att visa på att den här möjliga begreppsförvirringen kan orsaka problem i verkligheten. När vetenskapsmän talar om evolutionsteorin är det underförstått att ordet teori används i egentlig bemärkelse, och alltså inte i betydelsen hypotes. Men eftersom vardagsbetydelsen av teori snarast är hypotes så kan icke-naturvetare missförstå detta. Det är därför jag brukar påpeka att naturvetare och journalister borde tänka mer på att inte använda ordet teori när de egentligen menar hypotes.

## Kampanj mot felaktigt bruk av tecknet semikolon

Jag köpte domänen semikolon.info och startade en kampanj mot felaktigt bruk av tecknet semikolon.

## Citattecken på olika språk

Ett av de språkfel jag skrivit ganska mycket om är bruk av felaktiga citattecken.

Det är faktiskt så att (de typografiska) citattecknen ser olika ut i olika språk. Nedan visas citattecknen på engelska, svenska och tyska:

• På engelska används två olika tecken till vänster och till höger. Dessa är “ (U+201C: LEFT DOUBLE QUOTATION MARK) respektive ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK).

• På svenska används däremot samma tecken både till vänster och till höger, och det är den ”högra engelska” som gäller, d.v.s. ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK) används både till vänster och till höger.

• På tyska används „ (U+201E: DOUBLE LOW-9 QUOTATION MARK) till vänster och “ (U+201C: LEFT DOUBLE QUOTATION MARK) till höger.

När man trycker på tangenten " på ett PC-tangentbord infogas det generiska, otypografiska, citattecknet " (U+0022: QUOTATION MARK), som alltid kan användas. Däremot bör man använda riktiga typografiska citattecken (som är mer dekorerade) om man vill ha en vacker text för visning på skärm eller för tryck.

Om man använder Microsoft Word kommer ordbehandlaren automatiskt att göra om det generiska citattecknet till rätt sorts typografiskt citattecken. För att lyckas med detta måste Word veta dels vilket språk texten är på, dels om citattecknet är inledande eller avslutande. Det senare är inget problem, för Word märker att ett citattecken är inledande ifall föregående tecken är ett mellanrum, ett streck, ett inledande parentestecken eller styckets början (ungefär).

Beträffande språket så har varje textområde i Word en språkinställning. Denna används också för stavnings- och grammatikkontroll, synonymlistningar och andra språkfunktioner, och det är kanske det som de flesta tänker på när de tänker på effekten av språkinställningen. Men som vi sett nu så är en minst lika viktig effekt valet av typografiska citattecken.

För att ändra språkinställningen för den aktuella markeringen (eller vid insättningspunkten) används dialogrutan Språk som t.ex. nås via språkfältet i statusfältet eller via Granska/Språk/”Ange Redigeringsspråk…” i flikområdet [notera den icke optimala översättningen].

Det händer ganska ofta att texter både på Internet och i skrift använder fel citattecken. Ett av dokumenten i HEL-kursen innehåller t.ex. nära på varje tänkbar kombination av olika sorters citattecken (däribland den rätta: U+201D, U+201D). Det gäller alltså att se upp med redigeringsspråket – det måste vara rättinställt!

I en del dåligt designade program infogas automatiskt engelska citattecken utan att användaren kan ändra denna inställning. Om man skriver en svensk text i ett sådant program är kanske den enklaste lösningen att man lägger U+201D i urklipp och trycker Ctrl+V varje gång man behöver ett citattecken. Vi är på det sättet lyckligt lottade i Sverige i och med att det bara är ett (1) typografiskt citattecken vi behöver…

För mer språktips, se min artikel om språkvård. För mer tips om Microsoft Word, se min artikel om Word.

## Hårt mellanrum mellan tal och procenttecken

Språkrådet rekommenderar att mellanrum används mellan tal och procenttecken:

Luften består av omkring 21 % syrgas.

Men finns det då inte en risk att texten radbryts mellan mätetalet och procenttecknet? Jo. Faktiskt förekommer en sådan olycka i den annars förträffliga fysiologiläroboken av Sand et al. (s. 470, högra kolumnen):

Det finns emellertid ett ofantligt naturligt och lätt sätt att undvika dylika olyckor. I stället för att använda ett ”vanligt” blanksteg mellan mätetal och procenttecken så skall man använda ett hårt (fast) blanksteg. Ett sådant ser ut precis som ett vanligt blanksteg; enda skillnaden är att ordbehandlare, webbläsare och annan mjukvara ser till att aldrig radbryta vid ett sådant blanksteg.

I oformaterad Unicode-text är vanligt blanksteg, som alla vet, U+0020: SPACE. Det hårda blanksteget är å sin sida U+00A0: NO-BREAK SPACE. De flesta skriver förstås inte sina texter som oformaterad text, så följande alternativ är nog relevanta för en bredare massa: I HTML står koden &nbsp; för ett hårt blanksteg och i Microsoft Word kan ett sådant infogas med Shift+Ctrl+Blanksteg. Om man aktiverar visning av dolda formateringssymboler (Shift+Ctrl+8, d.v.s. Ctrl+() i Word, så illustreras vanliga blanksteg med centrerade svarta punkter medan hårda blanksteg illustreras med gradtecken:

Normal visning Visning med dolda tecken
Fel (vanligt blanksteg)
Rätt (hårt blanksteg)

Hårt blanksteg bör också användas mellan mätetal och enhet samt som tusentalsavgränsare:

Avståndet är 21 mm och han hade 2 500 kronor på kontot.

## Stavning av fasta uttryck som naturligt består av flera ord

Det finns i svenska språket många fasta uttryck som naturligt består av flera (oftast två) ord, och dessa förekommer, i skrift, både i särskriven (i dag) och i sammanskriven form (idag). Vilken skall man välja? Språkrådet har i sin eminenta skrift Svenska skrivregler en lång lista med rekommendationer. Dessa är i allmänhet välgrundade och bygger bland annat på de fasta uttryckens uttal, på hur pass vanliga de enskilda orden är i sig och på vad som är vanligast i vårdat skriftspråk. Om man jämför dessa rekommendationer med bruket i texter skrivna av mindre erfarna skribenter ser man främst att ovana skribenter tenderar att skriva ihop uttryck som bör särskrivas. Till exempel rekommenderas följande:

i dag, i går, i morgon, i stället, framför allt, för sent, över huvud taget, över lag

Dessa uttryck ses emellertid ofta sammanskrivna i text. Speciellt mycket stör sig min språkkänsla på såhär, som bör särskrivas så här.

Listan i boken har jag själv haft nytta av i vissa mindre vanliga fall, och jag kan varmt rekommendera boken till alla som är intresserade av ett vårdat och tydligt skriftspråk.

Det bör emellertid påpekas, att även om rekommendationerna görs på goda grunder, och det knappast finns någon anledning att inte följa dem, så är det inte att betrakta som ”uppenbart fel” att bryta mot dem, åtminstone inte i en del fall (t.ex. ”idag”). Även många goda skribenter bryter (medvetet eller omedvetet) mot dessa rekommendationer. De språkregler som nämns i min artikel om språkvård är i allmänhet betydligt fastare – ingen erfaren skribent skulle t.ex. särskriva en sammansättning (såsom förrättsmeny), missa kolonet före en ändelse på en initialförkortning eller använda semikolon felaktigt.

## Ordet utav

Ett språkfel jag inte skrivit om tidigare är bruk av ordet utav i skrift. Ordet utav hör hemma i det informella talspråket. I text sticker ordet ut och ger ett ganska kraftigt talspråkligt och informellt intryck varför det inte bör användas, speciellt inte i neutral eller mer formell sakprosa. I skrift bör man i stället genomgående använda det mycket vanligare ordet av.

Min erfarenhet är att ordet används regelbundet av enstaka (mindre erfarna) författare, som är av uppfattningen att ordet i stället ger ett formellt intryck och passar bra i formellare texter. Detta är emellertid bara en hypotes.

## Datum på svenska

Jag stötte i dag på följande (felaktiga) text:

måndagen den 2a Mars

På svenska skrivs månader med liten bokstav, så följande är bättre:

måndagen den 2a mars

Det är emellertid fortarande fel. När ändelser kopplas till tal, koder och initialförkortningar (som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav) används kolon före ändelsen:

5:an, 92:or, H5N1:s, DLL:er, 3:e plats

Vi bör alltså i vårt exempel skriva

måndagen den 2:a mars

Men, det är ändå inte helt rätt! I svenska språket har vi nämligen en konvention som säger att ordningssuffixet just på datum före månad skall utelämnas. Så medan det heter ”1:a pris” och ”den 52:a våningen” så heter det ”den 2 mars”:

måndagen den 2 mars

Allt ovan, förutom undantaget om datum, finns i min artikel om språkvård.

## SVT och strecken

SVT lär sig aldrig... Den största rubriken på startsidan på SVT.se är nu följande:

Återigen använder SVT felaktigt tankstreck i stället för bindestreck.

## Tecknet semikolon

Tecknet semikolon (;) används som bekant inom ett stycke för att avgränsa två fullständiga huvudsatser, om dessa har ett nära innehållsmässigt samband. Ett semikolon kan därför alltid ersättas med punkt och stor bokstav, och ofta med en konjunktion såsom och. Både det som kommer före och det som kommer efter ett semikolon måste vara fullständiga huvudsatser, med finit verb och (normalt) subjekt.

Ett av de allra vanligaste språkfelen i skriven svenska i dag är felaktigt bruk av tecknet semikolon. Problemet är oftast att tecknet används i stället för kolon före en presentation (typiskt en uppräkning av tre nominalfraser). Det är så illa att jag tror att de flesta förekomster av semikolon i nyproducerade texter är felaktiga.

I dag såg jag t.ex. följande text på en pelare med utomhusreklam för Arlas yoghurtkvarg:

Finns i tre goda smaker; vanilj, hallon och naturell.

Det är uppenbart att semikolon inte kan användas här, eftersom texten som kommer efter semikolonet (”vanilj, hallon och naturell”) inte är en fullständig huvudsats (t.ex. saknas finit verb), utan bara en uppräkning av nominalfraser. Detta är alltså ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon. Här måste man i stället använda ett vanligt kolon:

Finns i tre goda smaker: vanilj, hallon och naturell.

Notera att kolonet används för ”presentation”: det som kommer efter kolonet är precis det vi tänker på i texten före. Kolonet kan i det här fallet ersättas med komma och ordet ”nämligen”. Detta är vanligt.

Jag skulle tro att den här reklamkampanjen är riksomfattande, och Arla har då förmodligen spenderat långt över en miljon kronor på den. Det är då tråkigt (för att inte säga pinsamt och oansvarigt) att annonsen innehåller ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag.

För mer information om tecknet semikolon, se avsnittet om semikolon i min artikel om språkvård.

Uppdatering (2015-02-24 15:25:57): Jag utförde en kort sökning på frasen i exemplet och snubblade då över en massa semikolon på diverse webbplatser på Internet, samtliga felaktiga. Till exempel såg jag

Skyr™ – Isländsk yoghurt finns i fyra smaker; vanilj, hallon & granatäpple, blåbär och jordgubbar.

## Fantastisk musik

Jag stötte på en fantastisk musikföreställning på YouTube. Det är Requiem for the Living av Dan Forrest.

## ”I morgon”

Sedan förra inlägget slog jag faktiskt mitt personliga rekord i tröstätande: 560 kronor på tre dagar. Jag blöder pengar som en sil läcker vatten, och jag skulle tro att aterogenesen löper på ganska väl. Men det är inte så farligt: från och med i morgon skall jag låta bli att tröstäta.

## ”I morgon”

Från och med ”i morgon” skall jag undvika att gå till Pizza Hut och Espresso House. (Det är jag säker på, för jag har sagt precis samma sak en längre tid nu.)

## SVT och strecken

Jag såg just en artikel på SVT:s startsida där de konsekvent använder tankstreck (–, U+2013: EN DASH) i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS). T.ex. skrev de

22–åring (fel!)

i stället för

22-åring

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så kan detta orsaka felaktiga radbrytningar intill strecket och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag skrev ett brev och informerade de två artikelförfattarna om problemet.

Anmärkning: SVT använder ett tydligt teckensnitt, så skillnaden mellan de två strecken är mycket lätt att se:

## Åtstramningar

Med tanke på min nya, ansträngda ekonomiska situation har jag implementerat en rad ekonomiska åtstramningar.

Först gick jag ur Svenska kyrkan, där jag uppenbarligen var medlem (vilket jag nätt och jämt var medveten om). Detta borde jag ha gjort för länge sedan (medan jag arbetade!). Nu när jag inte har någon inkomst har jag förstås måttlig nytta av reducerad skatt, men åtgärden kommer att hjälpa mig om några år när jag börjar arbeta igen och skall betala tillbaka de skulder (omkring 700 000 kronor) jag kommer att dra på mig under läkarutbildningen.

Medlemskapet i Svenska kyrkan har jag aldrig haft någon nytta av, och jag kommer inte att ha det i framtiden heller. Jag har blivit informerad om att man får en bättre begravning som medlem, men det är inget jag bryr mig om eftersom jag ändå räknar med att vara död vid det laget. Jag har sagt åt mina yngre släktingar att de kan kasta mig i sjön, gräva ner mig i jorden eller elda upp mig när jag dör, beroende på vad som är bäst för miljön och enklast att ordna.

Det var med mycket större tveksamhet jag gick ur Amnesty International. Amnesty arbetar (till stor del) med mycket viktiga frågor och fall, och de är beroende av bidrag från sina medlemmar och andra. De senaste åren har jag skänkt en blygsam summa på 200 kronor per månad till föreningen. Anledningen till den låga summan (i förhållande till den stora vinsten jag gjorde varje månad) var att jag under min tid som MAI-doktorand var medveten om att jag troligtvis skulle bli arbetslös inom kort. Förhoppningsvis kan jag gå med i Amnesty igen i framtiden.

Jag borde också dra ner på ”tröstätandet” på Pizza Hut (och Espresso House). Det förefaller emellertid vara lättare sagt än gjort.

## Skylt

Pizza Hut ligger precis bredvid en bensinstation. När jag går hem från resturangen kommer jag från rätt håll för att se en skylt som står precis framför bensinstationen: ”Infart”. Jag har alltid stört mig på detta.

## Självkritik

Nästan all min vakna tid tänker jag på saker. Större delen av denna tankeverksamhet är inte relaterad till den omedelbara aktiviteten jag utför. Med tanke på att jag inte har något jobb som kräver intensiv uppmärksamhet (de nuvarande studierna är som nämnt mycket lågintensiva) och att jag nästan alltid är ensam, blir det onekligen väldigt mycket tid för sådant bakgrundstänkande. Detta är i mitt fall väldigt intensivt tänkande. Ofta diskuterar jag matematik med mig själv, och håller föreläsningar i huvudet och förklarar matematiska begrepp. (Den ”tråden” hade jag nytta av som matematiklärare. När jag väl kom in i lektionssalen hade jag fullt med fina formuleringar att bjuda på.) Det blir också mycket etik och moral, samhällskritiska diskussioner, mycket programmering och webbdesign, mycket teknik över huvud taget. En hel del språkvetenskap och språkvård. Mycket oro för ekonomin och framtiden. Inget sex alls, dock, trots att jag är man.

Det blir också mycket självkritik. Jag ägnar en hel del tanketid åt att analysera vad jag själv gjort, sagt och skrivit den senaste tiden. I synnerhet om jag kritiserat någon eller något, kommer jag oundvikligen in på frågan om det finns andra sätt att se på saken – kanske var min kritik inte helt befogad. Den här självkontrollen har gjort att antalet klagande inlägg på min webbplats hållits nere, och att de klagande inlägg jag ändå publicerat blivit mer nyanserade och lite mildare.

Speciellt har jag bearbetat mitt långa klagande brev till Hälsouniversitetet. Var jag för grinig där? Är PBL verkligen bara dåligt?

Svaren är ”njae” respektive ”det har jag aldrig hävdat”.

Jag är fullt medveten om att min benägenhet att klaga (och ventilera) ökar med min mentala ohälsa. Jag mådde mycket dåligt i början på läkarprogrammet, och följaktligen var min benägenhet att klaga då stor. I synnerhet första dagen var helt fruktansvärd, och det var därför inte helt oväntat att det enda jag orkade skriva på kvällen var ett standardmeddelande om ett av de språkfel jag noterat under dagen.

Men jag vill ändå påstå att mitt brev blev sakligt och korrekt. Jag är alltid extremt noggrann med sanningen. Ja, jag måste nog säga att jag tycker att brevets innehåll både är sant och relevant, till största delen. Jag ångrar inte att jag skrev det. Notera att jag i brevet inte hävdar att PBL bara är dåligt, utan enbart att det inte passar sådana som mig.

Däremot finns det legitima (mindre) invändningar mot mitt brev. Man kan t.ex. hävda att det stora problemet är min mentala ohälsa i sig, och inte PBL och HEL-kursen. Bara för att jag inte har någon större nytta av PBL och HEL, så måste jag ju inte bli skadad av dem (vilket jag blir som det är nu). En alternativ lösning är alltså att ändra på mig, och inte på utbildningen. HEL är ju bara sju veckor, och kanske en bra kurs för de flesta andra (med tanke på att nya studenter kanske håller på att flytta kan det även vara bra med lågt tempo i början av utbildningen). Och det är inte helt lätt i praktiken att veta vilka man skall ge ”dispens”. Dessutom lär jag mig kanske åtminstone något under kursens gång (dock inte alls så mycket man skulle kunna förvänta sig av en kurs på sju veckor!). Vidare: PBL är inte allt i utbildningen – jag kan läsa mina böcker från pärm till pärm hemma på fritiden, om jag vill. Kanske är det bara bra för mig att få träffa lite människor ibland. Man kan sålunda tycka att min kritik var lite för hård, om än inte helt obefogad.

Trots det tycker jag att kritiken var mestadels befogad. Att gång på gång tillhöra ”fel” procent eller promille är ett problem, och samhället skulle kunna bli mycket bättre på att underlätta för personer som helt enkelt är lite annorlunda – och det utan några enorma uppoffringar. En liten attitydförändring och lite ökad flexibilitet är allt som krävs. (Och det är heller aldrig fel att hjälpa personer med mental ohälsa.)

Jag såg just att MAI söker universitetsadjunkter. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, eller helt enkelt gå till Pizza Hut.

Nåväl, en stor del av dessa tjänster verkar handla om tekniskt basår, vilket inte ligger i mitt intresse. Så jag kanske kan hålla mig från både skratt och gråt.

Uppdatering (2015-02-05 19:18:06): Vi kan göra det här till en övning i svenska skrivregler, i stället. Rubriken på den länkade sidan är ”Universitetsadjunkt i Matematik” som bryter mot svenska skrivregler, eftersom det inte finns någon anledning att versalisera ”Matematik”. En bättre titel är sålunda ”Universitetsadjunkt i matematik”.

## Början av läkarprogrammet

Sedan jag började på läkarprogrammet har jag vantrivts ganska mycket. Jag skrev följande halvöppna brev till några av de ansvariga för läkarprogrammet, och i synnerhet dess inledning:

God kväll

Jag är ny läkarstuderande vid Hälsouniversitetet och har lite synpunker på HEL och PBL.

Jag skickar det här brevet till tre personer. En av anledningarna till detta är att jag vet att ni är upptagna personer, och genom att inte peka ut en ensam mottagare behöver ingen av er känna något tvång att läsa eller följa upp brevet. (Det vore emellertid något synd ifall ingen läste brevet.)

Det här brevet kan vidare tolkas både på ett bra sätt och på ett dåligt sätt. Jag hoppas att ni kommer att tolka det på ett bra sätt (vilket bland annat innebär att ni inte sparkar ut mig från utbildningen...).

Först lite bakgrund om mig.

Jag gick naturvetenskapliga programmet på gymnasiet [1] och sedan läste jag fysik och matematik under fem år vid Linköpings universitet [2] (masterexamen). Efter det arbetade jag tre år som doktorand i matematik vid Matematiska institutionen (MAI) vid Linköpings universitet. De sista sju åren undervisade jag mycket i matematik på MAI [3], och matematikundervisning på högskolenivå är det jag brinner mest för. Jag trivdes otroligt bra som lärare, dels eftersom jag älskar högskolematematiken, dels för att jag trivdes perfekt i lärarrollen. Jag fick mycket goda omdömen i kursutvärderingar och informellt och vann civilingenjörernas lärarpris 2014 [4]. Jag sade upp mig från MAI eftersom jag kände mig malplacerad: som doktorand har man bara 20 % undervisning, och inte 100 % som jag hade önskat mig. Med tanke på att jag har haft mycket dålig mental hälsa de senaste 20 åren orkade jag inte med den situationen [5].

En av mina större ”passioner” är att producera läromedel i matematik (och fysik) på högskolenivå. Många exempel finns på [6] och [7]. Sedan högstadiet har jag också programmerat mycket (nativa Win32-applikationer), och min största produkt är den matematiska programvaran AlgoSim [8]. Jag har också mycket stort engagemang för språkvård [9], speciellt det skrivna språket (både engelska och svenska), och webbteknologier (HTML och CSS, speciellt semantiskt rika hypertextdokument) [10]. Matematisk konst är också ett stort intresse [11].

Sedan högstadiet har jag aldrig haft några vänner, utan jag har spenderat all tid utanför skolan själv (liksom all tid i skolan, förutom när grupparbete var absolut nödvändigt). All tid gick åt skolarbete, matematik och naturvetenskap, programmering, och filosofi. Under högstadiet var jag extremt intresserad av etik och moral, och meningen med livet, och jag skrev en uppsats om året om dessa ämnen (nya uppsatser ersatte gamla). Den senaste versionen, från 2006, har jag aldrig känt att jag behövt uppdatera; den bygger på uppenbara moraliska axiom och enkla logiska härledningar från dessa [12]. Under högstadiet och gymnasiet (liksom på universitetet) lärde jag mig mest på helgerna, när jag fick läsa böckerna i lugn och ro. Jag har alltid älskat effektiva procedurer, så jag utvecklade under gymnasiet ett datorprogram (nativ Win32-applikation) som förhörde mig på glosor för att effektivisera inlärningen av främmande språk [15]. Examensarbetet på gymnasiet var en äldre version av AlgoSim, som jag utvecklade på en vecka [18]. Ända sedan högstadiet har jag varit allergisk mot pseudovetenskap och orättvisor i samhället [delvis 12].

När jag läste fysik och matematik på LiU gjorde jag alltid så att jag läste och memorerade hela kursboken före kursstart (från pärm till pärm, jag ville verkligen inte missa någon kunskap). Under kursens gång erbjöds föreläsningar och lektioner. Jag gick på föreläsningarna (för att de var så trevliga och intressanta och höll mycket hög kvalitet) och stämde mest av att jag kunde allt, men lektionerna behövde jag inte. Sedan tentade jag av kurserna. Jag fick högsta betyg i de flesta kurserna. I dag har jag kunskaper i matematikkurserna på expertnivå.

Jag har också ett stort intresse för medicin och fysiologi. För två–tre år sedan läste och memorerade jag t.ex. Sand et al. [13] och Guyton–Hall [14] för skojs skull. Jag läste då 50 sidor per dag, och memorerade allt (och förstod allt). (Jag slår också alltid upp nya begrepp i alternativa källor, bl.a. engelska Wikipedia, så det blir en del springande mellan fåtöljen och datorn...)

Jag har alltid haft mycket lätt för att läsa naturvetenskaplig litteratur (på svenska eller engelska) effektivt. Att läsa 50 sidor per dag, förstå allt och (långtids)memorera allt är mycket lätt för mig. Eftersom jag har ett omättligt intresse och en enorm fascination för naturvetenskap, tröttnar jag aldrig. Jag är helt enkelt en extremt effektiv klassisk student av naturvetenskap.

Jag har som nämnt haft mycket stora problem med den mentala hälsan de senaste 20 åren, och har skrivit en bok om det: Ändlös längtan [16]. Jag äter Cipralex (SSRI, escitalopram), 30 mg per dag, sedan en längre tid.

Nu skall jag inte skriva mer om mig. Lovar.

När jag insåg att min karriär som matematiker hade nått en återvändsgränd, på grund av att man i princip måste ha forskat för att få bli lärare (vilket är osedvanligt korkat), var det någorlunda naturligt att jag sökte mig till medicinen, på grund av mitt intresse för medicin och fysiologi. Jag tror också att jag skulle trivas förträffligt i läkarrollen. Jag är t.ex. mycket mån om god kommunikation och empatiskt bemötande, historiskt främst gentemot mina studenter, men i framtiden kanske gentemot mina patienter. Om läkarprogrammet på HU hade varit ett ”klassiskt” program, med frivilliga föreläsningar och sedan tentamen (och praktiska moment, naturligtvis), hade jag tagit min läkarexamen med mycket stor lätthet. Att läsa, förstå och memorera naturvetenskaplig litteratur är på hemmaplan för mig. Nu är HU:s läkarprogram lite mer PBL än klassisk undervisning, vilket jag inte är helt förtjust i, men mer om det senare.

Den här veckan var första veckan på HEL-kursen. Och den kursen tycker jag inte alls om. Kursen känns mest ”idiotförklarande”; det känns mer som om jag börjat sexårsverksamheten, och skall förbereda mig inför grundskolan, än som om jag börjat på läkarprogrammet vid ett svenskt universitet.

Hittills har jag bara ”lärt” mig trivialiteter: antingen observationer som är så enkla att jag känt till dem sedan grundskolan, eller observationer som är så triviala att de knappt är värda att tas upp. (”Man kan mena olika saker med ’hälsa’. Det finns olika sätt att mäta ’hälsa’. Man kan rita linjediagram för att visualisera data. För att lösa ett problem måste man först veta vad problemet är. För att veta om en metod ger bättre resultat måste man mäta något på något sätt...”) Visst, jag kommer inte direkt från gymnasiet som många andra studenter, men även om jag hade gått direkt till läkarprogrammet från gymnasiet så hade jag förmodligen reagerat negativt (om än med lite mindre ackumulerad mental ohälsa).

De diskussioner vi haft i basgrupp har gett mig absolut noll vad gäller ny kunskap. Allt som sagts i gruppen hade jag kunnat tänka ut själv på någon minut (utan någon större stolthet, för det är bara ”självklarheter”). Visst finns det små korn av relevant kunskap i litteraturen och på föreläsningarna (främst vad gäller lagstiftning inom hälso- och sjukvården), men all denna information hade jag enklare kunnat inhämta genom att läsa ett koncentrerat kompendium på en sida eller två!

Det verkar sålunda som om min inlärning efter kursens slut skulle vara identisk om hela sjuveckorskursen ersattes med 30 minuter läsning i ett kompendium! Här talar vi alltså om extrem ineffektivitet, lite ironiskt i en kurs där vikten av effektivitet (i samband med ”förbättringskunskap”) betonas.

För att vara rättvis innehåller kursen emellertid mer än vad jag nämnt ovan: vi har projektet i ”förbättringskunskap”. Det känns väldigt onödigt för mig, för jag vet redan att man kan förbättra saker! Och jag har alltid själv varit extremt systematisk i mina fritidsprojekt (t.ex. i samband med mjukvaruutveckling som innehållet många moment med prestandaanalys), och därmed använt de metoder som nämns i kompendiet om ”förbättringskunskap”. Fast i min värld är dessa metoder så självklara att jag blev förvånad över att någon gett ett namn till det hela (”förbättringskunskap”). Jag har också alltid varit pedantisk med planering och uppföljning av min egen ekonomi [17]. Så momentet om ”förbättringskunskap” känns också bara ”idiotförklarande” för mig.

Vidare är jag mycket kritisk mot den i det närmaste religiösa tilltro som ni har till PBL-metoden och de ”ovaler” som ingår. Som nämnt ovan har jag läst mycket på egen hand, och alltid förstått och memorerat allt. Jag har också bedrivit ganska avancerade projekt på fritiden, som t.ex. utvecklingen av AlgoSim. Och detta utan att slaviskt följa någon ”oval”. Faktiskt har jag aldrig ritat ett ”brainstormingdiagram” i hela mitt liv (annat än när jag varit tvungen, som i HEL-kursen). För mig är det verkligen inte ett hjälpmedel! Det är bara slöseri med tid! Min hjärna sorterar så att säga automatiskt objekt och tidsåtgången för detta är i en storleksordning under vad som krävs för att rita sådana diagram.

Det finns personer som i vissa situationer har nytta av ”brainstormingdiagram”. Men det är inte så att alla personer i alla situationer har nytta av sådana. Därför är det lite underligt att ni kräver att alla studenter alltid måste göra sådana. I mitt fall är det så gott som alltid rent slöseri med tid att rita sådana diagram.

Det känns som om jag kan springa och gå, men är tvingad att ta mig fram på en trehjuling.

Visst, trehjulingar kan vara bra för vissa i vissa situationer, men ibland är andra metoder mer ändamålsenliga. Jag menar, det säger sig självt att den här ”ovalen” inte är den perfekta approachen i alla situationer för alla personer.

Med det i åtanke känns det något besynnerligt att ni har ett sådant hundraprocentigt fokus på ”ovalen”.

Det kan ha framgått ovan att jag inte är särdeles förtjust i HEL-kursen. Det borde naturligtvis inte vara något enormt problem, eftersom den bara varar i sju veckor. Problemet nu är bara att min ”baseline” när det gäller mental hälsa är mycket låg, knappt över vad som krävs för att jag skall orka gå upp på morgonen, och den frustration som HEL-kursen orsakar tar hälsan lite väl ofta under denna nedre gräns. Om jag mådde bra skulle jag naturligtvis fortfarande ogilla HEL-kursen, men jag skulle orka ta mig igenom den utan att klaga. Nu känns det ibland som om jag borde hoppa av läkarprogrammet, ”bara” för att HEL-kursen har för stor negativ påverkan på hälsan.

Jag antar att det kommer att bli bättre (för mig) efter att HEL-kursen är klar. Men eftersom jag som bekant läst mycket fysiologi tidigare, så jag misstänker att basgruppsarbetet kommer att sakta ner mig åtminstone det första året. Och om basgruppsarbetet även efter HEL-kursen slaviskt kommer att följa ”ovalen” kommer ännu mer av min tid att slösas bort. Jag hoppas att jag är fri att utanför schemalagd tid läsa böcker från pärm till pärm och därmed lära mig något. Det känns lite som om jag kommer att köra på motorvägen (hemma i fåtöljen, med mina böcker), och sedan ett par gånger i veckan titta in på campus US för en rituell piruett för formalitetens skull.

Jag har förstått att ni har någon form av vetenskapligt stöd bakom PBL-metodiken. Det förvånar mig inte så mycket, för jag kan mycket väl tänka mig att den fungerar utmärkt, till och med bättre än traditionell undervisning, för 99 % av studenterna.

Den stora frågan är vad som händer för den återstående procenten.

Av den korta beskrivningen av mig ovan framgår att jag var mycket ovanlig som barn, och jag har alltid känt mycket starkt att jag inte passar in i samhället – jag har alltid varit annorlunda. Bland annat har jag mycket lätt för kritiskt tänkande, kommunikation, ledarskap, vetenskap och matematik och logiskt tänkande. Som kompensation saknar jag t.ex. mer eller mindre naturlig förmåga att skaffa vänner. Och det förefaller som att personer som mig är de stora förlorarna på PBL.

En av de stora fördelarna med klassisk undervisning är att alla får vara som de är, och på sin egen nivå. De som klarar av att nå maxresultat genom att bara ”läsa boken och tenta av” får göra det (eller får extrauppgifter, om de vill), medan de som har behov av extra stöd kan få det vid sidan om. (Som lärare på MAI var jag mycket tydlig gentemot mina studenter att de kunde få precis hur mycket hjälp av mig som de ville. Det fanns ingen begränsning. Ofta skrev jag långa förklarande PDF-filer mitt i natten som svar på e-post, och jag hade som mål att alltid svara på e-post inom en timme.) Lite av det går förlorat vid PBL, när man tvingar på en viss metod på alla.

Sedan är det här lite av ett irriterat sår hos mig. Genom livet har jag som av en ”slump” alltid tillhört den procent, eller promille, som saker och ting i samhället inte är anpassade för. (Som PBL, som fungerar utmärkt för 99 %, men inte för mig.) Det är naturligt att en enskild individ då och då märker att något inte passar honom eller henne, men när samma individ gång på gång märker att allt i samhället är anpassat för personer som är helt annorlunda, då blir det jobbigt. Det är på gränsen till att man kan börja tala om nyckelord som ”diskriminering”.

Jag ber om ursäkt för längden på det här brevet. Jag hade hoppats att det skulle bli lite kortare. Det jag vill fråga är följande:

• Kommer det att bli bättre för mig när HEL är slut?
• Kommer det att vara till min nackdel att jag redan kan ganska mycket fysiologi?
• Skulle något annat läkarprogram i Sverige passa mig bättre?
• Är basgruppsmötena frivilliga efter HEL?

Sedan några uppmaningar:

• Låt gärna människor vara olika, så länge det inte orsakar något problem för någon annan!
• Tvinga helst inte alla att använda en viss metod, som bara fungerar optimalt på en del av alla människor (och i en del av alla situationer).
• Var lite flexibla: ”Ovalen” är inte ”Guds lag”. Man är inte en dålig människa bara för att man (Gud förbjude!) klarar sig utan den, eller använder en lite annan metod.
• Kan man göra HEL-kursen frivillig för personer som inte alls tillhör dess målgrupp? Ersätta med en kort tentamen?

Slutligen vill jag bara bemöta några invändningar som jag tror att ni kan ha mot det jag skrivit ovan:

• ”Basgrupperna främjar kommunikationsförmågan.” Jag känner mig själv ganska väl, och kan konstatera att så inte är fallet för mig. Jag har alltid brunnit för tydlig kommunikation.
• ”Basgrupperna främjar ledarskapsförmågan.” Jag var lärare i sju år.
• ”Basgrupperna ökar förståelsen för hur andra tänker.” Jag har själv hittills kunnat förutspå allt som andra sagt i basgruppsdiskussionerna.
• ”HEL-kursen främjar förståelsen mellan olika yrkesgrupper.” Jag har då inte lärt mig något sådant. Inget i diskussionerna har varit relaterat till yrkesindelningen.

I ett häfte om PBL som ni delade ut kan man läsa följande:

... det känns att jag har utvecklats ... jag har fått mer fantasi och initiativförmåga ... jag känner att läser jag någonting blir jag fruktansvärt nyfiken på att ta reda på varför är det så här [SIC] ... sådan var jag inte förut.

Detta bekräftar med all önskvärd tydlighet det jag skrev ovan, att jag tillhör den procent (eller promille) som är ”annorlunda”. Sedan högstadiet har jag på fritiden utvecklat datorprogram, skrivit vetenskapliga texter, arbetat med matematisk konst o.s.v., och jag har alltid (som matematiker och fysiker) varit mycket missnöjd med tillvaron om jag inte förstått någon mekanism till 100 %. Sådan har jag alltid varit.

Jag tycker att fördomsfrihet är viktigt. Här inkluderar jag att inte bli förvånad om någon student är annorlunda än de flesta andra; förutsätt inte att alla är likadana. I introduktionen till HEL har lärare sagt saker som antyder att såväl HEL som PBL faktiskt skulle vara ”perfekt” för alla. Det är inte helt säkert.

Att vara annorlunda är mycket plågsamt i sig. Gör det inte svårare för oss!

[1] Kurser och betyg från gymnasiet: https://rejbrand.se/rejbrand/grades.asp

[2] Kurser och betyg från LiU: https://rejbrand.se/rejbrand/courses_liu.asp

[3] MAI-kurser jag undervisat i: https://rejbrand.se/rejbrand/teaching_liu.asp

[4] Y-sektionens lärarpris 2014: https://www.rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=179

[5] Vantrivs på MAI: https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=198

[6] Stora dokument: https://rejbrand.se/rejbrand/documents.asp

[7] Korta dokument: https://specials.rejbrand.se/und/

[8] Matematikprogramvaran AlgoSim: http://algosim.org/

[9] Artikel om språkvård: https://rejbrand.se/rejbrand/sprakvard.asp

[10] Webbdesign: https://rejbrand.se/rejbrand/webdesign.asp

[11] Matematisk konst: https://rejbrand.se/rejbrand/mathart.asp

[12] Livsfilosofi II: https://rejbrand.se/rejbrand/dokument/privat06/Modsiv.pdf

[13] Sand et al.: https://english.rejbrand.se/rejbrand/books.asp#Sand

[14] Guyton–Hall: https://english.rejbrand.se/rejbrand/books.asp#GuytonHall12

[15] Frågerepetition: https://www.rejbrand.se/rejbrand/apps_qrep.asp

[16] Ändlös längtan: http://andloslangtan.se/

[17] Min ekonomi: https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=258

[18] Gamla AlgoSim: https://english.rejbrand.se/AlgoSim/old/

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Uppdatering (2015-02-02 18:46:37): Jag fick ett svar från en av mottagarna (den ansvariga läraren för HEL-kursen). Svaret var ganska kortfattat (två rader text, men absolut inte ohövligt på något sätt) och uppmanade mig att i stället kontakta studievägledaren. Jag hade kanske hoppats på en lite större reaktion.

Uppdatering (2015-03-14 20:48:48): Se även min kommentar efter att HEL slutat.

## Den ekonomiska situationen

Ett av de större problemen med mitt måttligt frivilliga karriärbyte från matematik till medicin är den ekonomiska situationen. Med en månadslön på omkring 25 000 kronor hade jag mycket god ekonomi som doktorand:

Tyvärr kunde jag aldrig känna någon ekonomisk ”trygghet” trots denna situation, eftersom jag hela tiden mådde mycket dåligt och kände på mig att jag snart skulle bli arbetslös (vilket jag ju också blev).

Vid årsskiftet hade jag omkring 220 000 kronor, och jag tror att jag kan låna 200 000 kronor av CSN, så att jag får totalt 420 000 kronor. Med en reducerad månadsutgift på 11 000 kronor kan jag sålunda leva lite drygt tre år. Men läkarprogrammet är på 5,5 år. Det saknas drygt 300 000 kronor.

Efter att ha mått mycket dåligt mentalt i nästan 20 år, och känt mig utbränd de senaste tio åren, är den här ”nya” ekonomiska stressen verkligen inte något jag önskade mig.

## Tecknet semikolon, ett fjärde fel

I dag såg jag ett exempel på ett fjärde slags felaktigt bruk av tecknet semikolon (läs artikeln!), på formen nedan:

Bilen finns i tre färger;

• röd
• grön
• blå.

Tecknet semikolon används som bekant för att avgränsa två fullständiga huvudsatser inom ett stycke, och kan alltid ersättas med punkt och stor bokstav, och ofta med en konjunktion, såsom och. Att semikolon inte kan användas i det här fallet är sålunda extra uppenbart, eftersom stycket i princip tar slut efter tecknet!

Naturligtvis är det kolon som gäller i det här fallet (i de allra flesta fall av felaktigt bruk av tecknet semikolon är det som nämnt kolon som bör användas i stället):

Bilen finns i tre färger:

• röd
• grön
• blå.

Vi ”presenterar” ju färgerna och kolonet kan ersättas med kommatecken och ordet ”nämligen”, som så ofta är fallet.

Notera också att jag använder kolon för att presentera språkexempelrutorna ovan! Semikolon vore helt fel.

Jag saknar att vara lärare på MAI. I den rollen passade jag perfekt. För en person som annars nästan aldrig passar in någonstans var det en lyx.

## Tecknet semikolon, ett tredje fel

Ett annat exempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon jag observerat nyligen var på formen

Det kan finnas många olika anledningar såsom; tidsbrist, trötthet, sjukdom och ren otur.

Även här är det direkt uppenbart att semikolon inte kan användas, eftersom uppräkningen av nominalfraser till höger inte utgör en fullständig huvudsats. Att byta ut semikolonet mot ett kolon är en förbättring, men knappast den bästa möjligheten. I det här fallet är det bästa att helt utelämna skiljetecknet! Följande mening är onekligen helt korrekt:

Det kan finnas många olika anledningar såsom tidsbrist, trötthet, sjukdom och ren otur.

Om man vill använda kolon bör man stryka ordet ”såsom” och som kompensation lägga till ”m.m.” efter uppräkningen för att inte förändra betydelsen:

Det kan finnas många olika anledningar: tidsbrist, trötthet, sjukdom, ren otur m.m.

Ytterligare ett exempel på samma fenomen:

Bilen finns i färgerna; röd, grön och blå.

är felaktigt, och det rätta är

Bilen finns i färgerna röd, grön och blå.

eller (t.ex.)

Bilen finns i tre färger: röd, grön och blå.

## Tecknet semikolon, ett annat fel

Nyligen såg jag en text i stil med denna:

Men; detta fungerar bara på helgerna!

Trogna läsare inser direkt att detta är ett uppenbart språkfel. Både det som kommer före och det som kommer efter ett semikolon måste ju vara fullständiga huvudsatser (med finit verb och subjekt), men ”Men” är knappast en fullständig huvudsats. Och som så ofta är lösningen att använda kolon i stället för semikolon:

Men: detta fungerar bara på helgerna!

Det här är ju ett typiskt fall av ”presentation”. Först berättar vi att det finns ett ”men”, och sedan berättar vi vad detta ”men” är för något (vi ”presenterar” det).

(Texten blir också korrekt om man helt skippar skiljetecknet efter ”men”. Detta ger emellertid upphov till en reducerad betoning av påståendet som är ett ”men”. I tal signalerar kolonet t.ex. en starkare betoning av ”men” samt en paus före ”detta fungerar bara på helgerna”.)

## Tecknet semikolon

Det språkfel jag skrivit mest om på webbplatsen är felaktigt bruk av tecknet semikolon. Tecknet semikolon används som bekant precis som punkt mellan två fullständiga huvudsatser inom ett stycke. Semikolon kan används när dessa huvudsatser har ett mycket nära samband, och tecknet följs inte av stor bokstav (se den länkade artikeln).

Ett av de allra vanligaste felen i skriftlig svenska i dag är att tecknet semikolon används i stället för kolon framför en ”presentation”, ofta en uppräkning. I dag såg jag t.ex.

Sveriges mest intresserade är en utmärkelse instiftad av Sveriges ledande tidskriftsförlag; Bonnier Tidskrifter, Aller Media, Egmont Publishing och Albinsson & Sjöberg.

som är ett typexempel på detta mycket vanliga fel. Texten efter semikolonet kan inte fungera som en fullständig mening (t.ex. saknas finit verb), så semikolon kan uppenbarligen inte användas här. I stället bör man använda ett kolon:

Sveriges mest intresserade är en utmärkelse instiftad av Sveriges ledande tidskriftsförlag: Bonnier Tidskrifter, Aller Media, Egmont Publishing och Albinsson & Sjöberg.

Notera att kolonet i det här fallet kan ersättas med kommatecken och ordet ”nämligen”. Detta är vanligt.

## Ny väg i livet

Som jag skrivit om tidigare har jag en längre tid vantrivts något enormt med mitt jobb som doktorand på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, och jag har övervägt att sadla om.

I december sade jag äntligen jag upp mig från MAI. Och jag har för avsikt att helt ge upp matematiken på det yrkesmässiga planet.

Den största anledningen till att jag inte trivdes var som nämnt att jag var ett typexempel på rätt person på fel jobb. Jag var fullständigt malplacerad på institutionen. Om detta hade varit det enda problemet hade jag förmodligen stannat kvar ändå, dels eftersom det är väldigt svårt att sadla om (bland annat ekonomiskt), dels eftersom jag i framtiden förmodligen hade fått ”rätt” jobb. Men det som till slut fick bägaren att rinna över var min konflikt med den administrativa avdelningen och cheferna, som var väldigt bra på att få anställda (speciellt doktorander) att känna sig ouppskattade. De var också bra på att citera allmänna regler och bestämmelser men dåliga på att ta den enskilde anställdes önskemål och behov i beaktning: alla skulle vara precis likadana. Generellt verkade intresset för den enskilde anställde vara lågt.

Jag tror det är en förlust både för institutionen och för samhället i stort att jag slutar på MAI. Jag var riktigt bra på det jag gjorde, och hade potential att gå mycket långt, inte minst med tanke på min enorma motivation och entusiasm.

Jag är rädd för att glömma bort matematiken, men hoppas (och tror) att jag inte kommer att göra det i någon större omfattning. Jag har nog hållit på med matematik lite för länge, och är lite för gammal, för att glömma bort ”allt”. Jag har vidare för avsikt att använda min fritid till att fortsätta producera matematiska texter (läromedel), framför allt den mycket omfattande lärobok jag påbörjat. Dessutom hoppas jag kunna göra en ny version av AlgoSim i framtiden.

Nu börjar jag på läkarprogrammet vid Linköpings universitet.

Jag har länge haft ett stort intresse för medicin och fysiologi. För ett par–tre år sedan läste och memorerade jag t.ex. Sand et al. och Guyton–Hall mer eller mindre för skojs skull.

Ekonomin är emellertid ett problem, eftersom jag inte kommer få någon nämnvärd inkomst under dessa år (utöver lite studiemedel). Det här är ett stort bekymmer för mig. Det känns som om det enda som gått bra för mig i livet de senaste åren har varit just ekonomin, och nu tas även det ifrån mig. Jag är inte säker på att jag har ork och motivation till att klara av den här ekonomiska situationen i över fem år.

Jag har i princip inte gjort något annat än att studera och arbeta ända sedan högstadiet (vänner och sådant har jag aldrig haft), och har studerat åtta år på universitetet. Och vad får jag för det? Nästan sex år med extremt dålig ekonomi. Jag längtar tills jag är klar med läkarutbildningen och kan börja arbeta igen.

Det enda positiva är att jag som ensamstående läkare (med tendenser till arbetsnarkomani) förmodligen kommer att få väldigt god ekonomi i framtiden. Kanske gör detta också att jag under utbildningen med lite godare samvete kan låna en hundralapp eller två (eller tre).

## Advanced authoring in Microsoft Word

The article series on Microsoft Word grew to become larger than I first had anticipated. Therefore, I have promoted it to its own page: Advanced authoring in Microsoft Word 2010.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 27: Miscellaneous Word tips

In this post, I give small miscellaneous tips about using Microsoft Word. This list is by no means complete. In particular, I do not repeat things I have covered in my previous posts.

Very basic editing

• Of course, the reader is very familiar with the (extended) keyboard shortcuts used to navigate text on the Microsoft Windows platform. But still, here is a summary: The arrow keys move the caret one character or line at a time. Using the Ctrl modifier key, you move a word (horizontally) or a paragraph (vertically) at a time instead. The Shift modifier key extends the selection. (And, of course, Ctrl and Shift can be combined.) Home and End move to the beginning and end of the line, respectively. With Ctrl, they go to the beginning and the end of the document, respectively. Shift extends the selection. PgUp and PgDn move a screen up or down, and with Ctrl they by default move a page up or down. Backspace and Delete remove the preceding and next character, respectively. With the Ctrl modifier, the entire preceding or next word is removed.

• You probably also know these very basic keyboard shortcuts:

Command Shortcut (English) Shortcut (Swedish)
Undo Ctrl+Z Ctrl+Z
Redo (or Repeat) Ctrl+Y Ctrl+Y
Cut Ctrl+X Ctrl+X
Copy Ctrl+C Ctrl+C
Paste Ctrl+V Ctrl+V
Bold Ctrl+B Ctrl+F
Italic Ctrl+I Ctrl+K
Underline Ctrl+U Ctrl+U
Left (align) Ctrl+L Ctrl+L
Centre (align) Ctrl+E Ctrl+E
Right (align) Ctrl+R Ctrl+R
Justify (align) Ctrl+J Ctrl+J
Find Ctrl+F Ctrl+B
Replace Ctrl+H Ctrl+H
Goto Ctrl+G Ctrl+G
Check spelling F7 F7
Save Ctrl+S Ctrl+S
Close Ctrl+W Ctrl+W
Open Ctrl+O Ctrl+O
New Ctrl+N Ctrl+N
• (Shift+)Tab can be used to navigate tables and to change levels in lists.

• Shift+Alt+Up and Shift+Alt+Down move the current paragraph up and down, respectively. (That is, the first one swaps the current paragraph and the one above it, while the second one swaps the current paragraph and the one below it.)

• You can move a selection using the mouse and drag and drop. Ctrl copies and Shift+Ctrl inserts a link (so the ‘copy’ will be updated automatically if the source is changed). If you use the right mouse button (and no modifiers), you get a popup menu of options at the target.

• Ctrl+F1 collapses and expands the ribbon.

• To insert a Unicode character with a known hexadecimal codepoint, type the codepoint in the document text, and press Alt+X. For example, typing 222b, Alt+X inserts the integral sign.

• F6 navigates the GUI.

• F2 is a convenient way to move text using the keyboard without using the clipboard. Shift+F2 copies.

• Another way of moving without using the clipboard is to select the text in question and then Ctrl-right-click where you want to move it. This moves the text; Shift+Ctrl copies.

• If you select some text (or graphics) and press Ctrl+F3, the selection is moved not to the clipboard, but to the ‘spike’. You can move several items to the ‘spike’, and insert them all – in their own paragraphs – using Shift+Ctrl+F3. Inserting the ‘spike’ clears it.

• You can press F8 to turn on the ‘Extend Selection’ mode which will extend the selection instead of moving the caret. By pressing the key repeatedly in a row, you select the current work, the current sentence, the current paragraph, the current section, and the entire document. You exit the ‘Extended Selection’ mode by Esc. The mode is also exited on copy to clipboard (which I find particularly convenient).

• Shift+F5 moves the caret to the place of the last edit. This is very convenient!

• Alt+Ctrl+Z moves the caret between the last four places in the document where you have made edits.

• Alt+Ctrl+PgUp and Alt+Ctrl+PgDn move the caret to the top and the bottom of the current visible screen, without doing any scrolling.

• You know you can create block selections by Alt-dragging the mouse. But you can also create block selections using the keyboard: Shift+Ctrl+F8.

Editing

• By default, Word automatically replaces single and double quotation marks with typographic quotation marks, according to the language of the text. For example, in English you get “this”, medan du på svenska får ”detta” und auf Deutsch erhält man „dieses“.

• Warning! As indicated in the last point, it is very important that you write your text with the language set correctly. Otherwise, you might get the wrong type of quotation marks.

• In some cases, you do want the standard quotation marks (", U+0022: QUOTATION MARK and ', U+0027: APOSTROPHE). For example, this is the case if you enter a snippet of computer code in a document. The simplest way get one of these is to press Ctrl+Z immediately after Word has replaced the character. This will undo Word’s automatic replacement.

• By default, Word automatically capitalises the first letter in things that Word considers to be sentences. This will cause problems if you use a display formula inside a sentence that continues on the next paragraph in the technical sense. Best is to disable this feature if you work with formulae.

• There are three ways to automatically insert sample text in a Microsoft Word document. My favourite is to type =lorem(m, n), where m and n are positive integers, followed by Return; this will insert m paragraphs of lorem ipsum with n sentences each.

Tables

• For a long time, Microsoft Word has featured a very impressive table editor. In Microsoft Word 2007+ it is extremely easy to create good-looking tables with just a click or two in the ribbon.

• Tables can be both in-line and free-moving with text floating around. Most often, I want them to be in-line in my long math texts. But then there is a small problem: it is not possible to set the spacing above and below an in-line table (in CSS terms: the margin above and below). There is no such margin (spacing). Since the style of the body text usually has spacing after but not above the paragraph, this will create a good-looking spacing before a table, but there will be no spacing after it, as illustrated in the following picture:

Perhaps the least ugly solution is to add an empty paragraph (with small text and suitable paragraph spacing) immediately after the table.

This is yet another problem that simply does not exist in HTML + CSS, where you can set padding, border, and margin the same way on any element, including tables.

• If you have a table that does fit on a single page, you might want to make sure that no page break occurs inside it. To do this, select the entire table except the last row of it and apply the ‘Keep with next’ paragraph setting. (You might also want to apply the ‘Keep lines together’ option on the entire table.)

If the table fits precisely on a page (that is, if it fits on a page but occupies all of it), you might want to enable the ‘Page break before’ option on the first row of the table. (An inferior solution in the latter case is to insert a manual page break (Ctrl+Return) before the table, and remove superfluous paragraph breaks next to it.)

Fields and bookmarks

• We have seen a number of fields in previous articles, such as SEQ, REF, and PageRef. In a footer you might use PAGE and NumPages to display the current page and the total number of pages. Also, things like TOCs are implemented as fields, as are hyperlinks, as displayed below.

• In addition to the field shortcuts we have discussed already, you can use Shift+F9 to toggle the display of field codes (instead of field results) in the selected fields (or the field that the caret is inside). Alt+F9 is a corresponding document-wide setting.

• F11 selects the next field of the document, while Shift+F11 selects the previous field.

• Shift+Ctrl+F9 replaces a field with its result as normal text (so the field is removed and the result becomes static). You can lock a field with Ctrl+F11; this way its result cannot be updated (e.g., by F9). To unlock, add the Shift modifier. Finally, Alt+Shift+F9 triggers the action associated with a few field types.

• The StyleRef field can be useful. The field code StyleRef "Heading 2", for instance, gives the contents of the last paragraph styled with the ‘Heading 2’ style. This field can be placed in the header, to give the name of the current chapter or section. This practice is often employed in textbooks and manuals.

• The reader probably already knows of the document-property fields such as Title, Author, CreateDate, and FileName, as well as the Date and Time fields.

• One of my initial reactions to bookmarks was that they are not visible in the text, like fields and formatting characters (which can be shown). That made me worried about their usefulness. But then I realised that you can make them visible. Simply open the Word Options dialog box, select Advanced, ‘Show document content’, and ‘Show bookmarks’.

Sections, headers, footers, footnotes, and endnotes

• It is possible to divide a document into sections. A section is one of the parts in a logical division of the document into parts (which is independent of things like heading styles). To mark the end of one section and the beginning of a new one, you use section breaks, which you can insert using Page Layout/Breaks.

• There are different types of section breaks. A section break can be continuous, meaning that the new section is started immediately after the break. But a new section can also begin on a new page (a ‘Next Page’ section break). This leaves the rest of the current page empty. Finally, there are section breaks that start the new section on the next even or odd page. In practice, such a break will introduce an empty page in the document, if necessary. Of course, section breaks are handled automatically.

• If you want, you can have different headers and footers in different sections.

• In each section (or in the entire document), you can choose to have different headers and footers for odd and even pages. You can also choose to have a different header or a different footer on the first page. (If you don’t use sections, these settings are still useful. The first page of the document is the cover page.)

• You can have different page formats (page size, margins, vertical alignment) in different sections. Personally, I often let the cover page of a book be a section of its own, which is centred vertically. The cover page consists of a single paragraph (the title of the book), which is then automatically centred on the page.

• You can choose to restart footnote and endnote numbering in each new section. (Footnote numbering can even restart at each new page.) You can also choose if you want endnotes to appear at the end of the section or at the end of the document.

• It is possible to change the style of footnote and endnote references; they are normal styles. By default, they are superscripted, but you may format them any way you like.

• It is even possible to change the separator above a footnote or endnote region. By default, this is a black line. To change this separator, go to Draft mode, open the footnote window and select the separator in the combo box. You might change the colour or size of the line, or remove it and set a paragraph border. In the latter case, you might also change the right indent of the paragraph.

• It is possible to insert graphics in headers and footers. In particular, it is possible to insert floating (free-moving) shapes, and these can be positioned anywhere on the page (that is, they do not need to be confined to the header or footer area). This is a useful way to add the same graphics to every page in (a section of) a document. For example, you could have the page number in a decorated text box in the middle of the page at the outer margin.

Mathematics

• I want my set-builder notation to look like this:

Notice the space after the colon. How to achieve this in Word? Probably the best way is to use wide space characters. For instance, one can try the EN space (U+2002) or the EM space (U+2003). One simple way to insert is to use the tokens \ensp and \emsp, respectively. I use the EN space, and have associated the keyboard shortcut Ctrl+Space to it.

• Sometimes the automatic spacing in formulae can be improved by manual tweaking using ‘phantoms’ and ‘smashes’. In a blog post of Microsoft employee Murray Sargent, two examples are given.

First up is

By writing \hsmash\pi instead of merely \pi, the π will be rendered but its width will be ignored. So you get

The other example given is

Notice that the second square root is bigger than the first one. This is fixed by replacing y by \dsmash(y) which ignores the descender of y:

Apparently, Murray Sargent learned this trick from Donald Knuth.

Finally, in the comments to the blog post, commenter Nali noticed that

doesn’t look good because of the excessive height of the radical. This can also be fixed by smashing the descender:

There seems to be a bug in Microsoft Word 2010 (at least) related to smashing, however.

• In general, Murray Sargent’s blog is great. He has also authored a complete specification for the formula editor’s ‘linear format’ which you use to enter formulae. Implicitly, it also reveals all the features supported by the formula component.

• I always end my proofs with a “∎” (U+220E: END OF PROOF) at the right margin of the last line. To simplify this, I have added a Math AutoCorrect token \qed for the symbol. Then, when I am done with a proof, I set a right-aligned tab stop at the right margin of the last paragraph, insert a tab character, and type \qed.

• I just considered the possibility of simplifying this further, and wrote the following VBA macro:

Sub InsertQED()    Selection.ParagraphFormat.TabStops.ClearAll    Selection.ParagraphFormat.TabStops.Add _      Position:=Selection.PageSetup.PageWidth _        - Selection.PageSetup.RightMargin _        - Selection.PageSetup.LeftMargin, _      Alignment:=wdAlignTabRight    Selection.InsertAfter (vbTab & ChrW(8718))    Selection.InsertParagraphAfter    Selection.Collapse Direction:=wdCollapseEnd    Selection.ParagraphFormat.Style = wdStyleNormalEnd Sub

I then assigned the keyboard shortcut Alt+Shift+Ctrl+Q to it. Extremely convenient!

## Nytt år

Det första jag gör under ett nytt år är att jag uppdaterar årtalet i sidfötterna på mina webbplatser. Det finns som bekant inget mer avtändande än en ouppdaterad sidfot.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 26: A visually impressive word processor

For a long time, Microsoft Word has had very impressive graphics features. Already in Word 97 it was possible to add very fancy WordArt and add impressive styling to text boxes and shapes. And in Microsoft Word 2007 (if I recall correctly), the graphics features were redone, and they are now more impressive than ever. The following is a (silly) example I made to illustrate the possibilities.

All of the graphical objects are simple Word vector graphics objects (shapes and text boxes), and they have been styled using the commands in the ribbon (and the new Format Shape dialog box).

The text is normal text, even though it looks surprisingly decorated. I used the Gabriola font and chose one of the non-standard ‘Stylistic sets’ under ‘OpenType Features’ in the font dialog box.

Finally, the set of hexagons in the middle of the page is an example of SmartArt, a new and extremely easy-to-use (and visually impressive) way to make simple diagrams in Microsoft Word.

Admittedly, in the types of text I usually write (mathematics and physics articles and books), I almost never use any fancy shape formatting or SmartArt at all. But I still wanted to show what is possible, and – of course – there are other types of documents you can create in Word.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 25: Creating Word vector graphics

Last time we saw that you can use Microsoft Word to create vector illustrations directly in documents. Let us give a few tips on how to do this:

• In most illustrations, you use many different objects (shapes, text boxes, …). It is a very good idea to put such an illustration in a drawing canvas, so you get a single container to worry about in relation to the rest of the document.

• In the last post, we saw the shape and formatting part of the Format Drawing Tools tab of the ribbon. But equally important is the arrange and size part:

• When you draw a line [using the mouse], you can hold down the Shift key to fix the angle to integer multiples of 45° relative to the screen’s coordinate axes.

• When you move a line, the Shift key forces a translation along either the horizontal or the vertical axis.

• When you drag an endpoint of a line, the Shift key fixes the direction of the line.

• When you draw a 2D shape (e.g., a rectangle or an ellipse), the Shift key preserves its natural aspect ratio (e.g., makes it square or a circle, respectively). The Ctrl key puts the ‘anchor’ point at the centre instead of at the opposite corner.

• If you drag the handle at one of the four corners of a 2D shape, the Shift key will force uniform scaling, preserving the aspect ratio of the shape. The Ctrl key puts the ‘anchor’ point at the centre instead of at the opposite corner. (This modifier also works if you drag a handle that is not at one of the four corners.)

• All ‘mouse dragging operations’ (with two small exceptions) try to snap objects to an invisible grid. To move freely, hold down the Alt key.

• For example, if you have a complicated 2D shape and select its upper-right corner handle, while all three modifiers are depressed, you will scale the shape uniformly (preserving its aspect ratio), smoothly (not sticking the size of the shape to a discrete set of values), and with the centre of the figure fixed during the operation.

• When an object is selected, you can move it with the arrow keys. The Shift modifier will resize the object vertically or horizontally instead of moving it; the Alt modifier, when used with the right and left arrow keys, will rotate. In all three cases, the Ctrl modifier will do the operation smoothly.

• The circular green handle of a 2D object is used for rotation. Rotation is smooth by default, but the Shift key can make it discrete; the step size appears to be 15°.

• A yellow square standing on one of its corners is used to alter a parameter of a ‘complex’ built-in shape.

• If you want a number of equal-length lines (such as arrows), you can create one and simply copy-paste it.

• You can also set the lengths of lines (and, more generally, the dimensions of objects) using the Height and Width fields in the ribbon. To get more precise control, you can right-click an object and select ‘More Layout Options’. Here you can enter not only the width and height of the object, but also any angle of rotation in degrees. This is very useful. Notice that rotation is clockwise (which is very strange, but still…).

Warning! It is not possible to enter a negative angle, so if you want to rotate 10° anti-clockwise, you cannot enter a value of −10°. Instead, you have to enter 350°. (To me it appears as if a negative value will result in undefined behaviour…)

• You can right-click a shape and select ‘Edit Points’ to edit the precise path which the shape is based on. Don’t forget to right-click nodes and edges.

• In complex illustrations, it is often convenient to group related shapes into collections. If the related shapes are all selected, you can probably use the keyboard command Menu, G, G to do this quickly. (This might not work in your language version of Microsoft Word.)

• The Align commands are very useful.

Warning! These commands are strangely disabled if you work inside a drawing canvas (as you should do if you work with many different objects!). Hence, every time I want to create a complicated illustration, I create it directly on the text canvas (that is, not on a drawing canvas) of a new, empty, Microsoft Word document. When I am done, I select the entire illustration (that is, I select all the objects that make up the illustration), and copy it to a drawing canvas in the actual document I am working on. This way I do get the illustration inside a drawing canvas, but I can still use the align commands while creating the illustration.

• Connecting shapes by curves that will follow the shapes automatically as they are moved is a fragile feature that seems only to be enabled within a drawing canvas.

• An illustration may contain text boxes that may contain formulae. If you use text boxes to annotate objects in an illustration, you probably want to set ‘Shape Fill’ and ‘Shape Outline’ to ‘No Fill’ and ‘No Outline’, respectively.

• To select an object that is obscured by text or by other objects (that might be semi-transparent), you can use the Selection Pane.

• You must be smart, creative, and patient when you create complex Word vector illustrations. Much is possible, but you may have to use ‘tricks’ to get there.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 24: Word vector graphics

In addition to embedding external image files into Word documents, it is possible to create illustrations directly in Microsoft Word using the built-in vector graphics editing capabilities. To create a new drawing in a Microsoft Word document, select Insert/Shapes and choose a geometric shape or ‘New Drawing Canvas’. Generally, it is best to create a canvas, which is simply a rectangular region in which you can place an arbitrary number of geometric shapes; this way, you can manipulate the entire illustration as a single unit. However, it is also possible to insert geometric shapes directly into the document, without using any canvas. This can only be recommended for very simple illustrations (such as those consisting of a single shape). When a graphics object is selected, the Format Drawing Tools contextual ribbon tab is shown.

A canvas, or a shape inserted directly into the document, can be ‘attached’ to the main text in several different ways, which you choose using the ‘Wrap Text’ commands. One way, which is often the most robust one, is to let the object be an in-line object, so that it flows with the text like any in-line character. This option is called ‘In Line with Text’ in Word 2010.

But it is also possible to have the object move freely across the pages. In this case, there are several ways the normal text can respond to the object. It is possible that the text does not reflow at all; in this case, either the text is rendered above the object (the object is ‘Behind Text’), or the object is rendered above the text (it is ‘In Front of Text’). But in general it is probably better to have the text reflow in order to avoid the object. You can adjust very precisely how the text should do this. For example, you can have the text avoid the entire vertical span of the object (the ‘Top and Bottom’ setting), you can have the text avoid a rectangular region containing the object (the ‘Square’ setting), or you can have the text avoid only the actual object (which might be non-rectangular). In the last case (the ‘Tight’ setting), you can even adjust the ‘wrap boundary’ completely independently of the actual shape of the object.

Actually, Microsoft Word is a rather decent vector graphics editor. It is powerful enough that many illustrations can be created directly in Microsoft Word, but it is also unpolished enough that it can be a tedious experience to work with it.

Below are just a small number of the illustrations I have created in Microsoft Word for use in my texts the last years.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 23: Introduction to vector graphics

When it comes to some kinds of (fundamentally non-photographic) images, such as illustrations and diagrams, it is possible to represent them in a more semantic way than as a grid of pixels.

For example, a few days ago I created the following image:

Of course, it is possible to represent this as a grid of pixels. But there is also a completely different way to represent this image in a computer. Instead of representing it as a raster graphics image, that is, using an array of pixels, one can describe it as a collection of geometric primitives. That is, it is stored in the computer as a set of (coordinates for) lines, rectangles, and other paths, with associated formatting instructions. Such an image is called a vector graphics image, as opposed to a bitmapped (or raster graphics) image.

In fact, this is how I made the image above. I used an ordinary text editor to write the image by hand, using the SVG language:

<?xml version="1.0" encoding="UTF-8" standalone="no"?><!DOCTYPE svg PUBLIC "-//W3C//DTD SVG 1.1//EN" "http://www.w3.org/Graphics/SVG/1.1/DTD/svg11.dtd"><svg xmlns="http://www.w3.org/2000/svg" version="1.1" width="22px" height="24px">  <defs>    <style type="text/css"><![CDATA[      #menu, #cursor, .menuitem {        fill: white;        stroke: black;      }      #selection {        fill: black;      }      .menuitem.selected {        stroke: white;      }    ]]></style>  </defs>  <title>The menu key</title>  <desc>The 'menu' key on a standard PC keyboard:    a popup menu consisting of four menu items and a cursor hovering above the second one.</desc>  <!-- Menu border -->  <rect id="menu" x="1" y="1" width="18" height="22" />  <!-- Selection -->  <rect id="selection" x="1" y="7.6" width="18" height="4.4" />  <!-- Menu items -->  <line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="5.4" y2="5.4" />  <line class="menuitem selected" x1="4" x2="16" y1="9.8" y2="9.8" />  <line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="14.2" y2="14.2" />  <line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="18.6" y2="18.6" />  <!-- Cursor -->  <g transform="translate(14 9.8) rotate(-30)">    <path id="cursor" d="M 0 0 L 3.5 7.5 L 1.25 7.5 L 1.25 12 L -1.25 12 L -1.25 7.5 L -3.5 7.5 z" />  </g></svg>

Whenever possible, you should use vector graphics instead of bitmapped graphics. There are many advantages to this:

• The file size is much smaller. The above text is only 1.2 kB (ASCII or UTF-8). This should be compared to the 5 kB required if you save the above image (at the size above) as a PNG image.
• You can magnify and scale the image any way you like (such as making it 100 times larger), and there will never be any pixellation. It will always look perfectly crisp.
• It is very easy to change the image after it has been created. Instead of manipulating each ‘pixel’ manually, you can simply change the geometric primitives and their presentational attributes.

Let us illustrate the second point by considering the following image. It is a smaller version of the popup menu icon:

If the icon is magnified, the left image below shows the result if the icon is a bitmap image; the right image shows the result if the icon is a vector image.

Exercise in logical thinking and clear communication: Explain exactly why, as clearly as possible, you get these two very different results.

There are even more benefits of using vector graphics. If you display a raster image on a computer display that has higher resolution than the image was designed for, and you do not want the image to become smaller (you generally don’t), the image is effectively magnified, so it will look pixellated compared to the rest of the document. The same thing happens if you print an image, since printers generally have much higher resolution compared to standard computer monitors.

Unfortunately, Microsoft Word does not support the SVG file format, which is very sad, because the format is absolutely brilliant, and it is the format the rest of the world is using.

However, Microsoft Word does support the Windows Metafile (WMF) and Enhanced Metafile (EMF) formats. These are old (and to some extent obsolete) vector graphics file formats native to the Microsoft Windows platform. They are not editable using text editors, and they are not used much (read: at all) on the Internet or by contemporary third-party software, but they are still vector graphics.

Hence, if you want to include external images in a Microsoft Word document, and it is feasible to represent them as vector graphics (this excludes photographs but includes most types of diagrams and illustrations), you should make sure to use a vector WMF or EMF file.

This way the images will look perfect when scaled and printed; otherwise, they will look pixellated.

Personally, I always use my own mathematical software AlgoSim to create images for my mathematics and physics texts. I always save 2D illustrations (except for heatmaps) as Windows Metafiles. Here are a couple of simple examples from my text about multivariable calculus (represented as SVG files in this hypertext document).

In conclusion, so far:

• If an image can reasonably be represented as a vector image, use the WMF or EMF file format.
• Otherwise, for illustrations, diagrams, screenshots, and most other types of non-photographic images, use the PNG file format.
• For photographic images, use the JPG format (with not too much compression).

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 22: Introduction to bitmapped (raster) graphics

You often want to include images in Microsoft Word documents. Very often, images are bitmapped (or raster graphics images), that is, they are represented in the computer as a two-dimensional grid of pixels (of various colour). For example, a typical modern digital camera might produce bitmapped images sized 4752×3168, and a screenshot of a computer display may be of size 1920×1080. There are many digital file formats that can be used to store bitmapped images, the most common being BMP, JPEG, GIF, PNG, and TIFF.

BMP is an old file format introduced in early versions of Microsoft Windows. There is (typically) no compression, so files are very large. A BMP file of size 4752×3168 with a normal colour depth of 24 bits per pixels (that is, 3 bytes per pixel, or one byte per RGB channel and pixel, so e.g. the red component of a pixel is a number between 0 and 255) will be larger than 43 megabytes (almost all of this being due to the actual pixel data, but BMP files also contain a small file header).

A much better choice for photographs is the JPEG file format. This format is specifically designed to store photographic images. It uses advanced mathematical techniques to compress the image data. The compression is lossy, meaning that information is permanently lost during compression. However, the format is designed so that the loss of visual quality of a typical photographic image is barely noticeable to a human viewer. At the same time, the file size is greatly reduced. In the above example, the BMP file had a file size of 43 megabytes. The same photograph, saved in the JPEG file format with a small level of lossy compression, will only be 6 MB. And the loss of quality is (almost) invisible to a human viewer.

Warning! As mentioned above, the JPEG file format is specifically designed so that the loss in image quality will be almost invisible to the human eye in photographic images. However, the loss of quality will be very visible in non-photographic images! For example, it is a terrible idea to save diagrams, computer screenshots, and images containing (computer) text in the JPEG format, since precise thin lines and solid-colour regions will be very visibly distorted by the compression. Again: JPEG compression is only suitable for photographic bitmapped images!

In the following example, a screenshot of a Microsoft Word document is displayed without lossy compression (the first image), and (incorrectly) with JPEG compression (the second image). Notice how horrible the second image looks!

If you have subpar vision or a bad computer display, the difference might not be as obvious as it would be otherwise. But you probably can see the difference in the following magnifications (uncompressed and JPEG compressed):

So, should you use BMP instead of JPEG when it comes to bitmapped images containing non-photographic data such as diagrams and screenshots? No, instead you should use the PNG file format.

The PNG file format is a modern file format used to represent bitmapped images. It is compressed, but the compression is lossless, meaning that no information is lost during compression. Hence, there is never any loss of quality (or even any change to the image data at all) during compression and decompression. Hence, PNG is perfect to use for non-photographic images such as diagrams and screenshots, and, more generally, images containing areas of solid colour, precise discrete curves, and text.

For example, the previous example image (containing a part of a Microsoft Word document) has dimensions 672×240, so if saved as a 24 bpp BMP file, it would require more than 440 kB of data. On the other hand, if saved as a PNG image, it will only require about 9 kB. And there is absolutely no loss of quality.

What about GIF? Well, GIF is generally an obsolete format. Like the PNG format, it employs lossless compression, so it is suitable for the same type of graphics as the PNG file format. However, a single bitmap frame inside a GIF image can only contain 256 distinct colours, which is a severe restriction. But to compensate, a GIF image may contain several different frames, which makes it technically possible to represent full-colour images (although it is awkward). Unlike PNG images, GIF images can be animated (different frames are rendered in succession in time), so GIF images are still used for simple animations on the Internet. But for all other applications, PNG is a much better choice.

Finally, the TIFF file format is a rather advanced file format used in various software products to represent high-quality images, with or without lossy compression.

In conclusion, so far:

• For photographic images, use the JPEG file format (with not too severe compression).
• For most non-photographic images, such as diagrams and screenshots (and, more generally, any images containing precise thin lines and precise solid-colour regions), do not use the JPEG file format. Instead, use PNG.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 21: Non-breaking spaces

In some cases, you strongly do not want Word to break a line at a particular space character. For example, you do not want a line-break within ’12 kN’ or – even worse – within ’52 %’. (In Swedish, the rule is that there should be a space between a number and a percent sign.) In these cases, you should not insert an ordinary space character, but a non-breaking space character. In Word, you insert such a character by pressing Shift+Ctrl+Space. A non-breaking space character looks just like an ordinary space character, but Word will never break a line at it.

If you reveal hidden character formatting symbols, ordinary spaces are displayed as solid dots while non-breaking spaces are displayed as degree signs.

(There is also an analogous non-breaking hyphen character.)

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 20: Reference shortcuts

In the last three posts we made heavy use of bookmarks and cross-references. Since cross-references are common in technical documents, the reader will be happy to learn that you can create bookmarks and insert cross-references using keyboard shortcuts.

To open the Bookmark dialog box, which we previously accessed via Insert/Bookmark, you can press Shift+Ctrl+F5.

Turning to the Cross-reference window (which is not modal), there is no default shortcut to it. However, I suggest you assign Shift+Ctrl+R to it. To do this, simply click File, Options, Customize Ribbon and then ‘Customize…’ next to ‘Keyboard shortcuts’. Select the ‘Insert Tab’ category and the ‘InsertCrossReference’ command. Put keyboard focus in the edit field below the ‘Press new shortcut key:’ label, and press the shortcut. Finally, press ‘Assign’.

While still discussing convenient keyboard shortcuts, you should make sure you know about Ctrl+Alt+F which inserts a footnote.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 19: Automatic numbering of definitions and theorems

In mathematics and mathematical physics texts it is common practice to number definitions and theorems. A typical example is given below.

In some texts, definitions and theorems share a single sequence of numbers, and sometimes each type of object has its own sequence.

Now, in Microsoft Word, is there some way to number objects like this automatically, and to create dynamic cross-references to them? Yes, there is, and we already know how to do it using the SEQ field and bookmarks.

If you want to use a single sequence to number all kinds of objects (both definitions and theorems), you could use a single sequence named ‘Box’, for example. If you want two separate sequences for definitions and theorems, you could use two sequences named ‘Definition’ and ‘Theorem’, respectively. In the sequel, we will use only a single sequence.

To number a particular object, simply press Ctrl+F9 where you want the number, and enter SEQ Box or SEQ Box \s 1 (or whatever suits you). The latter version will restart the numbering at each chapter heading (‘Heading 1’). Then press F9 to update the field.

If you want a convenient and robust way of referring to the box (definition or theorem), you should assign it a descriptive bookmark name, as we did for equations in the previous post: select the number of the box, and click Insert/Bookmark in the ribbon. Then you can create cross-references to the box, using that friendly bookmark name.

In the example above, I think I would use ‘NewtonSecondDiscreteSystem’ as the bookmark name. To make a reference to this bookmark, you can use the GUI as described in the previous post, or you could press Ctrl+F9, type REF NewtonSecondDiscreteSystem \h and press F9.

You can also include the page number of the bookmark, using the PageRef field:

This might look like

To simplify the creation of numbered boxes further, you could create a ‘building block’ with the SEQ field, or even with the entire box skeleton (which includes the field).

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 18: Automatic numbering of equations

In a previous post we noticed that Microsoft Word has no built-in automatic way of numbering equations. Indeed, it is not even typographically possible to put any text next to a display equation! In that post, I described the standard workaround which enables you to produce the same visual appearance as if a display equation is on the same line as some other text. Using that technique, you can manually number your equations.

However, it takes quite some time to setup the construction, and the numbering is still manual, and there is no way to make cross-references to the equation. In this post, we will solve all three of these problems.

Problem 1. First, is there a simpler way to insert the 1×3 table in the construction? Of course, you could use copy-paste, but there is a more convenient way using ‘Building Blocks’. To set this up, create the construction once and for all, using an empty formula and a placeholder number (following the seven steps in the previous post) and select the entire table.

Then press Alt+F3 to create a new ‘Building Block’ from the selection.

Give the Building Block the name numeq (say) and press OK.

Now you only have to type numeq followed by F3 (on an empty paragraph) to insert the entire table construction at the caret, after which you only need to enter your equation and its number. You never have to follow the seven steps again!

Warning! You may also press Enter instead of F3 if Word suggests this. If I do this, it works fine, but when I insert the first character of the paragraph after the equation, Word automatically inserts a space character before the desired character. For example, if I press W, Word inserts  w, that is, a space character followed by ‘w’. You must manually remove this unwanted space character. Or stick to F3.

Problem 2. Still, we do the actual numbering manually, which – of course – gets extremely difficulty in long documents (unless you never revise sections you have already written). Fortunately, it is possible to let Word number equations automatically, like headings and figure and table captions.

There are two fundamentally different approaches. The first is to use multi-level lists, like we did for headings. However, for a number of reasons, I do not like that approach. For one thing, I do not believe the method is robust and it is also very difficult (if not impossible) to extend to theorem numbering (as we will describe in the next article in the series).

Instead, I will use a method based on fields and bookmarks (more like figure and table captions). Indeed, Word has a SEQ field which can be used to create sequences of numbered items in the text. To implement this, we need to redo the construction in the building block. So, insert the standard 1×3 table template, as before. But this time we insert a SEQ field in the right-most column. To do this, put the caret in the empty cell and insert brackets (). Now, place the caret between these and press Ctrl+F9. Then write SEQ Equation and press F9. Then select the table and save it as a building block as before (you may overwrite the ‘numeq’ template).

Now you have automatic equation numbering! When you insert the building block (by typing numeq followed by F3 on a new line), you get a new display equation with an automatic number to the right. This number will be updated automatically by Word. For instance, if you insert a new equation before the fifth one, it will become the sixth one.

Well, actually, fields are not updated really ‘automatically’, but almost. They are updated (for example) when you print the document, and you can always update a particular field manually by pressing F9 when the caret is inside it. To update all the fields in the document at once, select the entire text (using Ctrl+A) and press F9.

You can even make Word restart the numbering at the beginning of each new chapter (Heading 1) by using the field SEQ Equation \s 1 instead. More generally, the \s N option tells Word to restart numbering after each Heading N.

Problem 3. So, is there a way to make automatic cross-references to equations? Yes, there is! To allow cross-references to some particular equation, you must give it a bookmark. Although Word can do this automatically, you might want to do it manually, so you can give it a more descriptive name. To do this, select the equation number (not including the parentheses) and press the Bookmark button in the Links group in the Insert tab of the ribbon. Give the equation a document-unique descriptive name and press Add.

Now you can create cross-references to the equation using the ordinary cross-reference window.

If you choose ‘Bookmark text’ as the reference, the equation number will be displayed, but you can also choose the page number, as usual. Of course, the cross-references will be updated ‘automatically’ if the equation number changes, or if it will end up on a new page.

This is awesome!

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 17: Cross-references

If you want to refer to some part of the text, you should use dynamic cross-references. For example, you might want to refer to some particular section, as in ‘In Section 2.3, we discovered that…’. In this case, you press the Cross-reference button in the Captions group in the References tab of the ribbon. In the dialog box that is opened, you then select the heading of the section you want to refer to, and the kind of reference text you want to include (such as the full heading text, only the heading number, or the page of the heading).

Of course, if you rearrange the document so that the page, number, or text of the heading changes, the cross-reference text will be updated automatically.

You can also make references to other objects in the document, in addition to headings. For example, if you use Word’s ability to create numbered figure and table captions, you can refer to (captioned) figures and tables. To insert a numbered caption for a figure or a table, simply right-click the object and select ‘Insert Caption…’. The following example is the caption of the first figure in one of my physics texts.

(Notice that the figure caption itself contains an automatic cross-reference to a section (technically, to a heading) of the text.) If I would insert a new captioned figure into the text before this one, the number of this figure would increase to 2 automatically. To insert a reference to a captioned figure, simply select Figure in the Cross-reference dialog box:

In Microsoft Word it is very easy to let the software number your headings automatically. I always use heading numbering in articles and books, and one particular example was given in a previous post.

To setup heading numbering, put the caret somewhere inside the first Heading 1 of your document and select one of the heading numbering styles from the List Library in the popup menu of the Multilevel List button in the Paragraph group on the Home tab of the ribbon.

This will transform

into

The numbering is really automatic (of course), so if you add a heading somewhere in the middle of the document, the numbering of the succeeding headings in the document will be updated automatically.

Although this works very well in simple cases, there are limitations. For example, there is no natural way to use different numbering styles in different parts of the text. In particular, there is no natural way to use a different numbering style for the appendices. However, there is an unnatural way of accomplishing this, as detailed on page 17 of my report [1].

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 15: Math limitations and bugs

So far, I have almost exclusively praised the new formula editor in Microsoft Word (the lack of a convenient method for equation numbering being the sole exception). In this post, however, I will point out the problems related to the editor.

One of the problems that bother me the most is related to formatting. I want my vectors (in classical contexts) in regular bold (in particular, I do not want them in bold italics!). Hence, to format a vector, I press Ctrl+B and Ctrl+I to enable boldface and disable italics, respectively. This works. But: sometimes (regularly and rather often) when I open a Microsoft Word document, I find that the vectors I added the last session are now in bold italics (even though I am certain they were in regular bold when I last saved the document)! Hence, I need to select those and disable italics (again). But after this they will (usually) remain regular bold, so I need to reapply the formatting only once. Of course, this is very annoying. It has happened several times that I have sent out or published documents with incorrect vector formatting (bold italics) at some place(s), because I haven’t spotted the problem in time. So, formatting in Word formulae is not quite WYSIWYG, but rather WYSIWYPG.

1. When I save the document:

2. When I open the document the next time:

Another annoying behaviour is that you cannot control the appearance of formulae in headings, figure captions etc. For example, if you enter a formula in a heading, you get something like this:

This is not good, because scalar quantities should not be bold. Hence, you should change to regular font:

The problem is that this manual override will not last. Save and open the document twice or so, and you get the (unwanted) boldface back. As far as I know, you simply cannot win this battle.

A third annoying limitation is that things like mathematic superscripts do not display properly in TOCs, as we saw earlier.

The previous issues are about formatting. But sometimes Word has been messing with the contents of my formulae as well. For example, it has happened quite a few times that Word has simply removed single characters from my formulae! That is really bad. However, I believe this only happens when you insert consecutive spaces manually in formulae (in order to override the automatic spacing rules), which is bad practice anyway. So now you have really good reason not to do this!

The first bug I found in the new formula editor was way back in 2007. I realised that Word would refuse to save documents after you insert a formula inside a list item containing soft line breaks. Since I regularly use the save function, I stopped doing this. But now that I try to reproduce the bug in Word 2010, I seem not able to do that. Maybe this bug has been fixed.

There are also problems related to performance and stability.

For example, the new formula editor becomes very slow in large formulae. I regularly create formulae the size of a half A4 page (or larger), and then I have to wait several seconds before something happens on-screen after I insert a character into the formula.

Also, formulae tend to corrupt Word documents. It has happened to me several times that Word crash when I try to insert a particular character at a particular position inside a formula. (And more often than not, this is a character that I really need to insert at that position.) The only solution is to recreate the formula from scratch.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 14: Equation numbering

Neither the old Microsoft Equation 3.0 editor nor the new integrated formula editor offers automatic equation numbering. It is a bit sad that the new editor – which is really well-designed otherwise – cannot do this, because equation numbering is very important in most math-heavy texts.

However, in the old days, you could easily number Microsoft Equation 3.0 objects manually. The approach was to create a centred tab stop at the middle of the page (often at 8 cm) and a right-aligned tab stop at the right margin (often at 16 cm). Then you simply put the formula at the first tab stop and the equation number at the second tab stop, producing results like this:

This is extremely robust and the visual appearance is perfect (if you disregard the fact that the old equation editor was very limited in functionality and didn’t produce very pretty results at all).

Now we get to the bad news. If you use the new formula editor, this approach does not work anymore. In fact, there is no reasonably simple way to number equations (not even manually). Why is this? To understand the problem, we must digress a bit.

Formulae created by the new editor can be displayed in two modes. First, there is the ‘standard’ mode which is used if the formula is alone on its line (alone in a paragraph in the technical sense, or alone on a line created using one or two soft line breaks within a paragraph). This mode is also called ‘display’ mode. But then there is also a special ‘inline’ mode, used if the formula is included together with other (normal, non-math) text in a line. In this mode, the formula is automatically typeset in a more compact way, as illustrated in the following two examples:

This is not a bug, but a great feature. Indeed, in math-heavy texts, formulae are used both ways. Large and central formulae are put in their own paragraphs (visually), while smaller formulae are included within ordinary paragraphs without this visual emphasis. And in the latter case, you do want the formula to be a nice citizen within the paragraph. In the example above, the different typesetting is fairly obvious. However, in practice, in-line formulae are most often smaller than the one above. A typical example might be the following:

Still, occasionally you do ‘need’ to include larger formulae together with ordinary text within a paragraph, and so Word’s automatic reduction of format is very helpful, indeed.

Let us return to the question of equation numbering. Now we know why the old-school approach of manual equation numbering does no longer work. If you try to number a formula this way, you insert two horizontal tab characters and the equation number within the same paragraph as the formula, so Word will (incorrectly) assume the formula is used ‘in-line’ and display it as such. Hence, the formula will be displayed in the ‘compact’ way, even though it is effectively used alone in its paragraph. The result is this:

Notice that the integral sign is too compact. (An even more severe catastrophe will result if you do this to a sum or to 1/(1/a+1/b).)

This is all very sad. The new formula editor in Microsoft Word 2007 and later is awesome, but it clearly lacks a very important feature. It is almost like designing a really luxurious car, and forgetting to add doors to it. Fortunately, there is a way to number equations manually (using the modern editor), but it is certainly not convenient. Rather, it is horrible, but the end result (which you get to after quite some effort) looks perfect.

The trick is to create a 1×3 table and put the formula in the middle cell and the equation number in the right-most cell. This way the formula becomes alone in its paragraph, but the visual result is as if you used the tab stop method. To do this, follow these steps:

1. Create a 1×3 table.

2. Set the width of the table to 100 % (using the Table Properties dialog box).

3. Set the column widths of the table to 10 %, 80 %, and 10 %, respectively (using the Table Properties dialog box).

4. Set the alignment of the middle cell to ‘Align Center’ (using the Alignment group in the Layout Table Tools tab of the ribbon).

5. Set the alignment of the rightmost cell to ‘Align Center Right’ (using the Alignment group in the Layout Table Tools tab of the ribbon).

6. Disable the table border (using the Borders button in the Table Styles group in the Design Table Tools tab of the ribbon).

7. Select the entire table and set the ‘Space After’ paragraph setting to 10 pt, or whatever is used for normal body text in the document (using the Paragraph group in the Page Layout tab of the ribbon).

8. Put the formula in the middle cell and the equation number in the right-most cell. (Well, obviously...)

The following is what you get:

If you skipped Step 7, the space between the formula and the line after would be too small (well, none, actually). If you enable the display of hidden formatting characters and table gridlines, you see more clearly the structure of this construction:

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 13: Math AutoCorrect

The formula editor in Microsoft Word 2007 and later is great out of the box, but some manual tuning can make it suit your personal needs better.

To change math settings, you click the small button in the bottom-right corner of the Tools group in the Design (Equation Tools) tab of the ribbon to bring up the Equation Options dialog box.

Personally, I have changed the operator line-break option so that binary and relational operators are duplicated, but your mileage may vary. By clicking the ‘Recognized Functions…’ button, you can add identifiers that you want Word to recognise as functions (like sin). The ‘Math AutoCorrect…’ button opens the following dialog box.

Here you can add, change, and delete the tokens that Word will automatically replace, like \int which is replaced by ∫. You should make this dialog box your friend.

First, it requires super-human patience to write \doubleR, \doubleC etc. every time you need the symbols ℝ, ℂ etc. To remedy this, you should add \R, \C etc. to the list:

\N
\Z
\Q
\R
\C

Also, I find it very convenient to enable the ‘Use Math AutoCorrect rules outside of math regions’ option. This way, the mathematical list of tokens to be automatically replaced will be used everywhere in Word, and not only inside formulae.

Moving on, Math AutoCorrect can be used to enter fancy arrows. The following is a screenshot from one of my math texts:

How did I achieve these long arrows? The answer is that I have put (literal) whitespace above the arrows; they will stretch to match the length of the text above. Also, I surround the arrows with (literal) whitespace to create the spacing. (Yes, this is semantically nonsensical, but this is Word. It works perfect in practice, and there is not really any better solution.)

In detail, I use the following text to create the arrows:

"            " ⇔┴"              "  "            "

The ┴ character comes from \above. I use Math AutoCorrect to insert the above string in response to the token \cooleq. Similarly, I use \coolimp to insert an implication arrow. To summarise,

\cooleq
"            " ⇔┴"              "  "            "
\coolimp
"            " ⇒┴"              "  "            "

This way, I only have to write \cooleq (say) and press Space twice in order to obtain the nice arrow. (Exercise: Why twice?)

In the screenshot, I also use curly brackets to enclose systems of equations (the semantics is that the individual lines within a bracket are to be combined via the logical ∧ operator). The same notational device is used when defining functions piecewise. To create these brackets conveniently, I have added the following Math AutoCorrect item:

\pw
{┤

┤ is inserted by \close; it closes the bracket. {┤ and a space will create an empty bracket list, to be filled-in in WYSIWYG mode. This is probably the easiest way, but you can also write the entire structure manually at once, like in {\eqarray(a@b@c)\close.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 12: Mathematics

Before Microsoft Word 2007, you had to use Microsoft Equation 3.0 that shipped with Word or some third-party formula editor to add formulae to documents; in any case, formulae were included as OLE objects because there was no native math support in Word.

However, Microsoft Word 2007 and later include an integrated formula editor, so that math can be edited as directly as ordinary text (formulae are no longer OLE objects). In addition, the new formula editor is vastly superior to the old Microsoft Equation 3.0 editor. In fact, it is completely brilliant when it works.

The new editor allows very convenient and rapid formula input using only the keyboard. It is very easy to include even rather advanced content (again, using only the keyboard) using a LaTeX-like notation with some additional shortcuts. Also, the WYSIWYG nature of Microsoft Word makes it much easier to navigate and maintain formulae in Word compared to plain LaTeX.

Here are some hints to get you started:

• You insert a new formula by pressing Alt+=.

• Special characters are inserted using the \chr syntax. Try \alpha, \Gamma, \cdot, \oplus, \partial, etc. (The token is replaced by the actual character when you press Space or when you you enter some suitable operator or punctuation after the code.)

• In addition, you can try differently styled characters: \scriptD, \scriptO, \doubleR, \frakturR, etc.

• a^b is automatically transformed to ab (when you press space or enter a binary operator, for instance). If your exponential contains several terms, write a^(b+c) which will be transformed to ab + c. If you really do want a(b + c), write a^((b+c)).

• The same remarks apply to subscripts, like \epsilon_0.

• The same remarks apply to fractions. 1/2 and 1/(a+b) will both be transformed to what you expect.

• To insert a sin x, make sure to insert a space between a and sin. Otherwise the sin function will not be recognised, and thus it will be in italics (which is incorrect).

• To modify a character, try v\bar, f\hat, x\dot, x\ddot, etc., followed by two spaces (the first one will replace the token, and the second one will format the structure).

• To modify a group of terms, try (x+iy)\bar or \begin x+iy\end\bar and two spaces. (The parentheses in the first case will be removed.) However, the bar will hide the dot above the i, which is undesirable. Better is to use \overline(x+iy) followed by a space.

• To write a n-ary sum, simply write \sum_(k=1)^\infty followed by a1 space to automatically get the sum symbol with k = 1 below and the infinity sign above. This also works with \prod, \int, \iint, \iiint, \oint, \oiint, \bigotimes, \bigcup, etc. (1 Actually, you need to press space twice. The first space will replace \infty by ∞ and the other one will set up the sum.)

• To write a square root, write \sqrt followed by a space, or a parenthesised expression (and press space when you are done). To write the nth root of a, write \sqrt(n&a) followed by a space.

• Binomial coefficients can be written (n\atop k).

• Brackets of different kinds are automatically recognised in simple cases. For instance, you can write [a, b] and get a true bracket (after you press space or a binary operator, for instance). You can also try \bra \phi_1 | \phi_2 \ket and the vertical bar will be interpreted correctly as a separator.

• You can also write ’strange’ brackets like [0, 1[ (which is how Swedes write [0, 1)), with only little more effort: [0, 1\right[ and a space.

• To toggle bold/italic on/off, use Ctrl+B/Ctrl+I (this is Microsoft Word, remember?).

• To insert a 3×3 matrix, write \matrix(@@&&) followed by a space. To get the parentheses, write (\matrix(@@&&)) and a space. You can also enter the elements directly (guess how!), but it is often easier to do that after the matrix ‘skeleton’ has been created.

• You might find Shift+Return useful in some cases where you want to align formulae. Also, you have probably already realised that (x+4)^2 >= 0,  \forall x\in\doubleR looks very good on its own row if you put two spaces after the comma!

• To enter plain text in a formula, write the text inside double quotation marks: For instance, a =\above("by the lemma") 0 and E_"before"; end by pressing space once or twice (or enter a binary operator or something else you need).

As examplified above, Word automatically replaces tokens (such as \int) when you press Space or some suitable operator or punctuation mark, and automatically formats structures like fractions, superscripts, large operators and brackets when you press Space or enter some suitable operator or punctuation mark. In the sequel, I will not explicitly point out the need to trigger these actions. For example, I will write ‘enter a^b’ instead of ‘enter a^b followed by a space, a binary operator, or some suitable punctuation’.

Finally, do not forget the context (right-click) menu. This is highly context sensitive, and has a lot of convenient commands (set degree of root, remove accent, add lower/upper limit, remove limit, remove exponent, add argument, remove brackets, etc.). If you have a Menu key on your keyboard, this will come in very handy (you should also learn the letter that activates each menu item). If you do not have a menu key on your keyboard, consider buying a new keyboard with such a key.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 11: Character styles

So far we have only talked about different types of text at the paragraph level (‘this paragraph is a heading, that one is a subheading’), but one can also talk about different types of text within paragraphs. For example, in written books, italics (a presentational attribute) is often used to indicate a number of different meanings (semantics, content): stress emphasis, a title of a work (e.g. a book), a defining instance of a term, an idiomatic phrase in a foreign language, a name of a ship, a taxonomic designation, a technical term, a word when you discuss the word itself, etc.

When it comes to such in-paragraph types of texts, it is again possible to apply presentational attributes (such as italics) directly. For instance, if you use an English-language version of Microsoft Word, Ctrl+I and Ctrl+B will toggle italics and boldface, respectively, at the caret (or to the selection). Or one can use styles to separate content and presentation.

Of course, the second approach is the preferred one in most cases (in theory). Indeed, if you want keywords in a textbook to be in bold orange text, you should create a style for this (named ‘Keyword’, perhaps?). This way

• you do not need to repeat the same formatting commands every time you want to highlight a keyword,

• all keywords are guaranteed to have the same formatting,

• you can easily change the formatting of every keyword in the text at once,

• and you can use a software program to create a list of all keywords in the text.

In the terminology of Microsoft Word, styles that apply to paragraphs are called ‘paragraph styles’ whereas styles that apply to spans of text within paragraphs are called ‘character styles’. The latter cannot contain any information about paragraph settings (like paragraph spacing or indentation). There is also a third kind of style: linked style. Those contain paragraph settings and may be used as paragraph styles, but may also be used as pure character styles by ignoring the paragraph settings.

In the following example, two definitions are marked up using a character style (named ‘Definition’, perhaps?). Three good-looking versions of presentational attributes connected to this style are given.

In addition, more specific (and visually complex) in-paragraph types of text, such as those related to computer code fragments, benefit greatly from the use of character styles. For example, you could create a character style named ‘Computer Code’ and give it a monospaced font and a greyish background:

Some padding would probably make this look better, but unfortunately Word does not support padding at the character level.

Although the general rule is to use styles and never apply formatting directly to the text, it is not unreasonable to make exceptions for some kinds of very simple character-level presentational attributes.

Indeed, in practice, you often do use direct formatting in the form of italics and boldface at the character level instead of using character styles. There are a few reasons for this:

• It is somewhat awkward to set character styles the way Word is designed (compared to pressing Ctrl+I, say). Although it is possible to associate keyboard shortcuts to styles, the method of character style selection is not ideal for rapid typing. Indeed, in order to set the style to emphasis (say), you have to select the text that is to be emphasised, and then select the style. I believe you cannot simply write the text before the emphasis, ‘enter emphasis mode’, enter the emphasised text, ‘leave emphasis mode’, and continue with normal text.

• Although it might make sense to restyle keywords and defining instances of terms (italic, bold, underline, background colour…?), in most cases the need to restyle in-paragraph text types is fairly small. For example, stress emphasis is almost always rendered in italics in books (and text in general). Also, setting this presentational attribute is very simple to do directly in the first place (press Ctrl+I).

• More often than not, a Word document is printed or converted to PDF before it is distributed, and in these cases semantic annotation is lost anyway.

In conclusion:

• Inside paragraphs, you use character styles to mark up special kinds of meaning, like emphases, defining instances of terms, titles of works, keywords, and pieces of computer code.

• However, for the very simplest cases, like stress emphases that should be rendered in italics, you might simply choose to apply the presentational attributes directly. The reason is that the alternative (using a character style) is somewhat awkward and the gain of it fairly small.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 10: A box bug

One annoying ‘bug’ in Microsoft Word occasionally (but quite frequently) causes incorrect rendering of boxes containing mathematical formulae. Apparently, this happens when a box contains a page break, and the erroneous rendering is that the box is split into two parts immediately before the page break.

For example, the following rendering is unwanted.

It should look like this (image created using a bitmap image editor):

Unfortunately, I do not know exactly when this happens, nor do I know of any workaround. If you know anything about this, please send me a message.

Update (12/15/2014 7:59:14 PM): After some simple investigation, I believe the problem happens when the page break happens at a soft line break in a formula. See this DOCX example file. I know of no workaround.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 9: Advanced content in a box

One of the more serious limitations in Microsoft Word concerns the problem of putting anything more advanced than text and other in-line objects inside a box.

For example, it turns out not to be possible to include lists and tables inside boxes. The following is what you get if you try:

This is indeed a major limitation. Fortunately, there is a decent workaround. Simply insert a new Microsoft Word document as an OLE object.

Since OLE objects are inline objects, this will work. In addition, the object will be rendered as vector graphics and the background will be transparent, so the visual result will be perfect.

Using this approach, we produce the following examples:

Do I need to mention that this issue doesn’t exist at all in HTML? (In HTML, you can include any content you want in a DIV, like paragraphs, tables, lists, and other boxes.)

(A different solution is to use text boxes (a Microsoft Word feature) instead of normal paragraphs, but text boxes tend to be awkward to use in long documents, since they are tightly connected to direct formatting principles. In addition, a text box must be contained on a single page. Sure, you can link text boxes, but then you still need to know the exact number of boxes manually, and link them manually. Notice that even if the content of a box is fixed, the number of boxes required depends on where on the page the box starts.)

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 8: Two boxes in a row

One minor problem with boxes is that you cannot put two boxes in a row without Word collapsing their borders so that they merge into a single box, as in the following example:

Unfortunately, the only solution that I know of is to insert an empty paragraph between the two boxes. To control the height of the spacing, you can set the font size of the empty paragraph. Of course, you should create a style for this ‘box separator ’. Personally, I have a style named ‘Box Separator’ based on ‘Normal’ but with a font size of 1 pt and no paragraph spacing. The result is this:

This solution works in practice, but from a semantic point of view the empty paragraph is nonsensical. (In HTML, this problem does not exist. There, you naturally get full control of the formatting of DIVs and other elements. It is not strange that you get this problem in Word, since the ‘boxes’ are not boxes, really. There is no semantic grouping.)

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 7: Boxes

In many types of text, you want to create boxes with borders and/or different background colour. For example, a mathematics textbook might contain examples in coloured boxes, and theorems and proofs in boxes with solid black borders. In Microsoft Word, it is easy to create simple boxes.

As always one could use direct formatting to create boxes, but it is much better to use styles, for the usual reasons:

• You don’t have to remember and repeat the same formatting commands every time you need a new box; instead, you simply tell Word what type of box you want.
• All boxes of the same kind are guaranteed to have the exact same formatting.
• It becomes easy to change the formatting of every box of the same kind at once.
• You can use software to enumerate or extract boxes of some kind.

For example, suppose you want to create boxes like the following:

To do this, create a new paragraph style named ‘Example Box’. Make sure the ‘Space After’ and ‘Space Before’ values are suitable. If you use vertical space to separate paragraphs of body text, you should probably use the very same values for ‘Example Box’. Also add the border and the shading.

Now we create a new style named ‘Example Box Heading’. Set the ‘Style based on’ value to ‘Example box’; this will make ‘Example Box Heading’ inherit the properties of ‘Example Box’ like the background and border. Also make sure that ‘Style for following paragraph’ is ‘Example Box’, since we want an example box heading to be followed by an example box paragraph. To format the heading, it is a good idea to use boldface; if you like, you can also increase the font size. Finally, since this is a heading of the box, you should set the ‘Keep with next’ (and ‘Keep lines together’) paragraph option.

Now we are all set up.

In order to create an example box in your document, simply activate the ‘Example Box Header’ style, for instance by pressing Shift+Ctrl+S, typing the name of the style, and pressing Enter. You then type the heading of the box, and when you press Return, the style is automatically changed to ‘Example Box’. You may create any number of paragraphs in the box, and when you want to ‘close’ the box and create a ‘normal’ paragraph, simply press Shift+Ctrl+N to set the style to ‘Normal’ (if that is the style you use for body text).

It is very convenient. If you create a lot of boxes of the same kind, you can even associate a shortcut to enable the box heading style. For example, you could assign Alt+Shift+Ctrl+E to ‘Example Box Heading’.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 6: Lists

Creating simple lists (bulleted, numbered, and multilevel) in Word is very easy, of course. Unfortunately, it is not possible to add ‘advanced’ content in list items in any natural way.

In particular, suppose you want some list item to contain several paragraphs of texts. This is not uncommon; in fact, we used such list items in a previous article in this series. How to achieve this in Word?

One approach is to press Return in the list item. But this will leave the current list item, and create a new list item. However, if you press Backspace in the new item, the bullet (or number) will go away, but the left indent will remain. Consequently, the visual appearance is as if you are still within the first list item (but on a new line). You can then press Return again to create an empty paragraph to separate the two actual paragraphs in the list item. A better approach is to change the ‘List Paragraph’ style by unchecking the ‘Don’t add space between paragraphs of the same style’ paragraph settings, so you can use the paragraph spacing settings to add vertical space, and do not need to create (semantically nonsensical) empty paragraphs. Do this!

In this approach, to start a new item (bullet) in the list, you only have to click the bullet icon (or numbered list icon, or multilevel list icon) in the ribbon.

In the following example, this method is used to create paragraphs in list items. Formatting symbols are displayed in order to reveal the presence of paragraph breaks (¶).

This sample contains six paragraphs, three of which are bulleted. Semantically, it is not really obvious that the second paragraph is part of the first list item (although the presence of the ‘List Paragraph’ style suggests this). However, the method works well in practice, and you get precise control over the spacing.

A second approach is to press Shift+Return in the list item twice to create two soft returns and hence an empty visual line, as in the following image. Soft line breaks are represented by ↲.

Here there are only three paragraphs, and each has a bullet. The advantage of this approach is that the scopes of the list items are crystal clear. The disadvantage is that the paragraphs inside the items are not paragraphs at all (each list item consists of a single paragraph). Besides being semantically dubious, this also makes precise styling of the vertical spacing very awkward.

Probably the best practice is to employ the first method. As an aside, let us note that this entire issue does not exist in HTML, where each list item is an element that may contain any content, including any number of paragraphs.

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 5: Soft returns

Last time, we gave a pretty example of a chapter break. But what if we want it to look like this?

In this picture, the chapter heading (Heading 1) is split on two lines. How is this achieved? Of course, it could simply be a case of two paragraphs (in the technical sense); the first would contain the text ‘Chapter 2’, and the second would contain the text ‘Field Extensions’. That would be very bad, however, because then the semantics of ‘Heading 1’ would imply that there is one (empty!) chapter named ‘Chapter 2’, immediately followed by a new chapter named ‘Field Extensions’. That is what would be displayed in the TOC, and that is what screen readers would assume.

Clearly we cannot do it like that. Instead, the solution is to insert a soft return using Shift+Return. This will move the caret to the beginning of the next line, but it will not create a new logical paragraph. Hence, in the image above, there is only one paragraph with the style ‘Heading 1’, and it contains the text ‘Chapter 2’, followed by a soft return, followed by ‘Field Extensions’.

By the way, what is the easiest way to tell a soft return from a true paragraph break? The answer is to turn on the display of formatting symbols by pressing Shift+Ctrl+8. (On US keyboards, an alternative description of the shortcut is Ctrl+*, but on Swedish keyboards the alternative description is Ctrl+(.) You can also press the ¶ button in the Paragraph group on the Home tab in the ribbon.

When this feature is turned on, paragraph breaks are indicated by the ¶ symbol while soft returns are indicated by ↲, as illustrated in the following image, where you also see that spaces are indicated by middle dots (•).

## Advanced authoring in Microsoft Word – Part 4: Paragraphs and pagination

Basically, a Microsoft Word document consists of text divided into paragraphs. A new paragraph is created when the user presses the Return key. As discussed earlier, a paragraph can have many different logical roles: it might be a normal paragraph, a heading, an example box heading, an example box text paragraph, and so on.

Beware of some possible confusion. Here we use the term ‘paragraph’ in a technical sense, so even headings are paragraphs. But in non-technical contexts, the term ‘paragraph’ is usually reserved for the paragraphs of body text (excluding, among other things, headings).

Now, one way of creating a vertical space in a document is to press Return several times (more than once) in a row. Technically, this will create empty paragraphs, i.e., paragraphs that contain no text at all. For example, it is possible to increase the distance between paragraphs of body text by putting an empty paragraph between each couple of ‘real’ paragraphs (that is, you press Return twice when you need a new paragraph). Similarly, it is possible to add space before a major new section (before a ‘Heading 1’, say) by adding a number of empty paragraphs in front of it. It is also possible to make sure that a new section starts on a new page by adding a suitable number of empty paragraphs before it.

Don’t do this! It is extremely bad practice!

The reason you shouldn’t do this is because spacing is a matter of presentation, and so it should not be included in the content. The practical reasons are as follows:

• Adding empty paragraphs between ‘real’ paragraphs to get more spacing gives only very crude control over the precise paragraph spacing. (Of course, you can change the font size of the empty paragraphs, but then you have to repeat the same font-size command in every similar empty paragraph, and you get all the problems associated with such direct formatting. You could use a style for that, but it is still very bad practice, since the empty paragraphs are purely presentational, and, as we will see, completely unnecessary.)

• Adding space before a major heading also gives crude control and requires the user to remember the precise number (and size) of the empty paragraphs. In addition, if the new section (starting with a heading) happens to start on a new page, some of these empty paragraphs might end up moving the new section away from the top of the new page, which is very undesirable.

• Putting the ‘right’ number of empty paragraphs before a new section, in order to move it to a new page, is extremely awkward. In particular, if you change the document somewhere in the middle, you have to revise the number of empty paragraphs before every new section in the document from this point. Changing a single paragraph on page 1 in a 750-page text forces you to revise the entire document manually.

So, you should never add empty paragraphs to the text. Never press Return twice in a row! But then how do you control the vertical spacing and pagination? The answer is to use the paragraph settings of styles.

To control the paragraph attributes of the body text in a document, you should create a special (paragraph) style for the body text instead of using the ‘Normal’ style (because other styles are based on this one). Let us choose the name ‘Body Text’. Also remember to change the heading styles (‘Heading 1’, …) so that they are followed by ‘Body Text’ and not by ‘Normal’.

Then it is simply a matter of setting appropriate paragraph settings for ‘Body Text’.

One common setting is to use vertical spacing between paragraphs. To accomplish this, simply set the ‘Spacing After’ value:

A value of 6 pt will produce the following result:

Increasing the spacing to 12 pt produces this result: