Jag har publicerat sjätte avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat femte avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat fjärde avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat tredje avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat andra avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat första avsnittet i min serie om etik och coping.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

I trafiken kan man aldrig vara för försiktig. Det händer lätt att man får ångra att man kört för fort, men man ångrar aldrig att man kört ”för långsamt”.

Detta gäller inte minst i mörker och med vinterväglag. Då vet man aldrig när ett djur eller ett träd får för sig att gå över vägen, och till råga på allt kan bilen få för sig att glida åt sidan eller vägra att stanna.

Under julaftonsnatten åkte jag på riksväg 55 när det här snötyngda trädet plötsligt fick för sig att gå över vägen:

Riksväg 55 är på den aktuella platsen en 2+1-väg med hastighetsbegränsning 100 km/h, en fart som jag brukar hålla dagtid under sommaren vid bra väder och inga andra försvårande omständigheter.

Nattetid kör jag sällan över 80 km/h, för man vet aldrig när ett djur får för sig att hoppa ut på vägen. Den här natten var det dessutom extremt halt, så jag körde utan farthållare och varierade farten mellan 50 och 70 km/h beroende på hur vägen såg ut just för stunden. Normalt har jag klassisk musik på, men nu fick även den vara avstängd så att jag kunde fokusera helt på den besvärliga körningen. Trots detta, och helljus, behövdes en relativt kraftig inbromsning för att stanna för trädet.

Man kan aldrig köra för långsamt.

Jag har publicerat sjätte avsnittet i min serie om språkvård. Den här gången pratar vi om språkets mest missförstådda skiljetecken: semikolonet.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning och på YouTube.

Jag har publicerat femte avsnittet i min serie om språkvård. Den här gången pratar vi om apostroftecknets roll som markör för genitiv på engelska och på svenska.

Filmen finns också tillgänglig på YouTube.

Jag har publicerat fjärde avsnittet i min serie om språkvård. Den här gången pratar vi om valet mellan stor och liten bokstav.

Filmen finns också tillgänglig på YouTube.

Jag har publicerat tredje avsnittet i min serie om språkvård. Det här extra långa specialavsnittet handlar om den aktuella språkfrågan om de och dem.

Filmen finns också tillgänglig på YouTube.

Jag har publicerat andra avsnittet i min serie om språkvård. Temat den här gången är ändelser på ”specialtext”.

Filmen finns också tillgänglig på YouTube.

Jag har publicerat första avsnittet i min nya serie om språkvård. Temat den här gången är särskrivning.

Filmen finns också tillgänglig i 4k-upplösning samt på YouTube.

I have published a video showcasing version 3.1 of Algosim:

The video can also be watched on YouTube.

As a second example of plotting parameterised surfaces, let’s make an animated umbilic torus.

Unlike the Möbius strip, the umbilic torus divides ℝ³ into two parts – there’s an “inside” and an “outside”. Also unlike the Möbius strip, it is a two-sided surface, although only the external face is visible from the outside. Similar to the Möbius strip, it has a single “edge”, but whereas the edge of the Möbius strip goes two times around the z axis, the edge of the umbilic torus goes three times around it.

The camera in the animation above rotates about the z axis at the same angular rate as a highlighted u = const parameter curve. A single point on this parameter curve is indicated by a yellow ball; this ball moves along the single edge of the torus, so it goes three times around the z axis before it returns to its original position.

An inset shows the parameter-plane coordinates of the ball’s position.

Notice that each u = const parameter curve – and therefore the cross section of the torus – is a deltoid.

Full source:

F ≔ (u, v) ↦
  ❨
    sin(u) ⋅ (7 + cos(u/3 − 2⋅v) + 2⋅cos(u/3 + v)),
    cos(u) ⋅ (7 + cos(u/3 − 2⋅v) + 2⋅cos(u/3 + v)),
    sin(u/3 − 2⋅v) + 2⋅sin(u/3 + v)
  ❩;
ForEach('(false, true), Opaque, (
  S ≔ ClearScene("Umbilic torus");
  T ≔ surf([−π, π] × [−π, π] @ F);
  B ≔ sphere();
  AdjustVisual(S,
    "window width": 1080,
    "window height": 1080);
  AdjustVisual(S.axes, "grid count": 0);
  AdjustVisual(T,
    "unisided": true,
    "show parameter curves": true,
    "line width": .5,
    "show surface": Opaque);
  AdjustVisual(B,
    "color": "yellow",
    "radius": .2);
  t ≔ 0.0;
  u ≔ 0;
  v ≔ 0;
  Γ ≔ curve([−π, π] @ (s ↦ F(t, s)));
  Π ≔ ClearDiagram("Parameter plane");
  AdjustVisual(Π.view,
    "xmin": −π,
    "xmax": π,
    "ymin": −π,
    "ymax": π);
  AdjustVisual(Π,
    "auto normalize": true,
    "window width": 300,
    "window height": 300);
  D ≔ disk(❨0, 0❩, 0.1);
  scene("Umbilic torus");  
  repeat(
    AdjustVisual(S.view, "rθφ": ❨28, π/4 − .75⋅π/4⋅sin(t/3)^5, π/4 − t❩);
    Γ2 ≔ Γ; Γ ≔ curve([−π, π] @ (s ↦ F(t, s))); RemoveVisual(Γ2);
    AdjustVisual(Γ,
      "line width": 10,
      "color": "black");
    AdjustVisual(B, "position": F(u, v));
    AdjustVisual(D, "position": ❨u, v❩);
    t ≔ t + 0.02;
    u ≔ u + 0.02;
    if(u > π, (u ≔ u − 2⋅π; v ≔ v + 2⋅π/3));
    if(v > π, (v ≔ v − 2⋅π));
    sleep(0.01);
    if(t > 3⋅2⋅π, break());
  )
));

As a simple example of 3D visualisation in Algosim 3.1, let’s draw a Möbius strip and a normal vector field on it.

While already the initial announcement of Algosim 3.1 showed how to plot a surface in the form of a function graph, this example illustrates plotting a parameterised surface (as well as a vector field on a surface).

First, we need a parameterisation of the Möbius strip; we call this F. Also, for bonus points, we introduce a mapping NF that takes a surface parameterisation function, like our F, and returns its normal vector field. Using this mapping, the normal vector field of the Möbius strip is simply N ≔ NF(F). (This is a great example of the beauty of having functions as first-class objects.)

Here is the full code implementing this:

NF ≔ F ↦ ((u, v) ↦ normalized(diff(F(u, v), u, u) × diff(F(u, v), v, v)));

S ≔ ClearScene("Möbius strip");
AdjustVisual(S.axes, "visible": false);
AdjustVisual(S.view, "rθφ": ❨2.792, 72°, 20°❩);

F ≔ (u, v) ↦ ❨(1 + .5⋅v⋅cos(u/2))⋅cos(u), (1 + .5⋅v⋅cos(u/2))⋅sin(u), .5⋅v⋅sin(u/2)❩;
M ≔ surf([0, 2⋅π] × [−1, 1] @ F);
AdjustVisual(M,
  "show parameter curves": true,
  "parameter curve counts": ❨64, 16❩,
  "line width": .75,
  "unisided": true);

N ≔ NF(F);
VF ≔ VectorField([0, 2⋅π, π/32] × [−1, 1, 1/8] @ ((u, v) ↦ F(u, v) ~ N(u, v)));
AdjustVisual(VF,
  "size": 0.1,
  "anchor point": 1.03,
  "color": "gold")

Yesterday, I published version 3.1 of Algosim.

The main new feature is a framework for 3D visualisation based on modern OpenGL and GLSL.

About 20 new functions make it easy to plot graphs, parameterised surfaces, parameterised space curves, vector fields, and 3D primitives and models.

In addition, several existing functions have been improved, as well as the language itself.

What is new in Algosim 3.1?

Det är svårt att inte bli tagen av nyheten om drottning Elizabeth II:s bortgång.

Hon var en av de offentliga personer jag hade allra störst respekt för. Hennes outtröttliga arbete under mer än sju årtionden präglades av orubblig integritet och värdighet ända till slutet: Hon tillsatte sin 15:e premiärminister så sent som i förrgår.

Samtidigt som jag känner sorg så finner jag tröst i det faktum att den 96-åriga drottningen knappast kunde ha slagit fler rekord eller lämnat ett finare arv efter sig. Det är inte många som fortfarande arbetar i den åldern. Det här är en saga som nästan inte kunde ha fått ett lyckligare slut.

Det är också med glädje jag ser hur värdigt BBC förmedlade nyheten om regentens bortgång.

Vad är det som gör något vackert? Vad är den själsliga upplevelsen av skönhet?

Den senare frågan tillhör medvetandefilosofin och är därmed utom räckhåll för vetenskapen, medan man beväpnad med kunskap om de världsliga biologiska, neurologiska och psykologiska fenomen som tangerar upplevelsen har en sportslig chans att kunna besvara den förra, betydligt torrare frågan.

Det förefaller uppenbart att skönhet är något subjektivt, åtminstone på någon nivå. Tänk bara på begreppet musiksmak. Samtidigt finns gott om utrymme för begreppsförvirring: Menar vi alltid precis samma sak när vi talar om skönhet? Finns det olika sorters skönhet? Och upplever två personer ett visst stimulus på samma sätt? (Josefin och Johan är, som bekant, överens om att himlen är ”blå” och gräset ”grönt”.)

Det kan vid en första anblick förefalla som att skönhet alltid primärt handlar om hur något uppfattas med ett visst kroppsligt sinne. Vacker musik handlar ju om ljudet, medan vacker natur eller arkitektur handlar om synintrycket. Men skönhet är ofta (om inte alltid) mer komplext än så; skönheten kan samtidigt involvera flera sinnen, känslor, tankar och tidigare erfarenheter.

För mig är (högskole)matematik något vackert, liksom minutiöst refaktoriserad programkod, en välformulerad text som med språklig korrekthet och precision förmedlar författarens tanke, omsorgsfullt utarbetad typografi och en textöversättning som vittnar om översättarens kompetens och noggrannhet.

Jag ser också skönheten i det kollektiva kunnandet.

Det finns absolut något vackert i hur två läkare oberoende av varandra gör samma bedömning eller sätter in samma åtgärder, allt enligt best practices. I hur två piloter hanterar en viss situation på samma sätt. I hur två erfarna servitörer dukar ett bord likadant.

Likaså är det nästan magiskt hur individuella artister var för sig men alla med samma musikaliska och känslomässiga korrekthet gestaltar Erik eller Christine i Fantomen på operan, som vore de extremiteter hos en och samma varelse.

Här kommer vi in på begreppet yrkesstolthet. Kanske handlar det om människans önskan om att vara en del av något större och mer meningsfullt.

Somliga företeelser är så vackra att deras skönhet bländar allt annat och får majoriteten av de ovan nämnda exemplen att framstå som triviala, ja rent av oväsentliga. Liksom sirenernas sång kan dessa helt förslava den drabbade.

Skönheten är, precis som livet självt, ett mysterium.

Den finns där, inom räckhåll men samtidigt bortom vad som kan begripas; den kan förnimmas men inte förklaras.

Virusrädsla drar mycket energi.

Hela tiden håller min hjärna koll på var det finns människor. Jag vet precis var alla är, när de kommer och går. Minsta avvikelse i normalt beteende uppfattas och analyseras, för kanske beror avvikelsen på en smittsam infektionssjukdom. Naturligtvis känner jag i detalj igen alla bekantas ”baseline” beträffande ljud från luftvägarna.

Jag vet alltid vilka kvadratcentimetrar hos min kaffemugg som varit i kontakt med något orent föremål. Vanligtvis är mitt korttidsminne inget vidare, men på den här fronten har jag alltid full koll. Även rummens volym och ventilation begrundas. Jag vill ju helst inte vara med en annan person i ett litet och dåligt ventilerat rum mer än högst tillfälligt. Givetvis anpassar jag kontinuerligt min andning efter aktuell risknivå hos luften.

Allt det här kräver mental energi – ja, rent av fysikalisk energi.

Extra jobbigt kan det bli i möten. Oavsett om det är ett arbetsmöte eller ett privat möte så är det viktigt för mig att hålla en hög professionell nivå, göra ett tryggt och förtroendeingivande intryck, komma med förslag och analyser av högsta möjliga kvalitet. Detta medför att jag utöver virusanalyserandet och det normala mötesdeltagandet också måste lägga energi på att dölja min rädsla, så att ingen lägger märke till den.

Ofta vill jag begränsa mötets längd för att minska risken för smittspridning, men detta helt utan att det går ut över mötets kvalitet eller resultat och utan att någon märker något eller upplever mig som oengagerad eller hård. Då går hjärnan på högvarv för att hitta lösningar som uppfyller dessa delvis motstridiga mål.

För några år sedan, före covid-19 och sjukskrivningen, hände det regelbundet att jag lyckades sitta blickstilla under ett helt möte, förstenad av rädsla och mentalt upptagen av alla analyser. Efteråt kunde jag knappt gå eftersom jag tillfälligt men fullständigt förlorat rörelseförmågan i ena benet och foten. (Det var ungefär samtidigt som jag hade problem med höften, så jag brukade maskera problemet genom att skylla på höften.)

Faktiskt kan jag drabbas av plötslig virusrädsla även när jag är fysiskt ensam, t.ex. om jag använder rösten och märker att den inte är exakt 100 % vad gäller kvalitet och styrka. Då kommer en betydande del av tankeverksamheten de kommande minuterna att behandla denna avvikelse.

Virusrädsla kan alltså vara väldigt utmattande för den drabbade – utan att detta syns på henne.

Det är därför den virusrädde aldrig får någon guldmedalj när hon i timmar framgångsrikt kämpat mot sin rädsla, men riskerar att straffas om hon någon gång misstolkas som oengagerad, lat eller arrogant, när hon egentligen bara är helt överbelastad i hjärnan.

Den här sortens rädsla manifesterar sig sålunda som en osynlig funktionsnedsättning, och sådana är, just på grund av deras osynlighet, knepiga.

Fortfarande.

Tyvärr.

(Men för egen del undviker jag att klaga på tillvaron. Trots virusrädslan mår jag bättre än vad jag gjort på över tjugo år.)

Sedan våren 2020 har jag varit vid god hälsa.

Visst har jag mina krämpor: Halsen gör sig påmind i tid och otid. Nästan ingen vecka är helt fri från den där lågmält panikartade oron som kommer på köpet med minsta aning om en begynnande luftvägsinfektion eller en rumsligt närbelägen smittkälla. Och fortfarande händer det att jag under mina promenader till och från jobbet stöter på en representant från den där gruppen människor som är lite bättre, lite finare och ganska mycket mer värda. De slagen i magen är hårdare men går också fortare över.

Dessa besvär har emellertid ingen stor inverkan på min vardag. Nästan varje dag är till syvende och sist en bra dag. Jag mår bättre än jag gjort på över ett kvarts sekel.

Jag kan inte själv ta på mig äran för denna lyckliga omständighet, som ju främst torde bero på sjukskrivningen och den selektiva serotoninåterupptagshämmaren.

I början av sjukskrivningsperioden kände jag en stor oro över vad som skulle hända när den tog slut. Jag trodde inte det var juridiskt möjligt med mer än några veckors sjukskrivning. Men sedan dess har den förlängts gång på gång och den är nu inne på sitt tredje år.

Dess förgänglighet oroar mig inte längre. Det beror inte på att jag börjat ta den för given, utan på att jag lärt mig att leva i nuet.

Jag vet förstås att den en dag kommer att ta slut. Här räcker det med en ny läkare som gått en annan skola, en ny bedömning från Försäkringskassan, en ny politisk majoritet.

Men egentligen förändrar dessa osäkerheter ingenting i grunden. Alldeles oavsett hur ens privatekonomi ser ut kan man drabbas av sjukdom, olyckor, krig och katastrofer. Det enda som inte tycks osäkert är varje levande varelses begränsade tid.

Det finns ingen naturlag som säger att varje människa skall leva hundra år i fred och harmoni, det finns ingen universell rättvisegaranti. Att universum inte fungerar så är smärtsamt övertydligt. (Därmed inte sagt att man som människa inte bör sträva efter dessa mål i allt som man företar sig.)

Snarare är det så att jag är exceptionellt privilegierad och lever under villkor som haren i parken, fågeln i trädet och också de allra flesta människor på jorden bara kan drömma om. Åtminstone gör jag det just nu.

Jag ser varje ny bra vecka som en bonus som jag försöker ta till vara på bästa sätt, inte minst genom att skapa. Sedan om hälsan håller i sig i en vecka till, i ytterligare ett år eller i ett halvsekel till, det är en fråga vars svar jag varken känner till eller efterfrågar.

Livet är som en ändlig vandring genom en oändlig herrgård – förunderligt och ibland skrämmande. Utan att veta vad som väntar härnäst går man från rum till rum och inreder dem med sina egna upplevelser, alltid inspirerad av det som tidigare generationer lämnat efter sig. Rummet som man för tillfället befinner sig i utgör just då hela ens värld, och det enda man kan göra är att inreda det så fint man bara kan.

Det är många virussjukdomar som sprids i samhället nu. Bland annat har vi en spridning av det nya coronaviruset som är mer omfattande än någonsin tidigare, i det närmaste explosionsartad.

Jag fick min andra vaccindos den 21 juli 2021 och enligt Region Östergötlands regler är jag därför inte berättigad till en tredje dos förrän den 21 januari 2022.

Det känns dock ofantligt dumt att vänta med denna spruta. Den tredje sprutan gör nämligen stor skillnad vad gäller skyddet, i synnerhet när det gått nästan ett halvår sedan den andra sprutan. Det är ju nu jag behöver skyddet – inte i sommar.

För egen del är det sålunda ingen poäng alls med att vänta, och även för samhället i stort torde reducerat dosintervall för fler vara av nytta. Det verkar nämligen som att det finns gott om obokade vaccinationstider i Östergötland. När jag tittade på schemat var nästan alla tider gröna.

Med tanke på min virusrädsla håller jag på att stressa till mig en hjärtinfarkt. Det känns inte roligt att vara dåligt vaccinerad när en sådan enorm smittvåg sköljer över landet.

Men nu i helgen upptäckte jag att Region Kalmar län bara kräver fem månaders intervall mellan dos 2 och dos 3, så i morgon åker jag (i egen bil) till Västervik för att få min tredje spruta.

Jag är dock arg på mig själv för att jag inte tidigare insåg att jag hade den möjligheten. Jag hade ju kunnat åka till Västervik redan i slutet av december. Jag är arg för att jag utsatt mig själv och personer i min omgivning för en fara som jag hade kunnat undvika.

Jag hoppas innerligt att jag inte är för sent ute, att jag inte blivit smittad av något de senaste dagarna och att jag inte kommer att bli smittad av något innan tredje dosen nått full effekt. Trots extremt strikta hygienrutiner går man inte säker.

Men förhoppningsvis kan mina höga stressnivåer minska något om 10 dagar eller så.

En stor mängd fyrverkerier sköts upp av privatpersoner runt om Linköping i går – och ju mer jag tänker på det, desto konstigare finner jag det att detta fortfarande är tillåtet.

Det finns flera problem med fyrverkerier:

• Fyrverkerier är farliga för dem som tänder på och för personer i den omedelbara omgivningen.

  Varje år inträffar olyckor där människor får allvarliga (och otroligt otäcka) skador i ansikte och på händer. Man kan få men för livet. Jag har själv inte träffat någon sådan, men jag misstänker att en person som t.ex. sprängt sönder ena handen eller förlorat ett öga eller två i efterhand ångrar sig.

• Fyrverkerier medför en risk för omgivningen. Projektiler kan träffa närliggande strukturer och utgör dessutom en brandfara.

• Varje år sker missbruk med fyrverkerier, där fyrverkerier avsiktligt skjuts mot andra personer eller strukturer.

• Fyrverkerier skrämmer många djur, såväl sällskapsdjur som andra former av husdjur och vilda djur.

  Detta är antagligen det största problemet. Förutom att djuren blir kraftigt skrämda för stunden så kan de fly i panik och då råka ut för olyckor. Varje år skadas djur svårt, ibland så illa att de måste avlivas eller dör av sig själva. Många djurägare kan intyga att detta är ett stort problem varje nyår. Även den nedskräpning som kommer av fyrverkerier och andra typer av atmosfäriska nyårseffekter kan orsaka allvarlig skada på djur som försöker förtära rester.

• Självfallet orsakar fyrverkerier också en tillfällig störning för boende i området samt utgör en källa till nedskräpning och miljöförorening.

Dessa punkter talar starkt emot att fyrverkerier skall vara tillåtna, i synnerhet punkten om djurens hälsa, som är mycket, mycket stark.

Vad finns det då för fördelar med fyrverkerier? Jo, en enda: De som tycker om fyrverkerier får en stunds förströelse en gång om året.

Väger fördelen upp nackdelarna?

Nej, naturligtvis inte. Att några personer får en stunds förströelse några minuter väger inte upp att ett antal djur stressas ihjäl, en och annan människa får men för livet och otaliga djur och djurägare får uppleva några timmars mardröm.

Jag skulle inte vara lika tvärsäker om det fanns något som tydde på att fyrverkerierna skulle fylla ett mycket stort känslomässigt behov hos förespråkarna, så att ett förbud skulle orsaka omfattande och livslångt lidande för dessa. Men så tror jag inte att det är.

Jag skulle heller inte vara lika tvärsäker om det fanns något sätt att avfyra fyrverkerier utan att någon utomstående (djur eller människa) far illa. Men i Sverige är detta nästan inte möjligt någonstans. Det skulle i så fall vara mitt ute på fjällen i norr eller ute till havs.

Som jämförelse kan jag säga att jag inte är nämnvärt positivt inställd till ett förbud mot alkohol. Dels är det ju så att alkohol kan konsumeras helt utan att någon annan far illa, dels är det så att alkoholhaltiga produkter kan utgöra en sund och väldigt viktig del av en människas vardag.

I fallet med fyrverkerierna, däremot, är betydande men hos andra nästan oundvikligt och en stunds trivial förströelse för egen del kan aldrig rättfärdiga det.

Häromåret noterade jag likheterna mellan mig och Locke.

Ännu större är likheterna mellan mig och hunden Sally. Vi är nämligen båda däggdjur (klassen Mammalia) och har därmed snarlik fysiologi och stora likheter vad gäller psykologi och beteende.

Det finns förstås även olikheter, t.ex. vad gäller kognitiv förmåga, något som människor är duktiga på att framhålla.

Visst, jag kan på molekylär nivå redogöra för mekanismerna för aktionspotentialer och skelettmuskelkontraktion, och den statistiska fysik som ligger bakom dessa processer. Jag kan härleda Keplers lagar från Newtons lagar och gravitationslagen. Jag kan bestämma en algoritms tidskomplexitet.

Jag tror inte att Sally funderar på sådana saker, men å andra sidan är det inget vi brukar prata om, så kanske vet hon mer än jag tror!

I vilket fall som helst är dessa mina kunskaper och färdigheter egentligen ganska ytliga. Om universums och livets stora gåtor kan jag inte säga något alls: Varför är rummet tredimensionellt? Har universum alltid funnits? Vad är universum? Vad är själen (medvetandet)?

Och så vitt jag känner till kan inte heller Sally uttala sig om dessa frågor.

På det stora hela tycker jag därför att Sally och jag sitter i samma båt och att vi är ungefär lika kloka och kunniga.

I recently upgraded most of the lighting in my flat to a Philips Hue system.

Actually, I had considered doing this for quite some time, but I had also been reluctant because of the Philips Hue set up process: The official way to set up a Hue system is by means of the official smartphone app, and I don’t own a smartphone. And even though I do have an Android tablet, its operating system version is no longer supported by the app.

I’m not impressed by these system requirements. First, my tablet is merely six years old, and so I consider it “new”. It is much newer than my twelve-year-old main computer. By not supporting “old” hardware, Philips is effectively encouraging people to throw away old hardware that is still working. That’s bad for the environment and the consumer’s personal finances.

Second, I’m disappointed that a computer-controlled lighting system cannot be controlled by a “real” computer (that is, a Win32 server or desktop computer), but has to be controlled by “toys” (smartphones).

I might understand that Philips doesn’t want to build a native Win32 desktop application, but IMHO, they should have built a web interface. Indeed, the Hue bridge is connected to the local network and has a web server. By navigating to the bridge’s IP, you are met with … the applicable open source licenses.

Here, they could have offered a web app for setting up, configuring, and controlling the lighting system. Such a web app would be accessible from any device on the network: desktop computers (Windows, macOS, Linux), laptops, tablets, smartphones, etc.

Eventually, I purchased a Hue system together with a new Android tablet, the cheapest I could find, which I used to set up the Hue system. Of course, now that the system is set up, it is mainly controlled using Hue dimmers and schedules. If I need to do something fancy, I can use the new tablet.

But I still was disappointed I couldn’t control the system from my main computer, so I ended up creating my own Win32 software for this purpose (see screenshot).

I somras publicerade jag en ny film som tar upp ämnet sexköp för funktionsnedsatta:

Filmen kan också ses på YouTube. Glöm inte att dela filmen.

Materialet finns även tillgängligt i textform med vissa fördjupningar. Dessutom har jag publicerat en sida med förtydligande frågor och svar.

I have published a video showcasing Algosim:

The video can also be watched on YouTube.

Både jag och kaninen Fernando är mycket glada över att det nu äntligen är sommar. Här är en bild på oss två:

I have published a few Delphi VCL units that make it easier to create high-quality Win32 desktop GUIs. Specifically, I have published code for a fluent task dialog API, a table dialog box, and a component that implements smooth animated resizing of forms.

Kanske lägger jag för mycket pengar på sprit?

I have published the first version of my new mathematical software Algosim 3.

With more than 800 functions and 70 operators, including more than 320 mathematical functions, Algosim is a general-purpose mathematical software application and scripting language that lets you perform computations on numbers, vectors, matrices, images, sounds, and more.

While Algosim’s syntax is designed to closely mimic the notation used in ordinary mathematics to make it easy to learn and aesthetically pleasing, with functions as first-class objects and a comprehensive set of list-manipulation functions, it is also a fairly powerful language for list-based computations.

Algosim supports many aspects of 2D visualisation and can additionally visualise data as pixmap images, sounds, and MIDI music.

More than 40 000 automatic tests (close to 500 000 after parameterisation) are used to assert the correctness of the software and with a manual in almost 1000 pages, it should be relatively easy to get to know the application.

I have created a web site for the application, algosim.org, and published the complete source code there.

Spridningen av det nya coronaviruset är hög i Sverige och vaccinationen går framåt lika långsamt som en snigel i både motvind och uppförsbacke.

Det verkar som om även unga och friska personer kan bli ganska svårt sjuka – och även om man inte blir svårt sjuk riskerar man mycket långvariga besvär efter infektion. Dessvärre förefaller s.k. långtidscovid vara vanligt.

För att skydda mig själv och andra undviker jag nästan all onödig kontakt med andra människor. Förutom att jag går till jobbet – till fots, och jag tar omvägar för att slippa passera folk – så lämnar jag aldrig lägenheten annat än för matinköp en gång per vecka.

I höstas började jag lägga denna veckohandling på Maxi klockan halv tio på kvällen, strax före stängning, i hopp om att slippa trängsel, men i mina ögon var det alltid ”fullt” med folk där även den tiden. Varje vecka höll jag på att stressa till mig en hjärtinfarkt när jag sprang runt och försökte undvika alla tvåbenta virusfabriker. Därför har jag sedan ett par månader tillbaka valt att veckohandla samma tid men på en mer avsides affär.

Vid ett tillfälle var jag helt ensam som kund i den ändå relativt stora butiken, och det var otroligt skönt. Oftast är det dock ett par eller en handfull kunder där, men det brukar gå att hålla bra avstånd. (”Bra avstånd” betyder i min värld ungefär 10 meter.) Vanligtvis möter jag ingen kö alls i den enda öppna kassan.

I ett försök att minska min virusrädsla och kanske också lindra halsproblemen har jag ökat dosen SSRI. Detta betyder emellertid inte att jag har för avsikt att dra ner på den sociala distanseringen inom någon snar framtid, utan det är en ren oro- och ångestlindrande åtgärd.

Den gångna vintern var för övrigt den bästa någonsin för min del, dels tack vare det förbättrade hälsotillståndet, dels tack vare virusfriheten. Calicivirus och luftvägsvirus förekom nästan inte alls i samhället. Jag hoppas att svenskarna kommer att komma ihåg det nya hygientänket även under framtida vintrar så att dessa blir lika virusfria, men på den punkten är jag inte särskilt optimistisk. Alls. Jag är redan orolig inför nästa vinter.

Men den är långt borta. Så långt in i framtiden planerar jag inte.

Nu är i stället våren här och jag ser fram emot en varm och virusfri sommar (helst inte i respirator).

Det har nu gått över två år sedan halsproblemen så plötsligt uppstod i januari 2019.

Lyckligtvis har problemen blivit mindre uttalade med tiden, kanske tack vare ett allmänt bättre hälsotillstånd. Numera känner jag ganska ofta ingenting alls från halsen. Ibland kan det rent av gå en hel dag utan problem, i synnerhet om jag har fullt upp med spännande saker att göra på jobbet och hemma.

Däremot går det aldrig en hel vecka utan känningar. De flesta dagar drabbas jag av åtminstone en halsattack, när jag tycker mig förnimma något onormalt. Jag tänker då att en luftvägsinfektion är på gång och att jag kommer vara sjuk i flera veckor, orsaka besvär för arbetsgivaren och kanske få leva med residualeffekter som hosta och heshet i månader. Jag blir väldigt nervös. Men varje gång så försvinner ”problemen” av sig själva inom några minuter eller någon timme, bara jag börjar tänka på något annat.

Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget att det går över, att det inte är något farligt. Men inte. Varje gång känns det lite annorlunda. Ibland känns det konstigt i munhålan, ibland i svalget. Ibland ihållande, ibland bara vid provokation som t.ex. sväljning.

Jag antar att jag behöver lära mig att slappna av. Dessvärre vet jag inte hur. Att inte ha något att göra är som bekant inte en lösning. Antagligen är det åren av konstant hyperhög stressnivå före, under och efter läkarprogrammet som satt sina spår, och dessa spår är det inte lätt att bli av med.

Det verkar dock som om jag är på rätt väg. Trots halsproblemen mår jag bättre än vad jag gjort på över 20 år. Vid sidan av halsen besväras jag av mer eller mindre dagliga minnesbilder av det som hände på och efter läkarprogrammet, bilder som ger mycket stress och starkt obehag. Numera brukar de emellertid försvinna inom bara några minuter – återigen: när jag får annat att tänka på.

En av de största friskfaktorerna är att jag arbetar 50 %. Jag har snart gjort det i ett år med ersättning från Försäkringskassan, och det kan bli svårt att få ytterligare sådan ersättning beviljad. Det är lite tråkigt. Att förlora nästan halva sin inkomst är inte jättekul.

En bra dag har jag skapat en massa saker.

Det kan uppfattas som en helt okej sysselsättning: jag mår bra av att göra det, jag mår bra efteråt och skapelserna kan skänka ytterligare glädje i framtiden, ofta också åt andra. Ur ett utilitaristiskt perspektiv – vilket förstås är det perspektiv man alltid skall ha – är dessa förehavanden sålunda tillrådliga.

Emellertid hjälper inte denna intellektuella insikt mot förgänglighetssorgen: sorgen över att allt jag skapar oundvikligen en dag kommer att försvinna. Den problematiken har jag brottats med sedan högstadiet. Här behövs en copingstrategi.

Jag ser världen som en oändligt stor herrgård. Varje tid är ett eget rum, och under en människas liv går man sakta genom slottet från ett rum till nästa. I vart och ett av rummen ägnar man sig åt att göra det vackrare: man förskönar det med utsökta tapeter och magnifika gobelänger, praktfulla mattor och möbler, fascinerande saker och ting.

Inte förrän ett rum är fulländat går man vidare till nästa, med vetskapen om att det lämnade rummet alltid kommer att finnas kvar, även om ingen mer kommer att gå in i det. Och vad människorna beträffar kommer det alltid att finnas nya rum att inreda med en passion som aldrig tar slut.

Hur ser en riktigt bra dag i mitt liv ut?

En riktigt bra dag har jag skapat ett antal ordboksartiklar, skrivit ett svar eller två på Stack Overflow (i båda fallen med fokus på kvalitet), gjort ett fotografiskt eller matematiskt verk, utvecklat en mjukvara, skrivit en viktig text och ätit en massa kakor.

Bortsett från kakorna så är det gemensamma temat skapande. Jag tycker om känslan av att under dagen ha gjort världen lite vackrare, lite bättre, höjt medelkvalitetsnivån på Internet något. Och som så många andra människor, antar jag, att jag hyser en önskan om att lämna något efter mig, att göra ett avtryck (om än bara ett litet sådant).

Jag vet inte hur många gånger jag bevittnat en konflikt mellan två människor som är djupt osams.

Varje part är orubbligt övertygad om att hon i all väsentlighet är felfri själv och betraktar motpartens brister som fullkomligt uppenbara.

Nästan alltid förstår jag båda parterna.

I en del fall inser jag att jag själv skulle känna precis likadant som någon av dem om jag var i hennes sits. Ibland gäller detta båda parter samtidigt. Oftast finns det enskilda sakfrågor i respektive parts argumentation som är logiskt sunda och mycket lätta att förstå. Nästan alltid kan jag förstå hur respektive part känner sig eller åtminstone ana de psykologiska mekanismer som ligger bakom känslorna och agerandena.

Det jobbiga är att X inte ser det som jag ser hos Y, och vice versa.

Vad kan man göra i en sådan situation?

En tröst i sammanhanget, som jag insett de senaste åren, är att det i många fall inte är så fasligt viktigt att man gör någonting över huvud taget. För i många fall har respektive part ett betydande eget socialt och känslomässigt skyddsnät av människor och andra ting runt henne, som ger henne trygghet, stabilitet och glädje. Hennes konflikt med motparten är inte en stor del av hennes liv, den rubbar inte hennes balans, den får inga stora konsekvenser.

Men ibland är ena parten (eller rent av båda) extra utsatt(a), och man riktigt märker hur konflikten trasar sönder henne.

Vad kan man då göra?

Jag har inget mirakelsvar som alltid fungerar.

Men det förefaller rimligt att bekräfta varje part för sig, undvika att reta upp någon av parterna, och varje gång tillfälle ges (försiktigt och diskret) försöka så ett frö till förståelse för den andra partens situation.

Ofta känns det som om det enda jag gör på dagarna är att begå misstag.

Jag säger fel, glömmer bort ord, snubblar på orden, skriver fel, tänker fel, välter omkull kaffekoppen, glömmer saker.

Ibland har jag god lust att efter ett begånget misstag skriva en utförlig avvikelserapport med speciellt fokus på hur incidenten kunde inträffa och hur jag kan se till så att något liknande inte inträffar igen. Dock brukar jag sällan agera på dessa instinkter. Däremot brukar jag grubbla en hel del över misstagen och försöka ändra mig så att de inte upprepas. Sedan går det en dag eller två.

Att begå misstag är mänskligt.

Jag har ställt in tangentbordets bakgrundsbelysning så att den matchar skrivbordslampan!

Halsproblemen har blivit mer påtagliga den senaste månaden.

Vissa dagar upplever jag en uttalad obehagskänsla med lätt till måttlig smärta i munhåla eller svalg. Vid senaste anfallet häromveckan valde jag att ta en terapeutisk triad (paracetamol + ibuprofen + oxazepam), vilket kan uppfattas som en aningen aggressiv behandling, men med tanke på att mina typiska årliga förbrukningar av dessa preparat går att räkna med ena handens fingrar föreligger ingen nämnvärd missbruksrisk.

Hade det rört sig om en vanlig virusfaryngit hade smärtan kommit tillbaka inom åtta timmar, men som väntat kom den inte tillbaka alls. Senaste veckan har jag nästan inte känt av halsen över huvud taget, kanske för att jag har haft mycket att göra.

De dagar halsen gör sig påmind känns det som om det kommer att bli en lång och svår vinter. Det gäller, som vanligt, att jag håller mig fullt sysselsatt och undviker att tänka på LiU och virus.

Vad gäller virus är det också viktigt att hålla sig fysiskt borta från dem, i synnerhet med tanke på den återigen kraftiga smittspridningen av det nya coronaviruset. Det som är bäst för min OCD och PTSD sammanfaller med det som är bäst för samhället.

Förutom mina vanliga hygienrutiner har jag börjat att undvika alla typer av folksamlingar. Bortsett från att jag går till jobbet så lämnar jag bara lägenheten för att handla livsmedel två gånger i veckan, och det gör jag strax före stängning klockan tio på kvällen, i hopp om att möta en mycket glest befolkad butik.

Tyvärr är det sällan jag tycker det är tomt nog, ens då, och tyvärr är folk dåliga på att hålla avstånd. Om det är kö i kassan ställer jag mig tre meter bakom framförvarande kund och hoppas att en eventuell kund bakom mig ser hur jag tänker och också håller tre meter till mig. Men inte. Vanligtvis ställer de sig blott en meter bakom mig och andas och pratar med varandra.

Mer allmänt blir jag ledsen när jag i media ser rapporter om trängsel i köpcentra (att nöjesshoppa är knappast ”nödvändigt”), i kollektivtrafik, på fester. Eller när intervjuade shoppare skojar bort riskerna.

Vi har redan sett över 6 000 dödsfall i Sverige, många fler som blivit svårt sjuka, överbelastade sjukvårdsarbetare och allt fler rapporter om långtids-covid-19. Det senare syndromet (eller syndromen) verkar vara förhållandevis vanligt och verkar drabba även unga och friska – och det medför väldigt mycket lidande under väldigt lång tid (hur lång tid är det ingen som vet).

För egen del har tanken slagit mig att jag skulle kunna flytta till en avlägsen plats på norra Grönland.

Med flera mil till närmsta granne skulle även jag tycka att avståndet var tillräckligt. Skämt åsido vore det otroligt skönt att helt slippa rädslan för virus, att veta att det helt enkelt inte finns några virus som kan infektera mig. Det är också ljust och fint på sommaren.

Men jag antar att nackdelarna överväger. Till exempel kan jag ge mig sjutton på att det första som skulle inträffa efter att jag packat upp mina saker i en stor, fin stuga långt bortom all civilisation, är att jag drabbas av njursten.

Det mörka halvåret har nu gjort entré.

Vintern har varit en extra svår tid för mig de senaste åren, med stora konsekvenser för min hälsa.

I år har jag dock lite bättre förutsättningar för att klara av vintern. Av de fem friskfaktorer som har förelegat sedan i våras finns ju fyra kvar: det är ”bara” sommaren som är borta, med sin relativa virusfrihet, sitt ljus, sin värme och sin grönska. Jag har emellertid ett ess i rockärmen: eftersom jag jobbar 9–13 kommer det att vara ljust både när jag går till jobbet och när jag går hem från det. Det tror jag kommer att utgöra en viktig omständighet som kompenserar för det annars så skadliga mörkret.

Så förhoppningsvis kommer vintern 2020/21 att bli den första sedan läkarprogrammet som inte kommer att innebära blåljusfordon och sjukhusinläggningar.

Det gäller att jag förmår hålla uppe den fart jag fått under våren och sommaren, för när farten blir för låg så faller jag ihop. Vintern utgör en konstant bromsande kraft, så är farten för låg i början, bromsen för kraftig eller vintern för lång, så håller det inte.

Jag har redan märkt hur jag påverkas av mörkret och de ”höstförkylningar” som det pratas om i media.

Flera dagar har jag drabbats av förnimmelser från mun och svalg, vilket i sin tur orsakat kraftig oro. Jag tänker att en övre luftvägsinfektion är på gång: utanför fönstret är det ju precis så kolsvart som det brukar vara när sådana symtom uppträder. Jag tänker att jag kommer vara sjuk i ett par veckor, ha röstpåverkan och hosta i kanske en månad eller två eller tre. Jag är rädd för att jag kommer att sätta arbetsgivaren i klistret genom att inte kunna gå till kontoret, rädd för att jag inte skall kunna åka och träffa Canisarna på flera veckor. I min värld är en förkylning som jordens undergång. (Och nu har jag inte ens nämnt calicivirusen som jag är ännu mer rädd för.)

Men några timmar senare, när jag kommit igång med något spännande arbete, så försvinner plötsligt alla ”symtom”.

Det gäller att jag håller farten uppe.

Det syns tydligt på min elförbrukning att jag ändrat livsstil under året. Till exempel är förbrukningen under augusti månad nästan dubbelt så stor som året innan.

Det är inte så konstigt eftersom jag flyttat ut från restaurangen och in i min egen lägenhet. Från att ha spenderat nästan all min vakna lediga tid på restaurangen så har jag inte varit där en enda gång sedan den 10 februari i år. I stället har jag spenderat all min vakna lediga tid hemma – och eftersom jag numera bara jobbar 50 % blir det ganska mycket. (Staplarna för oktober och december 2019 är antagligen höga p.g.a. sjukdom som gjorde att jag inte kunde gå till restaurangen.)

Utanför jobbet har jag sålunda gått från en tillvaro där jag aldrig var ensam till en tillvaro där jag alltid är ensam.

Jag känner mig mycket mindre ensam nu. Nej, jag publicerar inte tryckfel. Jag känner mig mindre ensam nu.

Det kan förstås delvis bero på ett allmänt förbättrat hälsotillstånd, men det finns nog också en specifik koppling till den nya sociala situationen.

Ja, jag älskade restaurangen och människorna som fanns där. De blev som en familj för mig. Men samtidigt fanns hos mig alltid en viss känsla av att den gemenskap jag hade där endast var ett substitut för mer ”riktig” gemenskap – om än ett fantastiskt fint substitut.

Från början, d.v.s. för flera år sedan, var jag bara en ovanligt trogen stamgäst, men med tiden blev jag mer och mer som en av personalen, en i familjen, en av dem. På så sätt blev ”substitutet” bättre med åren: mindre substitut, mer äkta vara.

Men på en del punkter var förbättring inte möjlig. Utöver de fasta, seniora medarbetarna, fanns det alltid yngre förmågor i personalen. Några enstaka var under 18, men desto fler i tjugoårsåldern. Dessa var oftast i parrelationer, ofta i samborelationer. Det gjorde att jag nästan varje dag såg (spår av) den typen av relationer, som alltid varit och förmodligen alltid kommer att vara något helt otillgängligt för mig. När jag gick hem till mig sent på kvällen för att sova några timmar, gick de hem till sina respektive. Det här blev en konstant påminnelse om mitt utanförskap och om begränsningarna hos mitt substitut.

Vid några tillfällen pratade en tjugoårig servitris sex och samlevnad med en sjuttonårig servitris som ville ha råd om preventivmedel. Det gjorde extremt ont i mig, men det visade jag inte. Ingen hade kunnat märka någon reaktion hos mig. Jag är lite stolt över det. Den här typen av diskussioner var emellertid inte särskilt vanlig, som tur var.

De dagliga ständiga påminnelserna om mitt annorlundaskap var ett större problem. Och så i mitten av januari i år kom en ofantligt stor påminnelse att spelas upp rakt framför ögonen på mig i baren. I någon månad försökte jag hantera stressen genom att bara låta tiden passera. Det blev blåljusbilar, sjukhusinläggningar, allt sådant.

Den 10 februari gav jag upp. Och den här gången hade jag tur. Det är långt ifrån alltid som ett fullständigt sammanbrott leder till något gott, men just den här gången så gjorde det som bekant det.

(Sensmoralen i den här historien är att det inte är en människas nivå av ensamhet som skadar henne, utan avståndet mellan hennes faktiska och hennes önskade nivå av socialt umgänge. Kan man inte ändra på den faktiska nivån, så kan man ändå (i teorin) minska avståndet genom att ändra den önskade nivån.)

När jag storstädade lägenheten för ett par månader sedan hittade jag mina sångnoter.

Jag hade då inte sjungit på över ett halvår. Halsproblemen jag haft sedan januari 2019, den kraftiga rädslan för luftvägsinfektioner och den konstanta stressen över röstens kvalitet gjorde att jag lade sången åt sidan.

Men hälsan förbättrades under våren och sommaren och när jag hittade noterna kunde jag inte låta bli att pröva att sjunga några av dem.

Jag blev förvånad över hur bra det gick.

Eftersom jag hade två förbetalda sånglektioner kvar valde jag då att utnyttja dem under augusti och september. Och även de gick bra. Det har aldrig gått så här bra förut. Det låter mestadels väldigt bra.

Halsproblemen är inte särskilt uttalade i dag. Det finns dagar då jag inte upplever dem alls. Men jag märker att det börjar reta i halsen så fort jag blir aningen understimulerad/uttråkad eller när det finns stressorer omkring mig (virus, LiU-logotyper, etc.). Nu är vi också på väg mot höst och sedan (i värsta fall) även vinter. Det är något jag fasar inför.

För att klara av det gäller det att jag fortsätter hålla fast vid de friskfaktorer som jag känner till. Framför allt är det viktigt att jag håller mig fullt sysselsatt med stimulerande projekt, fortsätter att jobba 50 %, och fortsätter att äta mat som är bra för halsen, framför allt SSRI och kakor. För att underlätta det senare har jag uppdaterat min kakpolicy så att jag nu kan äta ett paket varje dag, även på vardagarna.

Jag hoppas också att den ökade medvetenheten i samhället om smittspridning håller i sig över vintern.

After almost 20 years of service I have finally decided to retire my old Microsoft Internet Keyboard Pro keyboard. A few weeks ago, I replaced it with a new one from Corsair.

The last few months prior to the upgrade, I observed that the keys required quite a lot more force than normal to go down, and unless I happened to hit the key at its very centre, it often refused to go down at all, making rapid typing a nightmare. Needless to say, this very much had started to get on my nerves, especially considering that I spend almost all of my free time at the computer.

I even realised that I was astounded and greatly pleased by the effortless typing I was able to do at work on the cheap (but functional) $10 keyboard I have there.

Being a tenacious keyboard user that rarely sees the point in using the (in comparison) highly inefficient plastic rodent on my desktop, I am rather fastidious when it comes to keyboards. I need a full-size classic layout, two Windows key, and a menu key; I often use the Insert, Home, End, Del, PgUp and PgDn keys, even Scroll Lock and Pause. I also wouldn’t want to live without dedicated media and volume keys. Ideally, I also want browser keys and power management keys. And, to make it even more difficult for me to find a suitable product, I don’t want the keyboard to look like a control panel from a bizarre alien spaceship (a design that supposedly attracts teenage gamers).

Eventually, I chose Corsair’s K55 RGB Keyboard. So far, I’m mostly happy with it. I like light-emitting things. Unfortunately, however, like so many other companies, Corsair has failed to produce a high-quality software utility to accompany their hardware. But I can live with it.

One thing that really bothered me though was that I lost the OSD volume indicator that was part of the Microsoft IntelliType software. I was unsure what to do about this, before I realised that I happen to be a Win32 developer myself. So I made my own volume indicator using the gauge control I made the other night.

That’s the thing you can see in the top-right corners of the screens in the photograph above.

It’s kind of pretty, if I say so myself.

(But the OSD volume indicator doesn’t even come close to the prettiness of Sally, the dog.)

Det här är Locke:

Locke är en lockespindel som jag delat min lägenhet med ett tag nu. Det kan vara värt att poängtera att Locke alltså inte är en spindel (ordningen Araneae) utan en lockespindel (ordningen Opiliones). Båda ordningarna tillhör däremot klassen spindeldjur (Arachnida) i stammen leddjur (Arthropoda) i djurriket (Animalia).

Jag själv tillhör också Animalia, så Locke och jag har väldigt mycket gemensamt. På en molekylär, genetisk, cellbiologisk och fysiologisk nivå är det mest kosmetiska skillnader mellan oss. Men även om man bara tittar på beteenden har jag alltid slagits över hur lika alla djur är. Jag har alltid sett mig själv i en hund, hare eller råtta – eller ett leddjur. Jag tror att de flesta människor kraftigt överskattar människans särställning inom Animalia. Kanske är det liknande mekanismer som ligger bakom idéer om överlägsenheten hos någon specifik människoras.

Locke brukar dyka upp någon gång i veckan för att sedan plötsligt försvinna igen. När jag tog bilden ovan så hade han ställt sig och vilat mitt på hallgolvet, vilket jag personligen inte tycker är lämpligt ur säkerhetssynpunkt. Det händer nämligen att jag går i hallen utan att titta särskilt noga på golvet. Ibland går jag i hallen när det är mörkt och jag inte ser golvet. Det är alltså farligt för Locke att vistas där.

Därför valde jag att flytta honom till en säkrare plats i lägenheten.

Att flytta en lockespindel kräver inga redskap. Det är lätt att få upp en lockespindel på sin hand och sedan låta djuret vandra runt på händer och armar medan man går till lämplig avstigningsplats. Men givetvis måste man hela tiden vara mycket försiktig så att man inte oavsiktligt skadar djuret. Det går inte att flytta djuret på annat sätt än genom att låta det vandra över en yta eller flytta en yta som djuret står stabilt på.

Här är några fotografiskt sett bättre bilder av lockespindlar som jag tog för 10–20 år sedan:

Vägen jag går till och från jobbet är så vacker nu. Grönskan är nästan överväldigande.

När jag går här kan jag ta ett djupt andetag och låta mig uppfyllas av harmonin i naturen, lägga alla sorger och besvär åt sidan. Inget av det syns här.

Nu sent på kvällen fick jag ett sådant där otäckt telefonsamtal igen. Den här gången är det en väldigt nära familjemedlem som kan vara mycket allvarligt sjuk. Det är vid sådana här tillfällen det är tufft att vara ensam. Jag sitter i min lägenhet, hade tänkt se på en film i kväll, men försöker nu dämpa ångesten med Sobril. (Det känns lite som om de högre makterna märkte att jag började må för bra.)

Uppdatering: Men med lite tur är det inte så illa som det lät i telefonen. Vi har i släkten förmodligen varenda gen som finns som predisponerar för mental ohälsa. Ni som läser min webbplats vet att jag är en extremt känslig/känslosam person, och det är jag inte ensam om i släkten. Så den information jag får via telefon är ibland kanske inte så otäck som den låter. (Dessutom börjar Sobrilen verka nu, känner jag. Som vanligt tog jag en ... ”inte jättelåg” dos.) Situationen i hela min familj har också försämrats rejält sedan det som hände på läkarprogrammet. Dels har förstås mina föräldrar varit oroliga när jag mer eller mindre varit suicidal i flera års tid, dels har det här traumat lett till andra, stora och mycket tråkiga, konsekvenser inom familjen. Jag önskar så att LiU bara hade låtit mig sluta. Kanske till och med sagt ”Gud, vilket liv du levt, men nu skall vi göra allt vi kan för att hjälpa dig. Men vore inte en paus bra just nu?”. De har gett mig och min familj men för årtionden. Jag kommer aldrig förstå varför deras agerande var nödvändigt.

Vi måste ta hand om varandra och vara snälla mot varandra. Vi är alla sårbara och långt ifrån perfekta människor. Men vi måste göra vad vi kan för att göra gott.

Förra veckan berättade jag om mitt största problem som har att göra med att både äta kakan och ha den kvar.

Faktiskt har jag samma problem med kakor av mer konkret natur.

De flesta dagar som jag jobbar äter jag inga kakor alls, men på helgerna brukar jag se till att ha kakor hemma. Av både ekonomiska och hälsomässiga skäl har jag emellertid som kakpolicy att aldrig äta mer än två paket kakor om dagen.

Vanligtvis köper jag fyra paket på fredagskvällen, med planen att äta ett samma kväll, ha två till lördagen och ett till söndagen. Men under lördagen har jag ofta svårt att begränsa kakätandet. Det händer lätt att jag framåt eftermiddagen bara har fyra eller åtta kakor kvar av dagens ranson, samtidigt som jag känner mig väldigt kaksugen. Å ena sidan vill jag äta kakorna då, å andra sidan vill jag förstås inte vara utan kakor under lördagskvällen och söndagen.

Jag vill både äta kakorna och ha dem kvar.

För övrigt kan jag nämna att jag gått upp en del i vikt de senaste månaderna. Från att ha varit underviktig är jag nu åter normalviktig.

Efter en del krångel blev jag sjukskriven 50 % fram till mitten av juni. Därför arbetar jag bara fyra timmar per dag – och får pengar från Försäkringskassan vilket delvis kompenserar för inkomstförlusten.

Den nya arbetssituationen utgör förmodligen en stor del av förklaringen till mitt kraftigt förbättrade hälsotillstånd de senaste två månaderna. Jag har väldigt svårt för kontorsarbete, att sitta vid ett och samma skrivbord från tidig morgon till sen eftermiddag. Långsamheten orsakar en instängdhetskänsla och en hel del stress. Bland annat får jag alldeles för mycket tid till att grubbla över livets orättvisor och att stressa upp mig över tänkbara hälsoproblem i mun och svalg.

Men att jobba fyra timmar per dag fungerar otroligt bra. Numera kan jag till och med tycka att det är roligt att gå till jobbet. Och det är numera förhållandevis sällan som jag upplever den förhatliga obehagskänslan i svalget.

Sommarens intåg har även den påverkat hälsan positivt. Jag är otroligt känslig för miljön omkring mig, den påverkar mig jättemycket. Jag har mycket svårt för mörkret, kylan och – framför allt – luftvägs- och calicivirusen under vintern. Jag har inte utfört någon rigorös statistisk undersökning, men jag tror att det hos mig föreligger ett tydligt samband mellan vinter och exacerbationer vad gäller mental ohälsa.

Paradoxalt nog har den pågående covid-19-pandemin har också påverkat mig positivt. Som nämnt har jag utvecklat en svår rädsla för vinterns patogener de senaste åren. Men det nya hygientänket som föranletts av pandemin – där folk stannar hemma vid minsta sjukdomssymtom, håller avstånd till varandra, tänker på handhygienen o.s.v. – har gjort att spridningen av dessa virus under sena vintern och tidiga våren minskat. Det har lett till en reducerad stressnivå hos mig.

Det hela är egentligen högst osannolikt: Under vintern gick jag till sjukvården för att få hjälp med min virusrelaterade rädsla och OCD och fick läkemedel som skulle hjälpa mig att leva i en omvärld fylld av luftvägs- och calicivirus och människor som inte alltid tänker på smittvägar. Men direkt efteråt anpassas hela omvärlden i någon mening efter mig och min fobi. Sådant händer ju bara inte!

Det verkar för övrigt som om jag inte är ensam om att få min smittorelaterade ångest och OCD lindrad av covid-19. Jag läste i morse en artikel i brittiska BBC där samma fenomen omnämns.

(Samtidigt får man inte glömma att covid-19 är en dödlig sjukdom som bland annat kostat väldigt många människoliv och orsakat enorma ekonomiska skador. Eventuella mentala hälsovinster hos oss med OCD väger inte upp mot de tragedierna. Om jag var omnipotent hade jag naturligtvis utrotat det nya coronaviruset utan att tänka.)

Ytterligare en faktor som förbättrat min hälsa avsevärt är att jag numera är hemma och arbetar med en massa projekt, vilket håller mig sysselsatt och engagerad. Som bekant spenderade jag ju tills för några månader sedan all min lediga tid på restaurangen, i princip sysslolös. Det började med att jag var livrädd för att ha fått brev från Linköpings universitet eller domstolen och därför inte vågade gå hem från restaurangen på eftermiddagen. Sedan blev det en vana.

Så just nu mår jag bättre än vad jag gjort på länge, även om marginalerna inte är så stora: PTSD:n finns där hela tiden. Det går inte en dag utan att jag plågas av minnesbilder från tiden på och efter läkarprogrammet, från rättsprocessen. Jag tänker på allt som klasskamraterna och lärarna och rektorn och rättspsykiatrikern skrev och sade. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om dem på nätterna. Jag inser att jag aldrig (igen) kommer att bli lärare, läkare eller pilot. Det gör otroligt ont att tänka på det, och det är en sorg jag förmodligen kommer att bära med mig resten av livet. Däremot kan jag just nu hantera de här tankarna. Jag kan mota bort dem genom att hålla mig sysselsatt med sådant som fängslar mig.

Men framtidens himmel ser oroväckande molnig ut: dels kommer det bli vinter igen (och den här gången kanske människor är nära varandra och sprider calicivirus hej vilt omkring sig), dels kommer min sjukskrivning eventuellt att upphöra om någon månad eller så. Då kommer jag få det mycket svårt att klara ekonomin, inte minst som CSN vill ha flera tusen kronor av mig med jämna mellanrum (för en utbildning som bara gett mig PTSD).

Jag vill alltså ha pengarna från en hundraprocentig anställning och arbetstiden hos en femtioprocentig sådan. Det är ett klassiskt fall av att både vilja äta kakan och ha den kvar.

Det här är mitt största kakproblem.

Med lite digital bildbehandling kan man göra om ett fotografi på en fjädermygga utanför fönstret till en bild av en insekt som står på vattenytan i en sjö:

Inte helt oväntat är jag mycket förtjust i det vackra försommarvädret. Ljus, värme och grönska mår jag bra av. Träden har blivit alldeles gröna av blad och vita av blommor. Jag hoppas det aldrig blir vinter igen.

Utanför lägenhetsfönstren vimlar det av fjädermyggor. De är fina djur. Jag kan inte fotografiskt återge dem med samma häpnadsväckande kvalitet som man ser i naturfototävlingar (t.ex. på BBC:s webbplats), bland annat eftersom jag inte har utrustning för det. Men helt dumt blir det ändå inte:

Tittar man noga på den andra bilden i förra artikeln ser man att jag fortfarande använder Windows 7.

Eftersom supporten för Windows 7 – som släpptes för snart elva år sedan – har upphört bör man inte längre använda operativsystemet på Internetuppkopplade datorer. (Anledningen är att inga nya säkerhetsuppdateringar nödvändigtvis kommer att skickas ut, så eventuella säkerhetshål som upptäcks kommer att förbli öppna.)

Även datorn i sig är ett drygt årtionde gammal, men den fungerar fortfarande lika bra som när den var ny. Jag har bara uppgraderat grafikkort, internminne och optisk enhet.

Jag har aldrig tyckt om slit och släng, och det gäller även datorer. När jag väl köper en ny dator, vilket jag inte gjort många gånger i livet, är jag inte snål, utan väljer komponenter i det övre prissegmentet. Jag spenderar trots allt större delen av min lediga tid vid datorn, och använder den till det mesta. Och kanske ännu mer relevant: när jag köper en dator, är tanken att jag skall kunna använda den under många år framöver – minst ett årtionde eller två.

Det är rent av något vackert med att använda något under en längre tid. Det blir roligare och roligare att använda föremålet ju mer historia det har.

Jag är dock osäker på hur pass bra Windows 10 skulle fungera på så här pass gammal hårdvara, så den påtvingade OS-uppgraderingen kan medföra ett likaledes påtvingat datorbyte.

Det känns inte roligt. Jag har ju egentligen inget behov av en ny dator. Datorbyte är dessutom inte enbart dåligt för plånboken, utan också för miljön. Det känns tråkigt att bli påtvingad ett sådant bara för att det finns människor som avsiktligt skriver och sprider illasinnad kod. Det är så onödigt.

En dag häromveckan när jag satt mig vid datorn för att skriva enhetstester inträffade en olycka. Jag hade just hällt upp en kopp kaffe som jag gjort från kaffepulver och 80-gradigt vatten från min fina vattenkokare. (Nescafé Lyx-glasburken var ny för dagen, och det är få saker som lukar så gott som pulvret i en alldeles nyöppnad sådan.) Men precis när jag lyft kaffekoppen från skrivbordet, samtidigt som tankarna var hos mjukvaruprojektet och därmed en bit bort från den fysiska omgivningen, gjorde korsdraget mellan balkongdörren och sovrumsfönstret att det senare smällde igen på ett högst ljudligt sätt. Jag ryckte till och fick flera centiliter kaffe över tangentbordet.

Som tur är använder jag ett Microsoft Internet Keyboard Pro från år 2000. Det är en kvalitetsprodukt från en svunnen tid då stora företag fortfarande producerade kvalitetshårdvara för PC utan att rikta in sig specifikt på spelsegmentet. I dag finns det också påkostad hårdvara, men designen brukar avskräcka alla utom 12-åriga pojkar med datorspel som största intresse.

Hur som: tack vare denna lyckliga omständighet var det bara att skruva isär tangentbordet och rengöra det i diskhon:

Efter rengöringen var det som nytt igen:

Jag kan tänka mig att många med smittorelaterad ångest och OCD lätt blir arga när människor i deras närhet genom oförsiktighet utsätter dem för smittorisk.

Det är väldig förståeligt. Föreställ dig en person som är livrädd för att bli smittad och som hela dagen lyckats hålla smittorisken på en mycket låg nivå tack vare strikta hygienrutiner och en ständig medvetenhet om smittfarorna i omgivningen (människor, fomiter, …). Sedan hostar en snuvig person på henne. Dels riskerar hon att bli sjuk, dels har alla hennes ansträngningar under dagen kanske varit förgäves. Om OCD:n är svår kan incidenten också leda till att resten av dagen går åt till att duscha, tvätta kläderna, raka av sig håret, … .

Ponera vidare att hon blir sjuk. Då får hon lida i en eller två veckor. Eller ännu längre: hostan kan sitta kvar en månad. Hon kan inte gå till jobbet och missar några gånger på sina fritidsaktiviteter. Allt det här leder till sekundära bekymmer. Och allt detta bara för att människan som hostade inte hade sunt hygienförnuft! Så onödigt.

Jag förstår att man tänker så, inte minst som jag själv lider av smittorelaterad ångest och OCD, om än i förhållandevis måttlig tappning.

Men jag är väldigt noga med att inte bli arg.

Jag påminner mig om att det viktigaste jobb varje människa har i livet, är att vara en så god medmänniska som bara möjligt till alla människor omkring henne. Så om jag blir arg och är tvär mot någon som oavsiktligt utsatt mig för en dos virus begår jag själv ett större fel än henne.

Eftersom min problematik är förhållandevis måttlig har jag inga problem med att hantera den potentiella irritationen, och jag har inte blivit märkbart arg på någon av den här anledningen på många år. Det är sällan jag ens blir arg inombords.

(Däremot har jag under senaste veckorna känt mig lite irriterad över hur närgångna en del kan vara i kassan i livsmedelsbutiken, trots att det i och utanför butiken finns mängder med affischer som påminner oss om att hålla avstånd till varandra.)

Även om min egen smittorelaterade ångest och OCD inte har förvärrats nämnvärt av den pågående coronaviruspandemin, så finns det förmodligen många människor med värre sådan problematik för vilka epidemin orsakar stor psykologisk och känslomässig skada. Det här ämnet har bland annat behandlats av BBC.

Något som kanske de flesta av oss med den här problematiken har gemensamt, däremot, är uppmärksamheten på hygienrutiner och på händelser i omgivningen, vilka är intressanta ur en smittosynpunkt. Jag noterar varje gång någon har händerna i ansiktet, hostar i handen eller vidrör vattenglaset där det senare kommer att komma i kontakt med läpparna. Det är ett väldigt invant beteende hos mig att reagera, om än bara för mig själv, på sådana händelser.

Det här är emellertid observationer som jag oftast är noga med att hålla för mig själv: jag påpekar nästan aldrig andra personers beteende när det gäller personliga hygienrutiner.

Det finns flera anledningar till det. En är att många förmodligen har väldigt svårt att t.ex. undvika att vidröra ansiktet med händerna – sådant sker reflexmässigt. Samtidigt tror jag att det finns en ganska utbredd uppfattning i samhället att sådant beteende inte ens är ”fel” eller nämnvärt farligt. Ett påpekande torde sålunda oftast resultera i ingenting, ibland i irritation.

Men den viktigaste anledningen är att jag tror att det kan vara direkt skadligt att påpeka. Det finns nog många känsliga människor som liksom mig själv är predisponerade till oro, ångest och OCD. Ett påpekande kan för en sådan person sätta igång en negativ process åt det sjukliga hållet. En person som inte tidigare alls tänkt på sådana här saker, men som är känsligt lagd, börjar tänka på dem. Det blir större och större.

Jag vet inte hur stor den risken är, men jag anar att den är nämnvärt nollskild.

Om man slarvar med de personliga hygienrutinerna kanske man blir förkyld eller magsjuk en eller två gånger extra om året. Men man får väga det mot att gå runt och vara konstant hyperstressad för smittor. Jag vet att min rädsla för förkylnings- och calicivirus under vintern orsakar väldigt mycket stress hos mig, och jag vet att det finns relativt många som har ännu värre problem än vad jag har.

(Däremot skall man naturligtvis följa myndigheternas råd under pågående epidemi, som kostar många människoliv och stora ekonomiska förluster. Det är nu det är viktigt för alla att tänka på hygien och smittorisk.)

Jag har alltid varit ”väl medveten” om vikten av goda personliga hygienrutiner för att minska risken att bli sjuk eller att själv sprida smitta till andra. Och de senaste åren har jag utvecklat en ganska kraftig fobi för vinterns smittor. Så jag är ”väl förberedd” för de hygienrutiner och beteenden som nu rekommenderas av myndigheter världen över i syfte att hantera covid-19.

Några av mina hygienrutiner i korthet:

• Jag tvättar alltid händerna noggrant när jag kommer hem efter att ha varit ute. Det rekommenderas att man tvättar händerna åtminstone 20–30 sekunder, men jag tvättar i en minut. Jag är noga med att skrubba alla delar av händerna: handflatorna, handryggarna, mellan fingrarna, tummarna, fingertopparna, nagelbanden. Efter noggrann intvålning och skrubbning sker noggrann sköljning, också den med skrubbande.

• När jag varit ute och handlat tvättar jag händerna två gånger: först direkt när jag kommer hem, och sedan en gång till efter att jag packat upp varorna (som kan ha virus på sig) och tagit av mig utekläderna (samma anledning), men innan jag tar på mig innekläderna.

• Om jag, när jag är hemma, behöver ta i något föremål som jag använt ute, t.ex. mobiltelefon eller plånbok, så tvättar jag händerna direkt efteråt.

• Om jag någon gång tvättar händerna på en offentlig toalett, och det föreligger påtaglig risk för smitta, brukar jag också se till att stänga av kranen med papper. Annars riskerar jag ju att kontaminera händerna det första jag gör efter handtvätten!

• Jag har aldrig händerna i ansiktet utanför hemmet. Det här verkar vara något som är svårt för de flesta att låta bli, men jag fick redan som barn lära mig att man inte gör så, och det sitter i.

• Det är också självklart för mig att inte ta i muggar, glas, porslin och bestick på en del av ytan som kommer att komma i kontakt med munnen. Kaffekoppar håller jag alltså på behörigt avstånd från den övre kanten.

• Jag undviker att i onödan vidröra saker utanför hemmet, i synnerhet vanliga typer av fomiter.

• Om jag behöver hosta eller nysa utanför hemmet så riktar jag mig mot golvet eller ett hörn av rummet och/eller gör det i armvecket. (Det är ur smittspridningssynpunkt en dålig idé att hosta eller nysa i handen.)

• Jag håller avstånd till andra människor när jag är ute. Om jag tvingas passera någon på kort avstånd ser jag till att pausera andningen under mötet. Alternativt andas jag in före mötet och andas ut efter mötet, för att skydda den andra personen respektive mig själv. (Men så resonerar väl alla? För några år sedan kom jag förresten på ett namn för den här rutinen: ”mötesrespiration”.)

Jag har aldrig andra människor hemma i min lägenhet, så där föreligger nästan ingen risk för mig att bli smittad. Därför har jag mycket färre hygienregler i hemmet. Till exempel kan jag vidröra ansiktet.

Det här är alltså hygienrutiner som jag normalt sett har under vinterhalvåret – och i synnerhet under calicivirussäsongen – för att skydda mig mot övre luftvägsinfektioner och gastroenterit. Jag har sålunda knappt behövt ändra mina rutiner alls för att uppfylla myndigheternas rekommendationer.

Trots den fördelen är/var min virusfobi, som alltså inte har något med covid-19 att göra, ändå ett kliniskt problem eftersom den orsakar/orsakade väldigt höga stressnivåer och sekundära problem. Jag har därför påbörjat medicinering med SSRI.

Konstigt nog är min stressnivå inte negativt påverkad av covid-19. Det är snarare så att jag är mindre stressad nu än vad jag var för en eller ett par månader sedan.

Medicineringen kan vara en bidragande orsak, men jag tror den är ringa. Att jag bara jobbar 50 % har nog haft betydligt större inverkan: Jag mådde väldigt dåligt av att sitta på ett kontor åtta timmar per dag. Dessutom kan covid-19-situationen paradoxalt nog ha haft en stressreducerande effekt hos mig, av flera orsaker:

• Numera stannar folk hemma även vid ringa förkylningssymptom. Det är ju en fullständig dröm för alla virusrädda!

• Normen vad häller hygienrutiner i samhället har förskjutits åt mitt håll – jag har blivit mer ”normal”. Möjligtvis finns det psykologiska vinster med det.

• Det råder numera en allmän känsla i samhället av att situationen inte är ”normal”, och det stämmer mer överens med hur jag själv känner mig. Jag har varit väldigt vilsen ända sedan jag slutade på MAI, och de personliga kriserna har avlöst varandra. I min värld har det varit en kaotisk undantagssituation i flera års tid. Nu känns det lite som om världen runtomkring mig är på samma våglängd.

Samtidigt får man inte glömma att covid-19 är en dödlig sjukdom, i synnerhet hos riskgrupperna, de äldre och sjuka. Många har dött och många fler kommer att dö. Ingen psykologisk vinst hos mig väger upp det. Varje dödsfall är en ofattbar tragedi för de som drabbas. Och oron hos dem som ännu inte drabbats är mycket förestålig: de allra flesta av oss tillhör en riskgrupp eller har någon närstående som gör det. Covid-19 är en tragedi för oss alla.

Jag fick ett telefonsamtal från min mor. Innehållet i samtalet är för hemskt och privat för att prata om, men det handlar om konsekvenser av det som hände på läkarprogrammet för tre år sedan. Jag har tagit fyrdubbel dos Sobril men känner mig fortfarande jättestressad och känner inte att jag har någon att vända mig till och prata med.

Jag önskar så att Helen, Stergios och Ann-Charlott och mina gamla klasskamrater inte hade gjort det som de gjorde. Det har lett till så enormt mycket lidande för så många personer.

Bakgrund: Ett upprivet sår, Sjukhus och Situationen.

Jag har en längre tid känt att det varit svårt att jobba åtta timmar per dag. Jag tror generellt sett att jag har lite svårt för kontorsarbete där det inte händer så mycket: jag känner mig lätt instängd och min hjärna får alldeles för mycket tid till att älta saker. Och jag har knappast haft ont om saker att älta de senaste åren. Jag har fått allt svårare att koncentrera mig på arbetet någon längre tid, och känt mig allt mer stressad över att sitta vid datamaskinen på jobbet åtta timmar i sträck varje dag.

Och den senaste tidens tråkiga händelser gjorde att bägaren rann över.

Jag fick en läkartid i måndags för att diskutera sjukskrivning, men en halvtimme före mötet kontaktade de mig och förklarade att vårdcentralen inte kunde hantera mitt sjukskrivningsärende. De menade att jag i stället skulle kontakta psykiatrin. Jag gjorde det, men de kunde inte behandla frågan förrän tidigast nästa vecka.

Därför kom jag och min chef i stället överens om att jag går ner till 50 % (utan någon form av sjukskrivning) från och med i måndags.

Det har fungerat bra. Jag har mått betydligt bättre. Men det är bara en tillfällig lösning, för det fungerar inte rent ekonomiskt för mig att arbeta 50 %. Jag kommer att gå minus några tusen kronor per månad, och om situationen inte ändras kommer alla mina pengar att vara slut inom halvtannat år.

Jag vet inte hur jag skall lösa det problemet.

Bakgrund: Ett upprivet sår och Sjukhus.

De senaste dagarna har kriserna utlöst varandra: en nattlig panikpromenad ut i skogen, en natt där jag försökte dämpa ångesten med sprit, två turer i blåljusfordon och tre sjukhusbesök.

De senaste åren har som bekant restaurangen och människorna där utgjort min trygghet, vilket till viss del kompenserat för att nästan ingenting annat fungerat i livet. Den utgjorde ett substitut – ofta ett fantastiskt bra sådant – för mer traditionella sociala relationer och fritidssysselsättningar och gav mig, utöver vänskap och mycket värme, en fast punkt i tillvaron, ett sammanhang och något att bry mig om. Restaurangen gjorde att jag oftast stod ut med tillvaron, om än med liten marginal. I synnerhet rättsprocessen mot LiU utgjorde en enorm källa till smärta och stress, men tack vare människorna på restaurangen klarade jag av det.

Nu när jag inte längre har restaurangen att gå till är det väldigt tomt. Jag är för ledsen, ångestfylld och stressad för att kunna koncentrera mig på något, så jag kan inte heller jobba. Det enda jag kan göra är att sitta hemma och försöka hantera sorgen, ångesten, hopplösheten.

Sjukvården har väldigt lite att erbjuda personer med min typ av problematik, eftersom problemen egentligen inte är av medicinsk natur. Jag vet det och läkarna vet det, så vi är överens.

Det som hade behövts var snarare ett mer tolerant och förstående samhälle. Det syns inte på mig, men när det kommer till saker som att ta sig fram på arbetsmarknaden eller att ta för sig och ta plats i sociala relationer, så är jag som en femåring i en manuellt växlad bil – jag klarar inte av det. Lägg till högkänslighet, stort behov av trygghet och fysisk närhet, stor etik-, plikt- och ansvarskänsla och du har receptet på en säker tragedi.

Jag älskade att undervisa i matematik på universitetet och presterade en bra bit över medel på t.ex. kursutvärderingar. LiU kunde ha varit lite flexibla och låtit mig fortsätta med det, trots att jag inte var disputerad. Jag menar, om samhället hittar en person som har alla odds emot sig men ändå lyckats hitta sin plats i livet, som verkligen fungerar perfekt för alla inblandade, varför inte låta personen fortsätta, även om det kräver lite flexibilitet?

Och efter den där hösten på läkarprogrammet kunde LiU ha låtit mig lämna programmet frivilligt. De hade inte behövt initiera den där treåriga rättsprocessen som gav mig PTSD och oöverkomliga juridiska problem. Jag hade redan lämnat dem innan de ens påbörjat processen.

Men kanske mest av allt hade jag i livet behövt vara omkring människor som känner till min problematik, så att de inte oavsiktligt skadar mig.

Men det är bara teori, tankar om vad som hade kunnat undvika den här utvecklingen de senaste två årtiondena. Nu står jag här och måste hantera situationen själv. Jag har dock ingen som helst idé om vad jag skall göra.

Om någon av mina omkring 0 läsare har en idé, så får han eller hon gärna höra av sig.

Det upprivna såret blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag blev inlagd på sjukhuset söndag morgon, men blev ofrivilligt utskriven under måndagen.

Men jag fixar inte det här själv. Jag kan inte leva med all smärta och inget hopp om lindring inom en rimlig framtid. Jag har inte ens en plan för hur jag skall hanterar stressorerna omkring mig.

Jag har gång på gång överlevt kriserna de senaste 20–30 åren, men jag orkar inte mer. Jag vill inte överleva: jag vill leva, eller, om det inte går, få dö.

I går publicerade jag en artikel om kommunikation och empatiskt bemötande när tunga ämnen kommer upp.

Efter att jag skrivit den artikeln hände något tråkigt.

Av en slump visar det sig att flera av artikelns mer generella nyckelord kan användas för att förstå det tråkiga som hände mig i går, även om händelsen inte alls har något med artikelns huvudsakliga scenarion att göra.

I artikeln pratar vi om att olika människor har olika behov för att må bra. I mitt fall känns det som om det med tiden blivit allt tydligare vilka dessa behov är:

• Jag vill inte leva ensam. Jag behöver en bästa vän att komma hem till på eftermiddagarna och vara tillsammans med under min lediga tid. En social, trygg, vuxen och levande person. Någon att dela livet med.

• Jag behöver en sysselsättning som jag verkligen brinner för och som är ”mer” än bara ett jobb. Jag hade det i naturvetenskapen och matematikundervisningen förra årtiondet, och höll sedan på att hitta det igen i medicinen och läkarrollen, men jag tvingades som bekant ge upp båda banorna.

Jag tror att jag skulle må bra i en livssituation med bara en av dessa fördelar. Men nu har jag ingen av dem, utan i stället PTSD och en hel del annan ohälsa och dåligt bearbetade trauman efter läkarprogrammet och tidigare. Det är väldigt tufft. Min stressnivå är alldeles för hög och nästan konstant. Allt för sällan händer något riktigt roligt.

Vi pratade i artikeln också om att olika människor har olika förutsättningar för att klara av livets prövningar. I mitt fall kan man konstatera att min förmåga att påverka min livssituation är mycket dålig. Det finns saker jag är bra på: kommunikation¹, matematik, naturvetenskap, programmering, att vara lärare, att lyssna på människor, att prata om känslor. Men när det gäller att framhäva sig själv – t.ex. på arbetsmarknaden – eller ta för sig – t.ex. i sociala sammanhang –, då hamnar jag efter nästan alla andra. Sådant har jag alltid varit dålig på, och med bagaget från LiU (juridiskt, psykologiskt, bakgrundsmässigt) har jag nästan inga chanser alls.

Det som hände i går var att ett gammalt sår, relaterat till behoven ovan, revs upp.

Jag märkte under kvällen att jag påverkats ganska mycket. Natten blev sömnlös, och i dag hade jag för mycket oro och ångest för att kunna arbeta. Det känns nästan som en depression.

Det var personer i min omgivning som helt oavsiktligt rev upp såret. De hade ingen som helst möjlighet att ana något problem, ingen som helst anledning att agera annorlunda. Inte på något sätt är jag arg eller besviken på dem: man kan inte vara arg på någon som gjort precis allting rätt.

Om man kan säga något om händelsen är det väl snarare att den utgör ytterligare ett bevis på att min aktuella livssituation inte är stabil, något som jag länge varit mycket väl medveten om. Det skall inte vara så här lätt för någon att oavsiktligt orsaka stress och oro hos en annan person.

Möjligtvis finns ett litet ”men”: För en person som känner mig tillräckligt väl hade det varit uppenbart att gårdagens händelse riskerade att riva upp sår. Kanske borde jag vara mer öppen om min bakgrund (också ett nyckelord från artikeln), så att personer omkring mig är medvetna om den, och därmed, bland annat, har möjlighet att undvika att riva upp sår som det här? Det är en fin tanke, men det är svårt i praktiken. Min bakgrund är så komplicerad att den är ytterst svår att förklara. Jag har försökt skriva en bok, men vem orkar läsa den? Och hur sammanfattar man den på en minut? Jag vet inte om jag kan det.

Det ligger i gårdagens händelses natur att den kan upprepas. Jag skulle vilja trycka på ”Paus” på livets fjärrkontroll – ”nu blev det för otäckt, nu vill jag inte se mer”. Men det går inte. Tiden kommer att fortsätta framåt vad jag än gör.

Jag får försöka täcka såret med plåster och bandage. Och absolut inte klandra någon.

¹ Men helt klart inte tillräckligt bra.

När man pratar med människor – eller bara befinner sig bland människor – är det viktigt att man är observant på de signaler de sänder ut.

I synnerhet är det viktigt att man lägger märke till om något tyngre ämne kommer upp.

Det kan handla om ett dödsfall, om allvarlig sjukdom eller olycka, om en personlig tragedi, om en livskris. Men det kan också röra sig om något som vid en första anblick kanske inte alls låter särdeles traumatiskt, men som ändå är en väldigt stor sak för personen i fråga. Alla är vi ju olika: vi har olika förutsättningar för att klara av livets prövningar och vi har alla våra egna rädslor och behov. Ibland behöver man därför även lyssna mellan raderna för att se tyngden. Man kan också behöva dra sig till minnes vad man vet om personens bakgrund, tankesätt och farhågor.

När man märker att ett tungt ämne kommer upp är det viktigt att man anpassar sitt eget beteende till situationen.

Man måste visa att man ser det tunga, att man tar personens problem och oro på allvar, att man verkligen försöker förstå hur hon upplever det. Man bör prata lugnt och med mild röst, med stor eftertänksamhet. Man måste välja sina ord väl för att ge tröst och – om det ens är möjligt – bidra med någon ny infallsvinkel. Med kroppsspråket, framför allt ansiktsuttrycket, kan man förtydliga sin kommunikation och visa medkänsla.

Ibland behövs en tvär omställning. Kanske var man mitt uppe i en livlig och lättsam diskussion med andra personer när det tunga ämnet kom upp. Då gäller det att utan fördröjning gå över till det nya läget.

I en del fall märker man att ett tungt ämne kommer upp i ett samtal mellan två personer i ens närhet, även om man själv inte är direkt involverad. Även då är det viktigt att man anpassar sig och inte är okänslig. Det är t.ex. inte läge att avbryta deras samtal för någon trivialitet.

Jag har flera gånger sett när personer misslyckas med det här. Det leder inte till något gott.

Efter att jag publicerat artikeln om vinterns sjukdomar insåg jag att listan över en övre luftvägsinfektions konsekvenser saknar en viktig punkt: nedsatt röstfunktion gör det inte bara svårt att sjunga, utan också att effektivt kommunicera i vanligt tal.

Det jag då främst tänker på är inte det uppenbara: svårigheter att producera ljud som kan tolkas som ren text, som en grammatiskt korrekt följd av ord. Den förmågan försvinner sällan helt.

Det jag i stället tänker på är förmågan att i talet variera röstläget – tonhöjd, melodi och rytm – för att på så sätt säga mycket mer än vad som framgår av orden och meningarna i sig. Det är ju onekligen så att det sätt på vilket man säger något påverkar hur mottagaren tolkar meddelandet. Röstläget – och kroppsspråket – kan ersätta åtskilliga meningar av förtydligande text.

Tänk bara på ett enkelt ”hej” eller ”god morgon”. Man kan uttala det kort och monotont, men man kan också frambringa interjektionen på ett sjungande sätt, och på så sätt förmedla information som annars inte alls hade varit uppenbar:

• ”Jag är snäll, jag bits inte, jag är tillgänglig.”

• ”Jag är på bra humör.”

• ”Jag tycker det är roligt att se dig.”

• Ibland också ”Du är en betydelsefull person [för mig].”

(Det är dock svårare att sjunga på korta, enstaviga ord: det finns då inte så mycket man kan variera. När jag väl tänker efter inser jag t.ex. att jag själv alltid säger ”Hallå!” i stället för ”Hej!” och ”Ja-a” i stället för ”Ja”, med den första stavelsen i ett högre tonläge.)

Ett annat exempel är om man behöver rätta en annan person, när hon gör något på fel sätt, t.ex. i ett yrkesmässigt sammanhang. Då kan en mild röst förmedla saker som:

• ”Jag är inte arg.”

• ”Det är inte så viktigt, men […]”

• ”Ingen fara. Ingen skada skedd.”

• ”Det är lätt hänt.”

I sådana situationer kan det också vara en god idé att lägga till mildrande budskap i själva texten. Jag brukar använda mig av följande formuleringar:

• ”Det är (kanske) inte jätteviktigt, men (jag tror) det är bättre om vi/vi brukar […]” (om lämpligt följt av en förklaring till varför det är bättre)

• ”Egentligen ska/borde […], men det här går bra också (men nästa gång...)”

• ”Det gör inget, men du borde ha/vi brukar […]”

• ”Det är mitt fel – jag borde ha sagt till dig tidigare – men […]”

Grundregeln är att det aldrig händer något dåligt om man är ”för” mild eller snäll eller ödmjuk. Däremot kan det hända dåliga saker om man är för hård.

På ett betydligt mindre subtilt plan behövs också förmåga till variation i rösten för att förmedla betydelseförändrande emfas:

• Katten är min. (Inte hunden!)

• Katten är min. (Jag menar det verkligen!/Jag skojar inte!)

• Katten är min. (Inte din!)

Samtliga meningar säger att ”katten är min”, men lägger till olika information om vad utsagan skall ställas i kontrast mot. Här rör det sig om en form av röstvariation som har en motsvarighet skriftspråket, i form av kursivering (och i hypertext, i form av em-noder).

Slutligen bör nämnas att det inte bara är röstläget som kan lägga till förklaringar och känslor till orden, utan även kroppsspråket. Ansiktsuttrycket, som förmedlas av de otaliga musklerna i ansiktet (de mimiska musklerna), spelar en otroligt stor roll i hur budskapet upplevs. Lutningen på huvudet, kroppshållningen i övrigt, var händerna finns, hur man står/sitter, spelar också roll.

I synnerhet om man lyssnar på en människa som berättar om något sorgligt, tragiskt eller otäckt, är det fullkomligt avgörande vad man säger mellan raderna i sitt gensvar. Rösten bör vara mycket mild, ansiktsuttrycket bör tydligt återspegla de känslor som slår emot en. Både mellan och på raderna är det viktigt att man bekräftar (och tröstar).

Över lag tror jag att människor lägger för lite vikt på det som står mellan raderna vid muntlig kommunikation. Jag minns t.ex. de läkare jag träffade under traumat på läkarprogrammet (både som representanter för läkarprogrammet och behandlande läkare): Många stela robotar. Det förvärrade situationen.

Det är när man är sjuk och inte kan sova på nätterna som man upptäcker nya sidor av sitt hem, som t.ex. skådespelet i taket i vardagsrummet:

Förra veckan kunde jag inte sova för den mycket intensiva hostan. Den här veckan ser det ut att bli smärta i rygg och nacke som håller mig vaken om nätterna.

Jag tycker väldigt illa om vintern i Sverige:

• Den främsta anledningen är den ökade förekomsten av smittsamma virus under vintern, framför allt virus som orsakar övre luftvägsinfektioner samt virus som orsakar akut gastroenterit (läs: calicivirus¹). Jag har de senaste åren utvecklat en patologisk rädsla för sådana virus.

• Det är mörkt. Jag påverkas mycket av omgivningen omkring mig. Vackra miljöer, sol och grönska har en positiv inverkan; mörker och slaskväder har en negativ inverkan.

• Det är kallt och allmänt otrevligt att vistas ute.

Den mest intressanta punkten är den första, så låt mig skriva lite om den.

Det är förmodligen flera faktorer² som ligger bakom min fobi för vinterns patogener:

• Från högstadiet och fram till och med läkarprogrammet betydde matematiken och naturvetenskapen allt för mig. Det var min passion i livet. Nu har jag förlorat den, när jag först tvingades sluta som lärare i matematik och sedan tvingades sluta som läkarstudent. Detta lämnade ett enormt tomrum hos mig – jag vet knappt vem jag är längre. Jag försökte fylla tomrumet med sång, och övre luftvägsinfektioner utgör ett mycket stort hot, om än inte permanent, mot talapparaten.

• De diffusa mun- och halsproblem med oklar bakgrund som jag haft sedan januari i år har gjort mig extra nervös (paranoid) inför den orofaryngeala slemhinnans hälsa.

• Jag är mycket mån om att alltid göra ett ”snyggt” intryck (lite som om jag vore den brittiska drottningens butler), och det är svårt om man har snuva, hes röst³, hosta och allmän irritation i halsen.

• Jag är väldigt mån om att aldrig skada eller stressa andra människor, och när man är sjuk riskerar man att smitta andra. Dessutom, om man har symtom riskerar man att stressa upp andra som är rädda för att bli smittade. (Jag själv blir numera mycket stressad om jag anar förekomst av förkylningsvirus eller calicivirus i min fysiska närhet, även om jag gör mitt bästa för att det inte skall synas. Och jag tror att den här typen av rädslor är hyfsat vanliga i i-länder.)

• Men den kanske största bakomliggande orsaken är att jag numera mår väldigt dåligt över lag, både själsligt och kroppsligt (hals, höft, …), och ofta funderar på hur länge jag kommer att orka fortsätta. Då känns det som om en ytterligare påfrestning – som t.ex. en virusinfektion – är långt ifrån vad jag skulle behöva.

  I mer abstrakta termer antar jag att min förmåga till coping är kraftigt nedsatt. Dels har vi PTSD:n efter traumat på och efter läkarprogrammet och universitetets rättsprocess mot mig (där jag inte fick någon chans att försvara mig), dels har vi min känsla av att inte ha någon framtid. Trots allt ser det ut som om jag aldrig kommer att få välja vare sig min livssituation eller mitt yrke själv. LiU satte i praktiken den sista spiken i kistan vad gäller mina fåfänga drömmar om att bli matematiklärare, läkare, pilot, … . Det är tråkigt, eftersom jag har svårt att leva utan någon sysselsättning som jag verkligen brinner för. Min hjärna funkar inte då.

Mina mycket noggranna hygienrutiner har emellertid inte haft någon imponerande effekt under hösten: jag har nu drabbats av min andra infektion med feber och halsont.

Jag verkligen avskyr den svenska vintern.

¹ Jag har slutat titta på Folkhälsomyndighetens (f.d. Smittskyddsinstitutets) calicivirusrapporter. Det enda som händer är att jag blir mer stressad av det.

² Privatpersoner, myndigheter och media tycker om förenklingar, men i verkligheten torde de flesta fenomen bäst beskrivas som multifaktoriella. Det är sällan jag numera tycker det känns rätt att säga att en ensam omständighet ligger bakom någon företeelse. Kanske beror den förändringen hos mig också på att jag numera funderar mycket mer på humanistiska frågor än på naturvetenskapliga.

³ Att påpeka att jag har hes röst vid en infektion är behäftat med viss fara för ett kortfattat svar från min sida, för jag är numera alltid så otroligt upprörd själv över det, och känner därmed inte för att få det bekräftat eller upprepat. Så ett tips är att i stället säga något i stil med ”vilken kraftfull röst du har i dag!”.

Höften har inte fungerat som den ska de senaste veckorna.

När jag promenerade hem sent på kvällen den 3 november kände jag av en viss smärta på vänster sida. Jag har haft ont i höften tidigare, så jag tänkte inte mer på det.

Under natten gjorde det emellertid så ont att jag inte kunde sova. Det är då man vill få i sig lite paracetamol och NSAID. Problemet var att jag hade tabletterna i köket, och för att komma från sovrummet till köket behöver man en fungerande höft. Varje belastning av höften – faktiskt varje rörelse – orsakade intensiv smärta, så det tog mig åtskilliga minuter att komma till köket. Jag fick luta mig mot väggarna och försöka ta mig fram genom att hålla i dörrhandtag, bänkar och annat som jag fick tag på. Det svåraste var att komma från ena sidan av köket till den andra, för då var jag tvungen att tillfälligt stödja mig på vänster ben.

När jag väl fått i mig tabletterna var det dags att gå tillbaka, och då fastnade jag mitt på golvet, stående på höger ben, och jag vågade inte röra mig ur fläcken av rädsla för att falla ihop om jag försökte sätta ner vänster ben. Till slut blev jag så trött i höger ben att jag riskerade att falla ihop ändå. Då trotsade jag smärtan och lyckades långsamt ta mig tillbaka till sängen utan någon olycka (aj, vad ont det gjorde).

Dagen efter hade smärtan lättat något, men jag kunde ändå inte promenera i normal takt. Vanligtvis går jag till och från jobbet och restaurangen i hög fart, men nu lyckades jag bara komma upp i kanske 20 % av normal fart, kraftigt haltande. Dumt nog valde jag ändå att promenera både till jobbet och till restaurangen. På kvällen blev smärtan mycket intensiv, även när jag höll höften helt stilla, så jag kunde inte sitta på restaurangen utan fick ta en taxi hem.

Jag lade mig i sängen, och blev där liggande. Jag försökte ta mig ur sängen, men lyckades inte: smärtan när jag rörde höftleden var för stor.

Efter 18 timmar ringde jag efter ambulans. De hjälpte mig ur sängen och körde mig till sjukhuset på en bår.

Undersökningen på sjukhuset gav inga nämnvärda fynd, så jag skickades hem med mer paracetamol och NSAID och en remiss till sjukgymnast.

Natten därefter fastnade jag i sängen igen. Jag behövde kasta vatten, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en stor mängd smärta (och en del läckage i samband med smärtan) kom jag till toaletten och fick tömma blåsan. Men sedan skulle jag ta mig upp från toalettstolen, och det är en väldigt krävande uppgift. Smärtan – och rädslan för smärta – gjorde att jag blev sittande länge.

De kommande dagarna blev det långsamt bättre, men sedan planade det ut.

De senaste två veckorna har ingen förbättring skett. Smärtan är inte längre intensiv, men den är nästan alltid närvarande vid belastning. Det gör ont när jag går, böjer mig ner, vänder mig i sängen, reser mig upp o.s.v. En del dagar kan jag inte promenera alls, andra dagar går det bra men i lägre fart och med en haltande gångstil. Kanske är det haltandet som gjort att jag nu också fått ont i nacken.

Sjukgymnasten hittade inget uppenbart fel på höften, så min förhoppning är att det kommer att bli bra av sig självt inom några veckor eller månader.

Trots allt känns det som om höften är ett av mina mindre problem.

De halsproblem som först uppträdde i mitten av januari i år försvann aldrig riktigt: jag har sedan dess nästan dagligen känt av obehag från munhåla och svalg.

Jag vet inte vad problemen beror på, men det verkar troligt att en betydande psykosomatisk komponent föreligger. Under året har jag varit konstant stressad. Det har tagit och tar otroligt mycket energi att hantera PTSD:n från läkarprogrammet och känslan av hopplöshet och allmän meningslöshet.

Dessutom kan sången ha haft en negativ inverkan på den upplevda orofaryngolaryngeala hälsan, men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro (fysisk påfrestning av talapparat). Sedan jag började sjunga har jag nämligen oroat mig väldigt mycket för hälsan i svalg och talapparat och t.ex. blivit väldigt rädd för alla former av virus som kan infektera de övre luftvägarna.¹ Den här oron kan – ironiskt nog – ligga bakom en del av problemen.

I den mån intensiteten hos halsproblemen har korrelerat med något så har det varit med nivån av sysselsättning: vid de få tillfällen jag har varit fullt sysselsatt med något spännande har jag ofta helt glömt bort halsen. Men större delen av tiden har jag varit ganska rejält uttråkad, och då har halsen gjort sig påmind. Jag tror det har varit värst på måndagarna: ibland har jag nästan haft svårt att andas. Möjligtvis har det då rört sig om lättare ångestattacker.

Den intellektuella tristessen har under året förvärrats något av det faktum att jag numera nästan aldrig är hemma och därmed ytterst sällan kan syssla med sådant som jag gjorde förr i tiden: utveckla mjukvara privat, skapa matematisk konst, skriva artiklar, skapa ordboksartiklar, se på film, läsa böcker. Nu går jag till jobbet tidigt på morgonen och kommer hem från restaurangen sent på kvällen, så det enda jag gör hemma är i princip att sova. Det blev så här i vintras och i våras: jag var så otroligt rädd för att upptäcka post från Linköpings universitet eller någon domstol att jag inte vågade gå hem från restaurangen på kvällarna.

Antagligen är det också stressen som ligger bakom den relativt stora viktminskningen efter läkarprogrammet (kanske 15–20 kg). Jag räknas numera som underviktig med ett BMI strax under 18.

Så även om halsproblemen kan ha en viss fysiologisk bakgrund så är det nog i hög grad psykologiska mekanismer som är verksamma. Skulle jag t.ex. mirakulöst komma in på Trafikflyghögskolan (eller om något annat riktigt roligt skulle inträffa, så att jag också blir sysselsatt och får en känsla av mening och av en framtid), skulle antagligen vikten gå upp och halsproblemen förpassas till historien.

¹ Det här kan låta märkligt, men man får beakta omständigheterna: från början höll jag på med matematik och naturvetenskap, och de betydde allt för mig i livet. Sedan tvingades jag sluta med det, och försökte bygga upp ett nytt liv inom medicinen. Så tvingades jag sluta med det också. Med sången försökte jag desperat hitta något nytt att leva för.

Jag mottog i fredags med posten ett brev från Högsta förvaltningsdomstolen. Jag har lagt brevet på en plats där jag inte ser det. Tidigare har sådana brev nästan utan undantag lett till att polisen kört mig till sjukhuset, att jag skurit mig i armarna eller ännu värre. Men det behöver inte bli så den här gången. Det är ingen som vet.

Det kan hända att jag öppnar det på onsdag eftermiddag. Då har jag lite extra stöd runtomkring mig.

Uppdatering (2019-09-30 23:43): Jag öppnade kuvertet under onsdagskvällen. Jag fick under kvällen och dagarna efter otroligt mycket stöd av och kärlek från människorna omkring mig. Det är något jag inte är van vid sedan tidigare, och jag känner mig väldigt tacksam, rörd och lite överväldigad.

Människor har lätt för att döma.

De hittar någon ”dålig” egenskap hos en annan person och förlorar sedan, via psykologiska mekanismer, större delen av sympatin för henne och viljan att hjälpa henne.

• ”Det inte synd om henne eftersom hon X. Då får hon skylla sig själv.”

• ”Jag tänker inte hjälpa henne så länge som hon Y.”

• ”Hon måste sluta med Z, annars är hon inte välkommen här.”

Hur många gånger har jag inte hört sådana kommentarer.

Jag tror att det nästan alltid handlar om bristande förståelse hos den som dömer.

Om personen som dömer fick pröva att leva i den dömdas situation skulle hon kanske inse att allt inte var så enkelt som hon trodde. Kanske skulle hon inse hur hemsk situationen som den dömda hamnat i faktiskt är, vilket enormt lidande den kan innebära och hur otroligt utsatt den dömda är. Kanske skulle hon förstå att den dömdas till synes ”dåliga” agerande är fullt förståeligt eller rent av välmotiverat eller oundvikligt (t.ex. av medicinska orsaker). Kanske skulle hon själv agera precis likadant – eller ännu ”värre”.

Det är lätt att döma när man inte vet vad man pratar om.

Hur upprörd jag blir när jag hör kommentarer av den här typen beror på hur utsatt den dömda ser ut att vara. Om hon är en stark och självständig person med mycket skinn på näsan, en fungerande livssituation som hon trivs i, ett fungerande socialt nätverk, fungerande skyddsnät o.s.v. så bekommer kommentarerna mig inte, åtminstone inte så länge den som dömer besitter ringa eller måttlig makt över den dömda.

Om kommentarerna däremot riktar sig mot en person som jag ser är utsatt och ensam och i behov av stöd och hjälp från sin omgivning, så kan jag bli riktigt upprörd. Faktiskt är det få företeelser som kan få mig argare.

Mot slutet av min sista termin på läkarprogrammet, den där hösten 2016, mitt under den värsta krisen, hade jag en del kontakt med några få klasskamrater.

Jag minns att jag fick ett sms från en av dem. Han föreslog att jag skulle tänka på Jesus och söka tröst i hans berättelse.

Jag hade alltid varit en renodlad naturvetare i själ och hjärta, med den vetenskapliga metoden sedan barnsben hårdkodad i storhjärnsbarken, ovillkorligen negativt inställd till all form av religion, vidskepelse och pseudovetenskap. Så jag kände en viss tveksamhet inför sms:et. På ett etiskt plan tyckte jag också det var aningen tveksamt att bemöta en sårbar människa i kris med religiös propaganda, även om jag förstod att han bara hade goda avsikter.

Men jag blev ändå inte nämnvärt upprörd och en av anledningarna var att jag faktiskt fann en tröst i Jesus berättelse.

På grund av min neuropsykiatriska variation hade jag vuxit upp i princip helt utan vänner, med årtionden av svår depression och ångest som följd.

Jag hade aldrig haft någon att prata med, eftersom ingen tog problemen på allvar – den typen av problem som jag hade ”finns inte” i Sverige, ingen har hört talas om sådant. Jag hade heller inte på långa vägar några förutsättningar för att lyckas med att bilda familj och i praktiken dåliga förutsättningar för komma dit jag ville yrkesmässigt. För att lyckas på arbetsmarknaden räcker det ju inte med toppbetyg och yrkeslämplighet – man behöver armbågar, en förmåga att inte beskriva sig själv 100 % objektivt, en bakgrund som inte inger osäkerhet, en ork att byta livssituation, ett mod att överge de invanda dagliga rutinerna.

Jag ville alla väl på läkarprogrammet, var övertydlig med det, och en betydande del i min akuta kris den hösten var mitt engagemang för en utsatt släkting i en släktkonflikt, men jag blev bemött av förakt och fördomar av lärarna på läkarprogrammet. Tillsammans med universitetets rektor författade de sida efter sida med text, som utmålade mig som en dålig människa utan självinsikt och empatisk förmåga, som utgjorde en fara för sin omgivning. Allt snyggt och proffsigt formaterat på Linköpings universitets officiella brevpapper. Det objektiva underlaget för deras utsagor var mycket oklart, och texterna innehöll åtskilliga osakligheter och en del rena faktafel. Deras mål var att få mig portad från all svensk högskoleutbildning, till synes av politiska eller ideologiska skäl eftersom jag redan hoppat av utbildningen när de skickade in sin anmälan till HAN. De ville slå in sista spiken i kistan för mina fåfänga drömmar att komma någonstans i livet.

Med tanke på det otroligt dåliga skick jag befann mig i hade jag behövt mycket värme, stöd och hjälp från LiU och klasskamraterna, men fick i stället mottaga förakt och fick stora, livsavgörande, rättsliga åtgärder mot mig. Hela mitt sociala sammanhang, min självkänsla och allt framtidshopp togs abrupt ifrån mig när jag var som svagast. Det är ett recept på att ta död på en människa.

Under vintern påbörjades en plågsam rättsprocess som pågår än i dag, tre år senare. Jag har tappat räkningen på hur många gånger polisen hämtat mig när de varit rädda för suicid och stressen för min familj har varit omänsklig. Det går inte en timme utan att jag plågas av minnesbilder av det som läkarna och rektorn och klasskamraterna skrev och sade, och det tar otroligt mycket energi från mig att hantera PTSD:n och dess följder.

Tillbaka till hösten 2016: Mitt i all hopplöshet och förtvivlan kändes det tryggt att tänka på Jesus, som fått utstå en ännu större prövning. Jag var inte ensam. Även formuleringar som ”Gud ger de största prövningarna till sina starkaste soldater” skänkte en viss tröst. Det är fascinerande att den kristna tron kan ge så mycket även för en icke-troende. Det säger något om styrkan i religionen, om inte annat än för coping.

Under hösten och vintern var det några få klasskamrater som uttryckte förvåning över universitetets agerande och tog kontakt med mig. Nästan samtliga av dessa var antingen troende kristna eller med utländsk bakgrund. Man kan undra varför, och jag har en del hypoteser (som jag skriver om i Ändlös längtan). Under 2018 sökte jag mig alltmer till den vackra domkyrkan, där jag fick prata med präster och diakoner när hopplösheten och förtvivlan höll på att ta död på mig, typiskt efter att jag mottagit brev från LiU eller någon domstol. Det var väldigt känslosamma och fina möten.

Det må så vara, att naturvetarna har bättre koll på hur universum och naturen fungerar, medan de religiösa lättare får för sig saker som kanske inte riktigt (eller alls) stämmer. Men vad betyder faktamässig korrekthet om man tappat förmågan att se människan och bemöta henne med värme och respekt? Det betyder inget.

Hösten 2018 gick jag med i Svenska kyrkan.

Jag är för närvarande inte en aktiv medlem. Jag har knappt besökt domkyrkan på över ett halvår. Anledningen är att jag har andra platser (eller, rättare sagt: en annan plats) att vara på, som är så bra att jag inte känner något behov av att vara någon annanstans. Men jag är ändå glad över att jag nu är medlem, och kanske blir jag mer aktiv i framtiden.

Att leva är som att befinna sig alldeles ensam i vattnet mitt ute på havet.

Man klamrar sig desperat fast vid de få livbojar man hittar och är ständigt orolig för att bojarna som för stunden håller en uppe skall gå sönder och börja sjunka.

Något som inte alla förstår är att en del av bojarna i vattnet inte förmår hålla en flytande, trots att de ser helt dugliga ut. Man skäms och känner sig otacksam när man överger en sådan boj, men man har inget val.

Ingen boj skänker emellertid evigt liv. Man är väl medveten om att man en dag kommer att tappa taget och sjunka till havets botten. Kanske i morgon, kanske om tio år.

Till dess stannar man vid sina bojar.

(Det man inte förstod var att havet var en bassäng. Man hade när som helst kunnat ställa sig på golvet och ha huvudet ovanför vattenytan.)

Ofta är en persons mentala ohälsa inte märkbar för hennes omgivning, annat än för de allra mest observanta. Och även om någon kan ana ohälsan, så är det stor risk att hon underskattar dess omfattning och vidden av dess konsekvenser för den drabbade. Lidandet kan vara hur stort som helst, utan att det syns.

Därför är risken stor att den drabbade inte får den hjälp och det stöd hon behöver av människorna omkring henne.

Något som däremot syns mer än väl är de konsekvenser som ohälsan kan ge upphov till. Det är inte ovanligt att en person som lider av mental ohälsa inte lyckas leva upp till alla förväntningar som hon har på sig, vad gäller arbetet, familjen, bekanta. Det blir sjukfrånvaro, sämre prestationer, saker blir inte gjorda, personer känner sig försummade av henne.

Då är det lätt hänt att omgivningen reagerar med besvikelse och ilska – men inget kunde vara mer oändamålsenligt.

I stället för att klandra personen för de tre sjukdagarna borde man hylla henne för att hon orkade med de tio andra dagarna. Kanske har hon under dessa dagar utfört sina plikter trots en ångest och en oro och en trötthet som ingen annan ens kan föreställa sig. Kanske hade de som klandrar henne inte förmått arbeta någon av dessa dagar under likvärdiga förutsättningar.

Varje människa med mental ohälsa förtjänar en guldmedalj för allt hon orkar med!

Fortsättning på artikel 506.

I BBC:s värdefulla inslag om sexköp för funktionsnedsatta betonades de funktionedsattas utanförskap och utsatthet – och deras behov av fysisk närhet. En av de intervjuade personerna förklarade att ”[t]here are some parts of you that do die” om du permanent lever i utanförskap vad gäller fysisk närhet. Inslaget präglades över lag av medmänsklig värme och av en förståelse för såväl den mänskliga situationen som för samhällets ansvar för de utsatta – på ett sätt jag aldrig sett i svensk media.

En bidragande faktor för mitt engagemang i frågan är så klart min egen bakgrund.

Som framgår av min biografi och boken Ändlös längtan gjorde min neuropsykiatriska variation att jag växte upp nästan helt utan vänner och i synnerhet helt utan någon fysisk närhet.

Redan på lågstadiet visste jag att mina chanser att få en partner var i praktiken exakt noll. Detta ledde till ett enormt utanförskap och lidande under hela uppväxten, svår depression och daglig ångest som snart gjorde vardagen ohållbar och skulle få enorma konsekvenser för mitt fortsatta liv. Det svåraste var att leva i ett samhälle där ”alla andra” hade vänner och partners, och där ”ingen” visste om att det fanns folk som levde i utanförskap.

Rent kliniskt rörde det sig helt klart om ett trauma av kolossal magnitud. Men det var inte ett av de trauman som samhället kände till. Om en person utsätts för långvariga sexuella övergrepp som barn, blir traumatiserad av en uppväxt i en krigszon, förlorar sitt barn i cancer eller blir utsatt för eller får bevittna tortyr, så förstår alla de psykologiska konsekvenser som detta orsakar. Samhället och sjukvården förstår hur allvarligt det är och vet att resurser måste sättas in – ibland finns till och med specialistkompetens för aktuell problematik.

Men ingen hade hört talas om att ”brist på flickvän” (en populär men väldigt onyanserad sammanfattning av problematiken) kunde ge några men för livet. Ingen i min närhet förstod hur stort traumat var för mig, vilka men det hade gett och skulle ge, hur stor den kliniska betydelsen av traumat skulle bli. Dels gjorde detta så att jag inte fick någon hjälp, trots att jag var helt öppen med mina problem sedan högstadiet/gymnasiet, dels utgjorde samhällets nonchalans ett trauma i sig.

Jag inbillar mig att mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut i dag (som det är nu tampas jag dagligen med svår ångest, PTSD och OCD, i synnerhet efter LiU:s behandling av mig) om samhället hade förstått och lyssnat. Tänk om någon under högstadiet hade sagt till mig ”Gud, vilket liv du har levt. Jag förstår hur enormt mycket du har lidit. Men vet du vad? Vi [t.ex. BUP] skall göra allt vi kan för att hjälpa dig, och vi har experter på området.”

En annan sak som jag tror hade kunnat förhindra den totala urspårningen hade varit ifall sexköp varit lagligt i Sverige, åtminstone för personer med läkardiagnosticerad oförmåga att på egen hand skaffa vänner eller fysisk närhet.

Alldeles för sent (förra året, 2018), åkte jag till Danmark och fick träffa jämnåriga kvinnor som jag fick en del fysisk närhet av. Det rörde sig mest om kramar och handhållning, eftersom ”mer avancerad” fysisk närhet både är något jag ogillar och något som vore alldeles för svårt för mig. Och nu, ett år senare, märker jag att den känsla av utanförskap som sedan förskoletiden orsakat så otroligt mycket lidande för mig, inte finns längre. Danmarksresorna är nästan säkert en av de två omständigheter som ligger bakom denna förändring.

Hade det svenska samhället (1) visat förståelse och empati för mina problem redan under skoltiden och (2) lett mig till säker och trygg fysisk närhet vid första möjliga tillfälle, är jag nästan övertygad om att urspårningen hade kunnat undvikas. Kanske hade jag i dag varit en frisk och lycklig människa, väl integrerad i det svenska samhället, kanske som matematiklärare eller som läkare.

Jag hoppas innerligt att det svenska samhället någon gång

• kommer att förstå att den sorts problematik som plågade mig under hela min uppväxt och mitt tidiga vuxenliv faktiskt kan utgöra ett enormt trauma

• kommer att förstå att denna problematik inte är något som personen ifråga själv har valt och inte på något sätt innebär att han eller hon är en ”dålig” människa

• kommer att kunna visa empati och stötta personer med den typen av problematik, t.ex. genom en attitydförändring, bättre kunskap och – eventuellt – legalisering av givande av fysisk närhet under trygga, säkra och motiverade former.

Jag betvivlar emellertid att jag kommer att få se en sådan attitydförändring i Sverige under min livstid.

Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan.

Jag brukar inte kommentera inslag och artiklar i media. Oftast har jag inget att säga, eller så suckar jag tyst för mig själv när jag läser en nyhetsartikel där det märks att författaren har en tydlig politisk färgning och bara visar ena sidan av myntet. Framför allt SVT brukar publicera artiklar där den rådande svenska politiska agendan är övertydlig, vilket antagligen är uppenbart för de flesta icke-svenska läsare.

Brittiska BBC håller högre kvalitet och det är deras media jag konsumerar mest av.

Och i dag fick jag syn på ett BBC-inslag som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen. Inslaget handlar om hur funktionsnedsatta i Storbritannien har möjlighet att köpa sexuella tjänster.

I inslaget pratas det om de funktionsnedsattas utsatthet, livssituation och utanförskap – och om deras behov av närhet. Inslaget diskuterar sexköp utan att döma vare sig utövare eller kund. Det är inte på långa vägar något tal om att sexarbetaren blir utnyttjad. I stället slås jag av den värme och förståelse som den intervjuade sexarbetaren och andra i inslaget visar gentemot de funktionsnedsatta klienterna.

En intervjuad sexterapeut har följande att säga:

Someone could make an incredibly powerful argument that this is a basic human right. Ok, you don’t die from a lack of sex like you do from a lack of food and water, but really? There are parts of you that do die. […] I think if people are unable to do certain things in society, then society should take a corporate responsibility to help.

Det här är ett ämne som SVT aldrig skulle ta upp på samma sätt. Om SVT skulle ta upp något liknande så skulle det heta att de funktionsnedsatta är dåliga människor som utnyttjar utsatta kvinnor och att samhället måste få ett stopp på det. Antagligen skulle de visa bilder på en polisinsats mot sexköp.

En av de få sympatiska läkare jag träffat det senaste året nämnde att även Danmark har en liknande syn på sexköp till funktionsnedsatta.

Jag hoppas att Sverige någon gång kommer att komma ikapp Danmark och Storbritannien.

Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan.

Läs mer i artikel 507.

As noted in the announcement of release 3.1.3 of Rejbrand Text Editor, the new version has an improved file statistics feature that compiles a list of the unique words in the text.

In this article, I’ll be discussing the behaviour and implementation of this feature, for the sake of both documentation and academic interest.

The goal

Writing a computer program that counts or extracts the words in a given text might seem like a very simple task, and to some extent, it is. Every programmer can write a rudimentary word counter or word extractor in a minute or two, and it will work pretty well in most cases.

But if you want it to produce the most desirable output in every possible case (which might even include different human languages), you’ll soon find out there are numerous subtleties involved. Eventually you’ll find out that writing an algorithm that works for all input is impossible, at least without relying on human-language dictionaries. Hence, the task is to create an algorithm that works well in most cases.

The basics

If a computer science teacher were to ask her students to write an algorithm in plain C or Pascal that counts the number of words in a text, I suppose most of the students would base their algorithm on the same general idea. They would iterate over the text, one character at a time, and keep track of when they enter and leave a word based solely on the current state (inside a word or not) and the nature of the current character. In Pascal-like pseudocode,

function WordCount(const AText: string): Integer;
var
  InWord: Boolean;
  i: Integer;
begin
  Result := 0;
  InWord := False;
  for i := 1 to Length(AText) do
    if InWord then
    begin
      if IsWordSep(AText[i]) then
        InWord := False;
    end
    else
    begin
      if not IsWordSep(AText[i]) then
      begin
        InWord := True;
        Inc(Result);
      end;
    end;
end;

However, I imagine they would not all use the same test for the “nature” of the current character. In other words, they would define IsWordSep differently. Some would likely test for whitespace, while others would test for non-letters. Specifically, this amounts to defining IsWordSep(chr) as IsWhitespace(chr) and not IsLetter(chr), respectively.

For very simple input, like “I love cats!”, these choices give the same result. But if you attempt anything more involved, you will notice some differences:

Indeed, the letter-based approach sees the apostrophe (and its typographical version, the right single quotation mark), hyphen, and period as word separators. Furthermore, if the “is a letter” test is based on the naïve assumption that the only letters are the ASCII characters A to Z and a to z, the algorithm also fails on input containing words with non-English letters. (But I suspect that most modern programming languages and libraries offer a Unicode-based “is letter” function.)

Notice that IsWhitespace(chr) implies not IsLetter(chr), so the letter-based approach will always yield more numerous but shorter word candidates. The problem is that it goes too far: indeed, as we have seen, some words contain non-letter characters such as apostrophes, hyphens, and periods.

It should be clear that the whitespace-based approach is to be preferred, especially since we want to extend the algorithm from a simple word counter to a word extractor, and we certainly don’t want it to return “didn”, “t”, “s”, “e”, and “g” as words in these examples.

Word extraction

Turning a word counter into a word extractor might seem entirely trivial, but there are still a few things to watch out for. Consider the following example:

The whitespace-based approach will extract twelve suggested words from this text:

• I
• have
• one
• dog,
• two
• rats
• (!),
• and
• three
• birds
• (all
• parakeets).

Here we observe an issue: punctuation is attached to the suggested words. We need to trim the suggested words, that is, to remove leading and trailing punctuation. Doing so, we end up with

• I
• have
• one
• dog
• two
• rats
• and
• three
• birds
• all
• parakeets

discarding all empty words that are produced in the process.

Ironically, the letter-based approach would have saved us from this extra step, but we have already ruled out that approach, since it fails on words containing apostrophes, hyphens, periods, etc.

Notice that we only trim leading and trailing punctuation from the suggested words, and no other non-letters. For instance, we do want “The precursor is 7-dehydrocholesterol.” to produce

• The
• precursor
• is
• 7-dehydrocholesterol

This is perhaps even more important in Swedish, for instance, where we have words like “50-öring” (50-öre coin) and “20-åring” (20-year-old (n.)).

The RTE implementation

The word extractor in Rejbrand Text Editor 3.1.3 is based on the approach outlined above: it first splits the text into suggested words based on a list of word-separating characters (mainly whitespace), and then removes leading and trailing punctuation from the word candidates. Additionally, it verifies that the final suggested word contains at least a single Unicode letter, so that “I have 539 books ☺.” will yield only “I”, “have”, and “books”.

Word separators

By default the list of word-separating characters include all Unicode whitespace, “/” (U+002F: SOLIDUS), the em dash “—” (U+2014: EM DASH), “<” (U+003C: LESS-THAN SIGN), “>” (U+003E: GREATER-THAN SIGN), and “=” (U+003D: EQUALS SIGN). Hence, RTE adds a few non-whitespace characters to the list of word separators. The idea is to include only characters that very seldom are part of words (that is, they don’t do any harm being on the list), but occasionally serve as sole word separators (that is, they are needed on the list).

Thus, I obviously don’t include the apostrophe (or the right single quotation mark), hyphen, and period. But I also refrain from including characters like the exclamation mark, the question mark, colon, semicolon, and parentheses.

Parentheses

For instance, consider the case of parentheses. They do occur within words:

(Thus, parentheses would do harm on the list.)

Furthermore, when they are not part of words, they are nearly always adjacent to whitespace:

(Thus, they are nearly never sole word separators, so they are nearly never needed on the list; in this case, whitespace will split the text into the appropriate words.)

Colon

Similarly, the colon is used in Swedish to connect a suffix to an initialism, digit, letter, or code:

In some special cases, it is also used to mark contractions (S:t). And, just like the parentheses, when it doesn’t belong inside a word, it is nearly always adjacent to whitespace:

Relational operators

The equals sign (=), the less than sign (<), and the greater than sign (>) are very rarely parts of words, but they do sometimes act as sole word separators, at least in semi-technical contexts. Hence, it arguably makes sense to add these characters to the list of word separators.

Solidus

The most difficult decisions to be made are those regarding solidus, the en dash, and the em dash.

I chose to include solidus (/) as a word separator because it frequently acts as a sole word separator, often semantically equivalent to an inclusive or exclusive or or a mathematical division:

Still, in some cases the solidus is a part of a word: RTE will incorrectly parse “s/he” as “s” and “he”. Also, it is questionable whether or not it is desirable to parse “km/h” as “km” and “h”.

Dashes

Turning to dashes, I chose not to include the en dash as a word separator, because this character sometimes occurs inside words, especially in Swedish:

It would indeed be unfortunate if this were parsed as “2-segern”, “dotter-relation”, “Danmark-matchen”, etc.

And, when it is not used within words, the en dash usually has whitespace next to it:

In some cases, it doesn’t matter if it is a word separator or not, since the dash is surrounded by numbers:

But in other cases, the RTE behaviour is potentially unwanted:

The em dash is not used in Swedish. In English, it is often used like the en dash to introduce a break in a sentence (often like a colon) or (paired) to set off a parenthetical statement (like a pair of commas or parentheses), but typically without the surrounding whitespace. In addition, it is very rarely used within words. Therefore, it should be considered a word separator.

Source-code mode

The remarks made so far applies to human-language texts. For source code, the described approach fails rather badly. For instance, if you try to extract the words of

Box.X := (Self.Width - Box.Width) / 2;
RedrawObject(Frame, True);
RedrawObject(Box, True);

you likely expect to get the individual identifiers (“Box”, “X”, “Self”, “Width”, “RedrawObject”, “Frame”, “True”), and not things like “Box.X”, “Self.Width”, “Box.Width”, “RedrawObject(Frame”, and “RedrawObject(Box”.

Essentially, in source code, you’d want the programming language’s operators (and other kinds of tokens that separate identifiers) to act as word separators. In Rejbrand Text Editor, you can enable such a “source-code mode” in the statistics dialog box. This will add the following characters to the list of word separators:

.,;:-+*/=()[]{}<>|\%&@~!?

This certainly makes a huge difference in source code. Instead of getting a hundred different “words” beginning with “Length(”, you get a single word “Length” (with a high count).

The following example shows the effect of source-code mode in an actual Pascal file. Without source-code mode, there are many unwanted combinations of identifiers, rendering the list nearly useless:

On the other hand, with source-code mode enabled, the word list very neatly lists all source code keywords, identifiers, textual operators, and string literal words.

Notice that the additional word separators don’t include the apostrophe or the right single quotation mark, so the algorithm will still handle string literals containing English contractions well. Typically, these characters aren’t necessary as word separators even in source code, since in source code they are typically next to parentheses, commas, colons, semicolons, or equal signs, if not whitespace.

In fact, source-code mode often works well enough in human text to be useful there too, should you need to split words on hyphens, say.

Word-separation issues

No matter how carefully you design your algorithm, you will not be able to make it work all of the time, at least not without using dictionaries.

Words containing spaces

A Swedish “Harry Potter fan” could be called a “Harry Potter-fantast”. While it makes sense to say that “Harry Potter fan” consists of three words (“Harry”, “Potter”, and “fan”), it is less ideal to claim that “Harry Potter-fantast” consists of the two words “Harry” and “Potter-fantast”. The problem is that “Harry Potter-fantast” is a single compound word constructed from “Harry Potter” and “fantast”, but the first word of the compound, “Harry Potter”, contains a space.

Similarly, “Datorn är Windows 7-kompatibel” (“The computer is Windows 7 compatible”) will produce the word “7-kompatibel”, which makes no sense at all.

And in English, you might want to consider “a priori” a single word. Again, not possible.

Words ending with a period

Some words end with a period, such as English “e.g.”, “i.e.”, “etc.” and Swedish “t.ex.”, “bl.a.”, “o.s.v.”. These periods will unfortunately be lost. You might be tempted to attempt to guess whether the period is part of the word or not based on the surrounding text, but will find that to be a very difficult problem in general (really, it is not doable).

The best way to fix this issue is likely to give the algorithm access to a list of common words ending with period. RTE doesn’t use such a list.

Words containing parentheses

As noted above, some words contain parentheses:

Unfortunately, leading and trailing parentheses will be lost, leaving garbage behind: “dog(s”, “un)healthy”, “X)HTML”. This would be possible to fix by an addition to the algorithm:

When a leading or trailing parenthesis is to be removed, check if (1) the next character is not punctuation and (2) removing the parenthesis would leave a word with unbalanced parentheses. If both conditions are met, keep the parenthesis.

I almost decided to implement that addition, but decided not to. Indeed, that would be an example of a non-trivial amount of added logic that would improve the algorithm’s output only for a tiny fraction of all possible input. And maybe there are even words that are supposed to contain unbalanced parentheses? Of course, they might also end up next to a sentence-level parenthesis.

Still, I do suspect the benefits of such an addition would outweigh the potential problems, so I am a bit tempted to implement it in a future release.

Character case issues

Rejbrand Text Editor compiles a list of the unique words of the text, together with the frequency of each word. Hence, the algorithm must be able to compare words for equality. Typically, you do want this comparison to be made in a case-insensitive manner. For instance, if a text contains five instances of “cats” and two instances of “Cats” (the first word of a new sentence), you want the list to contain the word “cats” with a count of 7.

By default, Rejbrand Text Editor does compare words in such a case-insensitive manner, but the statistics dialog box contains an option to enable case-sensitive comparisons.

Consider the following example:

Notice that “she”, “the”, and “many” are compared case-insensitively. More importantly, notice that they are presented in their lower-case forms in the word list, while “Emma” is capitalized.

This is not made possible thanks to a dictionary of known names, but to a very simple rule: If a word is present multiple times in the text in different character-case versions and an all-lower-case version is present, then the all-lower-case version will be displayed in the list. Otherwise, the version of the first instance of the word will be used.

This way it is guaranteed that every word displayed in the list is in a form actually present in the file, and a best effort is made to determine if the word has to be capitalized or not. But of course, the approach isn’t perfect: remove the middle sentence and you’ll find “Many” capitalized in the list.

Options

The Options button in the statistics dialog box contains options that affect the computation behind the statistics and the presentation of the computed data. We have already discussed the source-code mode and case sensitivity.

To illustrate the statistics feature in action, I downloaded a few books from Project Gutenberg. Some of these use unspaced double hyphens instead of the en or em dash as sentence-level punctuation, so either you have to replace all such double-dashes with spaced en dash or unspaced em dash, or you have to enable source-code mode.

Graph options

By default, the word-length distribution graph displays the length distribution of all words in the text. Hence, stop words like “a”, “the”, “and” will make the graph heavy on the left side. If you enable the Graph unique words option, you will instead be presented with the length distribution of the unique words of the text, typically making the graph more bell-shaped. (Often source-code mode helps as well.)

By the way, the diagram is interactive. You can click any bar to display the data behind it.

Sorting

The word list can be sorted in different ways. By default, the list is sorted by frequency:

(Pride and Prejudice by Jane Austen)

It can also be sorted alphabetically, case insensitively:

If you sort it alphabetically but case sensitively, you almost get a list of all proper nouns at the top:

If you sort by word length, you are likely to get hyphenated words such as attributive compound modifiers at the end:

Enabling source-code mode, you get rid of those:

Sometimes, you find something interesting at the bottom:

(The Complete Works of William Shakespeare)

I have published a new version of my text editor. Compared to the previous version, 3.1.2, the new version 3.1.3 introduces two new features and fixes a small number of minor issues.

• New feature: The Statistics dialog box has been improved. It now compiles a list of the unique words of the file and displays this information in a sortable table. The user may specify options determining how words are extracted from the text and how they are to be compared for equality. In addition, a diagram displays the distribution of word lengths.

  

• New feature: It is now possible to specify flags as command-line arguments, telling the new RTE instance how it should open the files given on the command line. For instance, you might go to a particular line or initiate a search operation. (See full documentation.)

• Minor improvement: The computation of the suggested file name of a new file is improved.

• Minor improvement: The editor now works better with Windows’ high-contrast themes.

• Minor issues fixed.

Rejbrand Text Editor can be downloaded at the Rejbrand Text Editor web page.

Jag har nu semester och det känns välbehövligt. Jag har den senaste månaden haft mycket besvär med ångest, oro, stress, PTSD:n och OCD:n. Även halsbesvären har varit mer påtagliga.

Halsen tyckte jag var på bättringsvägen för några veckor sedan, och jag tog därför kontakt med sångpedagogen igen efter nästan ett halvårs uppehåll. Så snart vi hade bokat en ny tid blev emellertid halsen värre igen, det tog nog bara några minuter.

Trots det gick sånglektionen oväntat bra.

Jag vet inte vad halsproblemen beror på. Om jag måste gissa föreligger någon form av högst verklig irritation i slemhinnan (av fysikalisk, kemikalisk eller biologisk orsak), om än måttlig, samtidigt som psykologiska faktorer kraftigt påverkar upplevelsen av irritationen.

Min förhoppning är att den lägre stressnivån under semestern skall göra så att halsproblemen försvinner, så jag slipper kontakta sjukvården igen. Jag avskyr att ha med sjukvården och med läkare att göra. Möjligtvis är det naivt att tro att en stressfri tillvaro i sig skall ta bort ett förmodat kroppsligt besvär, men i det här fallet kan det fungera. Om inte annat så läker ju mycket ändå av sig självt med tiden.

Hoppas bara att inte universitetet eller domstolen hör av sig under sommaren. Det har gått så lång tid att de nu borde hitta någon annan att sparka på.

Man kan ibland bli besviken på någon i ens omgivning, när hon gång på gång gör saker som sårar eller skadar på annat sätt.

Då får man komma ihåg att hon kanske ändå gör så gott hon kan utifrån sina egna förutsättningar och utifrån de förutsättningar som hennes omgivning – som man själv är en del av – ger henne.

I sådana situationer är ofta det bästa man kan göra att med stort tålamod acceptera läget som det är, fortsätta att vara en så bra medmänniska för henne som man bara kan vara, och – eventuellt – fundera på vad man själv kan göra för att bättra på hennes förutsättningar.

Och ibland slutar det med att man en dag blir positivt överraskad när hon plötsligt visar upp helt nya sidor av sig själv och det gamla beteendet hamnar i skymundan bakom något mycket finare. Det är roligt!

På grund av byggarbete har jag blivit tvungen att gå en annan väg till och från jobbet de senaste veckorna.

I början valde jag den väg som påbjöds av de orangea vägskyltarna, men häromdagen upptäckte jag att det blev närmare att gå genom den stora kyrkogården. Och det visade sig vara en mycket trevligare väg.

Det är härligt att promenera i grönskan i det varma vårvädret. Det ger mig möjlighet att insupa naturen med syn, hörsel och luktsinne. Men det är också något extra just med griftegården: det vilar ett lugn och en tidlöshet över platsen. Gravstenarna berättar historier om människor och platser från en svunnen tid. Många av dessa människor levde större delen av sina liv på 1800-talet, i en helt annan värld än den vi lever i i dag. Jag undrar hur deras liv såg ut.

Det är mer regel än undantag att de bortgångna beskrivs med sina yrkestitlar: jag läser om folkskollärare, ingenjörer, direktörer, fanjunkare, grosshandlare, fabrikörer, apotekare, godsägare, lantbrukare, boktryckare. En och annan greve, jubeldoktor, kapten, överstelöjtnant och Kinamissionär pockar på min uppmärksamhet. En människas yrke har alltid påverkat hennes identitet och levnadsvillkor, och antagligen spelade yrket en ännu större roll under tidigare sekel. En människas yrke är lite som den roll hon spelar i den pjäs som kallas samhället.

Utöver titlar kan jag läsa om familjeförhållanden och ana livsöden. Många är begravda med familj i allmänhet och maka eller make i synnerhet. Hur såg vardagen ut för bokhandlare Erik och hans maka Jenny under det tidiga nittonhundratalet?

Somliga stenar vittnar om tragedier. Ett barn fick bara leva i tre dagar. Och häromdagen upptäckte jag en grav prydd med hjärtformade stenar: ”Älskade far” och ”Älskade make”. Han blev bara medelålders, och det hände för inte länge sedan. Då grät jag en bit på vägen.

Jag slås också av hur många av gravarna som är regelrätta monument, riktiga konstverk. Stora skulpturer av änglar. Det känns ståtligt, och jag upplever det inte som ”cold and monumental”.

Jag tittade på brevet från domstolen i går kväll, och jag tror att det var dåliga besked (men jag har svårt att förstå det juridiska språket). Jag har legat sömnlös under natten och fantiserat om allt från schweiziska dödskliniker till att helt enkelt sluta äta. Jag är oskyldigt dömd och jag orkar inte längre. LiU hittade en människa i djup kris som aldrig fått en chans i samhället (eller någon hjälp av universitetet han varit på i tio år) och alltid velat alla väl och utsatte honom för ett övergrepp som gett honom men för livet.

Uppdatering (2019-05-19 23:54:04): Jag har för avsikt att inom några dagar skicka detta brev till domstolen. Om du som läsare tycker att jag borde ändra någon formulering, hör av dig till mig snarast.

I have published a minor update to my text editor. The changes made between the previous version 3.1.1 and the new version 3.1.2 mainly address quality issues:

• The application no longer crashes if you try to reload (File/Reload or Encoding/*) a file that is locked by another process.

• The Application Error dialog box now contains an option to terminate the process, optionally saving all open text buffers (tabs) to a backup folder first.

• The Compare Buffers dialog box now looks good even without Windows’ visual themes enabled.

• Two minor documentation bugs fixed.

• Minor issues fixed.

Fick brev från domstolen i veckan, men har inte vågat öppna (eftersom jag tidigare inte klarat av att hantera innehållet i brev i det ärendet). Jag ville åtminstone få helgen i ro. Men under fredag kväll drabbades jag av panikattack och polisen körde mig till akutpsyk.

Uppdatering (2019-05-11 09:31:01): Hög ångestnivå i dag. Väldigt trött men kan inte få ro i sängen.

När man pratar med en annan människa kan man få henne att känna sig som världens viktigaste. Genom att välja vad man säger – och hur man säger det – kan man visa att man tycker om personen, bryr sig om henne, delar hennes glädje och tar hennes bekymmer på allvar. Den här är en möjlighet man bör utnyttja ofta.

Det är fantastiskt vilken effekt ett sådant bemötande kan ha, både för den som ger och för den som tar emot.

Jag minns en dag i höstas. Jag kom till restaurangen på kvällen efter mörkrets intåg. Mörkret på Linköpings gator var dock ingenting jämfört med min sinnesstämning: varje fiber i min kropp skrek att jag inte kunde fortsätta leva med traumat, självföraktet och de förlorade möjligheterna efter tiden på läkarprogrammet.

När jag kom in i matsalen fick en av servitriserna syn på mig och utbrast ”vad kul att du kommer!”.

Jag blev så överraskad (och glad!) att jag inte förmådde yttra ett ord till svar. (Det händer inte ofta.) Jag var på gott humör resten av kvällen.

Jag försöker numera att bemöta andra människor med samma värme varje dag.

Jag stötte i dag på läkarprogrammets viceordförande, den kvinnliga läkare som drivit universitetets process mot mig de senaste åren. Jag följde min vanliga dagliga rutin när hon plötsligt dök upp.

Hon verkade inte se mig, men jag såg henne. Jag drabbades av panik, fick hjärtat i halsgropen och skyndande mig från platsen. Jag gick runt på stan i cirklar i ett par–tre timmar, först i chock, men så småningom mest trött och kall. Jag försökte ringa diakonen från Svenska kyrkan, men hon gick inte att nå.

Läkaren träffade mig den där hösten för över två år sedan, och har sedan dess tillsammans med LiU:s rektor och övriga ledning drivit processen mot mig. De mötte en person som alltid haft alla odds emot sig och aldrig fått någon hjälp, som befann sig i djup akut kris och som inte ville någon något illa, men i stället för att trösta eller hjälpa så valde de att göra allt i deras makt för att förstöra för mig, med osaklig argumentation och fördomar, och den linjen har de fortsatt på.

Jag lider i dag av posttraumatisk stress och kan inte längre räkna hur många gånger polisen hämtat mig när jag varit på väg att skada mig själv. Det har sedan den där hösten inte gått en dag utan att jag undrat hur många veckor till jag kommer att orka leva.

Det lidande som läkarprogrammet och LiU:s ledning orsakat mig och min familj under dessa år – och förmodligen kommer att orsaka under många år framöver – är enormt. Men det har aldrig varit motiverat. Och det har varit så enkelt för läkaren och rektorn att driva den här linjen, de har inte behövt riskera någonting.

Att träffa läkaren i dag var en mardröm.

Jag är fortfarande i chock.

Uppdatering (2019-04-26 13:51:22): Jag kunde inte gå till jobbet i dag eftersom jag kände mig alldeles för orolig och okoncentrerad i morse. Nu skall jag försöka ha en så pass normal helg som möjligt och sedan gå till jobbet igen på måndag. Sedan får vi se hur länge jag kommer att orka fortsätta.

Det finns en liten elefant i varje rum.

Även om jag numera aldrig är ensam på dagarna så händer det att jag blir påmind om den typ av socialt umgänge som jag ännu saknar (”normalt” socialt umgänge, som någon kanske vill flika in).

Jag ser ju hur människor omkring mig har vänner som de ringer, sms:ar, pratar med på sociala medier och mer eller mindre regelbundet träffar efter jobbet eller på lediga dagar, kanske för middag, fika eller bio. Ibland när någon fyller år blir hon överraskad av sina vänner. Jag ser att människor ”dejtar” och har tillfälliga kontakter av fysisk karaktär. Många har partners, någon att komma hem till efter jobbet.

Det är klart att jag ser och kan känna mig ledsen över att jag (ännu) inte riktigt är med i den ligan. Trots allt har ju den typen av utanförskap utgjort mitt största trauma genom livet, sedan förskoletiden, med enorma konsekvenser för livskvaliteteten och med fullständigt absurda begränsningar i livet som följd.

Samtidigt märker jag att den här sorgen aldrig har varit lättare att bära. Den sociala gemenskap jag har i dag är något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Den räcker väldigt långt, trots att den kanske har sina brister (om man nu vill leta efter fel). Och den fungerar i praktiken. Vidare har fjolårets åtgärder gjort så att utanförskapet vad gäller mer fysisk närhet inte längre känns riktigt lika påtagligt.

Det här är en elefant som jag kan hantera och leva med.

Jag ser den hela tiden i hörnet av rummet, men den skadar mig inte längre.

Även om sjukvården kanske inte har något att erbjuda mig så står jag inte terapilös.

Jag spenderar större delen av min vakna och lediga tid på restaurangen ([1], [2]). Trots att jag nästan alltid går dit ensam, är jag aldrig ensam när jag är där. Restaurangen har blivit som ett hem för mig, och människorna där som en familj. Det är första gången i mitt liv som jag känner att jag i någon mening tillhör en grupp av människor, som verkar tycka om mig och vilja ha mig där och som accepterat mig som en vän. Jag har nästan aldrig varit med om det tidigare och det betyder mycket för mig.

Det är antagligen inte särskilt vanligt att personer hittar ett hem på en restaurang på det sättet, och det är fascinerande. Efter att ha tvingats bort från min planerade livsbana inte bara en utan två gånger (först MAI, sedan läk), alltid känt mig utanför och på senare tid drabbats av PTSD, verkar jag ändå ha hittat ett socialt sammanhang, om än aningen oortodoxt, som jag känner mig trygg i. Det hela påminner inte så lite om exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden. (Det är ett exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden.)

Faryngiten jag varit drabbad av sedan mitten av januari har blivit värre de senaste dagarna. I dag har det svidit och värkt i halsen hela dagen. Jag ringde därför vårdcentralen igen och sjuksköterskan jag fick prata med planerade in en telefontid med läkaren om två veckor, nästnästa tisdag.

Symtomen uppträdde för två och en halv månad sedan, och egentligen tycker jag det är lite dåligt av sjukvården att de inte ens tagit ett (”riktigt”) blodprov ännu. Det kändes lite som om jag fick en SVBK-stämpel av vårdcentralen när jag sökte i februari efter ”bara” fyra veckor med symtom. Men det är bara att bita ihop och försöka hålla humöret uppe.

Kontakten med psykiatrin har för övrigt inte gått bättre. Jag träffade psykologen senast en tisdag i början eller mitten av februari, och han sade då att han bland annat skulle undersöka möjligheterna till PTSD-behandling och sedan återkoppla till mig senare under den veckan eller, i värsta fall, i början av veckan därefter.

Han har ännu inte hört av sig.

Det senare är jag emellertid inte särdeles upprörd över, eftersom min erfarenhet av psykiatrin ändå är den att den i bästa fall inte gör någon skada.

Men halsen påverkar mig ganska mycket i vardagen, och det borde vara möjligt att åtminstone fastställa en orsak till faryngiten och smärtan.

Alla dagar följer samma mönster: Jag går till jobbet vid sjutiden på morgonen och stannar där till strax efter fyra på eftermiddagen. Då går jag direkt till restaurangen där jag sitter till sent på kvällen.

Under de tre promenaderna händer det att jag ser universitetets läkarstudenter passera med sina karaktäristiska ryggsäckar. Jag ser minst en om dagen. Och varje gång känns det som om jag bara vill skrika rakt ut av ångest. Väskorna påminner mig om traumat på och efter läkarprogrammet, om övergreppen jag utsattes för av lärarna och läkarna, om att mitt liv saknar värde i deras ögon. Väskorna river upp sår som aldrig fått tid till att läka. Jag skulle behöva lämna Sverige några år om inte annat än för att slippa se dessa väskor.

Bortsett från promenaderna är det dock en ganska skyddad tillvaro jag lever. Det händer inget farligt vare sig på kontoret eller på restaurangen, på de platserna är jag relativt trygg. Jag brottas med halsen, tristessen, negativa tankar om en förlorad framtid, men det är lågintensiva bekymmer. Sådant bryter ned en, men det går inte fort och inget händer plötsligt.

Den relativa tryggheten tar emellertid en paus när jag kommer hem och det är dags att titta i postfacket. Det är nu ganska länge sedan jag fick ett meddelande från en svensk myndighet eller domstol, så rimligtvis kommer snart ett nytt besked. Alla gånger det hänt tidigare har jag gått sönder, oftast på otäcka sätt. Ett nytt besked är oundvikligt, hur mycket jag än fruktar det. Det kommer att komma och jag kommer inte att vara förberedd.

Jag brukar öppna postfacket på samma sätt som man drar av ett plåster: sällan rör jag mig så fort och med sådan bestämdhet.

De senaste veckorna har den häftiga rörelsen varje gång följts av stillhet: fackets tomhet har lugnat och förvånat mig. Tomheten har gett mig en dag till.

Mer tid till att vänta.

Ett tydligt exempel på psykosomatisk ohälsa förelåg vintern och våren 2017, direkt efter kulmen av traumat på läkarprogrammet. Jag hade då sedan länge haft erosionsskador på tänderna, men detta hade aldrig i någon större omfattning påverkat min livskvalitet eftersom skadorna inte gett upphov till några som helst symtom. Under den där vintern kom emellertid det att förändras. Jag upplevde ilningar i tänderna varje gång jag drack något som inte var uppvärmt, och jag riktigt kunde känna hur emaljen och dentinet löstes upp när jag drack läsk eller juice. Jag såg hur tunna incisiverna hade blivit, de var nästan genomskinliga. Groparna i underkäkens molarer sträckte sig till Kina. På nätterna drömde jag om att delar av tänderna lossnade.

En kväll började jag läsa Stroustrups bok om C++-programmering, och på bara några dagar försvann symtomen. Sedan dess har jag druckit minst en Coca-Cola om dagen och jag har numera – två år senare – inga symtom alls från tänderna (ta i trä).

Jag har nu haft obehag i halsen i två månaders tid och orsaken är mycket oklar. Det tär mycket på orken och humöret.

Occasionally I do other things than worrying about my pharyngeal mucosa. Today I have published a minor update to my text editor. Compared to the previous version 3.1.0, the new version 3.1.1 fixes a small number of bugs, adds three more default auto-replace codes, and adds a simple feature to compare two buffers to see if they are identical or not. Rejbrand Text Editor 3.1.1 can be downloaded at its web page.

Även om den aktuella faryngiten antagligen är mer än bara ren inbillning så är det onekligen så att psykiska omständigheter har en stor makt över den upplevda kroppsliga hälsan, via flera olika mekanismer.

Det kan hända att all stress har sänkt mitt immunförsvar och gjort mig mer mottaglig för infektioner eller gjort så att infektioner varar längre. Sedan jag började sjunga har jag dessutom oroat mig väldigt mycket för just hälsan i de övre luftvägarna. Detta utgör i sig ett stressmoment, ett för mig nästan helt nytt sådant, i synnerhet i dessa förkylningstider när alla runt omkring en tycks hosta och nysa och klaga över halsont (och kanske inte alltid tänker jättemycket på risken att föra smitta vidare).

Men psyket kan påverka den upplevda kroppsliga hälsan även på andra sätt än via nedsatt immunfunktion.

Prövar att svälja, känns bra. Prövar igen, för säkerhets skull: känns fortfarande bra. Prövar några gånger till, ingen smärta. Prövar för sjunde gången: jo, nu kände jag något underligt! Förmodligen håller jag på att bli sjuk, och då kan jag inte sjunga på flera månader!

Kanske utgör allt sväljande i sig en irriterande faktor för vävnaden. Men, framför allt: letar man så mycket, hittar man något. Och om man skulle hitta något som inte kan bortförklaras, t.ex. orsakat av en lätt virusinfektion, så kan oron förstora symtomen och göra så att den upplevda känslan av sjukdom blir långt starkare än normalt.

Jag är ovanligt oensam när jag sitter i baren på restaurangen, men under en hel kväll blir det ändå ganska mycket tid för mig själv och då får min hjärna fritt spelrum att begrunda statusen i svalget. De senaste veckorna har jag vid de tillfällena känt en stor klump i halsen, upplevt att andningen kräver mycket mer arbete än normalt, och i största allmänhet insett att halsen aldrig kommer att bli bra igen. Men sedan kommer någon ur personalen och pratar med mig, och plötsligt försvinner alla kroppsliga symtom.

Jag skrev att jag förmodligen aldrig tidigare haft en sådan utdragen infektion, men ett mer stringent uttalande hade gjort gällande att jag aldrig tidigare påverkats så negativt av en övre luftvägsinfektion, i synnerhet inte en symtommässigt så pass måttlig sådan. Det förefaller troligt att stress och oro utgör en nämnvärd – eller rent av betydande – del av orsaken.

Jag har de senaste fem–sex veckorna haft problem med halsen: en nästan ständigt närvarande obehagskänsla och stundom smärta i svalget.

Den i särklass vanligaste orsaken till den typen av problem är virusorsakad faryngit, men även bakterier (främst streptokocker) kan ligga bakom. Andra tänkbara orsaker – om än betydligt mindre troliga – inkluderar överansträngd talapparat, gastroesofageal refluxsjukdom, neoplasi, stress och oro, struma, någon irriterande faktor i omgivningen och utomjordiska mikromyror som teleporterat sig till svalget och sedan byggt bo i slemhinnan.

Det som talar emot en infektion i mitt fall är väl främst den subtila symtomnivån samt det mycket utdragna förloppet som knappt är värdigt en förhållandevis ung immunokompetent person.

Förra veckan sökte jag på vårdcentralen för besvären, och läkaren tog CRP, tittade i svalget och palperade halsen. Hans hypotes verkade vara antingen någon irriterande miljöfaktor eller stress och oro (mellan raderna: inbillning).

I dag tittade jag själv i svalget och upptäckte, förutom en måttlig rodnad, även en väldigt tydlig vit beläggning på tonsillen på vänster sida (kanske 4 mm i diameter). Ren inbillning lär det alltså inte vara, utan det är förmodligen en patogen inblandad, antagligen ett virus – eller flera olika (det är ju trots allt februari).

Jag tror emellertid att jag aldrig tidigare varit infekterad och haft symtom under så lång tid. När symtomen först uppträdde tänkte jag att det skulle gå över inom tre–fyra dagar, för det är så det alltid varit för mig tidigare givet den initiala symtombilden. Döm av min förvåning när veckorna blev till en hel månad. Det sägs att stress sänker immunförsvaret, och det kan ligga något i det. Jag har varit i princip kontant hyperstressad sedan den där hösten på läkarprogrammet (och egentligen också under många, många år fram tills dess). Antalet gånger jag fått åka polisbil till akutpsyk (för att poliserna varit oroliga för suicid) går inte längre att räkna.

Efter vinterns inläggning fick jag kontakt med en psykolog. Han skulle undersöka ifall jag kan få börja traumabehandling/PTSD-behandling för att bearbeta och kanske någon gång komma över det som hände på läkarprogrammet – och allt som hänt efter att jag lämnade det för över två år sedan.

Jag känner mig som ett vrak just nu. Rädslan för patogener (som förstör min hals!) börjar närma sig OCD-nivåer: jag börjar oro mig för hälsan hos det flerskiktade plattepitelet på händerna efter allt handtvättande. Och när jag är ute på stan känns det som om var och varannan människa som går förbi är en läkarstudent.

Det största problemet med den föreliggande faryngiten är att den hindrar mig från att öva sång och gå till sångpedagogen, vilket jag tror har en väldigt lugnande och terapeutisk effekt på mig.

När läkaren sade att han inte trodde att någon infektion förelåg blev jag lugnad och bokade en ny sångtid nu på fredag, men den nya upptäckten av beläggningen får mig att tveka lite. Det kanske inte är bra att sjunga när man har ont i halsen (och smärtan är nociceptiv)? Å andra sidan blev jag kanske ännu mer lugnad av just den här upptäckten, för nu känner jag mig lite säkrare på att det faktiskt rör sig om en infektion, och inte något betydligt hemskare: överansträngd talapparat. Jag fruktade nämligen att problemen berodde på sången, och att jag kanske helt enkelt inte hade en talapparat som klarade av sång (åtminstone inte de patologiskt höga toner som min sångpedagog vill att jag skall klara av).

Jag läste nu beslutet från Förvaltningsrätten i Stockholm. De går på LiU:s linje och ändrar HAN:s beslut (HAN hade tidigare friat mig helt). Förvaltningsrätten menar dels att jag lider av en psykisk störning, dels att jag utgör en ”påtaglig” fara för såväl studenter som patienter (som läkarstudent). Jag döms till att inte få fortsätta vid läkarprogrammet vid LiU samt till att inte få påbörja någon annan vårdrelaterad utbildning i Sverige.

Förvaltningsrättens resonemang är extremt felaktigt. Jag erkänner att några av mina klasskamrater blev illa berörda av min öppenhet kring min kris under hösten 2016 (som dock ”bara” var ett rop på hjälp när självmord kändes som enda alternativet – samtidigt som jag var förvånansvärt tydlig med att jag inte ville någon något illa, och var förhållandevis varsam i mina formuleringar). Men risken för att något sådant som brevet skulle inträffa igen är obefintlig. Den är mycket mindre än en på miljonen.

Dels befann jag mig i en akut kris under den tiden (efter många, många år av utanförskap i samhället och helt utan hopp om en framtid), dels har jag förändrats ganska mycket sedan dess. Jag har i och för sig sedan högstadiet varit övertygad utilitarist som alltid brytt mig om de svagaste, men jag kunde vara ganska grinig för några år sedan (till stor del på grund av att jag mådde så extremt dåligt och kände mig så oförstådd). Till exempel påpekade jag alltför ofta språkfel i andra personers texter. I dag är jag alltid mild och snäll och säger bara snälla saker till allt och alla. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra om något som det där brevet. Jag kan svära på Gud, min döda morfars grav, på alla mina vänner: det skulle aldrig hända igen. Det skulle aldrig kunna hända igen.

Det här med att jag skulle utgöra en fara för patienter är ännu mer obegripligt: jag hade mycket patientkontakt under tiden på läkarprogrammet, och fick bara beröm för mitt patientbemötande, av klasskamrater, handledare och patienter. En basgruppskamrat sade att hon tyckte att jag var ”bäst” i gruppen, en tidigare sjuksköterska sade att ett av mina patientsamtal var det första i gruppen som kändes ”autentiskt” (och inte som ett övningssamtal). All min patientkontakt var fläckfri, exemplarisk, utan undantag. Alla som var med mig vet det. Bevisen för att jag skulle vara olämplig som läkare är obefintliga. Jag var alltid den som tog ansvar i gruppen och såg till att städa upp efter oss. Problemet är att de som vet sanningen inte vågar/vill/får komma till tals, medan de som ogillade mig gavs väldigt mycket stöd av läkarprogrammets och LiU:s ledning (som också förstorade upp en del fördomar och missuppfattningar på ett sätt som naturvetare inte brukar göra). Delar av LiU:s argumentation är rena faktafel.

Argumenten för att jag skulle kunna göra om något som brevet till klasskamraterna är också mycket dåliga. Alla som varit med mig de senaste två åren – dagligen – kan intyga att jag är den som alltid är ”snäll” och bara säger ”snälla” saker om alla, försöker nyansera all kritik och alltid är ansvarstagande. Jag har i dag daglig kontakt med personer av alla kön och åldrar, och jag tror att alla skulle säga samma sak.

Domstolens gissning (”bedömning”) har ingenting med verkligheten att göra.

LiU:s behandling av mig de senaste två åren har gett mig posttraumatisk stress. Jag får i dag panik bara jag tänker på LiU eller läkarprogrammet. Det låter konstigt men är sant. Nästan varje gång LiU kommit med något nytt besked har jag skadat mig själv eller blivit inlagd på sjukhus. Otaliga gånger har polisen letat efter mig när de varit rädda för att jag varit på väg att ta livet av mig. LiU:s agerande är extra märkligt eftersom jag valde att hoppa av utbildningen redan innan de gjorde sin första anmälan till HAN för två år sedan. Jag vet inte vad de vunnit på det här. Att hitta en människa i djup kris, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, och ösa fördomar och kyla över henne, det är ett recept på att bryta ner henne (och kanske göra henne till en farlig människa). Extra svårt blev det för mig när läkarna jag träffade som patient så tydligt tog ställning för sina kollegor, mina lärare vid läkarprogrammet. En av läkarna jag träffade under den där hösten hade ju t.o.m. det goda omdömet att ha med sig en av mina kurskamrater från högre årskurs i samtalet, under vilket han berättade att brevet ”bevisade” att jag var olämplig som läkare (han begick två andra ”tjänstefel” också).

Det som LiU utsatt mig för är ett trauma som ingen människa borde behöva uppleva. Skulle jag utsätta någon vid LiU för en procent av det lidande de utsatt mig och min familj för skulle jag hamna i fängelse.

Jag förstår inte hur jag skall kunna orka leva med detta. Vetskapen om att jag alltid tar ansvar och gör det etiskt rätta har varit min största copingstrategi sedan högstadiet, vilken hållit självföraktet i schakt. Nu när jag och alla fått veta att jag till och med utgör en fara för andra människor (såväl studenter som patienter), hur skall jag kunna leva med mig själv? Det är egentligen så extremt osant, men det är ju numera svenska statens officiella ståndpunkt, så det är den som gäller. Hur skall jag kunna leva med mig själv?

Jag har möjlighet att överklaga i några dagar till, men jag märker att jag inte orkar författa någon sammanhängande text, så det blir kanske inte något av det. Om du som läsare kan hjälpa mig, kontakta mig omedelbart. (Värt att poängtera är att den här ”rättsprocessen” inte varit rättssäker för min del. Min posttraumatiska stress har gjort att jag inte vågat läsa de texter som LiU och läkare och nämnder och domstoler skrivit, vilket gjort att jag inte vetat vilka punkter jag har behövt bemöta.)

Jag fick precis före jul ett nytt kuvert från domstolen med nya dåliga besked och mer hat från LiU. Jag orkar inte mer. Jag vill bara dö. Jag ber till Gud om att han skall låta mig dö, och att LiU aldrig mer kommer att göra så här mot någon annan människa.

Jag har alltid bara velat det bästa för alla människor omkring mig och brytt mig om alla omkring mig. Jag förtjänar inte allt hat som LiU ger mig. De har gett mig men för livet.

Jag hade ju redan hoppat av läkarprogrammet innan de gjorde sin anmälan. Varför kunde de inte bara ha låtit mig vara? Varför måste de fortsätta att ge sig på mig nu, efter två år? Jag har ju inte satt min fot på campus sedan dess.

Vad tjänar de på detta? De har gett mig men för livet. På vilket sätt ökar detta tryggheten för LiU:s studenter, som de säger? Jag förstår det inte.

Har de någon aning om vad de har gjort mig och min familj? Min mor sitter och gråter på julafton när jag berättar att jag verkligen inte orkar leva längre. Varför kan de inte bara låta mig vara? Med min funktionsnedsättning har jag mycket sämre förutsättningar än de allra flesta att klara mig i livet som det är. Varför måste de då lägga ner så mycket energi på att sparka på mig? Vad blir bättre av det? Gud, jag hoppade ju av deras utbildning redan innan de gjorde sin anmälan för två år sedan.

(Och mitt enda brott var att jag erkände hur dåligt jag mådde och berättade att jag kände mig utanför i klassen.)

Om jag inte överlever det här, se till att sprida min ofärdiga bok Ändlös längtan.

Uppdatering (2018-12-27 10:21:55): Jag blev inlagd på Vrinnevisjukhuset i Norrköping på juldagen och flyttades till Universitetssjukhuset (US) i Linköping på annandagen. Jag fick träffa två bra läkare, och läkaren på US och jag kom överens om att jag skulle bli utskriven eftersom vidare inläggning knappast hade haft någon positiv effekt. Att vara inlåst i sig är inte alltid läkande, och kan ibland bara förvärra situationen. När jag kom hem drabbades jag dock av en oväntad ångestattack och skar mig själv tio gånger ytligt i armen. Jag skall dock i bästa fall få någon som stödjer mig i processen med LiU.

I got a huge pile of papers from Linköping University about the upcoming trial. I am not strong enough to handle this. I am resigning from my job, taking effect immediately, and leaving the country. My web site will likely go offline within a year or so.

Please remember me by not letting this happen again to anyone. Don't let LiU do this to more people. Please share my unfinished book.

Update (2018-11-27 16:03:02): I arrived in Copenhagen at 1 am and had no idea what to do. I wandered around the city all night. I was very cold and tired. In the morning I found the courage to call my family, and it turns out the police had been looking for me in Linköping last night (afraid I was going to kill myself). My mother had been to Linköping looking for me, as well. She met one of the police cars looking for me, and as always the police officers were extremely sympathetic and kind. Apparently, she met one of the police officers who took care of me a couple of years ago.

My mother convinced me to come back home, so I am back in Linköping, but I am still in shock. I still have a huge pile of papers lying on my desk which I do not dare to read, even though the court probably needs me to sign one of the papers.

Yesterday, I only read a few sentences here and there. I did find a pure misunderstanding, and – worse – an account from one of my former classmates. Trust me, she wasn't using kind words describing me.

I still don't know how I will be able to cope with this.

I wish Linköping University and my old classmates simply would say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through."

Update (2018-11-28 09:08:18): On my way to work today, I saw several LiU medical students. They are very easy to spot because they have the same kind of backpack. This has become a nightmare for me, because I feel extreme anxiety every time I see those. This anxiety has deepened every time LiU has made yet another statement or action against me, and especially since they caused this trial. I suppose this is what it feels like when a rape victim meets their offender in public. Today, I actually approached one of these students, asking him, "Why doesn't my life have any value to you?" I know that was wrong, but I couldn't help it. I completely panicked when I saw him (his backpack). Of course, Linköping University will use this incident as further evidence of how dangerous I am to students in the upcoming trial. But this extreme fear of mine has been to 100% caused by the actions of LiU. They met a person in great despair two years ago, treating him with nothing but cruelty. They have caused immense emotional damage to me. If I am a "monster" doing things like I did to this student, then this is a monster entirely created by Linköping University.

I left work almost as soon as I got there. After all, I am not fit for work now. All I can think of is the upcoming trial, and all the untrue things that LiU is saying and writing about me.

All I know for sure is that I have never ever wanted anything bad for anyone. I have always cared about all people around me, and other people as well. The single most important thing to me is that people are kind and warm to each other. I always try to be kind and warm to everone around me. The things LiU say about me are not true.

Also, I am not strong enough to handle this trial thing. I really am not. What happened today is yet another proof of that.

LiU had already won before they caused this trial. I'd never have the strength to go back to their medical school. That would be like a rape victim going back to work with their offender. I simply couldn't do that. Also, more generally, I don't think I have the energy to go back to any university. I do suffer from post-traumatic stress caused by everything that happened at LiU. Also, I wouldn't have the money to go back to school. So LiU had already won. I don't understand why they simply weren't content with this. I don't see how this trial benefits them, their students, or anyone else.

Update (2018-11-28 14:24:36): Some parts of me regret not committing suicide in Denmark, because I feel I am unable to cope with everything related to the trial. I am simply not strong enough. I may require hospitalisation. If I stop writing here, this is likely because I have been admitted to hospital.

I wish LiU and my former classmates would simply drop the trial thing and say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through."

HAN beslutade häromveckan att avslå LiU:s begäran om avskiljande, och jag är numera fri såväl att söka valfri högskoleutbildning i Sverige som att återuppta studierna vid LiU.

Även om det beslutet var så bra som bara möjligt, så kände jag emellertid ingen anledning att fira, eftersom det inte kommer få några praktiska konsekvenser.

Jag lider av posttraumatisk stress efter det som lärarna vid läkarprogrammet utsatte mig för och har inte på långa vägar någon ork att påbörja en ny utbildning. Inte heller har jag några som helst ekonomiska möjligheter att göra det. Jag har dessutom glömt så pass mycket medicin att jag inte skulle kunna fortsätta där jag ”slutade” utan omfattande förberedande hemarbete (flera månader).

Slutligen känns det som om jag blivit utsatt för en gruppvåldtäkt av lärarna vid läkarprogrammet, medan de flesta av klasskamraterna stod och hejade på. Rent psykologiskt skulle jag inte orka möta läkarna och lärarna och studenterna vid LiU:s läkarprogram igen. De har gett mig men för livet, kanske förkortat det med många år.

Så i all väsentlighet hade LiU redan vunnit, för länge sedan.

Men i går fick jag ändå besked om att LiU kommer att överklaga HAN:s beslut. Jag drabbades av panikångest och fick gå hem från jobbet.

Jag gick till Domkyrkan. Efter ett par timmar i bänken, när jag var på väg ut, såg jag en präst vid ett bord. Jag fick prata med henne i några minuter. Hon var jättebra.

I morse kände jag fortfarande av illamåendet och koncentrationsbristen, så jag stannade hemma från jobbet i dag.

Uppdatering (2018-11-08 20:45:39): Jag skickade häromdagen in en ansökan till Centrum för rättvisa.

Uppdatering (2018-11-19 21:12:06): Jag fick i dag ett brev från Förvaltningsrätten i Stockholm. Tydligen hade LiU begärt att Förvaltningsrätten skulle besluta att avskilja mig från utbildningen i väntan på den slutgiltiga domen (med reservation för att jag missförstått – jag är inte kunnig inom juridik och jag orkade bara skumma igenom texten, det gör för ont). Förvaltningsrätten beslutade att avslå LiU:s begäran.

LiU:s agerande är för mig fullkomligt obegripligt. Den största anledningen till min kris den där hösten var att jag visste att jag inte skulle ha råd att fortsätta studera (tillsammans med vetskapen om att jag inte på långa vägar hade mentala resurser nog att hitta en annan sysselsättning i livet, utan att jag helt enkelt skulle hamna på gatan). Bidrog gjorde också omständigheten att jag kände mig utfryst och extremt ensam i klassen och den stora identitetskrisen sedan jag tvingats lämna MAI. Så jag hade hoppat av utbildningen inom några månader, vad som än hänt. Men LiU:s iskalla bemötande under hösten gjorde att jag nästan tog livet av mig, och jag hoppade av utbildningen nästan direkt efter kontakten med läkarprogrammets ledning. Jag befann mig i extrem kris, och LiU bemötte mig med dödande förakt. De kom med fördomar, elaka kommentarer och gissningar men erbjöd inte ett ord i tröst eller stöd. Det är klart att jag inte orkade vara kvar där under sådana förutsättningar.

Men trots att jag hoppade av, valde LiU (med universitetets rektor Helen Dannetun och läkarprogrammets viceordförande i spetsen) att gå vidare med anmälan till HAN. Deras skrift utgjordes till största delen av osakliga påhopp och gissningar: de försökte få mig att framstå som en hemsk person utan empatisk förmåga. Processen har gett mig men för livet, jag lider i dag av posttraumatisk stress. Nyligen friade HAN mig helt, men LiU valde att överklaga, trots att det inte finns någon chans på jorden att jag skulle ha ork, råd eller hälsa att fortsätta studera där. Trots att jag var övertydlig med detta, valde LiU tydligen ändå att begära att jag skall avskiljas under väntan på rättegången. Vad var poängen med det? Jag kan inte fatta det. Att komma tillbaka till läkarna och lärarna vid läkarprogrammet skulle för mig kännas som att träffa de som utsatt mig för en gruppvåldtäkt som gett mig men för livet.

Herregud, det har gått två år sedan den där hösten. I dag är jag fast anställd på ett företag och jag går hos en sångpedagog som en del i mina försök att läka såret som LiU gett mig. Varför kan de inte bara låta mig vara ifred? Hur kan de ens tro att jag skulle vilja tillbaka till dem?

Det går inte en vecka utan att jag fantiserar om självmord. Det känns som om LiU:s egentliga avsikt är att trigga mig till att begå det. De säger att de gör detta för att garantera tryggheten för studenterna på utbildningen. Jag förstår inte hur deras agerande skulle främja det syftet.

Jag tror inte LiU kommer att ge sig förrän jag är död.

Under hela min tid på läkarprogrammet var jag öppen med min mentala ohälsa och det faktum att jag inte skulle ha råd att fortsätta, och att jag visste att jag inte skulle orka hantera den krisen. Men jag fick ingen hjälp av universitetet (trots läkardiagnosticerad funktionsnedsättning). Det är för mig obegripligt att LiU inte ens kan överväga möjligheten att de själva hade kunnat agera annorlunda. Hade de t.ex. bemött mig med värme under hösten hade jag aldrig vänt mig till klasskamraterna. Större delen av den kontakt jag hade med klasskamraterna var ju rop på hjälp efter att läkarprogrammets ledning träffat mig och bemött mig med chockerande kyla.

Kanske är min högsta dröm i dag att LiU:s ledning skall visa en gnutta mänsklighet och säga ”vi är ledsna att vi missbedömde dig så och att vi orsakat dig så mycket lidande, förlåt”. Men det känns som om de hellre skulle dö än säga så. Deras orubblighet är extremt skrämmande. Är de människor? (Är de läkare?!)

Jag kan ge mig sjutton på att de kommer att lusläsa även den här texten och använda den som ytterligare ”bevis” på vilken farlig människa jag är.

Vad måste jag göra för att bevisa att jag inte är en hemsk människa? Om de bara kunde följa mig en dag skulle de se att jag enbart är snäll mot alla omkring mig. Jag säger bara snälla saker, gör bara snälla saker. Det går inte att tänka mer på snällhet än vad jag gör. (Fast kanske kan man inte se om man är blind.)

Jag ber till Gud om styrka för att orka fortsätta leva.

Kanske, en dag, kommer LiU att ändra sig.

The 2004 film adaptation served as my introduction to Sir Andrew Lloyd Webber’s The Phantom of the Opera. Discovering this was to some extent a life-changing experience for me. Not only could I relate to the despair felt by Erik in a very profound way, but the overwhelming beauty of the music and aesthetics also opened a completely new door for me. Indeed, I have described the film (or, more accurately, the musical) as “[t]he most beautiful, true, and emotionally intense piece of art ever created by mankind”.

Naturally, I will always compare POTO performances to this one by Gerard Butler and Emmy Rossum. And for many years, I felt that no other duo could do the musical justice.

But then I discovered a version by Iranian-Canadian actor and singer Ramin Karimloo and American actress and singer Sierra Boggess, and that one really blew my mind. Their performance of The Point of No Return remains the most powerful version I have heard to this date.

HAN begärde ett nytt yttrande från mig. Jag bröt ihop och orkade bara kladda ner lite ord i vad som kan vara det språkligt sett sämsta dokument jag någonsin författat: HAN-brev 2.

Det mest sårande omdöme som jag någonsin fått är det som läkarprogrammets viceordförande och LiU:s rektor gav mig i sitt brev till HAN. De skrev att min idé om empati var att sätta mig själv i centrum.

Det som gör det så sårande är kombinationen av att det är helt fel och att min etikkänsla alltid varit min största copingstrategi för att hålla självföraktet och den usla självkänslan i schakt. (Den näst största kom senare att bli yrkesidentiteten som jag kände som lärare och som läkarstudent.)

Jag tror dock att jag förstår varifrån de två författarna fick idén. De såg hur jag gång på gång poängterade att jag saknade empatiskt bemötande från klasskamraterna och lärarna. Men hade de vetat vilken tortyr varje dag var i mitt liv just då – något som inte syntes på utsidan – hade de kanske varit lite försiktigare i sitt utlåtande.

Men kanske handlar missförståndet ännu mer om en annan osynlig faktor: Min moraliska kompass skiljer sig väsentligt från den som är normen i Sverige. I min värld är det fullständigt självklart att man, när man stöter på en annan människa som mår fruktansvärt dåligt, släpper ”allt” och själv tar ansvar för att hjälpa människan. I min värld finns det inget alternativ. Det är hur jag själv alltid agerat när jag träffat på människor i nöd, inte minst i samband med den då pågående släktkonflikten, som tog mig extremt hårt, trots att jag inte var direkt inblandad i den. (Jag kunde bara inte stå bredvid och se på när människorna skadade varandra så förskräckligt.) Nu var jag själv i nöd, och trodde att mina klasskamrater och lärarna i någon mån delade min moraliska kompass. Att jag blev besviken på deras bemötande av mig berodde alltså inte på att jag tyckte att mitt liv och lidande var viktigare än någon annans, utan på att jag i allmänhet väntar mig att omgivningen hjälper människor som har det svårt.

Extra sårande var deras utlåtande förstås med tanke på att min kris under hösten till viss del rent av berodde på mitt engagemang för den utsatte parten i släktkonflikten. Om jag bara tänkte på mig själv, varför skulle jag då låta en konflikt mellan utomstående dra ner mig i förtvivlan?

Det kan naturligtvis verka ofantligt löjligt att jag ”tillåter” ett sådant uttalande få så stor inverkan på mitt liv (som om jag själv valt det!), men man får komma ihåg omständigheterna: jag befann mig i mycket djup kris med extrem oro, ångest och rädsla inför nuet och inför framtiden, hade ytterst få människor att ventilera med och blev när mörkret var som störst bemött med misstänksamhet, nonchalans och oerhört sårande fördomar från lärarna vid Linköpings universitet och läkarna på sjukhuset, som också i praktiken tog alla mina drömmar ifrån mig – och cementerade min känsla av att allt jag gör är fel och att allt jag säger kommer att användas emot mig. LiU har gett mig men för livet.

Last time, we had a look at some of Rejbrand Text Editor’s features related to Unicode characters. This time, we will focus on some of the text transformation features of the software.

Of course, all text editors have features for “transforming” (or “editing”) text files and almost all Windows editors offer standard keyboard (and mouse) navigation and input (character keys, Backspace, Delete, arrow keys, Home, End, Ctrl+something, selections, ...) and the standard interface to the operating system clipboard, and we will not say anything about these bare-minimum features. Instead, we will concentrate on the text-transformation features that are not found in every editor, and certainly not in simple editors like Notepad. We proceed by giving examples of actual text-transformation scenarios and their possible solutions using Rejbrand Text Editor.

Paste as

Suppose you have a few paragraphs of text in Microsoft Word and you need to obtain their HTML representation. This amounts to surrounding each paragraph by <p> and </p>. Rejbrand Text Editor can do this for you, using the Edit/Paste as feature:

In one of my regular workflows, I also need the hypertext code to be single line. Hence, I replace all line breaks with the empty string in the pasted text:

(This might cause a very long line to appear. To navigate this, I personally appreciate the scrolling mode entered by holding down the Alt key. In this mode, I can pan the document by dragging it using the mouse. More generally, in this mode all actions that normally would move the caret now scrolls the document, such as the arrow keys and dragging the mouse. Instead of holding down the Alt key, you can enter this mode by toggling the Scroll Lock key to the “on” state.)

Multiple carets

Suppose you have the following HTML snippet and need to add the directory Docs to all hyperlinks:

<ul>
  <li><a href="limits.html">Limits</a></li>
  <li><a href="antiderivatives.html">Antiderivatives</a></li>
  <li><a href="derivatives.html">Derivatives</a></li>
  <li><a href="integrals.html">Integrals</a></li>
  <li><a href="odes.html">Differential equations</a></li>
</ul>

Of course, you could select the block and replace all instances of href=" with href="docs/, but it is easier with multiple caret input. Simply put the caret after href=" on the last line and press Ctrl+Up four times (or, put the caret on the first line and press Ctrl+Down four times). Then type docs/ and press Esc to exit multiple caret mode:

In multi-caret mode, which you can also enter by pressing Ctrl+M, you may add new carets anywhere by clicking using the mouse. Hence, the carets need not be above/below each other. You may even have multiple carets on a single line:

Also notice that the second and the third list items (“Antiderivatives” and “Derivatives”, respectively) should be swapped, because you must learn about derivatives before you can learn about antiderivatives. To do so, put the caret on the second line and press Shift+Ctrl+Down or on the third line and press Shift+Ctrl+Up.

Overwrite mode

Although overwrite mode is a feature found in most text editors (but not Notepad as of Windows 7), it is probably not as well known as it should be. Because of this, I want to give an example of when it can be useful. Suppose you want to enter this source code:

arr[1] := 10;
arr[2] := 20;
arr[3] := 30;
arr[4] := 40;
arr[5] := 50;
arr[6] := 60;
arr[7] := 70;
arr[8] := 80;
arr[9] := 90;

The easiest way to do this is likely to write the first line, copy it eight times, and then update the numbers using overwrite mode, which you enter by pressing the Insert key:

Filter lines and Truncate lines

Consider the following HTML table:

<table>
  <caption>Greek letters</caption>
  <tr>
    <th>Code</th>
    <th>Character</th>
    <th>Description</th>
  </tr>
  <tr>
    <td>\Alpha</td>
    <td>Α</td>
    <td>U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA</td>
  </tr>
  <tr>
    <td>\alpha</td>
    <td>α</td>
    <td>U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA</td>
  </tr>
  <tr>
    <td>\Beta</td>
    <td>Β</td>
    <td>U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA</td>
  </tr>
  <tr>
    <td>\beta</td>
    <td>β</td>
    <td>U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA</td>
  </tr>
  <tr>
    <td>\Gamma</td>
    <td>Γ</td>
    <td>U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA</td>
  </tr>
  <tr>
    <td>\gamma</td>
    <td>γ</td>
    <td>U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA</td>
  </tr>
  ...

Given this table, we would like to extract the following list:

U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA
U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA
U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA
U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA
U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA
U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA
...

This is very easy using the Edit/Filter lines feature. Simply keep only lines containing the text “U+”:

This yields

    <td>U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA</td>
    <td>U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA</td>
    <td>U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA</td>
    <td>U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA</td>
    <td>U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA</td>
    <td>U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA</td>
    ...

Now, search for <td> and replace with the empty string (Ctrl+R), and do the same for </td>. Finally, remove all leading whitespace (indentation) by selecting the block (if that is the entire file, by pressing Ctrl+A) and pressing Shift+Ctrl+Backspace. (Or, use Edit/Remove all indent.)

Now you see this:

U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA
U+03B1: GREEK SMALL LETTER ALPHA
U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA
U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA
U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA
U+03B3: GREEK SMALL LETTER GAMMA
...

You suddenly realise that you only want the capital letters. Easy! Just filter the lines again, using “CAPITAL” as the text to filter for:

U+0391: GREEK CAPITAL LETTER ALPHA
U+0392: GREEK CAPITAL LETTER BETA
U+0393: GREEK CAPITAL LETTER GAMMA
...

If you only want the descriptions, not the codepoints, you can use the Edit/Truncate lines feature (screenshot). In this case, you may truncate at the first occurrence of the colon (“:”) from the beginning of the line, removing the colon itself. Make sure to perform a reverse truncation, so that the text after the colon is preserved, not the text before it. Then remove the leading whitespace as before:

GREEK CAPITAL LETTER ALPHA
GREEK CAPITAL LETTER BETA
GREEK CAPITAL LETTER GAMMA
...

(In this very simple case, it would have been easier to truncate at the fixed column 9 or at the first occurrence of the space character. Then we wouldn’t have needed to remove the leading space characters. In a small list, we could also have used multiple carets and Backspace or a block selection (to select the “U+NNNN: ” block) and Delete or Backspace.)

Block paste etc.

Suppose you have this source code and need the same code but with all assignments reversed:

eFirstName.Text := FFirstName;
eLastName.Text := FLastName;
eTitle.Text := FTitle;
eCompany.Text := FCompany;
eHomeStreet.Text := FHomeStreet;
eHomePostalCode.Text := FHomePostalCode;
eHomeCountry.Text := FHomeCountry;
eHomePhone.Text := FHomePhone;
eWorkStreet.Text := FWorkStreet;
eWorkPostalCode.Text := FWorkPostalCode;
eWorkCountry.Text := FWorkCountry;
eWorkPhone.Text := FWorkPhone;
eCellphone.Text := FCellphone;
eHomeEmail.Text := FHomeEmail;
eWorkEmail.Text := FWorkEmail;
eWebsite.Text := FWebsite;

Here is one way:

• Select the block of text and press Shift+Ctrl+T to put a copy of it in a new tab.

• In the original tab, use Edit/Truncate lines to remove everything before (“reverse truncation”) the first space character from the end of the lines, including the space characters themselves. Then use Replace all to remove the semicolons:

  FFirstName
  FLastName
  FTitle
  FCompany
  FHomeStreet
  FHomePostalCode
  FHomeCountry
  FHomePhone
  FWorkStreet
  FWorkPostalCode
  FWorkCountry
  FWorkPhone
  FCellphone
  FHomeEmail
  FWorkEmail
  FWebsite      

• In the new tab, use Edit/Truncate lines to remove everything after the first space character from the beginning of the lines, including the space characters themselves:

  eFirstName.Text
  eLastName.Text
  eTitle.Text
  eCompany.Text
  eHomeStreet.Text
  eHomePostalCode.Text
  eHomeCountry.Text
  eHomePhone.Text
  eWorkStreet.Text
  eWorkPostalCode.Text
  eWorkCountry.Text
  eWorkPhone.Text
  eCellphone.Text
  eHomeEmail.Text
  eWorkEmail.Text
  eWebsite.Text  

• Now, in the original tab, use multiple carets to insert := at a fixed column to the right of the existing text on each line:

  FFirstName      :=
  FLastName       :=
  FTitle          :=
  FCompany        :=
  FHomeStreet     :=
  FHomePostalCode :=
  FHomeCountry    :=
  FHomePhone      :=
  FWorkStreet     :=
  FWorkPostalCode :=
  FWorkCountry    :=
  FWorkPhone      :=
  FCellphone      :=
  FHomeEmail      :=
  FWorkEmail      :=
  FWebsite        :=  

• Select all text (Ctrl+A) in the second tab and copy it to clipboard (Ctrl+C).

• In the original tab, put the caret one space after the := on the first line and choose Edit/Block paste (Shift+Ctrl+V):

  FFirstName      := eFirstName.Text
  FLastName       := eLastName.Text
  FTitle          := eTitle.Text
  FCompany        := eCompany.Text
  FHomeStreet     := eHomeStreet.Text
  FHomePostalCode := eHomePostalCode.Text
  FHomeCountry    := eHomeCountry.Text
  FHomePhone      := eHomePhone.Text
  FWorkStreet     := eWorkStreet.Text
  FWorkPostalCode := eWorkPostalCode.Text
  FWorkCountry    := eWorkCountry.Text
  FWorkPhone      := eWorkPhone.Text
  FCellphone      := eCellphone.Text
  FHomeEmail      := eHomeEmail.Text
  FWorkEmail      := eWorkEmail.Text
  FWebsite        := eWebsite.Text  

• Finally, perform a Replace all operation to replace each linebreak with a semicolon plus a linebreak:

  FFirstName      := eFirstName.Text;
  FLastName       := eLastName.Text;
  FTitle          := eTitle.Text;
  FCompany        := eCompany.Text;
  FHomeStreet     := eHomeStreet.Text;
  FHomePostalCode := eHomePostalCode.Text;
  FHomeCountry    := eHomeCountry.Text;
  FHomePhone      := eHomePhone.Text;
  FWorkStreet     := eWorkStreet.Text;
  FWorkPostalCode := eWorkPostalCode.Text;
  FWorkCountry    := eWorkCountry.Text;
  FWorkPhone      := eWorkPhone.Text;
  FCellphone      := eCellphone.Text;
  FHomeEmail      := eHomeEmail.Text;
  FWorkEmail      := eWorkEmail.Text;
  FWebsite        := eWebsite.Text;  

• If you want to get rid of the multiple spaces before the assignment operators (:=), you can replace all “  ” (two spaces) with “ ” (single space) a few times (in this case, four times is enough). Since the Replace dialog remains open after each operation, you only need to press Enter a few times in a row after you have entered the search and replace strings.

Fill with character

A source code file might begin with the following multi-line comment:

{******************************************************************************}
{                                                                              }
{ Rejbrand Text Editor Control 3.1                                             }
{                                                                              }
{ Copyright © 2015-2018 Andreas Rejbrand                                       }
{                                                                              }
{ https://english.rejbrand.se/                                                 }
{                                                                              }
{******************************************************************************}

Suppose you want to use this comment as a template for a new comment, similar but different, in a new source code file. Then you’d like to replace all text with new text. This is actually easy: Simply make a block selection (Ctrl-dragging the mouse or using Shift+Alt+Arrow keys etc.) of the interior of the comment, select Edit/Fill with character, and fill it with space:

One of the most distinguishing features of Rejbrand Text Editor is its focus on Unicode characters beyond those available on a standard PC keyboard. Indeed, technical documents – as well as non-technical documents that are typographically beautiful – often require quite a few characters not found on your typical keyboard. Rejbrand Text Editor offers a set of features aimed at quickly inserting and investigating such characters.

AutoReplace

The simplest of these features is called “Auto Replace”. This feature lets you enter a Unicode character by typing its “insertion code” in the editor. For example, typing \deg followed by punctuation or whitespace will enter the degree sign (°: U+00B0: DEGREE SIGN). By default, Rejbrand Text Editor is installed with a list of 367 such codes, but you may add additional codes yourself (or remove codes that bother you).

Here are some of the default codes:

In Rejbrand Text Editor, you can press Shift+F1 to display the list of all recognised “insertion codes”:

To edit this list, you use the “AutoReplace Editor” found on your Start menu. This is an external application because it affects all software that uses the Rejbrand Text Editor control. For instance, the next version of my mathematical software AlgoSim will use this control, and will therefore recognise the same list of insertion codes.

MultiInput

A related feature is MultiInput. This extends the keys on the keyboard with related characters.

For instance, if you type an asterisk (*), you may then press F9 to display a dialog box with related characters, like various kinds of multiplication signs and typographical bullets:

If you type the hyphen-minus character and press F9, you will similarly see various hyphens, dashes, and the minus sign:

Finally, if you enter a single or double quotation mark and press F9, you see a list of single or double quotation marks of various kinds (as used in English, German, or Swedish, for instance):

In each case, simply select the desired character using the keyboard (arrow keys or characters) and press Enter to replace the newly inserted character with the desired character.

Entering a codepoint

If you know the Unicode codepoint of the character you want to insert, you need only type the codepoint (in hexadecimal) and press Ctrl+U to insert it:

Searching the Unicode database

If you don’t know the Unicode codepoint or AutoReplace “insertion code” (if such a code even exists) of the character you’d like to insert, you may search or browse the Unicode database from within Rejbrand Text Editor.

Press F7 to open the “Character Information” window. Here you may press the “Search for string” button (F8) to search the Unicode database for characters with descriptions that contain a given string:

Alternatively, you may select the “Browse block” item from the drop-down menu to browse the Unicode database by block:

What’s the character?

Very often I want to know exactly what character I see on the screen. Fortunately, this is easy with Rejbrand Text Editor, since the character to the right of the caret, the selected character, or the recently typed character, is displayed in the status bar:

The “Character Information” window also displays the block of the character:

Using these features, it becomes easy to make sure that you always use the right character. After all, some similar-looking characters are frequently confused: the degree sign (°) and the masculine ordinal indicator (º), the Greek letter small beta (β) and the Latin small letter sharp S (ß), the micro sign (µ) and the Greek small letter mu (μ), the typographic apostrophe (’) and the acute accent (´), just to mention a few of the most commonly confused pairs.

Characters in the current document

Using the Tools/Advanced statistics feature, you can obtain a summary of the Unicode characters found in the current document. The summary contains the number of characters found in the text from each Unicode block:

If you wonder whether or not the current text is ASCII-only, you can try Encoding/Check if file is ASCII only. If the file contains at least one non-ASCII character, the first such character will be highlighted:

Finally, the Find/Character search feature lets you search the current file for Unicode characters belonging to a particular block or type:

When you press OK, the matching characters will be highlighted (as any search text) and can be navigated using F2 and F3:

Summary

In this article, some of the Unicode-related features of Rejbrand Text Editor 3.1 have been showcased. In the next article in the Rejbrand Text Editor series, we will have a closer look at the text transformation features of the application.

Den ekonomiska situationen har den senaste tiden fortsatt att uppvisa stora fluktuationer kring 50 000-kronorsstrecket men med övervägande förluster under första och andra kvartalet. Framåt slutet av sommaren kan emellertid en tendens till uppgång noteras. Denna bör hålla i sig ett tag framöver.

CSN skickar räkningar till mig, men jag brukar inte betala dem. Det känns inte alls rätt att behöva betala svenska staten dyra pengar för en utbildning som jag aldrig kommer att få någon glädje av – och en upplevelse som gett mig men för livet (kanske rent av PTSD).

Det som gör kurvan intressant är att jag planerar att ge ut min bok så snart jag har råd att göra det.

Läkarna och rektorn vid Linköpings universitet tog inte bara mina drömmar ifrån mig, de gav mig också men för livet, när de öste fördomar, misstänksamhet och till synes medvetna missuppfattningar över mig när jag befann mig i den djupa krisen häromhösten.

Än i dag, två år senare, går det inte en timme utan att jag plågas av minnen av sådant de sagt och skrivit. På nätterna drömmer jag mardrömmar om mina gamla klasskamrater på läkarprogrammet och om lärarna och rektorn.

Det syns kanske inte på mig, men det här tar mycket mental energi från mig. Och det påverkar även min familj väldigt negativt. Effekterna kommer att finnas kvar i årtionden.

Jag önskar att jag kunde anmäla universitetet, men jag vet inte hur man gör.

Det var så lätt för dem att orsaka så extremt mycket smärta för så pass många människor.

Jag gör verkligen mitt bästa för att orka med det här och för att inte sprida ohälsa till människor omkring mig. Nästan alltid går det bra, men jag skäms så fruktansvärt när jag misslyckas. Jag är inte riktigt stark nog.

Jag tror inte på Gud. Ändå ber jag till Honom om att lärarna, rektorn och mina gamla klasskamrater en dag skall förstå vem jag egentligen var, vad jag egentligen hade i bagaget och vad som egentligen hände. (Det är ännu en copingstrategi.)

Ibland kan man känna en stor tacksamhet samtidigt som man av någon anledning inte kan tacka den som känslan är riktad till, åtminstone inte explicit.

Det här kan inträffa ifall personen i fråga är avliden, eller om ett tack skulle kräva en alldeles för invecklad och tidskrävande förklaring.

I det senare fallet har man emellertid möjlighet att uttrycka sin tacksamhet på ett implicit sätt, genom att se till att ösa extra mycket kärlek över personen.

(Troende har också den ytterligare möjligheten att tacka Gud.)

Det förekommer att man – oftast när man minst anar det – blir överraskad av en oväntad hårdhet hos en annan människa. Kanske upplever du henne som direkt otrevlig eller elak. Måhända upplever du dessutom att hennes aggressivitet är riktad mot dig personligen.

Eventuellt reagerar du då med ilska eller med rädsla. (I mitt fall är väl den troligaste negativa känslomässiga reaktionen en av oro: ”Gud, hon är arg på mig, men jag har ingen aning om varför. Kanske har hon hört talas om spöket X i min garderob eller så har hon missförstått Y och fått för sig Z. Alla hatar mig.”)

Den ansvarsfulla reaktionen är emellertid att ta ett mentalt steg bakåt, att inte dra några slutsatser baserat på bristfällig information och att vara extra uppmärksam på de signaler hon sänder ut, så att du kanske kan ana vad det rör sig om. Notera det avvikande beteendet, men visa ingen ilska eller rädsla själv. Ditt viktigaste jobb i livet är trots allt att vara en god medmänniska åt alla som finns omkring dig, både bekanta och främlingar. Se till att vara extra varsam i din kommunikation med henne och att ösa extra mycket kärlek över henne. Det är kanske just då hon behöver det som mest.

Beroende på er relation kan det vara lämpligt att rent av fråga henne om något är på tok, och – i så fall – om det finns något du kan göra för henne. Faktiskt borde det förfarandet vara en självklarhet i de allra flesta fall där det är tillräckligt tydligt att något verkligen är fel (eller där din misstanke är tillräckligt stor) och ni har en någorlunda nära eller regelbunden kontakt med varandra. (Och ser något ut att vara väldigt fel är det förstås ditt ansvar att bistå även om det rör sig om en total främling.)

Det viktigaste är att man öser förståelse och kärlek över sina medmänniskor (och, så klart, andra djur i ens närhet).

Varje dag utgör en ny möjlighet att ösa ur säcken av kärlek, och ju mer man använder den, desto större blir den. Ta alltid till vara på den möjligheten.

Men ös inte bara över dina närmaste vänner och din närmaste familj: ös också över alla andra människor du möter under din resa. Tänk på att en del av dessa kanske inte har några egna vänner eller någon egen familj, och därför skulle bli utan omtanke ifall det inte vore för främlingars generositet.

Lika viktigt är det att även använda säcken åt personer som anses ”svåra”, och av somliga kanske inte är ”värda” någon kärlek. Det är alltid fel, av den opedagogiskt uppenbara anledningen att lycka är lika viktigt för alla, lidande lika hemskt för alla och det är just detta som betyder något i världen. Nästan alltid finns det dessutom en förklaring till dessa människors besvärlighet och skenbara elakhet: om du bara kände till den, och det lidande som dessa individer kanske lever med i varje andetag, skulle du inse att dessa människor är de som kanske allra mest behöver få ta del av din säck. Ge dem din tid och kärlek. Överraska dem med det som gör dem lyckliga.

Det är också så att både goda och dåliga gärningar sprider sig, både i rum och i tid. Den godhet du visar mot andra får ofta dessa människor att i sin tur öppna sina säckar. På samma sätt sprider sig grymhet och illdåd som virus.

Tänk på det.

SVT skriver om psykisk ohälsa bland män och om hur mansrollen förvärrar situationen: män är dåliga på att prata om mjuka saker som känslor och tankar kring sin livssituation. De vill inte prata om att de mår dåligt.

Men vad händer om man som man är helt ärlig med sin mentala ohälsa? När jag var läkarstudent vid Linköpings universitet var jag extremt öppen med de problem jag brottades med, men mina lärare på läkarprogrammet, de flesta av läkarna jag träffade som patient och universitetets rektor ville inte lyssna. I stället bestämde de sig för att jag var en dålig människa som de ville straffa på det hårdaste sättet de kunde (i dag är jag portad från all svensk högskoleutbildning). De öste fördomar och förutfattade meningar över mig och missuppfattade allt som bara kunde missuppfattas, till en grad jag knappt trodde var möjlig hos naturvetare. Deras iskalla kyla höll på att kosta mig livet (polisen fick hämta mig flera gånger när de trodde jag skulle skada mig själv) och har gett mig men för livet.

Så de män som håller allt för sig själva och döljer sin ohälsa gör kanske helt rätt.

Jag publicerade häromdagen några nya bilder från Gran Canaria:

Klicka på bilden för att gå till den nya bildsamlingen.

I morgon skall jag träffa en rättspsykiatriker som skall försöka avgöra om jag lider av en psykisk störning eller inte.

Nu vet jag i och för sig inte vilken den juridiska definitionen av ”psykisk störning” är, men om den är någorlunda rimlig så är det fullkomligt uppenbart att jag inte lider av en sådan störning.

Däremot har jag efter min surrealistiska kontakt med läkarna och rektorn vid Linköpings universitet förstått att sunt förnuft inte gäller i det officiella Sverige längre, så jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall jag bedöms som ”psykiskt störd”.

De flesta svenskar skulle antagligen riskera att bli klassade som ”psykiskt störda” om de blev ovän med högt uppsatta och respekterade läkare och statstjänstemän (och dessutom är känsliga personer och/eller hyser någon åsikt som inte är politiskt korrekt). Så är det i det ”toleranta” samhället som kallas Sverige.

Uppdatering (2018-07-09 23:26:31): Jag är helt slut. Mötet gick i princip så bra det bara kunde gå. Jag svarade väldigt lugnt och eftertänksamt på alla läkarens frågor, men någonstans tror jag att det inte räcker. Jag tror hon hade velat höra något i stil med ”Gud, vilken hemska handlingar jag har begått, nu förstår jag att LiU gjorde allting rätt!”, men jag har extremt svårt för så pass onyanserade kommentarer. Jag har helt enkelt extremt svårt för att ljuga.

Jag har skrivit klart den helt omarbetade versionen av min självbiografiska bok Ändlös längtan och jag skall fundera på hur den kan publiceras. I väntan på detta har jag tagit bort den gamla versionen från min webbplats.

Jag fick ett brev från HAN:

Hej!

Du har ett ärende hos Högskolans avskiljandenämnd och nämnden har beslutat att uppmana dig att låta undersöka dig av en läkare. Du har kallats en gång, men har meddelat att du inte vill gå. Du har efter att nämnden beslutat om läkarundersökning – och du inte går – ett år på dig att låta dig undersökas av läkare. Eftersom du så tydligt tidigare meddelat att du inte vill gå har nämnden inte låtit kalla dig igen. Du har dock möjlighet att få gå.

Nämndens fråga till dig är nu om du vill låta dig undersökas av en läkare i detta ärende? Nämnden önskar besked i denna fråga senast fredagen den 25 maj 2018 kl 12.00.

I tjänsten

NN

Verksjurist/Legal Advisor

Högskolans avskiljandenämnd/Higher Education Expulsions Board
Box 7249, 103 89 Stockholm, Sweden
www.han.se

Universitetskanslersämbetet/Swedish Higher Education Authority
Juridiska avdelningen/Legal Department
Löjtnantsgatan 21
Box 7703, SE-103 95 Stockholm, Sweden
Tfn/Phone: +46 8 563 087 15
Fax: +46 8 563 085 50

Det här kom som en chock. Jag lyckades dock behålla lugnet till större delen:

Hej Marie!

Jag är glad att jag lever efter den omänskliga behandling jag utsattses för av Linköpings universitet.

Efter det övergrepp jag utsattes för av läkare och staten kan jag inte tänka mig att träffa någon svensk läkare.

Om du en dag själv skulle utsättas för ett riktigt grymt övergrepp, och sedan få hela statsapparaten emot dig, kanske du skulle förstå mig.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Men efter några minuter kände jag hur ångesten jag varit befriad från de senaste månaderna kom tillbaka, och jag tillade:

Och jag vill INTE ha några fler bekräftelser, frågor eller besked från svenska myndigheter i det här ärendet.

Så skriv för i helvete aldrig till mig igen.

Jag vill verkligen lämna det här landet. Fy fan vad jag avskyr Sverige och dess intolerans mot folk som är födda annorlunda.

Det är så kul att svenska medier älskar att kritisera Ryssland för deras ”uppenbara” trakasserier mot homosexuella, samtidigt som svenskar tycks helt ovetande om att samma typ av okunskap och intolerans finns i Sverige.

Gissa om jag tycker det är kul att betala alla gigantiska räkningar som CSN skickar till mig efter en utbildning som gav mig men för livet och som jag aldrig kommer att få någon glädje av.

Det är inte bara SJ som brottas med förseningar. Jag hade som plan att skriva klart Ändlös längtan under april månad, men så blev det inte. Energin räckte inte till, och det är tveksamt om jag ens kommer att bli klar under maj månad. Jag hann dock göra större delen av arbetet innan jag tappade orken.

Det råder också en betydande ”mental kö” när det gäller att nå mig via e-post i privata ärenden. Har du skickat ett brev till mig som du inte fått svar på än, så är det på grund av denna kö, snarare än någon form av medveten eller avsedd arrogans eller illvilja från min sida.

Den senaste månaden eller så har jag drömt mardrömmar om min tid på läkarprogrammet i Linköping nästan varje natt. Drömmarna handlar oftast om mina klasskamrater, som jag ser på avstånd har trevligt med varandra: de pratar, skrattar och kramar om varandra. Ibland kommer jag själv in i scenen, och då tar de avstånd från mig.

Den mest intressanta drömmen hade jag för några veckor sedan. Jag hade kommit in på polisutbildningen, och var på ett praktiskt utbildningsmoment tillsammans med andra polisstudenter i offentlig miljö. En grupp av mina tidigare klasskamrater hade samlats för att protestera mot att jag blivit antagen till utbildningen. De stod vid sidan om och ropade glåpord.

Jag har för övrigt avsatt min fritid under april månad till att skriva om och utöka min självbiografiska bok Ändlös längtan, som jag har för avsikt att publicera under året.

När Linköpings universitet upptäckte att jag drabbats av en djup kris häromhösten behandlade läkarprogrammets och universitetets ledning mig med en iskall kyla, fördomar och förakt, som höll på att kosta mig livet. De kallade mig ”psykiskt störd” och lyckades få mig avstängd från all svensk högskoleutbildning genom att författa en skrivelse baserad på gissningar, medvetna missförstånd och omedvetna fördomar som fått fritt spelrum. De såg till att de flesta av mina klasskamrater tog avstånd från mig. Jag har aldrig känt någon trygghet i mitt liv, har aldrig själv fått välja mina vänner och min livssituation, och nu tog de också, utan att reflektera, ifrån mig min sista möjlighet att själv välja yrke. Allt, menade de, för att skydda mina klasskamrater från en så oförbätterligt hemsk person som jag.

När jag nu författar Ändlös längtan är det lätt hänt att textstyckena fördärvas av hat och hämndbegär, men jag skall hela tiden påminna mig om att ha tolerans och människokärlek som ständiga ledstjärnor. Trots allt var det just tolerans och människokärlek som läkarna i Linköping saknade, och som jag vill propagera för.

Jag har också bestämt mig för att sluta äta escitalopram (handelsnamn Cipralex m.fl.). Sedan 17-årsåldern har jag ätit escitalopram dagligen, nästan hela tiden en tämligen hög dos på 30 mg per dygn, d.v.s. 50 % över den rekommenderade maxdosen. (Detta torde sålunda motsvara 60 mg citalopram (handelsnamn Cipramil m.fl.) per dygn, eftersom citalopram är en racemisk blandning där den ena enantiomeren är escitalopram, som så vitt jag känner till är den enda verksamma.)

Anledningen är att jag inte kan tänka mig att ha någon kontakt med svenska läkare i fortsättningen, efter det övergrepp jag blivit utsatt för. Ännu mindre vill jag befinna mig i en beroendeställning till dem.

Jag trappar därför ned med det lager av escitalopram jag har kvar. Det blir två månader med 20 mg per dygn följt av två månader med 10 mg per dygn.

När jag arbetade som doktorand på Matematiska institutionen mellan 2012 och 2015 ökade min totala förmögenhet mycket stabilt från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. När jag tvingades sluta på MAI och blev läkarstudent fick jag börja låna pengar från CSN igen, varför saldot låg kvar på den nivån tills jag inte fick låna mer pengar framåt sommaren 2016. Då störtdök förmögenheten till nollstrecket till sommaren 2017, då jag i sista stund fick ett jobb tack vare en servitör på restaurangen.

Som läkarstudent förlorade jag således 250 000 kronor på bankkontot, samtidigt som studieskulderna ökade med 200 000 kronor. Totalt förlorade jag rent ekonomiskt nästan en halv miljon kronor på studierna. Det värsta är dock det trauma som jag bär med mig efter tiden vid Medicinska fakulteten. Jag skulle behöva hjälp för att bearbeta det, men när man blivit utsatt av ett övergrepp av läkarsamfundet finns det ingen naturlig plats att söka hjälp på.

I dag har jag en tämligen hög inkomst, men också väldigt stora utgifter, vilket synd tydligt i diagrammet. Trots (betydligt) högre inkonst än under MAI-tiden är den ekonomiska uppgången nu något mer osäker.

Känslan av att sakta förtäras av ensamhet medan klasskamraterna obekymrat går förbi tillsammans.

(Ingen ser den som sticker ut.)

Känslan av att vilja alla väl och samtidigt blir ett fokus för deras rädsla och hat.

(Ingen tror på den som är övertydlig.)

Känslan av att träffa läkare som unisont säger ”det är dig det är fel på, det finns ingen plats för dig i vår värld”.

(Ingen har mod att ifrågasätta de etablerade sanningarna.)

Känslan av total maktlöshet.

(Läkare och svenska staten kan inte ha fel.)

Känslan av att ha livet bakom sig.

(Ingen sörjer den som ingen förstod.)

Jag har de senaste åren blivit allt mer orolig över utvecklingen i Sverige. För tio år sedan var jag väldigt stolt över att vara svensk, och även om jag ofta hörde folk klaga på både det ena och det andra i samhället, så tyckte jag bara att det var obefogade farhågor.

Men det senaste året har jag känt både genuin rädsla och sorg över vart Sverige är på väg. Det svenska samhället har blivit intolerant, hårt och oförlåtande. I vår iver att få bort allt som är fel och orätt, har vi börjat ta genvägar, och utan att någon reagerat, har de utsatta blivit de nya översittarna.

Beslut fattas i dag baserat på förenklade föreställningar av verkligheten, allt är antingen svart eller vitt. Ingrodda normer, som folk är livrädda att bryta mot, får företräde framför vetenskaplig och saklig argumentation.

Linköpings universitet

Ett exempel är Linköpings universitets behandling av mig. De träffade en människa i djup kris och med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning, som aldrig velat någon något illa, och som med objektiva mått mätt hanterat de otaliga kriserna på ett förvånansvärt bra sätt. De bemötte honom med kyla, förakt, och gjorde allt de kunde för att straffa honom, för hans avskyvärda handling att be sina klasskamrater om en kram. Jag stödjer till 100 % kvinnornas kamp mot orättvisa och utsatthet, men det är inte okej att i den kampens namn begå vilka vidrigheter som helst. Jag tror att universitetet agerade som de gjorde för att de var rädda för de reaktioner som skulle komma av ett alternativt beslut. Att straffa den mest isolerade och ensamma är nämligen ett för egen del förhållandevis riskfritt agerande.

#me too

Jag stödjer också till 100 % #me too-kampanjens mål att få ett stopp på alla avskyvärda övertramp som män begått och begår mot kvinnor. Men det förekommer också, i kampanjens namn, att oskyldiga personer hängs ut och får sina liv förstörda. Rättssäkerheten har blåst bort av de sociala mediernas vindar och människans inneboende drift att känna gemenskap genom att tillsammans peka ut dem som är ”onda”.

SVT har låtit pro-#me too-artiklar ligga överst på sin webbplats i många dagar, men den kritik som har framförts mot kampanjen, hur välformulerad den än varit, har bara högst tillfälligt tillåtits besöka startsidan.

Visst har de flesta som pekats ut gjort sig skyldiga till oförsvarbara handlingar. Men även om detta hade gällt samtliga utpekade individer, hade jag haft en liten invändning mot kampanjen: det verkar som om kampanjens mål inte enbart är att få till en positiv förändring i samhället, utan ett lika stort mål verkar vara att utsätta de utpekade för lidande. Skampålen har kommit tillbaka från medeltiden. Hämnd och straff leder dock aldrig till något positivt. Det må låta fånigt, men vilket brott en människa än begått, så har hon samma värde. Straff, i synnerhet grymma sådana, är sällan konstruktiva.

Vore det verkligen så fullständigt otänkbart att godta Timells ursäkt och låta honom arbeta vidare som programledare? Finns det någon nu levande människa som kan se hans utsatthet? Mår verkligen hans offer så mycket bättre av att han straffas att det är värt det? Var finns förmågan att förlåta, att vara storsint, att själv vara bättre än de som gjort en illa? Eller: var finns den vetenskapliga synen på vad som i praktiken leder till gott?

Om jag drev #me too-kampanjen, skulle mitt mantra vara ”nolltolerans mot elakheter”. Men i kampanjens namn drivs andra elakheter (även om det är mot personer av ett annat kön).

Politiskt inkorrekta fritidsaktiviteter

I veckan kunde man läsa om en SVT-medarbetare som hamnat i blåsväder efter att ”ha medverkat i olika filmer med sexuellt innehåll”. Medarbetaren var under utredning och tillfälligt avstängd från sin tjänst. SVT:s presschef menade att det, utifrån den information hon hade vid tillfället, skulle vara ”problematiskt för medarbetaren att vara kvar i sin publika roll”.

Här borde ett antal varningsklockor ringa. Att medverka i en pornografisk film är inte olagligt. Det behöver heller inte vara något etiskt problem. Däremot kanske somliga anser det vara osmakligt (som t.ex. många i Ryssland tycks mena att det är osmakligt med homosexualitet). Hur kan det då vara möjligt för en SVT-medarbetare att bli utredd och avstängd för att ha gjort det på sin fritid? (Och vad är nästa steg i den här utvecklingen?)

Politiskt inkorrekta formuleringar

Säg att en lite äldre läroboksförfattare, som är uppvuxen i en helt annan tidsanda, skapar en matematikuppgift som handlar om risken att en promiskuös hiv-infekterad man med många kvinnliga sexpartners smittar någon av dem. Jag håller med om att uppgiften med dagens politiska klimat låter väldigt fel, men är det, som SVT skriver (inte ett citat, utan SVT-skribentens egen värdering), ”grovt sexistisk[t]”¹? Framställer uppgiften inte minst mannen som oansvarig? Handlar den inte mer om infektionsrisk än om kvinnoförakt?

Är det naturligt att studenter blir ”chockade” över uppgiften, och kräver att boken tas bort redan under pågående kurs? Behöver ”nyheten” ligga som huvudnyhet i riksmedia? Behöver ansvarig minister göra ett offentligt uttalande i SVT och kräva en skärpning hos lärarna? Om ett terrordåd hade skett i Pakistan hade det blivit en notis längst nere på sidan. Ingen hade blivit chockad där.

Proportionerna här bekymrar mig. Jag anar att vi är på väg i en farlig riktning. Det känns som om – ärligt talat – förhållandevis små misstag i dag kan få enorma proportioner, via mindre behagliga psykologiska och sociala mekanismer.

Återigen – jag håller helt med om att alla elakheter och allt brist på respekt mot kvinnor och andra grupper är oförsvarbart. Men hanteringen av dessa samhällsproblem känns oroväckande. Och ur mitt eget alldeles personliga perspektiv kan jag tycka att det är märkligt att den här läroboksformuleringen, som antagligen orsakat förhållandevis få större trauman hos studenter, får oändligt mycket mer uppmärksamhet än det faktum att personer som jag ständigt missförstås och i förlängningen diskrimineras i samhället (utan att någon vill lyssna på oss).

Sexköp

I media framställs sexköp som en stor synd. De som köper sex är alltid starka män som för lite extra avkoppling själsligt frihetsberövar en utsatt kvinna. Sexköp är i dag olagligt i Sverige, och regeringen vill dessutom göra det olagligt för svenska medborgare att köpa sex utomlands.

Jag håller helt och hållet med om att många kvinnor som säljer sex i Sverige är mycket utsatta, och att det är ett problem. Samhället måste hjälpa dessa, och det är inte alls okej att män utnyttjar dessa kvinnor. Inte på något sätt.

Men en del mynt har två sidor.

Det finns män och kvinnor som är trettio, fyrtio, femtio år som, t.ex. på grund av neuropsykiatriska avvikelser, aldrig lyckats skaffa sig vänner, och ännu mindre någon fysisk närhet. Det är fullt tänkbart att det finns sådana människor som är världens snällaste, men som under sina liv lidit något enormt av utanförskap, ensamhet och fördomar. Tyvärr är nästan allt i samhället anpassat till personer som fungerar ”neurotypiskt”, och kunskapen om ”de annorlunda” är extremt dålig, så dessa människor är också väldigt utsatta.

Om en sådan person, som kanske är på en tioårings nivå när det gäller S³ (”saker som sex”), efter flera årtionden av traumatiserande utanförskap och längtan efter bekräftelse, skulle köpa någon form av fysisk närhet (kramar, pussar, handhållning, sex) av en person som är trygg i sig själv och som inte tycker att det är en så stor sak med sex längre, och som själv valt sin sysselsättning och trivs med den, är det då ett så hemskt brott?

Om jag inte minns fel så föreslog Amnesty International häromåret att sexköp borde vara lagligt, eftersom det då blir mycket lättare att reglera industrin, och göra det tryggare för de som säljer sexuella tjänster. Jag tror faktiskt att det ligger något i det. I själva verket är jag nästan övertygad om att antalet kvinnor som lider av prostitutionens svarta sida skulle minska dramatiskt om sexköp överallt var lagligt men strängt reglerat och kontrollerat på ett vetenskapligt och humanistiskt sätt.

Sexköp borde vara tillåtet:

• Om två personer båda blir lyckligare av att genomföra en transaktion av det här slaget, och ingen utomstående påverkas, så är det fullständigt självklart att det inte är något fel med det.

• Det finns fall där köp av fysisk närhet (t.ex. kramar) har en enormt stor betydelse för köparen, som inte på annat sätt skulle kunna få den närheten. I många av dessa fall, i synnerhet när verksamheten bedrivs på ett bra sätt, är lidandet hos tjänstegivaren med stor självklarhet obefintligt. Tjänstegivaren har själv valt sin sysselsättning och trivs med den.

• Prostitutionen har också en mycket mörk sida, men sakliga analyser, som t.ex. den som Amnesty gjorde, visar att denna situation faktiskt förbättras om sexköp är lagligt.

Slutsatsen är dels att de som anser att sexköp skall vara olagligt saknar empati för människor som lever i kroniskt utanförskap var gäller fysisk närhet, dels att samma personer inte i praktiken vill hjälpa de som lider av prostitutionens baksida. (Däremot vill de säkerligen hjälpa sig själva, eftersom deras uttalanden väcker behag hos den kanske inte alltid helt toleranta allmänheten, vilket gör att de får sitta kvar längre som politiker.)

Fallet Johaug

Fallet Therese Johaug har jag också betraktat med en viss sorg. Det är förvisso inte ett svenskt fall, men ändå ett fall på samma tema. Här verkar det röra sig om en människa som utan avsikt fått i sig en mindre mängd i sportsammanhang otillåtna substanser och straffats mycket hårt för det. Det verkar som om hon varit helt förtvivlad och förstörd. Ändå väljer man att fortsätta straffa henne. Tycker jag verkligen att man borde göra ett regelundantag för henne bara för att hon är jätteledsen? Ja, det är precis det jag tycker! Var finns empatin? Vad hände med den gyllene regeln? Vad vore så hemskt med att göra världens ledsnaste människa till världens lyckligaste människa, och skicka en signal av godhet till omvärlden?

Jag är bekymrad, och jag tror att människor som nästa århundrade tittar tillbaka på tjugohundratalet kommer att stå på min sida, precis som de politiskt korrekta i dag beklagar sig över hur man såg på dödsstraff och HBTQ-personer för hundra år sedan.

¹ Det här är lite ironiskt, för jag vill minnas att SVT har antytt att ryska statliga nyheter inte är objektiva, utan politiskt färgade, och här gör SVT samma sak när de själva skriver att matematikuppgiften är ”grovt sexistisk”.

Linköpings universitet gör reklam i hela Linköping, och varje gång jag ser deras reklamaffischer känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet. Jag skickade just följande brev till LiU:s rektor professor Helen Dannetun:

Jag ser att ni gör reklam i hela Linköping för er ”TP”.

Varje gång jag ser era skyltar känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet.

Att bemöta en människa i långvarig djup kris och funktionsnedsättning, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, med iskall kyla, fördomar, förakt och lögner, och sedan lämna honom vind för våg utan någon hjälp är ett övergrepp. I synnerhet om han aldrig velat någon något illa.

Det hade inte kostat er något extra att bemöta mig med värme och empati. Eller åtminstone försöka förstå. Nej, det gjorde ni inte.

Det vore fysiskt möjligt för er att bryta er tystnad och säga ”förlåt, vi gjorde fel”. Men i praktiken antar jag att läkare och svenska myndigheter inte kan göra fel. Hade jag tagit livet av mig, som jag höll på att göra efter mötet med Stergios och Ann-Charlott, hade ni antagligen ändå tyckt att ni gjort helt rätt.

Jag besitter ett enda vapen, och det är språket. Och jag kommer inte att vara tyst.

Jag kommer inte att vara tyst förrän vi lever i ett samhälle där människor bryr sig om varandra och hjälper de som är utsatta.

I praktiken är det dock nästan ingen som lyssnar på mig, och det är nog LiU medvetna om. Annars hade de nog inte vågat göra som de gjorde.

Det värsta med att bo i Linköping är att jag varje vecka ser studenter som bär på läkarprogrammets ryggsäck.

Logotypen på den väskan symboliserar för mig läkarprogrammets iskalla förakt mot de som bryter mot normen (på grund av de gener de inte fått välja själva).

Linköpings variant av eskulapstaven står för intolerans och de populäras övergrepp på de svaga som ingen lyssnar på, som ingen skulle tro på, som bara kan förlora.

För mig kunde de lika gärna ha ett hakkors på ryggsäcken.

Om precis en månad fyller jag 30 år. Då får man presenter, men det jag mest av allt önskar mig kommer jag inte att få:

• Jag önskar mig att samhället accepterar att det finns människor som haft oturen att födas med en genotyp som min. Att samhället inte bemöter oss med okunskap, rädsla, fördomar, förakt. Att inte samhället i framtiden kommer att göra som de två ansvariga läkarna på läkarprogrammet i Linköping, som behandlade mig med avsky trots att jag aldrig velat någon något illa, eller kunde ha agerat på något annat sätt. Deras agerande, som rektorn skrev under på, höll på att orsaka min död och har gett mig men för livet.

  Det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är allt som de två läkarna och rektorn sade och skrev om mig. Detta förföljer mig hela dagen, och jag drömmer mardrömmar om dem och alla mina f.d. klasskamrater. I deras värld saknar mitt liv värde. Om deras agerande nu hade orsakat min död hade de ändå känt sig trygga med att de ”gjort allt rätt”. Och nästan alla mina f.d. klasskamrater verkar tycka att läkarnas och rektorns agerande var korrekt nog, eftersom de inte ens hört av sig till mig, än mindre protesterat.

• Jag skulle vilja ha vänner att vara med på fritiden. Precis som jag har velat i nästan trettio år nu.

I stället får jag önska mig den styrka som kommer att krävas för att fortsätta strida i några årtionden till.

Uppdatering (2017-11-27 21:43:40): Men var hittar man styrka, när det känns som om hela svenska staten och nästan hela svenska folket hellre låter mig dö än visar mig någon empati? För läkarna och universitetet är det viktigaste att markera att integriteten hos ”de lyckliga” är okränkbar. Detta helt oberoende av konsekvenserna för ”de sjuka”. Om svenska läkare får välja mellan (1) att låta en sjuk människa lida helvetets alla kval under oändligt lång tid och (2) att skona individen samtidigt som en grupp förbipasserande måste göra ett mindre oväntat ingrepp (kanske t.o.m. – Gud förlåte – ge den sjuka en kram eller stanna en stund hos henne), så väljer de utan mista tvekan det första. Något annat är helt, 100 %, otänkbart. Faktiskt, inte ens om tusen människor skulle tvingas lida helvetets alla kval under oändligt lång tid om inte de förbipasserande agerade, skulle de överväga något annat. Integriteten är det enda som betyder något. (Fast det är klart, om de var de själva som var ”sjuka”, eller någon av deras anhöra, då skulle det låta helt annorlunda.)

Så var hittar man styrka? Jag önskar jag trodde på Gud. I tron på Honom skulle jag kunna hitta den styrka som krävs för att fortsätta leva i Sverige. Men det går inte: jag är naturvetare i själ och hjärta, och har den vetenskapliga metoden hårdkodad i min cortex cerebri.

Jag förstår det inte: mina f.d. klasskamrater på läkarprogrammet får själva välja sina vänner, sina partners, sitt yrke. De allra flesta av dem har förmodligen haft någorlunda trygga och lyckliga barndomar. Jag var ett olyckligt barn sedan jag började förskolan, jag passade aldrig in. Jag kände konstant stress och otrygghet. Jag har aldrig fått välja mina vänner (har velat ha många, har nästan aldrig haft någon), jag får inte välja hur jag vill leva, och jag kommer aldrig att få bilda familj. Men jag kunde ha fått välja mitt yrke själv. Trots allt var jag bland de absolut bästa på programmet i både medicinsk vetenskap och patientbemötande. Men de ville absolut ta också det ifrån mig, inte tillfälligt, utan för all framtid. Läkarna jag träffade som patient under min kris gjorde inget annat än att ösa fördomar över mig, och förklara hur ”uppenbart” det var att jag var olämplig som läkare, ibland efter att ha känt mig i hela två minuter (under djup kris).

Olika människor har olika lätt att hantera ”övergrepp” av den här typen. Själv har jag extremt svårt med det, och varje dag är en kamp. Som tur är fick jag ett bra jobb som programmerare (tack vare en servitör på restaurangen), med underbara chefer och arbetskamrater, som håller mig sysselsatt på dagarna, men på fritiden kommer alla otäcka tankar.

Jag undrar bara: varför?

En samling varelser befann sig i en skog utan slut. De visste inte var de kom ifrån eller hur de kommit dit. Inte heller kunde de uttala sig om framtiden. Det enda de med rimlig säkerhet kunde säga var att de nu var strandsatta tillsammans på denna plats. De hade bara varandra, och de ställde sig frågan ”är vi inte lyckliga tillsammans?”.

Dessa varelser är vi.

Genom sin blotta närvaro på gatan antyder tiggaren att det finns ett alternativ till det förbipasserande kompisgängets nonchalans. Han förgriper sig därmed på självklarheten i deras inlärda sätt att se på tillvaron. Denna kränkning av deras integritet kan samhället inte tolerera.

Ingen saknar tiggaren när han dör.

Jag har i dag uppdaterat webbplatsens startsida och biografi med nya texter. De nya texterna finns än så länge bara tillgängliga på svenska, men jag kommer inom kort att översätta dem till engelska.

Ibland vill man be till Gud, även om man inte tror på Honom.

Jag såg följande citat på Linköpings universitets webbplats:

Hållbar utveckling har att göra med många saker, till exempel att värna om individen och att alltid ha ett bra arbetsklimat för medarbetare och studenter för ögonen.

Citatet kommer från rektor professor Helen Dannetun, samma person som skrev under universitetets behandling av mig som höll på att kosta mig livet.

När universitetet fick reda på att en av deras studenter drabbats av djup kris med depression och ångest och ropat på hjälp till sina klasskamrater, valde rektorn att helt bortse från den sjuke studentens behov och i stället göra allt för att bli av med honom, oavsett hur det skulle drabba honom. Bemötandet var helt utan empati, trots studentens läkardiagnosticerade funktionsnedsättning, som aldrig bemötts korrekt av samhället.

Den människosyn som Linköpings universitet har skrämmer mig. De sätter inpräntade sociala normer och etablerade regelverk före den enskilde individens hälsa. Åtminstone gäller det för individer med vissa (oönskade) genotyper.

Citatet ovan är så typiskt för Sverige i dag: allt skall låta så fint, men majoriteten av alla svenskar saknar civilkurage och sätter alltid sig själva före främlingars välmående, med råge, trots att många aldrig skulle erkänna det. De flesta svenskar i medelklassen och uppåt är fantastiska människor så länge de inte träffar på någon som de skulle kunna hjälpa, för då spricker fasaden.

(I det aktuella fallet är jag dock övertygad om att det till stor del rör sig om ren okunskap: läkarna och rektorn kan allt om utsatta kvinnor och HBTQ-personer (vilket är bra), men har aldrig ens hört talas om att det finns personer som jag. Osäkerheten och rädslan gör att de fattar fel beslut och bemöter mig på fel sätt.)

En del lösningar hjälper bara för stunden. Men ett liv är en ändlig följd av stunder, så om lösningen bara inte orsakar skada i längden, så är den ändå mycket välkommen.

Jag fick just ett väldigt otrevligt brev från en av mina gamla ”klasskamrater”, som i princip tycker att jag förtjänar det lidande jag utsatts för. Just nu är jag helt förtvivlad. Jag som var på väg att bygga upp mitt liv igen. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Han kommer att bli en bra läkare...

Uppdatering (2017-08-01 17:29:47): Jag fick återigen åka polisbil till sjukhuset, men kom hem under natten.

Jag vet inte varifrån mina gamla klasskamrater fått allt deras förakt gentemot mig, men nästan säkert handlar det till stor del om rädsla för människor som inte lever upp till ”normen” och en mycket stor okunskap om mental ohälsa. Den aktuella läkarstudenten verkar uppenbarligen tro att djup depression är något man själv väljer om man vill drabbas av eller inte, vilket är vidrigt.

Det finns nog en del grupptryck med i bilden, också: de i klassen som kanske ser att något inte är rätt vågar inte uttrycka det i rädsla för att hamna utanför klassens gemenskap.

En annan uppfattning som är mycket djupt rotad i den svenska kulturen är att man skall klara sig själv: om en person mår dåligt så har de som ser detta ingen som helst moralisk skyldighet att ingripa, eftersom det inte är ”deras fel” att personen mår dåligt. Tvärtom är personen som mår dåligt en dålig människa ifall denne ifrågasätter omgivningens passivitet. Det här är så främmande för mig att jag blir chockad varje gång jag stöter på fenomenet. För mig är det absolut självklart att det är mitt ansvar att göra något ifall jag ser att någon i min omgivning inte mår bra, även om det är en person jag inte känner.

Läkaryrket är lite av ett elityrke, och läkare tillhör de övre lagren i samhället, och har dessutom gått en lång utbildning i likriktning. Kanske är det inte konstigt att läkare är lite mer fördomsfulla och lite mindre genuint empatiska än andra människor.

Jag har ställt in min dator på att inte hämta e-post som kommer från Linköpings universitet och har stängt av gästbokstjänsten på min webbplats för att slippa få fler ”hatbrev” från mina gamla ”klasskamrater”.

Jag skickade följande brev till professor Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet (bakgrund: 445 och 409):

Hej Helen!

Du har begärt att jag skall undersökas av läkare, i hopp om att denne skall bekräfta ”diagnosen” att jag lider av en psykisk störning, som Du och läkarprogrammets ledning (Stergios och Ann-Charlott, två seniora läkare) har satt, på mycket tveksamma vetenskapliga grunder.

Jag vill här meddela att jag inte har för avsikt att ta mig till Stockholm för att genomgå denna undersökning.

Jag kan helt enkelt inte tänka mig att träffa en svensk läkare. Det skulle kännas som ett nytt övergrepp.

Det som hände i höstas och i vintras var ett stort trauma för mig. Efter att ha befunnit mig i depression under flera års tid blev tillståndet akut i höstas, och jag ropade på hjälp (som jag gjort hela tiden, om än mindre intensivt). Läkarprogrammets ledning behandlar mig då som en avskyvärd person som begått ett hemskt brott, trots att jag aldrig haft några elaka eller egoistiska avsikter i hela mitt liv, och aldrig begått något brott i juridisk mening.

När ledningen för ”Sveriges bästa läkarprogram” träffar en människa i djup kris, med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning och som aldrig har fått en ärlig chans att klara sig i samhället, skulle man kunna tro att de ser en chans att hjälpa människan. Men i stället väljer de att inte komma med någon som helst förståelse, tröst eller hjälp, utan väljer att göra sitt bästa för att bli av med studenten på juridisk väg. Vad som sedan händer med studenten är inte deras problem. Stergios och Ann-Charlotts bemötande var iskallt.

Jag hade kontakt med Stergios och Ann-Charlott flera gånger: en gång fysiskt och några gånger via e-post. Efter samtliga kontakter bröt jag ihop och blev inlagd på sjukhuset. Efter det fysiska mötet höll jag på att förgifta mig med tabletter.

Du och Ann-Charlott författade ett brev till Högskolans avskiljandenämnd (HAN). Brevet innehöll till största del rena spekulationer och gissningar, som gick ut på att jag eventuellt skulle kunna vara farlig för studenter och patienter. Inga konkreta bevis eller argument gavs. Ni gick i detalj igenom min webbplats och mina gamla uppsatser. I en etikuppsats jag skrev på gymnasiet (för över tio år sedan) tyckte ni er upptäcka en brist på förståelse för det trauma som våldtäktsoffer utsätts för. Det är helt obegripligt, för uppsatsen handlar inte ens våldtäkter: den behandlar grunderna i den teoretiska etiken samt medvetandeproblematiken och de praktiska etiska diskussionerna handlar nästan uteslutande om förståelse och icke-egoism, för att sedan specialisera sig till djurrättsetik.

Hur som helst: om jag skulle granska alla era texter i detalj, från grundskolan och uppåt, skulle jag säkert också kunna hitta saker att misstolka.

Andra delar av er anmälan verkar vara medvetna missförstånd. Under vårt fysiska möte sade jag att den aspekt jag begrundade mest innan jag skickade mitt brev till klassen var hur mottagarna skulle reagera känslomässigt. Jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över brevet (vilket jag dessutom skrev i brevet). Huruvida brevet skulle få mig avstängd eller ej begrundade jag inte lika mycket. Jag tänkte alltså mer på klasskamraternas väl. Detta förklarade jag med att ”etik och moral” är väldigt viktigt för mig. I er anmälan till HAN har ni förvanskat detta till ”han skickade brevet till klasskamraterna för att ’etik och moral’ är viktigast” (fritt ur minnet). Flera andra förvanskningar förekommer. Man kan undra om det är en slump att samtliga får mig att framstå i sämre dager.

Också mycket fördomar tycks ligga bakom ert agerande. Som student på läkarprogrammet presterade jag i absolut toppklass både vad gäller medicinsk vetenskap och patientbemötande. Eftersom jag själv alltid har lidit av mental ohälsa, och också lidit mycket över att se andra fara illa, är empati, tröstande och välvilja saker jag brinner för. Under året på Kungsgatans vårdcentral fick jag väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande; flera i gruppen lär också ha sagt att de tyckte att jag var ”bäst” i gruppen.

Men Stergios, Ann-Charlott och Du verkar inte ens ha pratat mina gamla handledare om hur jag var. I stället har ni bestämt er för uppfattningen att jag är olämplig som läkare. De som gick med mig på vårdcentralen skulle kunna intyga att jag aldrig på något sätt skulle agera fel i en vårdsituation som vårdgivare. De delarna finns inte ens i hjärnan på mig. Men om man inte frågar dem får man inte reda på det.

De här fördomarna mötte jag också när jag blev inlagd på sjuhuset. Jag träffade ett tjugotal läkare under hösten och vintern, och många kunde väldigt tidigt slänga ut sig kommentar i stil med att jag ”uppenbarligen” inte är lämplig som läkare, utan att ha någon som helst aning om vem jag är.

I brevet till HAN förmedlar AC och Du att jag skulle vilja bli allmänläkare, ”för att man då får lära känna patienterna på ett bättre sätt” (ja, så brukade jag säga). Mellan raderna märks att ni inför denna inställning hos mig hyser samma misstro – rent av avsky – som man gör när en dömd pedofil berättar att han vill arbeta med barn eftersom han ”älskar” barn.

Ni skriver också att min idé om ”empati” är att sätta mig själv i centrum. Detta är det mest obegripliga av allt ni skriver, eftersom min livsfilosofi sedan högstadiet gått ut på strikt antiegoism. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag själv blivit förtvivlad när jag sett andra som far illa. https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=134 är bara ett exempel.

Min psykolog uttryckte förvåning över att ni inte var intresserade av att prata med honom om vem jag var. Men jag antar att det är logiskt: om ni redan bestämt er för att jag är en hemsk person, så behöver ni ju ingen mer information. Han rekommenderade mig också att anmäla Linköpings universitet till Diskrimineringsombudsmannen.

Jag har ingen aning om varifrån ert förakt gentemot mig kommer, men det som hände under hösten och vintern var inte rätt. Det var ett övergrepp.

I dag plågas jag konstant av obehagliga tankar och minnesbilder från mötena med er. Det går inte en timme utan att jag tänker på allt ni sagt, gjort och skrivit. Ni har gett mig men för livet. I dag finns smärtan hos mig konstant, och förmodligen kommer smärtan att finnas hos mig dagligen i flera år framöver.

Det ni gjorde var i praktiken att sparka på en person som låg och blödde på marken. Gör ni så på hundra personer kommer ni att orsaka hundra personer enormt lidande. Tio personer kommer att ta livet av sig på grund av ert agerande. En person kommer att utföra någon sorts hämnd. Att bemöta personer i djup kris med oförstående och orättvisa straff föder nämligen hat. Att göra som ni gör är alltså inte ens bra ur en strikt egoistisk synvinkel.

Jag antar att en drös av era jurister kommer att studera det här brevet in i minsta detalj. Jag vill därför vara extra tydlig med att stycket ovan INTE är ett hot om att jag kommer att angripa Linköpings universitet (annat än i ord). Stycket ovan försöker bara förklara lite om människans känsloliv, och att grymhet inte gynnar någon i längden, inte ens de som står för grymheten.

Du kanske fortfarande tycker att du ni inte kunde ha agerat på något annat sätt, men det är rent nonsens.

Ni kunde ha gett mig en varning, och jag hade kunnat svära på att aldrig göra något okonventionellt igen. Ni kunde ha sagt ”du får ta en paus nu, men du är jättevälkommen tillbaka när du mår bättre”. Men i stället valde ni att skriva ert ”hatbrev”.

Jag blev så ledsen och chockad över ert agerande att jag inte förmådde gå på uppropet för termin 5. Jag förlorade därför min plats på läkarprogrammet. Man kunde då tycka att ni fick som ni ville, som blev av med mig utan någon rättvis juridisk prövning. MEN TROTS DET valde ni att gå vidare med anmälan till HAN (och ge mig en massa extra men).

På grund av min funktionsnedsättning och det tillstånd jag befann mig i var jag på väg mot hemlöshet under vintern och våren. Men en servitör på den restaurang jag är stamgäst hos hittade ett jobb åt mig som programmerare. Han kan ha räddat mitt liv. Utan honom hade ni kanske bidragit till min död.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Jag fick härommånaden en kallelse till läkarbesök.

Efter det bemötande jag fick av Linköpings universitet och Region Östergötland under min kris i höstas och i vintras, där de höll på att orsaka min död, vill jag dock inte ha något med dessa organisationer att göra. Jag är lika intresserad av att uppsöka Region Östergötlands sjukvård som ett våldtäktsoffer är att dricka kaffe hos sin förövare.

Jag avbokade därför tiden. (Inte omboka, utan avboka.) Som svar fick jag beskedet att de skulle hitta en ny tid.

Inom någon vecka kom så en faktura för uteblivet läkarbesök (ja, trots att jag hade avbokat). Inom ytterligare en vecka kom två nya kallelser, till två nya läkarbesök vid skilda tidpunkter.

Jag avbokade båda. Kanske får jag betala för dem också.

I dag fick jag också ett brev från HAN. Jag rev sönder kuvertet i små bitar, knappt en kvadratcentimeter stora, utan att öppna det.

I dag mår jag förhållandevis bra, även om det som alltid balanserar på en inte alltför stabil tråd. Och då vill jag inte att samhället sparkar något mer på mig genom att säga elaka saker och komma med lögner och orättvisa straff.

Linköpings universitet, Region Östergötland och resten av samhället får hitta någon annan att plåga.

Under våren har jag sökt ett antal jobb (restaurangbiträde, receptionist, medlemsrekryterare, diskare, gokartuthyrare, glassberedare, chaufför, väktare och flera jobb som lokalvårdare) utan framgång. Härommånaden fick jag så träffa en handläggare (på Arbetsförmedlingen) som arbetar speciellt med personer med funktionedsättning, och hon kunde bland annat erbjuda jobb som lokalvårdare på Samhall.

Efter tio år på universitet med övervägande toppresultat i allt från teoretisk fysik och matematikundervisning till cellbiologi och patientbemötande som läkarstudent kändes det lite tråkigt, men att samhället inte är anpassat för personer med den typ av begåvningsprofil som jag har kom inte som någon överraskning. I mitt fall har jag stora förmågor i många områden, men det finns några få saker jag helt enkelt inte klarar av: att skaffa vänner i en klass med jämnåriga ungdomar och att armbåga mig fram på armbetsmarknaden är två exempel. Tyvärr är min erfarenhet att samhället inte förstår att det finns sådana personer, och att det bemöter sådana personer med förakt snarare än med medmänsklighet. I synnerhet eftersom funktionsnedsättningen i sig kan skapa extremt mycket lidande är det synd.

Nu har jag emellertid haft tur. En servitör på restaurangen som jag är stamgäst hos introducerade mig för ett företag som förmedlar jobb inom det tekniska området, och via det företaget har jag nu fått en tjänst som programmerare på ett lokalt Linköpingsföretag. (Till en början rör det sig om en provanställning.)

Hade det inte varit för den servitören hade jag blivit lokalvårdare på Samhall.

Jag fick i dag ett beslut från HAN, och de går helt på universitets linje. Jag blev väldigt ledsen, och tycker det är tråkigt att det svenska samhället fortsätter att sparka på människor som ligger och blöder. Men i Sverige råder Systemet™ och de sociala normerna, inte sunt förnuft och medmänsklighet.

Jag skrev följande krönika/debattinlägg till Läkartidningen, men är nästan helt säker på att de inte kommer att publicera det:

Jag heter Andreas Rejbrand, är 29 år och har Aspergers syndrom och dessutom antagligen i största allmänhet dåliga gener som predisponerar för depression och ångest. Det svåraste för mig har varit den informella interaktionen med jämnåriga: ända sedan jag började förskolan har jag känt mig extremt utanför och ensam. Trots att mitt liv i princip bara varit en lång följd av livskriser, så har jag nästan bara fått SSRI som hjälp. Det verkar inte finnas så mycket annat att tillgå.

Jag tycker dock att jag i praktiken har klarat mig bra i samhället. Jag har en femårig masterexamen i fysik, och var i två år doktorand i matematik. Under sju år arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, först som amanuens och sedan som doktorand, och matematikundervisning är verkligen mitt drömjobb! Jag älskade varje aspekt av jobbet, och fick otroligt mycket uppskattning från studenterna. Sista året vann jag till och med civilingenjörsstudenternas lärarpris. Jag sade dock upp mig från tjänsten som doktorand, eftersom jag inte trivdes med att bara ha 20 % undervisning – jag ville jobba med undervisning på heltid.

Jag befann mig i en djup kris när jag sade upp mig, och mådde extremt dåligt. Jag kom dock in på läkarprogrammet i vid Linköpings universitet, och började där våren 2015. Jag var inte alls glad åt situationen, eftersom jag hellre hade önskat fortsätta som lärare och eftersom jag visste att CSN-pengarna inte skulle räcka till ytterligare fem år som student. Med tiden började jag dock trivas alltmer. Eftersom jag brinner för all naturvetenskap (inte minst organisk kemi, biokemi, cellbiologi och fysiologi, som jag läst på universitetsnivå på fritiden redan innan jag började på läkarprogrammet) så passar den medicinska vetenskapen mig mycket bra. Och eftersom jag kommer till min rätt i olika ledarskapspositioner (som t.ex. lärare) så passade även läkarrollen mig bra, och jag fick väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande under de två första åren på utbildningen. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist och känt extremt starkt för etik, empati och medmänsklighet.

Hösten 2016 drabbades jag dock av en djup depression. Jag trivdes inte i klassen, eftersom jag kände mig utfryst: ingen verkade vilja vara med mig eller prata med mig. Till slut föll jag så djupt att det kändes som om jag bara hade två alternativ: begå självmord eller få vänner i klassen. Faktiskt hade bara en enda vänskaplig kram gjort otroligt mycket för mig.

I desperation skrev jag då ett brev till 22 av mina klasskamrater, och bad om att få en kram av någon av dem. Eftersom jag alltid, ända sedan jag var barn, har känt mer trygghet hos kvinnliga jämnåriga än hos manliga, så var samtliga mottagare av brevet kvinnor. Jag var mycket noggrann i brevet med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det, och betonade att ingen behövde känna sig tvungen att hjälpa mig (eller ge mig en kram).

Jag blev snart kallad till möte med läkarprogrammets ledning. Trots att jag befann mig i en extremt djup kris, så visade de inte minsta lilla empati eller förståelse. I stället förklarade de för mig hur avskyvärd min handling var, och vilken brist på empati jag uppvisade gentemot klasskamraterna. De behandlade mig som en brottsling som begått ett hemskt brott: utan vänlighet och värme, men ”korrekt”.

De förbjöd mig att gå på utbildningens gruppträffar, så jag missade flera viktiga moment under hösten. De varnade också Region Östergötland för mig, vilket i praktiken gjorde att jag förmodligen aldrig kommer att få göra praktik i regionen. Slutligen berättade de att de ämnade anmäla mig till Högskolans avskiljandenämnd (HAN).

Jag blev så ledsen och chokad över deras bemötande att jag inte orkade gå på terminsuppropet på termin 5 i januari 2017. Därför förlorade jag min plats på läkarprogrammet. Man kan alltså tycka att universitetet fick som de ville, när de blev av med mig utan rättvis prövning. Men trots detta så gick de vidare med anmälan till HAN: de var nämligen rädda för att jag annars skulle söka igen till termin 1 på programmet i framtiden. I anmälan skrev läkarprogrammets ledning och universitets rektor att jag var psykiskt störd, att jag utgjorde en påtaglig fara för andra studenter och för patienter, att jag var olämplig som läkare och att jag saknade empati för andra människor. Att jag några år tidigare var en av universitets mest uppskattade lärare verkade rektorn ha glömt bort. Och att jag uppvisat mycket stor lämplighet för läkarrollen under all praktik på utbildningen ville de inte ens nämna.

Jag har haft kontakt med universitetet tre gånger, och samtliga gånger bröt jag ihop och behövde vårdas på sjukhus. En gång, efter det fysiska mötet, var det nära att jag tog livet av mig med tabletter.

Jag hade önskat mig ett bättre bemötande från läkarprogrammets ledning. Om man träffar en människa i djup kris, så kostar det inget extra att bemöta henne med värme. Vad det rent konkreta beträffar kunde de ha låtit mig fortsätta: jag hade kunnat svära på att aldrig mer göra något så okonventionellt som brevet jag skrev. (Och det är fullständigt självklart att jag aldrig någonsin skulle ha agerat okonventionellt för egen vinnings skull i rollen som läkare gentemot patienter – det kan jag garantera till 100.0 %.) Alternativt kunde de ha låtit mig börja i klassen under, så att mina klasskamrater hade sluppit mig.

Som det är nu riskerar jag att inte bara bli avstängd, utan även portad från all högskoleutbildning i Sverige.

Det sägs om läkare att de skall ”ibland bota, ofta lindra, alltid trösta”. Vad hände med ”alltid trösta”?

Och på läkarprogrammet talas mycket om vetenskaplighet, etik och samtalskonst. Vad hände med allt detta? Hur kan jag bli klassad som olämplig läkare när alla konkreta bevis pekar på motsatsen? Hur kan de straffa den mest utsatta människan i en ”konflikt”, utan att ens tänka på konsekvenserna? Hur kan de missa att observera fördomarna de agerar utifrån? Hur kan de bemöta en människa i djup kris med iskall kyla?

Jag försöker gå vidare i livet, men blir hela tiden påmind om universitetet genom det pågående HAN-ärendet. Det senaste är att de begär att jag skall undersökas av läkare. Tills vidare är jag avstängd från utbildningen (som jag ändå hoppat av!) och portad från all högskoleutbildning i Sverige – samtliga universitet och högskolor har informerats om detta. Själv funderar jag på att lämna Sverige, ett land som alltid behandlat mig som en oönskad människa.

Jag hoppas att ingen i framtiden kommer att utsättas för det övergrepp jag blivit utsatt för.

Andreas Rejbrand, f.d. läkarstudent, Linköping

A new view of the automaton from yesterday:

SVT brukar ibland skriva artiklar på engelska för att nå ut till en bredare publik. Som jag påpekat tidigare blir emellertid resultatet oftast av väldigt låg språklig kvalitet. I dag såg jag t.ex. följande stycken hos SVT:

Det finns flera språkfel i styckena ovan, men de mest uppenbara är följande:

• ”Anders Anderssons brother” måste vara ”Anders Andersson’s brother”. På engelska används apostrof för att beteckna genitiv.

• ”So his family think” måste vara ”So his family thinks” eftersom ”family” är tredje person singularis.

• ”if your not happy” måste vara ”if you’re not happy” eftersom ”your” (=”din”) är ett possessivt pronomen medan ”you’re” står för ”you are”.

• ”My brother need” måste vara ”My brother needs” eftersom ”my brother” är tredje person singular.

Även om man bortser från de mest uppenbara felen, som de ovan, har språket dåligt flyt.

Eftersom SVT förmodligen är Sveriges mest inflytelserika massmedium är det mycket tråkigt att de inte kan anställa en enda person som granskar språket.

Uppdatering (2017-04-07 11:59:07): Jag påpekade missarna ovan för artikelförfattarna och fick mycket snabbt två mycket trevliga svar, och de skulle försöka åtgärda missarna. En stor eloge till författarna för att de bryr sig om språket och kan ta konstruktiv kritik!

A second example of a simple coloured extended-range cellular automaton:

I have experimented a bit with coloured (RGB) extended-range cellular automata. Mathematically, these are ordinary N-state extended-range automata in which N = 256³, the values are interpreted as RGB colour codes and the rendering procedure uses the colour of the cell directly, instead of applying some arbitrary colour scheme. Below is a simple example I produced yesterday:

Today I give my first example of an extended-range cellular automaton. It is an N-state range-r automaton defined by the following rule: the new value of the cell is equal to the average of the values in the range-r Moore neighbourhood (including the cell itself) plus a constant increment. Typically I use N = 10, r = 32 or 36, and an increment of 10. Starting from random noise, this produces a small number of discrete circles (enclosed by squares) that evolve and expand until the entire region is filled with a chaotic mess. The most interesting images are obtained in the middle of this process. The following images shows generation 43:

Another example (different simulation, same generation):

A bit later, the circles get rough boundaries:

Another example:

All cellular automata I have considered this far have used the standard Moore neighbourhood, a 3×3 square with the current cell in the middle and eight neighbours. Yesterday I extended my program to support larger neighbourhoods. Now it supports neighbourhoods of arbitrary range. If the range is r, the neighbourhood consists of all cells you can reach in no more than r steps from the current cell, each step being horizontal, vertical, or diagonal. Hence, the range-r Moore neighbourhood is a square consisting of (2r + 1)² cells, with the current cell in the middle. r = 1 yields the standard eight-cell Moore neighbourhood.

The number of possible extended-range cellular automata is nearly ungraspable. Let us do some simple math.

• The number of life-like cellular automata in standard Moore neighbourhood is only 2¹⁸ = 262144, and I have investigated 2¹⁶ = 65536 of these individually (although extremely superficially).

• The number of binary cellular automata in standard Moore neighbourhood is 2²⁹ ≈ 1.34⋅10¹⁵⁴.

• The number of N-state cellular automata in standard Moore neighbourhood is N^N9. For N = 3, this yields approximately 1.51⋅10⁹³⁹¹; you can imagine what happens for N = 24...

• The number of life-like cellular automata with range r (that is, the binary automata that cares only about the cell itself and the number of living neighbours) is 2^2(2r + 1)2; for r = 2 and 3, this is equal to 1.13⋅10¹⁵ and 3.17⋅10²⁹, respectively.

• The number of binary range-r automata is 2^2(2r + 1)2. For r = 2, this is about 3.31⋅10^10100890. Imagine what happens for r = 3 and beyond.

• The number of N-state range-r cellular automata is N^N(2r + 1)2. Already N = 3 and r = 2 yields 1.32⋅10^404259404447.

Recall “Rain” and “Inferno”, two cellular automata almost defined by the same rule; they only differ in the choice of the parameter θ, which is θ = N/24 for “Rain” and θ = N/12 for “Inferno”. If we let θ = −N/12, we obtain a new cellular automaton, which I call “Floor plan”. In general, this rule creates period-18 “floor plans”. A single such floor plan (for N = 24) is shown below:

Although the image appears to be two-colour, it actually isn’t. By posterizing it to two colours, however, a true maze is obtained. And as far as mazes are concerned, this is a pretty nice one. Below a larger maze is shown and its main connected component is highlighted:

Today I present a particularly simple N-state cellular automaton. It is defined by the following rule: if a cell has two (or more) Moore neighbours with the same value as the cell itself, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, it is left unchanged. In this case, it is easy to see what kind of pattern is created simply by thinking about the rule. To confirm, here is a computer simulation showing a still image from the final stage (N = 96):

It is also easy to figure out what happens if N is changed; I leave this as an exercise to the reader.

Today we give another simple but visually pleasing example of an N-state CA: if the value of the cell is greater than the average of the von Neumann neighbours minus θ, decrease the value of the cell by one (mod N); otherwise, set it to the successor (mod N) of this average. N = 24 and θ = N/24 gives “Rain”, preferably rendered in shades of blue:

If instead θ = N/12, we obtain “Inferno”, preferably rendered in shades of red (or not at all).

Both “Fuzz with dust” and “Dunes” contain the following rule as “subrules”: replace a cell’s value by the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. How does this rule look on its own?

The answer is that it produces growing fluorescent cells on a folder-containing background:

The fluorescence becomes apparent when the background darkens, as it does cyclically:

A less zoomed-in picture (with a different colour scheme):

With the “Rainbow” colour scheme, the illusion of fluorescence disappears, but the images are still very pleasant:

A few weeks ago, I considered the following N-state cellular automaton rule: if the top-left neighbour of a cell has a value greater than N/2, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, the value is set to the successor of the average of the values of the von Neumann neighbours (mod N). The result looks like this (for N = 24):

Superficially, the image looks like dunes, but if you look more carefully, it might actually bear a stronger resemblance to a network of anastomosing capillaries. Experiments performed on small(er) grids (strongly) suggest that, in most cases, the grid eventually becomes filled with non-anastomosing, parallel vessels with periodically animated colours, the period being at least as big as the smallest dimension of the grid (often with equality, but sometimes equal to the other dimension, or much, much larger than any of those).

Multi-state cellular automata can be used to create intriguing visual effects. Today and the next few days I will give examples of such visuals. I start with an automaton I discovered yesterday, defined by the following rule: if the top-left neighbour has a value greater than the bottom-right neighbour, decrease the value of the cell (mod N); otherwise, set the cell’s value to the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. This produces the following result (with N = 24):

I call it “Fuzz with dust”.

In addition to the generalisations to the standard cyclic cellular automaton we saw yesterday, it is natural to investigate what happens if you increase a cell’s value not by one, but by two, three, or more every time it should be updated (not altering the condition). It turns out, at least for N = 24 states and the standard threshold (1), that you obtain rounded square spirals if you increase by two instead of by one:

If you increase the increment to three, you make roses:

Eventually the roses cover the entire region:

It is possible to alter the parameters of the cyclic cellular automaton. Obviously, the number of states N per cell can be varied. But it is also possible to change the “threshold”, defined as the number of neighbours with value n + 1 (mod N) needed for a cell to advance from n to n + 1 (mod N). Some of these variants have specific names, and two particularly neat ones are “313” (three states, threshold 3) and “Perfect” (four states, threshold 3), shown below.

The “313” rule creates a pattern of “moustaches”:

The “Perfect” rule creates octagonal spirals:

Tomorrow I will make a different kind of adjustment to the cyclic CA.

A well-known (non-life-like) cellular automaton is the cyclic automaton. In this system, each cell in a rectangular grid with toroidal topology is assigned any of N discrete values, ranging from 0 to N − 1. In each step, a cell with value n is assigned value n + 1 (mod N) if any (Moore) neighbour has this value; if no neighbour has value n + 1 (mod N), the cell is left unchanged.

I ran the simulation with N = 24 from an initial soup (in which every cell was randomly assigned any of the N values with equal probability). After about 400 generations, a period-24 stage is reached, where the entire plane consists of animated square spirals:

You may also have a look at the transformation from the initial soup to the final state. (Warning: somewhat awesome.)

According to both Wikipedia and mirekw.com, the cyclic ceullar automaton and its variants were first described by David Griffeath.

Today I give a first example of a non-life-like cellular automaton. It is a very similar beast, though: it still uses a rectangular grid with the toroidal topology, two possible states per cell, and the Moore neighbourhood, and the new state of a cell still is a function of the current states of the cell and its neighbours. However, in this automaton, it is not sufficient to know only the number of living neighbours to determine the new state of a cell.

To be specific, this automaton is very similar to B2/S23, but a dead cell comes to life iff it has precisely two live von Neumann neighbours; the survival condition still uses the Moore neighbourhood. Hence, in a sense, this automaton mixes the von Neumann and Moore neighbourhoods. Technically, though, it uses the entire Moore neighbourhood, but the birth condition cares about which neighbours are alive.

Below the ashes of this automaton (formed from a 50% random soup) is shown. It does produce a number of neat period-2, period-3, and period-4 oscillators.

Tomorrow I will give a much more interesting example of a non-life-like automaton.

Although I could probably spend a few more years discussing the properties of life-like cellular automaton rules, I feel it is time to end the introductory series. I do so by giving an example of a shrinking black blob in the Day and Night automaton (B3678/S34678).

However, you need not panic: by putting the life-like cellular automata aside for now, I can spend time investigating other types of automata.

Today we consider the final patterns (or ash) created by Game of Life itself (B3/S23). After trying a few times, I managed to produce a random initial 50% soup creating an ash containing instances of all of the three most common oscillators:

The final stage contains 71 blinkers (including ten traffic lights), two toads, and one beacon; these are the most common oscillators found in B3/S23 ash, in this order. As still lifes are concerned, we obtained 78 blocks, 47 beehives (including three honey farms), 17 loafs (but no bakery), seven boats, one tub, two ponds, and two ships (but no fleet).

After trying many more initial soups, I also managed to find one producing a pulsar in the end. The pulsar is the fourth most common oscillator.

This ash contains 96 blinkers (including eight traffic lights), one toad, no beacons, and one pulsar. The still lifes obtained were 98 blocks, 45 beehives (including one honey farm), 15 loafs (but no bakery), 13 boats, two tubs, three ponds, no ships (so obviously no fleet), and one barge.

Today, we continue to investigate the final or near-final stages of various life-like cellular automata. We begin with B5678/S023456 which represents a “class” of rules creating patterns that resemble lung tissue:

Many rules create ashes consisting of small black (stationary) objects. One example, B578/S024567, creates (microscopic) “worms” and debris:

B568/S4567 creates other kinds of microscopic creatures, but no debris:

B4567/S567 creates opsonized bacteria:

B378/S01235678 creates small islands of maze-like structures on a black background:

Finally, B278/S1456780 creates white lakes with red fish on a black background:

There are many life-like cellular automaton rules. To be specific, there are 262 144 of them. I have studied the rules that do not contain B0 or B1 in some detail. For each of these rules, I created an 80×80 torus with an initial 50% random soup and computed the 500th generation. In the obtained bitmap image, live cells were coloured according to their age (1: red; 2: a bit darker red; ...; 10 and beyond: black). Then I studied these 65536 images one screen (198 bitmaps) at a time, investigating many of them further.

Not surprisingly, these 65536 bitmaps can very roughly be classified into a reasonably small number of “classes” according to the large-scale patterns they display. Two of these classes, the black and the red mazes, have already been described. Today we give a few other examples. Before doing so, however, three important points regarding the experiment should be made. First, some of the bitmaps didn’t represent the final stage of the simulation. Second, I did not obtain any information about the behaviour of the rules prior to the 500th generation (and sometimes the journey is more interesting than the final outcome). Third, many features of life-like rules cannot at all be discovered by an experiment like this. For instance, there are other seeds than the 50% random soup (like 2×2 squares and benzene rings) and spaceships aren’t detected. Still, the experiment gave me a better understanding of the life-like CA “zoo”.

A huge number of bitmaps display ongoing, chaotic activity with no “interesting” patterns; these bitmaps look rather similar to the initial soup (and the animations to noise), but with a slightly different distribution of live cells. In some cases, however, you clearly see some “interaction” between cells (B234/S023):

A very common type of pattern consists of red, black, and white pixels that form distinct patterns, typically with white rectangles with black borders surrounded by white and red areas. Below three such rules are shown:

B234567/S0234567:

B234678/S01234567:

B2345678/S01234567:

The last image doesn’t represent the final stage, which consists of only the red rectangle-like regions:

B234678/S7 belongs to a completely different “class”, in which two red “brush patterns” coexist on a white background:

A huge number of rules create mainly (or, sometimes, entirely) black patterns, that is, stationary patterns, sometimes with oscillators, ranging from a number of small black objects on a white background to a bitmap almost entirely black. In between, sometimes large, irregular regions of (mainly) black and (mainly) white cells form; often boundaries between such regions oscillate in some way. A nice, (almost entirely) non-oscillating pattern with a black/white ratio close to 0.5 is formed quickly by B5678/S145678:

Tomorrow I will give six more examples (unless Linköping University contacts me, in which case I might suffer a breakdown).

Som bekant drabbades jag av djup depression med ångest under hösten, och Linköpings universitet valde att behandla mig som en person som begått ett hemskt brott och anmälde mig för avskiljande. Detta tog jag så hårt att jag inte orkade fortsätta på termin 5 på läkarprogrammet, så i praktiken avslutade jag mina studier och förlorade min plats på läkarprogrammet. Man kan sålunda tycka att universitetet fick som det ville, när de blev av med mig utan någon rättvis rättslig prövning.

Men uppenbarligen är de ändå inte nöjda. I går fick jag brev från Högskolans avskiljandenämnd, som universitetet ändå valt att anmäla mig till. Anledningen lär vara att de är rädda för att jag annars på nytt, i framtiden, skulle söka till läkarprogrammet och börja om på termin ett, vilket ett formellt avskiljande skulle förhindra.

I universitetets anmälan kan jag läsa att de betraktar mig som en oempatisk, psykiskt störd person utan självinsikt som utgör en ”påtaglig” fara för andra studenter. Inget kunde vara mer fel. Jag har alltid påverkats mycket hårt när jag sett personer i min omgivning som farit illa, och har alltid gjort vad jag kunnat för att hjälpa dessa. Och jag kan garantera att jag aldrig någonsin skulle skada en annan människa. Med råge.

Linköpings universitet uttrycker dessutom tydligt sin bedömning att jag inte är lämplig som läkare. Men de baserar detta bara på hypotetiska farhågor (t.ex. ”vad händer egentligen om en ung kvinna kommer som patient?”).

Jag har haft omfattande patientkontakt under utbildningens gång, främst på Kungsgatans vårdcentral i Linköping. Jag fick där mycket beröm för mitt patientbemötande, både från handledarna, patienterna och från medstudenterna. Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var ”bäst i gruppen”.

Efter året på Kungsgatan hade vi träning med simulerade patienter (skådespelare) på campus. Även där fick jag väldigt mycket beröm för patientbemötandet.

Det verkar alltså som att universitetet i sin iver att bli av med mig bortser från precis alla fakta som finns i frågan. Är det den vetenskaplighet de tjatar om på läkarprogrammet?

Och jag kan till 100 % garantera att jag aldrig skulle uppträda på minsta sätt oprofessionellt om jag t.ex. fick en ung kvinna, eller ett ungt par, som patienter. Inte ens om de vill fråga om preventivmedel. Anledningen till att jag kan garantera detta är att jag känner mig själv, till och med bättre än vad programledningen känner mig.

Jag bröt ihop totalt av att läsa allt som Linköpings universitet skrev om mig. För att dämpa ångesten gick jag ut och drack sprit (femte gången jag blir full i hela mitt liv). En privatperson hittade mig sedan liggandes på trottoaren och var snäll och beställde en taxi åt mig så jag kom hem.

Läkarprogrammets behandling av mig är det vidrigaste jag någonsin sett hos en svensk myndighet. De hittar en person med funktionsnedsättning, depression och ångest i djup kris, som aldrig menat något illa i hela sitt liv, och gör sitt bästa för att uppträda oförstående och för att få studenten avstängd.

De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, en neurolog och en hepatolog, är inte läkare (=personer som läker), utan misshandlare (=personer som misshandlar). Jag har nu polisanmält dem.

Det här kom väldigt olämpligt, eftersom jag försökt gå vidare i livet. Jag hade börjat få en fritid igen, på vilken jag undersökte cellulära automater (ett område inom matematiken), och jag har sökt jobb på McDonald’s och i receptionen på ett hotell. Men jag antar att båda dessa jobbchanser nu försvinner när jag skriver om det här...

Uppdatering (2017-03-11): Det är två saker jag inte förstår:

• De två ansvariga läkarna tycker att jag brast i min empatiska förmåga när jag under djup depression som ett sista nödrop skrev (det trots allt väldigt milt formulerade) brevet till mina klasskamrater. De två läkarna är mycket förstående och empatiskt inställda gentemot klasskamraterna, och tar deras välmående och upplevelser på allra största allvar. Det är mycket bra. Men om nu empati är viktigt för dem, hur kommer det sig då, att när de träffade på mig, som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som samhället alltid behandlat mig dåligt för, som led av djup depression med ångest och befann mig i en djup kris där självmord kändes som en av de få utvägarna, visade mig exakt noll förståelse och omtanke, och i stället behandlade mig som en hemsk brottsling (trots att jag aldrig begått något brott eller haft några elaka avsikter)? Enda logiska förklaringen är att de tycker att jag är mindre värd, förmodligen eftersom jag bryter mot de sociala normer som för tillfället gäller i Sverige. Den uppenbara dubbelmoralen är extremt motbjudande.

• Det sägs att man som läkare ”ibland skall bota, ofta lindra och alltid trösta”. Hur går det ihop med deras bemötande av mig i höstas? De verkade snarare som om de ville driva mig till att begå självmord genom att behandla mig så känslokallt och oförstående som möjligt. Som nämnt lyckades de åtminstone med att få bort mig från utbildningen utan någon rättvis prövning.

Uppdatering: Ibland undrar jag om jag är för hård mot Linköpings universitet, de två läkarna och rektorn, i min kritik. Men jag tycker nog inte det. Trots allt bemötte de mig väldigt kallt när jag befann mig i djup kris, och läkare skall inte göra så. Deras agerande var nära på att kosta mig livet, och deras beslut att ta bort mig från läkarutbildningen har en enorm påverkan på mitt framtida liv. Detta trots att jag inte begått något brott eller haft några elaka avsikter. Jag tycker det är värt all kritik jag ger.

The last two days we have become familiar with some of the CA maze-generating rules: “Maze” (B3/S12345), “Mazectric” (B3/S1234) and the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) family of very nice mazes. As noted, however, there are many more maze-generating rules, producing mazes with a number of different qualities. Today we will show a few more examples.

Some mazes are composed mainly (or even exclusively) of horizontal and vertical walls without corners, often found clustered together. For example, this is B2/S124, which consists of a single connected component:

The following maze (B3/S012358) is almost as simple, but also contains a few corners. As the reader can check for herself (e.g., using Win+R, pbrush, Enter), this one consists of one huge connected component and a few smaller components:

At the other extreme, this maze (B25/S23457) consists of a large number of (mostly either horizontal or vertical) small corridors not connected to each other:

Occasionally, you find a rule that forms voids (white-coloured areas) or rocks (black-coloured areas) in a maze (B278/S0124567):

There are also rules that produce mazes with very short walls, like B26/S012357:

Some mazes have additional features, like “force fields” (B23/S234):

A well-known example is “Maze with Mice” (B37/S12345):

Try also B2378/S1234.

All mazes we have considered thus far have been almost stationary patterns (with the occasional oscillating corner, “force field”, or “mouse”), but there are also rules that form mazes that alternate between generations. Typically, a maze is replaced by its inverse in the next generation. I use the term “red mazes” to denote these, since they are shown in red in my software (because the walls consist of newly born cells in each generation). Below is B24567/S, one of these “red maze” rules:

In this article and the previous ones, we have only seen a small number of the many maze-forming rules. However, most of the remaining rules are close variants of the ones we have seen.

Let us continue yesterday’s discussion on maze-generating rules by considering some larger examples. By giving each connected component of “Maze” (B3/S12345) a unique colour, it is easy to see just how disconnected the maze is:

Applying the same processing to “Mazectric” (B3/S1234) we see that this maze is marginally better, but it is still highly disconnected:

As noted yesterday, we get a significant improvement by considering the inverse colouring of “Maze” (that is, by interpreting the white cells as walls and the black cells as corridors):

This makes the connected components a lot larger, but there is still quite a few of them. My proposed B2/S123, however, consists of one huge connected component and a fairly small number of very small or tiny components:

That’s what I call a maze!

Among the 262144 possible life-like cellular automaton rules, quite a few generate mazes of various kinds. Among these, two are particularly well-known and are even named: “Maze” (B3/S12345) and “Mazectric” (B3/S1234). From an initial soup, these quickly make stationary mazes with the occasional oscillating corner (not shown below):

Maze:

Mazectric:

I do not know why these two have been selected from the large number of maze-generating rules. In fact, I do not even consider them to be good examples of such rules, because the corridors they make are highly disconnected. This can be seen by trying a few flood-filling operations on the bitmaps:

Maze:

Mazectric:

Clearly, given two arbitrary points A and B in such a maze, it is highly unlikely that there is a path from A to B. (It appears like the situation gets better in the B3/S12345 (“Maze”) case if you reinterpret the white cells as the walls, but not very much.)

There are life-like maze-generating rules that create much better mazes in this regard, such as the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) rules. Below B2/S123 is shown:

B2/S123:

Trying a single flood-fill operation shows that this maze is much nicer (unless you are unlucky):

B2/S123:

Yesterday, we used the “Diamoeba” cellular automaton to give an example of CA dynamics. In that example, the boundary between a “diamond” of live cells and the surrounding dead cells fluctuated chaotically. A different boundary behaviour is exemplified by the rule B356/S014678, in which a random soup quickly will produce a large (possibly disconnected) region of mostly living cells surrounded by mostly dead cells (and a large number of small still-lifes and the occasional oscillator). The boundary of the large region is “burning”, and the total size of the region varies slowly with time:

A video is available (MP4, 36.3 MB) showing the first 3800 generations. If this particular simulation is allowed to proceed, the living pixels will win the battle. Indeed, just before generation 15000, the entire space consists of the region of living cells.

The “Diamoeba” cellular automaton (B35678/S5678) is a well-known life-like cellular automaton. Perhaps its most intriguing feature is the boundary fluctuation found on the “diamonds” formed by the automaton:

A few days ago we saw some of the patterns obtained from a 2×2 square using the “Persian rugs” (or “Serviettes”) cellular automaton (B234/S). Today we give a few other examples of “rugs” obtained using other rules.

Generation 135 of B234567/S124567:

Generation 146 of B234678/S8:

Generation 114 of B235678/S1234567:

Generation 101 of B2345678/S0238:

Yesterday, I investigated the life-like cellular automaton B268/S04567. This is an automaton in which most patterns explode, although a few still-lifes and oscillators exist. A random soup will, after a large number of generations, produce a black (stationary) pattern of small, irregular cells with common boundaries that fill the entire space. Some of these cells oscillate. This rule also supports a simple four-cell period-1 orthogonal spaceship travelling at the speed of light. Below two such ships collide, creating an explosion:

Somewhere at generation 2500, a periodic state, as described above, is reached. This state has period 1260, and looks roughly like this:

Returning to Conway’s Game of Life (B3/S23), the next smallest spaceship is the “lightweight spaceship”, which travels orthogonally (that is, either vertically or horizontally) at speed c/2. Like the glider, it has period 4:

Of course, what happens when two spaceships collide depends on the exact configuration of the collision. Below two lightweight spaceships collide and produce two gliders.

The life-like cellular automaton B234/S is known as “Persian rugs” or “Serviettes” because of the beautiful patterns it creates when the initial seed is a small, symmetric figure. Below, this automaton is run for 99 generations on a 200×200 grid with a central 2×2 square as the initial state. A family of lovely carpets of increasing size is obtained.

Among these patterns, some personal favourites are the following:

Generation 70:

Generation 73:

Generation 80:

Generation 97:

The life-like cellular automaton B378/S235678 is known as “Coagulations”. This automaton creates rather visually pleasing patterns. Below the simulation has been run for a few hundred generations on a 800×500 square grid with the torus topology and a 50 % soup as the initial state. The live cells are coloured according to their age (the number of generations they have been alive), from yellow (new live cell) to black (a few hundred generations old):

If the initial soup is symmetric, the state will be symmetric for all future generations:

To get a feeling for the dynamics of this CA, you may want to view an animation of the simulation from an initial soup or an initial small, central pattern. In these animations, only the first ten generations of a live cell are coloured.

Since Conway’s original Game of Life is the rule B3/S23, it is only appropriate that B3/S012345678 is named “Life without Death”. The following is a simulation of this cellular automaton on a 400×400 square grid with the topology of the plane (not torus) and an initial, small, random mass of pixels as the centre.

Besides the main, irregular, growth, a number of thin, regular, purely horizontal or vertical growth patterns are seen; these are known as “ladders”.

An interesting life-like cellular automaton is B1357/S1357. Nicknamed “Replicator”, this automaton will produce an infinite number of copies of any small initial figure. Below, this rule is applied to a rasterised version of the capital Latin letter “A”:

The simulation is run for 96 iterations. At each multiple of 16, the state consists of a number of perfect copies of the initial letter. (At the remaining multiples of 8, the state consists of a mixture of perfect and distorted copies.) To confirm that this is indeed a general phenomenon (and not something that requires the precise shape of the letter “A”), let us redo the experiment using a (rasterisation of a) benzene ring as the initial figure:

(Of course, the “chemical formulae” formed, consisting of adjoined benzene rings, are not valid.)

The simplest spaceship in Game of Life (B3/S23) is the glider, a small (always five-pixel) period-4 object moving diagonally:

Let us draw a few of them on the same grid:

Let’s increase the speed:

I have used some of my recently overwhelming spare time to program a simple cellular automata simulator. It is a native Win32 application able to run simulations on a finite rectangular grid with the topology of the plane or a torus. The computation is run in its own thread, different from the GUI thread, and the application supports binary, multi-state, and RGB automata with the Moore neighbourhood. All life-like cellular automata are supported (and are entered in the GUI using strings like “B3/S23”), and it is easy to hard-code other CAs. The application comes with a library of life-like CAs as well as number of interesting cyclic multi-state cellular automata.

Below is a small Game of Life (B3/S23) simulation, starting from a random distribution of pixels on a 60×60 square grid with the torus topology. After 855 generations, a period-2 state is reached, containing a number of still lifes as well as eight blinkers (including one traffic light) and a toad.

Jag skickade i dag följande brev till halva Linköping:

Det här är inte rätt.

Vad hände egentligen i höstas? En student på T4 på läkarprogrammet, som alltid lidit av mental ohälsa och de senaste åren befunnit sig i en livskris han inte lyckats ta sig ur, drabbas mer eller mindre akut av depression och ångest. Han känner sig extremt ensam, och utanförskapet är nästan omöjligt att bära. Han har Aspergers syndrom och saknar nästan helt förmåga att på egen hand skaffa vänner, trots ett stort behov av sådana.

När han inte längre står ut med tillvaron, och självmord alltmer känns som enda lösningen, skriver han i ett desperat försök att få vänner ett brev till 22 klasskamrater (bara kvinnor, eftersom han tyvärr endast kan känna riktig gemenskap med sådana) där han frågar om han skulle kunna få vara med någon eller några av dem. Han säger också att han längtar efter fysisk närhet i form av kramande, och frågar om någon skulle vilja ge honom en kram. Hela brevet kan läsas på https://rejbrand.se/rejbrand/krambrev.txt.

Han har inga elaka eller dolda avsikter, och är mycket mån om att inte någon av mottagarna av brevet skall känna obehag. Han skriver

Jag skickar medvetet det här brevet till en väldigt stor men inte fullständig del av klassen. Anledningen är att jag inte vill att någon skall känna sig utpekad (vare sig som mottagare eller inte) eller tvungen att hjälpa mig. Jag vill absolut inte att någon skall må dåligt över det här. Om du inte alls vill hjälpa mig så är det alltså helt okej att fullständigt ignorera det här brevet.

Han är fullt medveten om att approachen är mycket okonventionell, men när självmord känns som enda utvägen ur det till synes eviga lidandet och en enda kram skulle göra enorm skillnad, är det inte orimligt att han på ett extremt varsamt och försiktigt sätt frågar sina klasskamrater om det.

Vad blir reaktionen? (1) Studenten förbjuds att gå på gruppträffar och missar därför flera viktiga moment, (2) Linköpings universitet varnar Region Östergötland för studenten, så att hans chanser att få göra VFU i framtiden blir minimala och (3) universitetets rektor anmäler studenten till Högskolans avskiljandenämnd (utan att ens ha pratat med honom). Linköpings universitet väljer alltså, till synes helt obesvärat, att försöka förstöra livet för studenten, som sedan länge är svag.

”Han” är jag. Dessa tre besked kom vid tre olika tillfällen, och varje besked ledde till att jag blev inlagd på sjukhuset. Efter VFU-beskedet var jag dessutom mycket nära att förgifta mig själv med tabletter.

Är det här ett bra sätt att hantera en människa som befinner sig i djup kris, med depression och ångest, men som aldrig i hela sitt liv menat något illa? Vem som helst skulle kunna begå en okonventionell handling om hon mår tillräckligt dåligt. Universitetets behandling är lite som att straffa en person som just ådragit sig en allvarlig kroppsskada för att hon skriker (trots att hon dessutom vidtar ordentliga åtgärder för att skrikandet inte skall skrämma någon i omgivningen). Hur skulle ni själva vilja bli behandlade av samhället om ni befann er i kris?

Att jag har Aspergers syndrom, ett socialt handikapp som medför en kontinuerlig diskriminering i samhället och gör livet mycket svårare, varje dag, borde göra att ännu mer hänsyn och förståelse visas. Men uppenbarligen inte. Ni kanske en dag får barn med Aspergers syndrom. Hur skulle ni vilja att samhället bemötte dem?

På ett strikt etiskt plan förefaller universitetets agerande mycket beklagligt. Det verkar som om de, för att spara klassen det måttliga obehaget att ha en klasskamrat som är ”annorlunda”, tycker det är okej att göra en enskild, skör människas liv till ett helvete på kort sikt, och fattigare på lång sikt (ingen läkarexamen). Är det verkligen rimligt?

Men kanske är det så illa att det finns personer i klassen som verkligen är rädda för mig? Ja, det är möjligt, men det är i sådana fall en rädsla som grundar sig på fördomar.

När jag gick på högstadiet var jag väldigt engagerad i frågor som rörde meningen med livet, etik och moral, och varje år skrev jag en ny uppsats i ämnet. Den nya uppsatsen ersatte fjolårets uppsats. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist, och jag har strikt uppfattningen att man i varje valsituation skall välja det agerande som ökar välmåendet och minskar lidandet hos samtliga inblandade individer. Den här altruismen är mycket djupt rotad i mitt medvetande, och jag kan garantera att jag aldrig någonsin medvetet skulle skada en annan människa (eller annat medvetet djur). Jag tycker inte om att lova saker, eftersom det oftast är svårt att garantera hur man kommer att agera i framtiden, men i den här frågan råder inget tvivel alls.

Om mina tre straff kommer av en rädsla för att jag skulle vara farlig, är jag sålunda oskyldigt dömd, och det är osäkerhet och fördomar som dömt mig. Folk tror kanske att alla män som är annorlunda och ensamma är som Elliot Rodger, ”analdoktorn” eller ”bunkerläkaren”. Men rädslor och fördomar är inga bra saker, och jag tycker det är tråkigt om sådana skall få förstöra en människas liv.

Kanske handlar straffen i stället om att universitetet inte tror att jag skulle kunna bli en bra läkare. Men även i sådana fall är jag oskyldigt dömd. All information jag har, från medicinkurser och patientmöten (och feedback från sådana), tyder på att jag är mycket lämplig för det jobbet. Förlåt min egenkärlek, men ingen annan lär komma fram och säga det. Jag hyser en genuin människokärlek och brinner för att hjälpa människor som behöver hjälp. Att jag aldrig skulle göra något ”okonventionellt” för egen vinnings skull (som t.ex. brevet) i rollen som läkare är fullkomligt självklart. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig. Det här är en annan sak som jag faktiskt vågar garantera: jag skulle aldrig göra något okonventionellt för egen vinnings skull som i rollen som läkare.

Ett tredje alternativ är att universitet tror att det är något fel med min kvinnosyn. Även i det fallet är jag oskyldigt dömd. Sedan högstadiet har jag trott på perfekt jämställdhet på samhällsnivå (det är utilitaristiskt självklart). Att sedan min hjärna är så ”sjuk” (som ni kanske tycker) att jag bara kan känna riktig gemenskap med kvinnor är inte mitt fel – det är inte något jag har valt själv. Tittar man ut i samhället ser man dessutom inte sällan att män är ”på” kvinnor på sätt som kan uppfattas som tveksamma, även inom läkarkåren. Det kan handla om beröring maskerad på ett sätt som ser socialt acceptabelt ut. Själv skulle jag aldrig medvetet nudda en kvinna utan att fråga (noggrant) först! Frågan är om jag inte åtminstone på så sätt respekterar kvinnor mer än de flesta män. Men att fråga om en kram är värre än att i smyg smeka en arm på ett sätt som ser socialt rätt ut, tycker tydligen samhället.

Det verkar alltså som om universitetet, ledda av osäkerhet och fördomar, straffar mig för att jag helt enkelt inte passar in i den sociala mallen, för att jag är annorlunda. Universitetet har inte varit tydligt med varför jag straffas, men har flera gånger nämnt att de måste garantera en ”trygg arbetsmiljö” för alla studenter. Och då får jag inte vara där, verkar det som. Det känns lite som om man skulle förbjuda homosexuella att studera, eftersom det onekligen finns människor som känner obehag i närheten av sådana: de manliga klasskamraterna kan inte känna sig trygga om de vet att en man i klassen skulle kunna tänka sig att ha sex med dem. Den homosexuelle måste stängas av! Den stora skillnaden mellan homosexuella och sådana som mig är att det i dagens samhälle råkar vara ”PK” med homosexuella, men inte (ännu) med sådana som mig.

Jag har också förstått att en ganska stor del av klassen önskar bli av med mig, och universitetet har då kanske inte modet nog att säga nej till majoritetens vilja. Återigen kommer jag att tänka på de homosexuella. Ibland måste man som myndighet – eller som medmänniska – stå upp för de utsatta. Är det värt att förstöra en (nåja, hyfsat) ung människas liv ”bara” för att klasskamraterna skall slippa dela andningsluft med en person som är udda?

I texten ovan kan det ha framgått att jag inte är imponerad över hur Linköpings universitet hanterat situationen. Men hur kunde de ha gjort annars?

För det första hade jag uppskattat ett empatiskt bemötande i det enda (förhörsliknande) möte jag haft med universitetet (på programnivå eller högre). Bemötandet stred mot allt man får lära sig på läkarprogrammets samtalsträning. Men utöver detta så handlar det egentligen mest om vad universitet gjorde, som de inte borde ha gjort. Det var väldigt onödigt, rent av grymt, att de kontaktade Region Östergötland, och samma sak gäller Avskiljandenämnden.

Problemet borde ha lösts lokalt på programmet med en gammal metod som användes redan i antiken: kommunikation. Redan från första dagen på konflikten uttryckte jag en önskan om att få prata med klassen, och förklara att jag aldrig menat något illa. Människor har öron, ett hyfsat välutvecklat nervsystem och en talapparat. Människor kan förstå varandra genom att prata med varandra. Min grundinställning i livet är att man alltid skall göra det som är bäst för samtliga inblandade individer. Med den inställningen borde vi haft alla förutsättningar i världen att lösa konflikten genom samtal, åtminstone om de i klassen också har det målet (till skillnad från, t.ex., mer egoistiska mål). Och om det i samtalen hade framkommit att någon i klassen verkligen mått väldigt dåligt av mitt brev, så hade jag varit den första att erbjuda sig att hoppa ner till klassen under.

Jag hade alltså önskat en dialog med klassen och universitetet, där vi gemensamt resonerat oss fram till en lösning som fungerar för alla. Jag kunde t.ex. ha fått en varning, lovat att aldrig mer göra något okonventionellt i klassen, och sedan fått fortsätta efter ett fint och förlåtande samtal med klassen. Eller så kunde jag ha fått hoppa ned till klassen under. Men universitetet ville inte prata med mig, och deras tre straffåtgärder visar med all önskvärd tydlighet att de inte har varit intresserade att hitta en lösning som också fungerar för mig. Jag kunde tydligen offras för universitetets och klassens bästa.

Det är också lite ironiskt att universitetet nu reagerar så kraftigt med att straffa mig, när de inte har lyssnat på mig när jag ropat på hjälp under tidigare terminer. Inför den s.k. nolleperioden första terminen fick jag t.ex. fylla i ett formulär och berätta om mig själv. Där skrev jag att jag mådde mycket dåligt, och hade hoppats att studenthälsan skulle ta kontakt med mig, men det blev ingen reaktion alls. Det finns fler sådana exempel.

Ett tydligt kännetecken i hela den här processen är att ingen vill ta ansvar. Klassen visste inte vad den skulle göra, så den kontaktade terminsledningen. Terminsledningen visste inte heller, så den kontaktade programledningen. Programledningen verkade inte veta bättre, så den kontaktade universitets ledning. Jag har hela tiden tänkt att universitetet vill att jag skall bli avstängd (varför skulle de annars anmäla mig till HAN?), men kanske är det så att även rektorn är osäker och helt enkelt vill lägga ansvaret på någon annan? Det skulle inte förvåna mig om HAN lägger över ansvaret på FN:s säkerhetsråd eller Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Men när straffen kom (gruppmöten, VFU och avstängning) borde folk ha reagerat. De borde ha tänkt ”vänta lite, nu har det gått för långt – det här är inte okej” och dragit i bromsen. Att inte agera är också ett aktivt val.

Värt att poängtera är också att det i den här situationen är jag mot nästan alla andra. Jag står ensam mot en klass på hundra personer (med bara några få som verkar sympatisera med mig) och en av Sveriges största myndigheter. Bara det motiverar extra varsamhet. Själv har jag alltid stått på de utsattas sida. Senast förra året mådde jag dåligt av att bevittna en släktkonflikt, där en starkare part var elak mot en svagare part. Jag kunde inte stå bredvid och titta på, utan tog det hela väldigt personligt, och det bidrog till att jag var i så dåligt skick i höstas. Så till viss del straffas jag för min medmänsklighet.

Jag skall inte skriva så mycket mer nu, brevet är redan för långt. Jag vill sluta med att återigen påminna om att min grundläggande inställning i livet är att jag vill att alla personer i min närhet skall ha det så bra som möjligt. Jag har inga egoistiska mål, och vill inte ha mer än någon annan. I världen finns mycket lidande, och en del av detta är det svårt att skydda sig mot: allvarliga sjukdomar, naturkatastrofer. Men mycket lidande kommer av att människor är elaka mot varandra, och det är så otroligt synd, tycker jag. Vi lever bara en gång, och det finns inget viktigare än att vi tar hand om varandra, och är snälla mot varandra. Jag vill leva i en värld där man bryr sig om sina medmänniskor, och försöker hjälpa dem som mår dåligt.

I det här fallet har människorna kring mig misslyckats med att vara snälla. (Särskilt förvånande är det att omgivningen har bestått av läkare, som man tycker borde vara extra empatiska, hyfsat fördomsfria och förstående inför mental ohälsa och funktionshinder.)

Det här är inte rätt.

I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.5 to 3.0.0.6. The new version implements the following new feature:

• The “Truncate lines” feature now has an option to make a reverse truncation, removing text from the beginning of the lines.

LiU har meddelat att de skall försöka få mig avstängd på grund av brevet jag skrev. Jag skrev nu ett brev till klassen där jag bad dem allihop att dra åt helvete. Dit skall jag själv gå nu.

Uppdatering (2017-01-22 13:29:21):

Det blev mycket sprit den kvällen, polisen hämtade mig och jag fick sova över på sjukhuset. Dagen efter kom jag inte in i lägenheten eftersom polisen, rädda för att jag skulle skada mig själv, hade forcerat lägenhetsdörren och sedan lyckats – lite för väl – att låsa efter sig, så jag sov över på hotell. Men nu är jag hemma igen.

Är det något jag lärt mig av allt det här är det att läkare inte alls är de förstående och empatiska människor som många tror att de är. De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, t.ex., har under hela hösten och vintern sparkat på mig, trots att jag sedan länge legat blödande på marken. Visst kan jag förstå att de måste följa fyrkantiga regler och lagar, men någon sorts förstående eller empatiskt bemötande kunde de ha kostat på sig när de träffade en människa i djup kris. De har varit som kalla robotar, som bara förmedlat slag på slag. Om det är så läkare är, vill jag inte bli läkare.

De två LiU-läkarna ifrågasatte om jag skulle passa som läkare, där man måste ”ge allt för patienten”. Själv känner jag ett genuint engagemang för att hjälpa människor så gott jag bara kan, och jag brinner för det. Däremot undrar jag om de själva har valt rätt yrke. Någon genuin människokärlek finns inte hos dem.

Jag har också haft mycket kontakt med polisen, och dem har jag bara positiva saker att säga om. Varje polismans bemötande har varit exemplariskt, och mycket mer förstående och empatiskt än LiU-läkarnas. Jag har mycket stort förtroende för den svenska polisen.

Och slutligen: givetvis var det helt fel av mig att be mina kurskamrater att ”dra åt helvete”. Men samtidigt kan jag förstå att jag gjorde det, eftersom jag befunnit mig i en djup kris en längre tid, och varje rop på hjälp till samhället gett mig nya straff. Jag orkade inte mer. Beskedet att LiU sedan skall göra vad de kan för att förstöra mitt liv ännu mer var för svårt att svälja.

Nu vill jag inte ha något mer med Linköpings universitet att göra.

LiU och jag har alldeles för olika människosyn.

Uppdatering (2017-01-24 22:27:59): Mitt verbala utbrott den 20 januari kan tolkas på två sätt. Antingen kan man se det som en måttligt förvånande reaktion på ett i någon mening livsförändrande, förkrossande, besked i ett kallt e-postmeddelande hos en person som sedan länge befunnit sig i djup kris. Eller så kan man se det som ytterligare ett tydligt bevis på att jag absolut inte är en tillförlitlig person. Jag känner mig ganska säker på att LiU är av den senare uppfattningen. Det är ingen rolig värld vi lever i.

Uppdatering (2017-01-31 20:04:52): Förra veckan skickade jag följande ursäkt till klassen:

Hej T5.

Jag skrev ett väldigt hårt formulerat brev till er den 20 januari.

Jag är den förste att erkänna att det var helt fel, och jag är hemskt ledsen för det. Extra tråkigt är det att jag skyller på er när det är universitetet jag är besviken på.

Om det är någon tröst så kan jag berätta att jag inte menade vad jag skrev. Före hösten har jag faktiskt alltid tyckt att ni har varit väldigt fina människor.

Jag fick panik när NN via e-post meddelade mig att universitetet skall göra vad de kan för att få mig avstängd, och bröt ihop totalt. Natten spenderade jag på sjukhuset (som patient). I dag har jag fortfarande svårt att både sova och äta, och jag kan inte koncentrera mig på något. Jag har befunnit mig i en djup kris en längre tid (med depression och ångest) och har upplevt att universitetet har behandlat mig som en person som begått ett hemskt brott, trots att jag kan svära på att jag aldrig menat något illa mot någon annan människa i hela mitt liv (och jag har aldrig begått något brott, med råge). Jag har alltid velat det bästa för alla människor i min omgivning. Det känns som om jag blivit dömd på förhand, och aldrig fått någon rättvis chans att försvara mig.

Men brevet jag skrev till er den 20 januari går inte att försvara, bara förklara.

Förlåt.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Större delen av hösten gick åt till att försöka resa mig ur en djup kris och depression (samtidigt som samhället fortsatte att sparka på mig). Övrig tid gick åt till att studera termin 4 på läkarprogrammet samt till att skapa ordboksartiklar. Under hösten skapade jag 925 nya artiklar, varav drygt 420 om medicin. Det senaste 1,5 åren har jag sålunda skapat över 3 225 nya artiklar, varav över 1 300 om medicin (se även artikel 369).

I går var det så dags för händelsen jag varit rädd för hela veckan.

Att träffa en klass på hundra personer i vilken de flesta bryr sig lika mycket om mig som de bryr sig om vädret i Haparanda medan majoriteten av resten tycker direkt illa om mig (trots att jag aldrig velat dem något ont) kändes väldigt skrämmande.

Att folk inte bryr sig om en kan man väl i och för sig leva med i de flesta fall, men när man befinner sig väldigt långt nere vill man gärna ha stöd. Tråkigast känns det emellertid att många som jag tidigare haft en del kontakt med nu ignorerar mig helt.

Jag satt på skrivningen i tjugo–trettio minuter, men kunde inte alls koncentrera mig, eftersom jag bara kunde tänka på alla som satt runt mig. Jag avbröt därför skrivningen och gick hem.

Det blev första tentan jag missat på Läkarprogrammet.

Jag är mycket nervös inför fredagen. De senaste dagarna har jag sovit dåligt, haft dålig aptit och drabbats av (i och för sig måttliga) panikattacker. För att få lite annat att tänka på – och få i mig mat – har jag ätit på min favoritrestaurang de senaste kvällarna.

På vägen hem från restaurangen i dag kom en klasskamrat och cyklade förbi mig. Hon låtsades inte om mig, trots att vi haft relativt mycket kontakt tidigare, trots att hon vet att jag mår mycket dåligt nu, och trots att vi inte setts på ett par månader eller så.

Att de bara cyklar förbi mig är i och för sig det normala (noll undantag hittills), så jag borde inte bli förvånad. Men jag blir lika ledsen varje gång.

Hon var tvungen att stanna för rödljus några meter framför mig, och hade det inte slagit om direkt så hade jag hunnit ikapp henne. Det hade blivit lite awkward. Jag är dock väldigt nyfiken på vad hon hade sagt, om hon ens hade låtsas om mig då.

Jag har inget emot någon i klassen, vill alla väl, och har aldrig gjort någon något. Vad klassen har emot mig vet jag inte ens. Eftersom de inte vill prata med mig får jag inte reda på det.

På fredag är jag tvungen att träffa klassen (p.g.a. examination). Det blir första gången jag träffar klassen sedan jag blev straffad av universitetet, och det känns väldigt obehagligt.

Efter den ganska omfattande negativa särbehandlingen jag blev utsatt för av universitetet under hösten känner jag mig som en andra klassens människa, betydligt mindre värd än de andra i klassen. Nu känns det bara väldigt jobbigt att behöva träffa dem.

Jag har alltid haft dåligt självförtroende och varit mobbad och utanför, och jag antar att de har bidragit till att jag i dag är så pass känslig som jag är. Och den negativa särbehandlingen var onekligen ganska omfattande. Jag känner att jag blivit behandlad som en person som begått ett hemskt brott: behandlingen har ”gått rätt till” enligt alla lagar, regler och sociala normer, men bemötandet har saknat all form av empati och lyhördhet för mina känslor, tankar och behov.

Jag mådde fruktansvärt dåligt under hösten, och hade behövt stöd. I stället blev jag straffad av universitetet, medan majoriteten i klassen tyst såg på¹. Vi människor borde vara bättre på att ta hand om varandra. Vi borde vara snälla mot varandra, och stötta varandra.

Jag hoppas fortfarande att universitetet kommer att ta tillbaka alla åtgärder och ge mig en offentlig ursäkt, men jag tror inte på det. I stället tror jag att de kommer att straffa mig ännu hårdare. Vi får se.

¹ Åtminstone vad jag känner till. Jag skulle dock bli väldigt glad om jag blev motbevisad här. Det är förstås möjligt att flera i klassen protesterade, bara det att jag inte känner till det. Men jag tvivlar på det.

Jag träffade många läkare under hösten. Dessa var sinsemellan mycket olika. Det är i själva verket slående hur olika de var både vad gäller patientbemötandet och vad gäller resonemangen kring behandling. Det som en av läkarna tyckte var den självklara lösningen i mitt fall, såg en annan läkare inte alls poängen med.

När det gäller bemötandet har det slagit mig att läkarna – om än mycket grovt – kan delas in i tre olika grupper:

• Underläkare med liten erfarenhet följer standardmallen för patientsamtal. De begår inga direkta fel, men utmärker sig heller inte positivt. (Dessa hade inget att säga till om vad gäller behandling.)

• En del överläkare är mycket sympatiska. De anstränger sig för att bemöta patienten på ett så empatiskt sätt som möjligt. Mötet är personligt och varmt. De gör ”det lilla extra” för att vinna patientens förtroende, och ger verkligen intrycket av att göra sitt bästa för patientens skull.

• En del överläkare struntar i ovan nämnda ansträngningar. De har inga problem att gå rakt på sak och samtidigt riskera att trampa på ömma tår. I största allmänhet vill de inte lägga mer energi eller tid än nödvändigt på att skapa en bra relation till patienten. De sätter diagnoser och ordinerar mediciner, men inte så mycket mer.

Det är antagligen uppenbart att jag föredrar den första typen av överläkare. Åtminstone som patient själv tyckte jag mycket bättre om de läkarna, och det förefaller rimligt att det rent av finns samhällsekonomiska vinster med gott patientbemötande.

Om en läkares arbete brukar man ju säga, att läkaren ibland skall bota, ofta lindra, alltid trösta. En del läkare förefaller ha glömt bort det. Själva samtalet mellan läkare och patient är en mycket viktig del i behandlingen. (Ibland är samtalet hela behandlingen.)

Inom matematiken är en ”teori” en välpaketerad samling definitioner och satser, något man kan skriva en lärobok om. Allt i en sådan teori är sålunda sant, antingen per definition eller eftersom bevis finns (det ingår i definitionen av ”sats”). Exempel på matematiska teorier är ”kaosteorin”, ”transformteorin” och ”integrationsteorin”, eller ”teorin för abelska grupper”, ”teorin för glatta mångfalder” och ”teorin för analytiska funktioner”.

Inom naturvetenskapen används ordet ”teori” för att beteckna ett väldefinierat område inom vetenskapen, vilket innehåller observationer om naturen som infogats i tillhörande (t.ex. matematiska) modeller, och dessa modeller har mycket stort experimentellt stöd i den meningen att det råder mycket lite tvivel om att modellerna beskriver verkligenheten på ett lämpligt sätt. Exempel på teorier av den här typen är den speciella relativitetsteorin och Darwins evolutionsteori. Det finns inga naturvetare som tvivlar på att dessa teorier i all väsentlighet stämmer.

Ett enskilt faktapåstående, som antingen är sant eller falskt, kallas inom vetenskapen för en ”hypotes”. När man talar om en hypotes vet man inte om den är sann eller falsk – även om det i allmänhet finns någon som misstänker att hypotesen är sann eller åtminstone är nyfiken på hur det ligger till med saken –, och just insikten om påståendets natur (att det är en hypotes) är en viktig, central, kunskap.

Ett känt exempel på en hypotes är hygienhypotesen (”det faktum att incidensen av allergier ökar i västvärlden beror på ökad renlighet”). Varje gång man själv misstänker att något i världen (t.ex. inom vetenskapen) fungerar på ett visst sätt, men inte själv vet om det är sant eller inte, har man en hypotes i huvudet. Läser man en tjock lärobok i medicin stöter man förmodligen på otaliga hypoteser.

Språkbruket är emellertid problematiskt, eftersom ordet ”teori” också har en vardaglig betydelse, vilken sammanfaller med vetenskapens ”hypotes”. (”En teori är att …”) Detta leder sällan till några större missförstånd, men det vetenskapliga språket blir aningen mer invecklat ifall vetenskapliga författare också använder den vardagliga betydelsen av ordet.

Tvetydigheten kan dessutom leda till tråkiga ekvivokationer bland allmänheten, t.ex. ”evolutionsteorin måste inte vara sann – forskarna själva erkänner ju att det bara är en ’teori’!”.

Som naturvetare har man därför, anser jag, ett ansvar att vara noggrann med språket, och inte använda ordet ”teori” när man menar ”hypotes”. Dels blir vetenskapliga texter lättare att läsa om språkbruket är entydigt, dels matar man inte allmänhetens missuppfattning att en vetenskaplig ”teori” bara är en simpel gissning.

I Läkartidningen, nummer 49–50 2016, hittade jag två felaktiga semikolon. Först på sidan 2238:

Sedan på sidan 2241:

I båda dessa fall är det uppenbart att kolon måste användas i stället. För det första är, i båda fallen, texterna efter semikolonet inte fullständiga huvudsatser (så semikolon kan inte användas här), och för det andra är texterna efter tecknet precis det som man tänker på före tecknet (”en ny diagnos” respektive ”extrema personlighetsdrag”), varför vi behöver den framåtpekande funktionen hos ett vanligt kolon. Texterna måste sålunda skrivas

respektive

För mer information, se kampanjen www.semikolon.info som jag startade häromåret.

Jag har uppdaterat och utökat min självbiografiska bok Ändlös längtan. Sprid boken till alla du känner och så många andra som möjligt.

Bakgrund: 385, 387, 390, 393, 394, 395 och 396.

I torsdags var det så dags för mötet med läkarprogrammets ledning.

På mötet framkom egentligen inte något nytt. Universitetets ledning fortsätter sin utredning, och innan den är klar får jag inte komma på några gruppträffar. Dessutom meddelade programledningen att det kan komma att bli svårt för mig att i praktiken slutföra studierna på läkarprogrammet, eftersom jag kanske inte kommer att kunna få göra den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU:n) eftersom regionen inte betraktar mig som lämplig, sedan den fått (vinklad) information från läkarprogrammets ledning om händelserna.

Det senare tog jag väldigt hårt.

Det enda jag gjort är att jag under kraftig depression och ångest ropat på hjälp för min ensamhet och mitt upplevda utanförskap. Jag har aldrig någonsin haft en egoistisk eller elak avsikt, och var i brevet mycket noggrann med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt, med att inte peka ut någon (vare sig som mottagare eller ej) och med att ingen skulle behöva känna sig tvungen att hjälpa mig. De allra flesta mottagarna av brevet kände mig sedan tidigare, vilket borde ha motverkat en ändå kvarvarande skrämmande effekt. Förhoppningen var att några i klassen skulle göra lite var för mig (t.ex. låta mig äta lunch med dem), vilket skulle göra en extremt stor skillnad för mig, som levt i ofrivillig ensamhet i över 20 år.

Etik, moral och empati har alltid varit extremt viktigt för mig, och jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över det här, och ansträngde mig för att undvika det.

Jag tror också att jag skulle passa mycket bra som läkare. Jag har mycket lätt för medicinsk vetenskap (har större delen av studietiden tyckt att tempot varit för lågt och kunskapskraven för låga) och känner en genuin önskan om att hjälpa människor. All patientkontakt jag haft under termin 2, 3 och 4 har gått mycket bra. (Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var bäst på patientbemötande och samtalskonst i gruppen.)

Och det är fullkomligt självklart att jag aldrig någonsin skulle göra något oetiskt eller ens okonventionellt med egen vinning som mål (som brevet) i rollen som läkare. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig (och jag är fullt medveten om att brevet var ”okonventionellt” – det skrev jag ju till och med i brevet!).

Att då bli utestängd från utbildningen på grund av ett icke illa menat och milt formulerat rop på hjälp till klasskamraterna kändes fruktansvärt. Dessutom visste jag att jag inte skulle orka med en omsadling till, eller orka leva med det här i bagaget.

På vägen hem från mötet kom jag på idén att jag skulle ta ett tjugotal av varje medicinsort jag hade hemma, och sedan nästan direkt ringa 112, dels för att få något annat att tänka på än den outhärdliga smärtan jag kände över VFU-historien, dels för att visa programledningen att jag faktiskt mår dåligt ”på riktigt” av det här. Någon förståelse eller empati hade de nämligen inte visat tidigare.

Jag hade dock en läkartid nästan direkt efter mötet med programledningen. Jag funderade på om jag skulle skippa den och i stället gå hem och ta tabletterna, men till slut landade jag i att gå till läkaren. Han såg sedan till att jag återigen blev inlagd på avdelning 38, och jag blev utskriven först i dag (måndag).

Det är lite läskigt att vara hemma igen, men nu har jag i alla fall inget möte med universitetet att ”se fram emot”, så förmodligen kommer jag inte att bli inlagd igen den närmsta tiden.

Det har framgått av de senaste notiserna att jag tog terminsledningens beslut väldigt hårt. När jag fick beskedet drabbades jag av ångest och fick åka till akutpsyk nästan tre kvällar i rad (en gång med ambulans, två gånger med polisen). Till slut kunde jag varken äta eller sova, och den 29 november blev jag inlagd på sjukhuset.

Det går nästan inte att beskriva hur sviken, ledsen, rädd och arg jag kände mig. Att förbjuda mig att komma på gruppmöten, inklusive viktiga laborativa moment, var det näst värsta terminsledningen kunde ha gjort för mig.

I och för sig fick och får jag komma på föreläsningar, men det klarar jag inte av. Jag skulle inte klara av att se klasskamraterna i ögonen. Jag har ju alltid lidit mycket av känslor av utanförskap och av mindervärdeskomplex, och att då t.ex. gå på en föreläsning före en s.k. basgrupp och veta att precis alla utom jag sedan skulle få gå på den senare aktiviteten skulle vara för tungt för mig. Därför missar jag nu dessutom en lång rad förhållandevis viktiga föreläsningar, vilket gör det extra jobbigt för mig.

Till viss del handlar min reaktion antagligen om att situationen river upp sår från sista året på gymnasiet, där, som bekant, en väldigt liknande situation uppstod.

I en perfekt värld hade terminsledningen frågat mig hur jag såg på saken, hur jag mådde, och vad jag ville, och sedan gjort en samlad bedömning av situationen. Beslutet borde ha varit en kompromiss där mina önskemål åtminstone hade haft någon betydelse.

I dag blev jag utskriven från sjukhuset. Eftersom tiden läker alla sår antar jag att jag mår lite bättre nu än förut, men jag känner mig ändå orolig och nedstämd, och blir ledsen och rädd bara jag tänker på terminsledningens beslut eller på klassen. På ett sätt hade jag nog velat stanna kvar på sjukhuset, eftersom det trots allt är en viss trygghet att vara ”inlåst” där, bli omhändertagen av personalen och få vara med medpatienterna. Hemma är jag ensam.

PS. Jag hoppas fortfarande på att terminsledningen skall låta mig komma tillbaka, eller åtminstone gå mig till mötes till viss del, men jag är inte optimistisk. Jag har trots allt inte gjort något olagligt eller någonsin haft några onda eller själviska avsikter.

Uppdatering (2016-12-05 16:04:47): Borde kanske ha stannat på sjukhuset (det var inte min idé att jag skulle därifrån), för nu känner jag mig väldigt orolig och rädd. Jag har möte med läkarprogrammets ledning på torsdag, och är mycket orolig för vad de kommer att säga.

Hej

Jag vill bara meddela att jag inte får komma tillbaka enligt terminsledningen. Det tar mig så hårt att jag inte orkar leva längre, än mindre studera. Jag väljer därför att hoppa av läkarutbildningen.

Jag förstår inte riktigt vad ni har emot mig.

Jag har aldrig i hela mitt liv velat skada någon annan människa på något sätt, och etik och empati är extremt viktigt för mig. Ser jag att någon mår dåligt så lägger jag direkt 100 % fokus på henne. Jag skulle aldrig någonsin medvetet skada någon annan person.

Men uppenbarligen finns det folk som tror det.

Jag ville bara få komma tillbaka. Hade jag fått komma tillbaka hade jag inte gjort några nya försök att skaffa vänner.

Vänner är dock något jag alltid saknat. Tyvärr så är min hjärna lite speciell. Det är bara kvinnliga (jämnåriga) personer jag kan tänka mig att ha som vänner. När jag är med sådana händer det otroligt mycket i hjärnan på mig. Jag känner trygghet, glädje, gemenskap, ... . Sådant man ska känna med vänner. Att vara med män ger absolut ingenting. Så har det varit hela livet.

Jag tror helt enkelt att folk har fördomar och tror att en person som känner så per automatik är våldbrottsling. Så är det inte.

Försök gärna att tänka er in i min situation. Hur hade ni mått och känt?

Jag önskar er allt gott i livet.

Och jag hoppas att ni, om ni i framtiden träffar personer med neuropsykiatriska varianter, hanterar dem på ett annat sätt.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Skickade följande brev till terminsledningen:

Hej

Sedan ni fattade beslutet att jag inte får komma på schemalagda aktiviteter längre har jag mått mycket sämre. Jag känner mig nu konstant ledsen och rädd och kan inte sova eller äta. Jag har åkt in och ut från akutpsyk tre–fyra gånger. Ni sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned.

Personer med Aspergers syndrom behöver extra förståelse och hänsyn av omgivningen, inte straff. Straff leder bara i en enda riktning, och det är motsatsen till den riktning som läkare skall arbeta mot hos sina patienter.

Jag orkar inte leva så många dagar till så här.

Snälla: låt mig komma tillbaka!

Jag kommer förmodligen inte att klara av terminen som det är nu. Jag behöver få komma tillbaka. En person som lider av extrem ensamhet mår inte bättre av att inte längre få träffa sin klass.

Jag lovar på heder och samvete att inte ställa till med något alls om jag får komma tillbaka!

(PS. En överläkare i psykiatri jag träffade häromdagen trodde att ert agerande berodde på okunskap och osäkerhet. Låt inte sådant styra.)

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Skickade just följande meddelande till hela klassen:

Hej

Jag vill absolut komma tillbaka till klassen så fort som bara möjligt.

Sedan jag fick beskedet att jag inte får komma till gruppmöten har jag mått mycket sämre. Jag har åkt in och ut på akutpsyk flera gånger och känner mig nu konstant rädd, ledsen och arg. Så illa var det inte förut.

Snälla, hjälp mig!

Jag lovar att inte göra något dumt om jag får komma tillbaka!

(PS. En överläkare i psykiatri som jag träffade i går tyckte att terminsledningen agerade fel.)

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Nu skall jag ta den enda medicinen som fungerar. Jag kan inte nås på telefon resten av dagen.

Uppdatering (2016-11-28 23:03:59):

När jag kom fram till baren beställde jag en drink, som jag tvingade i mig. Nästa drink lyckades jag dock inte få ned. Det gick bara inte, det smakade för illa. Kanske sade kroppen ifrån. Jag uppnådde alltså inte någon nämnvärd plasmakoncentration av etanol och dess metaboliter.

Det var inte kul, för jag hade som bekant en hemsk kväll, och hade hoppats att spriten skulle hjälpa. Men helt plötsligt kom en ur personalen på stället fram till mig och började prata med mig. Hon var empatisk, och stannade hos mig tills hon behövdes i kassan.

När hon gått ringde polisen, och vi kom överens om att de skulle köra mig till akutpsyk (igen). Jag gick därför till kassan för att betala. Det var då samma kvinna i kassan som jag tidigare hade pratat med. När jag betalat frågade jag faktiskt om jag kunde få en kram av henne, och hon svarade ”ja”. Jag undrade om jag hörde rätt, men sedan gick hon ut framför bardisken och jag fick en stor och ganska lång kram av henne.

Det var helt osannolikt och underbart.

Några minuter senare kom polisen och körde mig till sjukhuset. I väntrummet märkte jag dock att jag kände mig väldigt lycklig, nästan oförskämt lycklig, överlycklig. Det var länge sedan jag mådde så här bra. Allt var ljust i livet. Inte minsta tendens till nedstämdhet, oro eller ångest, tvärtom: jag var väldigt glad och uppåt. Jag fick till och med anstränga mig för att inte se för glad ut med tanke på de andra patienterna i väntrummet (som verkligen inte såg glada ut).

Efter en förvånansvärt kort väntetid, kanske bara någon timma (annars kan det bli över åtta timmar) fick jag träffa läkaren. Det kändes dumt eftersom jag mådde hur bra som helst och egentligen inte hade något alls att prata om. Efter en lite ovanlig läkarträff gick jag hem. Jag funderade på att gå förbi baren och tacka den kvinnliga bartendern för det hon gjorde, men beslutade mig för att inte göra det: hon hade kanske uppfattat det som konstigt.

Jag mår fortfarande bra.

Jag blev själv förvånad över effektens storlek. Att kramande (med intracirkulära personer) är det bästa jag vet, och att effekten av det i mitt fall är bättre än den hos nästan all psykofarmaka, visste jag i och för sig, men kanske inte att effekten kunde bli fullt så stor.

Kanske handlade det om kontrasten. De senaste veckorna har allt bara gått nedåt för mig, och allt har blivit mörkare och mörkare. Varje rop på hjälp har antingen ignorerats eller resulterat i att jag straffats än hårdare. Att sedan helt oväntat få det bästa jag vet i hela världen utgjorde onekligen en stor kontrast.

Jag är lycklig!

Nu, åtminstone: jag har själv ingen aning om hur länge det kommer att hålla i sig. Men även om det inte håller i sig särskilt många dagar så var det ändå en underbar upplevelse och en mycket välbehövlig paus.

Uppdatering (2016-11-29 11:50:25):

Tyvärr har större delen av den positiva effekten från igår avtagit. Nu känner jag mig återigen ledsen och rädd och har svårt att sova och äta. Det stora problemet är att jag känner mig så sviken av klassen och terminsledningen. Att inte låta mig komma var det grymmaste de kunde göra mot mig. Terminsledningen sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned.

Det finns många människor som mår väldigt dåligt. Självklart är det varje medmänniskas ansvar att på bästa möjliga sätt hjälpa dessa. I många fall försvåras situationen emellertid av att den olyckliga uppfattas som ”svår”, och då gäller det att vara smart. Man kan inte agera instinktivt och primitivt, för då kan det bli värre både för den olyckliga och för en själv. I stället måste man tänka ut åtgärder som faktiskt i praktiken är konstruktiva för samtliga inblandade individer.

Speciellt svårt blir det när två parter är i konflikt med varandra. Då är det lätt hänt att de turas om att straffa varandra, och varje gång blir konflikten än mer infekterad och handlingarna än vidrigare. Inte sällan föreligger i sådana konflikter en tydlig asymmetri: den ena parten är i någon mening starkare än den andra, som snarare bör beskrivas som ensam, olycklig och ”svår”. En lösning som jag verkligen tror på i sådana situationer, är att den ena parten, rimligtvis den starka, bryter den nedåtgående spiralen genom att överraska sin motpart, den ”svåra”, genom att göra något riktigt gott för henne.

Det gäller då att överraska stort. Det duger antagligen inte med någon liten standardöverraskning som en chokladask, utan det gäller att anpassa gåvan till motparten. Hitta hennes ömma punkt, och försök att ge henne det hon allra mest vill ha, det hon allra mest skulle bli glad över att få. En sådan överraskning kan utgöra en vändning åt det bättre för båda parterna. Kanske är det en av få saker som faktiskt fungerar i praktiken.

Jag tänker på flera exempel från mitt eget liv när jag pratar om den här metoden. I samtliga fall har den ovan nämnda asymmetrin funnits. Ett av fallen är mitt eget, och det är uppenbart vad för överraskning jag skulle vilja ha (kramar från intracirkulära kvinnor, eller i andra hand en miljon kronor, vilket torde vara enklare att ordna i praktiken). I andra fall har jag som utomstående sett en konflikt mellan två parter, och då föreslagit den här lösningen. I dessa fall valde de ”starka” parterna att inte implementera idén, och de smärtsamma konflikterna fortsatte förstås flera år efteråt.

I ett fall var jag inblandad i en dylik konflikt och tillhörde den starka parten själv (även om det var på gränsen). Jag försökte då att bryta med en stor överraskning. Tyvärr orsakade detta ingen förbättring alls hos den ”svåra” parten, vilket gjorde mig otroligt besviken. Detta var dock helt mitt eget fel, för det är extremt viktigt att man som stark part i en sådan situation inte förväntar sig att lösningen skall fungera.

Om metoden fungerar så är det underbart. Om inte skall man som stark part ändå vara nöjd med att man gjort något riktigt gott, även om det inte fungerade just den gången. Man kan absolut pröva igen vid ett senare tillfälle. Man lever bara en gång, och det gäller då att vara en så god människa man bara kan. Både för andras skull, och för sin egen.

Jag känner mig så otroligt ledsen och sviken av klassen att jag inte tror att jag orkar fortsätta på läkarprogrammet.

När ångesten blev för stor förra veckan skrev jag ett brev till 22 av personerna i klassen, i vilket jag förklarade att jag mådde väldigt dåligt och kände mig utanför, nästan utfryst, i klassen. Jag förklarade att jag saknade vänner, och av någon konstig neurologisk anledning nästan bara är intresserad av kvinnliga sådana. Jag förklarade också att jag saknade fysisk närhet i form av t.ex. kramande, klapp på axeln o.s.v., d.v.s. sådant som vanliga vänner mycket ofta håller på med. Förhoppningen var förstås att klassen skulle ”släppa in” mig mer.

Jag var dock mycket, mycket noga i brevet med att betona att jag skickade det till många personer, så att ingen skulle behöva känna sig tvingad att ”bry sig om” mig. Jag skrev att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det här. Jag bara hoppades att någon eller några skulle vilja släppa in mig, eller ge mig en kram i korridoren då och då (som andra i klassen gör).

Det gick otroligt bra. Dagen efter sade nästan alla ”hej” till mig, och jag fick kram av fem personer! Personer i klassen började också fråga ifall jag ville äta lunch med dem på lunchrasterna, gå med på fritidsaktiviteter o.s.v. Nu, en dryg vecka senare, känner jag mig som en ny, mycket lyckligare människa.

Nej, jag skojade. ”Han där uppe” skulle aldrig låta det gå så bra för mig. I själva verket reagerade nästan ingen på brevet. Folk i klassen gick förbi mig utan att ens titta på mig. Jag fick en (1) positiv reaktion – så lite godhet finns det i världen – men det var allt.

I går ville terminsledningen träffa mig. Den ansvarige förklarade att jag inte längre var välkommen att delta i gruppaktiviteter, med hänsyn för de andra i klassen. Jag känner mig otroligt ledsen och sviken (igen) av samhället, klassen, ledningen. Förra veckan trodde jag inte att jag kunde må så mycket sämre än vad jag gjorde då – nu vet jag att jag hade fel. Kände jag mig ensam förra veckan så vet jag inte riktigt vad jag känner nu, när hela det sociala sammanhanget tas ifrån mig.

Det blev en hel del E och A (etanol och akutpsyk) för mig i går.

Med tanke på att jag lidit något enormt i tjugo års tid, har en läkarsatt neuropsykiatrisk diagnos, lider av depression och ångest, och har väldigt litet socialt skyddsnät, tycker jag att terminsledningen sparkar på en som redan (sedan länge) ligger ned. Men samtidigt förstår jag varför de gör som de gör: mitt brev var inte ”politiskt korrekt”. Utilitarism och medmänsklighet har inte en chans mot samhällets invanda normer. Det enda jag kan säga med säkerhet, emellertid, är att om den terminsansvarige själv hade levt mitt liv, så hade han antingen agerat likadant (fast kanske mindre omtänksamt – kom ihåg att jag var extremt försiktig i mina formuleringar i brevet) eller varit död vid det här laget.

Egentligen borde jag kanske tycka synd om personer med makt, men utan kunskap.

Jag drömmer verkligen om en värld där människor bryr sig om varandra, och försöker hjälpa de som har de svårt. Om jag tar mig ur den här krisen levande, skall jag definitivt arbeta för en sådan värld. Till en början kommer jag att utöka mina månatliga bidrag till Amnesty, men det är bara början. Kommer jag ur det här så vill jag verkligen kämpa för alla som är ensamma och missförstådda.

En sak jag verkligen tror på är ärlighet och principen att man alltid skall göra det rätta, det som är bäst inte bara för en själv, utan för alla inblandade individer. Med den grundinställningen ser jag inget hinder mot att jag rent av publicerar brevet jag skrev, så får du som läsare själv ta ställning till rimligheten i påföljden. Du kan läsa brevet här.

Uppdatering (2016-12-07 00:07:06): Jag har fått mycket kritik för brevet. Här kan du läsa kritiken, och mina svar:

• Fråga med svar
• Fråga med svar, följdfråga och svar
• Mer kritik och något slags svar
• Ett inlägg med en annan synvinkel

Det påstås ibland att den omfattande förskrivningen av psykofarmaka är resultatet av korrupta läkemedelsföretags framgångar och att patienterna egentligen inte behöver all medicin. Det är så klart en överdrift.

Snarare är förskrivningen ett resultat av lyckliga människors önskan att inte behöva bry sig om de som mår dåligt i deras omgivning. Lyckliga människor vill leva sina liv, med sina lyckliga vänner, i fred, utan att behöva anpassa sig i sitt beteende, eller rent av göra insatser, för de som mår dåligt. De skulle helst låsa in de ledsna och förtvivlade i garderoben och sedan låtsas som att de inte finns; de gnälliga skall varken synas eller höras.

Det är en rent av en oskriven men helig regel att en person inte skall behöva anpassa sig en millimeter på grund av en främmande människas behov. Alltså hänvisas stackaren till sjukvården, proppas full med psykofarmaka, och lämnas sedan ensam. Om han sedan fortsätter att klaga blir straffet än större.

Som nämnt tycker jag det är fruktansvärt jobbigt att vistas i klassen. Överallt ser jag personer som har vänner, är med varandra mellan de schemalagda momenten, pratar med varandra, kramar om varandra, tar på varandra. Är det någon som har det lite jobbigt får hon en extra smekning på armen. Att jag mår dåligt är det ingen som bryr sig om. Jag har tur om någon ens säger ”hej” till mig. Det är tortyr att åstunda (kvinnlig) vänskap och närhet så innerligt som jag gör, men inte få ta del av det.

Den här veckan har jag försökt lösa det genom att ta ett lugnande medel innan jag träffar klassen, och sedan sätta mig längst framme i föreläsningssalen, så att jag inte ser klassen. Tyvärr hör jag dem, dock. När föreläsningen är slut skyndar jag mig ut ur salen och försöker att inte titta på någon.

I dag tyckte jag emellertid inte att medicinen hade samma effekt som den hade när jag började med den. Kanske får jag dubbla dosen.

Det svenska samhället präglas av en mycket plågsam brist på empati och civilkurage. När någon behöver hjälp, finns det ingen som erbjuder det. Alla anser då att det inte är deras ”fel” att personen behöver hjälp och att det inte är deras ansvar att göra en insats. Eftersom alla tycker så, gör ingen något. Den som behöver hjälp lämnas ensam, år ut och år in. Livet blir ett tröstlöst fängelse.

Visst är nästan alla svenskar trevliga på ytan och de förefaller vid en första anblick vara empatiska och givmilda. Men de ageranden som ligger bakom det intrycket är genomgående sådana som kräver minimalt med ansträngning för den enskilda individen, som snarare gör det för sin egen skull. (Fundera en stund på det!) Så fort någon behöver hjälp som kräver en icke-trivial och lätt ansträngande insats från en medmänniska, så spricker fasaden: ingen vill göra något (utom möjligtvis att hänvisa till sjukvården eller annan offentlig institution, som dock inte kan utföra mirakel).

I en sådan värld finns det bara två saker att göra:

• Var en god förebild själv. Ser du någon som du misstänker inte mår helt bra, så lägg dig i! Fråga personen hur hon mår, och lyssna. Berätta att du vill hjälpa, och inte kommer att ge upp förrän människan blir lycklig igen. Finns det något du kan göra, så överväg om du faktiskt inte också skall göra det.

• ”Be till Gud” att du själv aldrig kommer att hamna i en situation där ditt välmående är avhängigt andra människors välvilja.

Som framgår av min bok Ändlös längtan har jag haft (stora) problem med den mentala hälsan de senaste 20 åren. På senare tid har den påtvingade omsadlingen lett till stora psykologiska och sociala svårigheter utöver den ekonomiska krisen som den medförde.

Det har blivit speciellt illa de senaste veckorna.

Det största problemet (för närvarande) är att det är riktigt jobbigt för mig att vistas i min klass (på läkarprogrammet). Vart jag än tittar ser jag en massa personer som pratar med varandra, skojar, ler och skrattar, tar på varandra, kramas. Som bekant (från t.ex. min bok) river det här upp ett enormt sår hos mig. Jag vill också ha vänner att vara med och krama.

För att göra det ännu värre har ämnet den senaste veckan varit STI:er, och då blir det en del konstanterande av det faktum att ungdomar (som de i klassen) är de som har flest sexuella partners. I samband med en föreläsning delades det därför ut kondomer i klassen. Allt det här är som ett extremt hårt slag i magen för mig.

För att göra det extra illa har jag sett en stor affisch på campus, med texten ”Ligga ikväll?”. Affischen riktar sig till studenter och propagerar för säkert sex (antar jag). Jag drabbas av en ångestkänsla varje gång jag får syn på den. Medan jag själv har varit sjuk i över tjugo år på grund av ensamhet, så är tydligen det här med vänskap och närhet något som ”alla andra” får i överflöd, varje dag. Det känns inte lätt.

Svårast har det faktiskt varit att gå hem på eftermiddagarna. För jag vet ju att så länge jag är på campus, så finns det alltid en chans att ett mirakel inträffar, att någon kommer fram till mig och vill prata med mig (sannolikhet < 0.1 % per dag), men hemma är jag i princip garanterad att ingenting alls händer. Därför har jag den senaste tiden dragit mig från att gå hem, genom att gå runt i korridorerna en längre tid innan jag slutligen lämnar campus.

I måndags kväll blev ångesten för stor efter att jag hade gått hem, och jag prövade att dränka den med sprit. Jag gick alltså till närmsta pub och beställde ett antal drinkar efter varandra. Nu vore det politiskt korrekt av mig att säga att ingenting blev bättre av spriten, men faktiskt försvann ångesten helt och ersattes av en tämligen varm och omfamnande känsla.

Efter någon eller ett par timmar på puben gick jag iväg i riktning mot campus, eftersom jag inte ville hem, och jag hade ändå föreläsning inom 12 timmar. Det är nästan obegripligt, men från att ha varit vid Trädgårdsföreningen lyckades jag gå vilse, och kom inte fram till Medicinska fakultetens campus förrän ett par timmar senare. Jag upptäckte då att jag inte kom in med mitt studentkort den tiden (natt), så jag lade mig och försökte sova utanför entrén.

Även om jag fick skydd mot duggrenget så var det inte särdeles bekvämt och jag kunde inte somna. Dels var det lite för kyligt, dels hade jag entréns strålkastare riktad mot mig. Efter ett par timmar började jag därför bege mig hemåt, en ganska anständig promenad.

Väl hemma försökte jag återigen somna in, men då hade ångesten kommit tillbaka. Jag gick därför tidigt på morgonen tillbaka till campus (och då kom jag förstås in med mitt kort). Sedan promenerade jag i korridorerna i flera timmar tills det var dags för föreläsning.

På tisdagseftermiddagen var det ånyo dags att gå hem från campus. Som vanligt ville jag inte det, och kände att ångesten inte var långt borta. Det slutade med att jag lades in på psykiatriska avdelningen på sjukhuset.

Jag sov över på avdelningen (alltså: som patient) och fick dagen efter träffa en överläkare i psykiatri, som skrev ut mig och ville fundera över fallet tills på fredag, då vi träffades igen.

Nu har escitalopramoxalatet i mitt medicinskåp fått sällskap (fan, alla får kamrater förutom jag) av ett par nya preparat, och själv skall jag få träffa en psykolog.

Det räcker kanske, kanske inte.

Jag har nu snart 30 års erfarenhet av den här världen, och om jag skall sammanfatta den med ett enda ord så blir det ”empatilös”. Och empatilöshet är något jag föraktar. I bästa fall är det något jag i framtiden skulle kunna arbeta emot.

Det kan vara bättre att ha hittat sin plats i världen och sedan ha förlorat den, än att aldrig ha hittat den.

Det sägs att förtvivlade personer som vill ta sitt eget liv inte är förmögna att se tillvaron med klara ögon.

Så kan det vara ibland.

Men jag undrar om det inte oftare är de likgiltiga och de lyckliga som upptagna av vardagens trivialiteteter, förblindade av samhällets oskrivna (och ytterst omotiverade) normer och guidade av den evolutionärt betingade egoismen, inte förmår ta till sig lidandet i världen, ens om det utspelar sig mitt framför näsorna på dem.

I varje fall gör de inget åt det.

För länge sedan, när jag var barn, hade jag en fantasi:

Om någon människa mådde dåligt eller hade ett stort problem i sitt liv, så samlades den människan och alla personer som känner henne i en (tillräckligt stor) sal. De satte sig i en stor cirkel på stolar riktade mot cirkelns medelpunkt, så att alla kunde se alla. Sedan tog man upp problemet, och började fundera på och diskutera hur det skulle kunna lösas. Så träffades man en eller två gånger per vecka, ända tills problemet var löst, och människan kunde bli lycklig igen. Medmänniskorna gav inte upp förrän dess.

Så fungerar emellertid inte världen. I verkligheten är en människas problem inte hennes medmänniskors problem. Folk i hennes närhet väljer att inte engagera sig i problemet, utan förblir passiva åskådare medan decennierna passerar, tills människan dör eller problemet försvinner av sig självt, vad som nu inträffar först.

Allt var bara en barnslig fantasi.

Följande tre ord hittade jag under veckan i (1) en text som används av läkarprogrammet i Linköping, (2) en text i FASS och (3) en artikel i Läkartidningen #38 2016 (sidan 1529):

Inget av dessa begrepp existerar. Tecknet ß är det tyska dubbel-s:et, rent tekniskt rör det sig om Unicode-tecknet U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S. De tre texterna handlar sålunda om ”dubbel-s-cellerna”, en blockerare för ”dubbel-s-receptorerna” respektive peptiden ”dubbel-s-amyloid”.

Problemet är en klassiker: författaren av den digitala texten blandar ihop den latinska bokstaven ß (tyskt dubbel-s, U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S) med den grekiska bokstaven β (beta, U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA):

Det här felet är tyvärr väldigt vanligt, trots att det är lika fel som att skriva ”drevlåda” i stället för ”brevlåda”.

Jag har uppmärksammat det här felet flera gånger tidigare, och skrivit en mycket tydlig och illustrerad guide till hur man skiljer på tecknen och väljer rätt tecken när man skriver.

Obligatorisk läsning: Tyskt dubbel-s (ß) eller grekiska gemena bokstaven beta (β)?

Det viktigaste jobbet man har som människa är att vara en god medmänniska, och se till att alla människor i ens omgivning – och alla andra människor och djur – har det så bra som möjligt.

Om någon kritiserar ens agerande på ett etiskt plan bör man sålunda stanna upp och ta kritiken på största möjliga allvar. Man måste se till att man förstår precis vad motparten menar, och sedan måste man själv resonera sig fram till hur det förhåller sig. Har man faktiskt agerat på ett sätt som är etiskt fel? I dessa analyser måste man begrunda de moraliska axiomen och också leta efter eventuella tankefel man begått. Man bör leta efter frågor där det kan gå att se saker ur olika perspektiv. Kanske finns det alternativ till ens eget perspektiv, ur vilka allt ser helt annorlunda ut?

När två människor bråkar är det sällan bara ena partens fel, även om båda parterna tycks övertygade om detta. Det är sorgligt och orsakar lidande för båda parterna och andra som har oturen att finnas i närheten.

Det finns flera anledningar till varför människor kommunicerar med varandra. Inte sällan handlar det om att de vill förstå något, lära sig något eller komma fram till en gemensam ståndpunkt.

I sådana fall är det mycket viktigt att kommunikationen sker på rätt sätt. När den ena personen pratar, måste den andra lyssna. Den som lyssnar måste också tolka det som sägs, och i sin hjärna skapa sig en tydlig bild av och förståelse för det som sägs. Om den som lyssnade inte fullt ut förstod vad som sades, kan hon ställa frågor i syfte att förstå. Inte förrän hon är helt säker på att hon förstått vad samtalspartnern menar, är det hennes tur att komma med en replik, som i allmänhet beror på det som den förra personen nyss sade. Om till exempel en fråga ställdes, så måste repliken svara på precis den frågan, på ett korrekt och tydligt sätt.

Det måste alltså finnas en logisk korrekthet genom hela samtalet. Vidare är det en klar fördel om båda parterna undviker att spontant och utan förvarning byta samtalsämne.

Dessa ”regler” kan tyckas självklara, men alltför ofta får jag känslan av att de inte följs.

Ganska ofta (inte minst i politiska debatter) hör man repliker som inte alls besvarar den fråga som ställdes, som inte alls bemöter den kritik som togs upp eller som inte alls belyser den undran som frågeställaren hade. Svaren kan handla om något helt ovidkommande.

Ibland känns det som om samtalspartnern bara stått och väntat på att få säga sin replik, som var bestämd redan i förväg. I själva verket tycks politiska debatter vara upplagda så, att de medverkande bara har för avsikt att övertyga lyssnarna om sin egen agendas riktighet och motståndarnas dumhet, vilket går emot allt som har med ärlighet och sanningssökande att göra.

Då tycker jag inte att det är konstigt att vi inte kommer någonstans med problemen i samhället och i världen.

Anmärkning: Det finns andra skäl till att människor pratar med varandra. Ibland vill personerna t.ex. bara träna sina stämband, och i sådana fall behöver reglerna ovan inte följas.

CSN har svarat på brevet jag skickade till dem. Som väntat får jag inget extra studiestöd, d.v.s. min begäran avslogs.

Det sägs att ”tala är silver, tiga är guld”. Jag skulle hellre säga att ”tala är silver, lyssna är guld”.

Det är nämligen alltför lätt hänt att man inte lyssnar på sina medmänniskor. Och då är det inte lätt att förstå dem. I den situationen uppstår konflikter fortare än lösningar, samförstånd och harmoni.

Det räcker förresten inte med att lyssna. Man måste också försöka förstå. Det kan vara svårt att förstå, men man kommer långt med att bara försöka. (Om man verkligen försöker på riktigt, vill säga; det är det kanske inte så många som gör.)

Människor vill också bli sedda och hörda. De vill bli bekräftade. Man mår bättre när man blir sedd och bekräftad. Som medmänniska kan man gärna tänka på detta. Lyssna på dina vänner och bekanta, och kom ihåg vad de säger om sig själva, sina liv, sina egenheter, sina rädslor och passioner. Lägg både det viktiga och det till synes triviala på minnet. Bekräfta att du har lyssnat (och kommer ihåg) genom att själv ta upp det som du uppfattat vid senare tillfällen. Fråga hur det går med det som personen ifråga bryr sig om.

Det är bra om man kan förutse hur folk kommer att reagera i olika situationer. Man bör försöka att inte säga eller göra saker som kan såra, irritera eller stressa en medmänniska. För att lyckas med detta måste man ha lyssnat på människan, och begrundat det som hon har sagt.

Ibland kan man behöva ställa en känslig fråga. Det är då bra om man i förväg är medveten om att frågan är känslig. Sedan bör man ställa frågan på ett så uppriktigt och ödmjukt sätt som möjligt. När man ställt frågan måste man lyssna extra noga på svaret. Om man uppfattar ett tydligt svar – och kanske även en signal om att frågan var obehaglig – bör man lämna området. (Och komma ihåg svaret, så man inte behöver ställa samma fråga igen nästa dag.)

Känselspröten och tentaklerna är kanske människans viktigaste perifera organ.

Om man å andra sidan inte lyssnar, gör man sina medmänniskor en otjänst. I förlängningen gör man även sig själv en otjänst.

Om en person berättar för dig om en sak som är mycket viktig eller känslig för personen, och du sedan inte kommer ihåg det en vecka senare, hur påverkas då personens förtroende för dig? Kommer personen våga anförtro dig sina innersta känslor någon mer gång?

Ett par människor har olika åsikter i en fråga. Dessa människor ältar denna fråga om och om igen, år ut och år in, och berättar för varandra vad de tycker, och varför. Precis samma historia och argument varje gång, som om det varje gång var första gången de pratade med varandra om saken. Kanske skulle skivan sluta haka upp sig om de började bekräfta varandra.

Om vi människor skall kunna leva i harmoni tillsammans på den här planeten så är det några grundläggande regler vi alla måste respektera.

Bland annat handlar det om att respektera att folk är och tycker olika.

• En del människor älskar att festa, medan andra föredrar att sitta hemma med en god bok.
• En del människor vill lägga sina pengar på resor, medan andra föredrar att lägga dem på heminredning.
• En del människor äter köttbullar, medan andra äter vegetariskt eller veganskt.
• En del människor är intresserade av kändisskvaller, medan andra föredrar att begrunda den otroligt fascinerande 9+2-strukturen av mikrotubuli i cilier och eukaryota flageller.
• En del människor är heterosexuella, medan andra är homo-, bi- eller transsexuella (eller något annat).
• En del människor vill bilda familj, medan andra vill leva ensamma.
• En del människor tycker inte alls om sex, medan andra tycker mycket om sex i många olika former, med olika partners och med olika leksaker.

Det är vanligt att folk medvetet eller omedvetet ser ned på folk som är eller beter sig på ett sätt som känns främmande och skrämmande. Men jag vill ha nolltolerans mot sådant. Folk får tycka och göra precis vad de vill, så länge de inte skadar någon annan.

Anledningen är att inget gott kommer ur intolerans. Det finns ingen som helst rimlig anledning att se ned på någon subjektiv preferens (som personerna som har den ofta inte ens kan ”rå för”). I stället leder sådant till konflikter och lidande. Kanske mår man inte ens själv bra i längden av att gå och sura över andras sätt och intressen.

Det kan hända att en del människor är ”programmerade” att ogilla något, och att de egentligen inte kan rå för det. I sådana fall kan en början vara att åtminstone på ett intellektuellt plan notera det irrationella i intoleransen. Förmodligen kan man anpassa sig så att man själv mår bra, utan att det behöver gå ut över någon annan. Man kan inte rå för vad man känner, men man kan (i någon mening) rå för vad man gör.

Klinisk medicinsk verksamhet är till för att hjälpa människor att må bättre. Läkare kan hjälpa människor som är skadade och sjuka, eller mår dåligt av någon annan anledning. Ibland finns bot, ibland lindring, det senare stundom i form av ett tröstande samtal. På sjukhus och läkarutbildningar är fokus stort inte bara på de rent medicinska aspekterna, utan också på patientbemötandet och på etiken inom sjukvården. Allt detta är mycket bra.

Men samtidigt kan jag känna att lejonparten av alla problem inte alls har så mycket med sjukvården att göra. Problemen kan inte i grunden lösas av doktorn och sjuksystern, och inte heller är det dessa aktörer som orsakar problemen. Det är nämligen inte sjukdomar och fysiska skador som orsakar större delen av lidandet i världen. Storboven i dramat är i stället människan själv, och det sätt hon behandlar sina medmänniskor på, inte minst här i västvärlden. Ibland känner jag att det är där jag borde lägga mitt fokus.

Jag tror att det som jag avskyr allra mest i världen, det är när människor brister i sina försök att förstå hur andra människor har det, tänker och känner, och i sina handlingar uppvisar avsaknad av empati.

Men varför skriver jag då så lite om sådant på min webbplats, och så mycket om t.ex. språkfel?

Anledningen är att det är förhållandevis enkelt att påverka folks språkbruk, men att få en människa att se på världen med nya ögon och ändra sin inbyggda moraliska kompass, det har enligt mina erfarenheter en svårighetsgrad någonstans mellan ”mycket svårt” och omöjligt.

En annan sak som inte direkt är ”anpassad för mig” i läkarutbildningen är utbildningen i professionell samtalsteknik, åtminstone inte som den är utformad under de första tre terminerna.

I princip handlar undervisningen om att få studenten att bli van vid det professionella samtalet, som på många sätt skiljer sig från den sorts informella kommunikation ”man” är van vid med sina kamrater sedan tidiga barnsben. Bland annat krävs en helt annan attityd, respekt och saklighet och förmåga till att lyssna och vara empatisk och samtidigt styra och leda.

Som alltid är jag precis tvärtom: informella ”kompisrelationer” till jämnåriga har jag alltid haft mycket svårt för, och nästan aldrig haft. Däremot är jag mycket bekväm i den professionella ledarrollen, oavsett om det rör sig om lärarrollen eller läkarrollen. Där är jag hemma. (Det jag skulle ”behöva” träna på är snarare den informella kommunikationen med jämnåriga, t.ex. i klassen!)

Jag har många gånger tidigare skrivit om hur illa läkarprogrammets PBL-metodik passar mig. (Exempel: 259, 323 samt 368.) Ett annat exempel på där jag inte riktigt passar in i mallen är när det gäller dissektioner och obduktioner. Det verkar nämligen som om majoriteten av studenterna tycker att sådant är obehagligt, och ibland får man intrycket av att lärarna nästan förväntar sig att studenterna skall tycka så. Momenten introduceras med mycket stor varsamhet under flera terminers tid, lite åt gången och med mycket information och stöd (inklusive präst).

Själv tycker jag inte det finns någon komponent av obehag alls. Tvärtom tycker jag det är trevligt att vi (”för en gångs skull”) får göra något genuint naturvetenskapligt lärorikt och intressant. Själv hade jag i stället behövt extra stöd under första terminen på grund av HEL-traumat. (Och detta menar jag bokstavligt.)

Det har vid något tillfälle hänt att jag känt mig lätt irriterad, inte främst över varsamheten i sig (som är bra för studenter som tycker att det är obehagligt), utan över lärarnas fördomsfullhet i deras tro att ”alla” studenter tycker och känner lika.

Men hur kommer det sig att jag inte tycker det är obehagligt med obduktion?

Det vet jag inte. Kanske är det en konsekvens av det genetiska arvet (och lotteriet), eller så har det med uppväxten att göra. Det senare förefaller inte helt osannolikt.

Jag var alltid utanför som barn, var mobbad och hade sällan några vänner. Detta gav mig mycket tid över åt att tänka. Eller så var jag helt enkelt lagd åt tankehållet. I vilket fall som helst blev det mycket funderande, i synnerhet på högstadiet då jag tänkte väldigt mycket på döden, meningen med livet, rätt och fel, vår plats i universum. Det var också då jag började skriva uppsatser om dessa ämnen. Jag skrev en ny sådan varje år, fram tills 2006. Det dokumentet tycker jag nämligen fortfarande är så pass klockrent att jag inte känner något behov av att skriva ett nytt dokument.

Jag känner att jag har tänkt klart när det gäller livet, döden och etiken (med marginal). Jag kan inte komma på något mer än vad som står i dokumentet från 2006. Jag känner mig heller inte ett dugg rädd för döden. Det som är otäckt här i livet – och det finns väldigt, väldigt, mycket sådant – är lidandet, och döden garanterar ju faktiskt frihet från lidande. Lägg sedan till dödens oundviklighet, så förstår du min inställning: det är inte vist att vara rädd för något som dels är oundvikligt, dels inte är farligt.

Utöver tänkandet har jag också fått hård hud genom uppväxten. Som nämnt på min webbplats har mitt liv sedan skoltiden till alltför stor del varit en enda lång kedja av djupa livskriser. Hur många gånger har jag inte känt att ”livet är slut”, ”nu är det över” (som t.ex. efter mitt möte med den administrativa chefen, efter mitt möte med tågpsykologen, efter lägenhetsvisningen och under hela termin 1 på läkarprogrammet). Då blir man kanske lite avtrubbad, åtminstone så pass att man inte längre är rädd för döda kroppar, som sedan länge blivit av med allt sitt lidande.

Häromdagen pratade en amanuens om obduktionsundervisningen. Hon var faktiskt bra. Hon betonade flera gånger att alla är olika, och att det faktiskt finns personer som inte alls tycker att det är obehagligt. Det tyckte jag om. Kanske hade hon läst 175 (men nästan säkert inte).

Hon förirrade sig emellertid lite, anser jag, när hon begrundande inte-skada-principen. Hon menade på att det onekligen kan uppfattas som att man orsakar ”skada” om man skär upp en kropp och tar ut alla organ. Njaoe, så kan man kanske se det, men helst inte. Vad har vi klinisk medicinsk verksamhet till? Det finns i princip bara en anledning, och det är för att vi vill göra människor friskare och lyckligare: vi vill minska lidandet och öka välmåendet i livet. Obduktioner orsakar inget lidande för patienten (eftersom patienten är död vid det laget), men den vetenskapligt sett nästan ovärderliga kunskap som erhålles från obduktioner används för att förstå sjukdomsförlopp till gagn för alla nu och i framtiden levande människor. Obduktioner gör alltså nytta – inte skada.

Under sommaren har jag fått ganska mycket arbete gjort:

• Jag har skrivit klart min texteditorskontroll och utvecklat en ny version av Rejbrand Text Editor (och även gjort en ny webbplats åt programmet).
• Jag har gjort en ny version av (och webbplats för) verktyget Unicode Character Informer.
• Jag har läst ut större delen av patologiboken.
• Jag har arbetat en del med matematisk konst, och bland annat skapat verken Fjärilar flyger i natten, Skuggor av en fjäril och En sval sommarnatt.
• Jag har skrivit en kort artikel om spegelsimulatorn.
• Jag har skapat drygt 300 nya ordboksartiklar, varav drygt 200 om organisk kemi, biokemi, cellbiologi, fysiologi och medicin. Många av dessa är väldigt detaljerade och utförliga.

Förra sommaren skapade jag 2000 nya ordboksartiklar, varav drygt 700 om medicin. Att det blev färre den här sommaren berodde på att texteditorskontrollen och Rejbrand Text Editor tog ganska lång tid.

Över lag är jag emellertid mycket nöjd med sommarens arbete.

Jag skickade följande brev till CSN:

Linköping den 24 augusti 2016

Bästa studiestödshandläggare!

Jag heter Andreas Rejbrand och bor i Linköping.

Jag har lidit av mental ohälsa ända sedan lågstadiet. Framför allt har jag alltid känt mycket starkt att jag är annorlunda jämfört med alla andra, och att jag inte ”passar in” i samhället. Som barn kände jag mig mycket äldre än mina jämnåriga, och jag kunde inte alls identifiera mig med dem. Jag tyckte mest att de var omogna och agerade oetiskt, oeftertänksamt och ovuxet.

Mina intressen – matematik, fysik, kemi, biologi, fysiologi, övrig naturvetenskap, läroboksförfattande, matematisk konst, språkvård, vackra böcker, operativsystem, programmering, webbdesign (semantiskt rika hypertextdokument), vackra saker – delas till synes inte av någon.

Mest problem under uppväxten gav emellertid ensamheten, och i synnerhet avsaknaden av kvinnlig närhet. Detta ledde till mycket djup depression, långa sjukhusvistelser och medicinering. (Jag äter 30 mg escitalopram i dag, och började äta medicinen för tio år sedan.) I samband med en sjukhusvistelse fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Den diagnosen har bara ställt till med elände för mig, eftersom min omgivning använt den för att trycka ner mig.

Jag slutade gymnasiet med högsta möjliga betyg (MVG) i alla ämnen förutom i Idrott och hälsa A (där jag fick VG, näst högsta betyget). [1]

Direkt efter gymnasiet började jag på Fysikprogrammet vid Linköpings universitet, där jag läste matematik och fysik. Jag läste där 300 poäng och fick kandidat- och masterexamen med 5:a som typbetyg på alla kurserna [2]. Sedan började jag som doktorand i matematik vid Matematiska institutionen på samma universitet.

Mellan 2008 och 2014 arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen. Det var ett jobb som passade mig perfekt! För första gången i mitt liv kände jag att jag verkligen passade in. Jag älskade det jobbet! Det verkar också som om jag gjorde ett bra jobb, för jag fick mycket uppskattning från studenterna. Vid över en handfull tillfällen berättade enskilda studenter att jag var den bästa lärare de haft. Vid terminsslut brukade jag få tårtor [3], blommor [4] och tavlor [5]. Jag vann också Y-sektionens lärarpris, med motiveringen ”För att alltid finnas tillgänglig till att besvara studenternas frågor med tålamod, glädje och dedikation samt att genom en stor repertoar av alternativa förklaringsmodeller lyckas förmedla det vackra och intressanta i matematiken och ta undervisningen till nya nivåer.”

Tyvärr var jag tvungen att sluta som deltidslärare eftersom anställningen var tidsbegränsad, och det var därför jag började som doktorand. Jag tyckte om de avancerade kurserna i matematik [2] och den lilla undervisning jag fick bedriva (20 %), men var inte så förtjust i det forskningsämne jag blivit tilldelad (det var inte ens det ämne jag sökte när jag sökte jobbet). Tilltagande mental ohälsa, plus en mycket infekterad konflikt med den administrativa avdelningen angående arbetsrummet, gjorde att situationen blev ohållbar. Efter ett möte med den administrativa chefen drabbades jag av en kris och hade svårt att vistas i institutionens lokaler ett halvår efteråt. Till slut orkade jag inte mer, utan jag sade upp mig.

(Detta tror jag var en stor förlust inte bara för mig personligen, utan också för mina studenter och för samhället i stort. Jag erbjöd mig att arbeta 150 % för 80 % av lönen, och hade då gjort ett jobb av absolut toppklass, eftersom jag verkligen brann för matematikundervisning. Jag tror jag hade kunnat gå mycket långt här.)

Då hade jag drygt 200 000 kronor på bankkontot och kanske 120 000 kronor i CSN-skulder. Jag sökte jobb på ICA Maxi, men fick det inte. Jag försökte också komma in på lokförarutbildningen, men psykologen tyckte inte om min historia av mental ohälsa. Jag råkade också skicka in en anmälan till läkarprogrammet vid Linköpings universitet. Jag kom in där och började där våren 2015.

Första dagen på läkarprogrammet var en av de värsta dagarna i mitt liv. Dels var jag i chock på grund av den ekonomiska situationen, dels drabbades jag av en djup identitetskris.

Från att ha varit ”någon” var jag nu ”ingen”, vad det nu betyder. Jag tror, som nämnt ovan, att en betydande källa av tillfredsställelse (om än inte glädje) tidigare var att jag hade ”kommit någonstans” i världen och hittat ”min plats”. Jag älskade lärarjobbet, och jag tror också att jag gjorde nytta. Det jobbet var mitt liv, och min identitet. Jobbet var tillfredsställande, och jag var väldigt stolt över att vara lärare. Jag tror att jag till viss del såg det som en kompensation för de (livslånga) enorma besvikelserna och frustrationerna i mitt sociala liv att jag hade ett riktigt bra jobb, där jag också kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb.

Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat allt det här. Jag var i stället student igen och det var ”Dag 1” på en mycket lång utbildning. Jag hade ramlat ner från backen jag så mödosamt bestigit de senaste åtta åren och var tvungen att klättra upp igen från botten. Allt jag hade var borta: jag var inte längre lärare, jag hade inget jobb, jag gjorde ingen nytta längre, jag var inte längre ”bra på det jag gjorde”, min ekonomiska situation var mycket svår, jag hade inget eget rum på universitetet, jag hade inga rutiner längre. Jag var ”ingen”. [6]

Dessutom drabbades jag av en social kalldusch. De senaste sju åren hade jag förstås i egenskap av lärare haft mycket kontakt med studenter. Nu var jag själv student. Det kändes mycket konstigt; det var en chock. Sedan är jag mycket bättre på relationen lärare–student än student–student; i praktiken saknar jag helt naturlig förmåga att skaffa vänner i symmetrisk relation. [6]

Faktiskt gick jag på morgonen fram till en grupp studenter (för mig okända, och inte i min klass) som satt och arbetade med något och frågade hur det gick för dem, bara för att få känna mig lite som en lärare igen. Det verkade inte som om de tog illa upp. Det var en surrealistisk och mycket obehaglig känsla som präglade min tillvaro under förmiddagen. ”Vad sjutton gör jag här?” undrade jag.

Hela första terminen var ett trauma, eftersom jag förlorat mig själv. Rollen som student var väldigt svår, speciellt när det gällde kontakten med andra studenter. Jag passade verkligen inte in. Det visade sig också att läkarprogrammet i Linköping förmodligen är det läkarprogram i Sverige som passar mig allra sämst, i och med att det är PBL-baserat (d.v.s. speciellt anpassat för personer som har koncentrationssvårigheter och egentligen inte är särdeles intresserade av medicinsk vetenskap). Jag märkte också till min förvåning att jag var ganska ensam i klassen om att ha ett genuint och stort intressese för organisk kemi, biokemi, cellbiologi och människans fysiologi (på cellulär–molekylär nivå), samt en stor kärlek för att läsa vackra läroböcker från pärm till pärm. [7]

Faktiskt är det kanske först nu, drygt tre terminer senare, som jag börjat anpassa mig till min nya livssituation.

Jag har presterat bra på läkarprogrammet hittills. Jag har klarat alla skrivningar på första försöket (med god marginal) och också fått mycket beröm för patientbemötandet på vårdcentralen. (Läkarrollen, liksom lärarrollen, passar mig mycket bra. Rollen som student, däremot, har jag mycket svårt för, speciellt i relation till andra studenter, som också ofta är mycket unga människor.)

Jag har dock en plan för framtiden. Den är att göra klart läkarprogrammet, göra AT och sedan ST. Sedan tror jag att jag kommer att få en livssituation som jag faktiskt trivs med. Som nämnt älskar jag all naturvetenskap, inklusive biokemi, cellbiologi, fysiologi och medicin, och läkarrollen passar mig alldeles utmärkt.

Min avsikt är att använda min fritid (såväl nu som i framtiden) till mina andra intressen i livet. Bland annat arbetar jag på en mycket omfattande lärobok i matematik (på högskolenivå). Jag skriver också regelbundet artiklar [8] om matematik, språkvård, programmering och webbdesign, skapar matematisk konst [9] och skriver datorprogram [10] som jag ger ut gratis på Internet.

Enda problemet är ekonomin. Jag räknar preliminärt med att gå i konkurs under våren eller sommaren 2017. För att kunna fortsätta på läkarprogrammet behöver jag några (egentligen flera) hundratusen kronor (i bidrag och/eller lån).

Jag skulle därför önska att ni gav mig en miljon kronor i bidrag. Om detta inte är möjligt, vilket jag starkt misstänker är fallet, skulle jag önska att jag kunde få normalt studiemedel under återstoden av läkarstudierna. Annars är jag förmodligen tvungen att avbryta studierna, vilket troligtvis inte ens samhället skulle tjäna på.

Jag bifogar ett av mina senaste matematiska konstverk [11], som jag gjort i min egenutvecklade matematiska programvara AlgoSim [10b].

Jag har alltid känt mig sviken av det svenska samhället. Men kanske kommer jag efter det här att säga ”Centrala studiestödsnämnden, det är en bra myndighet, det!”.

Med respektfulla hälsningar,

Andreas Rejbrand, MSc
Linköping

www.rejbrand.se
andreas@rejbrand.se

Bilaga A. Referenser:

[1] https://rejbrand.se/rejbrand/grades.asp

[2] https://rejbrand.se/rejbrand/courses_liu.asp

[3] https://rejbrand.se/rejbrand/pix/ExtNews/t%C3%A5rta.jpg

[4] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=207

[5] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=143

[6] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=338

[7] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=323

[8] https://rejbrand.se/rejbrand/documents.asp

[9a] https://rejbrand.se/rejbrand/mathart.asp

[9b] https://rejbrand.se/rejbrand/newsfilter.asp?q=Matematisk+konst

[10a] https://rejbrand.se/rejbrand/applications.asp

[10b] https://english.rejbrand.se/AlgoSim/

[11] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=353

I have always had two or three monitors on my desktop, all connected to my main computer. In addition, I have a large wall-mounted LCD TV, also connected to the main computer, on which I display presentations and use Windows Media Center (or occasionally an HTML5/Flash/Silverlight player, if I have no other option) to view films and other video.

When I watch films at night, I turn off the desktop monitors, because I want it to be dark in the room. This has always worked well, until recently when I upgraded the main desktop monitor. Now there is a problem: when I turn on the monitor again, all windows on that desktop are moved to a different monitor (even the minimized ones, which are the most numerous). Hence, I have to move manually all these windows back to the main monitor each time I turn it on again.

Naturally, this is highly annoying, and, unfortunately, there seems to be no good solution or workaround offered by Windows. For instance, although it is easy programmatically to make all monitors go to sleep (by sending a WM_SYSCOMMAND message with a wParam value of SC_MONITORPOWER and a lParam value of 2), this has the unfortunate effect of also turning off the wall-mounted LCD TV, which has a clearly detrimental effect on the film-watching experience.

Fortunately, two facts saved the day:

• The new monitor happens to come with a very easy-to-use SDK (basically a DLL and some documentation).
• I happen to be a Win32 programmer.

Hence, I wrote a tiny Windows CLI utility to put the main monitor to sleep individually:

program monman;

{$APPTYPE CONSOLE}

const
  DellMon = 'DellMonitorSdkDll.dll';

const
  MONITOR_ERR_TIMEOUT = 1;
  MONITOR_ERR_PARAMS = 2;
  MONITOR_ERR_CONNECT = 3;
  MONITOR_ERR_COMMS = 4;
  MONITOR_FAILURE = -1;
  MONITOR_SUCCESS = 0;

  POWER_STATE_OFF = 0;
  POWER_STATE_ON = 1;
  POWER_STATE_STANDBY = 2;

type
  TMonitorCode = integer;

function GetAvailableMonitors(var Count: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function ConnectMonitor(Monitor: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function DisconnectMonitor: TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function SetPowerState(PowerState: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;

function MonCheck(const FuncName: string; Code: TMonitorCode): boolean;
begin
  result := Code = MONITOR_SUCCESS;
  if not result then
    writeln('Error: ', FuncName, ' failed with code ', Code, '.');
end;

procedure SetDellMonitorPowerState(PowerState: byte);
var
  cmon: byte;
begin

  if not MonCheck('GetAvailableMonitors', GetAvailableMonitors(cmon)) then Exit;
  if cmon = 0 then
  begin
    writeln('Error: no compatible monitor found.');
    Exit;
  end;

  if not MonCheck('ConnectMonitor', ConnectMonitor(0)) then Exit;
  try
    MonCheck('SetPowerState', SetPowerState(PowerState));
  finally
    MonCheck('DisconnectMonitor', DisconnectMonitor);
  end;
end;

begin

  if ParamCount = 1 then
    if ParamStr(1) = 'on' then
      SetDellMonitorPowerState(POWER_STATE_ON)
    else if ParamStr(1) = 'off' then
      SetDellMonitorPowerState(POWER_STATE_STANDBY)
    else if ParamStr(1) = '/?' then
    begin
      writeln('monman: controls Dell UP2716D and UP2516D monitors.');
      writeln('Usage:');
      writeln('  monman on');
      writeln('    Turns on the monitor.');
      writeln('  monman off');
      writeln('    Turns off the monitor (standby mode).');
      writeln('  monman /?');
      writeln('    Displays this help message.');
    end
    else
      writeln('Error: Invalid parameter. Type monman /? for help.');

end.

Putting the executable on the PATH, this works like a charm:

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.4 to 3.0.0.5. The new version implements the following new feature:

• When opening the Save As dialog box in a new file, the first 64 characters of the first line of the document text is used as the initial file name in the dialog (after being transformed to a valid Win32 file name). When opening the Save As dialog in an existing file, the current file name is used as the initial file name in the dialog.

This new feature was implemented in response to a feature request I received by a user of Rejbrand Text Editor earlier today.

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.3 to 3.0.0.4. The new version implements the following changes:

• In 3.0.0.3, the character Unicode information in the status bar was not updated if you moved the caret immediately after hitting Backspace or Ctrl+U (and possibly after other actions). This has been fixed in 3.0.0.4.
• Default AutoReplace item \lightning for ☇ (U+2607: LIGHTNING) is now spelled correctly.

I have published a new version of my application Unicode Character Informer, which shows the codepoint, official Unicode description, and Unicode block of any Unicode character you copy to clipboard. The main new feature of this version (compared to the original 1.0.0.0) is that the new version supports all Unicode 8 codepoints, including those beyond the BMP; the previous version supported an older Unicode version, and was, in addition, restricted to the BMP.

I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from 3.0.0.2 to 3.0.0.3. The new version implements the following changes:

• The multi-input dialog of the “double quotation mark” class now contains » and «.
• The multi-input dialog of the “single quotation mark” class now contains › and ‹.
• If the clipboard contains both a bitmap and text, the text will be pasted and not the bitmap (this was a bug). This happens, for instance, when you copy cells from Microsoft Excel.
• A couple of visual issues in the GUI when run in a high-contrast colour scheme has been fixed.
• A bug that made panning the caret out of the screen via the bottom edge difficult has been fixed.
• A tip of the day has been added, informing the user of the rteditor command (AppPath).

Att basera undervisningen på ”pedagogisk forskning” eller en ”pedagogisk metod” är som att låta blinda robotar måla tavlor.

Ekot rapporterar att högskoleminister Helene Hellmark Knutsson anser att de svenska högskolorna måste prioritera pedagogisk skicklighet högre.

Så långt låter det mycket bra. Det finns många lärare i den svenska högskolan som inte håller måttet, mestadels sådana som egentligen inte är så förtjusta i undervisning, utan som föredrar forskning. Det vore mycket trevligt om personer som inte är forskare, men som brinner för undervisning, också skulle få en chans att få fast anställning.

Men ganska snart i Ekots rapportering framkommer den föreslagna lösningen på problemet: obligatoriska kurser i pedagogik.

NEEEEEEEEJ!

Ja, vi behöver goda pedagoger vid den svenska högskolan, och ja, det råder här och där ganska stora brister på den punkten i dag. Men nej, obligatoriska kurser i pedagogik är helt fel väg att gå! Det som krävs är personer som älskar att undervisa och brinner för det. Själv arbetade jag sju år som lärare i matematik vid Linköpings universitet, och jag brann verkligen för jobbet. Inte helt oväntat fick jag också väldigt mycket uppskattning från mina studenter, bland annat i form av tårtor, tavlor och blommor vid kursslut. Och jag vann också pris som bästa lärare. Jag har dock ingen som helst formell pedagogisk utbildning. Byråkratin i den svenska högskolan (plus en del mental ohälsa) tvingade mig dock att sluta undervisa (och i dag är jag läkarstudent). På den nämnda högskolan fanns det en hel del utomordentligt goda pedagoger, som genomgående fick ovationer av sina studenter, och goda resultat på kurserna. Nästan alla dessa beklagade sig över de ”pedagogiska kurserna” som var obligatoriska. En av dessa lärare sade att det man lär sig på dessa kurser antingen är ”trivialt” eller ”inte sant”.

Jag tror i stället att vägen att gå är att tillåta folk som verkligen brinner för att undervisa, att faktiskt undervisa. Mindre byråkrati och färre måsten gör att folk får göra det som de faktiskt är bra på.

Anmärkning: Större delen av den här texten skrev jag som en kommentar till en artikel i Läkartidningen.

Jag har förtydligat min artikel om språkvård genom att först prata om genitiv av förkortningar specifikt och sedan om ändelser på specialtext i allmänhet.

I have published the source code of Rejbrand Text Editor 3.0 and all its components (including the TextEditor control). You can view the code here.

Jag har de senaste dagarna uppdaterat min texteditor till version 3.0.0.2. Bland annat följande buggfixar och förbättringar har implementerats:

• En bugg som gjorde att en parsande formateringsprocessor under sällsynta omständigheter kunde orsaka ett oväntat undantag har åtgärdats.
• Prestandan vid visuell markering av sökträffar har förbättrats markant i stora filer.
• Felaktigt beteende hos omslutningsfunktionen (t.ex. vid Ctrl+B) när markören är efter EOL har åtgärdats. (Detta fel var i synnerhet beklagligt med tanke på att AutoIndent-funktionen infogar virtuella blanksteg.)
• Timglaspekare för Edit/Sort lines.
• Typografiskt fel åtgärdat i dokumentationen.
• Ett renderingsfel som inträffade ifall en flerradsmarkering ersattes med en text på en rad samtidigt som området efter EOF var synligt på skärmen har åtgärdats.
• Det kan inte längre inträffa att en lägesändring från ett tillstånd utan rullningslist till ett tillstånd med rullningslist gör så att en tidigare synlig markör hamnar utanför klientytan.
• Spara som-dialogen använder nu textfilens nuvarande filnamns katalog som startkatalog (om nuvarande filnamn existerar).
• Omärkbar (?) prestandaförbättring när en ångrahistorikversion appliceras.

Dessutom har följande nya funktioner implementerats:

• Editorns teckeninmatningstransformer är nu tillgängliga via menyn Options/Input transforms.
• Kortkommandot F8 går nu direkt till strängsökfunktionen i fönstret Character Information, för snabb sökning efter tecken (via teckenbeskrivning) i Unicode-databasen.
• Det är nu möjligt att manuellt ändra INI-filen med inställningar så att AlgoSim-beteendet “AutoToggle” (vid infogning av * och -) från Rejbrand Text Editor 2.x aktiveras i editorn.

The new version of Rejbrand Text Editor makes use of a new input dialog I developed for it. Microsoft Windows has always had the MessageBox function, and since Windows Vista, you have been able to use the very nice Task Dialog. However, there has never been a standard input box dialog. This has made a lot of custom input dialog boxes appear in custom libraries and frameworks, including the VCL. However, the VCL input dialogs are far from aesthetically pleasing. Therefore, I developed my own dialog with a visual style closely resembling that of a task dialog – in fact, I followed the metrics specified by Microsoft closely while designing the dialog window. In addition to being aesthetically pleasing, the dialog box has many features related to input transforms and input verification.

The class is called TMultiInputBox and you can download the source code at specials.rejbrand.se/dev.

Below are some screenshots of the dialog:

Häromdagen publicerade jag den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Samtidigt skapade jag helt nya webbsidor för texteditorn. Jag valde då att lägga dessa under min huvudsakliga webbplats (english.rejbrand.se/rejbrand) och inte under en helt egen avdelning (english.rejbrand.se/rteditor) med egen design som tidigare. Detta gör jag bland annat för att det är lättare att underhålla en webbplats än att underhålla flera. Dessutom har designen på huvudwebbplatsen förbättrats kraftigt de senaste åren, vilket nu också är RTE-webbsidorna till gagn. Bland annat använder jag nu den nya programinformationsdesignen (som tidigare använts för t.ex. BookBase) även till texteditorn (se bild).

Adressen till den gamla webbplatsen för texteditorn, english.rejbrand.se/rteditor, omdirigerar nu till texteditorns nya webbsidor (detta gäller på filnivå – t.ex. går /rteditor/screenshots.asp till /rejbrand/rte_screenshots.asp). Den gamla webbplatsen finns emellertid fortfarande kvar på Internet, på adressen https://english.rejbrand.se/rteditor/old/, där också den gamla versionen (2.1) av programmet kan laddas ner (även om nästan ingen torde föredra version 2.1 framför version 3.0).

Jag publicerade i går en första betaversion av den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Det senaste åren har jag arbetat med att skriva en helt ny texteditorskontroll från grunden, och det är denna kontroll som nu används i den nya versionen av texteditorn. Även själva texteditorsapplikationen är helt nyskriven, men det mesta arbetet ligger inte helt oväntat i editorskontrollen. De flesta funktionerna i applikationen bygger på funktioner i kontrollen.

Den nya versionen av texteditorn har kvar nästan alla funktioner som fanns i den gamla versionen, bland annat dessa:

• stöd för alla etablerade utökade kortkommandon för textredigering på Windows-plattformen
• ytterligare kortkommandon (t.ex. för att rensa raden, flytta rader upp/ner, markera/kopiera ord)
• automatisk indentering
• ytterligare filkommandon (t.ex. återställ, kör, ta bort fil, öppna mapp)
• panoreringsläge (Alt eller Scroll Lock)
• syntaxfärgning, radmarkering, matchning av parenteser, visning av dolda tecken
• automatisk ersättning av teckenkoder (såsom \int)
• möjlighet att infoga tecken via kodpunkt och Ctrl+U (som Alt+X i Word)
• utförliga funktioner för granskning av, sökning efter och infogning av godtyckliga Unicode-tecken (inom BMP)
• avancerad färgväljare
• skrivskyddad visning
• möjlighet att exportera syntaxformaterade dokument till HTML
• många HTML-kortkommandon
• transformation vid inklistring
• enkla transformationer: ROT-13, Caesar, Vigenère, skiftläge, …
• hög prestanda i stora filer, även vad gäller sök/ersätt (som också stödjer flerradstermer)
• automatisk statisk radbrytning.

De kanske största nyheterna i den nya versionen är följande:

• flikgränssnitt (med tillhörande kortkommandon och bufferthanteringskommandon)
• möjlighet att placera markören efter radslut
• om denna funktion är avstängd kommer editorn ändå ihåg ursprungliga kolumnen när markören flyttas uppåt och nedåt mellan rader (som i Microsoft Word)
• blockmarkeringar
• blockinklistring
• möjlighet att trimma (ta bort blanksteg från höger) specifika filtyper vid sparande
• multipla markörer
• ångramodell som inte trunkerar historiken
• dialogruta med ångrahistorik
• inbyggd linjal (som kan visas/döljas med F4)
• bokmärken
• utökad lista med \chr-koder
• listan med \chr-koder kan redigeras, och är en inställning per Windows-användare (och kan alltså användas av alla kompatibla programvaror)
• ny (och mycket smidig!) metod för att infoga speciella tecken som liknar tecken på tangentbordet (t.ex. olika sorters punkter, streck och citattecken)
• kraftigt förbättrad möjlighet för syntaxmarkering och fler formateringsprocessorer (t.ex. en kombinerad HTML+CSS och en för MediaWiki).

Övriga förbättringar:

• förbättrad funktion för att sortera rader
• nya funktioner: trunkera rader dynamiskt, filtrera rader, gör rader unika (alla ”kommuterar” med bokmärkesfunktionen), fyll med tecken
• nya funktioner: statistik, Unicode-statistik, sök i dokumentet efter Unicode-tecken med speciella egenskaper, såsom blocktillhörighet
• stöd för fler teckenkodningar och automatisk gissning av rätt teckenkodning
• mer semantisk HTML-export
• förbättrad färgvalsdialog
• automatisk detektering av URL:er
• förbättrat gränssnitt, nydesignad inmatningsdialog (i äkta Task Dialog-stil)
• förbättrade funktioner för att infoga tid och datum
• ny funktion för att infoga Lorem ipsum
• fler HTML-kortkommandon
• förbättrad utskriftsfunktion
• hundratals små förbättringar och buggfixar i utseende, beteende och funktion.

Den nya editorskontrollen har dessutom följande nya funktioner, vilka dock ännu inte används alls eller bara i begränsad omfattning i applikationen:

• stöd för radklasser (används i online-hjälpen)
• stöd för olika formatering av olika klasser (används i online-hjälpen)
• radklasser bevaras vid HTML-export (används i online-hjälpen)
• stöd för inbäddade kontroller
• speciellt stöd för inbäddade bilder
• skriptfunktion (kommer troligtvis till applikationen)
• möjlighet att automatiskt transformera inmatade Unicode-tecken, t.ex. till upphöjda, nedsänkta eller inringade bokstäver och siffror (kommer nog väldigt snart till applikationen).

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Kullarna är gaussiska och växterna bygger på den plana kurvan ρ = |sin 100φ| cos² 4φ ritad på rotationsytan som ges av kvadratrotsfunktionen.

I de tre senaste artiklarna (348, 349 och 350) har vi bekantat oss med spegelsimulatorn som tydligt antyder att paraboliska speglar, men inte t.ex. sfäriska speglar, samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en punkt (fokus). Men givetvis bevisar dessa grafiska observationer inget! Ett riktigt bevis har jag dock tidigare publicerat på TRECS sida om parabeln.

Låt oss avsluta den här serien med en bild med en annan typ av spegelyta, grafen till cosinus hyperbolicus av avståndet från origo. Här är det tydligt att väldefinierad brännpunkt saknas.

(Den här artikeln innehåller matematik. Du behöver en modern webbläsare med stöd för MathML, t.ex. Mozilla Firefox, för att visa den korrekt. Om du inte har en sådan webbläsare kan du i stället läsa artikeln i PDF-format.)

Hur fungerar spegelsimulatorn, d.v.s. hur beräknas riktningen hos de reflekterade strålarna?

Situationen är följande: vi har en given yta $S\subset {\mathbb{R}}^3$ och en given punkt $P\in S$. Mot denna punkt infaller en ljusstråle, den inkommande strålen, med given normerad riktningsvektor $\widehat{\mathbf{i}}$. Denna stråle reflekteras, och problemet består i att beräkna (den normerade) riktningsvektorn $\widehat{\mathbf{r}}$ för den reflekterade stålen, som alltså kan parametriseras $P+t\widehat{\mathbf{r}}$ med $t\ge 0$.

Den fysikaliska lag som är relevant här är reflektionslagen, som säger att

1. den inkommande strålen, ytans normal i punkten och den reflekterade strålen ligger i samma plan
2. vinkeln mellan den inkommande strålen och normalen (infallsvinkeln) är lika stor som vinkeln mellan normalen och den reflekterade strålen (reflektionsvinkeln).

I bilden nedan är den inkommande strålen vit, liksom dess normerade riktningsvektor $\widehat{\mathbf{i}}$ som pekar mot $P$; normallinjen är röd, liksom den utåtpekande enhetsnormalen $\widehat{\mathbf{n}}$. Den sökta reflekterade strålen är grön, liksom dess sökta normerade riktningsvektor $\widehat{\mathbf{r}}$.

Hur bestämmer vi $\widehat{\mathbf{r}}$ givet $\widehat{\mathbf{i}}$ och $\widehat{\mathbf{n}}$?

Först bestämmer vi (ortogonal)projektionen $\mathbf{p}$ av $\widehat{\mathbf{i}}$ på $\widehat{\mathbf{n}}$; den är

$\mathbf{p}=⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}$.

Vi söker nu den vektor $\mathbf{x}$ som går från början av $\widehat{\mathbf{i}}$ till normallinjen och som är vinkelrät mot normallinjen (rita!). Tydligen är $\mathbf{x}+\mathbf{p}=\widehat{\mathbf{i}}$ varför

$\mathbf{x}=\widehat{\mathbf{i}}-\mathbf{p}=\widehat{\mathbf{i}}-⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}$.

Vi hävdar nu att

$\widehat{\mathbf{r}}=-\widehat{\mathbf{i}}+2\mathbf{x}=-\widehat{\mathbf{i}}+2\widehat{\mathbf{i}}-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}=\widehat{\mathbf{i}}-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}$,

enligt bilden nedan, där $\mathbf{p}$ och $\mathbf{x}$ är gula.

För det första ser vi nämligen att $\widehat{\mathbf{r}}=\widehat{\mathbf{i}}-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}$ är en linjärkombination av $\widehat{\mathbf{i}}$ och $\widehat{\mathbf{n}}$, så att $\widehat{\mathbf{r}}$ ligger i det plan som spänns upp av $\widehat{\mathbf{i}}$ och $\widehat{\mathbf{n}}$. Att sedan infallsvinkeln är lika med reflektionsvinkeln följer direkt av geometrin, med tanke på den likbenta triangel som uppenbarar sig och som består av två kongruenta rätvinkliga trianglar. (Att de två rätvinkliga trianglarna är kongruenta följer av att de gula sidorna intill de räta vinklarna parvis är lika stora i båda trianglarna och det faktum att de är kongruenta medför i sin tur direkt att deras spetiga vinklar, d.v.s. infallsvinkeln och reflektionsvinkeln, är lika stora. Samtidigt följer att $\left|\widehat{\mathbf{i}}\right|=\left|\widehat{\mathbf{r}}\right|$. Det senare faktumet, d.v.s. att den stora triangeln är likbent, följer också av Pythagoras sats applicerad i de två rätvinkliga trianglarna.) Sålunda är $\widehat{\mathbf{r}}$ en riktningsvektor för den reflekterade strålen, enligt reflektionslagen.

Men $\widehat{\mathbf{r}}$ är inte bara en riktningsvektor, utan den utlovade normerade riktningsvektorn, eftersom $\left|\widehat{\mathbf{r}}\right|=\left|\widehat{\mathbf{i}}\right|=1$.

Som en övning i vektoralgebra kan vi utföra några kontroller:

$\mathbf{x}\cdot \widehat{\mathbf{n}}=\left(\widehat{\mathbf{i}}-⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}\right)\cdot \widehat{\mathbf{n}}=⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩-⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩{\left|\widehat{\mathbf{n}}\right|}^2=0$,

${\left|\widehat{\mathbf{r}}\right|}^2=\mathbf{r}\cdot \mathbf{r}={\left(\widehat{\mathbf{i}}-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}\right)}^2={\left|\widehat{\mathbf{i}}\right|}^2-4{⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩}^2+4{⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩}^2{\left|\mathbf{n}\right|}^2=1$ och

$⟨\widehat{\mathbf{r}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩=\left(\widehat{\mathbf{i}}-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩\widehat{\mathbf{n}}\right)\cdot \widehat{\mathbf{n}}=⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩-2⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩{\left|\widehat{\mathbf{n}}\right|}^2=-⟨\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩=⟨-\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}⟩$

vilket visar att $\mathbf{x}\perp \widehat{\mathbf{n}}$, $\left|\widehat{\mathbf{r}}\right|=1$ och $\angle \left(\widehat{\mathbf{r}}, \widehat{\mathbf{n}}\right)=\angle \left(-\widehat{\mathbf{i}}, \widehat{\mathbf{n}}\right)$ som förväntat.

Häromdagen tittade vi på spegelsimulatorn och såg att en parabolisk spegel samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), vilket inte en sfärisk spegel gör. Att enbart sluta sig till detta genom okulärbesiktning av simulatorbilder är emellertid något vanskligt, bland annat eftersom en sfärisk spegel med liten krökning ”nästan” lyckas samla strålarna i en punkt. För att stärka det visuella evidensvärdet bör man sålunda betrakta såväl den paraboliska spegeln som den sfäriska spegeln vid olika stora krökningar.

Låt oss utföra ett sådant experiment. Först visar vi tre paraboliska speglar med ökande krökning:

Notera de väldefinierade brännpunkterna. Nedan visas motsvarande bilder för en sfärisk spegel (klicka för förstoring):

Lägg märke till att det nästan ser ut som om strålarna samlas i den första bilden (liten krökning), medan den andra bilden antyder ett ”misslyckande” för strålsamlingen och den sista bilden med all önskvärd tydlighet förmedlar detta ”misslyckande”. Men även i den första bilden (sfär, liten krökning) så misslyckas strålsamlingen, vilket kan ses vid en rejäl förstoring. Nedan visas en sådan förstoring av dels den paraboliska spegeln, dels den sfäriska spegeln, vid låg krökning (de vänstra bilderna i varje följd):

För nöjes skull kan man också animera de två spegeltyperna (parabolisk och sfärisk) när krökningen ändras kontinuerligt:

Parabolisk spegel

Ladda ned video: MP4 (h.264), OGG (Theora), animerad GIF

Sfärisk spegel

Ladda ned video: MP4 (h.264), OGG (Theora), animerad GIF

Bland de första bilderna jag skapade med min mjukvara AlgoSim (d.v.s. år 2009 eller 2010) var bilder från exempelprogrammet mirrorSim3 som simulerar reflektion i olika typer av spegelytor. De två inbyggda standardvalen är parabolisk och sfärisk yta (d.v.s. ytan är en paraboloid respektive en sfär) och en intressant observation man kan göra med programmet är att den paraboliska spegeln samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), medan en sfärisk spegel inte gör det. Tyvärr hade den första versionen av exempelprogrammet en bugg som gjorde att vinkeln på de reflekterade strålarna inte blev korrekt, men den nya versionen av programmet är felfri och det är den versionen som skapat de två bilderna nedan.

Parabolisk spegel

Sfärisk spegel

Det faktum att den paraboliska spegeln, men inte den sfäriska, samlar de reflekterade strålarna i en punkt syns bäst om man tittar på speglarna från sidan:

Parabolisk spegel (från sidan)

Sfärisk spegel (från sidan)

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Fjärilen är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder, och sedan roterad med hjälp av en produkt av enkla rotationsmatriser. De uppenbara projektionsmatriserna används för att ortogonalprojicera fjärilen på de tre koordinatplanen i rummet.

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Varje fjäril är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder (i parameterplanet). De tre fjärilarna är skalade och roterade i förhållande till varandra med hjälp av skalade produkter av enkla rotationsmatriser. Himlakroppen utgörs av parameterkurvorna för en sfär där varje nod har translaterats slumpmässigt. Såväl fjärilarna som himlakroppen är slumpmässigt färgade med två färger per objekt. Stjärnorna i bakgrunden är slumpvis utvalda punkter på en (stor) sfär. En speciell parametrisering av sfären måste användas för att få en jämn fördelning av stjärnor.

Under sommaren hoppas jag få mycket arbete gjort:

• Programmering

  • Sedan i höstas har jag arbetat på en ny texteditorskontroll för den klassiska Win32-plattformen, som på flera sätt är överlägsen min nuvarande kontroll. Jag kommer förmodigen att bli klar med denna ganska snart.

  • När jag är klar med kontrollen planerar jag att skapa en ny version av min texteditor, baserad på den nya kontrollen. Detta bör också vara klart ganska snart.

  • Slutligen hade jag tänkt byta ut inmatningskontrollen i AlgoSim mot den nya editorskontrollen, och samtidigt åtgärda en del mycket gamla buggar och designmissar i AlgoSim, samt lägga till ett fåtal nya funktioner. (Helst skulle jag vilja skriva om AlgoSim från grunden, men det finns det inte på långa vägar tid för. Därför får det räcka med lite ”underhåll” av den här typen.) Förmodligen kommer det här att bli utfört under sommaren.

• Förra sommaren skapade jag ett par tusen ordboksartiklar om vanliga ord och om medicin. Jag har sedan dess gått runt och varit småirriterad över att jag inte riktigt hann skapa så många nya artiklar, speciellt inom medicin, som jag egentligen hade velat. Förhoppningsvis kommer jag att skapa många nya artiklar, bland annat inom medicin, den här sommaren också.

• Det är ingen hemlighet att jag tycker att fysiologikursen på läkarprogrammet i Linköping (första året) är under all kritik. Jag har också skrivit om hur man kan läsa medicin och fysiologi på egen hand. Däremot har jag i synnerhet de senaste månaderna haft lite svårt att sova eftersom jag ännu inte skrivit ned hur jag själv skulle lägga upp fysiologiundervisningen under första året om jag blev ansvarig för hela det företaget. (Jag vet precis hur jag skulle göra, men jag känner att jag måste publicera det!) Kanske kommer jag att få lite tid till det i sommar. (En viss tröst är dock att mycket av materialet i en sådan artikel trots allt redan förekommer på eller mellan raderna i de ovan länkade artiklarna, så eventuellt låter jag bli att implementera den här ”nya” artikelidén.)

• Jag känner att jag behöver uppdatera min bok Ändlös längtan med materialet i artikel 338 tillsammans med lite utökade reflektioner. Kanske är det också dags att publicera boken? (Som bekant är det lätt att få en bok publicerad och tillgänglig i bokhandeln, om man bara bekostar kalaset själv. Nu befinner sig min ekonomi i fritt fall, men kanske är det då ännu mer motiverat att publicera boken nu innan alla pengar är slut?)

• Det vore kul att få arbeta lite med matematisk konst också.

• Jag skulle också vilja läsa ut den mycket trevliga patologiboken under sommaren.

• Jag inser att jag inte kommer att hinna det, men jag hade ursprungligen också hoppats kunna skriva på min lärobok i matematisk analys under sommaren.

Tidigare i vår såg vi att ett av de vanligaste nybörjarfelen inom matematisk typografi (i synnerhet i Microsoft Word) är att författaren låter etiketter med naturligt språk (t.ex. i index) och enheter kursiveras, trots att sådan text inte skall kursiveras:

I artikeln såg vi att lösningen är att använda textområden i matematiska formler, vilka infogas med citattecken. Ett textområde är alltså en speciell ”box” inuti ett formelområde, inom vilken Word inte tolkar texten som ett matematiskt uttryck, utan som fri (naturlig) text, som inte heller per automatik kursiveras:

Formeln ovan inmatas alltså med

v_"före"=20 "m/s" .

Det här typografiska missödet – att felaktigt kursivera etiketter och enheter – är som nämnt mycket vanligt. Tänk dig nu att du ser en nybörjare som begår felet. Du informerar henne om att etiketter och enheter inte skall kursiveras. Vad tror du händer då? Jag tror att de flesta nybörjare skulle försöka åtgärda problemet genom att markera etiketten eller enheten och trycka Ctrl+K (sv.) eller Ctrl+I (eng.), eller – hemska tanke – med hjälp av datorns pekdon klicka på knappen för kursiv text i menyfliksområdet. Är detta ett fullgott alternativ till den rekommenderade lösningen (att infoga ett textområde)?

Nej, naturligtvis inte.

Skillnaden är i grunden semantisk. Med den rekommenderade lösningen framgår det i formeln att det som står inuti textområdet är ren text och inte skall tolkas som matematik, men så är inte fallet i den alternativa ”lösningen”, där t.ex. ”före” fortfarande tolkas som en produkt av fyra variabler (nu i okursiv stil). Skillnaden är kanske inte visuellt synlig, men tänk på skärmläsare (t.ex. för blinda personer) och andra datorprogram som försöker tolka formeln.

I en del fall blir även det visuella utseendet felaktigt med den alternativa ”lösningen”. Om t.ex. etiketten innehåller ett bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) så kommer bindestrecket att visas korrekt, som just ett bindestreck, i ett textområde, men med den alternativa ”lösningen” kommer det – så klart – att tolkas som ett minustecken och ritas upp som ett sådant: du får ett längre streck med sedvanligt utökat utrymme runt tecknet, intill ”termerna” i subtraktionen:

Tidigare i vår skrev jag en kort artikel om vanliga nybörjarfel inom matematisk typografi. Jag har sedan dess insett att dessa fel är så pass vanliga, och matematisk typografi så pass vanlig inom många områden i samhället, att det är värt att infoga den korta artikeln i min språkvårdartikel, vilket jag nu gjort.

Som jag noterade för ett tag sedan har Microsoft förmodligen ersatt många av sina mänskliga översättare med datorprogram, med mycket tveksamma resultat. Ytterligare ett exempel på det såg jag häromdagen, i följande reklamannons från mitt före detta favoritföretag:

Annonsen säger ”Arbeta från vilken enhet från bara 64.99 kr per månad” vilket är ogrammatiskt. Troligtvis är detta en dålig översättning av engelska uttrycket ”work from any device” vilket på svenska heter ”arbeta från/med/på vilken enhet du vill” eller ”arbeta från valfri enhet”.

I texter som används i undervisningen på läkarprogrammet ser man ibland konstruktioner såsom ß-kedja och ß-talassemi. Detta är inte bra, för det finns inga begrepp som heter så. Bokstaven ß som används i dessa konstruktioner är den tyska bokstaven dubbel-s. Det författaren egentligen avser är β-kedja och β-talassemi, där bokstaven β är den grekiska gemena bokstaven beta. Även om tecknen ß och β har vissa visuella likheter i en del teckensnitt, så är det rent tekniskt och semantiskt två helt skilda tecken, precis som latinska versalen I och latinska gemenen l. Det är sålunda lika fel att skriva ß-kedja som det är att skriva lnte roIigt.

Det är med andra ord viktigt att inte blanda ihop de två Unicode-tecknen ß (U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S (German)) och β (U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA). Är man osäker på vilket tecken man har på skärmen måste man alltså undersöka kodpunkt eller beskrivning. Ett av de tusen sätt man kan göra det på är att klistra in teckenet i sökrutan på svenskspråkiga Wiktionary, där alla vanliga Unicode-tecken har egna artiklar.

Hur skall man då göra om man sitter i Microsoft Word och behöver infoga ett beta? Det finns många sätt, och vi kommer nu att gå igenom de tre enklaste. Det allra bästa sättet är det vi tar upp sist.

Metod 1: Dialogrutan Symbol

De flesta som använder Microsoft Word går förmodligen till dialogrutan Symbol. Längst uppe hittar man då diverse latinska tecken, inklusive det tyska dubbel-s:et, som är markerat i skärmdumpen nedan.

Notera att såväl kodpunkten (U+00DF) som beskrivningen (”Latin Small Letter Sharp S”) framgår mycket tydligt, så det ”borde” inte vara så lätt hänt att man väljer detta tecken av misstag.

Om vi går till de grekiska tecknen hittar vi i stället den önskade gemenen beta:

Notera kodpunkten (U+03B2) och beskrivningen (”Greek Small Letter Beta”).

Metod 2: Windows-verktyget Teckenuppsättning

Sedan Windows 9x-tiden (90-talet) har det förträffliga verktyget Teckenuppsättning följt med operativsystemet Microsoft Windows, och detta program är förstahandsvalet när man på ett applikationsoberoende sätt vill komma åt ett tecken. För att starta Teckenuppsättning, tryck Win+R, skriv charmap och tryck Enter. Se till att markera kryssrutan ”Avancerad vy”. Du kan då dels sortera tecknen efter kategori, dels söka på teckenbeskrivning.

Varning! En nackdel med Teckenuppsättning är att programmet kopierar tecknet som formaterad text. Om du kopierar tecknet från Teckenuppsättning till Word är det sålunda mycket viktigt att du antingen klistrar in tecknet ”som oformaterad text” eller tar bort formateringsinformationen i urklipp innan du klistrar in i Word. Läs mer om hur man klistrar in på rätt sätt i Microsoft Word. (För de tekniskt intresserade kan nämnas att textfältet (intill ”Kopiera tecken:”) som visar tecknen alltså är en RichEdit-kontroll, och inte en standard-EDIT-kontroll.)

Metod 3: Använd matematisk autokorrigering

Det i särklass enklaste sättet att infoga specialtecken i Microsoft Word är att använda funktionen för matematisk autokorrigering. Denna aktiverar du (i Word 2010) via Arkiv/Alternativ/Språkkontroll/Alternativ för autokorrigering.../Matematisk autokorrigering. Se till att kryssa i rutan ”Använd regler för matematisk autokorrigering utanför matematiska områden”.

När den här funktionen är aktiverad kan du infoga ett gement grekiskt beta genom att skriva \beta direkt i dokumentet, följt av Retur, mellanslag eller ett skiljetecken. Faktiskt får du nu sådana koder för alla grekiska tecken och de flesta matematiska symboler.

Mer om Unicode-tecken

Det är alltså mycket viktigt att man vet vad det är för tecken man använder på datorn. Hur kan man lätt undersöka ett tecken, t.ex. genom att erhålla kodpunkt eller beskrivning? Ett sätt är att använda svenskspråkiga Wiktionary, som nämnt ovan. Ett annat sätt är att använda en texteditor med bra stöd för Unicode-tecken, t.ex. min egen Rejbrand Text Editor som alltid visar kodpunkt och beskrivning för tecknet vid insättningspunkten:

Jag har också utvecklat ett mycket litet program som ständigt visar kodpunkt och beskrivning för det Unicode-tecken som finns i urklipp. Detta mycket praktiska program kan man med fördel fästa på aktivitetsfältet i Windows 7 eller senare eller koppla till någon av makroknapparna på sitt tangentbord.

Vidare läsning

• Att klistra in text i Microsoft Word
• Gradtecken eller ”masculine ordinal indicator”?
• Advanced authoring in Microsoft Word 2010 (ett måste för alla som använder Word till seriöst arbete)