Flag of the United Kingdom
Andreas Rejbrands webbplats


Rejbrand Text Editor 3.1: Unicode

One of the most distinguishing features of Rejbrand Text Editor is its focus on Unicode characters beyond those available on a standard PC keyboard. Indeed, technical documents – as well as non-technical documents that are typographically beautiful – often require quite a few characters not found on your typical keyboard. Rejbrand Text Editor offers a set of features aimed at quickly inserting and investigating such characters.


The simplest of these features is called “Auto Replace”. This feature lets you enter a Unicode character by typing its “insertion code” in the editor. For example, typing \deg followed by punctuation or whitespace will enter the degree sign (°: U+00B0: DEGREE SIGN). By default, Rejbrand Text Editor is installed with a list of 367 such codes, but you may add additional codes yourself (or remove codes that bother you).

Here are some of the default codes:

Typograhpy and misc.
Code Character Description
\en U+2013: EN DASH
\em U+2014: EM DASH
\para U+00B6: PILCROW SIGN
\asterism U+2042: ASTERISM
Greek letters
Code Character Description
Mathematical symbols
Code Character Description
\ne U+2260: NOT EQUAL TO
\approx U+2248: ALMOST EQUAL TO
\minus U+2212: MINUS SIGN
\plusminus, \pm ± U+00B1: PLUS-MINUS SIGN
\cdot U+22C5: DOT OPERATOR
\deg ° U+00B0: DEGREE SIGN
\proportionalto, \proportional, \prop U+221D: PROPORTIONAL TO
\sqrt U+221A: SQUARE ROOT
\divides U+2223: DIVIDES
\ndivides U+2224: DOES NOT DIVIDE
\parallel U+2225: PARALLEL TO
\union, \cup U+222A: UNION
\intersection, \cap U+2229: INTERSECTION
\setminus U+2216: SET MINUS
\subset U+2282: SUBSET OF
\nsubset U+2284: NOT A SUBSET OF
\subseteq U+2286: SUBSET OF OR EQUAL TO
\superset U+2283: SUPERSET OF
\nsuperset U+2285: NOT A SUPERSET OF
\superseteq U+2287: SUPERSET OF OR EQUAL TO
\complement U+2201: COMPLEMENT
\in U+2208: ELEMENT OF
\contains U+220B: CONTAINS AS MEMBER
\nin U+2209: NOT AN ELEMENT OF
\and U+2227: LOGICAL AND
\or U+2228: LOGICAL OR
\not ¬ U+00AC: NOT SIGN
\xor U+22BB: XOR
\forall U+2200: FOR ALL
\exists U+2203: THERE EXISTS
\sum U+2211: N-ARY SUMMATION
\product U+220F: N-ARY PRODUCT
\coproduct U+2210: N-ARY COPRODUCT
\infinity, \infty U+221E: INFINITY
\nabla U+2207: NABLA
\int U+222B: INTEGRAL
\oiiint U+2230: VOLUME INTEGRAL
\therefore U+2234: THEREFORE
\because U+2235: BECAUSE
\qed U+220E: END OF PROOF
\alef U+2135: ALEF SYMBOL
Code Character Description
\uarr U+2191: UPWARDS ARROW
\lrarr U+2194: LEFT RIGHT ARROW
Code Character Description
Miscellaneous symbols
Code Character Description
\backspace U+232B: ERASE TO THE LEFT
\warning U+26A0: WARNING SIGN
\floralheart U+2766: FLORAL HEART
\bullet U+2022: BULLET
\radioactive U+2622: RADIOACTIVE SIGN
\peace U+262E: PEACE SYMBOL
\placeofinterest U+2318: PLACE OF INTEREST SIGN
\anchor U+2693: ANCHOR
\atom U+269B: ATOM SYMBOL
\thunderstorm U+2608: THUNDERSTORM
\sinewave U+223F: SINE WAVE
\airplane U+2708: AIRPLANE
\snowman U+2603: SNOWMAN

In Rejbrand Text Editor, you can press Shift+F1 to display the list of all recognised “insertion codes”:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the list of all AutoReplace-codes.

To edit this list, you use the “AutoReplace Editor” found on your Start menu. This is an external application because it affects all software that uses the Rejbrand TextEditor control. For instance, the next version of my mathematical software AlgoSim will use this control, and will therefore recognise the same list of insertion codes.


A related feature is MultiInput. This extends the keys on the keyboard with related characters.

For instance, if you type an asterisk (*), you may then press F9 to display a dialog box with related characters, like various kinds of multiplication signs and typographical bullets:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the asterisk/bullet/multiplication sign MultiInput dialog.

If you type the hyphen-minus character and press F9, you will similarly see various hyphens, dashes, and the minus sign:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the hyphen/dash/minus sign MultiInput dialog.

Finally, if you enter a single or double quotation mark and press F9, you see a list of single or double quotation marks of various kinds (as used in English, German, or Swedish, for instance):

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the double quotation mark MultiInput dialog.

In each case, simply select the desired character using the keyboard (arrow keys or characters) and press Enter to replace the newly inserted character with the desired character.

Entering a codepoint

If you know the Unicode codepoint of the character you want to insert, you need only type the codepoint (in hexadecimal) and press Ctrl+U to insert it:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the replacement of a codepoint (U+222b) with the corresponding Unicode character (integral sign).

Searching the Unicode database

If you don’t know the Unicode codepoint or AutoReplace “insertion code” (if such a code even exists) of the character you’d like to insert, you may search or browse the Unicode database from within Rejbrand Text Editor.

Press F7 to open the “Character Information” window. Here you may press the “Search for string” button (F8) to search the Unicode database for characters with descriptions that contain a given string:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Browser dialog box with the search results for string 'integral'.

Alternatively, you may select the “Browse block” item from the drop-down menu to browse the Unicode database by block:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Browser dialog box with various Unicode groups.

What’s the character?

Very often I want to know exactly what character I see on the screen. Fortunately, this is easy with Rejbrand Text Editor, since the character to the right of the caret, the selected character, or the recently typed character, is displayed in the status bar:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying Unicode character information in the status bar.

The “Character Information” window also displays the block of the character:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying Unicode character information in the Character Information window.

Using these features, it becomes easy to make sure that you always use the right character. After all, some similar-looking characters are frequently confused: the degree sign (°) and the masculine ordinal indicator (º), the Greek letter small beta (β) and the Latin small letter sharp S (ß), the micro sign (µ) and the Greek small letter mu (μ), the typographic apostrophe (’) and the acute accent (´), just to mention a few of the most commonly confused pairs.

Characters in the current document

Using the Tools/Advanced statistics feature, you can obtain a summary of the Unicode characters found in the current document. The summary contains the number of characters found in the text from each Unicode block:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Advanced Statistics window.

If you wonder whether or not the current text is ASCII-only, you can try Encoding/Check if file is ASCII only. If the file contains at least one non-ASCII character, the first such character will be highlighted:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the ASCII check message box.

Finally, the Find/Character search feature lets you search the current file for Unicode characters belonging to a particular block or type:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Search dialog box.

When you press OK, the matching characters will be highlighted (as any search text) and can be navigated using F2 and F3:

Screenshot of Rejbrand Text Editor highlighting matching Unicode characters.


In this article, some of the Unicode-related features of Rejbrand Text Editor 3.1 have been showcased. In the next article in the Rejbrand Text Editor series, we will have a closer look at the text transformation features of the application.

Rejbrand Text Editor 3.1

Yesterday I released version 3.1 of my text editor. Compared to version released on 31 January 2017, version 3.1 contains a number of new features, improvements to old features, and a few bug fixes.

New Features

  • Tab Management

    • It is now possible to drag and drop tabs to reorder them within a single Rejbrand Text Editor window. It is also possible to use drag and drop to move a tab to a different Rejbrand Text Editor window.

    • A new Rejbrand Text Editor window can be created using File/New window (Shift+Ctrl+N); this will create a new window with a single, new text file tab.

    • The current tab can be detached using Tab context menu/Detach (F6). This will create a new Rejbrand Text Editor window with only this tab.

    • It is now possible to navigate between tabs within a single window using Ctrl+PgDn and Ctrl+PgUp in addition to the usual Ctrl+Tab and Shift+Ctrl+Tab combinations.

    • The tab context menu now contains a “Copy file name” command.

    • If the tab list is not visible (because there is only a single tab in the current window), it will become temporarily visible and obtain keyboard focus when you press F6. (Then you can, for instance, press the Menu key and the “y” accelerator to invoke the “Copy file name” command.)

    • You can close all tabs but the active one using the File/Close all other command (Shift+Ctrl+Alt+W).

  • Editing and Searching

    • Rejbrand Text Editor now supports OLE drag and drop. This means that you may now drag and drop text between Rejbrand Text Editor and other OLE-enabled applications. For instance, you can drag text to and from Microsoft Word, from your favourite web browser, or to a text field in the browser.

      Typically, a simple drag and drop operation from a source that is not read-only will move the text, while the addition of the Ctrl modifier will cause a copy operation instead. If you right-drag a text to Rejbrand Text Editor, a context menu will appear asking you for the desired action.

    • The Home key has been enhanced. Pressing it will put the caret on the first column of the row, if the caret isn’t already there. If it already is there, the caret will instead move to the first non-whitespace character on that line. Similarly, Shift+Home will alternatingly extend the selection to the first column and the first non-whitespace column. This new behaviour is often hugely convenient.

    • The Edit/Transformations menu (and the selection context menu) now contains a “Reverse text” command.

    • When the caret is inside a word, pressing Ctrl+E will search the document for it. All matches will immediately be highlighted (the view or the caret will not move). You may use F2 and F3 to go between the matches. Pressing Ctrl+E again (when the caret is inside a match) will cancel the search and remove the highlighting.

      If Ctrl+E is pressed with a selection, the selected text will be search instead of the current word.

      Shift+Ctrl+E works just like Ctrl+E, but will consider the underscore character (_, U+005F: LOW LINE) a part of a “word”. Hence, if the caret is found in “alpha_bet|a” at the indicated location, Ctrl+E will search for and highlight “beta” while Shift+Ctrl+E will search for and highlight “alpha_beta”.

    • Ctrl+H is now a synonym for Backspace (since H is the 8th letter of the English alphabet).

    • Ctrl+J now inserts a single horizontal tab character (U+0009: CHARACTER TABULATION).

  • File Dialogs

    • The Open dialog has been enhanced to support multi select.

    • The Open dialog has been enhanced with an option to open the file(s) in read-only mode.

    • The Save dialog has been enhanced with custom controls for choosing encoding.

  • Miscellaneous

    • The XML formatting processor now supports CDATA sections.

    • The editor zoom level is now a per-tab setting.

Improvements to Existing Features

  • The Replace dialog box is no longer modal (which was occasionally very inconvenient).

  • The Undo/Redo operations now make sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window.

  • The Find feature now makes sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window.

  • The File/Revert feature (Shift+Ctrl+O) has been renamed Reload and is now enabled even if the editor buffer is not modified. This allows the feature to reload the document from file if the file system file has been modified.

    Before I used to make a dummy change to the buffer just to enable the Revert command if I wanted to reload the file from disk (when the on-disk file had changed). Now I don’t have to do that anymore.

Bug Fixes

  • Alt+F4 is no longer stolen by the main window. Now it can close even non-modal accessory windows.

  • Ctrl+A/Z/X/C/V are no longer restricted to the main editor if enabled, but work in every control.

  • If you try to open or save to a locked file, a nice error message is now displayed instead of the unknown error dialog.

  • Instant search highlighting is no longer slow in very large files with interactive formatting enabled. This was a hugely annoying bug.

  • Additional minor bugs fixed:

    • The cursor is now updated if you use the scroll wheel to scroll the text and the new text beneath the cursor demands a different cursor.

    • The character box size is now updated correctly when you change the zoom level in a document with line classes.

    • The character box size is now updated correctly if you change the zoom level in one tab and then go back to a tab with line classes.

Den ekonomiska situationen

Linjediagram som visar min totala positiva förmögenhet (d.v.s. exklusive skulder) från maj 2012 till augusti 2018. Från maj 2012 till februari 2015 ökade saldot från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. Saldot låg kvar på den nivån till sommaren 2016, då kurvan börjar störtdyka nedåt mot nollstrecket under sommaren 2017, då en antydan till återhämtning kan observeras. Mot slutet ses stora fluktuationer kring 50 000-strecket.

Den ekonomiska situationen har den senaste tiden fortsatt att uppvisa stora fluktuationer kring 50 000-kronorsstrecket men med övervägande förluster under första och andra kvartalet. Framåt slutet av sommaren kan emellertid en tendens till uppgång noteras. Denna bör hålla i sig ett tag framöver.

CSN skickar räkningar till mig, men jag brukar inte betala dem. Det känns inte alls rätt att behöva betala svenska staten dyra pengar för en utbildning som jag aldrig kommer att få någon glädje av – och en upplevelse som gett mig men för livet (kanske rent av PTSD).

Det som gör kurvan intressant är att jag planerar att ge ut min bok så snart jag har råd att göra det.

Närvaro, härvaro, därvaro

Närvaro, härvaro, därvaro

En gåva av oändlig tid som gick till spillo,
kärlek som aldrig uppskattades
innan det blev för sent,
för ingenting.

Det förgångna är borta för alltid.

Bedrövelsen över att ha försovit sig och
vaknat upp precis till slutet och sorgen,
alldeles före den ändlösa tomheten.

Den bestialiska grymheten hos
möjligheternas övermått.

Varför finns det fortfarande tid kvar?


Läkarna och rektorn vid Linköpings universitet tog inte bara mina drömmar ifrån mig, de gav mig också men för livet, när de öste fördomar, misstänksamhet och till synes medvetna missuppfattningar över mig när jag befann mig i den djupa krisen häromhösten.

Än i dag, två år senare, går det inte en timme utan att jag plågas av minnen av sådant de sagt och skrivit. På nätterna drömmer jag mardrömmar om mina gamla klasskamrater på läkarprogrammet och om lärarna och rektorn.

Det syns kanske inte på mig, men det här tar mycket mental energi från mig. Och det påverkar även min familj väldigt negativt. Effekterna kommer att finnas kvar i årtionden.

Jag önskar att jag kunde anmäla universitetet, men jag vet inte hur man gör.

Det var så lätt för dem att orsaka så extremt mycket smärta för så pass många människor.

Jag gör verkligen mitt bästa för att orka med det här och för att inte sprida ohälsa till människor omkring mig. Nästan alltid går det bra, men jag skäms så fruktansvärt när jag misslyckas. Jag är inte riktigt stark nog.

Jag tror inte på Gud. Ändå ber jag till Honom om att lärarna, rektorn och mina gamla klasskamrater en dag skall förstå vem jag egentligen var, vad jag egentligen hade i bagaget och vad som egentligen hände. (Det är ännu en copingstrategi.)


Ibland kan man känna en stor tacksamhet samtidigt som man av någon anledning inte kan tacka den som känslan är riktad till, åtminstone inte explicit.

Det här kan inträffa ifall personen i fråga är avliden, eller om ett tack skulle kräva en alldeles för invecklad och tidskrävande förklaring.

I det senare fallet har man emellertid möjlighet att uttrycka sin tacksamhet på ett implicit sätt, genom att se till att ösa extra mycket kärlek över personen.

(Troende har också den ytterligare möjligheten att tacka Gud.)

Oväntad hårdhet

Det förekommer att man – oftast när man minst anar det – blir överraskad av en oväntad hårdhet hos en annan människa. Kanske upplever du henne som direkt otrevlig eller elak. Måhända upplever du dessutom att hennes aggressivitet är riktad mot dig personligen.

Eventuellt reagerar du då med ilska eller med rädsla. (I mitt fall är väl den troligaste negativa känslomässiga reaktionen en av oro: ”Gud, hon är arg på mig, men jag har ingen aning om varför. Kanske har hon hört talas om spöket X i min garderob eller så har hon missförstått Y och fått för sig Z. Alla hatar mig.”)

Den ansvarsfulla reaktionen är emellertid att ta ett mentalt steg bakåt, att inte dra några slutsatser baserat på bristfällig information och att vara extra uppmärksam på de signaler hon sänder ut, så att du kanske kan ana vad det rör sig om. Notera det avvikande beteendet, men visa ingen ilska eller rädsla själv. Ditt viktigaste jobb i livet är trots allt att vara en god medmänniska åt alla som finns omkring dig, både bekanta och främlingar. Se till att vara extra varsam i din kommunikation med henne och att ösa extra mycket kärlek över henne. Det är kanske just då hon behöver det som mest.

Beroende på er relation kan det vara lämpligt att rent av fråga henne om något är på tok, och – i så fall – om det finns något du kan göra för henne. Faktiskt borde det förfarandet vara en självklarhet i de allra flesta fall där det är tillräckligt tydligt att något verkligen är fel (eller där din misstanke är tillräckligt stor) och ni har en någorlunda nära eller regelbunden kontakt med varandra. (Och ser något ut att vara väldigt fel är det förstås ditt ansvar att bistå även om det rör sig om en total främling.)


Det viktigaste är att man öser förståelse och kärlek över sina medmänniskor (och, så klart, andra djur i ens närhet).

Varje dag utgör en ny möjlighet att ösa ur säcken av kärlek, och ju mer man använder den, desto större blir den. Ta alltid till vara på den möjligheten.

Men ös inte bara över dina närmaste vänner och din närmaste familj: ös också över alla andra människor du möter under din resa. Tänk på att en del av dessa kanske inte har några egna vänner eller någon egen familj, och därför skulle bli utan omtanke ifall det inte vore för främlingars generositet.

Lika viktigt är det att även använda säcken åt personer som anses ”svåra”, och av somliga kanske inte är ”värda” någon kärlek. Det är alltid fel, av den opedagogiskt uppenbara anledningen att lycka är lika viktigt för alla, lidande lika hemskt för alla och det är just detta som betyder något i världen. Nästan alltid finns det dessutom en förklaring till dessa människors besvärlighet och skenbara elakhet: om du bara kände till den, och det lidande som dessa individer kanske lever med i varje andetag, skulle du inse att dessa människor är de som kanske allra mest behöver få ta del av din säck. Ge dem din tid och kärlek. Överraska dem med det som gör dem lyckliga.

Det är också så att både goda och dåliga gärningar sprider sig, både i rum och i tid. Den godhet du visar mot andra får ofta dessa människor att i sin tur öppna sina säckar. På samma sätt sprider sig grymhet och illdåd som virus.

Tänk på det.

Psykisk ohälsa bland män

SVT skriver om psykisk ohälsa bland män och om hur mansrollen förvärrar situationen: män är dåliga på att prata om mjuka saker som känslor och tankar kring sin livssituation. De vill inte prata om att de mår dåligt.

Men vad händer om man som man är helt ärlig med sin mentala ohälsa? När jag var läkarstudent vid Linköpings universitet var jag extremt öppen med de problem jag brottades med, men mina lärare på läkarprogrammet, de flesta av läkarna jag träffade som patient och universitetets rektor ville inte lyssna. I stället bestämde de sig för att jag var en dålig människa som de ville straffa på det hårdaste sättet de kunde (i dag är jag portad från all svensk högskoleutbildning). De öste fördomar och förutfattade meningar över mig och missuppfattade allt som bara kunde missuppfattas, till en grad jag knappt trodde var möjlig hos naturvetare. Deras iskalla kyla höll på att kosta mig livet (polisen fick hämta mig flera gånger när de trodde jag skulle skada mig själv) och har gett mig men för livet.

Så de män som håller allt för sig själva och döljer sin ohälsa gör kanske helt rätt.

Gran Canaria

Jag publicerade häromdagen några nya bilder från Gran Canaria:

Gran Canaria; Foto: Andreas Rejbrand

Klicka på bilden för att gå till den nya bildsamlingen.


I morgon skall jag träffa en rättspsykiatriker som skall försöka avgöra om jag lider av en psykisk störning eller inte.

Nu vet jag i och för sig inte vilken den juridiska definitionen av ”psykisk störning” är, men om den är någorlunda rimlig så är det fullkomligt uppenbart att jag inte lider av en sådan störning.

Däremot har jag efter min surrealistiska kontakt med läkarna och rektorn vid Linköpings universitet förstått att sunt förnuft inte gäller i det officiella Sverige längre, så jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall jag bedöms som ”psykiskt störd”.

De flesta svenskar skulle antagligen riskera att bli klassade som ”psykiskt störda” om de blev ovän med högt uppsatta och respekterade läkare och statstjänstemän (och dessutom är känsliga personer och/eller hyser någon åsikt som inte är politiskt korrekt). Så är det i det ”toleranta” samhället som kallas Sverige.

Uppdatering (2018-07-09 23:26:31): Jag är helt slut. Mötet gick i princip så bra det bara kunde gå. Jag svarade väldigt lugnt och eftertänksamt på alla läkarens frågor, men någonstans tror jag att det inte räcker. Jag tror hon hade velat höra något i stil med ”Gud, vilken hemska handlingar jag har begått, nu förstår jag att LiU gjorde allting rätt!”, men jag har extremt svårt för så pass onyanserade kommentarer. Jag har helt enkelt extremt svårt för att ljuga.

Ändlös längtan

Jag har skrivit klart den helt omarbetade versionen av min självbiografiska bok Ändlös längtan och jag skall fundera på hur den kan publiceras. I väntan på detta har jag tagit bort den gamla versionen från min webbplats.

Brev från HAN

Jag fick ett brev från HAN:


Du har ett ärende hos Högskolans avskiljandenämnd och nämnden har beslutat att uppmana dig att låta undersöka dig av en läkare. Du har kallats en gång, men har meddelat att du inte vill gå. Du har efter att nämnden beslutat om läkarundersökning – och du inte går – ett år på dig att låta dig undersökas av läkare. Eftersom du så tydligt tidigare meddelat att du inte vill gå har nämnden inte låtit kalla dig igen. Du har dock möjlighet att få gå.

Nämndens fråga till dig är nu om du vill låta dig undersökas av en läkare i detta ärende? Nämnden önskar besked i denna fråga senast fredagen den 25 maj 2018 kl 12.00.

I tjänsten


Verksjurist/Legal Advisor

Högskolans avskiljandenämnd/Higher Education Expulsions Board
Box 7249, 103 89 Stockholm, Sweden

Universitetskanslersämbetet/Swedish Higher Education Authority
Juridiska avdelningen/Legal Department
Löjtnantsgatan 21
Box 7703, SE-103 95 Stockholm, Sweden
Tfn/Phone: +46 8 563 087 15
Fax: +46 8 563 085 50

Det här kom som en chock. Jag lyckades dock behålla lugnet till större delen:

Hej Marie!

Jag är glad att jag lever efter den omänskliga behandling jag utsattses för av Linköpings universitet.

Efter det övergrepp jag utsattes för av läkare och staten kan jag inte tänka mig att träffa någon svensk läkare.

Om du en dag själv skulle utsättas för ett riktigt grymt övergrepp, och sedan få hela statsapparaten emot dig, kanske du skulle förstå mig.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Men efter några minuter kände jag hur ångesten jag varit befriad från de senaste månaderna kom tillbaka, och jag tillade:

Och jag vill INTE ha några fler bekräftelser, frågor eller besked från svenska myndigheter i det här ärendet.

Så skriv för i helvete aldrig till mig igen.

Jag vill verkligen lämna det här landet. Fy fan vad jag avskyr Sverige och dess intolerans mot folk som är födda annorlunda.

Det är så kul att svenska medier älskar att kritisera Ryssland för deras ”uppenbara” trakasserier mot homosexuella, samtidigt som svenskar tycks helt ovetande om att samma typ av okunskap och intolerans finns i Sverige.

Gissa om jag tycker det är kul att betala alla gigantiska räkningar som CSN skickar till mig efter en utbildning som gav mig men för livet och som jag aldrig kommer att få någon glädje av.


Det är inte bara SJ som brottas med förseningar. Jag hade som plan att skriva klart Ändlös längtan under april månad, men så blev det inte. Energin räckte inte till, och det är tveksamt om jag ens kommer att bli klar under maj månad. Jag hann dock göra större delen av arbetet innan jag tappade orken.

Det råder också en betydande ”mental kö” när det gäller att nå mig via e-post i privata ärenden. Har du skickat ett brev till mig som du inte fått svar på än, så är det på grund av denna kö, snarare än någon form av medveten eller avsedd arrogans eller illvilja från min sida.

Mardrömmar, Ändlös längtan och escitalopramoxalat

Den senaste månaden eller så har jag drömt mardrömmar om min tid på läkarprogrammet i Linköping nästan varje natt. Drömmarna handlar oftast om mina klasskamrater, som jag ser på avstånd har trevligt med varandra: de pratar, skrattar och kramar om varandra. Ibland kommer jag själv in i scenen, och då tar de avstånd från mig.

Den mest intressanta drömmen hade jag för några veckor sedan. Jag hade kommit in på polisutbildningen, och var på ett praktiskt utbildningsmoment tillsammans med andra polisstudenter i offentlig miljö. En grupp av mina tidigare klasskamrater hade samlats för att protestera mot att jag blivit antagen till utbildningen. De stod vid sidan om och ropade glåpord.

Jag har för övrigt avsatt min fritid under april månad till att skriva om och utöka min självbiografiska bok Ändlös längtan, som jag har för avsikt att publicera under året.

När Linköpings universitet upptäckte att jag drabbats av en djup kris häromhösten behandlade läkarprogrammets och universitetets ledning mig med en iskall kyla, fördomar och förakt, som höll på att kosta mig livet. De kallade mig ”psykiskt störd” och lyckades få mig avstängd från all svensk högskoleutbildning genom att författa en skrivelse baserad på gissningar, medvetna missförstånd och omedvetna fördomar som fått fritt spelrum. De såg till att de flesta av mina klasskamrater tog avstånd från mig. Jag har aldrig känt någon trygghet i mitt liv, har aldrig själv fått välja mina vänner och min livssituation, och nu tog de också, utan att reflektera, ifrån mig min sista möjlighet att själv välja yrke. Allt, menade de, för att skydda mina klasskamrater från en så oförbätterligt hemsk person som jag.

När jag nu författar Ändlös längtan är det lätt hänt att textstyckena fördärvas av hat och hämndbegär, men jag skall hela tiden påminna mig om att ha tolerans och människokärlek som ständiga ledstjärnor. Trots allt var det just tolerans och människokärlek som läkarna i Linköping saknade, och som jag vill propagera för.

Jag har också bestämt mig för att sluta äta escitalopram (handelsnamn Cipralex m.fl.). Sedan 17-årsåldern har jag ätit escitalopram dagligen, nästan hela tiden en tämligen hög dos på 30 mg per dygn, d.v.s. 50 % över den rekommenderade maxdosen. (Detta torde sålunda motsvara 60 mg citalopram (handelsnamn Cipramil m.fl.) per dygn, eftersom citalopram är en racemisk blandning där den ena enantiomeren är escitalopram, som så vitt jag känner till är den enda verksamma.)

Anledningen är att jag inte kan tänka mig att ha någon kontakt med svenska läkare i fortsättningen, efter det övergrepp jag blivit utsatt för. Ännu mindre vill jag befinna mig i en beroendeställning till dem.

Jag trappar därför ned med det lager av escitalopram jag har kvar. Det blir två månader med 20 mg per dygn följt av två månader med 10 mg per dygn.


Jag sitter i första klass på ett sedan länge urspårat tåg,

vars tröghet nu endast utmanas av tillfälligheter;

utanför fönstret skymtar jag den värld jag en gång tillhört.

Tåget som med tiden rört sig allt längre från banvallen

driver förbi hav av människor med drömmar och mål,

periodvis genom en dimma av hat,

periodvis genom en tröstrik människokärlek,

förbi svenska polisens gränskontroll i Hyllie,

där fantasi och verklighet i all hast möts och läker,

med förlåtelse som hypotetisk slutstation,

kanske under mina sista levnadsår.

Den ekonomiska situationen

Linjediagram som visar min totala positiva förmögenhet (d.v.s. exklusive skulder) från maj 2012 till mars 2018. Från maj 2012 till februari 2015 ökade saldot från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. Saldot låg kvar på den nivån till sommaren 2016, då kurvan börjar störtdyka nedåt mot nollstrecket under sommaren 2017, då en antydan till återhämtning kan observeras. Mot slutet ses stora fluktuationer kring 50 000-strecket.

När jag arbetade som doktorand på Matematiska institutionen mellan 2012 och 2015 ökade min totala förmögenhet mycket stabilt från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. När jag tvingades sluta på MAI och blev läkarstudent fick jag börja låna pengar från CSN igen, varför saldot låg kvar på den nivån tills jag inte fick låna mer pengar framåt sommaren 2016. Då störtdök förmögenheten till nollstrecket till sommaren 2017, då jag i sista stund fick ett jobb tack vare en servitör på restaurangen.

Som läkarstudent förlorade jag således 250 000 kronor på bankkontot, samtidigt som studieskulderna ökade med 200 000 kronor. Totalt förlorade jag rent ekonomiskt nästan en halv miljon kronor på studierna. Det värsta är dock det trauma som jag bär med mig efter tiden vid Medicinska fakulteten. Jag skulle behöva hjälp för att bearbeta det, men när man blivit utsatt av ett övergrepp av läkarsamfundet finns det ingen naturlig plats att söka hjälp på.

I dag har jag en tämligen hög inkomst, men också väldigt stora utgifter, vilket synd tydligt i diagrammet. Trots (betydligt) högre inkonst än under MAI-tiden är den ekonomiska uppgången nu något mer osäker.


Känslan av att sakta förtäras av ensamhet medan klasskamraterna obekymrat går förbi tillsammans.

(Ingen ser den som sticker ut.)

Känslan av att vilja alla väl och samtidigt blir ett fokus för deras rädsla och hat.

(Ingen tror på den som är övertydlig.)

Känslan av att träffa läkare som unisont säger ”det är dig det är fel på, det finns ingen plats för dig i vår värld”.

(Ingen har mod att ifrågasätta de etablerade sanningarna.)

Känslan av total maktlöshet.

(Läkare och svenska staten kan inte ha fel.)

Känslan av att ha livet bakom sig.

(Ingen sörjer den som ingen förstod.)

Utvecklingen i Sverige

Jag har de senaste åren blivit allt mer orolig över utvecklingen i Sverige. För tio år sedan var jag väldigt stolt över att vara svensk, och även om jag ofta hörde folk klaga på både det ena och det andra i samhället, så tyckte jag bara att det var obefogade farhågor.

Men det senaste året har jag känt både genuin rädsla och sorg över vart Sverige är på väg. Det svenska samhället har blivit intolerant, hårt och oförlåtande. I vår iver att få bort allt som är fel och orätt, har vi börjat ta genvägar, och utan att någon reagerat, har de utsatta blivit de nya översittarna.

Beslut fattas i dag baserat på förenklade föreställningar av verkligheten, allt är antingen svart eller vitt. Ingrodda normer, som folk är livrädda att bryta mot, får företräde framför vetenskaplig och saklig argumentation.

Linköpings universitet

Ett exempel är Linköpings universitets behandling av mig. De träffade en människa i djup kris och med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning, som aldrig velat någon något illa, och som med objektiva mått mätt hanterat de otaliga kriserna på ett förvånansvärt bra sätt. De bemötte honom med kyla, förakt, och gjorde allt de kunde för att straffa honom, för hans avskyvärda handling att be sina klasskamrater om en kram. Jag stödjer till 100 % kvinnornas kamp mot orättvisa och utsatthet, men det är inte okej att i den kampens namn begå vilka vidrigheter som helst. Jag tror att universitetet agerade som de gjorde för att de var rädda för de reaktioner som skulle komma av ett alternativt beslut. Att straffa den mest isolerade och ensamma är nämligen ett för egen del förhållandevis riskfritt agerande.

#me too

Jag stödjer också till 100 % #me too-kampanjens mål att få ett stopp på alla avskyvärda övertramp som män begått och begår mot kvinnor. Men det förekommer också, i kampanjens namn, att oskyldiga personer hängs ut och får sina liv förstörda. Rättssäkerheten har blåst bort av de sociala mediernas vindar och människans inneboende drift att känna gemenskap genom att tillsammans peka ut dem som är ”onda”.

SVT har låtit pro-#me too-artiklar ligga överst på sin webbplats i många dagar, men den kritik som har framförts mot kampanjen, hur välformulerad den än varit, har bara högst tillfälligt tillåtits besöka startsidan.

Visst har de flesta som pekats ut gjort sig skyldiga till oförsvarbara handlingar. Men även om detta hade gällt samtliga utpekade individer, hade jag haft en liten invändning mot kampanjen: det verkar som om kampanjens mål inte enbart är att få till en positiv förändring i samhället, utan ett lika stort mål verkar vara att utsätta de utpekade för lidande. Skampålen har kommit tillbaka från medeltiden. Hämnd och straff leder dock aldrig till något positivt. Det må låta fånigt, men vilket brott en människa än begått, så har hon samma värde. Straff, i synnerhet grymma sådana, är sällan konstruktiva.

Vore det verkligen så fullständigt otänkbart att godta Timells ursäkt och låta honom arbeta vidare som programledare? Finns det någon nu levande människa som kan se hans utsatthet? Mår verkligen hans offer så mycket bättre av att han straffas att det är värt det? Var finns förmågan att förlåta, att vara storsint, att själv vara bättre än de som gjort en illa? Eller: var finns den vetenskapliga synen på vad som i praktiken leder till gott?

Om jag drev #me too-kampanjen, skulle mitt mantra vara ”nolltolerans mot elakheter”. Men i kampanjens namn drivs andra elakheter (även om det är mot personer av ett annat kön).

Politiskt inkorrekta fritidsaktiviteter

I veckan kunde man läsa om en SVT-medarbetare som hamnat i blåsväder efter att ”ha medverkat i olika filmer med sexuellt innehåll”. Medarbetaren var under utredning och tillfälligt avstängd från sin tjänst. SVT:s presschef menade att det, utifrån den information hon hade vid tillfället, skulle vara ”problematiskt för medarbetaren att vara kvar i sin publika roll”.

Här borde ett antal varningsklockor ringa. Att medverka i en pornografisk film är inte olagligt. Det behöver heller inte vara något etiskt problem. Däremot kanske somliga anser det vara osmakligt (som t.ex. många i Ryssland tycks mena att det är osmakligt med homosexualitet). Hur kan det då vara möjligt för en SVT-medarbetare att bli utredd och avstängd för att ha gjort det på sin fritid? (Och vad är nästa steg i den här utvecklingen?)

Politiskt inkorrekta formuleringar

Säg att en lite äldre läroboksförfattare, som är uppvuxen i en helt annan tidsanda, skapar en matematikuppgift som handlar om risken att en promiskuös hiv-infekterad man med många kvinnliga sexpartners smittar någon av dem. Jag håller med om att uppgiften med dagens politiska klimat låter väldigt fel, men är det, som SVT skriver (inte ett citat, utan SVT-skribentens egen värdering), ”grovt sexistisk[t]”1? Framställer uppgiften inte minst mannen som oansvarig? Handlar den inte mer om infektionsrisk än om kvinnoförakt?

Är det naturligt att studenter blir ”chockade” över uppgiften, och kräver att boken tas bort redan under pågående kurs? Behöver ”nyheten” ligga som huvudnyhet i riksmedia? Behöver ansvarig minister göra ett offentligt uttalande i SVT och kräva en skärpning hos lärarna? Om ett terrordåd hade skett i Pakistan hade det blivit en notis längst nere på sidan. Ingen hade blivit chockad där.

Proportionerna här bekymrar mig. Jag anar att vi är på väg i en farlig riktning. Det känns som om – ärligt talat – förhållandevis små misstag i dag kan få enorma proportioner, via mindre behagliga psykologiska och sociala mekanismer.

Återigen – jag håller helt med om att alla elakheter och allt brist på respekt mot kvinnor och andra grupper är oförsvarbart. Men hanteringen av dessa samhällsproblem känns oroväckande. Och ur mitt eget alldeles personliga perspektiv kan jag tycka att det är märkligt att den här läroboksformuleringen, som antagligen orsakat förhållandevis få större trauman hos studenter, får oändligt mycket mer uppmärksamhet än det faktum att personer som jag ständigt missförstås och i förlängningen diskrimineras i samhället (utan att någon vill lyssna på oss).


I media framställs sexköp som en stor synd. De som köper sex är alltid starka män som för lite extra avkoppling själsligt frihetsberövar en utsatt kvinna. Sexköp är i dag olagligt i Sverige, och regeringen vill dessutom göra det olagligt för svenska medborgare att köpa sex utomlands.

Jag håller helt och hållet med om att många kvinnor som säljer sex i Sverige är mycket utsatta, och att det är ett problem. Samhället måste hjälpa dessa, och det är inte alls okej att män utnyttjar dessa kvinnor. Inte på något sätt.

Men en del mynt har två sidor.

Det finns män och kvinnor som är trettio, fyrtio, femtio år som, t.ex. på grund av neuropsykiatriska avvikelser, aldrig lyckats skaffa sig vänner, och ännu mindre någon fysisk närhet. Det är fullt tänkbart att det finns sådana människor som är världens snällaste, men som under sina liv lidit något enormt av utanförskap, ensamhet och fördomar. Tyvärr är nästan allt i samhället anpassat till personer som fungerar ”neurotypiskt”, och kunskapen om ”de annorlunda” är extremt dålig, så dessa människor är också väldigt utsatta.

Om en sådan person, som kanske är på en tioårings nivå när det gäller S3 (”saker som sex”), efter flera årtionden av traumatiserande utanförskap och längtan efter bekräftelse, skulle köpa någon form av fysisk närhet (kramar, pussar, handhållning, sex) av en person som är trygg i sig själv och som inte tycker att det är en så stor sak med sex längre, och som själv valt sin sysselsättning och trivs med den, är det då ett så hemskt brott?

Om jag inte minns fel så föreslog Amnesty International häromåret att sexköp borde vara lagligt, eftersom det då blir mycket lättare att reglera industrin, och göra det tryggare för de som säljer sexuella tjänster. Jag tror faktiskt att det ligger något i det. I själva verket är jag nästan övertygad om att antalet kvinnor som lider av prostitutionens svarta sida skulle minska dramatiskt om sexköp överallt var lagligt men strängt reglerat och kontrollerat på ett vetenskapligt och humanistiskt sätt.

Sexköp borde vara tillåtet:

Slutsatsen är dels att de som anser att sexköp skall vara olagligt saknar empati för människor som lever i kroniskt utanförskap var gäller fysisk närhet, dels att samma personer inte i praktiken vill hjälpa de som lider av prostitutionens baksida. (Däremot vill de säkerligen hjälpa sig själva, eftersom deras uttalanden väcker behag hos den kanske inte alltid helt toleranta allmänheten, vilket gör att de får sitta kvar längre som politiker.)

Fallet Johaug

Fallet Therese Johaug har jag också betraktat med en viss sorg. Det är förvisso inte ett svenskt fall, men ändå ett fall på samma tema. Här verkar det röra sig om en människa som utan avsikt fått i sig en mindre mängd i sportsammanhang otillåtna substanser och straffats mycket hårt för det. Det verkar som om hon varit helt förtvivlad och förstörd. Ändå väljer man att fortsätta straffa henne. Tycker jag verkligen att man borde göra ett regelundantag för henne bara för att hon är jätteledsen? Ja, det är precis det jag tycker! Var finns empatin? Vad hände med den gyllene regeln? Vad vore så hemskt med att göra världens ledsnaste människa till världens lyckligaste människa, och skicka en signal av godhet till omvärlden?

Jag är bekymrad, och jag tror att människor som nästa århundrade tittar tillbaka på tjugohundratalet kommer att stå på min sida, precis som de politiskt korrekta i dag beklagar sig över hur man såg på dödsstraff och HBTQ-personer för hundra år sedan.

1 Det här är lite ironiskt, för jag vill minnas att SVT har antytt att ryska statliga nyheter inte är objektiva, utan politiskt färgade, och här gör SVT samma sak när de själva skriver att matematikuppgiften är ”grovt sexistisk”.


Linköpings universitet gör reklam i hela Linköping, och varje gång jag ser deras reklamaffischer känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet. Jag skickade just följande brev till LiU:s rektor professor Helen Dannetun:

Jag ser att ni gör reklam i hela Linköping för er ”TP”.

Varje gång jag ser era skyltar känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet.

Att bemöta en människa i långvarig djup kris och funktionsnedsättning, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, med iskall kyla, fördomar, förakt och lögner, och sedan lämna honom vind för våg utan någon hjälp är ett övergrepp. I synnerhet om han aldrig velat någon något illa.

Det hade inte kostat er något extra att bemöta mig med värme och empati. Eller åtminstone försöka förstå. Nej, det gjorde ni inte.

Det vore fysiskt möjligt för er att bryta er tystnad och säga ”förlåt, vi gjorde fel”. Men i praktiken antar jag att läkare och svenska myndigheter inte kan göra fel. Hade jag tagit livet av mig, som jag höll på att göra efter mötet med Stergios och Ann-Charlott, hade ni antagligen ändå tyckt att ni gjort helt rätt.

Jag besitter ett enda vapen, och det är språket. Och jag kommer inte att vara tyst.

Jag kommer inte att vara tyst förrän vi lever i ett samhälle där människor bryr sig om varandra och hjälper de som är utsatta.

I praktiken är det dock nästan ingen som lyssnar på mig, och det är nog LiU medvetna om. Annars hade de nog inte vågat göra som de gjorde.

Läkarprogrammets ryggsäck

Det värsta med att bo i Linköping är att jag varje vecka ser studenter som bär på läkarprogrammets ryggsäck.

Logotypen på den väskan symboliserar för mig läkarprogrammets iskalla förakt mot de som bryter mot normen (på grund av de gener de inte fått välja själva).

Linköpings variant av eskulapstaven står för intolerans och de populäras övergrepp på de svaga som ingen lyssnar på, som ingen skulle tro på, som bara kan förlora.

För mig kunde de lika gärna ha ett hakkors på ryggsäcken.


Utanförskap och innanförskap.

Den som aldrig blev förstådd.

Den som ingen lyssnade på.

Den som förblev osynlig.

En djupt rotad otrygghet.

Ett människovärde som är relativt.

Det ofrånkomliga mindervärdesskapet.

En intakt epitelbarriär på ett slitet ansikte.

De mimiska musklerna försöker förmedla en inlevelse.

En strävan efter att kommunicera det okommunicerbara.

Meningslösheten i att försöka (för tusende gången).

Att tala när ingen vill ta sig tid till att lyssna.

Att skriva när ingen vill förstå.

Tankar som inte kan förenas.

Ett liv med kronisk smärta.

Inga utsikter eller insikter.

Läkare som iskallt dränerar de mest utsatta på deras sista hopp.

Varje nytt rop på hjälp besvaras med ett nytt och hårdare straff.

Deras villkorslösa stelhet med rätt att mörda.

Läkare som sprider rädsla och fördomar.

Svenskar för osäkra för att vara goda.

En snara som aldrig lättar sitt grepp.

En hopplöshet som inte kan avta.

En maktlöshet som fördärvar.

De som ser men inte agerar.

Läkarnas orubbliga enfald.

Normernas okränkbarhet.

Systemets diktatur.


Alla mot en.

Att se.

Att agera.

Tid som tar slut.

Ett liv som går till spillo.

En gåva som inte tas tillvara.

En smekning på armen en bit bort.

En tröst åt den som redan är innanför.

Tryggheten hos den silverfärgade elmätaren.

Saknaden efter.

Sökandet efter.

Fanns hon?

En känsla av tacksamhet.

Utsekter och insekter.


Om precis en månad fyller jag 30 år. Då får man presenter, men det jag mest av allt önskar mig kommer jag inte att få:

I stället får jag önska mig den styrka som kommer att krävas för att fortsätta strida i några årtionden till.

Uppdatering (2017-11-27 21:43:40): Men var hittar man styrka, när det känns som om hela svenska staten och nästan hela svenska folket hellre låter mig dö än visar mig någon empati? För läkarna och universitetet är det viktigaste att markera att integriteten hos ”de lyckliga” är okränkbar. Detta helt oberoende av konsekvenserna för ”de sjuka”. Om svenska läkare får välja mellan (1) att låta en sjuk människa lida helvetets alla kval under oändligt lång tid och (2) att skona individen samtidigt som en grupp förbipasserande måste göra ett mindre oväntat ingrepp (kanske t.o.m. – Gud förlåte – ge den sjuka en kram eller stanna en stund hos henne), så väljer de utan mista tvekan det första. Något annat är helt, 100 %, otänkbart. Faktiskt, inte ens om tusen människor skulle tvingas lida helvetets alla kval under oändligt lång tid om inte de förbipasserande agerade, skulle de överväga något annat. Integriteten är det enda som betyder något. (Fast det är klart, om de var de själva som var ”sjuka”, eller någon av deras anhöra, då skulle det låta helt annorlunda.)

Så var hittar man styrka? Jag önskar jag trodde på Gud. I tron på Honom skulle jag kunna hitta den styrka som krävs för att fortsätta leva i Sverige. Men det går inte: jag är naturvetare i själ och hjärta, och har den vetenskapliga metoden hårdkodad i min cortex cerebri.

Jag förstår det inte: mina f.d. klasskamrater på läkarprogrammet får själva välja sina vänner, sina partners, sitt yrke. De allra flesta av dem har förmodligen haft någorlunda trygga och lyckliga barndomar. Jag var ett olyckligt barn sedan jag började förskolan, jag passade aldrig in. Jag kände konstant stress och otrygghet. Jag har aldrig fått välja mina vänner (har velat ha många, har nästan aldrig haft någon), jag får inte välja hur jag vill leva, och jag kommer aldrig att få bilda familj. Men jag kunde ha fått välja mitt yrke själv. Trots allt var jag bland de absolut bästa på programmet i både medicinsk vetenskap och patientbemötande. Men de ville absolut ta också det ifrån mig, inte tillfälligt, utan för all framtid. Läkarna jag träffade som patient under min kris gjorde inget annat än att ösa fördomar över mig, och förklara hur ”uppenbart” det var att jag var olämplig som läkare, ibland efter att ha känt mig i hela två minuter (under djup kris).

Olika människor har olika lätt att hantera ”övergrepp” av den här typen. Själv har jag extremt svårt med det, och varje dag är en kamp. Som tur är fick jag ett bra jobb som programmerare (tack vare en servitör på restaurangen), med underbara chefer och arbetskamrater, som håller mig sysselsatt på dagarna, men på fritiden kommer alla otäcka tankar.

Jag undrar bara: varför?


En samling varelser befann sig i en skog utan slut. De visste inte var de kom ifrån eller hur de kommit dit. Inte heller kunde de uttala sig om framtiden. Det enda de med rimlig säkerhet kunde säga var att de nu var strandsatta tillsammans på denna plats. De hade bara varandra, och de ställde sig frågan ”är vi inte lyckliga tillsammans?”.

Dessa varelser är vi.


Genom sin blotta närvaro på gatan antyder tiggaren att det finns ett alternativ till det förbipasserande kompisgängets nonchalans. Han förgriper sig därmed på självklarheten i deras inlärda sätt att se på tillvaron. Denna kränkning av deras integritet kan samhället inte tolerera.

Ingen saknar tiggaren när han dör.

Nya texter

Jag har i dag uppdaterat webbplatsens startsida och biografi med nya texter. De nya texterna finns än så länge bara tillgängliga på svenska, men jag kommer inom kort att översätta dem till engelska.


Ibland vill man be till Gud, även om man inte tror på Honom.

”Värna om individen”

Jag såg följande citat på Linköpings universitets webbplats:

Hållbar utveckling har att göra med många saker, till exempel att värna om individen och att alltid ha ett bra arbetsklimat för medarbetare och studenter för ögonen.

Citatet kommer från rektor professor Helen Dannetun, samma person som skrev under universitetets behandling av mig som höll på att kosta mig livet.

När universitetet fick reda på att en av deras studenter drabbats av djup kris med depression och ångest och ropat på hjälp till sina klasskamrater, valde rektorn att helt bortse från den sjuke studentens behov och i stället göra allt för att bli av med honom, oavsett hur det skulle drabba honom. Bemötandet var helt utan empati, trots studentens läkardiagnosticerade funktionsnedsättning, som aldrig bemötts korrekt av samhället.

Den människosyn som Linköpings universitet har skrämmer mig. De sätter inpräntade sociala normer och etablerade regelverk före den enskilde individens hälsa. Åtminstone gäller det för individer med vissa (oönskade) genotyper.

Citatet ovan är så typiskt för Sverige i dag: allt skall låta så fint, men majoriteten av alla svenskar saknar civilkurage och sätter alltid sig själva före främlingars välmående, med råge, trots att många aldrig skulle erkänna det. De flesta svenskar i medelklassen och uppåt är fantastiska människor så länge de inte träffar på någon som de skulle kunna hjälpa, för då spricker fasaden.

(I det aktuella fallet är jag dock övertygad om att det till stor del rör sig om ren okunskap: läkarna och rektorn kan allt om utsatta kvinnor och HBTQ-personer (vilket är bra), men har aldrig ens hört talas om att det finns personer som jag. Osäkerheten och rädslan gör att de fattar fel beslut och bemöter mig på fel sätt.)

Hjälper för stunden

En del lösningar hjälper bara för stunden. Men ett liv är en ändlig följd av stunder, så om lösningen bara inte orsakar skada i längden, så är den ändå mycket välkommen.


Jag fick just ett väldigt otrevligt brev från en av mina gamla ”klasskamrater”, som i princip tycker att jag förtjänar det lidande jag utsatts för. Just nu är jag helt förtvivlad. Jag som var på väg att bygga upp mitt liv igen. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Han kommer att bli en bra läkare...

Uppdatering (2017-08-01 17:29:47): Jag fick återigen åka polisbil till sjukhuset, men kom hem under natten.

Jag vet inte varifrån mina gamla klasskamrater fått allt deras förakt gentemot mig, men nästan säkert handlar det till stor del om rädsla för människor som inte lever upp till ”normen” och en mycket stor okunskap om mental ohälsa. Den aktuella läkarstudenten verkar uppenbarligen tro att djup depression är något man själv väljer om man vill drabbas av eller inte, vilket är vidrigt.

Det finns nog en del grupptryck med i bilden, också: de i klassen som kanske ser att något inte är rätt vågar inte uttrycka det i rädsla för att hamna utanför klassens gemenskap.

En annan uppfattning som är mycket djupt rotad i den svenska kulturen är att man skall klara sig själv: om en person mår dåligt så har de som ser detta ingen som helst moralisk skyldighet att ingripa, eftersom det inte är ”deras fel” att personen mår dåligt. Tvärtom är personen som mår dåligt en dålig människa ifall denne ifrågasätter omgivningens passivitet. Det här är så främmande för mig att jag blir chockad varje gång jag stöter på fenomenet. För mig är det absolut självklart att det är mitt ansvar att göra något ifall jag ser att någon i min omgivning inte mår bra, även om det är en person jag inte känner.

Läkaryrket är lite av ett elityrke, och läkare tillhör de övre lagren i samhället, och har dessutom gått en lång utbildning i likriktning. Kanske är det inte konstigt att läkare är lite mer fördomsfulla och lite mindre genuint empatiska än andra människor.

Jag har ställt in min dator på att inte hämta e-post som kommer från Linköpings universitet och har stängt av gästbokstjänsten på min webbplats för att slippa få fler ”hatbrev” från mina gamla ”klasskamrater”.

Brev till LiU:s rektor

Jag skickade följande brev till professor Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet (bakgrund: 445 och 409):

Hej Helen!

Du har begärt att jag skall undersökas av läkare, i hopp om att denne skall bekräfta ”diagnosen” att jag lider av en psykisk störning, som Du och läkarprogrammets ledning (Stergios och Ann-Charlott, två seniora läkare) har satt, på mycket tveksamma vetenskapliga grunder.

Jag vill här meddela att jag inte har för avsikt att ta mig till Stockholm för att genomgå denna undersökning.

Jag kan helt enkelt inte tänka mig att träffa en svensk läkare. Det skulle kännas som ett nytt övergrepp.

Det som hände i höstas och i vintras var ett stort trauma för mig. Efter att ha befunnit mig i depression under flera års tid blev tillståndet akut i höstas, och jag ropade på hjälp (som jag gjort hela tiden, om än mindre intensivt). Läkarprogrammets ledning behandlar mig då som en avskyvärd person som begått ett hemskt brott, trots att jag aldrig haft några elaka eller egoistiska avsikter i hela mitt liv, och aldrig begått något brott i juridisk mening.

När ledningen för ”Sveriges bästa läkarprogram” träffar en människa i djup kris, med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning och som aldrig har fått en ärlig chans att klara sig i samhället, skulle man kunna tro att de ser en chans att hjälpa människan. Men i stället väljer de att inte komma med någon som helst förståelse, tröst eller hjälp, utan väljer att göra sitt bästa för att bli av med studenten på juridisk väg. Vad som sedan händer med studenten är inte deras problem. Stergios och Ann-Charlotts bemötande var iskallt.

Jag hade kontakt med Stergios och Ann-Charlott flera gånger: en gång fysiskt och några gånger via e-post. Efter samtliga kontakter bröt jag ihop och blev inlagd på sjukhuset. Efter det fysiska mötet höll jag på att förgifta mig med tabletter.

Du och Ann-Charlott författade ett brev till Högskolans avskiljandenämnd (HAN). Brevet innehöll till största del rena spekulationer och gissningar, som gick ut på att jag eventuellt skulle kunna vara farlig för studenter och patienter. Inga konkreta bevis eller argument gavs. Ni gick i detalj igenom min webbplats och mina gamla uppsatser. I en etikuppsats jag skrev på gymnasiet (för över tio år sedan) tyckte ni er upptäcka en brist på förståelse för det trauma som våldtäktsoffer utsätts för. Det är helt obegripligt, för uppsatsen handlar inte ens våldtäkter: den behandlar grunderna i den teoretiska etiken samt medvetandeproblematiken och de praktiska etiska diskussionerna handlar nästan uteslutande om förståelse och icke-egoism, för att sedan specialisera sig till djurrättsetik.

Hur som helst: om jag skulle granska alla era texter i detalj, från grundskolan och uppåt, skulle jag säkert också kunna hitta saker att misstolka.

Andra delar av er anmälan verkar vara medvetna missförstånd. Under vårt fysiska möte sade jag att den aspekt jag begrundade mest innan jag skickade mitt brev till klassen var hur mottagarna skulle reagera känslomässigt. Jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över brevet (vilket jag dessutom skrev i brevet). Huruvida brevet skulle få mig avstängd eller ej begrundade jag inte lika mycket. Jag tänkte alltså mer på klasskamraternas väl. Detta förklarade jag med att ”etik och moral” är väldigt viktigt för mig. I er anmälan till HAN har ni förvanskat detta till ”han skickade brevet till klasskamraterna för att ’etik och moral’ är viktigast” (fritt ur minnet). Flera andra förvanskningar förekommer. Man kan undra om det är en slump att samtliga får mig att framstå i sämre dager.

Också mycket fördomar tycks ligga bakom ert agerande. Som student på läkarprogrammet presterade jag i absolut toppklass både vad gäller medicinsk vetenskap och patientbemötande. Eftersom jag själv alltid har lidit av mental ohälsa, och också lidit mycket över att se andra fara illa, är empati, tröstande och välvilja saker jag brinner för. Under året på Kungsgatans vårdcentral fick jag väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande; flera i gruppen lär också ha sagt att de tyckte att jag var ”bäst” i gruppen.

Men Stergios, Ann-Charlott och Du verkar inte ens ha pratat mina gamla handledare om hur jag var. I stället har ni bestämt er för uppfattningen att jag är olämplig som läkare. De som gick med mig på vårdcentralen skulle kunna intyga att jag aldrig på något sätt skulle agera fel i en vårdsituation som vårdgivare. De delarna finns inte ens i hjärnan på mig. Men om man inte frågar dem får man inte reda på det.

De här fördomarna mötte jag också när jag blev inlagd på sjuhuset. Jag träffade ett tjugotal läkare under hösten och vintern, och många kunde väldigt tidigt slänga ut sig kommentar i stil med att jag ”uppenbarligen” inte är lämplig som läkare, utan att ha någon som helst aning om vem jag är.

I brevet till HAN förmedlar AC och Du att jag skulle vilja bli allmänläkare, ”för att man då får lära känna patienterna på ett bättre sätt” (ja, så brukade jag säga). Mellan raderna märks att ni inför denna inställning hos mig hyser samma misstro – rent av avsky – som man gör när en dömd pedofil berättar att han vill arbeta med barn eftersom han ”älskar” barn.

Ni skriver också att min idé om ”empati” är att sätta mig själv i centrum. Detta är det mest obegripliga av allt ni skriver, eftersom min livsfilosofi sedan högstadiet gått ut på strikt antiegoism. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag själv blivit förtvivlad när jag sett andra som far illa. https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=134 är bara ett exempel.

Min psykolog uttryckte förvåning över att ni inte var intresserade av att prata med honom om vem jag var. Men jag antar att det är logiskt: om ni redan bestämt er för att jag är en hemsk person, så behöver ni ju ingen mer information. Han rekommenderade mig också att anmäla Linköpings universitet till Diskrimineringsombudsmannen.

Jag har ingen aning om varifrån ert förakt gentemot mig kommer, men det som hände under hösten och vintern var inte rätt. Det var ett övergrepp.

I dag plågas jag konstant av obehagliga tankar och minnesbilder från mötena med er. Det går inte en timme utan att jag tänker på allt ni sagt, gjort och skrivit. Ni har gett mig men för livet. I dag finns smärtan hos mig konstant, och förmodligen kommer smärtan att finnas hos mig dagligen i flera år framöver.

Det ni gjorde var i praktiken att sparka på en person som låg och blödde på marken. Gör ni så på hundra personer kommer ni att orsaka hundra personer enormt lidande. Tio personer kommer att ta livet av sig på grund av ert agerande. En person kommer att utföra någon sorts hämnd. Att bemöta personer i djup kris med oförstående och orättvisa straff föder nämligen hat. Att göra som ni gör är alltså inte ens bra ur en strikt egoistisk synvinkel.

Jag antar att en drös av era jurister kommer att studera det här brevet in i minsta detalj. Jag vill därför vara extra tydlig med att stycket ovan INTE är ett hot om att jag kommer att angripa Linköpings universitet (annat än i ord). Stycket ovan försöker bara förklara lite om människans känsloliv, och att grymhet inte gynnar någon i längden, inte ens de som står för grymheten.

Du kanske fortfarande tycker att du ni inte kunde ha agerat på något annat sätt, men det är rent nonsens.

Ni kunde ha gett mig en varning, och jag hade kunnat svära på att aldrig göra något okonventionellt igen. Ni kunde ha sagt ”du får ta en paus nu, men du är jättevälkommen tillbaka när du mår bättre”. Men i stället valde ni att skriva ert ”hatbrev”.

Jag blev så ledsen och chockad över ert agerande att jag inte förmådde gå på uppropet för termin 5. Jag förlorade därför min plats på läkarprogrammet. Man kunde då tycka att ni fick som ni ville, som blev av med mig utan någon rättvis juridisk prövning. MEN TROTS DET valde ni att gå vidare med anmälan till HAN (och ge mig en massa extra men).

På grund av min funktionsnedsättning och det tillstånd jag befann mig i var jag på väg mot hemlöshet under vintern och våren. Men en servitör på den restaurang jag är stamgäst hos hittade ett jobb åt mig som programmerare. Han kan ha räddat mitt liv. Utan honom hade ni kanske bidragit till min död.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Frivillig sjukvård?

Jag fick härommånaden en kallelse till läkarbesök.

Efter det bemötande jag fick av Linköpings universitet och Region Östergötland under min kris i höstas och i vintras, där de höll på att orsaka min död, vill jag dock inte ha något med dessa organisationer att göra. Jag är lika intresserad av att uppsöka Region Östergötlands sjukvård som ett våldtäktsoffer är att dricka kaffe hos sin förövare.

Jag avbokade därför tiden. (Inte omboka, utan avboka.) Som svar fick jag beskedet att de skulle hitta en ny tid.

Inom någon vecka kom så en faktura för uteblivet läkarbesök (ja, trots att jag hade avbokat). Inom ytterligare en vecka kom två nya kallelser, till två nya läkarbesök vid skilda tidpunkter.

Jag avbokade båda. Kanske får jag betala för dem också.

I dag fick jag också ett brev från HAN. Jag rev sönder kuvertet i små bitar, knappt en kvadratcentimeter stora, utan att öppna det.

I dag mår jag förhållandevis bra, även om det som alltid balanserar på en inte alltför stabil tråd. Och då vill jag inte att samhället sparkar något mer på mig genom att säga elaka saker och komma med lögner och orättvisa straff.

Linköpings universitet, Region Östergötland och resten av samhället får hitta någon annan att plåga.

Nytt jobb

Under våren har jag sökt ett antal jobb (restaurangbiträde, receptionist, medlemsrekryterare, diskare, gokartuthyrare, glassberedare, chaufför, väktare och flera jobb som lokalvårdare) utan framgång. Härommånaden fick jag så träffa en handläggare (på Arbetsförmedlingen) som arbetar speciellt med personer med funktionedsättning, och hon kunde bland annat erbjuda jobb som lokalvårdare på Samhall.

Efter tio år på universitet med övervägande toppresultat i allt från teoretisk fysik och matematikundervisning till cellbiologi och patientbemötande som läkarstudent kändes det lite tråkigt, men att samhället inte är anpassat för personer med den typ av begåvningsprofil som jag har kom inte som någon överraskning. I mitt fall har jag stora förmågor i många områden, men det finns några få saker jag helt enkelt inte klarar av: att skaffa vänner i en klass med jämnåriga ungdomar och att armbåga mig fram på armbetsmarknaden är två exempel. Tyvärr är min erfarenhet att samhället inte förstår att det finns sådana personer, och att det bemöter sådana personer med förakt snarare än med medmänsklighet. I synnerhet eftersom funktionsnedsättningen i sig kan skapa extremt mycket lidande är det synd.

Nu har jag emellertid haft tur. En servitör på restaurangen som jag är stamgäst hos introducerade mig för ett företag som förmedlar jobb inom det tekniska området, och via det företaget har jag nu fått en tjänst som programmerare på ett lokalt Linköpingsföretag. (Till en början rör det sig om en provanställning.)

Hade det inte varit för den servitören hade jag blivit lokalvårdare på Samhall.

Beslut från HAN

Jag fick i dag ett beslut från HAN, och de går helt på universitets linje. Jag blev väldigt ledsen, och tycker det är tråkigt att det svenska samhället fortsätter att sparka på människor som ligger och blöder. Men i Sverige råder Systemet™ och de sociala normerna, inte sunt förnuft och medmänsklighet.

Jag skrev följande krönika/debattinlägg till Läkartidningen, men är nästan helt säker på att de inte kommer att publicera det:

Jag heter Andreas Rejbrand, är 29 år och har Aspergers syndrom och dessutom antagligen i största allmänhet dåliga gener som predisponerar för depression och ångest. Det svåraste för mig har varit den informella interaktionen med jämnåriga: ända sedan jag började förskolan har jag känt mig extremt utanför och ensam. Trots att mitt liv i princip bara varit en lång följd av livskriser, så har jag nästan bara fått SSRI som hjälp. Det verkar inte finnas så mycket annat att tillgå.

Jag tycker dock att jag i praktiken har klarat mig bra i samhället. Jag har en femårig masterexamen i fysik, och var i två år doktorand i matematik. Under sju år arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, först som amanuens och sedan som doktorand, och matematikundervisning är verkligen mitt drömjobb! Jag älskade varje aspekt av jobbet, och fick otroligt mycket uppskattning från studenterna. Sista året vann jag till och med civilingenjörsstudenternas lärarpris. Jag sade dock upp mig från tjänsten som doktorand, eftersom jag inte trivdes med att bara ha 20 % undervisning – jag ville jobba med undervisning på heltid.

Jag befann mig i en djup kris när jag sade upp mig, och mådde extremt dåligt. Jag kom dock in på läkarprogrammet i vid Linköpings universitet, och började där våren 2015. Jag var inte alls glad åt situationen, eftersom jag hellre hade önskat fortsätta som lärare och eftersom jag visste att CSN-pengarna inte skulle räcka till ytterligare fem år som student. Med tiden började jag dock trivas alltmer. Eftersom jag brinner för all naturvetenskap (inte minst organisk kemi, biokemi, cellbiologi och fysiologi, som jag läst på universitetsnivå på fritiden redan innan jag började på läkarprogrammet) så passar den medicinska vetenskapen mig mycket bra. Och eftersom jag kommer till min rätt i olika ledarskapspositioner (som t.ex. lärare) så passade även läkarrollen mig bra, och jag fick väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande under de två första åren på utbildningen. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist och känt extremt starkt för etik, empati och medmänsklighet.

Hösten 2016 drabbades jag dock av en djup depression. Jag trivdes inte i klassen, eftersom jag kände mig utfryst: ingen verkade vilja vara med mig eller prata med mig. Till slut föll jag så djupt att det kändes som om jag bara hade två alternativ: begå självmord eller få vänner i klassen. Faktiskt hade bara en enda vänskaplig kram gjort otroligt mycket för mig.

I desperation skrev jag då ett brev till 22 av mina klasskamrater, och bad om att få en kram av någon av dem. Eftersom jag alltid, ända sedan jag var barn, har känt mer trygghet hos kvinnliga jämnåriga än hos manliga, så var samtliga mottagare av brevet kvinnor. Jag var mycket noggrann i brevet med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det, och betonade att ingen behövde känna sig tvungen att hjälpa mig (eller ge mig en kram).

Jag blev snart kallad till möte med läkarprogrammets ledning. Trots att jag befann mig i en extremt djup kris, så visade de inte minsta lilla empati eller förståelse. I stället förklarade de för mig hur avskyvärd min handling var, och vilken brist på empati jag uppvisade gentemot klasskamraterna. De behandlade mig som en brottsling som begått ett hemskt brott: utan vänlighet och värme, men ”korrekt”.

De förbjöd mig att gå på utbildningens gruppträffar, så jag missade flera viktiga moment under hösten. De varnade också Region Östergötland för mig, vilket i praktiken gjorde att jag förmodligen aldrig kommer att få göra praktik i regionen. Slutligen berättade de att de ämnade anmäla mig till Högskolans avskiljandenämnd (HAN).

Jag blev så ledsen och chokad över deras bemötande att jag inte orkade gå på terminsuppropet på termin 5 i januari 2017. Därför förlorade jag min plats på läkarprogrammet. Man kan alltså tycka att universitetet fick som de ville, när de blev av med mig utan rättvis prövning. Men trots detta så gick de vidare med anmälan till HAN: de var nämligen rädda för att jag annars skulle söka igen till termin 1 på programmet i framtiden. I anmälan skrev läkarprogrammets ledning och universitets rektor att jag var psykiskt störd, att jag utgjorde en påtaglig fara för andra studenter och för patienter, att jag var olämplig som läkare och att jag saknade empati för andra människor. Att jag några år tidigare var en av universitets mest uppskattade lärare verkade rektorn ha glömt bort. Och att jag uppvisat mycket stor lämplighet för läkarrollen under all praktik på utbildningen ville de inte ens nämna.

Jag har haft kontakt med universitetet tre gånger, och samtliga gånger bröt jag ihop och behövde vårdas på sjukhus. En gång, efter det fysiska mötet, var det nära att jag tog livet av mig med tabletter.

Jag hade önskat mig ett bättre bemötande från läkarprogrammets ledning. Om man träffar en människa i djup kris, så kostar det inget extra att bemöta henne med värme. Vad det rent konkreta beträffar kunde de ha låtit mig fortsätta: jag hade kunnat svära på att aldrig mer göra något så okonventionellt som brevet jag skrev. (Och det är fullständigt självklart att jag aldrig någonsin skulle ha agerat okonventionellt för egen vinnings skull i rollen som läkare gentemot patienter – det kan jag garantera till 100.0 %.) Alternativt kunde de ha låtit mig börja i klassen under, så att mina klasskamrater hade sluppit mig.

Som det är nu riskerar jag att inte bara bli avstängd, utan även portad från all högskoleutbildning i Sverige.

Det sägs om läkare att de skall ”ibland bota, ofta lindra, alltid trösta”. Vad hände med ”alltid trösta”?

Och på läkarprogrammet talas mycket om vetenskaplighet, etik och samtalskonst. Vad hände med allt detta? Hur kan jag bli klassad som olämplig läkare när alla konkreta bevis pekar på motsatsen? Hur kan de straffa den mest utsatta människan i en ”konflikt”, utan att ens tänka på konsekvenserna? Hur kan de missa att observera fördomarna de agerar utifrån? Hur kan de bemöta en människa i djup kris med iskall kyla?

Jag försöker gå vidare i livet, men blir hela tiden påmind om universitetet genom det pågående HAN-ärendet. Det senaste är att de begär att jag skall undersökas av läkare. Tills vidare är jag avstängd från utbildningen (som jag ändå hoppat av!) och portad från all högskoleutbildning i Sverige – samtliga universitet och högskolor har informerats om detta. Själv funderar jag på att lämna Sverige, ett land som alltid behandlat mig som en oönskad människa.

Jag hoppas att ingen i framtiden kommer att utsättas för det övergrepp jag blivit utsatt för.

Andreas Rejbrand, f.d. läkarstudent, Linköping

A second coloured extended-range cellular automaton, part 2

A new view of the automaton from yesterday:

SVT och engelska språket

SVT brukar ibland skriva artiklar på engelska för att nå ut till en bredare publik. Som jag påpekat tidigare blir emellertid resultatet oftast av väldigt låg språklig kvalitet. I dag såg jag t.ex. följande stycken hos SVT:

Anders Anderssons [anm: inte det riktiga namnet] brother needs a more committed trustee. So his family think, but they are not allowed to dismiss the appointed trustee. SVT Nyheter's investigation shows that it is very difficult to dismiss your trustee if your not happy. You need to be able to prove that the trustee is a criminal or has done severe wrongdoing.


– My brother need someone who helps to activate him and maybe to finish his education, says Mats.

Det finns flera språkfel i styckena ovan, men de mest uppenbara är följande:

Även om man bortser från de mest uppenbara felen, som de ovan, har språket dåligt flyt.

Eftersom SVT förmodligen är Sveriges mest inflytelserika massmedium är det mycket tråkigt att de inte kan anställa en enda person som granskar språket.

Uppdatering (2017-04-07 11:59:07): Jag påpekade missarna ovan för artikelförfattarna och fick mycket snabbt två mycket trevliga svar, och de skulle försöka åtgärda missarna. En stor eloge till författarna för att de bryr sig om språket och kan ta konstruktiv kritik!

A second coloured extended-range cellular automaton

A second example of a simple coloured extended-range cellular automaton:

A simple coloured extended-range cellular automaton

I have experimented a bit with coloured (RGB) extended-range cellular automata. Mathematically, these are ordinary N-state extended-range automata in which N = 2563, the values are interpreted as RGB colour codes and the rendering procedure uses the colour of the cell directly, instead of applying some arbitrary colour scheme. Below is a simple example I produced yesterday:

A simple extended-range cellular automaton

Today I give my first example of an extended-range cellular automaton. It is an N-state range-r automaton defined by the following rule: the new value of the cell is equal to the average of the values in the range-r Moore neighbourhood (including the cell itself) plus a constant increment. Typically I use N = 10, r = 32 or 36, and an increment of 10. Starting from random noise, this produces a small number of discrete circles (enclosed by squares) that evolve and expand until the entire region is filled with a chaotic mess. The most interesting images are obtained in the middle of this process. The following images shows generation 43:

Generation 43

Another example (different simulation, same generation):

Generation 43

A bit later, the circles get rough boundaries:

Generation 52

Another example:

Generation probably 52 or thereabout

Numbers of cellular automata

All cellular automata I have considered this far have used the standard Moore neighbourhood, a 3×3 square with the current cell in the middle and eight neighbours. Yesterday I extended my program to support larger neighbourhoods. Now it supports neighbourhoods of arbitrary range. If the range is r, the neighbourhood consists of all cells you can reach in no more than r steps from the current cell, each step being horizontal, vertical, or diagonal. Hence, the range-r Moore neighbourhood is a square consisting of (2r + 1)2 cells, with the current cell in the middle. r = 1 yields the standard eight-cell Moore neighbourhood.

The number of possible extended-range cellular automata is nearly ungraspable. Let us do some simple math.

“Floor plan”, a cellular automaton

Recall “Rain” and “Inferno”, two cellular automata almost defined by the same rule; they only differ in the choice of the parameter θ, which is θ = N/24 for “Rain” and θ = N/12 for “Inferno”. If we let θ = −N/12, we obtain a new cellular automaton, which I call “Floor plan”. In general, this rule creates period-18 “floor plans”. A single such floor plan (for N = 24) is shown below:

The “Floor plan” cellular automaton.

Although the image appears to be two-colour, it actually isn’t. By posterizing it to two colours, however, a true maze is obtained. And as far as mazes are concerned, this is a pretty nice one. Below a larger maze is shown and its main connected component is highlighted:

The “Floor plan” cellular automaton: a large maze (posterized)

The “Floor plan” cellular automaton: a large maze that has been posterized and flood filled in its largest connected component.

“Camouflage”, a cellular automaton

Today I present a particularly simple N-state cellular automaton. It is defined by the following rule: if a cell has two (or more) Moore neighbours with the same value as the cell itself, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, it is left unchanged. In this case, it is easy to see what kind of pattern is created simply by thinking about the rule. To confirm, here is a computer simulation showing a still image from the final stage (N = 96):

The final state of the “Camouflage” cellular automaton: the grid consists of a number of irregularly shaped constant-colour regions.

It is also easy to figure out what happens if N is changed; I leave this as an exercise to the reader.

“Rain”, a cellular automaton

Today we give another simple but visually pleasing example of an N-state CA: if the value of the cell is greater than the average of the von Neumann neighbours minus θ, decrease the value of the cell by one (mod N); otherwise, set it to the successor (mod N) of this average. N = 24 and θ = N/24 gives “Rain”, preferably rendered in shades of blue:

The “Rain” cellular automaton.

If instead θ = N/12, we obtain “Inferno”, preferably rendered in shades of red (or not at all).

“Fluorescence”, a cellular automaton

Both “Fuzz with dust” and “Dunes” contain the following rule as “subrules”: replace a cell’s value by the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. How does this rule look on its own?

The answer is that it produces growing fluorescent cells on a folder-containing background:

The “Fluorescence” cellular automaton.

The fluorescence becomes apparent when the background darkens, as it does cyclically:

The “Fluorescence” cellular automaton.

A less zoomed-in picture (with a different colour scheme):

The “Fluorescence” cellular automaton.

With the “Rainbow” colour scheme, the illusion of fluorescence disappears, but the images are still very pleasant:

The “Fluorescence” cellular automaton.

“Dunes”, a cellular automaton

A few weeks ago, I considered the following N-state cellular automaton rule: if the top-left neighbour of a cell has a value greater than N/2, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, the value is set to the successor of the average of the values of the von Neumann neighbours (mod N). The result looks like this (for N = 24):

The “Dunes” cellular automaton.

Superficially, the image looks like dunes, but if you look more carefully, it might actually bear a stronger resemblance to a network of anastomosing capillaries. Experiments performed on small(er) grids (strongly) suggest that, in most cases, the grid eventually becomes filled with non-anastomosing, parallel vessels with periodically animated colours, the period being at least as big as the smallest dimension of the grid (often with equality, but sometimes equal to the other dimension, or much, much larger than any of those).

“Fuzz with dust”, a cellular automaton

Multi-state cellular automata can be used to create intriguing visual effects. Today and the next few days I will give examples of such visuals. I start with an automaton I discovered yesterday, defined by the following rule: if the top-left neighbour has a value greater than the bottom-right neighbour, decrease the value of the cell (mod N); otherwise, set the cell’s value to the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. This produces the following result (with N = 24):

The “Fuzz with dust” cellular automaton.

I call it “Fuzz with dust”.

A rose-producing cyclic cellular automaton

In addition to the generalisations to the standard cyclic cellular automaton we saw yesterday, it is natural to investigate what happens if you increase a cell’s value not by one, but by two, three, or more every time it should be updated (not altering the condition). It turns out, at least for N = 24 states and the standard threshold (1), that you obtain rounded square spirals if you increase by two instead of by one:

The final state of the cyclic cellular automaton with increment two.

If you increase the increment to three, you make roses:

An intermediate step of the cyclic cellular automaton with increment three, showing roses.

Eventually the roses cover the entire region:


More cyclic cellular automata

It is possible to alter the parameters of the cyclic cellular automaton. Obviously, the number of states N per cell can be varied. But it is also possible to change the “threshold”, defined as the number of neighbours with value n + 1 (mod N) needed for a cell to advance from n to n + 1 (mod N). Some of these variants have specific names, and two particularly neat ones are “313” (three states, threshold 3) and “Perfect” (four states, threshold 3), shown below.

The “313” rule creates a pattern of “moustaches”:

The 313 cyclic automaton in shades of green.

The “Perfect” rule creates octagonal spirals:

The Perfect cyclic automaton in shades of red.

Tomorrow I will make a different kind of adjustment to the cyclic CA.

The cyclic cellular automaton

A well-known (non-life-like) cellular automaton is the cyclic automaton. In this system, each cell in a rectangular grid with toroidal topology is assigned any of N discrete values, ranging from 0 to N − 1. In each step, a cell with value n is assigned value n + 1 (mod N) if any (Moore) neighbour has this value; if no neighbour has value n + 1 (mod N), the cell is left unchanged.

I ran the simulation with N = 24 from an initial soup (in which every cell was randomly assigned any of the N values with equal probability). After about 400 generations, a period-24 stage is reached, where the entire plane consists of animated square spirals:

The cyclic cellular automaton.

You may also have a look at the transformation from the initial soup to the final state. (Warning: somewhat awesome.)

According to both Wikipedia and mirekw.com, the cyclic ceullar automaton and its variants were first described by David Griffeath.

A non-life-like cellular automaton

Today I give a first example of a non-life-like cellular automaton. It is a very similar beast, though: it still uses a rectangular grid with the toroidal topology, two possible states per cell, and the Moore neighbourhood, and the new state of a cell still is a function of the current states of the cell and its neighbours. However, in this automaton, it is not sufficient to know only the number of living neighbours to determine the new state of a cell.

To be specific, this automaton is very similar to B2/S23, but a dead cell comes to life iff it has precisely two live von Neumann neighbours; the survival condition still uses the Moore neighbourhood. Hence, in a sense, this automaton mixes the von Neumann and Moore neighbourhoods. Technically, though, it uses the entire Moore neighbourhood, but the birth condition cares about which neighbours are alive.

Below the ashes of this automaton (formed from a 50% random soup) is shown. It does produce a number of neat period-2, period-3, and period-4 oscillators.

Tomorrow I will give a much more interesting example of a non-life-like automaton.

The Day and Night cellular automaton

Although I could probably spend a few more years discussing the properties of life-like cellular automaton rules, I feel it is time to end the introductory series. I do so by giving an example of a shrinking black blob in the Day and Night automaton (B3678/S34678).

The Day and Night cellular automaton.

However, you need not panic: by putting the life-like cellular automata aside for now, I can spend time investigating other types of automata.

Final patterns of cellular automata, part 3

Today we consider the final patterns (or ash) created by Game of Life itself (B3/S23). After trying a few times, I managed to produce a random initial 50% soup creating an ash containing instances of all of the three most common oscillators:

Ashes of Game of Life including blinkers, toads, and a beacon.

The final stage contains 71 blinkers (including ten traffic lights), two toads, and one beacon; these are the most common oscillators found in B3/S23 ash, in this order. As still lifes are concerned, we obtained 78 blocks, 47 beehives (including three honey farms), 17 loafs (but no bakery), seven boats, one tub, two ponds, and two ships (but no fleet).

After trying many more initial soups, I also managed to find one producing a pulsar in the end. The pulsar is the fourth most common oscillator.

Ash of Game of Life containing a pulsar.

This ash contains 96 blinkers (including eight traffic lights), one toad, no beacons, and one pulsar. The still lifes obtained were 98 blocks, 45 beehives (including one honey farm), 15 loafs (but no bakery), 13 boats, two tubs, three ponds, no ships (so obviously no fleet), and one barge.

Final patterns of cellular automata, part 2

Today, we continue to investigate the final or near-final stages of various life-like cellular automata. We begin with B5678/S023456 which represents a “class” of rules creating patterns that resemble lung tissue:

Black thin curves divide the white bitmap background into many densely-packed round spaces, like small airways and alveoli. Some smaller spaces are partly red (like capillaries).

Many rules create ashes consisting of small black (stationary) objects. One example, B578/S024567, creates (microscopic) “worms” and debris:

B568/S4567 creates other kinds of microscopic creatures, but no debris:

B4567/S567 creates opsonized bacteria:

B378/S01235678 creates small islands of maze-like structures on a black background:

Finally, B278/S1456780 creates white lakes with red fish on a black background:

Final patterns of cellular automata

There are many life-like cellular automaton rules. To be specific, there are 262 144 of them. I have studied the rules that do not contain B0 or B1 in some detail. For each of these rules, I created an 80×80 torus with an initial 50% random soup and computed the 500th generation. In the obtained bitmap image, live cells were coloured according to their age (1: red; 2: a bit darker red; ...; 10 and beyond: black). Then I studied these 65536 images one screen (198 bitmaps) at a time, investigating many of them further.

A screenshot of a part of a Windows 7 Explorer folder list view containing 5×8 of the described bitmaps.

Not surprisingly, these 65536 bitmaps can very roughly be classified into a reasonably small number of “classes” according to the large-scale patterns they display. Two of these classes, the black and the red mazes, have already been described. Today we give a few other examples. Before doing so, however, three important points regarding the experiment should be made. First, some of the bitmaps didn’t represent the final stage of the simulation. Second, I did not obtain any information about the behaviour of the rules prior to the 500th generation (and sometimes the journey is more interesting than the final outcome). Third, many features of life-like rules cannot at all be discovered by an experiment like this. For instance, there are other seeds than the 50% random soup (like 2×2 squares and benzene rings) and spaceships aren’t detected. Still, the experiment gave me a better understanding of the life-like CA “zoo”.

A huge number of bitmaps display ongoing, chaotic activity with no “interesting” patterns; these bitmaps look rather similar to the initial soup (and the animations to noise), but with a slightly different distribution of live cells. In some cases, however, you clearly see some “interaction” between cells (B234/S023):

Bright red pixels form an intricate pattern of clusters and thin strings connecting them, all on a white background. Maybe it looks a bit like red paint.

A very common type of pattern consists of red, black, and white pixels that form distinct patterns, typically with white rectangles with black borders surrounded by white and red areas. Below three such rules are shown:


A huge number of white squares with black borders are scattered across the bitmap; they tend to form horizontal and vertical stripes. Surrounding these are larg(er) red and white regions, seperated by black lines, each region a union of orthogonal rectangles.


A huge number of slightly larger white squares with black borders are scattered across the bitmap; they tend to form horizontal and vertical stripes. Surrounding these are small red and white areas.


On a white background (that you don't see very much of), red regions with black borders are seen. These regions are mainly rectangular, or unions of rectangles. Outside these, there are occasional irregular red regions (without black borders), sometimes with white holes.

The last image doesn’t represent the final stage, which consists of only the red rectangle-like regions:

On a white background (that you don't see very much of), red regions with black borders are seen. These regions are mainly rectangular, or unions of rectangles.

B234678/S7 belongs to a completely different “class”, in which two red “brush patterns” coexist on a white background:

A huge number of rules create mainly (or, sometimes, entirely) black patterns, that is, stationary patterns, sometimes with oscillators, ranging from a number of small black objects on a white background to a bitmap almost entirely black. In between, sometimes large, irregular regions of (mainly) black and (mainly) white cells form; often boundaries between such regions oscillate in some way. A nice, (almost entirely) non-oscillating pattern with a black/white ratio close to 0.5 is formed quickly by B5678/S145678:

Tomorrow I will give six more examples (unless Linköping University contacts me, in which case I might suffer a breakdown).

Mer straff

Som bekant drabbades jag av djup depression med ångest under hösten, och Linköpings universitet valde att behandla mig som en person som begått ett hemskt brott och anmälde mig för avskiljande. Detta tog jag så hårt att jag inte orkade fortsätta på termin 5 på läkarprogrammet, så i praktiken avslutade jag mina studier och förlorade min plats på läkarprogrammet. Man kan sålunda tycka att universitetet fick som det ville, när de blev av med mig utan någon rättvis rättslig prövning.

Men uppenbarligen är de ändå inte nöjda. I går fick jag brev från Högskolans avskiljandenämnd, som universitetet ändå valt att anmäla mig till. Anledningen lär vara att de är rädda för att jag annars på nytt, i framtiden, skulle söka till läkarprogrammet och börja om på termin ett, vilket ett formellt avskiljande skulle förhindra.

I universitetets anmälan kan jag läsa att de betraktar mig som en oempatisk, psykiskt störd person utan självinsikt som utgör en ”påtaglig” fara för andra studenter. Inget kunde vara mer fel. Jag har alltid påverkats mycket hårt när jag sett personer i min omgivning som farit illa, och har alltid gjort vad jag kunnat för att hjälpa dessa. Och jag kan garantera att jag aldrig någonsin skulle skada en annan människa. Med råge.

Linköpings universitet uttrycker dessutom tydligt sin bedömning att jag inte är lämplig som läkare. Men de baserar detta bara på hypotetiska farhågor (t.ex. ”vad händer egentligen om en ung kvinna kommer som patient?”).

Jag har haft omfattande patientkontakt under utbildningens gång, främst på Kungsgatans vårdcentral i Linköping. Jag fick där mycket beröm för mitt patientbemötande, både från handledarna, patienterna och från medstudenterna. Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var ”bäst i gruppen”.

Efter året på Kungsgatan hade vi träning med simulerade patienter (skådespelare) på campus. Även där fick jag väldigt mycket beröm för patientbemötandet.

Det verkar alltså som att universitetet i sin iver att bli av med mig bortser från precis alla fakta som finns i frågan. Är det den vetenskaplighet de tjatar om på läkarprogrammet?

Och jag kan till 100 % garantera att jag aldrig skulle uppträda på minsta sätt oprofessionellt om jag t.ex. fick en ung kvinna, eller ett ungt par, som patienter. Inte ens om de vill fråga om preventivmedel. Anledningen till att jag kan garantera detta är att jag känner mig själv, till och med bättre än vad programledningen känner mig.

Jag bröt ihop totalt av att läsa allt som Linköpings universitet skrev om mig. För att dämpa ångesten gick jag ut och drack sprit (femte gången jag blir full i hela mitt liv). En privatperson hittade mig sedan liggandes på trottoaren och var snäll och beställde en taxi åt mig så jag kom hem.

Läkarprogrammets behandling av mig är det vidrigaste jag någonsin sett hos en svensk myndighet. De hittar en person med funktionsnedsättning, depression och ångest i djup kris, som aldrig menat något illa i hela sitt liv, och gör sitt bästa för att uppträda oförstående och för att få studenten avstängd.

De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, en neurolog och en hepatolog, är inte läkare (=personer som läker), utan misshandlare (=personer som misshandlar). Jag har nu polisanmält dem.

Det här kom väldigt olämpligt, eftersom jag försökt gå vidare i livet. Jag hade börjat få en fritid igen, på vilken jag undersökte cellulära automater (ett område inom matematiken), och jag har sökt jobb på McDonald’s och i receptionen på ett hotell. Men jag antar att båda dessa jobbchanser nu försvinner när jag skriver om det här...

Uppdatering (2017-03-11): Det är två saker jag inte förstår:

Uppdatering: Ibland undrar jag om jag är för hård mot Linköpings universitet, de två läkarna och rektorn, i min kritik. Men jag tycker nog inte det. Trots allt bemötte de mig väldigt kallt när jag befann mig i djup kris, och läkare skall inte göra så. Deras agerande var nära på att kosta mig livet, och deras beslut att ta bort mig från läkarutbildningen har en enorm påverkan på mitt framtida liv. Detta trots att jag inte begått något brott eller haft några elaka avsikter. Jag tycker det är värt all kritik jag ger.

More cellular automaton mazes

The last two days we have become familiar with some of the CA maze-generating rules: “Maze” (B3/S12345), “Mazectric” (B3/S1234) and the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) family of very nice mazes. As noted, however, there are many more maze-generating rules, producing mazes with a number of different qualities. Today we will show a few more examples.

Some mazes are composed mainly (or even exclusively) of horizontal and vertical walls without corners, often found clustered together. For example, this is B2/S124, which consists of a single connected component:


The following maze (B3/S012358) is almost as simple, but also contains a few corners. As the reader can check for herself (e.g., using Win+R, pbrush, Enter), this one consists of one huge connected component and a few smaller components:


At the other extreme, this maze (B25/S23457) consists of a large number of (mostly either horizontal or vertical) small corridors not connected to each other:


Occasionally, you find a rule that forms voids (white-coloured areas) or rocks (black-coloured areas) in a maze (B278/S0124567):


There are also rules that produce mazes with very short walls, like B26/S012357:


Some mazes have additional features, like “force fields” (B23/S234):


A well-known example is “Maze with Mice” (B37/S12345):

Maze with Mice

Try also B2378/S1234.

All mazes we have considered thus far have been almost stationary patterns (with the occasional oscillating corner, “force field”, or “mouse”), but there are also rules that form mazes that alternate between generations. Typically, a maze is replaced by its inverse in the next generation. I use the term “red mazes” to denote these, since they are shown in red in my software (because the walls consist of newly born cells in each generation). Below is B24567/S, one of these “red maze” rules:


In this article and the previous ones, we have only seen a small number of the many maze-forming rules. However, most of the remaining rules are close variants of the ones we have seen.

Cellular automaton maze generation, part 2

Let us continue yesterday’s discussion on maze-generating rules by considering some larger examples. By giving each connected component of “Maze” (B3/S12345) a unique colour, it is easy to see just how disconnected the maze is:


Applying the same processing to “Mazectric” (B3/S1234) we see that this maze is marginally better, but it is still highly disconnected:


As noted yesterday, we get a significant improvement by considering the inverse colouring of “Maze” (that is, by interpreting the white cells as walls and the black cells as corridors):

Maze (inverse interpretation)

This makes the connected components a lot larger, but there is still quite a few of them. My proposed B2/S123, however, consists of one huge connected component and a fairly small number of very small or tiny components:


That’s what I call a maze!

Cellular automaton maze generation

Among the 262144 possible life-like cellular automaton rules, quite a few generate mazes of various kinds. Among these, two are particularly well-known and are even named: “Maze” (B3/S12345) and “Mazectric” (B3/S1234). From an initial soup, these quickly make stationary mazes with the occasional oscillating corner (not shown below):





I do not know why these two have been selected from the large number of maze-generating rules. In fact, I do not even consider them to be good examples of such rules, because the corridors they make are highly disconnected. This can be seen by trying a few flood-filling operations on the bitmaps:





Clearly, given two arbitrary points A and B in such a maze, it is highly unlikely that there is a path from A to B. (It appears like the situation gets better in the B3/S12345 (“Maze”) case if you reinterpret the white cells as the walls, but not very much.)

There are life-like maze-generating rules that create much better mazes in this regard, such as the B2(7)(8)/S(0)123(5)(6)(7)(8) rules. Below B2/S123 is shown:



Trying a single flood-fill operation shows that this maze is much nicer (unless you are unlucky):



A “burning” cellular automaton

Yesterday, we used the “Diamoeba” cellular automaton to give an example of CA dynamics. In that example, the boundary between a “diamond” of live cells and the surrounding dead cells fluctuated chaotically. A different boundary behaviour is exemplified by the rule B356/S014678, in which a random soup quickly will produce a large (possibly disconnected) region of mostly living cells surrounded by mostly dead cells (and a large number of small still-lifes and the occasional oscillator). The boundary of the large region is “burning”, and the total size of the region varies slowly with time:

A picture of generation 917.

A video is available (MP4, 36.3 MB) showing the first 3800 generations. If this particular simulation is allowed to proceed, the living pixels will win the battle. Indeed, just before generation 15000, the entire space consists of the region of living cells.

The “Diamoeba” cellular automaton

The “Diamoeba” cellular automaton (B35678/S5678) is a well-known life-like cellular automaton. Perhaps its most intriguing feature is the boundary fluctuation found on the “diamonds” formed by the automaton:

A diamond-shaped region of live cells has a chaotically fluctuating boundary.

More cellular automaton rugs

A few days ago we saw some of the patterns obtained from a 2×2 square using the “Persian rugs” (or “Serviettes”) cellular automaton (B234/S). Today we give a few other examples of “rugs” obtained using other rules.

Generation 135 of B234567/S124567:

A rug

Generation 146 of B234678/S8:

A rug

Generation 114 of B235678/S1234567:

A rug

Generation 101 of B2345678/S0238:

A rug

The B268/S04567 cellular automaton

Yesterday, I investigated the life-like cellular automaton B268/S04567. This is an automaton in which most patterns explode, although a few still-lifes and oscillators exist. A random soup will, after a large number of generations, produce a black (stationary) pattern of small, irregular cells with common boundaries that fill the entire space. Some of these cells oscillate. This rule also supports a simple four-cell period-1 orthogonal spaceship travelling at the speed of light. Below two such ships collide, creating an explosion:

A collision between two spaceships in B268/S04567.

Somewhere at generation 2500, a periodic state, as described above, is reached. This state has period 1260, and looks roughly like this:

A steady state in B268/S04567.

The lightweight spaceship

Returning to Conway’s Game of Life (B3/S23), the next smallest spaceship is the “lightweight spaceship”, which travels orthogonally (that is, either vertically or horizontally) at speed c/2. Like the glider, it has period 4:

The lightweight spaceship moving from left to right.
The lightweight spaceship moving from left to right.

Of course, what happens when two spaceships collide depends on the exact configuration of the collision. Below two lightweight spaceships collide and produce two gliders.

Two lightweight spaceships collide and produce two gliders.

The “Persian rugs” cellular automaton

The life-like cellular automaton B234/S is known as “Persian rugs” or “Serviettes” because of the beautiful patterns it creates when the initial seed is a small, symmetric figure. Below, this automaton is run for 99 generations on a 200×200 grid with a central 2×2 square as the initial state. A family of lovely carpets of increasing size is obtained.

An animation showing 99 square patterns of increasing size.

Among these patterns, some personal favourites are the following:

Generation 70:

A picture of generation 70.

Generation 73:

A picture of generation 73.

Generation 80:

A picture of generation 80.

Generation 97:

A picture of generation 97.

The “coagulations” cellular automaton

The life-like cellular automaton B378/S235678 is known as “Coagulations”. This automaton creates rather visually pleasing patterns. Below the simulation has been run for a few hundred generations on a 800×500 square grid with the torus topology and a 50 % soup as the initial state. The live cells are coloured according to their age (the number of generations they have been alive), from yellow (new live cell) to black (a few hundred generations old):

A patterned formed by the “Coagulations” cellular automaton.

If the initial soup is symmetric, the state will be symmetric for all future generations:

A patterned formed by the “Coagulations” cellular automaton.

To get a feeling for the dynamics of this CA, you may want to view an animation of the simulation from an initial soup or an initial small, central pattern. In these animations, only the first ten generations of a live cell are coloured.

The “life without death” cellular automaton

Since Conway’s original Game of Life is the rule B3/S23, it is only appropriate that B3/S012345678 is named “Life without Death”. The following is a simulation of this cellular automaton on a 400×400 square grid with the topology of the plane (not torus) and an initial, small, random mass of pixels as the centre.

A simulation of the “Life without Death” cellular automaton.

Besides the main, irregular, growth, a number of thin, regular, purely horizontal or vertical growth patterns are seen; these are known as “ladders”.

The “replicator” cellular automaton

An interesting life-like cellular automaton is B1357/S1357. Nicknamed “Replicator”, this automaton will produce an infinite number of copies of any small initial figure. Below, this rule is applied to a rasterised version of the capital Latin letter “A”:

The “Replicator” cellular automaton applied to the letter A.

The simulation is run for 96 iterations. At each multiple of 16, the state consists of a number of perfect copies of the initial letter. (At the remaining multiples of 8, the state consists of a mixture of perfect and distorted copies.) To confirm that this is indeed a general phenomenon (and not something that requires the precise shape of the letter “A”), let us redo the experiment using a (rasterisation of a) benzene ring as the initial figure:

The “Replicator” cellular automaton applied to a benzene ring.

(Of course, the “chemical formulae” formed, consisting of adjoined benzene rings, are not valid.)

The Conway glider

The simplest spaceship in Game of Life (B3/S23) is the glider, a small (always five-pixel) period-4 object moving diagonally:

A glider in Conway's Game of Life

Let us draw a few of them on the same grid:

A number of non-colliding gliders in Conway's Game of Life

Let’s increase the speed:

A number of fast-moving non-colliding gliders in Conway's Game of Life

A cellular automata simulator

I have used some of my recently overwhelming spare time to program a simple cellular automata simulator. It is a native Win32 application able to run simulations on a finite rectangular grid with the topology of the plane or a torus. The computation is run in its own thread, different from the GUI thread, and the application supports binary, multi-state, and RGB automata with the Moore neighbourhood. All life-like cellular automata are supported (and are entered in the GUI using strings like “B3/S23”), and it is easy to hard-code other CAs. The application comes with a library of life-like CAs as well as number of interesting cyclic multi-state cellular automata.

Cellular Automata Simulator screenshot

Below is a small Game of Life (B3/S23) simulation, starting from a random distribution of pixels on a 60×60 square grid with the torus topology. After 855 generations, a period-2 state is reached, containing a number of still lifes as well as eight blinkers (including one traffic light) and a toad.

A game of Conway's Game of Life

Det här är inte rätt

Jag skickade i dag följande brev till halva Linköping:

Det här är inte rätt.

Vad hände egentligen i höstas? En student på T4 på läkarprogrammet, som alltid lidit av mental ohälsa och de senaste åren befunnit sig i en livskris han inte lyckats ta sig ur, drabbas mer eller mindre akut av depression och ångest. Han känner sig extremt ensam, och utanförskapet är nästan omöjligt att bära. Han har Aspergers syndrom och saknar nästan helt förmåga att på egen hand skaffa vänner, trots ett stort behov av sådana.

När han inte längre står ut med tillvaron, och självmord alltmer känns som enda lösningen, skriver han i ett desperat försök att få vänner ett brev till 22 klasskamrater (bara kvinnor, eftersom han tyvärr endast kan känna riktig gemenskap med sådana) där han frågar om han skulle kunna få vara med någon eller några av dem. Han säger också att han längtar efter fysisk närhet i form av kramande, och frågar om någon skulle vilja ge honom en kram. Hela brevet kan läsas på https://rejbrand.se/rejbrand/krambrev.txt.

Han har inga elaka eller dolda avsikter, och är mycket mån om att inte någon av mottagarna av brevet skall känna obehag. Han skriver

Jag skickar medvetet det här brevet till en väldigt stor men inte fullständig del av klassen. Anledningen är att jag inte vill att någon skall känna sig utpekad (vare sig som mottagare eller inte) eller tvungen att hjälpa mig. Jag vill absolut inte att någon skall må dåligt över det här. Om du inte alls vill hjälpa mig så är det alltså helt okej att fullständigt ignorera det här brevet.

Han är fullt medveten om att approachen är mycket okonventionell, men när självmord känns som enda utvägen ur det till synes eviga lidandet och en enda kram skulle göra enorm skillnad, är det inte orimligt att han på ett extremt varsamt och försiktigt sätt frågar sina klasskamrater om det.

Vad blir reaktionen? (1) Studenten förbjuds att gå på gruppträffar och missar därför flera viktiga moment, (2) Linköpings universitet varnar Region Östergötland för studenten, så att hans chanser att få göra VFU i framtiden blir minimala och (3) universitetets rektor anmäler studenten till Högskolans avskiljandenämnd (utan att ens ha pratat med honom). Linköpings universitet väljer alltså, till synes helt obesvärat, att försöka förstöra livet för studenten, som sedan länge är svag.

”Han” är jag. Dessa tre besked kom vid tre olika tillfällen, och varje besked ledde till att jag blev inlagd på sjukhuset. Efter VFU-beskedet var jag dessutom mycket nära att förgifta mig själv med tabletter.

Är det här ett bra sätt att hantera en människa som befinner sig i djup kris, med depression och ångest, men som aldrig i hela sitt liv menat något illa? Vem som helst skulle kunna begå en okonventionell handling om hon mår tillräckligt dåligt. Universitetets behandling är lite som att straffa en person som just ådragit sig en allvarlig kroppsskada för att hon skriker (trots att hon dessutom vidtar ordentliga åtgärder för att skrikandet inte skall skrämma någon i omgivningen). Hur skulle ni själva vilja bli behandlade av samhället om ni befann er i kris?

Att jag har Aspergers syndrom, ett socialt handikapp som medför en kontinuerlig diskriminering i samhället och gör livet mycket svårare, varje dag, borde göra att ännu mer hänsyn och förståelse visas. Men uppenbarligen inte. Ni kanske en dag får barn med Aspergers syndrom. Hur skulle ni vilja att samhället bemötte dem?

På ett strikt etiskt plan förefaller universitetets agerande mycket beklagligt. Det verkar som om de, för att spara klassen det måttliga obehaget att ha en klasskamrat som är ”annorlunda”, tycker det är okej att göra en enskild, skör människas liv till ett helvete på kort sikt, och fattigare på lång sikt (ingen läkarexamen). Är det verkligen rimligt?

Men kanske är det så illa att det finns personer i klassen som verkligen är rädda för mig? Ja, det är möjligt, men det är i sådana fall en rädsla som grundar sig på fördomar.

När jag gick på högstadiet var jag väldigt engagerad i frågor som rörde meningen med livet, etik och moral, och varje år skrev jag en ny uppsats i ämnet. Den nya uppsatsen ersatte fjolårets uppsats. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist, och jag har strikt uppfattningen att man i varje valsituation skall välja det agerande som ökar välmåendet och minskar lidandet hos samtliga inblandade individer. Den här altruismen är mycket djupt rotad i mitt medvetande, och jag kan garantera att jag aldrig någonsin medvetet skulle skada en annan människa (eller annat medvetet djur). Jag tycker inte om att lova saker, eftersom det oftast är svårt att garantera hur man kommer att agera i framtiden, men i den här frågan råder inget tvivel alls.

Om mina tre straff kommer av en rädsla för att jag skulle vara farlig, är jag sålunda oskyldigt dömd, och det är osäkerhet och fördomar som dömt mig. Folk tror kanske att alla män som är annorlunda och ensamma är som Elliot Rodger, ”analdoktorn” eller ”bunkerläkaren”. Men rädslor och fördomar är inga bra saker, och jag tycker det är tråkigt om sådana skall få förstöra en människas liv.

Kanske handlar straffen i stället om att universitetet inte tror att jag skulle kunna bli en bra läkare. Men även i sådana fall är jag oskyldigt dömd. All information jag har, från medicinkurser och patientmöten (och feedback från sådana), tyder på att jag är mycket lämplig för det jobbet. Förlåt min egenkärlek, men ingen annan lär komma fram och säga det. Jag hyser en genuin människokärlek och brinner för att hjälpa människor som behöver hjälp. Att jag aldrig skulle göra något ”okonventionellt” för egen vinnings skull (som t.ex. brevet) i rollen som läkare är fullkomligt självklart. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig. Det här är en annan sak som jag faktiskt vågar garantera: jag skulle aldrig göra något okonventionellt för egen vinnings skull som i rollen som läkare.

Ett tredje alternativ är att universitet tror att det är något fel med min kvinnosyn. Även i det fallet är jag oskyldigt dömd. Sedan högstadiet har jag trott på perfekt jämställdhet på samhällsnivå (det är utilitaristiskt självklart). Att sedan min hjärna är så ”sjuk” (som ni kanske tycker) att jag bara kan känna riktig gemenskap med kvinnor är inte mitt fel – det är inte något jag har valt själv. Tittar man ut i samhället ser man dessutom inte sällan att män är ”på” kvinnor på sätt som kan uppfattas som tveksamma, även inom läkarkåren. Det kan handla om beröring maskerad på ett sätt som ser socialt acceptabelt ut. Själv skulle jag aldrig medvetet nudda en kvinna utan att fråga (noggrant) först! Frågan är om jag inte åtminstone på så sätt respekterar kvinnor mer än de flesta män. Men att fråga om en kram är värre än att i smyg smeka en arm på ett sätt som ser socialt rätt ut, tycker tydligen samhället.

Det verkar alltså som om universitetet, ledda av osäkerhet och fördomar, straffar mig för att jag helt enkelt inte passar in i den sociala mallen, för att jag är annorlunda. Universitetet har inte varit tydligt med varför jag straffas, men har flera gånger nämnt att de måste garantera en ”trygg arbetsmiljö” för alla studenter. Och då får jag inte vara där, verkar det som. Det känns lite som om man skulle förbjuda homosexuella att studera, eftersom det onekligen finns människor som känner obehag i närheten av sådana: de manliga klasskamraterna kan inte känna sig trygga om de vet att en man i klassen skulle kunna tänka sig att ha sex med dem. Den homosexuelle måste stängas av! Den stora skillnaden mellan homosexuella och sådana som mig är att det i dagens samhälle råkar vara ”PK” med homosexuella, men inte (ännu) med sådana som mig.

Jag har också förstått att en ganska stor del av klassen önskar bli av med mig, och universitetet har då kanske inte modet nog att säga nej till majoritetens vilja. Återigen kommer jag att tänka på de homosexuella. Ibland måste man som myndighet – eller som medmänniska – stå upp för de utsatta. Är det värt att förstöra en (nåja, hyfsat) ung människas liv ”bara” för att klasskamraterna skall slippa dela andningsluft med en person som är udda?

I texten ovan kan det ha framgått att jag inte är imponerad över hur Linköpings universitet hanterat situationen. Men hur kunde de ha gjort annars?

För det första hade jag uppskattat ett empatiskt bemötande i det enda (förhörsliknande) möte jag haft med universitetet (på programnivå eller högre). Bemötandet stred mot allt man får lära sig på läkarprogrammets samtalsträning. Men utöver detta så handlar det egentligen mest om vad universitet gjorde, som de inte borde ha gjort. Det var väldigt onödigt, rent av grymt, att de kontaktade Region Östergötland, och samma sak gäller Avskiljandenämnden.

Problemet borde ha lösts lokalt på programmet med en gammal metod som användes redan i antiken: kommunikation. Redan från första dagen på konflikten uttryckte jag en önskan om att få prata med klassen, och förklara att jag aldrig menat något illa. Människor har öron, ett hyfsat välutvecklat nervsystem och en talapparat. Människor kan förstå varandra genom att prata med varandra. Min grundinställning i livet är att man alltid skall göra det som är bäst för samtliga inblandade individer. Med den inställningen borde vi haft alla förutsättningar i världen att lösa konflikten genom samtal, åtminstone om de i klassen också har det målet (till skillnad från, t.ex., mer egoistiska mål). Och om det i samtalen hade framkommit att någon i klassen verkligen mått väldigt dåligt av mitt brev, så hade jag varit den första att erbjuda sig att hoppa ner till klassen under.

Jag hade alltså önskat en dialog med klassen och universitetet, där vi gemensamt resonerat oss fram till en lösning som fungerar för alla. Jag kunde t.ex. ha fått en varning, lovat att aldrig mer göra något okonventionellt i klassen, och sedan fått fortsätta efter ett fint och förlåtande samtal med klassen. Eller så kunde jag ha fått hoppa ned till klassen under. Men universitetet ville inte prata med mig, och deras tre straffåtgärder visar med all önskvärd tydlighet att de inte har varit intresserade att hitta en lösning som också fungerar för mig. Jag kunde tydligen offras för universitetets och klassens bästa.

Det är också lite ironiskt att universitetet nu reagerar så kraftigt med att straffa mig, när de inte har lyssnat på mig när jag ropat på hjälp under tidigare terminer. Inför den s.k. nolleperioden första terminen fick jag t.ex. fylla i ett formulär och berätta om mig själv. Där skrev jag att jag mådde mycket dåligt, och hade hoppats att studenthälsan skulle ta kontakt med mig, men det blev ingen reaktion alls. Det finns fler sådana exempel.

Ett tydligt kännetecken i hela den här processen är att ingen vill ta ansvar. Klassen visste inte vad den skulle göra, så den kontaktade terminsledningen. Terminsledningen visste inte heller, så den kontaktade programledningen. Programledningen verkade inte veta bättre, så den kontaktade universitets ledning. Jag har hela tiden tänkt att universitetet vill att jag skall bli avstängd (varför skulle de annars anmäla mig till HAN?), men kanske är det så att även rektorn är osäker och helt enkelt vill lägga ansvaret på någon annan? Det skulle inte förvåna mig om HAN lägger över ansvaret på FN:s säkerhetsråd eller Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Men när straffen kom (gruppmöten, VFU och avstängning) borde folk ha reagerat. De borde ha tänkt ”vänta lite, nu har det gått för långt – det här är inte okej” och dragit i bromsen. Att inte agera är också ett aktivt val.

Värt att poängtera är också att det i den här situationen är jag mot nästan alla andra. Jag står ensam mot en klass på hundra personer (med bara några få som verkar sympatisera med mig) och en av Sveriges största myndigheter. Bara det motiverar extra varsamhet. Själv har jag alltid stått på de utsattas sida. Senast förra året mådde jag dåligt av att bevittna en släktkonflikt, där en starkare part var elak mot en svagare part. Jag kunde inte stå bredvid och titta på, utan tog det hela väldigt personligt, och det bidrog till att jag var i så dåligt skick i höstas. Så till viss del straffas jag för min medmänsklighet.

Jag skall inte skriva så mycket mer nu, brevet är redan för långt. Jag vill sluta med att återigen påminna om att min grundläggande inställning i livet är att jag vill att alla personer i min närhet skall ha det så bra som möjligt. Jag har inga egoistiska mål, och vill inte ha mer än någon annan. I världen finns mycket lidande, och en del av detta är det svårt att skydda sig mot: allvarliga sjukdomar, naturkatastrofer. Men mycket lidande kommer av att människor är elaka mot varandra, och det är så otroligt synd, tycker jag. Vi lever bara en gång, och det finns inget viktigare än att vi tar hand om varandra, och är snälla mot varandra. Jag vill leva i en värld där man bryr sig om sina medmänniskor, och försöker hjälpa dem som mår dåligt.

I det här fallet har människorna kring mig misslyckats med att vara snälla. (Särskilt förvånande är det att omgivningen har bestått av läkare, som man tycker borde vara extra empatiska, hyfsat fördomsfria och förstående inför mental ohälsa och funktionshinder.)

Det här är inte rätt.

Rejbrand Text Editor

I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from to The new version implements the following new feature:

Screenshot of Rejbrand Text Editor: Truncate Lines dialog box


LiU har meddelat att de skall försöka få mig avstängd på grund av brevet jag skrev. Jag skrev nu ett brev till klassen där jag bad dem allihop att dra åt helvete. Dit skall jag själv gå nu.

Uppdatering (2017-01-22 13:29:21):

Det blev mycket sprit den kvällen, polisen hämtade mig och jag fick sova över på sjukhuset. Dagen efter kom jag inte in i lägenheten eftersom polisen, rädda för att jag skulle skada mig själv, hade forcerat lägenhetsdörren och sedan lyckats – lite för väl – att låsa efter sig, så jag sov över på hotell. Men nu är jag hemma igen.

Är det något jag lärt mig av allt det här är det att läkare inte alls är de förstående och empatiska människor som många tror att de är. De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, t.ex., har under hela hösten och vintern sparkat på mig, trots att jag sedan länge legat blödande på marken. Visst kan jag förstå att de måste följa fyrkantiga regler och lagar, men någon sorts förstående eller empatiskt bemötande kunde de ha kostat på sig när de träffade en människa i djup kris. De har varit som kalla robotar, som bara förmedlat slag på slag. Om det är så läkare är, vill jag inte bli läkare.

De två LiU-läkarna ifrågasatte om jag skulle passa som läkare, där man måste ”ge allt för patienten”. Själv känner jag ett genuint engagemang för att hjälpa människor så gott jag bara kan, och jag brinner för det. Däremot undrar jag om de själva har valt rätt yrke. Någon genuin människokärlek finns inte hos dem.

Jag har också haft mycket kontakt med polisen, och dem har jag bara positiva saker att säga om. Varje polismans bemötande har varit exemplariskt, och mycket mer förstående och empatiskt än LiU-läkarnas. Jag har mycket stort förtroende för den svenska polisen.

Och slutligen: givetvis var det helt fel av mig att be mina kurskamrater att ”dra åt helvete”. Men samtidigt kan jag förstå att jag gjorde det, eftersom jag befunnit mig i en djup kris en längre tid, och varje rop på hjälp till samhället gett mig nya straff. Jag orkade inte mer. Beskedet att LiU sedan skall göra vad de kan för att förstöra mitt liv ännu mer var för svårt att svälja.

Nu vill jag inte ha något mer med Linköpings universitet att göra.

LiU och jag har alldeles för olika människosyn.

Uppdatering (2017-01-24 22:27:59): Mitt verbala utbrott den 20 januari kan tolkas på två sätt. Antingen kan man se det som en måttligt förvånande reaktion på ett i någon mening livsförändrande, förkrossande, besked i ett kallt e-postmeddelande hos en person som sedan länge befunnit sig i djup kris. Eller så kan man se det som ytterligare ett tydligt bevis på att jag absolut inte är en tillförlitlig person. Jag känner mig ganska säker på att LiU är av den senare uppfattningen. Det är ingen rolig värld vi lever i.

Uppdatering (2017-01-31 20:04:52): Förra veckan skickade jag följande ursäkt till klassen:

Hej T5.

Jag skrev ett väldigt hårt formulerat brev till er den 20 januari.

Jag är den förste att erkänna att det var helt fel, och jag är hemskt ledsen för det. Extra tråkigt är det att jag skyller på er när det är universitetet jag är besviken på.

Om det är någon tröst så kan jag berätta att jag inte menade vad jag skrev. Före hösten har jag faktiskt alltid tyckt att ni har varit väldigt fina människor.

Jag fick panik när NN via e-post meddelade mig att universitetet skall göra vad de kan för att få mig avstängd, och bröt ihop totalt. Natten spenderade jag på sjukhuset (som patient). I dag har jag fortfarande svårt att både sova och äta, och jag kan inte koncentrera mig på något. Jag har befunnit mig i en djup kris en längre tid (med depression och ångest) och har upplevt att universitetet har behandlat mig som en person som begått ett hemskt brott, trots att jag kan svära på att jag aldrig menat något illa mot någon annan människa i hela mitt liv (och jag har aldrig begått något brott, med råge). Jag har alltid velat det bästa för alla människor i min omgivning. Det känns som om jag blivit dömd på förhand, och aldrig fått någon rättvis chans att försvara mig.

Men brevet jag skrev till er den 20 januari går inte att försvara, bara förklara.


Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Höstens arbete

Större delen av hösten gick åt till att försöka resa mig ur en djup kris och depression (samtidigt som samhället fortsatte att sparka på mig). Övrig tid gick åt till att studera termin 4 på läkarprogrammet samt till att skapa ordboksartiklar. Under hösten skapade jag 925 nya artiklar, varav drygt 420 om medicin. Det senaste 1,5 åren har jag sålunda skapat över 3 225 nya artiklar, varav över 1 300 om medicin (se även artikel 369).

Träffa klassen, del 3

I går var det så dags för händelsen jag varit rädd för hela veckan.

Att träffa en klass på hundra personer i vilken de flesta bryr sig lika mycket om mig som de bryr sig om vädret i Haparanda medan majoriteten av resten tycker direkt illa om mig (trots att jag aldrig velat dem något ont) kändes väldigt skrämmande.

Att folk inte bryr sig om en kan man väl i och för sig leva med i de flesta fall, men när man befinner sig väldigt långt nere vill man gärna ha stöd. Tråkigast känns det emellertid att många som jag tidigare haft en del kontakt med nu ignorerar mig helt.

Jag satt på skrivningen i tjugo–trettio minuter, men kunde inte alls koncentrera mig, eftersom jag bara kunde tänka på alla som satt runt mig. Jag avbröt därför skrivningen och gick hem.

Det blev första tentan jag missat på Läkarprogrammet.

Träffa klassen, del 2

Jag är mycket nervös inför fredagen. De senaste dagarna har jag sovit dåligt, haft dålig aptit och drabbats av (i och för sig måttliga) panikattacker. För att få lite annat att tänka på – och få i mig mat – har jag ätit på min favoritrestaurang de senaste kvällarna.

På vägen hem från restaurangen i dag kom en klasskamrat och cyklade förbi mig. Hon låtsades inte om mig, trots att vi haft relativt mycket kontakt tidigare, trots att hon vet att jag mår mycket dåligt nu, och trots att vi inte setts på ett par månader eller så.

Att de bara cyklar förbi mig är i och för sig det normala (noll undantag hittills), så jag borde inte bli förvånad. Men jag blir lika ledsen varje gång.

Hon var tvungen att stanna för rödljus några meter framför mig, och hade det inte slagit om direkt så hade jag hunnit ikapp henne. Det hade blivit lite awkward. Jag är dock väldigt nyfiken på vad hon hade sagt, om hon ens hade låtsas om mig då.

Jag har inget emot någon i klassen, vill alla väl, och har aldrig gjort någon något. Vad klassen har emot mig vet jag inte ens. Eftersom de inte vill prata med mig får jag inte reda på det.

Träffa klassen

På fredag är jag tvungen att träffa klassen (p.g.a. examination). Det blir första gången jag träffar klassen sedan jag blev straffad av universitetet, och det känns väldigt obehagligt.

Efter den ganska omfattande negativa särbehandlingen jag blev utsatt för av universitetet under hösten känner jag mig som en andra klassens människa, betydligt mindre värd än de andra i klassen. Nu känns det bara väldigt jobbigt att behöva träffa dem.

Jag har alltid haft dåligt självförtroende och varit mobbad och utanför, och jag antar att de har bidragit till att jag i dag är så pass känslig som jag är. Och den negativa särbehandlingen var onekligen ganska omfattande. Jag känner att jag blivit behandlad som en person som begått ett hemskt brott: behandlingen har ”gått rätt till” enligt alla lagar, regler och sociala normer, men bemötandet har saknat all form av empati och lyhördhet för mina känslor, tankar och behov.

Jag mådde fruktansvärt dåligt under hösten, och hade behövt stöd. I stället blev jag straffad av universitetet, medan majoriteten i klassen tyst såg på1. Vi människor borde vara bättre på att ta hand om varandra. Vi borde vara snälla mot varandra, och stötta varandra.

Jag hoppas fortfarande att universitetet kommer att ta tillbaka alla åtgärder och ge mig en offentlig ursäkt, men jag tror inte på det. I stället tror jag att de kommer att straffa mig ännu hårdare. Vi får se.

1 Åtminstone vad jag känner till. Jag skulle dock bli väldigt glad om jag blev motbevisad här. Det är förstås möjligt att flera i klassen protesterade, bara det att jag inte känner till det. Men jag tvivlar på det.


Jag träffade många läkare under hösten. Dessa var sinsemellan mycket olika. Det är i själva verket slående hur olika de var både vad gäller patientbemötandet och vad gäller resonemangen kring behandling. Det som en av läkarna tyckte var den självklara lösningen i mitt fall, såg en annan läkare inte alls poängen med.

När det gäller bemötandet har det slagit mig att läkarna – om än mycket grovt – kan delas in i tre olika grupper:

Det är antagligen uppenbart att jag föredrar den första typen av överläkare. Åtminstone som patient själv tyckte jag mycket bättre om de läkarna, och det förefaller rimligt att det rent av finns samhällsekonomiska vinster med gott patientbemötande.

Om en läkares arbete brukar man ju säga, att läkaren ibland skall bota, ofta lindra, alltid trösta. En del läkare förefaller ha glömt bort det. Själva samtalet mellan läkare och patient är en mycket viktig del i behandlingen. (Ibland är samtalet hela behandlingen.)

Teori eller hypotes?

Inom matematiken är en ”teori” en välpaketerad samling definitioner och satser, något man kan skriva en lärobok om. Allt i en sådan teori är sålunda sant, antingen per definition eller eftersom bevis finns (det ingår i definitionen av ”sats”). Exempel på matematiska teorier är ”kaosteorin”, ”transformteorin” och ”integrationsteorin”, eller ”teorin för abelska grupper”, ”teorin för glatta mångfalder” och ”teorin för analytiska funktioner”.

Inom naturvetenskapen används ordet ”teori” för att beteckna ett väldefinierat område inom vetenskapen, vilket innehåller observationer om naturen som infogats i tillhörande (t.ex. matematiska) modeller, och dessa modeller har mycket stort experimentellt stöd i den meningen att det råder mycket lite tvivel om att modellerna beskriver verkligenheten på ett lämpligt sätt. Exempel på teorier av den här typen är den speciella relativitetsteorin och Darwins evolutionsteori. Det finns inga naturvetare som tvivlar på att dessa teorier i all väsentlighet stämmer.

Ett enskilt faktapåstående, som antingen är sant eller falskt, kallas inom vetenskapen för en ”hypotes”. När man talar om en hypotes vet man inte om den är sann eller falsk – även om det i allmänhet finns någon som misstänker att hypotesen är sann eller åtminstone är nyfiken på hur det ligger till med saken –, och just insikten om påståendets natur (att det är en hypotes) är en viktig, central, kunskap.

Ett känt exempel på en hypotes är hygienhypotesen (”det faktum att incidensen av allergier ökar i västvärlden beror på ökad renlighet”). Varje gång man själv misstänker att något i världen (t.ex. inom vetenskapen) fungerar på ett visst sätt, men inte själv vet om det är sant eller inte, har man en hypotes i huvudet. Läser man en tjock lärobok i medicin stöter man förmodligen på otaliga hypoteser.

Språkbruket är emellertid problematiskt, eftersom ordet ”teori” också har en vardaglig betydelse, vilken sammanfaller med vetenskapens ”hypotes”. (”En teori är att …”) Detta leder sällan till några större missförstånd, men det vetenskapliga språket blir aningen mer invecklat ifall vetenskapliga författare också använder den vardagliga betydelsen av ordet.

Tvetydigheten kan dessutom leda till tråkiga ekvivokationer bland allmänheten, t.ex. ”evolutionsteorin måste inte vara sann – forskarna själva erkänner ju att det bara är en ’teori’!”.

Som naturvetare har man därför, anser jag, ett ansvar att vara noggrann med språket, och inte använda ordet ”teori” när man menar ”hypotes”. Dels blir vetenskapliga texter lättare att läsa om språkbruket är entydigt, dels matar man inte allmänhetens missuppfattning att en vetenskaplig ”teori” bara är en simpel gissning.

Ett par felaktiga semikolon i Läkartidningen

I Läkartidningen, nummer 49–50 2016, hittade jag två felaktiga semikolon. Först på sidan 2238:

I psykiatriklassifikationen DSM-5 har forskningskriterier inkluderats för en ny diagnos; icke-suicidalt självskadebeteende.

Sedan på sidan 2241:

Alla tre har i några avseenden extrema personlighetsdrag; osjälvständighet, impulsivitet respektive misstrogenhet.

I båda dessa fall är det uppenbart att kolon måste användas i stället. För det första är, i båda fallen, texterna efter semikolonet inte fullständiga huvudsatser (så semikolon kan inte användas här), och för det andra är texterna efter tecknet precis det som man tänker på före tecknet (”en ny diagnos” respektive ”extrema personlighetsdrag”), varför vi behöver den framåtpekande funktionen hos ett vanligt kolon. Texterna måste sålunda skrivas

I psykiatriklassifikationen DSM-5 har forskningskriterier inkluderats för en ny diagnos: icke-suicidalt självskadebeteende.


Alla tre har i några avseenden extrema personlighetsdrag: osjälvständighet, impulsivitet respektive misstrogenhet.

För mer information, se kampanjen www.semikolon.info som jag startade häromåret.

Ny version av Ändlös längtan

Jag har uppdaterat och utökat min självbiografiska bok Ändlös längtan. Sprid boken till alla du känner och så många andra som möjligt.

Nya besked och ny sjukhusvistelse

Bakgrund: 385, 387, 390, 393, 394, 395 och 396.

I torsdags var det så dags för mötet med läkarprogrammets ledning.

På mötet framkom egentligen inte något nytt. Universitetets ledning fortsätter sin utredning, och innan den är klar får jag inte komma på några gruppträffar. Dessutom meddelade programledningen att det kan komma att bli svårt för mig att i praktiken slutföra studierna på läkarprogrammet, eftersom jag kanske inte kommer att kunna få göra den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU:n) eftersom regionen inte betraktar mig som lämplig, sedan den fått (vinklad) information från läkarprogrammets ledning om händelserna.

Det senare tog jag väldigt hårt.

Det enda jag gjort är att jag under kraftig depression och ångest ropat på hjälp för min ensamhet och mitt upplevda utanförskap. Jag har aldrig någonsin haft en egoistisk eller elak avsikt, och var i brevet mycket noggrann med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt, med att inte peka ut någon (vare sig som mottagare eller ej) och med att ingen skulle behöva känna sig tvungen att hjälpa mig. De allra flesta mottagarna av brevet kände mig sedan tidigare, vilket borde ha motverkat en ändå kvarvarande skrämmande effekt. Förhoppningen var att några i klassen skulle göra lite var för mig (t.ex. låta mig äta lunch med dem), vilket skulle göra en extremt stor skillnad för mig, som levt i ofrivillig ensamhet i över 20 år.

Etik, moral och empati har alltid varit extremt viktigt för mig, och jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över det här, och ansträngde mig för att undvika det.

Jag tror också att jag skulle passa mycket bra som läkare. Jag har mycket lätt för medicinsk vetenskap (har större delen av studietiden tyckt att tempot varit för lågt och kunskapskraven för låga) och känner en genuin önskan om att hjälpa människor. All patientkontakt jag haft under termin 2, 3 och 4 har gått mycket bra. (Minst en student lär ha sagt att hon tyckte att jag var bäst på patientbemötande och samtalskonst i gruppen.)

Och det är fullkomligt självklart att jag aldrig någonsin skulle göra något oetiskt eller ens okonventionellt med egen vinning som mål (som brevet) i rollen som läkare. De nervbanorna finns inte ens i hjärnan på mig (och jag är fullt medveten om att brevet var ”okonventionellt” – det skrev jag ju till och med i brevet!).

Att då bli utestängd från utbildningen på grund av ett icke illa menat och milt formulerat rop på hjälp till klasskamraterna kändes fruktansvärt. Dessutom visste jag att jag inte skulle orka med en omsadling till, eller orka leva med det här i bagaget.

På vägen hem från mötet kom jag på idén att jag skulle ta ett tjugotal av varje medicinsort jag hade hemma, och sedan nästan direkt ringa 112, dels för att få något annat att tänka på än den outhärdliga smärtan jag kände över VFU-historien, dels för att visa programledningen att jag faktiskt mår dåligt ”på riktigt” av det här. Någon förståelse eller empati hade de nämligen inte visat tidigare.

Jag hade dock en läkartid nästan direkt efter mötet med programledningen. Jag funderade på om jag skulle skippa den och i stället gå hem och ta tabletterna, men till slut landade jag i att gå till läkaren. Han såg sedan till att jag återigen blev inlagd på avdelning 38, och jag blev utskriven först i dag (måndag).

Det är lite läskigt att vara hemma igen, men nu har jag i alla fall inget möte med universitetet att ”se fram emot”, så förmodligen kommer jag inte att bli inlagd igen den närmsta tiden.


En arm med ett patientband kring handleden.

Jag har fortfarande på mig patientbandet jag fick på avdelning 38. Det påminner mig om den relativa tryggheten på avdelningen.

Terminsledningens beslut och sjukhusvistelse

Det har framgått av de senaste notiserna att jag tog terminsledningens beslut väldigt hårt. När jag fick beskedet drabbades jag av ångest och fick åka till akutpsyk nästan tre kvällar i rad (en gång med ambulans, två gånger med polisen). Till slut kunde jag varken äta eller sova, och den 29 november blev jag inlagd på sjukhuset.

Det går nästan inte att beskriva hur sviken, ledsen, rädd och arg jag kände mig. Att förbjuda mig att komma på gruppmöten, inklusive viktiga laborativa moment, var det näst värsta terminsledningen kunde ha gjort för mig.

I och för sig fick och får jag komma på föreläsningar, men det klarar jag inte av. Jag skulle inte klara av att se klasskamraterna i ögonen. Jag har ju alltid lidit mycket av känslor av utanförskap och av mindervärdeskomplex, och att då t.ex. gå på en föreläsning före en s.k. basgrupp och veta att precis alla utom jag sedan skulle få gå på den senare aktiviteten skulle vara för tungt för mig. Därför missar jag nu dessutom en lång rad förhållandevis viktiga föreläsningar, vilket gör det extra jobbigt för mig.

Till viss del handlar min reaktion antagligen om att situationen river upp sår från sista året på gymnasiet, där, som bekant, en väldigt liknande situation uppstod.

I en perfekt värld hade terminsledningen frågat mig hur jag såg på saken, hur jag mådde, och vad jag ville, och sedan gjort en samlad bedömning av situationen. Beslutet borde ha varit en kompromiss där mina önskemål åtminstone hade haft någon betydelse.

I dag blev jag utskriven från sjukhuset. Eftersom tiden läker alla sår antar jag att jag mår lite bättre nu än förut, men jag känner mig ändå orolig och nedstämd, och blir ledsen och rädd bara jag tänker på terminsledningens beslut eller på klassen. På ett sätt hade jag nog velat stanna kvar på sjukhuset, eftersom det trots allt är en viss trygghet att vara ”inlåst” där, bli omhändertagen av personalen och få vara med medpatienterna. Hemma är jag ensam.

PS. Jag hoppas fortfarande på att terminsledningen skall låta mig komma tillbaka, eller åtminstone gå mig till mötes till viss del, men jag är inte optimistisk. Jag har trots allt inte gjort något olagligt eller någonsin haft några onda eller själviska avsikter.

Uppdatering (2016-12-05 16:04:47): Borde kanske ha stannat på sjukhuset (det var inte min idé att jag skulle därifrån), för nu känner jag mig väldigt orolig och rädd. Jag har möte med läkarprogrammets ledning på torsdag, och är mycket orolig för vad de kommer att säga.

Hoppar av läkarutbildningen


Jag vill bara meddela att jag inte får komma tillbaka enligt terminsledningen. Det tar mig så hårt att jag inte orkar leva längre, än mindre studera. Jag väljer därför att hoppa av läkarutbildningen.

Jag förstår inte riktigt vad ni har emot mig.

Jag har aldrig i hela mitt liv velat skada någon annan människa på något sätt, och etik och empati är extremt viktigt för mig. Ser jag att någon mår dåligt så lägger jag direkt 100 % fokus på henne. Jag skulle aldrig någonsin medvetet skada någon annan person.

Men uppenbarligen finns det folk som tror det.

Jag ville bara få komma tillbaka. Hade jag fått komma tillbaka hade jag inte gjort några nya försök att skaffa vänner.

Vänner är dock något jag alltid saknat. Tyvärr så är min hjärna lite speciell. Det är bara kvinnliga (jämnåriga) personer jag kan tänka mig att ha som vänner. När jag är med sådana händer det otroligt mycket i hjärnan på mig. Jag känner trygghet, glädje, gemenskap, ... . Sådant man ska känna med vänner. Att vara med män ger absolut ingenting. Så har det varit hela livet.

Jag tror helt enkelt att folk har fördomar och tror att en person som känner så per automatik är våldbrottsling. Så är det inte.

Försök gärna att tänka er in i min situation. Hur hade ni mått och känt?

Jag önskar er allt gott i livet.

Och jag hoppas att ni, om ni i framtiden träffar personer med neuropsykiatriska varianter, hanterar dem på ett annat sätt.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Brev till ledningen

Skickade följande brev till terminsledningen:


Sedan ni fattade beslutet att jag inte får komma på schemalagda aktiviteter längre har jag mått mycket sämre. Jag känner mig nu konstant ledsen och rädd och kan inte sova eller äta. Jag har åkt in och ut från akutpsyk tre–fyra gånger. Ni sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned.

Personer med Aspergers syndrom behöver extra förståelse och hänsyn av omgivningen, inte straff. Straff leder bara i en enda riktning, och det är motsatsen till den riktning som läkare skall arbeta mot hos sina patienter.

Jag orkar inte leva så många dagar till så här.

Snälla: låt mig komma tillbaka!

Jag kommer förmodligen inte att klara av terminen som det är nu. Jag behöver få komma tillbaka. En person som lider av extrem ensamhet mår inte bättre av att inte längre få träffa sin klass.

Jag lovar på heder och samvete att inte ställa till med något alls om jag får komma tillbaka!

(PS. En överläkare i psykiatri jag träffade häromdagen trodde att ert agerande berodde på okunskap och osäkerhet. Låt inte sådant styra.)

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Ett nödrop

Skickade just följande meddelande till hela klassen:


Jag vill absolut komma tillbaka till klassen så fort som bara möjligt.

Sedan jag fick beskedet att jag inte får komma till gruppmöten har jag mått mycket sämre. Jag har åkt in och ut på akutpsyk flera gånger och känner mig nu konstant rädd, ledsen och arg. Så illa var det inte förut.

Snälla, hjälp mig!

Jag lovar att inte göra något dumt om jag får komma tillbaka!

(PS. En överläkare i psykiatri som jag träffade i går tyckte att terminsledningen agerade fel.)

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Nu skall jag ta den enda medicinen som fungerar. Jag kan inte nås på telefon resten av dagen.

Uppdatering (2016-11-28 23:03:59):

När jag kom fram till baren beställde jag en drink, som jag tvingade i mig. Nästa drink lyckades jag dock inte få ned. Det gick bara inte, det smakade för illa. Kanske sade kroppen ifrån. Jag uppnådde alltså inte någon nämnvärd plasmakoncentration av etanol och dess metaboliter.

Det var inte kul, för jag hade som bekant en hemsk kväll, och hade hoppats att spriten skulle hjälpa. Men helt plötsligt kom en ur personalen på stället fram till mig och började prata med mig. Hon var empatisk, och stannade hos mig tills hon behövdes i kassan.

När hon gått ringde polisen, och vi kom överens om att de skulle köra mig till akutpsyk (igen). Jag gick därför till kassan för att betala. Det var då samma kvinna i kassan som jag tidigare hade pratat med. När jag betalat frågade jag faktiskt om jag kunde få en kram av henne, och hon svarade ”ja”. Jag undrade om jag hörde rätt, men sedan gick hon ut framför bardisken och jag fick en stor och ganska lång kram av henne.

Det var helt osannolikt och underbart.

Några minuter senare kom polisen och körde mig till sjukhuset. I väntrummet märkte jag dock att jag kände mig väldigt lycklig, nästan oförskämt lycklig, överlycklig. Det var länge sedan jag mådde så här bra. Allt var ljust i livet. Inte minsta tendens till nedstämdhet, oro eller ångest, tvärtom: jag var väldigt glad och uppåt. Jag fick till och med anstränga mig för att inte se för glad ut med tanke på de andra patienterna i väntrummet (som verkligen inte såg glada ut).

Efter en förvånansvärt kort väntetid, kanske bara någon timma (annars kan det bli över åtta timmar) fick jag träffa läkaren. Det kändes dumt eftersom jag mådde hur bra som helst och egentligen inte hade något alls att prata om. Efter en lite ovanlig läkarträff gick jag hem. Jag funderade på att gå förbi baren och tacka den kvinnliga bartendern för det hon gjorde, men beslutade mig för att inte göra det: hon hade kanske uppfattat det som konstigt.

Jag mår fortfarande bra.

Jag blev själv förvånad över effektens storlek. Att kramande (med intracirkulära personer) är det bästa jag vet, och att effekten av det i mitt fall är bättre än den hos nästan all psykofarmaka, visste jag i och för sig, men kanske inte att effekten kunde bli fullt så stor.

Kanske handlade det om kontrasten. De senaste veckorna har allt bara gått nedåt för mig, och allt har blivit mörkare och mörkare. Varje rop på hjälp har antingen ignorerats eller resulterat i att jag straffats än hårdare. Att sedan helt oväntat få det bästa jag vet i hela världen utgjorde onekligen en stor kontrast.

Jag är lycklig!

Nu, åtminstone: jag har själv ingen aning om hur länge det kommer att hålla i sig. Men även om det inte håller i sig särskilt många dagar så var det ändå en underbar upplevelse och en mycket välbehövlig paus.

Uppdatering (2016-11-29 11:50:25):

Tyvärr har större delen av den positiva effekten från igår avtagit. Nu känner jag mig återigen ledsen och rädd och har svårt att sova och äta. Det stora problemet är att jag känner mig så sviken av klassen och terminsledningen. Att inte låta mig komma var det grymmaste de kunde göra mot mig. Terminsledningen sparkar verkligen på en som redan (sedan länge) ligger ned.

Etik: överraskningens terapi

Det finns många människor som mår väldigt dåligt. Självklart är det varje medmänniskas ansvar att på bästa möjliga sätt hjälpa dessa. I många fall försvåras situationen emellertid av att den olyckliga uppfattas som ”svår”, och då gäller det att vara smart. Man kan inte agera instinktivt och primitivt, för då kan det bli värre både för den olyckliga och för en själv. I stället måste man tänka ut åtgärder som faktiskt i praktiken är konstruktiva för samtliga inblandade individer.

Speciellt svårt blir det när två parter är i konflikt med varandra. Då är det lätt hänt att de turas om att straffa varandra, och varje gång blir konflikten än mer infekterad och handlingarna än vidrigare. Inte sällan föreligger i sådana konflikter en tydlig asymmetri: den ena parten är i någon mening starkare än den andra, som snarare bör beskrivas som ensam, olycklig och ”svår”. En lösning som jag verkligen tror på i sådana situationer, är att den ena parten, rimligtvis den starka, bryter den nedåtgående spiralen genom att överraska sin motpart, den ”svåra”, genom att göra något riktigt gott för henne.

Det gäller då att överraska stort. Det duger antagligen inte med någon liten standardöverraskning som en chokladask, utan det gäller att anpassa gåvan till motparten. Hitta hennes ömma punkt, och försök att ge henne det hon allra mest vill ha, det hon allra mest skulle bli glad över att få. En sådan överraskning kan utgöra en vändning åt det bättre för båda parterna. Kanske är det en av få saker som faktiskt fungerar i praktiken.

Jag tänker på flera exempel från mitt eget liv när jag pratar om den här metoden. I samtliga fall har den ovan nämnda asymmetrin funnits. Ett av fallen är mitt eget, och det är uppenbart vad för överraskning jag skulle vilja ha (kramar från intracirkulära kvinnor, eller i andra hand en miljon kronor, vilket torde vara enklare att ordna i praktiken). I andra fall har jag som utomstående sett en konflikt mellan två parter, och då föreslagit den här lösningen. I dessa fall valde de ”starka” parterna att inte implementera idén, och de smärtsamma konflikterna fortsatte förstås flera år efteråt.

I ett fall var jag inblandad i en dylik konflikt och tillhörde den starka parten själv (även om det var på gränsen). Jag försökte då att bryta med en stor överraskning. Tyvärr orsakade detta ingen förbättring alls hos den ”svåra” parten, vilket gjorde mig otroligt besviken. Detta var dock helt mitt eget fel, för det är extremt viktigt att man som stark part i en sådan situation inte förväntar sig att lösningen skall fungera.

Om metoden fungerar så är det underbart. Om inte skall man som stark part ändå vara nöjd med att man gjort något riktigt gott, även om det inte fungerade just den gången. Man kan absolut pröva igen vid ett senare tillfälle. Man lever bara en gång, och det gäller då att vara en så god människa man bara kan. Både för andras skull, och för sin egen.

Ännu längre nedåt, del 2

Jag känner mig så otroligt ledsen och sviken av klassen att jag inte tror att jag orkar fortsätta på läkarprogrammet.

Ännu längre nedåt

När ångesten blev för stor förra veckan skrev jag ett brev till 22 av personerna i klassen, i vilket jag förklarade att jag mådde väldigt dåligt och kände mig utanför, nästan utfryst, i klassen. Jag förklarade att jag saknade vänner, och av någon konstig neurologisk anledning nästan bara är intresserad av kvinnliga sådana. Jag förklarade också att jag saknade fysisk närhet i form av t.ex. kramande, klapp på axeln o.s.v., d.v.s. sådant som vanliga vänner mycket ofta håller på med. Förhoppningen var förstås att klassen skulle ”släppa in” mig mer.

Jag var dock mycket, mycket noga i brevet med att betona att jag skickade det till många personer, så att ingen skulle behöva känna sig tvingad att ”bry sig om” mig. Jag skrev att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det här. Jag bara hoppades att någon eller några skulle vilja släppa in mig, eller ge mig en kram i korridoren då och då (som andra i klassen gör).

Det gick otroligt bra. Dagen efter sade nästan alla ”hej” till mig, och jag fick kram av fem personer! Personer i klassen började också fråga ifall jag ville äta lunch med dem på lunchrasterna, gå med på fritidsaktiviteter o.s.v. Nu, en dryg vecka senare, känner jag mig som en ny, mycket lyckligare människa.

Nej, jag skojade. ”Han där uppe” skulle aldrig låta det gå så bra för mig. I själva verket reagerade nästan ingen på brevet. Folk i klassen gick förbi mig utan att ens titta på mig. Jag fick en (1) positiv reaktion – så lite godhet finns det i världen – men det var allt.

I går ville terminsledningen träffa mig. Den ansvarige förklarade att jag inte längre var välkommen att delta i gruppaktiviteter, med hänsyn för de andra i klassen. Jag känner mig otroligt ledsen och sviken (igen) av samhället, klassen, ledningen. Förra veckan trodde jag inte att jag kunde må så mycket sämre än vad jag gjorde då – nu vet jag att jag hade fel. Kände jag mig ensam förra veckan så vet jag inte riktigt vad jag känner nu, när hela det sociala sammanhanget tas ifrån mig.

Det blev en hel del E och A (etanol och akutpsyk) för mig i går.

Med tanke på att jag lidit något enormt i tjugo års tid, har en läkarsatt neuropsykiatrisk diagnos, lider av depression och ångest, och har väldigt litet socialt skyddsnät, tycker jag att terminsledningen sparkar på en som redan (sedan länge) ligger ned. Men samtidigt förstår jag varför de gör som de gör: mitt brev var inte ”politiskt korrekt”. Utilitarism och medmänsklighet har inte en chans mot samhällets invanda normer. Det enda jag kan säga med säkerhet, emellertid, är att om den terminsansvarige själv hade levt mitt liv, så hade han antingen agerat likadant (fast kanske mindre omtänksamt – kom ihåg att jag var extremt försiktig i mina formuleringar i brevet) eller varit död vid det här laget.

Egentligen borde jag kanske tycka synd om personer med makt, men utan kunskap.

Jag drömmer verkligen om en värld där människor bryr sig om varandra, och försöker hjälpa de som har de svårt. Om jag tar mig ur den här krisen levande, skall jag definitivt arbeta för en sådan värld. Till en början kommer jag att utöka mina månatliga bidrag till Amnesty, men det är bara början. Kommer jag ur det här så vill jag verkligen kämpa för alla som är ensamma och missförstådda.

En sak jag verkligen tror på är ärlighet och principen att man alltid skall göra det rätta, det som är bäst inte bara för en själv, utan för alla inblandade individer. Med den grundinställningen ser jag inget hinder mot att jag rent av publicerar brevet jag skrev, så får du som läsare själv ta ställning till rimligheten i påföljden. Du kan läsa brevet här.

Uppdatering (2016-12-07 00:07:06): Jag har fått mycket kritik för brevet. Här kan du läsa kritiken, och mina svar:


Det påstås ibland att den omfattande förskrivningen av psykofarmaka är resultatet av korrupta läkemedelsföretags framgångar och att patienterna egentligen inte behöver all medicin. Det är så klart en överdrift.

Snarare är förskrivningen ett resultat av lyckliga människors önskan att inte behöva bry sig om de som mår dåligt i deras omgivning. Lyckliga människor vill leva sina liv, med sina lyckliga vänner, i fred, utan att behöva anpassa sig i sitt beteende, eller rent av göra insatser, för de som mår dåligt. De skulle helst låsa in de ledsna och förtvivlade i garderoben och sedan låtsas som att de inte finns; de gnälliga skall varken synas eller höras.

Det är en rent av en oskriven men helig regel att en person inte skall behöva anpassa sig en millimeter på grund av en främmande människas behov. Alltså hänvisas stackaren till sjukvården, proppas full med psykofarmaka, och lämnas sedan ensam. Om han sedan fortsätter att klaga blir straffet än större.

Mental ohälsa syns inte på utsidan

Den här artikeln innehåller en bild av medicinsk karaktär som kan uppfattas som mycket obehaglig.

Klicka här för att läsa artikeln MED bilden.

Klicka här för att läsa artikeln UTAN bilden.


Som nämnt tycker jag det är fruktansvärt jobbigt att vistas i klassen. Överallt ser jag personer som har vänner, är med varandra mellan de schemalagda momenten, pratar med varandra, kramar om varandra, tar på varandra. Är det någon som har det lite jobbigt får hon en extra smekning på armen. Att jag mår dåligt är det ingen som bryr sig om. Jag har tur om någon ens säger ”hej” till mig. Det är tortyr att åstunda (kvinnlig) vänskap och närhet så innerligt som jag gör, men inte få ta del av det.

Den här veckan har jag försökt lösa det genom att ta ett lugnande medel innan jag träffar klassen, och sedan sätta mig längst framme i föreläsningssalen, så att jag inte ser klassen. Tyvärr hör jag dem, dock. När föreläsningen är slut skyndar jag mig ut ur salen och försöker att inte titta på någon.

I dag tyckte jag emellertid inte att medicinen hade samma effekt som den hade när jag började med den. Kanske får jag dubbla dosen.

Etik: Empatibristen

Det svenska samhället präglas av en mycket plågsam brist på empati och civilkurage. När någon behöver hjälp, finns det ingen som erbjuder det. Alla anser då att det inte är deras ”fel” att personen behöver hjälp och att det inte är deras ansvar att göra en insats. Eftersom alla tycker så, gör ingen något. Den som behöver hjälp lämnas ensam, år ut och år in. Livet blir ett tröstlöst fängelse.

Visst är nästan alla svenskar trevliga på ytan och de förefaller vid en första anblick vara empatiska och givmilda. Men de ageranden som ligger bakom det intrycket är genomgående sådana som kräver minimalt med ansträngning för den enskilda individen, som snarare gör det för sin egen skull. (Fundera en stund på det!) Så fort någon behöver hjälp som kräver en icke-trivial och lätt ansträngande insats från en medmänniska, så spricker fasaden: ingen vill göra något (utom möjligtvis att hänvisa till sjukvården eller annan offentlig institution, som dock inte kan utföra mirakel).

I en sådan värld finns det bara två saker att göra:

Riktning: Nedåt

Som framgår av min bok Ändlös längtan har jag haft (stora) problem med den mentala hälsan de senaste 20 åren. På senare tid har den påtvingade omsadlingen lett till stora psykologiska och sociala svårigheter utöver den ekonomiska krisen som den medförde.

Det har blivit speciellt illa de senaste veckorna.

Det största problemet (för närvarande) är att det är riktigt jobbigt för mig att vistas i min klass (på läkarprogrammet). Vart jag än tittar ser jag en massa personer som pratar med varandra, skojar, ler och skrattar, tar på varandra, kramas. Som bekant (från t.ex. min bok) river det här upp ett enormt sår hos mig. Jag vill också ha vänner att vara med och krama.

För att göra det ännu värre har ämnet den senaste veckan varit STI:er, och då blir det en del konstanterande av det faktum att ungdomar (som de i klassen) är de som har flest sexuella partners. I samband med en föreläsning delades det därför ut kondomer i klassen. Allt det här är som ett extremt hårt slag i magen för mig.

För att göra det extra illa har jag sett en stor affisch på campus, med texten ”Ligga ikväll?”. Affischen riktar sig till studenter och propagerar för säkert sex (antar jag). Jag drabbas av en ångestkänsla varje gång jag får syn på den. Medan jag själv har varit sjuk i över tjugo år på grund av ensamhet, så är tydligen det här med vänskap och närhet något som ”alla andra” får i överflöd, varje dag. Det känns inte lätt.

Svårast har det faktiskt varit att gå hem på eftermiddagarna. För jag vet ju att så länge jag är på campus, så finns det alltid en chans att ett mirakel inträffar, att någon kommer fram till mig och vill prata med mig (sannolikhet < 0.1 % per dag), men hemma är jag i princip garanterad att ingenting alls händer. Därför har jag den senaste tiden dragit mig från att gå hem, genom att gå runt i korridorerna en längre tid innan jag slutligen lämnar campus.

I måndags kväll blev ångesten för stor efter att jag hade gått hem, och jag prövade att dränka den med sprit. Jag gick alltså till närmsta pub och beställde ett antal drinkar efter varandra. Nu vore det politiskt korrekt av mig att säga att ingenting blev bättre av spriten, men faktiskt försvann ångesten helt och ersattes av en tämligen varm och omfamnande känsla.

Efter någon eller ett par timmar på puben gick jag iväg i riktning mot campus, eftersom jag inte ville hem, och jag hade ändå föreläsning inom 12 timmar. Det är nästan obegripligt, men från att ha varit vid Trädgårdsföreningen lyckades jag gå vilse, och kom inte fram till Medicinska fakultetens campus förrän ett par timmar senare. Jag upptäckte då att jag inte kom in med mitt studentkort den tiden (natt), så jag lade mig och försökte sova utanför entrén.

Även om jag fick skydd mot duggrenget så var det inte särdeles bekvämt och jag kunde inte somna. Dels var det lite för kyligt, dels hade jag entréns strålkastare riktad mot mig. Efter ett par timmar började jag därför bege mig hemåt, en ganska anständig promenad.

Väl hemma försökte jag återigen somna in, men då hade ångesten kommit tillbaka. Jag gick därför tidigt på morgonen tillbaka till campus (och då kom jag förstås in med mitt kort). Sedan promenerade jag i korridorerna i flera timmar tills det var dags för föreläsning.

På tisdagseftermiddagen var det ånyo dags att gå hem från campus. Som vanligt ville jag inte det, och kände att ångesten inte var långt borta. Det slutade med att jag lades in på psykiatriska avdelningen på sjukhuset.

Jag sov över på avdelningen (alltså: som patient) och fick dagen efter träffa en överläkare i psykiatri, som skrev ut mig och ville fundera över fallet tills på fredag, då vi träffades igen.

Nu har escitalopramoxalatet i mitt medicinskåp fått sällskap (fan, alla får kamrater förutom jag) av ett par nya preparat, och själv skall jag få träffa en psykolog.

Det räcker kanske, kanske inte.

Jag har nu snart 30 års erfarenhet av den här världen, och om jag skall sammanfatta den med ett enda ord så blir det ”empatilös”. Och empatilöshet är något jag föraktar. I bästa fall är det något jag i framtiden skulle kunna arbeta emot.


En tavla hänger på väggen. Till höger om tavlan syns delar av ett inomhusträd. Tavlan är ett diplom med titeln "Y-sektionens lärarpris 2014 tilldelas Andreas Rejbrand" och texten "För att alltid finnas tillgänglig till att besvara studenternas frågor med tålamod, glädje och dedikation samt att genom en stor repertoar av alternativa förklaringsmodeller lyckas förmedla det vackra och intressanta i matematiken och ta undervisningen till nya nivåer." Diplomet är daterat den 2 april 2014. (Jag har alltid uppskattat att motiveringen inte skrevs en dag tidigare.)

Det kan vara bättre att ha hittat sin plats i världen och sedan ha förlorat den, än att aldrig ha hittat den.

Etik: Vem är blind?

Det sägs att förtvivlade personer som vill ta sitt eget liv inte är förmögna att se tillvaron med klara ögon.

Så kan det vara ibland.

Men jag undrar om det inte oftare är de likgiltiga och de lyckliga som upptagna av vardagens trivialiteteter, förblindade av samhällets oskrivna (och ytterst omotiverade) normer och guidade av den evolutionärt betingade egoismen, inte förmår ta till sig lidandet i världen, ens om det utspelar sig mitt framför näsorna på dem.

I varje fall gör de inget åt det.

Etik: Cirkeln

För länge sedan, när jag var barn, hade jag en fantasi:

Om någon människa mådde dåligt eller hade ett stort problem i sitt liv, så samlades den människan och alla personer som känner henne i en (tillräckligt stor) sal. De satte sig i en stor cirkel på stolar riktade mot cirkelns medelpunkt, så att alla kunde se alla. Sedan tog man upp problemet, och började fundera på och diskutera hur det skulle kunna lösas. Så träffades man en eller två gånger per vecka, ända tills problemet var löst, och människan kunde bli lycklig igen. Medmänniskorna gav inte upp förrän dess.

Så fungerar emellertid inte världen. I verkligheten är en människas problem inte hennes medmänniskors problem. Folk i hennes närhet väljer att inte engagera sig i problemet, utan förblir passiva åskådare medan decennierna passerar, tills människan dör eller problemet försvinner av sig självt, vad som nu inträffar först.

Allt var bara en barnslig fantasi.

Månadens New York-bild (oktober 2016)

Det myllrar av liv intill Times Square (bild tagen norr om Times Square, vy söderut).

Det myllrar av liv intill Times Square (bild tagen norr om Times Square, vy söderut). Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Blanda inte ihop beta med tyska dubbel-s:et!

Följande tre ord hittade jag under veckan i (1) en text som används av läkarprogrammet i Linköping, (2) en text i FASS och (3) en artikel i Läkartidningen #38 2016 (sidan 1529):

  • ß-cellerna
  • ß-receptorblockerare
  • ß-amyloid

Inget av dessa begrepp existerar. Tecknet ß är det tyska dubbel-s:et, rent tekniskt rör det sig om Unicode-tecknet U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S. De tre texterna handlar sålunda om ”dubbel-s-cellerna”, en blockerare för ”dubbel-s-receptorerna” respektive peptiden ”dubbel-s-amyloid”.

Problemet är en klassiker: författaren av den digitala texten blandar ihop den latinska bokstaven ß (tyskt dubbel-s, U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S) med den grekiska bokstaven β (beta, U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA):

  • β-cellerna
  • β-receptorblockerare
  • β-amyloid

Det här felet är tyvärr väldigt vanligt, trots att det är lika fel som att skriva ”drevlåda” i stället för ”brevlåda”.

Jag har uppmärksammat det här felet flera gånger tidigare, och skrivit en mycket tydlig och illustrerad guide till hur man skiljer på tecknen och väljer rätt tecken när man skriver.

Obligatorisk läsning: Tyskt dubbel-s (ß) eller grekiska gemena bokstaven beta (β)?

Etik: Etikkritik

Det viktigaste jobbet man har som människa är att vara en god medmänniska, och se till att alla människor i ens omgivning – och alla andra människor och djur – har det så bra som möjligt.

Om någon kritiserar ens agerande på ett etiskt plan bör man sålunda stanna upp och ta kritiken på största möjliga allvar. Man måste se till att man förstår precis vad motparten menar, och sedan måste man själv resonera sig fram till hur det förhåller sig. Har man faktiskt agerat på ett sätt som är etiskt fel? I dessa analyser måste man begrunda de moraliska axiomen och också leta efter eventuella tankefel man begått. Man bör leta efter frågor där det kan gå att se saker ur olika perspektiv. Kanske finns det alternativ till ens eget perspektiv, ur vilka allt ser helt annorlunda ut?

När två människor bråkar är det sällan bara ena partens fel, även om båda parterna tycks övertygade om detta. Det är sorgligt och orsakar lidande för båda parterna och andra som har oturen att finnas i närheten.

Etik: Kommunikation

Det finns flera anledningar till varför människor kommunicerar med varandra. Inte sällan handlar det om att de vill förstå något, lära sig något eller komma fram till en gemensam ståndpunkt.

I sådana fall är det mycket viktigt att kommunikationen sker på rätt sätt. När den ena personen pratar, måste den andra lyssna. Den som lyssnar måste också tolka det som sägs, och i sin hjärna skapa sig en tydlig bild av och förståelse för det som sägs. Om den som lyssnade inte fullt ut förstod vad som sades, kan hon ställa frågor i syfte att förstå. Inte förrän hon är helt säker på att hon förstått vad samtalspartnern menar, är det hennes tur att komma med en replik, som i allmänhet beror på det som den förra personen nyss sade. Om till exempel en fråga ställdes, så måste repliken svara på precis den frågan, på ett korrekt och tydligt sätt.

Det måste alltså finnas en logisk korrekthet genom hela samtalet. Vidare är det en klar fördel om båda parterna undviker att spontant och utan förvarning byta samtalsämne.

Dessa ”regler” kan tyckas självklara, men alltför ofta får jag känslan av att de inte följs.

Ganska ofta (inte minst i politiska debatter) hör man repliker som inte alls besvarar den fråga som ställdes, som inte alls bemöter den kritik som togs upp eller som inte alls belyser den undran som frågeställaren hade. Svaren kan handla om något helt ovidkommande.

Ibland känns det som om samtalspartnern bara stått och väntat på att få säga sin replik, som var bestämd redan i förväg. I själva verket tycks politiska debatter vara upplagda så, att de medverkande bara har för avsikt att övertyga lyssnarna om sin egen agendas riktighet och motståndarnas dumhet, vilket går emot allt som har med ärlighet och sanningssökande att göra.

Då tycker jag inte att det är konstigt att vi inte kommer någonstans med problemen i samhället och i världen.

Anmärkning: Det finns andra skäl till att människor pratar med varandra. Ibland vill personerna t.ex. bara träna sina stämband, och i sådana fall behöver reglerna ovan inte följas.

Svar från CSN

CSN har svarat på brevet jag skickade till dem. Som väntat får jag inget extra studiestöd, d.v.s. min begäran avslogs.

Etik: Lyssna är guld

Det sägs att ”tala är silver, tiga är guld”. Jag skulle hellre säga att ”tala är silver, lyssna är guld”.

Det är nämligen alltför lätt hänt att man inte lyssnar på sina medmänniskor. Och då är det inte lätt att förstå dem. I den situationen uppstår konflikter fortare än lösningar, samförstånd och harmoni.

Det räcker förresten inte med att lyssna. Man måste också försöka förstå. Det kan vara svårt att förstå, men man kommer långt med att bara försöka. (Om man verkligen försöker på riktigt, vill säga; det är det kanske inte så många som gör.)

Människor vill också bli sedda och hörda. De vill bli bekräftade. Man mår bättre när man blir sedd och bekräftad. Som medmänniska kan man gärna tänka på detta. Lyssna på dina vänner och bekanta, och kom ihåg vad de säger om sig själva, sina liv, sina egenheter, sina rädslor och passioner. Lägg både det viktiga och det till synes triviala på minnet. Bekräfta att du har lyssnat (och kommer ihåg) genom att själv ta upp det som du uppfattat vid senare tillfällen. Fråga hur det går med det som personen ifråga bryr sig om.

Det är bra om man kan förutse hur folk kommer att reagera i olika situationer. Man bör försöka att inte säga eller göra saker som kan såra, irritera eller stressa en medmänniska. För att lyckas med detta måste man ha lyssnat på människan, och begrundat det som hon har sagt.

Ibland kan man behöva ställa en känslig fråga. Det är då bra om man i förväg är medveten om att frågan är känslig. Sedan bör man ställa frågan på ett så uppriktigt och ödmjukt sätt som möjligt. När man ställt frågan måste man lyssna extra noga på svaret. Om man uppfattar ett tydligt svar – och kanske även en signal om att frågan var obehaglig – bör man lämna området. (Och komma ihåg svaret, så man inte behöver ställa samma fråga igen nästa dag.)

Känselspröten och tentaklerna är kanske människans viktigaste perifera organ.

Om man å andra sidan inte lyssnar, gör man sina medmänniskor en otjänst. I förlängningen gör man även sig själv en otjänst.

Om en person berättar för dig om en sak som är mycket viktig eller känslig för personen, och du sedan inte kommer ihåg det en vecka senare, hur påverkas då personens förtroende för dig? Kommer personen våga anförtro dig sina innersta känslor någon mer gång?

Ett par människor har olika åsikter i en fråga. Dessa människor ältar denna fråga om och om igen, år ut och år in, och berättar för varandra vad de tycker, och varför. Precis samma historia och argument varje gång, som om det varje gång var första gången de pratade med varandra om saken. Kanske skulle skivan sluta haka upp sig om de började bekräfta varandra.

Etik: Nolltolerans

Om vi människor skall kunna leva i harmoni tillsammans på den här planeten så är det några grundläggande regler vi alla måste respektera.

Bland annat handlar det om att respektera att folk är och tycker olika.

Det är vanligt att folk medvetet eller omedvetet ser ned på folk som är eller beter sig på ett sätt som känns främmande och skrämmande. Men jag vill ha nolltolerans mot sådant. Folk får tycka och göra precis vad de vill, så länge de inte skadar någon annan.

Anledningen är att inget gott kommer ur intolerans. Det finns ingen som helst rimlig anledning att se ned på någon subjektiv preferens (som personerna som har den ofta inte ens kan ”rå för”). I stället leder sådant till konflikter och lidande. Kanske mår man inte ens själv bra i längden av att gå och sura över andras sätt och intressen.

Det kan hända att en del människor är ”programmerade” att ogilla något, och att de egentligen inte kan rå för det. I sådana fall kan en början vara att åtminstone på ett intellektuellt plan notera det irrationella i intoleransen. Förmodligen kan man anpassa sig så att man själv mår bra, utan att det behöver gå ut över någon annan. Man kan inte rå för vad man känner, men man kan (i någon mening) rå för vad man gör.

Etik: Storboven i dramat

Klinisk medicinsk verksamhet är till för att hjälpa människor att må bättre. Läkare kan hjälpa människor som är skadade och sjuka, eller mår dåligt av någon annan anledning. Ibland finns bot, ibland lindring, det senare stundom i form av ett tröstande samtal. På sjukhus och läkarutbildningar är fokus stort inte bara på de rent medicinska aspekterna, utan också på patientbemötandet och på etiken inom sjukvården. Allt detta är mycket bra.

Men samtidigt kan jag känna att lejonparten av alla problem inte alls har så mycket med sjukvården att göra. Problemen kan inte i grunden lösas av doktorn och sjuksystern, och inte heller är det dessa aktörer som orsakar problemen. Det är nämligen inte sjukdomar och fysiska skador som orsakar större delen av lidandet i världen. Storboven i dramat är i stället människan själv, och det sätt hon behandlar sina medmänniskor på, inte minst här i västvärlden. Ibland känner jag att det är där jag borde lägga mitt fokus.

Etik: Olika svårighetsgrader

Jag tror att det som jag avskyr allra mest i världen, det är när människor brister i sina försök att förstå hur andra människor har det, tänker och känner, och i sina handlingar uppvisar avsaknad av empati.

Men varför skriver jag då så lite om sådant på min webbplats, och så mycket om t.ex. språkfel?

Anledningen är att det är förhållandevis enkelt att påverka folks språkbruk, men att få en människa att se på världen med nya ögon och ändra sin inbyggda moraliska kompass, det har enligt mina erfarenheter en svårighetsgrad någonstans mellan ”mycket svårt” och omöjligt.

Månadens New York-bild (september 2016)

En vy av Empire State Building från marken.

En vy av Empire State Building från marken. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Det professionella samtalet

En annan sak som inte direkt är ”anpassad för mig” i läkarutbildningen är utbildningen i professionell samtalsteknik, åtminstone inte som den är utformad under de första tre terminerna.

I princip handlar undervisningen om att få studenten att bli van vid det professionella samtalet, som på många sätt skiljer sig från den sorts informella kommunikation ”man” är van vid med sina kamrater sedan tidiga barnsben. Bland annat krävs en helt annan attityd, respekt och saklighet och förmåga till att lyssna och vara empatisk och samtidigt styra och leda.

Som alltid är jag precis tvärtom: informella ”kompisrelationer” till jämnåriga har jag alltid haft mycket svårt för, och nästan aldrig haft. Däremot är jag mycket bekväm i den professionella ledarrollen, oavsett om det rör sig om lärarrollen eller läkarrollen. Där är jag hemma. (Det jag skulle ”behöva” träna på är snarare den informella kommunikationen med jämnåriga, t.ex. i klassen!)

HEL-trauma och obduktionsrekreation

Jag har många gånger tidigare skrivit om hur illa läkarprogrammets PBL-metodik passar mig. (Exempel: 259, 323 samt 368.) Ett annat exempel på där jag inte riktigt passar in i mallen är när det gäller dissektioner och obduktioner. Det verkar nämligen som om majoriteten av studenterna tycker att sådant är obehagligt, och ibland får man intrycket av att lärarna nästan förväntar sig att studenterna skall tycka så. Momenten introduceras med mycket stor varsamhet under flera terminers tid, lite åt gången och med mycket information och stöd (inklusive präst).

Själv tycker jag inte det finns någon komponent av obehag alls. Tvärtom tycker jag det är trevligt att vi (”för en gångs skull”) får göra något genuint naturvetenskapligt lärorikt och intressant. Själv hade jag i stället behövt extra stöd under första terminen på grund av HEL-traumat. (Och detta menar jag bokstavligt.)

Det har vid något tillfälle hänt att jag känt mig lätt irriterad, inte främst över varsamheten i sig (som är bra för studenter som tycker att det är obehagligt), utan över lärarnas fördomsfullhet i deras tro att ”alla” studenter tycker och känner lika.

Men hur kommer det sig att jag inte tycker det är obehagligt med obduktion?

Det vet jag inte. Kanske är det en konsekvens av det genetiska arvet (och lotteriet), eller så har det med uppväxten att göra. Det senare förefaller inte helt osannolikt.

Jag var alltid utanför som barn, var mobbad och hade sällan några vänner. Detta gav mig mycket tid över åt att tänka. Eller så var jag helt enkelt lagd åt tankehållet. I vilket fall som helst blev det mycket funderande, i synnerhet på högstadiet då jag tänkte väldigt mycket på döden, meningen med livet, rätt och fel, vår plats i universum. Det var också då jag började skriva uppsatser om dessa ämnen. Jag skrev en ny sådan varje år, fram tills 2006. Det dokumentet tycker jag nämligen fortfarande är så pass klockrent att jag inte känner något behov av att skriva ett nytt dokument.

Jag känner att jag har tänkt klart när det gäller livet, döden och etiken (med marginal). Jag kan inte komma på något mer än vad som står i dokumentet från 2006. Jag känner mig heller inte ett dugg rädd för döden. Det som är otäckt här i livet – och det finns väldigt, väldigt, mycket sådant – är lidandet, och döden garanterar ju faktiskt frihet från lidande. Lägg sedan till dödens oundviklighet, så förstår du min inställning: det är inte vist att vara rädd för något som dels är oundvikligt, dels inte är farligt.

Utöver tänkandet har jag också fått hård hud genom uppväxten. Som nämnt på min webbplats har mitt liv sedan skoltiden till alltför stor del varit en enda lång kedja av djupa livskriser. Hur många gånger har jag inte känt att ”livet är slut”, ”nu är det över” (som t.ex. efter mitt möte med den administrativa chefen, efter mitt möte med tågpsykologen, efter lägenhetsvisningen och under hela termin 1 på läkarprogrammet). Då blir man kanske lite avtrubbad, åtminstone så pass att man inte längre är rädd för döda kroppar, som sedan länge blivit av med allt sitt lidande.

Häromdagen pratade en amanuens om obduktionsundervisningen. Hon var faktiskt bra. Hon betonade flera gånger att alla är olika, och att det faktiskt finns personer som inte alls tycker att det är obehagligt. Det tyckte jag om. Kanske hade hon läst 175 (men nästan säkert inte).

Hon förirrade sig emellertid lite, anser jag, när hon begrundande inte-skada-principen. Hon menade på att det onekligen kan uppfattas som att man orsakar ”skada” om man skär upp en kropp och tar ut alla organ. Njaoe, så kan man kanske se det, men helst inte. Vad har vi klinisk medicinsk verksamhet till? Det finns i princip bara en anledning, och det är för att vi vill göra människor friskare och lyckligare: vi vill minska lidandet och öka välmåendet i livet. Obduktioner orsakar inget lidande för patienten (eftersom patienten är död vid det laget), men den vetenskapligt sett nästan ovärderliga kunskap som erhålles från obduktioner används för att förstå sjukdomsförlopp till gagn för alla nu och i framtiden levande människor. Obduktioner gör alltså nytta – inte skada.

Sommarens arbete

Under sommaren har jag fått ganska mycket arbete gjort:

Förra sommaren skapade jag 2000 nya ordboksartiklar, varav drygt 700 om medicin. Att det blev färre den här sommaren berodde på att texteditorskontrollen och Rejbrand Text Editor tog ganska lång tid.

Över lag är jag emellertid mycket nöjd med sommarens arbete.

Brev till CSN

Jag skickade följande brev till CSN:

Linköping den 24 augusti 2016

Bästa studiestödshandläggare!

Jag heter Andreas Rejbrand och bor i Linköping.

Jag har lidit av mental ohälsa ända sedan lågstadiet. Framför allt har jag alltid känt mycket starkt att jag är annorlunda jämfört med alla andra, och att jag inte ”passar in” i samhället. Som barn kände jag mig mycket äldre än mina jämnåriga, och jag kunde inte alls identifiera mig med dem. Jag tyckte mest att de var omogna och agerade oetiskt, oeftertänksamt och ovuxet.

Mina intressen – matematik, fysik, kemi, biologi, fysiologi, övrig naturvetenskap, läroboksförfattande, matematisk konst, språkvård, vackra böcker, operativsystem, programmering, webbdesign (semantiskt rika hypertextdokument), vackra saker – delas till synes inte av någon.

Mest problem under uppväxten gav emellertid ensamheten, och i synnerhet avsaknaden av kvinnlig närhet. Detta ledde till mycket djup depression, långa sjukhusvistelser och medicinering. (Jag äter 30 mg escitalopram i dag, och började äta medicinen för tio år sedan.) I samband med en sjukhusvistelse fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Den diagnosen har bara ställt till med elände för mig, eftersom min omgivning använt den för att trycka ner mig.

Jag slutade gymnasiet med högsta möjliga betyg (MVG) i alla ämnen förutom i Idrott och hälsa A (där jag fick VG, näst högsta betyget). [1]

Direkt efter gymnasiet började jag på Fysikprogrammet vid Linköpings universitet, där jag läste matematik och fysik. Jag läste där 300 poäng och fick kandidat- och masterexamen med 5:a som typbetyg på alla kurserna [2]. Sedan började jag som doktorand i matematik vid Matematiska institutionen på samma universitet.

Mellan 2008 och 2014 arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen. Det var ett jobb som passade mig perfekt! För första gången i mitt liv kände jag att jag verkligen passade in. Jag älskade det jobbet! Det verkar också som om jag gjorde ett bra jobb, för jag fick mycket uppskattning från studenterna. Vid över en handfull tillfällen berättade enskilda studenter att jag var den bästa lärare de haft. Vid terminsslut brukade jag få tårtor [3], blommor [4] och tavlor [5]. Jag vann också Y-sektionens lärarpris, med motiveringen ”För att alltid finnas tillgänglig till att besvara studenternas frågor med tålamod, glädje och dedikation samt att genom en stor repertoar av alternativa förklaringsmodeller lyckas förmedla det vackra och intressanta i matematiken och ta undervisningen till nya nivåer.”

Tyvärr var jag tvungen att sluta som deltidslärare eftersom anställningen var tidsbegränsad, och det var därför jag började som doktorand. Jag tyckte om de avancerade kurserna i matematik [2] och den lilla undervisning jag fick bedriva (20 %), men var inte så förtjust i det forskningsämne jag blivit tilldelad (det var inte ens det ämne jag sökte när jag sökte jobbet). Tilltagande mental ohälsa, plus en mycket infekterad konflikt med den administrativa avdelningen angående arbetsrummet, gjorde att situationen blev ohållbar. Efter ett möte med den administrativa chefen drabbades jag av en kris och hade svårt att vistas i institutionens lokaler ett halvår efteråt. Till slut orkade jag inte mer, utan jag sade upp mig.

(Detta tror jag var en stor förlust inte bara för mig personligen, utan också för mina studenter och för samhället i stort. Jag erbjöd mig att arbeta 150 % för 80 % av lönen, och hade då gjort ett jobb av absolut toppklass, eftersom jag verkligen brann för matematikundervisning. Jag tror jag hade kunnat gå mycket långt här.)

Då hade jag drygt 200 000 kronor på bankkontot och kanske 120 000 kronor i CSN-skulder. Jag sökte jobb på ICA Maxi, men fick det inte. Jag försökte också komma in på lokförarutbildningen, men psykologen tyckte inte om min historia av mental ohälsa. Jag råkade också skicka in en anmälan till läkarprogrammet vid Linköpings universitet. Jag kom in där och började där våren 2015.

Första dagen på läkarprogrammet var en av de värsta dagarna i mitt liv. Dels var jag i chock på grund av den ekonomiska situationen, dels drabbades jag av en djup identitetskris.

Från att ha varit ”någon” var jag nu ”ingen”, vad det nu betyder. Jag tror, som nämnt ovan, att en betydande källa av tillfredsställelse (om än inte glädje) tidigare var att jag hade ”kommit någonstans” i världen och hittat ”min plats”. Jag älskade lärarjobbet, och jag tror också att jag gjorde nytta. Det jobbet var mitt liv, och min identitet. Jobbet var tillfredsställande, och jag var väldigt stolt över att vara lärare. Jag tror att jag till viss del såg det som en kompensation för de (livslånga) enorma besvikelserna och frustrationerna i mitt sociala liv att jag hade ett riktigt bra jobb, där jag också kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb.

Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat allt det här. Jag var i stället student igen och det var ”Dag 1” på en mycket lång utbildning. Jag hade ramlat ner från backen jag så mödosamt bestigit de senaste åtta åren och var tvungen att klättra upp igen från botten. Allt jag hade var borta: jag var inte längre lärare, jag hade inget jobb, jag gjorde ingen nytta längre, jag var inte längre ”bra på det jag gjorde”, min ekonomiska situation var mycket svår, jag hade inget eget rum på universitetet, jag hade inga rutiner längre. Jag var ”ingen”. [6]

Dessutom drabbades jag av en social kalldusch. De senaste sju åren hade jag förstås i egenskap av lärare haft mycket kontakt med studenter. Nu var jag själv student. Det kändes mycket konstigt; det var en chock. Sedan är jag mycket bättre på relationen lärare–student än student–student; i praktiken saknar jag helt naturlig förmåga att skaffa vänner i symmetrisk relation. [6]

Faktiskt gick jag på morgonen fram till en grupp studenter (för mig okända, och inte i min klass) som satt och arbetade med något och frågade hur det gick för dem, bara för att få känna mig lite som en lärare igen. Det verkade inte som om de tog illa upp. Det var en surrealistisk och mycket obehaglig känsla som präglade min tillvaro under förmiddagen. ”Vad sjutton gör jag här?” undrade jag.

Hela första terminen var ett trauma, eftersom jag förlorat mig själv. Rollen som student var väldigt svår, speciellt när det gällde kontakten med andra studenter. Jag passade verkligen inte in. Det visade sig också att läkarprogrammet i Linköping förmodligen är det läkarprogram i Sverige som passar mig allra sämst, i och med att det är PBL-baserat (d.v.s. speciellt anpassat för personer som har koncentrationssvårigheter och egentligen inte är särdeles intresserade av medicinsk vetenskap). Jag märkte också till min förvåning att jag var ganska ensam i klassen om att ha ett genuint och stort intressese för organisk kemi, biokemi, cellbiologi och människans fysiologi (på cellulär–molekylär nivå), samt en stor kärlek för att läsa vackra läroböcker från pärm till pärm. [7]

Faktiskt är det kanske först nu, drygt tre terminer senare, som jag börjat anpassa mig till min nya livssituation.

Jag har presterat bra på läkarprogrammet hittills. Jag har klarat alla skrivningar på första försöket (med god marginal) och också fått mycket beröm för patientbemötandet på vårdcentralen. (Läkarrollen, liksom lärarrollen, passar mig mycket bra. Rollen som student, däremot, har jag mycket svårt för, speciellt i relation till andra studenter, som också ofta är mycket unga människor.)

Jag har dock en plan för framtiden. Den är att göra klart läkarprogrammet, göra AT och sedan ST. Sedan tror jag att jag kommer att få en livssituation som jag faktiskt trivs med. Som nämnt älskar jag all naturvetenskap, inklusive biokemi, cellbiologi, fysiologi och medicin, och läkarrollen passar mig alldeles utmärkt.

Min avsikt är att använda min fritid (såväl nu som i framtiden) till mina andra intressen i livet. Bland annat arbetar jag på en mycket omfattande lärobok i matematik (på högskolenivå). Jag skriver också regelbundet artiklar [8] om matematik, språkvård, programmering och webbdesign, skapar matematisk konst [9] och skriver datorprogram [10] som jag ger ut gratis på Internet.

Enda problemet är ekonomin. Jag räknar preliminärt med att gå i konkurs under våren eller sommaren 2017. För att kunna fortsätta på läkarprogrammet behöver jag några (egentligen flera) hundratusen kronor (i bidrag och/eller lån).

Jag skulle därför önska att ni gav mig en miljon kronor i bidrag. Om detta inte är möjligt, vilket jag starkt misstänker är fallet, skulle jag önska att jag kunde få normalt studiemedel under återstoden av läkarstudierna. Annars är jag förmodligen tvungen att avbryta studierna, vilket troligtvis inte ens samhället skulle tjäna på.

Jag bifogar ett av mina senaste matematiska konstverk [11], som jag gjort i min egenutvecklade matematiska programvara AlgoSim [10b].

Jag har alltid känt mig sviken av det svenska samhället. Men kanske kommer jag efter det här att säga ”Centrala studiestödsnämnden, det är en bra myndighet, det!”.

Med respektfulla hälsningar,

Andreas Rejbrand, MSc


Bilaga A. Referenser:

[1] https://rejbrand.se/rejbrand/grades.asp

[2] https://rejbrand.se/rejbrand/courses_liu.asp

[3] https://rejbrand.se/rejbrand/pix/ExtNews/t%C3%A5rta.jpg

[4] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=207

[5] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=143

[6] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=338

[7] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=323

[8] https://rejbrand.se/rejbrand/documents.asp

[9a] https://rejbrand.se/rejbrand/mathart.asp

[9b] https://rejbrand.se/rejbrand/newsfilter.asp?q=Matematisk+konst

[10a] https://rejbrand.se/rejbrand/applications.asp

[10b] https://english.rejbrand.se/AlgoSim/

[11] https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=353

Making a single monitor go to sleep in a Windows multi-monitor setup

I have always had two or three monitors on my desktop, all connected to my main computer. In addition, I have a large wall-mounted LCD TV, also connected to the main computer, on which I display presentations and use Windows Media Center (or occasionally an HTML5/Flash/Silverlight player, if I have no other option) to view films and other video.

When I watch films at night, I turn off the desktop monitors, because I want it to be dark in the room. This has always worked well, until recently when I upgraded the main desktop monitor. Now there is a problem: when I turn on the monitor again, all windows on that desktop are moved to a different monitor (even the minimized ones, which are the most numerous). Hence, I have to move manually all these windows back to the main monitor each time I turn it on again.

Naturally, this is highly annoying, and, unfortunately, there seems to be no good solution or workaround offered by Windows. For instance, although it is easy programmatically to make all monitors go to sleep (by sending a WM_SYSCOMMAND message with a wParam value of SC_MONITORPOWER and a lParam value of 2), this has the unfortunate effect of also turning off the wall-mounted LCD TV, which has a clearly detrimental effect on the film-watching experience.

Fortunately, two facts saved the day:

Hence, I wrote a tiny Windows CLI utility to put the main monitor to sleep individually:

program monman;


DellMon = 'DellMonitorSdkDll.dll';



TMonitorCode = integer;

function GetAvailableMonitors(var Count: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function ConnectMonitor(Monitor: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function DisconnectMonitor: TMonitorCode; cdecl; external DellMon;
function SetPowerState(PowerState: byte): TMonitorCode; cdecl; external DellMon;

function MonCheck(const FuncName: string; Code: TMonitorCode): boolean;
result := Code = MONITOR_SUCCESS;
if not result then
writeln('Error: ', FuncName, ' failed with code ', Code, '.');

procedure SetDellMonitorPowerState(PowerState: byte);
cmon: byte;

if not MonCheck('GetAvailableMonitors', GetAvailableMonitors(cmon)) then Exit;
if cmon = 0 then
writeln('Error: no compatible monitor found.');

if not MonCheck('ConnectMonitor', ConnectMonitor(0)) then Exit;
MonCheck('SetPowerState', SetPowerState(PowerState));
MonCheck('DisconnectMonitor', DisconnectMonitor);


if ParamCount = 1 then
if ParamStr(1) = 'on' then
else if ParamStr(1) = 'off' then
else if ParamStr(1) = '/?' then
writeln('monman: controls Dell UP2716D and UP2516D monitors.');
writeln(' monman on');
writeln(' Turns on the monitor.');
writeln(' monman off');
writeln(' Turns off the monitor (standby mode).');
writeln(' monman /?');
writeln(' Displays this help message.');
writeln('Error: Invalid parameter. Type monman /? for help.');


Putting the executable on the PATH, this works like a charm:

Screenshot of the Windows console running the monman utility

Rejbrand Text Editor

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from to The new version implements the following new feature:

This new feature was implemented in response to a feature request I received by a user of Rejbrand Text Editor earlier today.

Rejbrand Text Editor

I have published a very minor update to Rejbrand Text Editor, from to The new version implements the following changes:

Unicode Character Informer

I have published a new version of my application Unicode Character Informer, which shows the codepoint, official Unicode description, and Unicode block of any Unicode character you copy to clipboard. The main new feature of this version (compared to the original is that the new version supports all Unicode 8 codepoints, including those beyond the BMP; the previous version supported an older Unicode version, and was, in addition, restricted to the BMP.

Unicode Character Informer displaying U+211D: DOUBLE-STRUCK CAPITAL R

Rejbrand Text Editor

I have published a minor update to Rejbrand Text Editor, from to The new version implements the following changes:

Blinda robotar

Att basera undervisningen på ”pedagogisk forskning” eller en ”pedagogisk metod” är som att låta blinda robotar måla tavlor.

Pedagogisk utbildning

Ekot rapporterar att högskoleminister Helene Hellmark Knutsson anser att de svenska högskolorna måste prioritera pedagogisk skicklighet högre.

Så långt låter det mycket bra. Det finns många lärare i den svenska högskolan som inte håller måttet, mestadels sådana som egentligen inte är så förtjusta i undervisning, utan som föredrar forskning. Det vore mycket trevligt om personer som inte är forskare, men som brinner för undervisning, också skulle få en chans att få fast anställning.

Men ganska snart i Ekots rapportering framkommer den föreslagna lösningen på problemet: obligatoriska kurser i pedagogik.


Ja, vi behöver goda pedagoger vid den svenska högskolan, och ja, det råder här och där ganska stora brister på den punkten i dag. Men nej, obligatoriska kurser i pedagogik är helt fel väg att gå! Det som krävs är personer som älskar att undervisa och brinner för det. Själv arbetade jag sju år som lärare i matematik vid Linköpings universitet, och jag brann verkligen för jobbet. Inte helt oväntat fick jag också väldigt mycket uppskattning från mina studenter, bland annat i form av tårtor, tavlor och blommor vid kursslut. Och jag vann också pris som bästa lärare. Jag har dock ingen som helst formell pedagogisk utbildning. Byråkratin i den svenska högskolan (plus en del mental ohälsa) tvingade mig dock att sluta undervisa (och i dag är jag läkarstudent). På den nämnda högskolan fanns det en hel del utomordentligt goda pedagoger, som genomgående fick ovationer av sina studenter, och goda resultat på kurserna. Nästan alla dessa beklagade sig över de ”pedagogiska kurserna” som var obligatoriska. En av dessa lärare sade att det man lär sig på dessa kurser antingen är ”trivialt” eller ”inte sant”.

Jag tror i stället att vägen att gå är att tillåta folk som verkligen brinner för att undervisa, att faktiskt undervisa. Mindre byråkrati och färre måsten gör att folk får göra det som de faktiskt är bra på.

Anmärkning: Större delen av den här texten skrev jag som en kommentar till en artikel i Läkartidningen.

Månadens New York-bild (augusti 2016)

New York erbjuder en kombination av natur, gammal kultur och modern kultur. Till höger syns Saint Patrick’s Cathedral.

New York erbjuder en kombination av natur, gammal kultur och modern kultur. Till höger syns Saint Patrick’s Cathedral. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Språkvård: Kolon används vid ändelse på specialtext

Jag har förtydligat min artikel om språkvård genom att först prata om genitiv av förkortningar specifikt och sedan om ändelser på specialtext i allmänhet.

Rejbrand Text Editor 3.0: Source code available

I have published the source code of Rejbrand Text Editor 3.0 and all its components (including the TextEditor control). You can view the code here.

Rejbrand Text Editor

Jag har de senaste dagarna uppdaterat min texteditor till version Bland annat följande buggfixar och förbättringar har implementerats:

Dessutom har följande nya funktioner implementerats:

A “Task Input Dialog” for the Microsoft Windows desktop

The new version of Rejbrand Text Editor makes use of a new input dialog I developed for it. Microsoft Windows has always had the MessageBox function, and since Windows Vista, you have been able to use the very nice Task Dialog. However, there has never been a standard input box dialog. This has made a lot of custom input dialog boxes appear in custom libraries and frameworks, including the VCL. However, the VCL input dialogs are far from aesthetically pleasing. Therefore, I developed my own dialog with a visual style closely resembling that of a task dialog – in fact, I followed the metrics specified by Microsoft closely while designing the dialog window. In addition to being aesthetically pleasing, the dialog box has many features related to input transforms and input verification.

The class is called TMultiInputBox and you can download the source code at specials.rejbrand.se/dev.

Below are some screenshots of the dialog:

Screenshot of the dialog in string input mode.

Screenshot of the dialog in integer input mode.

Screenshot of the dialog in character input mode.

Flyttad webbplats för Rejbrand Text Editor

Skärmdump från huvudwebbsidan på texteditorns webbplatsdel.

Häromdagen publicerade jag den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Samtidigt skapade jag helt nya webbsidor för texteditorn. Jag valde då att lägga dessa under min huvudsakliga webbplats (english.rejbrand.se/rejbrand) och inte under en helt egen avdelning (english.rejbrand.se/rteditor) med egen design som tidigare. Detta gör jag bland annat för att det är lättare att underhålla en webbplats än att underhålla flera. Dessutom har designen på huvudwebbplatsen förbättrats kraftigt de senaste åren, vilket nu också är RTE-webbsidorna till gagn. Bland annat använder jag nu den nya programinformationsdesignen (som tidigare använts för t.ex. BookBase) även till texteditorn (se bild).

Adressen till den gamla webbplatsen för texteditorn, english.rejbrand.se/rteditor, omdirigerar nu till texteditorns nya webbsidor (detta gäller på filnivå – t.ex. går /rteditor/screenshots.asp till /rejbrand/rte_screenshots.asp). Den gamla webbplatsen finns emellertid fortfarande kvar på Internet, på adressen https://english.rejbrand.se/rteditor/old/, där också den gamla versionen (2.1) av programmet kan laddas ner (även om nästan ingen torde föredra version 2.1 framför version 3.0).

Ny version av Rejbrand Text Editor (3.0)

Jag publicerade i går en första betaversion av den nya versionen (3.0) av min texteditor.

Det senaste åren har jag arbetat med att skriva en helt ny texteditorskontroll från grunden, och det är denna kontroll som nu används i den nya versionen av texteditorn. Även själva texteditorsapplikationen är helt nyskriven, men det mesta arbetet ligger inte helt oväntat i editorskontrollen. De flesta funktionerna i applikationen bygger på funktioner i kontrollen.

Den nya versionen av texteditorn har kvar nästan alla funktioner som fanns i den gamla versionen, bland annat dessa:

De kanske största nyheterna i den nya versionen är följande:

Övriga förbättringar:

Den nya editorskontrollen har dessutom följande nya funktioner, vilka dock ännu inte används alls eller bara i begränsad omfattning i applikationen:

Matematisk konst: en sval sommarnatt

En bild av en sval sommarnatt där böljande kullar med en Sommar-skylt syns bakom en diskoliknande miljö med växter under öppen himmel.

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Kullarna är gaussiska och växterna bygger på den plana kurvan ρ = |sin 100φ| cos2 4φ ritad på rotationsytan som ges av kvadratrotsfunktionen.

Månadens New York-bild (juli 2016)

Människor åker båt vid Loeb Boathouse i Central Park.

Människor åker båt vid Loeb Boathouse i Central Park. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Matematisk konst: spegelsimulator (del 4)

I de tre senaste artiklarna (348, 349 och 350) har vi bekantat oss med spegelsimulatorn som tydligt antyder att paraboliska speglar, men inte t.ex. sfäriska speglar, samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en punkt (fokus). Men givetvis bevisar dessa grafiska observationer inget! Ett riktigt bevis har jag dock tidigare publicerat på TRECS sida om parabeln.

Låt oss avsluta den här serien med en bild med en annan typ av spegelyta, grafen till cosinus hyperbolicus av avståndet från origo. Här är det tydligt att väldefinierad brännpunkt saknas.

En bild från spegelsimulatorn.

Matematisk konst: spegelsimulator (del 3)

(Den här artikeln innehåller matematik. Du behöver en modern webbläsare med stöd för MathML, t.ex. Mozilla Firefox, för att visa den korrekt. Om du inte har en sådan webbläsare kan du i stället läsa artikeln i PDF-format.)

Hur fungerar spegelsimulatorn, d.v.s. hur beräknas riktningen hos de reflekterade strålarna?

Situationen är följande: vi har en given yta SR3 och en given punkt PS. Mot denna punkt infaller en ljusstråle, den inkommande strålen, med given normerad riktningsvektor i^. Denna stråle reflekteras, och problemet består i att beräkna (den normerade) riktningsvektorn r^ för den reflekterade stålen, som alltså kan parametriseras P+tr^ med t0.

Den fysikaliska lag som är relevant här är reflektionslagen, som säger att

  1. den inkommande strålen, ytans normal i punkten och den reflekterade strålen ligger i samma plan
  2. vinkeln mellan den inkommande strålen och normalen (infallsvinkeln) är lika stor som vinkeln mellan normalen och den reflekterade strålen (reflektionsvinkeln).

I bilden nedan är den inkommande strålen vit, liksom dess normerade riktningsvektor i^ som pekar mot P; normallinjen är röd, liksom den utåtpekande enhetsnormalen n^. Den sökta reflekterade strålen är grön, liksom dess sökta normerade riktningsvektor r^.

En röd yta, en infallande vit stråle (med riktningsvektor), en röd normallinje (med utåtpekande enhetsnormal) och en grön reflekterad stråle (med riktningsvektor).

Hur bestämmer vi r^ givet i^ och n^?

Först bestämmer vi (ortogonal)projektionen p av i^n^; den är

p=i^, n^n^.

Vi söker nu den vektor x som går från början av i^ till normallinjen och som är vinkelrät mot normallinjen (rita!). Tydligen är x+p=i^ varför

x=i^-p=i^-i^, n^n^.

Vi hävdar nu att

r^=-i^+2x=-i^+2i^-2i^, n^n^=i^-2i^, n^n^,

enligt bilden nedan, där p och x är gula.

En röd yta, en infallande vit stråle (med riktningsvektor) och en grön reflekterad stråle (med riktningsvektor). Dessutom vektorerna p och x från texten (i gult).

För det första ser vi nämligen att r^=i^-2i^, n^n^ är en linjärkombination av i^ och n^, så att r^ ligger i det plan som spänns upp av i^ och n^. Att sedan infallsvinkeln är lika med reflektionsvinkeln följer direkt av geometrin, med tanke på den likbenta triangel som uppenbarar sig och som består av två kongruenta rätvinkliga trianglar. (Att de två rätvinkliga trianglarna är kongruenta följer av att de gula sidorna intill de räta vinklarna parvis är lika stora i båda trianglarna och det faktum att de är kongruenta medför i sin tur direkt att deras spetiga vinklar, d.v.s. infallsvinkeln och reflektionsvinkeln, är lika stora. Samtidigt följer att i^=r^. Det senare faktumet, d.v.s. att den stora triangeln är likbent, följer också av Pythagoras sats applicerad i de två rätvinkliga trianglarna.) Sålunda är r^ en riktningsvektor för den reflekterade strålen, enligt reflektionslagen.

Men r^ är inte bara en riktningsvektor, utan den utlovade normerade riktningsvektorn, eftersom r^=i^=1.

Som en övning i vektoralgebra kan vi utföra några kontroller:

xn^=i^-i^, n^n^n^=i^, n^-i^, n^n^2=0,

r^2=rr=i^-2i^, n^n^2=i^2-4i^, n^2+4i^, n^2n2=1 och

r^, n^=i^-2i^, n^n^n^=i^, n^-2i^, n^n^2=-i^, n^=-i^, n^

vilket visar att xn^, r^=1 och r^, n^=-i^, n^ som förväntat.

Matematisk konst: spegelsimulator (del 2)

Häromdagen tittade vi på spegelsimulatorn och såg att en parabolisk spegel samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), vilket inte en sfärisk spegel gör. Att enbart sluta sig till detta genom okulärbesiktning av simulatorbilder är emellertid något vanskligt, bland annat eftersom en sfärisk spegel med liten krökning ”nästan” lyckas samla strålarna i en punkt. För att stärka det visuella evidensvärdet bör man sålunda betrakta såväl den paraboliska spegeln som den sfäriska spegeln vid olika stora krökningar.

Låt oss utföra ett sådant experiment. Först visar vi tre paraboliska speglar med ökande krökning:

Parabolisk spegel, liten krökningParabolisk spegel, medelstor krökningParabolisk spegel, stor krökning

Notera de väldefinierade brännpunkterna. Nedan visas motsvarande bilder för en sfärisk spegel (klicka för förstoring):

Sfärisk spegel, liten krökningSfärisk spegel, medelstor krökningSfärisk spegel, stor krökning

Lägg märke till att det nästan ser ut som om strålarna samlas i den första bilden (liten krökning), medan den andra bilden antyder ett ”misslyckande” för strålsamlingen och den sista bilden med all önskvärd tydlighet förmedlar detta ”misslyckande”. Men även i den första bilden (sfär, liten krökning) så misslyckas strålsamlingen, vilket kan ses vid en rejäl förstoring. Nedan visas en sådan förstoring av dels den paraboliska spegeln, dels den sfäriska spegeln, vid låg krökning (de vänstra bilderna i varje följd):

Förstoring av skärningspunkten hos den paraboliska spegeln med liten krökningFörstoring av den misslyckade skärningspunkten hos den sfäriska spegeln med liten krökning

För nöjes skull kan man också animera de två spegeltyperna (parabolisk och sfärisk) när krökningen ändras kontinuerligt:

Parabolisk spegel

Ladda ned video: MP4 (h.264), OGG (Theora), animerad GIF

Sfärisk spegel

Ladda ned video: MP4 (h.264), OGG (Theora), animerad GIF

Matematisk konst: spegelsimulator (del 1)

Bland de första bilderna jag skapade med min mjukvara AlgoSim (d.v.s. år 2009 eller 2010) var bilder från exempelprogrammet mirrorSim3 som simulerar reflektion i olika typer av spegelytor. De två inbyggda standardvalen är parabolisk och sfärisk yta (d.v.s. ytan är en paraboloid respektive en sfär) och en intressant observation man kan göra med programmet är att den paraboliska spegeln samlar inkommande strålar som är parallella med den optiska axeln i en fix punkt (fokus), medan en sfärisk spegel inte gör det. Tyvärr hade den första versionen av exempelprogrammet en bugg som gjorde att vinkeln på de reflekterade strålarna inte blev korrekt, men den nya versionen av programmet är felfri och det är den versionen som skapat de två bilderna nedan.

Parabolisk spegel

Reflektion i en parabolisk yta.

Sfärisk spegel

Reflektion i en sfärisk yta.

Det faktum att den paraboliska spegeln, men inte den sfäriska, samlar de reflekterade strålarna i en punkt syns bäst om man tittar på speglarna från sidan:

Parabolisk spegel (från sidan)

Reflektion i en parabolisk yta.

Sfärisk spegel (från sidan)

Reflektion i en sfärisk yta.

Matematisk konst: skuggor av en fjäril

Konstverk med en fjäril och de skuggor den producerar mot tre ortogonala plan.

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Fjärilen är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder, och sedan roterad med hjälp av en produkt av enkla rotationsmatriser. De uppenbara projektionsmatriserna används för att ortogonalprojicera fjärilen på de tre koordinatplanen i rummet.

Matematisk konst: fjärilar flyger i natten

Konstverk med tre fjärilar som flyger ovanför en sfärisk himlakropp. I bakgrunden syns stjärnor.

Bilden är skapad av ett enkelt program i min matematikmjukvara AlgoSim. Varje fjäril är en fjärilskurva ritad på en hyperbolisk cylinder (i parameterplanet). De tre fjärilarna är skalade och roterade i förhållande till varandra med hjälp av skalade produkter av enkla rotationsmatriser. Himlakroppen utgörs av parameterkurvorna för en sfär där varje nod har translaterats slumpmässigt. Såväl fjärilarna som himlakroppen är slumpmässigt färgade med två färger per objekt. Stjärnorna i bakgrunden är slumpvis utvalda punkter på en (stor) sfär. En speciell parametrisering av sfären måste användas för att få en jämn fördelning av stjärnor.

Saker att göra under sommaren

Under sommaren hoppas jag få mycket arbete gjort:

Korrekt matematisk typografi, del 2

Tidigare i vår såg vi att ett av de vanligaste nybörjarfelen inom matematisk typografi (i synnerhet i Microsoft Word) är att författaren låter etiketter med naturligt språk (t.ex. i index) och enheter kursiveras, trots att sådan text inte skall kursiveras:

Ekvation v (kursiverat) index före (kursiverat) är lika med 20 m/s (kursiverat).

I artikeln såg vi att lösningen är att använda textområden i matematiska formler, vilka infogas med citattecken. Ett textområde är alltså en speciell ”box” inuti ett formelområde, inom vilken Word inte tolkar texten som ett matematiskt uttryck, utan som fri (naturlig) text, som inte heller per automatik kursiveras:

Ekvation v (kursiverat) index före är lika med 20 m/s.

Formeln ovan inmatas alltså med

v_"före"=20 "m/s" .

Det här typografiska missödet – att felaktigt kursivera etiketter och enheter – är som nämnt mycket vanligt. Tänk dig nu att du ser en nybörjare som begår felet. Du informerar henne om att etiketter och enheter inte skall kursiveras. Vad tror du händer då? Jag tror att de flesta nybörjare skulle försöka åtgärda problemet genom att markera etiketten eller enheten och trycka Ctrl+K (sv.) eller Ctrl+I (eng.), eller – hemska tanke – med hjälp av datorns pekdon klicka på knappen för kursiv text i menyfliksområdet. Är detta ett fullgott alternativ till den rekommenderade lösningen (att infoga ett textområde)?

Nej, naturligtvis inte.

Skillnaden är i grunden semantisk. Med den rekommenderade lösningen framgår det i formeln att det som står inuti textområdet är ren text och inte skall tolkas som matematik, men så är inte fallet i den alternativa ”lösningen”, där t.ex. ”före” fortfarande tolkas som en produkt av fyra variabler (nu i okursiv stil). Skillnaden är kanske inte visuellt synlig, men tänk på skärmläsare (t.ex. för blinda personer) och andra datorprogram som försöker tolka formeln.

I en del fall blir även det visuella utseendet felaktigt med den alternativa ”lösningen”. Om t.ex. etiketten innehåller ett bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) så kommer bindestrecket att visas korrekt, som just ett bindestreck, i ett textområde, men med den alternativa ”lösningen” kommer det – så klart – att tolkas som ett minustecken och ritas upp som ett sådant: du får ett längre streck med sedvanligt utökat utrymme runt tecknet, intill ”termerna” i subtraktionen:

Utan textområden (och utan Ctrl+K):

Formel TV-avgift dividerat med radioavgift; alla tecken är kursiverade, och minustecken används i stället för bindestreck.

Utan textområden men med Ctrl+K:

Formel TV-avgift dividerat med radioavgift; inga tecken är kursiverade, men minustecken används i stället för bindestreck.

Med textområden:

Formel TV-avgift dividerat med radioavgift

Matematisk typografi in i språkvårdsartikeln

Tidigare i vår skrev jag en kort artikel om vanliga nybörjarfel inom matematisk typografi. Jag har sedan dess insett att dessa fel är så pass vanliga, och matematisk typografi så pass vanlig inom många områden i samhället, att det är värt att infoga den korta artikeln i min språkvårdartikel, vilket jag nu gjort.

Månadens New York-bild (juni 2016)

Bethesda-fontänen i Central Park. I bakgrunden ses människor som åker båt på sjön framför Loeb Boathouse.

Bethesda-fontänen i Central Park. I bakgrunden ses människor som åker båt på sjön framför Loeb Boathouse. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Maskinöversättning, del 2

Som jag noterade för ett tag sedan har Microsoft förmodligen ersatt många av sina mänskliga översättare med datorprogram, med mycket tveksamma resultat. Ytterligare ett exempel på det såg jag häromdagen, i följande reklamannons från mitt före detta favoritföretag:

Reklamannons från Microsoft med texten "Arbeta från vilken enhet från bara 64.99 kr per månad".

Annonsen säger ”Arbeta från vilken enhet från bara 64.99 kr per månad” vilket är ogrammatiskt. Troligtvis är detta en dålig översättning av engelska uttrycket ”work from any device” vilket på svenska heter ”arbeta från/med/på vilken enhet du vill” eller ”arbeta från valfri enhet”.

Tyskt dubbel-s (ß) eller grekiska gemena bokstaven beta (β)?

I texter som används i undervisningen på läkarprogrammet ser man ibland konstruktioner såsom ß-kedja och ß-talassemi. Detta är inte bra, för det finns inga begrepp som heter så. Bokstaven ß som används i dessa konstruktioner är den tyska bokstaven dubbel-s. Det författaren egentligen avser är β-kedja och β-talassemi, där bokstaven β är den grekiska gemena bokstaven beta. Även om tecknen ß och β har vissa visuella likheter i en del teckensnitt, så är det rent tekniskt och semantiskt två helt skilda tecken, precis som latinska versalen I och latinska gemenen l. Det är sålunda lika fel att skriva ß-kedja som det är att skriva lnte roIigt.

Det är med andra ord viktigt att inte blanda ihop de två Unicode-tecknen ß (U+00DF: LATIN SMALL LETTER SHARP S (German)) och β (U+03B2: GREEK SMALL LETTER BETA). Är man osäker på vilket tecken man har på skärmen måste man alltså undersöka kodpunkt eller beskrivning. Ett av de tusen sätt man kan göra det på är att klistra in teckenet i sökrutan på svenskspråkiga Wiktionary, där alla vanliga Unicode-tecken har egna artiklar.

Hur skall man då göra om man sitter i Microsoft Word och behöver infoga ett beta? Det finns många sätt, och vi kommer nu att gå igenom de tre enklaste. Det allra bästa sättet är det vi tar upp sist.

Metod 1: Dialogrutan Symbol

De flesta som använder Microsoft Word går förmodligen till dialogrutan Symbol. Längst uppe hittar man då diverse latinska tecken, inklusive det tyska dubbel-s:et, som är markerat i skärmdumpen nedan.

Dialogrutan Symbol i Microsoft Word 2010 med tecknet tyskt dubbel-s markerat.

Notera att såväl kodpunkten (U+00DF) som beskrivningen (”Latin Small Letter Sharp S”) framgår mycket tydligt, så det ”borde” inte vara så lätt hänt att man väljer detta tecken av misstag.

Om vi går till de grekiska tecknen hittar vi i stället den önskade gemenen beta:

Dialogrutan Symbol i Microsoft Word 2010 med tecknet för den gemena grekiska bokstaven beta markerat.

Notera kodpunkten (U+03B2) och beskrivningen (”Greek Small Letter Beta”).

Metod 2: Windows-verktyget Teckenuppsättning

Sedan Windows 9x-tiden (90-talet) har det förträffliga verktyget Teckenuppsättning följt med operativsystemet Microsoft Windows, och detta program är förstahandsvalet när man på ett applikationsoberoende sätt vill komma åt ett tecken. För att starta Teckenuppsättning, tryck Win+R, skriv charmap och tryck Enter. Se till att markera kryssrutan ”Avancerad vy”. Du kan då dels sortera tecknen efter kategori, dels söka på teckenbeskrivning.

Verktyget Teckenuppsättning med grekiska gemena bokstaven beta markerad.

Varning! En nackdel med Teckenuppsättning är att programmet kopierar tecknet som formaterad text. Om du kopierar tecknet från Teckenuppsättning till Word är det sålunda mycket viktigt att du antingen klistrar in tecknet ”som oformaterad text” eller tar bort formateringsinformationen i urklipp innan du klistrar in i Word. Läs mer om hur man klistrar in på rätt sätt i Microsoft Word. (För de tekniskt intresserade kan nämnas att textfältet (intill ”Kopiera tecken:”) som visar tecknen alltså är en RichEdit-kontroll, och inte en standard-EDIT-kontroll.)

Metod 3: Använd matematisk autokorrigering

Det i särklass enklaste sättet att infoga specialtecken i Microsoft Word är att använda funktionen för matematisk autokorrigering. Denna aktiverar du (i Word 2010) via Arkiv/Alternativ/Språkkontroll/Alternativ för autokorrigering.../Matematisk autokorrigering. Se till att kryssa i rutan ”Använd regler för matematisk autokorrigering utanför matematiska områden”.

Dialogrutan Autokorrigering i Microsoft Word 2010

När den här funktionen är aktiverad kan du infoga ett gement grekiskt beta genom att skriva \beta direkt i dokumentet, följt av Retur, mellanslag eller ett skiljetecken. Faktiskt får du nu sådana koder för alla grekiska tecken och de flesta matematiska symboler.

Mer om Unicode-tecken

Det är alltså mycket viktigt att man vet vad det är för tecken man använder på datorn. Hur kan man lätt undersöka ett tecken, t.ex. genom att erhålla kodpunkt eller beskrivning? Ett sätt är att använda svenskspråkiga Wiktionary, som nämnt ovan. Ett annat sätt är att använda en texteditor med bra stöd för Unicode-tecken, t.ex. min egen Rejbrand Text Editor som alltid visar kodpunkt och beskrivning för tecknet vid insättningspunkten:

Rejbrand Text Editor med den grekiska gemena bokstaven beta infogad.

Rejbrand Text Editor med den grekiska gemena bokstaven beta i fönstret Teckeninformation.

Jag har också utvecklat ett mycket litet program som ständigt visar kodpunkt och beskrivning för det Unicode-tecken som finns i urklipp. Detta mycket praktiska program kan man med fördel fästa på aktivitetsfältet i Windows 7 eller senare eller koppla till någon av makroknapparna på sitt tangentbord.

Verktyget Unicode-informatör visar kodpunkt och beskrivning för gemena grekiska bokstaven beta.

Vidare läsning

Månadens New York-bild (maj 2016)

Människor solar på en stor gräsmatta i södra Central Park (vy söderut).

Människor solar på en stor gräsmatta i södra Central Park (vy söderut). Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Den sociala situationen

Bakgrund: Läs gärna min bok Ändlös längtan.

Som framgår av boken ledde den något kaotiska och påtvingade omsadlingen häromåret till både ekonomisk kris och en identitetskris och social kris. Jag vill här förtydliga beskrivningen av de senare (icke-ekonomiska) problemen, samt berätta om några andra problem.

Livet som student

Hösten 2014 var sista hösten i mitt gamla liv. Visst fanns det stora problem redan då: jag mådde inte särskilt bra. Men jag älskade undervisningsdelen av mitt jobb, jag älskade att vara lärare. För det första älskade jag matematiken som ämne. Dessutom fick jag utlopp för min kreativitet när jag skrev artiklar och böcker om matematik, både i direkt anslutning till undervisningen och mer på fritiden; gränsen mellan arbete och fritid var mycket diffus, för jag arbetade ju med mitt största intresse. För det andra älskade jag rollen som lärare. Som lärare på MAI hade jag mycket stor frihet att själva lägga upp undervisningen som jag ville, och jag kunde lägga ned hela min själ i arbetet. Men mest relevant för den här diskussionen är kanske att den sociala rollen som lärare passade mig perfekt.

Som lärare träffade jag många människor, både kollegor och studenter. De förra var trevliga eftersom vi delade samma intresse och arbete. Men roligast tyckte jag nog ändå att kontakten med studenterna var. Lärarrollen i relationen lärare–student var mycket naturlig för mig, och jag trivdes riktigt bra i den. Dessutom älskar jag kunskap, coola fakta och snygga lösningar och att lära ut sådant.

På något sätt betydde mitt (lärar)jobb nästan allt för mig. Det var den jag var. Jag kände att jag hade kommit någonstans i världen, hittat min plats i samhället, och jag kände att jag gjorde nytta och ett riktigt bra jobb. Jag var riktigt bra på ”det jag gjorde” och jag var ”någon”. Faktiskt betraktade jag lärarjobbet som ett högstatusjobb och betraktade det nog till viss del som en ”kompensation” för alla kriser och sociala misslyckanden jag gått igenom i livet, att jag nu hade ett fantastiskt jobb som jag älskade.

Det hände att jag, när jag var nedstämd, tänkte att jag åtminstone kunde vara väldigt glad för att jag kommit så pass långt som jag hade och – i synnerhet – att jag inte var student längre (hemska tanke).

Som framgår i boken var första dagen på läkarprogrammet hemsk; det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag insåg då att jag förlorat allt som jag hade haft. Jag var inte längre lärare, gjorde ingen nytta, hade ingen roll i samhället, var inte på samma sätt bra på ”det jag gjorde”, hade ingen status. Att jag dessutom befann mig i ett ekonomiskt fritt fall som jag inte trodde att jag skulle klara mig ur gjorde inte saken bättre. Den kanske största kallduschen var emellertid den sociala: från att i många år ha haft kontakt med studenter i egenskap var lärare, var jag nu själv förstaårsstudent och förväntades interagera med andra studenter i relationen student–student, som jag har svårt för (det är en helt annan relation än lärare–student). Som student saknar jag i princip helt förmågan att skapa symmetriska informella relationer till andra studenter. Det faktum att jag alltid känt mig mycket äldre än vad jag är hjälpte inte, men det som verkligen gjorde att jag inte klarade av den sociala situationen den första tiden var den enorma chocken som orsakades av hela situationen.

Att jag nu var student kändes helt fel (kanske på samma sätt som för personer som är födda med fel kön). Jag visste inte vem jag var längre. Jag kände att jag inte alls passade in. Jag tappade hela min identitet.

Det värsta var kanske inte vad jag nu inte längre var (lärare), utan vad jag nu hade blivit (student). Studenter är unga människor, och jag har alltid haft mycket svårt att identifiera mig med unga människor. Och en student är någon som är på väg att bli något, men som ännu inte är något. Med tanke på hur otroligt viktigt det var för mig med den ”status” som mina akademiska meriter och mitt jobb medförde kändes detta extra jobbigt. Mitt tidigare jobb var ju mitt liv – jag hade inte, som de andra studenterna, några vänner eller andra fritidsintressen att leva för.

Förlusten av min identitet gjorde att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Min personlighet var kopplad till lärarrollen. Situationen försvårades förstås av att jag var tvungen att gå den sanslöst värdelösa HEL-kursen de första veckorna. Jag lärde mig inget av den, och den kändes fullständigt meningslös och löjlig. Dessutom är hela utbildningen baserad på PBL och ”basgrupper”, som i princip inte ger mig något alls. Jag lär mig bäst genom att sitta hemma och läsa läroböcker; att sitta och ”tjafsa” i grupp gör inte att jag lär mig mer, förstår mer eller memorerar bättre. Dessa ändamålslösa men obligatoriska moment (två gånger per vecka) gör det extra svårt för mig att veta hur jag skall bete mig; jag har svårt att ta det på allvar. Extra problematiskt blev det första året i och med att jag redan innan jag började på läkarprogrammet kunde all fysiologi från tidigare självstudier, vilket gjorde att ”basgrupperna” kändes än mer ändamålslösa. Vidare bjöd första året på en uppsättning moment som jag upplevde som idiotförklarande, såsom övningar i etik, vetenskaplighet, kritiskt tänkande och kommunikation, sådant som jag alltid brunnit för och arbetat med sedan högstadiet (inklusive nästan tio år på universitet, som lärare och som forskare).

Ytterligare en sak som komplicerat min roll i ”basgrupperna” är att jag gärna drar åt ett lite annat håll än de andra studenterna. Medan jag tycker att den grundvetenskapliga (naturvetenskapliga) förståelsen – den organiska kemin, biokemin och diverse fysikaliska principer, cellbiologin och fysiologin – är det mest intressanta verkar de flesta andra studenter mest vara intresserade av strikt kliniska kunskaper.

Det jag försöker säga är att den turbulenta starten på utbildningen, den nya, mycket obekväma rollen som student, den nya sociala situationen som en av studenterna i en klass och utbildningens upplägg har gjort det svårt för mig att veta vem jag är och hur jag skall bete mig. Det har varit – och är – en ganska stor identitetskris. Nu har det gått snart tre terminer, och jag har börjat anpassa mig lite, men det är ändå långt kvar.

Fortfarande brukar jag, i smyg, när jag är ensam, inte låtsas om att jag är student när jag köper kaffe på campus. Visst, jag får betala dubbla priset, men jag slipper åtminstone påminnas om att jag är student.

Ensamhet och längtan

Det allra mesta ovan tror jag framgår i boken, men kanske kan den här texten förtydliga enstaka aspekter. Vad som däremot inte framgår i boken är fortsättningen av den här artikeln.

Som nämnt ovan saknar jag nästan helt förmåga att skapa symmetriska relationer av typen student–student i en klass. Jag är på tok för stel och gubbig för att kunna deltaga i ungdomliga och studentikosa sammanhang såsom ”kravaller” och andra typer av fester och träffar. Jag varken passar in eller klarar av sådant. Tillsammans med de ytterligare försvårande faktorer som nämnts tidigare i artikeln (traumat första tiden, studentrollen, utbildningens upplägg etc.) är det inte konstigt att jag har haft svårt att skapa relationer till andra studenter i klassen. Jag har blivit ganska ensam, åtminstone relativt sett. Ännu efter tre terminer är det bara en minoritet av studenterna i klassen som jag ens kan namnet på.

Är det här ett problem? Nja. I praktiken är det det. Det framgår förmodligen med all önskvärd tydlighet i min bok att jag alltid längtat något otroligt efter en kvinnlig vän. Jag har vuxit upp nästan helt utan vänner, och hade före 2015 (27 år) aldrig haft någon fysisk relation med en kvinna. Under våren 2015 hade jag en flickvän under kanske en månads tid. På grund av en handfull omständigheter höll inte det längre än så.

Jag vet inte om det bara beror på avsaknaden av erfarenheter under uppväxten eller om det är genetiskt betingat, men det verkar som om min hjärna fungerar lite annorlunda än vad som är vanligt i befolkningen. För de flesta verkar det finnas två typer av relationer: partners och ”vanliga” vänner. Men hos mig ser det känslomässiga behovet lite annorlunda ut. Dessa två typer av relationer har blandats ihop lite.

Kanske är det enklast om jag förklarar vad jag längtar efter innan jag börjar analysera skillnaderna mellan mig och andra.

Jag längtar efter kvinnliga vänner. Det finns kanske ett 20-tal kvinnor i min klass som jag är ”kär” i. Jag skulle oerhört gärna vilja ha någon eller några av dem som vänner. Då tänker jag på ”vanliga” saker som t.ex. bara någon att vara med, kanske äta lunch eller fika med, promenera med. Men jag längtar också efter fysisk närhet. På den fronten är jag inte särskilt intresserad av det som gemene man kallar för ”sex” (vilket involverar könsorgan och mer specifikt väldigt speciella aktiviteter som involverar dessa). I själva verket tycker jag sådant mest är obehagligt. Däremot längtar jag extremt mycket efter t.ex. kramande, handhållning och liknande saker. Mjuk hudkontakt, inte minst via händerna.

Så till stor del är det nog ”vanlig” vänskap jag längtar efter, men konstigt nog är jag nästan bara intresserad av unga kvinnor på den fronten (och inte alla, utan bara en delmängd av dem). Och dessutom längtar jag efter fysisk närhet, enligt ovan. (Då är restriktionen ännu högre, och det är då vi talar om ett 20-tal i klassen.)

Faktiskt, om jag skall vara helt ärlig, tycker jag det är ”jättespännande” och ”jätteroligt” om t.ex. en av kvinnorna i klassen råkar sätta sig bredvid mig på en föreläsning... Om det är någon av de ~20 jag är kär i blir det dock lite jobbigt, eftersom jag så gärna skulle vilja krama henne. I själva verket är det ganska jobbigt att bara vistas på campus, eftersom jag där hela tiden ser såväl dessa kvinnor som exempel på fysisk kontakt mellan olika individer.

Det säger sig självt att sannolikheten att jag skulle kunna få någon sådan närhet av någon i klassen är mycket låg, så i praktiken orsakar situationen enbart smärta för mig. Oftast kan jag hantera smärtan utan några större problem, men i svackorna blir det ganska mycket lidande (men självklart kan jag hantera det ändå, även om det är väldigt jobbigt).

Jag tror faktiskt att jag skulle kunna må riktigt bra i min ensamhet. För jag har märkt att när jag är ledig och får ägna all min tid hemma i min lägenhet åt mina projekt (författande av läroböcker i matematik, programmeringsprojekt, bokläsning o.s.v.) mår jag riktigt bra. Problemet här är nog just att jag varje dag påminns om alla unga kvinnor och om relationer mellan unga människor. (På den här punkten skiljer sig alltså det känslomässiga behovet av kvinnlig närhet från andra behov som t.ex. behovet av födointag: jag skulle inte klara mig utan mat i längden, inte ens om jag skulle slippa bli påmind om att det finns något som heter ”mat”.)

Men nu är det som det är, och det är smärtsamt och jobbigt.


Det bör ha framgått av texten ovan att även om livet inte var någon dans på rosor före omsadlingen, så blev många saker svårare efteråt. Dels kommer jag att förlora flera hundratusen kronor (betydligt mer än vad jag ägde innan jag sadlade om), dels har jag väldigt svårt att axla rollen som student samt att fungera i student–studentrelationer. Det är inte en överdrift att tala om en djup identitetskris, utöver den ekonomiska krisen. Det är fortfarande högst oklart ifall jag kommer att få låna så mycket pengar som krävs för att jag skall kunna slutföra utbildningen, och ifall orken kommer att räcka till. Kanske slutar det hela med att jag tvingas hoppa av utbildningen, med alla mina pengar förlorade.

Med detta i åtanke kan man undra om omsadlingen var det värsta som kunde hända mig.

Samtidigt kan man se det på precis motsatta sättet. Även innan jag tvingades sadla om så var det sociala livet en tung börda. Nu, för första gången på länge, tillhör jag en stor klass av unga människor och har helt andra möjligheter skapa mängder av nya relationer av olika sorter. Detta, utöver att en läkarexamen är en bra sak.

Kanske kommer det att visa sig att omsadlingen var det allra bästa som kunde hända mig?

Det kan vara så. Än så länge har det emellertid, som nämnt, varit väldigt svårt för mig att passa in som student, och hittills har mer smärta än glädje kommit av de sociala aspekterna. (Det bör dock sägas, ifall läsaren glömt bort det, att jag faktiskt tycker mycket om ämnet medicin, åtminstone de grundvetenskapliga delarna av ämnet. Och jag tycker om patientkontakt och har en genuin vilja att hjälpa människor.)


Som jag tidigare spekulerat kring kan det sluta väl. Kanske kommer jag att orka med hela utbildningen (läkarutbildningen är inte alls en svår utbildning, men jag känner mig trött och sliten) och kanske kommer jag att få låna så mycket pengar som krävs för att jag skall kunna slutföra den. Då kommer jag inom tio–tjugo år förmodligen att få ett bra jobb. Jag tror att jag skulle trivas i rollen som läkare och på fritiden skulle jag kunna arbeta med mina böcker och datorprogram.

Månadens New York-bild (april 2016)

En fågel tycks ha byggt bo i ett trafikljus i Central Park.

En fågel tycks ha byggt bo i ett trafikljus i Central Park. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Varför språkpet?

Jag har de senaste tolv åren varit mycket aktiv i mina försök att sprida kunskap om korrekt språkbruk (i synnerhet beträffande det skriftliga svenska språket), effektiv och semantiskt riktig digital typografi (framför allt beträffande ordbehandling i Microsoft Word för Windows samt beträffande hypertextdokument på WWW) och angränsande områden. Varför då?

Fördelarna med korrekt språk är flera. En bra text är en text som inte syns för mycket, där i stället det önskade budskapet framgår så klart som möjligt. Störande moment, som brott mot fasta språkregler, bör inte finnas i texten. I den mån texten syns eller begrundas, bör den vara vacker, och skönheten störs av språkfel och typografiska missöden, oavsett om de orsakas av slarv eller av ren okunskap. Och inom den digitala typografin är vikterna av semantisk riktighet och effektiv ordbehandling minst lika uppenbara, det senare i synnerhet i längre dokument. Det bör också påpekas, att de flesta brott mot svenska skriftregler och typografiska principer är väldigt lätta att undvika, men den svenska grund- och gymnasieskolan misslyckas brutalt med att lära eleverna de mest grundläggande skrivreglerna under de tolv år skolan har på sig. När man väl lärt sig det tar det inte längre tid att skriva rätt än att skriva fel – snarare tvärtom.

Men det förefaller inte hederligt att förklara mitt enorma engagemang för språkvård och god digital typografi enbart med argumenten ovan. I stället tror jag att en mer psykologisk analys är på sin plats.

Jag har nämligen alltid reagerat väldigt starkt känslomässigt på observationer av språkfel, i synnerhet brott mot väldigt fasta skrivregler, samt av olämpliga procedurer i Microsoft Word. Jag misstänker att det handlar om en intensiv känsla av ensamhet. Jag har sedan högstadiet varit väldigt mån om skriftspråket, och har sedan dess även noterat att jag är mycket ensam om att bry mig om korrekt språk och om att kunna alla fasta skrivregler (och identifiera brott mot dem på bråkdelar av sekunder). Vidare växte jag upp med min Windows 9x-dator. Jag lärde mig Windows och Office utan och innan, samtidigt som jag upptäckte glädjen i författandet. Men bland mina jämnåriga (och lärare) var kunskaperna mycket mer begränsade. (När det gäller Word-biten kan jag inte påminna mig att jag någon gång sett någon annan person som inte uppvisar ”stora” brister i Word-kunskapen.)

Jag har alltid vetat att jag fungerar annorlunda än ”alla” andra människor, och på något sätt blev språket och den digitala typografin några av de främsta symbolerna (och bevisen) för detta intensiva utanförskap. Genom att sprida information om språk och typografi får jag både berätta om och minska utanförskapet.

En person jag känner lite ytligt kom häromåret med en alternativ hypotes: kanske är mitt ”klagande” på andras språk- och datorbruk ett svar på omvärldens hackande på mig. Jag har inte funderat så mycket på det, men tycker spontant att det låter förvånansvärt okorkat. Genom mitt klagande försöker jag bevisa att jag kan något som omvärlden inte kan, som ett försök att ge mig själv ett existensberättigande i en värld som annars bara klankar ner på mig. Detta utöver, möjligtvis, det mänskliga i att vilja ge igen. Det är tänkbart att den senare viljan har ökat sedan jag av samhället tvingades sluta som matematiker och (därför) hamnade i såväl ekonomisk kris som identitetskris.

Just resonemanget om ”existensberättigande” har jag begrundat tidigare, om än inte i samband med något ”hackande”. Jag tror att jag alltid i någon mening har betraktat mitt eget människovärde som direkt avhängigt av mina naturvetenskapliga, matematiska och andra intellektuella förmågor. För särskilt mycket annat har det aldrig funnits i mitt liv; särskilt ödsligt har det varit på det sociala planet.

Det kanske inte ligger något alls i tankegångarna ovan. Luddiga psykologiska resonemang och hypoteser är svåra att göra precisa och testa. Men kanske säger det något, bara att resonemangen föds. Det enda som är helt säkert är att jag de senaste tolv åren varit mycket engagerad i språkvård, korrekt användning av Windows och Word och många andra områden, och att detta har varit kopplat till betydande emotionella förnimmelser.

Aldrig apostrofgenitiv på svenska!

Det tål att upprepas: man använder aldrig1 apostrofgenitiv på svenska! Till exempel är följande exempel felaktiga:

Kalle's bilverkstad

Mia's kök

Bertil's elservice

Hill's kriterier

Wilcoxon's teckenrangtest

På svenska används aldrig1 apostrofgenitiv, så exempel ovan är felaktiga. Genitivformerna måste skrivas utan apostrof:

Kalles bilverkstad

Mias kök

Bertils elservice

Hills kriterier

Wilcoxons teckenrangtest

Däremot, om genitiv-s:et skall läggas på en initialförkortning som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav, en bokstav, en siffra, en kod eller någon liknande specialtext, så används kolon: ”SVT:s reporter”, ”MAI:s korridor”, ”UR:s radioprogram”, ”FN:s stadgar”, ”bokstaven T:s seriff”, ”H5N1:s spridning”, ”53:an mot Resecentrum”. (Kolon används alltid i svenska språket när en ändelse läggs till en specialtext: genitiv, plural, bestämd form, ...)

I engelska språket är situationen en annan. Där används apostrofgenitiv: Dave’s book. Detta gäller även initialförkortningar, siffror och så vidare: BBC’s John Smith. Det är viktigt att notera att apostrofen som används vid engelskans apostrofgenitiv är en apostrof – det är fel att använda ett accenttecken i stället. Man bör också notera att inget tecken alls nyttjas när pluraländelsen -s används, inte ens på specialtexter: cars, DLLs, APCs.

1 Det finns ytterst sällsynta fall när det är tänkbart, men texten här är tillräckligt sann: felaktig apostrofgenitiv förekommer ofta i svenska texter, medan nämnvärd avsaknad av tänkbar apostrofgenitiv knappast förekommer i praktiken.

Korrekt matematisk typografi (i Microsoft Word)

Det händer att personer som inte är vana vid matematisk typografi försöker sig på att skriva formler i Microsoft Word. Ofta, kanske oftast, blir resultatet mindre lyckat. Ett av de allra vanligaste felen är att författarna bryter mot den regel som säger att enheter inte skall kursiveras; ett annat, mycket snarlikt fel, är att de bryter mot regeln som säger att ”etiketter” (vanliga ord och meningar, t.ex. som index) inte skall kursiveras. Nedan visas ett exempel på båda dessa relaterade fel:

Ekvation v (kursiverat) index före (kursiverat) är lika med 20 m/s (kursiverat).

Notera att indexet ”före” är felaktigt kursiverat. Etiketter som består av naturligt språk skall inte kursiveras. (Författaren borde misstänka att något är fel eftersom den svenska bokstaven ö inte hanteras på förväntat sätt!) Ovan står egentligen produkten mellan f, ö, r och e. Det andra felet är att enheten är kursiverad; enheter skall aldrig kursiveras.

Det tredje, och sista, felet är att författaren glömde bort att mätetal och enhet alltid skall ha ett mellanrum mellan sig. Så här borde formeln se ut:

Ekvation v (kursiverat) index före är lika med 20 m/s.

För att infoga etiketter och enheter i formelområden i Microsoft Word används citattecken. Formeln ovan kan t.ex. inmatas med

v_"före"=20 "m/s" .

Ett annat vanligt nybörjarfel är att författaren använder asterisk (*) som multiplikationstecken. Som de flesta fel är detta felaktigt. Produkten mellan två tal betecknas med en punkt (⋅, U+22C5: DOT OPERATOR) som i Microsoft Word infogas med koden \cdot. Asterisken används inom matematiken för andra ändramål, som t.ex. faltning av funktioner.

Ibland använder oerfarna författare den latinska bokstaven x för att beteckna produkt. Detta är också fel. Däremot kan man ibland använda multiplikationskrysset × (U+00D7: MULTIPLICATION SIGN) som multiplikationstecken, vilket i Microsoft Word infogas med \times. Inom matematiken och naturvetenskapen är det emellertid mycket vanligare med punkt än kryss. Inom högre matematik används kryss för andra operationer än multiplikation mellan tal, som t.ex. kartesisk produkt (mellan mängder) och vektorprodukt (mellan vektorer i åskådliga rummet). Det är dock smakfullt att använda kryss som produkttecken i en del fall, som t.ex. i måttangivelser. Jag tror också att krysset som multiplikationstecken är vanligare i andra länder än i Sverige.

Följande exempel är sålunda felaktigt, dels eftersom etiketter är kursiverade, dels eftersom asterisk används som multiplikationstecken:

Ekvation substansmängd (kursiverat) är lika med koncentration (kursiverat) asterisk volym (kursiverat).

Så här borde det se ut:

Ekvation substansmängd är lika med koncentration gånger volym.

Denna formel infogas med

"substansmängd"="koncentration"\cdot"volym" .

Andra nybörjarfel man ibland ser är överflödiga parenteser:

Ekvation gamma är lika med ett bråk med gemena a plus gemena b inom parentes i täljaren och versala A plus versala B inom parentes i nämnaren.

Detta skall naturligtvis skrivas

Ekvation gamma är lika med ett bråk med gemena a plus gemena b i täljaren och versala A plus versala B i nämnaren.

(Denna formel kan infogas med \gamma=(a+b)/(A+B) . Parenteserna tas bort när kvoten byggs upp av det sista mellanslaget.)

Alla som använder Microsoft Word till mer än mycket enkla vardagsanteckningar borde för övrigt läsa min artikel om Word.


De senaste åren har jag märkt att Microsoft till stor del verkar ha ersatt sina mänskliga översättare med datorprogram (maskinöversättning). Detta medför inte sällan mycket uppenbara språkfel, faktiskt även på väldigt centrala platser i gränssnitten (i datorprogram och på webbsidor). Jag har sett många exempel på detta och ett som jag såg alldeles nyss är följande:

Skärmdump från Microsofts sökmotor Bing. En hyperlänk har etiketten "Lär mera". Även uttrycket "denna webbplatsen" är olämpligt.

Notera hyperlänken ”Lär mera”. Detta är uppenbarligen en direktöversättning av engelska uttrycket ”Learn more” som mycket ofta används som hyperlänksetikett. Men på svenska säger man inte ”Lär mera”; det fungerar helt enkelt inte. (På svenska kan man tänka sig ”Läs mer” eller ”Mer information”.)

Ett annat fel på samma rad är ”denna webbplatsen” som bör vara ”denna webbplats” eller ”den här webbplatsen”.

Jag tycker förstås att det är mycket tråkigt att Microsoft (och säkert andra företag också) numera prioriterar låga kostnader framför gott språk. Jag minns att jag som barn alltid tyckte att Microsofts översättningar var så bra – det kan man verkligen inte tycka i dag. Notera att de fel som uppkommer vid maskinöversättning ofta är ovanligt uppenbara.

Jag tycker också att det är märkligt att ingen på Microsoft reagerar på dessa uppenbara misstag.


110 000 kronor?

Jag förlorade 110 000 kronor förra året. Det tycker jag egentligen är hemskt. Vad har jag fått för de pengarna? Jag har gått ett år på läkarprogrammet, vilket knappast har varit en behaglig upplevelse (identitetskrisen, HEL(vetet), PBL, studentliv, oro för ekonomi). I och för sig har jag lärt mig mer om medicin, men nästan allt hade jag kunnat lära mig betydligt bekvämare och snabbare genom att sitta hemma och läsa böcker (för några tusen kronor). Det enda jag egentligen genuint känner att jag uppskattat under första året på läkarprogrammet är dissektionerna och obduktionerna, för dessa genuint lärorika upplevelser, inte minst ur det grundvetenskapliga perspektiv som jag tilltalas av, är svåra att få hemma. I och för sig kan läkarutbildningen leda till läkarexamen och i framtiden ett bra, fast jobb, men tyvärr kommer pengarna (och kanske hälsan via utbrändheten) att ta slut långt innan det är dags för examen.

För de över 200 000 kronor jag hade när jag slutade på MAI hade jag kunnat göra mycket:

Men nu har jag alltså ”slarvat bort” (drygt) 110 000 kronor på något som kanske främst påskyndat aterogenesen. Säger man det så, så låter det ganska illa. Tyvärr är emellertid slutsatsen nästan oundviklig, att pengarna kommer ta slut långt innan utbildningen är klar. Min huvudsakliga copingstrategi är att inte alls tänka på den ekonomiska situationen, för annars blir det för tungt, och jag är stressad som det är.

Testa om datorns ljud fungerar

Dialogrutan Kör (Win+R) är egentligen till för att starta program (eventuell med kommandoradsargument), öppna mappar och filer, öppna Internetadresser, skapa nya e-postmeddelanden etc.:

control mouse
iexplore https://rejbrand.se/rejbrand/news.asp

Sedan Windows Vista kan emellertid de flesta av dessa funktioner mycket snabbare utföras med textfältet direkt i startmenyn, som också är en sökfunktion i realtid (bland annat kan man söka på ”Word” i stället för att köra ”winword”, eller ”teckenupp...” i stället för att köra ”charmap”). Trots detta kan dialogrutan Kör ändå vara ett bra alternativ ifall man t.ex. vill undvika att sätta igång en sökning, eller om Win+R är en alltför hårt inarbetad vana.

Häromdagen såg vi att dialogrutan Kör, eller egentligen dess textfält, också kan användas för att ta bort formateringsinformation från urklipp, mer precist för att göra om formaterad text till oformaterad text i urklipp. (Detta fungerar också med textfältet direkt i startmenyn i Windows Vista och Windows 7.)

En annan sak som jag själv använt dialogrutan till länge är att snabbt avgöra om datorns ljudutmatning fungerar i alla led. Det är nämligen så att Windows standardtextfält spelar upp en ljudsignal om ett ogiltigt kortkommando används, t.ex. Ctrl+Q. Så för att snabbt avgöra om ljudutmatningen fungerar, tryck bara Win+R, Ctrl+Q, Esc.

Dessa tips fungerar ända ned till Windows 95.

Månadens New York-bild (mars 2016)

Vy norrut från Times Square med M&M-butiken till vänster.

Vy norrut från Times Square med M&M-butiken till vänster. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Att klistra in text i Microsoft Word

Det händer inte sällan att man vill klistra in text i ett dokument i Microsoft Word. Ofta är denna text formaterad (RTF, HTML), d.v.s. texten i urklipp innehåller information om teckenformateringen. Som standard klistras sådan text in med den ursprungliga formateringen (formateringen i det dokument man kopierade texten från) i det nya dokumentet, vilket emellertid ofta inte är önskvärt, och man skulle önska att texten i stället tog det format som gällde vid insättningspunkten i måldokumentet. Detta är naturligtvis precis vad som händer om man klistrar in oformaterad text i ett Worddokument (när data i urklipp inte innehåller någon information om formatering), t.ex. när man kopierar text från en ren texteditor eller från ett textfält.

Jag har noterat att många löser problemet genom att efter inklistrandet markera texten och sedan i tur och ordning applicera teckensnitt, teckenstorlek och andra attribut. Detta är inte bara tidsödande, utan ökar också risken för formateringsfel (inkonsekvent formatering) i dokumentet. Ett mycket smidigare alternativ är att säga åt Word, vid inklistringen, att ignorera formateringen som finns i urklipp och i stället klistra in texten som ren oformaterad text. Detta är mycket enkelt.

  1. När du tryckt på Ctrl+V för att klistra in texten kommer det upp en liten fyrkantig ruta intill den inklistrade texten. Klicka på den.

    Skärmbild från Word 2010.

  2. I det verktygsfält som dyker upp klickar du på den tredje och sista ikonen, den som föreställer bokstaven A.

    Skärmbild från Word 2010.

  3. Inklistrandet görs nu om automatiskt utan att formateringen tas med; texten får samma format som det som gällde vid insättningspunkten före inklistrandet.

    Skärmbild från Word 2010.

Naturligtvis utför man proceduren ovan endast ifall man har ett trasigt tangentbord. I annat fall, om tangentbordet fungerar, så trycker man på Ctrl för att öppna verktygsfältet och sedan på tangenten T för att välja den tredje ikonen. Allt som allt trycker man sålunda på Ctrl+V, Ctrl, T.

Om man – som jag själv – nästan alltid önskar att text från externa program inklistras som ren oformaterad text, även om urklipp innehåller information om formatering, så kan man med fördel ändra standardvalet för inklistring:

Skärmbild från Word 2010.

Ett alternativ till ovan procedur är att ta bort formateringsinformationen i urklipp innan man klistrar in texten i Word. Förslagsvis görs detta genom att man klistrar in texten i ett Win32-standardtextfält, markerar texten och sedan kopierar den igen. Det enklaste sättet att få fram ett sådant textfält är att öppna dialogrutan Kör, vilket automatiskt sätter fokus på textfältet i dialogrutan. Alltså, tryck Win+R, Ctrl+V, Ctrl+A, Ctrl+C, Esc och klistra sedan in (Ctrl+V) texten som vanligt i Word.

Dialogrutan Kör i Windows 7.

Men om texten på en rad innehåller oönskad formatering som inte kommer från en ny inklistring, då måste man väl ändå reapplicera teckensnitt, teckenstorlek, teckenstil o.s.v. manuellt? Nej, självfallet inte. All direkt formatering är av ondo, som jag förklarar i min långa artikel om ordbehandling. Lösningen är i stället att reapplicera den önskade formatmallen. Om standardformatet Normal används kan kortkommandot Ctrl+Shift+N användas.


Jag har ett fåtal gånger stött på gamla bekanta från MAI-tiden efter att jag börjat på läkarprogrammet. När dessa har frågat vad jag gör nu har jag svarat att jag är ”arbetslös”, vilket är sant åtminstone i den meningen att jag inte har något betalt arbete. En gång mumlade jag däremot, som ett tillägg, något om ”en utbildning”, lite som en obetydlig parentes, eftersom det kändes lite för osant med bara ”arbetslös” som svar; lyckligtvis blev det inga följdfrågor på det mumlandet.

Att vara arbetslös tycker jag inte alls är något att skämmas för. Att jag själv numera är student tycker jag emellertid är ganska pinsamt, och det är verkligen inget jag tycker om att prata om.

Tecknet semikolon

I informationen inför termin 3 på läkarprogrammet finns följande text att beskåda:

Temat har två seminarieuppgifter; stress och ödem.

Detta är ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon. Det tål att upprepas: semikolon kan inte ersätta ett vanligt kolon i betydelsen ”nämligen”. I stället används semikolon till att avgränsa två fullständiga huvudsatser om den senare på något sätt spinner vidare på samma tanke som den förra. Se min kampanj semikolon.info för mer information.

Video på SVT

Sedan en tid tillbaka (veckor eller månader) har SVT använt en ny mediaspelare, i synnerhet på sina regionala sidor. Den är säkert jättebra, men den fungerar inte alls i Mozilla Firefox, en av de vanligaste webbläsarna på marknaden (dock troligtvis en bit efter Internet Explorer, Google Chrome, Safari och mobila webbläsare). Jag tycker det är dåligt av SVT att helt ignorera en troligtvis ganska stor del av användarna.

Detta är lite av motsatsen till hur jag själv ser på kompatibilitet. Kom ihåg att jag, när jag senast skrev om koden för min webbplats, även såg till att så mycket som bara möjligt fortfarande fungerar i Internet Explorer 5.5 under Windows 95!

Månadens New York-bild (februari 2016)

I denna bild från Top of the Rock syns tre av New Yorks mest kända byggnader: Empire State Building, Chrysler Building och MetLife Building.

I denna bild från Top of the Rock syns tre av New Yorks mest kända byggnader: Empire State Building, Chrysler Building och MetLife Building. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Den ekonomiska situationen, del 2

För ett år sedan redogjorde jag för den ekonomiska situationen. Så här har ekonomin utvecklat sig under det gångna året:

Den totala förmögenheten ökade från omkring 50 000 kronor till omkring 230 000 kronor under tiden som doktorand, d.v.s. från våren 2012 till hösten 2014. Under våren sjönk förmögenheten något, för att sedan öka igen under hösten.
Pre- och postkatastrofalt saldo

Under det gångna året erhöll jag fullt studiestöd och -lån samt bostadsstöd, vilket förklarar varför pengarna på banken inte sjunkit mer. Under våren sjönk saldot något, troligtvis till stor del på grund av intensivt tröstätande på Pizza Hut och Espresso House. Under hösten gick saldot i stället upp något, troligtvis på grund av något mindre tröstätande och det faktum att jag fick in en liten summa pengar på privatundervisning.

Vad som inte framgår av grafen ovan är hur mina (studie)skulder ökat. Förra året den här tiden hade jag studieskulder på 124 723 kronor, vilket nu ökat till 232 918 kronor. Jag har sålunda förlorat ungefär 110 000 kronor under året. (Kanske mer, i praktiken, eftersom jag tror lån har något som kallas för ”ränta”.)

Vad som bådar illa inför framtiden är också att jag bara får studiestöd och -lån i några månader till, och även bostadsbidraget tar snart slut. När detta händer (speciellt CSN) kommer grafen ovan att börja störtdyka.

Man blir lite ledsen när man tänker på hur det kunde ha varit.

Första året på läkarprogrammet (och nackdelarna med PBL)

Jag har en längre tid planerat att skriva en artikel om nackdelarna med PBL, såsom metodiken används vid Medicinska fakulteten (tidigare Hälsouniversitetet) vid Linköpings universitet. Jag har också planerat att skriva en artikel om, närmast en recension av, första året på läkarutbildningen vid samma universitet. Avsikten var att den senare artikeln skulle behandla de aspekter av utbildningens första år vilka inte är direkt kopplade till PBL. De flesta punkter jag hade tänkt ta upp i dessa två artiklar finns i och för sig redan behandlade på min webbplats, i t.ex. följande artiklar:

Däremot har jag velat sammanfatta dels PBL-kritiken, dels reflektionerna kring första året, i två separata, lättlästa, artiklar. Nu när jag fått tid för själva skrivandet infinner sig emellertid en kanske inte helt förutsedd svårighet: vad ingår i PBL, d.v.s. i vilken av de två artiklarna skall varje enskild observation tas upp?

Den allra mest generella definitionen av PBL tar bara fasta på att studenterna först skall får upp ögonen för ett kunskapsområde eller fenomen, innan de börjar läsa om det. (De hittar själva frågorna innan de söker svaren.) Å andra sidan verkar begreppet PBL numera ganska universellt också inkludera det specifika systemet med ”basgrupper” och ”basgruppshandledare”. Men hur mycket extra kan sägas ingå i ”PBL-paketet”? Ingår det faktum att utbildningen grupperar stoffet organsystemvis i stället för ämnesvis (fysiologi, histologi, anatomi, embryologi för sig)? Ingår det faktum att föreläsningarna är sporadiska, och ges av olika personer varje gång (och alltså inte en fysiologiföreläsare, en anatomiföreläsare o.s.v.)? Dessa svårigheter har fått mig att ändra mig: i stället för en PBL-kritisk artikel och en recension av första året (med eventuella hänvisningar till PBL-artikeln), så skriver jag en artikel om första året, och en stor del av denna kommer att utgöras av PBL-kritik – eller, mer stringent, av kritik av det som Medicinska fakulteten benämner ”PBL”.


Första terminen inleddes med den sju veckor långa HEL-kursen, en ”introduktion” till etik, hälsa och lärande. Etik och moral och meningen med livet begrundade jag mycket intensivt under min ensamhet på högstadiet, där jag blev övertygad utilitarist (åtminstone såsom jag använder ordet), så det var inga nya frågeställningar för mig under den delen av kursen.

Faktiskt upplevde jag hela kursen som idiotförklarande, och det tror jag att jag hade gjort även om jag inte begrundat filosofiska och etiska frågor tidigare. Saker man ”lärde” sig var att man kan definiera begreppet ”hälsa” på olika sätt, att man kan resonera på olika sätt inom etiken och att man kan utföra förbättringsarbeten för att göra saker bättre. Det allra mesta av detta torde vara fullkomligt självklart för en normalbegåvad person. Arbetssättet under kursen var strikt PBL-baserat, och gick i princip ut på att man satt i små grupper och planerade lekar för de andra grupperna, lite som man kan misstänka att lärare gör i förskolan. Men mest rådde förvirring, eftersom ingen riktigt förstod vad meningen med basgruppsmötena var – så en stor del av tiden gick åt att fundera på vad vi egentligen gjorde – eller borde göra – under mötena. Mötena skulle följa den strikta PBL-ovalen, så det blev lite som teater också. Man var tvungen att säga vissa saker vid vissa tillfällen, men poängen med detta var mycket oklar.

Det enda jag lärde mig under dessa sju veckor var att åldersgränsen för abort är 18 veckor. Dessutom påverkades mitt blodtryck negativt. Språkbruket i de officiella kursdokumenten var mycket dåligt; de kursansvariga saknade känsla för skriftspråket och för digital typografi.

I kursen ingick också ett moment där man skulle göra ett ”förbättringsarbete”. Vi fick ”lära” oss att man för att utföra ett förbättringsarbete först måste ta reda på vad det är man vill förbättra. Dessutom fick vi ”lära” oss att man måste kunna mäta ”braigheten” på något sätt för att veta om någon förbättring sker, och att man kan använda datorprogram för att rita olika sorters diagram för att åskådliggöra förändringar. Återigen: en normalbegåvad person bör tycka att detta är fullkomligt självklart! (Faktiskt utförde jag saker som kan liknas vid sådana ”förbättringsarbeten” redan på högstadiet i en del personliga frågor. Och ja: jag använde Microsoft Excel till visualiseringen. Detta kom jag på alldeles själv, vilket tyder på att jag var normalbegåvad redan på högstadiet.)

Vidare läsning:

Medicin med PBL

Efter HEL-mardrömmen blev det äntligen dags för medicinstudier, men tyvärr använder Medicinska fakulteten en strikt PBL-baserad metodik, som i princip kan sammanfattas så här:

Som jag nämnt i tidigare artiklar kunde jag all fysiologi som ingår under första året på läkarprogrammet redan innan jag påbörjade utbildningen. Se t.ex. artikel 314. Jag lärde mig fysiologi genom att utgå från bra läroböcker, som jag läste från pärm till pärm. Det finns flera fördelar med ett sådant förfarande:

Ungefär samma fördelar som ovan förekommer i klassiska högskoleutbildningar, där en och samma föreläsare ger en lång rad föreläsningar, som ungefär motsvarar kapitlen i en bok. Notera emellertid att Medicinska fakultetens PBL-metodik skiljer sig markant från dessa två exempel.

Låt mig lista en rad potentiella och högst reella problem med kärnan i PBL-metodiken:

Jag är emellertid medveten om att jag kanske hade varit mindre negativt inställd till basgrupperna och deras delmoment ifall jag inte redan i förväg hade kunnat så mycket om fysiologi. Det är också möjligt att PBL-metodiken passar bättre på högre årskurser, när man går in mer på detaljer snarare än helheter, och när det blir mer naturligt och relevant att betrakta kliniska patientfall i form av basgruppsfall. Slutligen finns det en subjektiv aspekt. Även om jag inte tycker om PBL, så kanske metodiken passar utmärkt för andra personer. Jag återkommer till denna punkt i slutet av den här artikeln.

Vidare läsning:

Andra egenheter med utbildningen

Invändningarna jag diskuterade i föregående avsnitt har med själva kärnan i PBL-metodiken att göra, såsom den används vid Medicinska fakulteten. I det här avsnittet ämnar jag diskutera egenheter hos utbildningen vilka inte har samma tydliga koppling till just PBL-metodiken.

Som nämnt tidigare är utbildningen inte klassisk i den meningen att det ges en kurs i fysiologi (med en och samma föreläsare), en kurs i anatomi, en i histologi, en i embryologi och vidare. I stället studeras materialet organsystemvis (allt om hjärtat, allt om lungorna, …). Dessutom är det nästan en ny föreläsare för varje ny föreläsning, så att t.ex. såväl föreläsningarna om hjärtat som föreläsningarna om fysiologi ges av en mängd olika föreläsare, som ibland pratar med varandra (och ibland inte). Slutligen är föreläsningarna inte heltäckande, utan även mycket centrala och viktiga ämnen kan lämnas obehandlade under serien av föreläsningar.

Det här tycker jag inte riktigt om. Jag hade föredragit motsatsen.

Det optimala vore om områdena delades upp i separata kurser: fysiologi, histologi, anatomi, embryologi och så vidare. Och varje kurs skulle ha en föreläsare, en riktigt god pedagog som brinner för ämnet och är angelägen om att bli förstådd (tack, Lars).

Så här fungerade det på Tekniska högskolan, när jag själv läste matematik där. Och vilken fröjd det är att deltaga i en kurs med en riktigt god pedagog! Varje föreläsning är som ett konstverk med varje liten detalj finputsad till perfektion. Föreläsningarna binds ihop till en helhet som på bästa möjliga sätt främjar studenternas förståelse – och uppskattning – av materialet. En god föreläsare kan inspirera och motivera, betona vad som är viktigt och samtidigt underhålla.

Framför allt blir det lättare att få fram den stora helheten, the big picture, om det ges en fysiologikurs av en riktigt bra föreläsare. Som Medicinska fakulteten nu lägger upp utbildningen blir det i stället en mängd fragment som studenterna i bästa fall själva kan pussla ihop till en någorlunda intakt helhet. I praktiken skulle det kunna fungera bra, men jag är inte helt imponerad av Medicinska fakultetens försök; jag ser flera hål i deras fysiologiframställning (se mer nedan).

Ett ytterligare problem med Medicinska fakultetens nuvarande system är att de enskilda föreläsarna är insnöade i sina egna ämnen och därmed sällan kan svara på studenternas frågor om annat än just deras ämne. Lite för många föreläsare har också förmedlat felaktig information i enstaka frågor.

Oavsett om det är en föreläsare som ger alla fysiologiföreläsningar eller inte, så är det viktigt att materialet gås igenom i rätt ordning. Och här hittar vi en av mina viktigaste invändningar mot läkarprogrammets första år. I artikel 317 skriver jag följande:

En av de saker jag inte tycker om med läkarprogrammet i Linköping är att de missar att tidigt introducera enkel neurofysiologi och muskel­kontraktions­mekanismer. Faktiskt kommer momentet med aktionspotentialer allra sist under första läsåret, och muskelkontraktionen får nästan ingen tid alls i rampljuset.

Detta tycker jag är fel. Under första terminen behandlades matspjälkningssystemet, och då spelar den glatta muskulaturen i GI-kanalen en framträdande roll. Om jag inte hade kunnat fysiologi sedan tidigare, hade jag tyckt att det var tråkigt att inte förstå hur musklerna faktiskt fungerar. Hade jag sedan i läroböckerna stött på diskussioner om GI-kanalens pacemakerceller hade jag inte förstått något alls och blivit stressad, frustrerad och kanske tappat motivationen/intresset. Om man i stället kan membran- och nervfysiologi och muskelkontraktion sedan tidigare kommer man troligtvis i stället att tycka att det är kul att ha ”koll på läget” och också få se praktiska exempel på dessa grundläggande fenomen.

Sedan kommer vi ner i tunntarmen, där det är dags för absorption av näringsämnen, och sekundär aktiv transport kommer in i bilden. Samma sak gäller här: själv hade jag blivit frustrerad, nedstämd och stressad av att inte förstå de begrepp som man tydligen ”måste” förstå innan man läser om matspjälkningen. Å andra sidan, om man kan sina cellulära transportmekanismer så är det bara roligt att ha ”koll på läget” och se praktiska exempel på dem.

Det finns fler exempel från första terminen, men det blir ännu värre under andra terminen. Introduktionen till hjärtat och cirkulationssystemet gavs nu utan att studenterna kunde något om aktionspotentialer och muskelkontraktion. Och det är naturligtvis fullkomligt omöjligt att förstå hjärtats funktion med sinusknutan, AV-knutan, His bunt, purkinjefibrerna och hjärtmuskelcellerna utan att först vara förtrogen med membranfysiologi, aktionspotentialer och mekanismen för hjärtmuskelkontraktion. Hade jag inte kunnat detta sedan tidigare, hade jag tyckt att det var lite tråkigt att jag inte alls förstod hur saker och ting fungerade i grunden, och hade jag dessutom öppnat någon fysiologilärobok och sett hur mycket fundamental kunskap det faktiskt var som jag saknade, hade jag blivit mycket frustrerad och stressad.

(Nu kunde jag fysiologin långt innan jag började på läkarprogrammet, men blev ändå frustrerad och stressad, eftersom jag tyckte att utbildningen var upplagd på ”fel” sätt.)

Sedan har vi glatt muskulatur i blodkärlens väggar, och autonoma nervfibrer innerverar hjärta och blodkärl. Andningen styrs från centra i hjärnstammen och vi har kemo-, baro- och osmoreceptorer i kroppen, vilket diskuterades under terminen. Återigen: åtminstone jag hade blivit väldigt frustrerad om jag fått läsa om det här utan att först ha lärt mig hur nervceller faktiskt fungerar. Argumentet ”det är inte viktigt just nu” köper jag inte, eftersom studenterna ändå kommer att stöta på begrepp såsom ”aktionspotential” i litteraturen som de ändå måste läsa. Om man kan göra studierna antingen roliga och behagliga eller frustrerande och stressande för studenterna, tycker jag att man som utbildningsansvarig skall välja det förra.

Angående ”hålen” i fysiologiframställningen skrev jag:

Neurofysiologin kom alltså alldeles för sent första året. Ämnet presenterades under två föreläsningar som hölls av två olika föreläsare: den enda pratade om membranpotential och aktionspotentialer och den andra pratade om synapser. Båda föreläsningarna var bra, men ingen av dem nämnde något om hur nervsignaler faktiskt leds i nervfibrer (axoner), som ju kan vara över en meter långa. Denna ”detalj” är förstås extremt viktig, och borde ha nämnts av någon av föreläsarna. Beträffande muskelkontraktionen var det ännu värre: Så vitt jag förstår framhävdes mekanismen för muskelkontraktion inte alls under någon föreläsning, vilket är mycket underligt. Icke desto mindre utgår jag ifrån att kontraktionsmekanismen i skelettmuskelceller ingår under året – något annat vore tragiskt.

Däremot verkar glatt muskulatur inte alls ”ingå” rent formellt under första året, vilket jag tycker är tråkigt. Jag tycker att man bör lära sig hur glatt muskulatur och hjärtmuskulatur fungerar i samband med (eller direkt efter) skelettmuskulaturen, så att man kan jämföra dessa olika typer av muskler, och identifiera likheter och skillnader. Dessutom utgör glatt muskulatur givetvis en mycket fundamental del av kroppen – i synnerhet i de organsystem som diskuteras under första året – så deras funktion borde vara en självklar del av första året.

Värt att påpeka är att de genomgångar jag tycker borde ha kommit väldigt tidigt i utbildningen inte alls är tidskrävande eller särdeles svåra. Kan man t.ex. skelettmuskelcellernas funktion så tar det inte mer än någon minut att förklara hur glatt muskulatur skiljer sig från skelettmuskulatur.

I största allmänhet tycker jag att läkarprogrammet under första året kunde ha varit bättre på att förmedla den stora helheten inom fysiologin. Ytterligare ett exempel på detta är behandlingen av det autonoma nervsystemet, som nästan bara nämns i samband med effekter på enskilda organ (t.ex. hjärtat). Att bara kortfattat förklara var de autonoma nerverna utgår från CNS och hur systemet är uppbyggt med pre- och postganglionära celler (inklusive de olika neuro­transmittorerna och receptorerna) skulle ge så mycket för studenterna (gissar jag), och skulle ta så lite tid i anspråk.

Andra områden som jag tycker åtminstone borde ha introducerats under första året är zona fasciculata och ACTH–kortisol-systemet, endokrina pankreas (i samband med matspjälkningen och metabolismen) samt paratyreoidea och PTH. Att sammanfatta de tre effekterna av PTH tar knappt en minut. När jag väl tänker efter vore det också trevligt med en kort beskrivning av corpus pineale och melatonin i samband med endokrinologin, för fullständighetens skull. Angående sinnesorganen så ingick känsel och nociception. Helst hade jag också sett att syn, hörsel, smak och lukt hade ingått efter neurotemat, där det hade passat perfekt. Detta hade tagit fyra ”basgrupper”, d.v.s. två veckor, i anspråk, med utbildningens PBL-modell. I samband med örat och hörseln hade man också kunnat introducera balansorganen, d.v.s. båggångarna och otolitorganen.

Läkarutbildningen vid Linköpings universitet är som bekant PBL-baserad (d.v.s. speciellt anpassad för … små barn med motivations- och inlärningssvårigheter?) och dessutom är inte fysiologin, anatomin, histologin o.s.v. förpackade i separata kurser, utan i stället är specifika organsystem förpackade i olika ”kurser” (så att man t.ex. läser hjärtats fysiologi, anatomi och histologi tillsammans vid ett tillfälle, och sedan byter organsystem). Jag misstänker att de problem i utbildningen som jag påpekar ovan faktiskt skulle minska ifall utbildningen var mer klassisk, d.v.s. utan PBL-trams och med en fysiologikurs, en anatomikurs, en histologikurs o.s.v. Framför allt ”en fysiologikurs” (gärna ledd av en och samma lärare med stort engagemang för ämnet och stor pedagogisk skicklighet) låter som något bra när det gäller möjligheten att ge en god helhetsbild av kroppens normala funktion.

(För personer som liknar mig är i och för sig föreläsningarnas upplägg inte avgörande, eftersom jag ändå lär mig bäst genom att läsa välskrivna läroböcker från pärm till pärm, d.v.s. på rätt sätt, så jag får läsa allt i rätt ordning. Tyvärr främjar PBL-metodiken ett mer hoppande (felaktigt, olämpligt) läsande i böcker. Jag är på ett sätt väldigt glad att jag kunde fysiologi innan jag började på läkarprogrammet; annars hade jag blivit mycket stressad och frustrerad över upplägget. I praktiken hade jag löst det problemet genom att före terminsstart eller så snart som möjligt läsa igenom läroböckerna från pärm till pärm. I sådana fall hade obligatoriska moment såsom ”basgrupper” bara stört mig i min inlärningsprocess.)

En inte helt oviktig bonus med det klassiska systemet (en kurs i t.ex. fysiologi, med en föreläsare genom hela kursen) är att studenterna lär känna föreläsaren. Jag tror att den personliga kontakten mellan lärare och student är värdefull.

Vidare läsning:

Övriga kommentarer om medicinkursen

Ett ytterligare förbättringsområde under hela första året är språkbruket hos föreläsarna, vilket i allmänhet är under all kritik. Medan somliga har övervägande bra skriftspråk, med bara något eller ett par fel per sida, så får andra med ett eller ett par fel per grafisk mening. Bland felen hittar vi särskrivningar, felaktigt bruk av tecknet semikolon, uteblivet kolon vid tillägg av ändelse på specialtext, apostrofgenitiv på svenska, dubbla avgränsare, felaktiga citattecken, fel streck, felaktigt ”gradtecken”, punkt på fel sida om avslutande parentes samt stavfel/fel ord.

Slutligen vill jag påpeka att Medicinska fakulteten använder amanuenser (läkarstudenter) för vissa utbildningsmoment inom bland annat histologi och anatomi, vilket inte helt oväntat introducerar lite fler minuspoäng i utbildningen. Jag stötte under året på en del tokigheter i deras framställningar. Bland annat kände en amanuens inte till begreppet ”övergångsepitel” (eller ens dess engelska översättning transitional epithelium) och en annan hävdade att de glomerulära kapillärerna i nefronet inte får kallas ”kapillärer”. Jag tror också att någon blandade ihop mikrovilli (aktinbaserade, t.ex. i GI-kanalen, tyreoideafolliklar och proximala njurtubuli) och cilier (baserade på mikrotubuli, t.ex. i luftvägarna).

Vidare läsning:

En snabbkurs i statistik

I början av andra terminen gavs en snabbkurs i statistik. Vad jag har förstått är denna impopulär eller mycket impopulär bland studenterna. Och det kan jag förstå.

Själv är jag matematiker, men jag har faktiskt aldrig studerat statistik, så jag kunde inte heller något av detta när kursen började. Detta hindrar mig emellertid inte från att bedöma kvaliteten på undervisningen, och som matematiker kan jag också bedöma den matematiska kommunikationens kvalitet.

Jag är fullständigt övertygad om att den matematiska teori som finns inom statistiken är jättespännande, och att de praktiska tillämpningarna faktiskt är fascinerande. Det borde sålunda vara fullt möjligt för en passionerad matematiker eller statistiker att förmedla denna förundran till studenterna, men den aktuella föreläsaren föreföll göra sitt bästa för att presentera innehållet på torrast möjliga sätt, utan att antyda något om att det faktiskt är spännande eller fascinerande.

Oavsett om stoffet är fascinerande eller inte måste det framställas på ett tydligt sätt för att man som student skall förstå vad det handlar om, vad olika statistiska begrepp betyder, vad de säger och hur olika tester används. Här misslyckades föreläsaren ganska totalt. Det går absolut att framställa materialet på ett mycket tydligare och mer lättförståeligt sätt.

Språkbruket i de dokument som ingick i statistikkursen var också under all kritik, liksom den typografiska behandlingen av matematiska formler (som var bedrövlig).

En kontroversiell hypotes inte helt utan substans

Jag har i artikeln lyft fram fördelarna med den klassiska undervisningsformen, där en hängiven lärare ger en hel kurs i ett ämne, och där de förträffliga föreläsningarna och den pedagogiska läroboken står för allt kursmaterial, samt nackdelarna med den problembaserade och mer fragmenterade metod som används av Medicinska fakulteten.

Det har inte undgått mig att notera att den klassiska formen ställer mycket högre krav på lärarna. Här måste de brinna för sitt jobb. De måste vara packade av kompetens inom kursens breda område och de måste vara mästare på tydlig kommunikation och pedagogik. De måste bjuda på sig själva och sprida entusiasm, och våga peka på det som är viktigt.

I PBL-världen läggs större delen av ansvaret på studenterna själva i stället. Kanske har Medicinska fakulteten valt att basera sin utbildning på PBL för att de inte ha tillräckligt goda pedagoger för en klassisk utbildning?

En farhåga man kan ha om ansvarsförskjutningen från lärare till student är också att det i basgruppsdiskussionerna, när studenterna förklarar för varandra, kan spridas missförstånd. (Denna farhåga kan vara obefogad, men lite orolig är jag trots allt.)

En komponent av subjektivitet

Jag har i den här artikeln analyserat första året av läkarprogrammet och samtidigt kritiserat många delar. Somliga delar av kritiken är rent objektiva (t.ex. språkfelen och den stundom bristande kompetensen hos lärarna), medan andra är mer subjektiva. Till exempel torde det ha framkommit att jag själv lär mig bäst genom att sitta hemma i min fåtölj och läsa välskrivna och spännande läroböcker från pärm till pärm, men det är inte otänkbart att det finns personer som faktiskt har svårt för det, och som rent av tycker om den problembaserade approachen (åtminstone om man bortser från de värsta incidenterna som har med ordningsföljden att göra).

Speciellt kanske PBL-metoden fungerar bra för studenter som har svårt att koncentrera sig hemma med läroboken, och som inte tycker att böcker är ”vackra”, som inte har samma genuina grundvetenskapliga intresse som jag har (utan är intresserade enbart av det kliniska), och som har svårt att förstå abstrakta resonemang om de bara förklaras i text. Angående det sista har jag faktiskt hört att det finns folk som tycker att de behöver ”diskutera med andra” för att förstå hur saker fungerar, och det kan man ju göra på basgruppsmötena. Där lär man också märka om man själv har missförstått något.

Olika studenter behöver med andra ord studera på olika sätt.

Även här tycker jag emellertid att den klassiska metodiken vinner. På Medicinska fakulteten tvingas nu en och samma mall på varje student, även om studenten inte alls tycker att mallen passar. Låt oss jämföra detta med en klassisk utbildning, som den som ges av Matematiska institutionen, där jag själv arbetade i flera år.

Där erbjuds kurslitteratur, föreläsningar och lektioner. En student som lär sig bäst genom att läsa böcker kan mycket väl sitta hemma hela terminen och läsa läroboken, för att sedan bara skriva tentamen. En student som har svårt för att läsa böcker kan lära sig stoffet genom de mycket pedagogiska, tydliga och underhållande föreläsningarna. Studenter som har svårt för både böcker och föreläsningar kan i praktiken klara kursen genom att få ”privatundervisning” under eller efter lektionstid av lektionsledaren. (Det senare var åtminstone möjligt om jag själv var lektionsledare. Jag sade aldrig ”nej” till något.) Undervisningen bör sålunda passa de allra flesta studenter – den klassiska metoden, när den är som bäst, är flexibel och inkluderande.

Men om olika studenter vill studera på olika sätt, är det inte då bra om det finns både klassiska utbildningar och PBL-baserade sådana? Jo, det tycker jag faktiskt. Problemet här är väl snarare att PBL håller på att ta över helt; jag undrar om det finns någon läkarutbildning i Sverige som fortfarande är helt fri från metodiken. Det är här problemet blir tydligt.


Det finns alltid anledning att granska sig själv kritiskt.

Det var inte frivilligt som jag slutade som matematiker och började på läkarprogrammet, och jag befann mig i en djup kris under åtminstone första terminen. Dessutom avskyr jag att vara student. Vidare tillhör Medicinska fakulteten samma organisation (Linköpings universitet) som Matematiska institutionen, som jag upplevde att jag blev dåligt behandlad av. Sålunda kanske min kritik mot läkarprogrammet bör tas med en nypa salt?

Kanske är ”bristerna” jag identifierat inte så stora. De flesta läkarstudenter verkar vara ganska ointresserade av grundvetenskap och ogilla att läsa läroböcker. För dessa kanske PBL fungerar bra. För dem som inte hade tänkt så mycket om etik och moral, kanske HEL gav något, i varje fall om de inte heller hade något emot oändamålsenliga möten och lekar. Även om språkbruket innehåller väldigt många brott mot fasta skrivregler, så förstår man ändå oftast vad författaren menar. Kategoriseringen och frågeformuleringarna tar inte lång tid, och kanske finns det studenter som faktiskt känner att de behöver öva på logik och språk (även på ”den” nivån). En del basgrupper kanske hade svårt att komma på vad de skulle läsa, och då fick hjälp av sina basgruppshandledare. Som läkare gör det kanske inte så mycket om ens förståelse för statistiska begrepp och metoder innehåller lite brister här och där.

Icke desto mindre vore det väl ändå bra om bristerna åtgärdades? Om inte annat för personer som faktiskt är lite som jag, och kanske för andra också.

En annan anledning till min kritik (och den lite mindre omfattande kritiken från mina kurskamrater) är nog att jag sett hur bra en kurs på högskolenivå faktiskt kan vara, och då tänker jag på MAI:s grundkurser. En högskolekurs kan vara en ren fröjd att följa, där alla detaljer är finputsade, och jag saknar det.

Vidare läsning:

Månadens New York-bild (januari 2016)

De gula taxibilarna är en vanlig syn på New Yorks gator. I bakgrunden ses Empire State Building.

De gula taxibilarna är en vanlig syn på New Yorks gator. I bakgrunden ses Empire State Building. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Läkartidningen och tecknet semikolon, del 5

Tyvärr förekommer fortfarande felaktiga semikolon i Läkartidningen. I nummer 43/2015 finns följande exempel:

Skälen till denna ökning är många; ändrade regler i försäkringen, färre prövningar av Försäkringskassan, arbetsmarknadens förutsättningar och samhällets och läkarens syn på sjukskrivningen.

Detta är ett typexempel på felaktigt bruk av semikolon. Ännu mer typiskt är dock följande fel, där tecknet används före en uppräkning av tre saker:

Opioider är en grupp substanser med morfinliknande verkningsmekanism som kan delas in i tre undergrupper; opiater (opiumalkaloider), semisyntetiska och helsyntetiska opioider (Fakta 1).

Samma fel har vi i nästa nummer (44–45/2015):

De farmakologiska behandlingsprinciperna för pulmonell arteriell hypertension följer de förändringar som beskrivs ovan genom 3 huvudlinjer; behandling med endotelinreceptorantagonister, fosfodiesteras-5-hämmare (PDE-5i) och prostacyklinanaloger.

I exemplen ovan är det fel att använda semikolon. Lösningen är att använda ett vanligt kolon. Se min kampanj semikolon.info för information om tecknet semikolon. (Talet 3 bör också skrivas med bokstäver i sista exemplet.)

Kommer jag någonsin att sluta klaga på felaktigt bruk av tecknet semikolon i Läkartidningen? Ja, det hoppas jag verkligen.

Tänk om …

Jag tänker ibland på hur annorlunda allt hade varit ifall jag fått fortsätta som lärare. Alltså: inte som doktorand, utan som ren undervisare, som jag ville.

Det gör mig arg och ledsen.

För mig personligen hade det varit så mycket bättre. Det hade varit som att få betalt (med löjligt hög lön, dessutom, kanske 30 000 kronor per månad) bara för att få arbeta med mina fritidsintressen. Jag hade sluppit nästan all stress i livet. Jag hade befriats från den stora press man har på sig som student (och som jag känt konstant sedan högstadiet). Jag hade också befriats från den ekonomiska press jag haft på mig hela livet, med råge: 30 000 kronor per månad är långt mer än jag behöver. Och som grädde på moset hade jag fått arbeta med det jag älskar, och dessutom fått mycket fritid över till göra det som jag verkligen vill göra i livet, som att skriva läroböcker i matematik och arbeta med matematisk programmering.

Mitt liv har till stor del varit en lång kedja av livskriser, åtminstone sedan högstadiet, så jag hade verkligen behövt få andas ut.

Jag tror också att det hade varit mycket bättre för samhället. Jag var faktiskt väldigt bra på det jag gjorde, och kunde ha gått långt på det området. I varje fall hade jag enorm motivation att göra ett riktigt bra jobb. Som läkare – om jag nu kommer dit – tror jag också att jag kommer att göra ett bra jobb, men knappast bättre än någon annan läkare. Min skicklighet ligger inom matematikundervisningen och besläktade områden.

Dessutom har jag gått från yrkesverksam till bidragstagare. Hur bra för samhället är det? Det är också stor risk att bidragen kommer att gå till ”spillo” (ur samhällets synvinkel) eftersom alla mina pengar ändå kommer att ta slut inom något år eller två, och då kanske jag tvingas hoppa av läkarutbildningen. Även om jag löser det rent ekonomiskt (genom att låna några hundratusen kronor) är det inte säkert att jag kommer att genomföra hela utbildningen, eftersom jag hatar att vara student och också känner mig väldigt trött och sliten. Även om läkarutbildningen inte på långa vägar är en ”svår” utbildning, så kräver den en ganska betydande arbetsinsats.

Utbildningen är också fasligt lång: först är det 5,5 år obetalda studier. Sedan är det 1,5 år AT, och sedan några år ST. Jag kommer inte att trivas med något av det (eftersom man är under utbildning hela tiden, och jag vill arbeta självständigt). Klar lär jag sålunda inte bli förrän om något årtionde i bästa fall. Då är jag nästan 40 år, och det är väl också ungefär då jag förväntar mig min första hjärtinfarkt.

Jag tycker det är tråkigt att man skall behöva vänta i 40 år på att få en livssituation som man trivs med. Det skall inte behöva vara så.

Nåväl, i bästa fall – både för mig och för samhället – kommer jag att komma dit. Och det kan bli bra. Jag får då ett fast jobb (vilken jävla lyx!) och slipper oroa mig för ekonomin. Förmodligen kommer lönen att vara så mycket högre än vad jag egentligen behöver att jag kan vara mycket ledig, och då ägna mig åt det jag egentligen vill göra i livet. Jag hoppas bara att jag inte glömt bort all matematik till dess.

(Tycker jag inte alls om läkarutbildningen? Jo, jag tycker om de grundvetenskapliga (naturvetenskapliga) delarna: biokemi, cellbiologi, mikrobiologi, fysiologi. Jag älskar all naturvetenskap. Däremot är jag kanske lite mindre road av rent kliniska kunskaper, färdigheter och procedurer. Dessutom tycker jag mycket illa om PBL. Och jag hatar att vara student, dels den sociala och ekonomiska situationen, dels den press man har på sig, i synnerhet om man samtidigt lider av utbrändhet.)

SVT och svenska språket: apostrof, kolon och datum

Den mycket framträdande särskrivningen från i går finns tyvärr fortfarande kvar på startsidan på svt.se. Den har nu fått sällskap av en till ruta med tveksam behandling av skriftspråket:

Skärmdump från svt.se där ordet "DJ:a" felaktigt använder apostrof i stället för kolon.

Problemet här är förstås att vi i svenska språket använder kolon (och alltså inte apostrof!) när vi lägger till ändelser på t.ex. initialförkortningar (som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav), bokstäver, siffror och koder. I den länkade artikeln hittar vi ännu ett fel: den 30e januari.

Detta är ett dubbelfel: dels måste man som bekant använda kolon när en ändelse läggs till ett tal, dels utgör det här datumformatet ett undantag där man inte alls markerar ändelsen. Det skall alltså vara den 30 januari. Just det här dubbelfelet har jag skrivit om tidigare.

SVT och svenska språket: särskrivning

Under hela dagen har följande ruta visats nästan överst på svt.se:

Skärmdump från svt.se där ordet "Star Wars-filmen" är särskrivet (d.v.s. bindestrecket saknas mellan "Wars" och "filmen").

Under någon eller några timmar var rutan dessutom huvudrutan på startsidan, d.v.s. den var flera gånger så stor och allra överst. Problemet är givetvis särskrivningen av ”Star Wars-filmen”.

Aktionspotentialer och mekanismen för muskelkontraktion

För att förstå universum behövs så klart fysik. För att förstå de ämnen och material som finns i universum, t.ex. på jorden, behövs kemi. För att förstå jordens biosfär (som präglar hela planeten!) behövs organisk kemi, biokemi och cellbiologi med nyckelingredienser som DNA, proteiner, genetik och evolution.

Givet en grundförståelse för livet på jorden i största allmänhet, enligt ovan, vad krävs för att förstå Animalia?

Tänk dig en utomjording som kommer till jorden för första gången. Troligtvis skulle vederbörande först och främst fascinerad av djuren, som verkar vara de allra ”coolaste” livsformerna: de är stora, har förmåga att ändra form och förflytta sig snabbt och effektivt, inhämta information från omgivningen, bearbeta denna (även med tecken på hög intelligens) och anpassa sina handlingar efter inhämtad data. Och vad är grunden för detta: jo, nervsystemet och skelettmusklerna. Och vad är grunden för hela nervsystemet: jo, membranpotential och aktionspotentialer. Därför tycker jag att aktionspotentialer och mekanismen för muskelkontraktion är bland det mest fundamentala när det gäller att förstå Animalia. (Men självklart är andra system, såsom cirkulationssystemet och det endokrina systemet, också av avgörande vikt. Dessa system är dock i högre omfattning bekanta för de flesta sedan grund- och gymnasieskolan.)

Det är dessutom så att dessa två moment behövs för att förstå nästan alla organsystem i (t.ex.) människokroppen. Förutom skelettmusklerna har vi också (glatt) muskulatur genom (nästan) hela matspjälkningskanalen och i blodkärlens väggar, hjärtat är en muskel och andningen sker med hjälp av muskler, bara för att nämna några exempel. I ännu högre omfattning är neurofysiologin (membranpotential, aktionspotentialer, nervledning, …) en nödvändig ingrediens i förståelsen för nästan varje del av kroppen eftersom motoriska och sensoriska nerver förekommer i princip överallt och i mängder av olika sammanhang. Kunskap om koncentrationsskillnader mellan cytosol och vävnadsvätska och om membranpotentialen, som är grunden för neurofysiologin, krävs också för att förstå grundläggande cellulära transportmekanismer, i synnerhet sekundär aktiv transport (typexempel: natriumsymportern som tar upp glukos från tarmen).

Det är sålunda föga förvånande att de flesta läroböcker i fysiologi tar upp membranpotential, aktionspotentialer, den neuromuskulära synapsen och mekanismer för muskelkontraktion tidigt eller väldigt tidigt, i de första kapitlen. Notera att detta förfarande även på ett mycket naturligt sätt introducerar den kemiska synapsen.

Detta upplägg, som t.ex. följs av Sand et al. och Guyton–Hall, tycker jag om.

Dels får läsaren tidigt lära sig om nervledning och muskelkontraktion, två av de mest fundamentala fenomenen hos människokroppen, dels kommer läsaren under resten av boken – i kapitlen om matspjälkningssystemet, cirkulationssystemet och så vidare – att verkligen förstå exakt hur saker fungerar, ända ner på cellulär och molekylär nivå.

En av de saker jag inte tycker om med läkarprogrammet i Linköping är att de missar att tidigt introducera enkel neurofysiologi och muskel­kontraktions­mekanismer. Faktiskt kommer momentet med aktionspotentialer allra sist under första läsåret, och muskelkontraktionen får nästan ingen tid alls i rampljuset.

Detta tycker jag är fel. Under första terminen behandlades matspjälkningssystemet, och då spelar den glatta muskulaturen i GI-kanalen en framträdande roll. Om jag inte hade kunnat fysiologi sedan tidigare, hade jag tyckt att det var tråkigt att inte förstå hur musklerna faktiskt fungerar. Hade jag sedan i läroböckerna stött på diskussioner om GI-kanalens pacemakerceller hade jag inte förstått något alls och blivit stressad, frustrerad och kanske tappat motivationen/intresset. Om man i stället kan membran- och nervfysiologi och muskelkontraktion sedan tidigare kommer man troligtvis i stället att tycka att det är kul att ha ”koll på läget” och också få se praktiska exempel på dessa grundläggande fenomen.

Sedan kommer vi ner i tunntarmen, där det är dags för absorption av näringsämnen, och sekundär aktiv transport kommer in i bilden. Samma sak gäller här: själv hade jag blivit frustrerad, nedstämd och stressad av att inte förstå de begrepp som man tydligen ”måste” förstå innan man läser om matspjälkningen. Å andra sidan, om man kan sina cellulära transportmekanismer så är det bara roligt att ha ”koll på läget” och se praktiska exempel på dem.

Det finns fler exempel från första terminen, men det blir ännu värre under andra terminen. Introduktionen till hjärtat och cirkulationssystemet gavs nu utan att studenterna kunde något om aktionspotentialer och muskelkontraktion. Och det är naturligtvis fullkomligt omöjligt att förstå hjärtats funktion med sinusknutan, AV-knutan, His bunt, purkinjefibrerna och hjärtmuskelcellerna utan att först vara förtrogen med membranfysiologi, aktionspotentialer och mekanismen för hjärtmuskelkontraktion. Hade jag inte kunnat detta sedan tidigare, hade jag tyckt att det var lite tråkigt att jag inte alls förstod hur saker och ting fungerade i grunden, och hade jag dessutom öppnat någon fysiologilärobok och sett hur mycket fundamental kunskap det faktiskt var som jag saknade, hade jag blivit mycket frustrerad och stressad.

(Nu kunde jag fysiologin långt innan jag började på läkarprogrammet, men blev ändå frustrerad och stressad, eftersom jag tyckte att utbildningen var upplagd på ”fel” sätt.)

Sedan har vi glatt muskulatur i blodkärlens väggar, och autonoma nervfibrer innerverar hjärta och blodkärl. Andningen styrs från centra i hjärnstammen och vi har kemo-, baro- och osmoreceptorer i kroppen, vilket diskuterades under terminen. Återigen: åtminstone jag hade blivit väldigt frustrerad om jag fått läsa om det här utan att först ha lärt mig hur nervceller faktiskt fungerar. Argumentet ”det är inte viktigt just nu” köper jag inte, eftersom studenterna ändå kommer att stöta på begrepp såsom ”aktionspotential” i litteraturen som de ändå måste läsa. Om man kan göra studierna antingen roliga och behagliga eller frustrerande och stressande för studenterna, tycker jag att man som utbildningsansvarig skall välja det förra.

Neurofysiologin kom alltså alldeles för sent första året. Ämnet presenterades under två föreläsningar som hölls av två olika föreläsare: den enda pratade om membranpotential och aktionspotentialer och den andra pratade om synapser. Båda föreläsningarna var bra, men ingen av dem nämnde något om hur nervsignaler faktiskt leds i nervfibrer (axoner), som ju kan vara över en meter långa. Denna ”detalj” är förstås extremt viktig, och borde ha nämnts av någon av föreläsarna. Beträffande muskelkontraktionen var det ännu värre: Så vitt jag förstår framhävdes mekanismen för muskelkontraktion inte alls under någon föreläsning, vilket är mycket underligt. Icke desto mindre utgår jag ifrån att kontraktionsmekanismen i skelettmuskelceller ingår under året – något annat vore tragiskt.

Däremot verkar glatt muskulatur inte alls ”ingå” rent formellt under första året, vilket jag tycker är tråkigt. Jag tycker att man bör lära sig hur glatt muskulatur och hjärtmuskulatur fungerar i samband med (eller direkt efter) skelettmuskulaturen, så att man kan jämföra dessa olika typer av muskler, och identifiera likheter och skillnader. Dessutom utgör glatt muskulatur givetvis en mycket fundamental del av kroppen – i synnerhet i de organsystem som diskuteras under första året – så deras funktion borde vara en självklar del av första året.

Värt att påpeka är att de genomgångar jag tycker borde ha kommit väldigt tidigt i utbildningen inte alls är tidskrävande eller särdeles svåra. Kan man t.ex. skelettmuskelcellernas funktion så tar det inte mer än någon minut att förklara hur glatt muskulatur skiljer sig från skelettmuskulatur.

I största allmänhet tycker jag att läkarprogrammet under första året kunde ha varit bättre på att förmedla den stora helheten inom fysiologin. Ytterligare ett exempel på detta är behandlingen av det autonoma nervsystemet, som nästan bara nämns i samband med effekter på enskilda organ (t.ex. hjärtat). Att bara kortfattat förklara var de autonoma nerverna utgår från CNS och hur systemet är uppbyggt med pre- och postganglionära celler (inklusive de olika neuro­transmittorerna och receptorerna) skulle ge så mycket för studenterna (gissar jag), och skulle ta så lite tid i anspråk.

Andra områden som jag tycker åtminstone borde ha introducerats under första året är zona fasciculata och ACTH–kortisol-systemet, endokrina pankreas (i samband med matspjälkningen och metabolismen) samt paratyreoidea och PTH. Att sammanfatta de tre effekterna av PTH tar knappt en minut. När jag väl tänker efter vore det också trevligt med en kort beskrivning av corpus pineale och melatonin i samband med endokrinologin, för fullständighetens skull. Angående sinnesorganen så ingick känsel och nociception. Helst hade jag också sett att syn, hörsel, smak och lukt hade ingått efter neurotemat, där det hade passat perfekt. Detta hade tagit fyra ”basgrupper”, d.v.s. två veckor, i anspråk, med utbildningens PBL-modell. I samband med örat och hörseln hade man också kunnat introducera balansorganen, d.v.s. båggångarna och otolitorganen.

Läkarutbildningen vid Linköpings universitet är som bekant PBL-baserad (d.v.s. speciellt anpassad för … små barn med motivations- och inlärningssvårigheter?) och dessutom är inte fysiologin, anatomin, histologin o.s.v. förpackade i separata kurser, utan i stället är specifika organsystem förpackade i olika ”kurser” (så att man t.ex. läser hjärtats fysiologi, anatomi och histologi tillsammans vid ett tillfälle, och sedan byter organsystem). Jag misstänker att de problem i utbildningen som jag påpekar ovan faktiskt skulle minska ifall utbildningen var mer klassisk, d.v.s. utan PBL-trams och med en fysiologikurs, en anatomikurs, en histologikurs o.s.v. Framför allt ”en fysiologikurs” (gärna ledd av en och samma lärare med stort engagemang för ämnet och stor pedagogisk skicklighet) låter som något bra när det gäller möjligheten att ge en god helhetsbild av kroppens normala funktion.

(För personer som liknar mig är i och för sig föreläsningarnas upplägg inte avgörande, eftersom jag ändå lär mig bäst genom att läsa välskrivna läroböcker från pärm till pärm, d.v.s. på rätt sätt, så jag får läsa allt i rätt ordning. Tyvärr främjar PBL-metodiken ett mer hoppande (felaktigt, olämpligt) läsande i böcker. Jag är på ett sätt väldigt glad att jag kunde fysiologi innan jag började på läkarprogrammet; annars hade jag blivit mycket stressad och frustrerad över upplägget. I praktiken hade jag löst det problemet genom att före terminsstart eller så snart som möjligt läsa igenom läroböckerna från pärm till pärm. I sådana fall hade obligatoriska moment såsom ”basgrupper” bara stört mig i min inlärningsprocess.)

Nåja, i vilket fall som helst hade en tidig och tillfredsställande introduktion till grundläggande neurofysiologi och mekanismerna för muskelkontraktion (med tillbehör) suttit fint.

Anmärkning: Den här artikeln är skriven med grundvetenskapliga glasögon.

Mer gymnasiefascination: klassisk mekanik och derivator

I går beskrev jag den fascination jag kände inför kemin under högstadiet och gymnasiet, och den vikt jag lade (och än i dag lägger) vid naturvetenskaplig kunskap i största allmänhet. Under gymnasiet fascinerades jag lika djupt av den klassiska mekaniken, som kan (bör) betraktas som grunden för all fysik, och därmed för hela vår förståelse av universum. Under gymnasietiden skrev jag därför även en tämligen lång uppsats om just klassisk mekanik.

Matematiken var också ett favoritämne, och mest intresserad blev jag av den matematiska analysen, inte minst teorin för derivator (integralerna kommer man inte alls särskilt långt med på gymnasiet). Den matematiska analysen ger oss tillgång till en häpnadsväckande tankevärld som vi kan använda för att modellera den fysiska världen: dels kan vi beskriva omvärlden, dels kan vi räkna på den. Sålunda skrev jag också en uppsats om derivator.

Jag var under gymnasietiden fullt medveten om att jag bara var gymnasielev och saknade högre utbildning inom matematik och naturvetenskap. Eftersom jag redan då var mycket mån om att inte begå misstag och sprida felaktig kunskap var jag lite bekymrad över min låga utbildningsnivå när jag skrev och publicerade uppsatserna på Internet. För att öka säkerheten lämnade jag därför alltid mina uppsatser till lämplig lärare på gymnasieskolan och bad vederbörande att ”mycket strängt” kontrollera allt. Lärarna hittade oftast inget att anmärka på.

Den bästa domaren av uppsatsernas kvalitet är kanske jag själv i dag, något årtionde senare. Jag kan konstatera att uppsatserna generellt håller hyfsad kvalitet, möjligtvis även mycket god för att vara skrivna av en gymnasieelev. Däremot håller de klart lägre kvalitet än artiklar som jag producerar i dag. Dels förekommer typografiska fel och enstaka språkfel, dels är enstaka resonemang, formuleringar och vinklingar mindre klockrena. Även något faktafel (av lite mindre signifikans) vill jag minnas förekommer i biokemiuppsatsen.

Jag kommer ihåg att jag i synnerhet var osäker på härledningen av gränsvärdesuttrycket för e på sidan 10 i uppsatsen om derivator, varför jag frågade alla matematiklärare jag kände om råd. Det var ingen som riktigt vågade säga något om det, vilket är lite tråkigt eftersom härledningen är uppenbart felaktig (även om resultatet blir rätt och det inte kan betraktas som en ren slump).

Dokument jag skrivit i vuxen ålder håller som nämnt högre kvalitet. Till dessa hör en rad texter om matematisk analys och klassisk mekanik, och allt hittar du på min webbplats. Jag önskar bara att jag hade tid till att fortsätta skriva på min lärobok om matematisk analys, som jag påbörjat…

Om naturvetenskap

I går nämnde jag de två uppsatser om kemisk bindning och organisk kemi och biokemi som jag skrev under gymnasietiden.

Den elementära teorin för kemisk bindning lärde jag mig först på högstadiet, där vi hade en kurs i ämnet. I kursen behandlades atomens uppbyggnad, kovalent bindning, jonbindning, metallbindning och något om intermolekylära bindningstyper. Jag insåg direkt att det jag fick lära mig då förmodligen var bland det viktigaste jag skulle lära mig i hela livet, och det håller jag med om än i dag.

Med den elementära teorin för kemisk bindning kan vi ju förstå i princip all materia på jorden. Utan kemisk bindning skulle materia som mest bestå av enatomiga gaser, så allt som inte är enatomiga gaser (d.v.s. i stort sett allt på jorden) är uppbyggt via kemiska bindningar. De material vi själva består av, alla material i naturen, alla artificiella material, all mat vi äter o.s.v. kan beskrivas i enkla kemiska termer. För mig var det självklart att denna kunskap var extremt intressant och viktig. Hur kan teorin som förklarar ”allt” omkring oss – inklusive oss själva – vara ointressant?

Nästan precis lika intresserad blev jag av högstadiekursen i organisk kemi (alkaner, alkener, alkyner, cykloalkaner, isomerer, nomenklatur, funktionella grupper, alkoholer, aldehyder, karboxylsyror, estrar, ketoner, …). För det är ju organiska föreningar som bygger upp hela jordens biosfär, d.v.s. allt levande: prokaryoter och andra mikroorganismer, växter, svampar och djur (inklusive alla människor). En människa, t.ex., är nästan helt uppbyggd av organiska föreningar, om man bortser från allt vatten och kalciumfosfatet i skelettet. Att goda kunskaper i organisk kemi och biokemi borde räknas till allmänbildningen var fullkomligt självklart för mig.

Jag fascinerades och värdesatte så den kunskap jag inhämtade att jag var ivrig att, ett par–tre år senare, under gymnasietiden, sammanfatta all denna superviktiga kunskap i de två nämnda uppsatserna. Jag har alltid tyckt att det är mycket givande och roligt att skapa saker, i synnerhet kunskapsfyllda texter inom matematik och vetenskap, men utöver detta var de två huvudsyftena med uppsatserna att sprida kunskap till andra och bevara kunskap för mig själv.

Under högstadiet och gymnasiet märkte jag emellertid till min stora förvåning och besvikelse att mina klasskamrater inte alls delade min fascination och högaktning av naturvetenskaplig kunskap. Detta gjorde att jag skrev uppsatser om vikten av naturvetenskap. Första uppsatsen i ämnet, som var mycket kort men ändå kärnfull, publicerade jag på min 15-årsdag. Knappt två år senare skrev jag en ny och mer uttömmande uppsats i ämnet. Ingen av dessa uppsatser håller den kvalitet de skulle hålla om jag skrev dem i dag (bland annat förekommer enstaka språkfel i dem), men andemeningen är det inget fel på – min poäng skulle vara precis densamma om jag skrev en sådan uppsats i dag.

(Alla uppsatser jag nämner i den här artikeln skrev jag på eget initiativ på fritiden under högstadiet och gymnasiet, och alltså inte som skoluppgifter. Uppsatserna om kemisk bindning och organisk kemi och biokemi håller inte riktigt samma kvalitet som de texter jag producerar i dag som vuxen. Bland annat förekommer typografiska fel, enstaka språkfel och åtminstone ett par kända faktafel av mindre betydande karaktär. Alla uppsatser som nämns i artikeln kan än i dag läsas på min webbplats under rätt avdelning, men de är tydligt markerade som ”gamla” eller ”mycket gamla” dokument. Dokument som jag skrev som barn håller inte samma kvalitet som dokument jag författat i vuxen ålder.)

Om att läsa medicin och fysiologi på egen hand

För omkring tre år sedan fick jag för mig att lära mig medicin och människans fysiologi.

Vid den tiden hade jag nästan inte haft en tanke på biologi på flera år (utan bara på matematik, fysik, programmering och språkvård), så det första jag gjorde var att jag fräschade upp mina kunskaper i organisk kemi och biokemi genom att läsa min uppsats från gymnasietiden i ämnet. Kemisk bindning (en ännu mer grundläggande förkunskap) behövde jag inte repetera alls (även om jag skrev en uppsats om det också under gymnasietiden), eftersom jag redan på högstadiet tog allt som handlade om det till hjärtat och sedan aldrig har glömt något av det. Samma sak gällde den organiska kemin, som jag alltså inte heller behövde repetera, men framåt biokemin hade jag utvecklat enstaka minnesluckor varför jag hade stor nytta av den nämnda uppsatsen.

Sedan köpte jag några bra läroböcker, nämligen Sand et al. och Guyton–Hall och anatomiatlasen Netter.

Sand et al. är en medellång text på 600 sidor, medan Guyton–Hall är en lite tjockare bok med sina 1100 sidor. Det föreföll sålunda naturligt att börja med Sand och lära mig precis allt i den boken, för att få en överblick över hela fysiologin, och ett kunskapsträd i vilket jag kunde sedan kunde hänga mer detaljerad information som jag hoppades få från Guyton–Hall. Detta visade sig fungera alldeles utmärkt.

Jag upptäckte att det var precis lagom att läsa omkring 50 sidor per dag, så jag läste ut Sand – från pärm till pärm – på tolv dagar. Under den här tiden hade jag nästan ingen annan arbetsbelastning, vilket förklarar den ganska stora datamängden per dag. Hade jag haft annat att göra hade antalet sidor per dag blivit mindre.

Naturligtvis läste jag texten med mycket stort intresse, för ämnet är ju otroligt fascinerande, inte minst för en person som inte läst fysiologi tidigare! Jag läste texten mycket noggrant och intensivt och smakade utförligt på varje nytt begrepp och varje ny insikt som förmedlades i texten. Nya begrepp brukade jag också slå upp på Wikipedia för att bekanta mig med dem från fler sidor samtidigt. När jag läste tog jag ofta korta pauser för att i huvudet relatera den nyligen inhämtade kunskapen till material jag inhämtat tidigare i boken, för att undersöka likheter och skillnader mellan fysiologiska mekanismer, för att skapa associationer i minnet och i syfte att memorera materialet. När jag inte läste i boken, t.ex. när jag promenerade till och från Maxi eller till och från MAI, gick jag och bearbetade fysiologisk data (för memorering och analysering).

Detta gick mycket bra, så inom två veckor hade jag alltså fått en tämligen detaljerad helhetsbild över människans fysiologi. Jag hade memorerat ”allt” i boken. Det som gjorde att detta fungerade så bra var förstås till stor del att Sand är en mycket välskriven och tydlig bok. Dessutom, om man läser boken på det sätt som böcker skall läsas – alltså från pärm till pärm, utan större avbrott – så slipper man en massa problem som har med t.ex. diskontinuiteter och kunskapsluckor att göra. Läroupplevelsen blir så mycket behagligare, lugnare och roligare om man läser så.

Efter Sand gav jag mig på Guyton–Hall. Med samma takt tog jag denna bok på 22 dagar.

Det allra mesta i Guyton–Hall står också i Sand, men framför allt avsnitten om EKG och centrala nervsystemet är mer utförliga i den tjockare boken. Att Guyton–Hall är nästan dubbelt så tjock som Sand har att göra dels med att denna innehåller lite mer material, dels med att Sand är mer effektiv och rakt på sak: medan Sand förklarar varje sak en gång, riktigt klart och tydligt, så har Guyton–Hall en tendens att säga samma sak flera gånger om, och dessutom med fler ord. (Detta underlättar för personer som läser boken på ”fel” sätt.)

I januari 2015 började jag av någon anledning på läkarprogrammet, och fortsatte då att läsa medicin och fysiologi. Den rekommenderade litteraturen på första terminen inkluderade Molecular Biology of the Cell (”cellboken”, 1342 sidor), och denna bok är helt fantastisk! Ämnet är otroligt fascinerande (och viktigt, eftersom cellbiologin är grunden för allt liv på jorden, och därmed också för människokroppen) och boken är mycket välskriven med exemplariskt tydliga förklaringar, vacker typografi och ytterst välgjorda bilder. Även om bara några kapitel ”ingick” på terminen så slukade jag boken från pärm till pärm. Eftersom utbildningen hade en massa tramsiga obligatoriska moment kunde jag inte komma upp i 50 sidor per dygn, men blev ändå klar med boken strax efter vårterminens slut.

Cellboken är den perfekta vetenskapliga introduktionen till jordens biosfär. Bokens första kapitel utgör en orgie i de sanslöst fascinerande biologiska system, mekanismer och principer som ligger till grund för allt liv på jorden: biokemi, proteiner, DNA, genetik och evolution, DNA-replikation, DNA-reparation, transkription, translation, reglering av transkription och translation, kromatinstruktur i eukaryoter. Det märks mycket tydligt att boken är skriven av och för personer med ett genuint intresse för naturvetenskap och med erforderlig förundran över den skönhet och komplexitet som finns i universum. Författarna lyckas förmedla den stora helhetsbilden lika väl som de minsta molekylära detaljerna. Efter de inledande kapitlen fortsätter boken med beskrivningar av cellmembran, cellskelett, signalsystem, proteinsortering, energiomvandling, cellcykeln (med reglering), apoptos (med reglering) – allt mycket relevant för alla med intresse för naturvetenskap i allmänhet och biologi i synnerhet (t.ex. läkare).

Värt att notera är att bokens senare kapitel är mycket värdefulla fördjupningar till den fysiologi som finns i fysiologiläroböckerna: vi har t.ex. utförliga beskrivningar av cell–cellkontakter (inklusive desmosomer, täta cellförbindelser och öppna cellförbindelser), extracellulärmatrisen och kontakterna mellan celler och extracellulärmatrisen, bakterier och virus, immunsystemet, principer inom embryologin och cancer.

Jag tror jag var ensam i klassen om att läsa ut hela cellboken, men de andra har verkligen gått miste om något! Det här är den bästa bok jag någonsin läst.

Nu lämnar vi cellboken ett tag. Det finns väldigt mycket (grundvetenskapligt och kliniskt) intressant att säga om hur en zygot utvecklas till något som liknar ”den färdiga produkten”. Rekommenderad litteratur i embryologi var Langman. Ämnet är som nämnt mycket relevant och intressant, men boken är jag inte helt förtjust i. Den är ”bra” och vackert formgiven med många bilder, men förklaringarna kunde vara lite tydligare och texten kunde vara skriven på ett mer intresseväckande sätt (jämför med t.ex. cellboken). Den är dock mycket bättre än inget alls. Boken bör – självfallet – läsas från pärm till pärm. I själva verket är det mycket troligt att man får stora problem ifall man försöker hoppa in lite senare i boken.

Under termin två läste jag immunologi och boken Janeway. Fysiologiböckerna (Sand och Guyton–Hall) innehåller i och för sig beskrivningar av immunsystemet, men dessa är lite för odetaljerade (och ouppdaterade). Cellbokens kapitel om bakterier och virus och om immunsystemet, som jag nämnde ovan, är mycket välskrivna och betydligt mer detaljerade och uppdaterade. Men det finns ändå mycket mer att säga om ämnet, och då kan jag varmt rekommendera Janeway. Denna bok kommer från samma förlag som cellboken (Garland Science), så kanske är det inte en slump att denna bok är nästan lika fantastisk som cellboken. Jag sträckläste boken, från pärm till pärm, under en knapp tredjedel av terminen.

En av de rekommenderade böckerna i mikrobiologi, och den som jag själv köpte, var Medical Microbiology av Murray et al.. Boken är vackert formgiven, men utöver detta imponerar den inte på mig. Boken saknar nästan fullständigt den tydlighet och pedagogiska förträfflighet som präglar många riktigt bra läroböcker (i allt från matematik och fysik till biologi). Dessutom verkar den inte alls vara skriven av eller för personer med genuint grundvetenskapligt intresse – i stället ligger fokus på kliniska tillämpningar. Icke desto mindre kan man lära sig en hel del intressant av den, och bokens främsta styrka ligger i dess referensfunktion när det gäller enskilda bakterier och virus.

Något jag slagits av flera gånger under första året på läkarprogrammet är just hur förträfflig Sand är som lärobok i fysiologi. Boken ger verkligen en mycket god förståelse för människokroppens funktion, och den är på de mest centrala punkterna lika detaljerad som de tjockare amerikanska böckerna och minst lika tydlig. På en del områden står det mer i Sand än i t.ex. Guyton–Hall. Dessutom slås jag av hur mycket kunskap som verkligen får plats på bokens 600 sidor; orden och bilderna är synnerligen väl valda. Nu när jag går tillbaka till Sand efter att ha läst mycket annan cellbiologi och fysiologi ser jag hur mycket korrekta fakta som faktiskt antyds i Sand i ”bara farten”. Varje mening i boken är en kunskapsmässig guldgruva!

Om du vill lära dig medicin och fysiologi på egen hand, och du är ungefär som jag (stort intresse för naturvetenskap och tycker om att läsa facklitterära böcker), skulle jag rekommendera följande:

  1. Se till att du har de förkunskaper som krävs, d.v.s. kemisk bindning, organisk kemi och biokemi på gymnasienivå. Mina uppsatser kan användas för att repetera detta.

  2. Läs Sand et al. från pärm till pärm och memorera ”allt”. Njut av upplevelsen! Efter dessa blott 600 sidor (och tolv dagar) kan du faktiskt väldigt mycket fysiologi (mer än vad studenterna får lära sig första året vid läkarprogrammet i Linköping). Boken ger en mycket god grundförståelse för fysiologin, med förvånansvärt mycket detaljer, och detta är ett kunskapsträd på vilket du kan hänga upp mer detaljerad kunskap.

  3. Läs Guyton–Hall. Detta är en lite tjockare bok, men eftersom du redan kan det allra mesta så är det lätt att suga åt sig de ”detaljer” som faktiskt är nya. Det nya kretsar främst kring EKG och nervsystemet, och lite ”smådetaljer” (som är mycket intressanta!) här och där.

  4. Läs Molecular Biology of the Cell. Detta ger dig en djup förståelse för livet på jorden och fördjupade kunskaper om människans DNA, gener och proteiner, cellulära mekanismer, metabolism, cellskelettet, förbindelser mellan celler, extracellulära matrisen, bakterier och virus, cancer och immunsystemet. Njut av upplevelsen!

  5. Läs Janeway för en gedigen och mycket välskriven bok om immunsystemet. Du har god hjälp av dina tidigare kunskaper, framför allt från cellboken, men Janeway går mycket längre och djupare. Även denna bok är mycket njutbar.

  6. Läs t.ex. Langman för att lära dig hur en zygot utvecklas till en hel människa. Ämnet är intressant och boken kunde ha varit sämre (och bättre).

Alla böcker i listan skall naturligtvis konsumeras från pärm till pärm. Den uppmärksamme läsaren har noterat att läslistan ovan inte ger någon större kunskap om människans anatomi (faktiskt lär man sig en del anatomi i Sand, men boken går verkligen inte in på djupet). Detta är alldeles riktigt. Jag tror att det mest smärtfria sättet att lära sig människans anatomi är att köpa ett datorprogram som tillåter virtuell dissektion av människokroppen i 3D – det finns riktigt bra sådana. Börja med att lära dig ryggraden och halsen, sedan armarna och sedan benen (i båda fallen proximalt till distalt). För varje del av kroppen: Memorera först alla ben (och delar av ben!), sedan alla ligament, sedan alla muskler, sedan de större blodkärlen och sist de större nerverna (notera i synnerhet vilka nerver som försörjer vilka muskler). Även om det är en stor datamängd vi talar om, så är det fullt möjligt att lära sig allt detta på någon månad eller så. För att fördjupa sig kan man sedan gå över till professionella tryckta anatomiatlaser (som t.ex. Netter och Sobotta) och läroböcker (som t.ex. Moore).

SVT försöker skriva på engelska

Det händer ibland att SVT publicerar artiklar på engelska. Det brukar aldrig sluta lyckligt. I dag såg jag

While the world´s leaders discuss climate challenges in Paris. You can follow the effects of global warming on the climate in the Amazon Rainforest.

Här är felen:

Månadens New York-bild (december 2015)

McDonald’s på Times Square

McDonald’s på Times Square. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Semikolon och streck efter rubrik i listelement

Ett av de allra mest karaktäristiska felen i skriven svenska i dag är som bekant felaktigt bruk av tecknet semikolon. Se även min kampanj semikolon.info. Det vanligaste felet är att folk använder semikolon när de egentligen borde använda ett vanligt kolon, eller, ibland, inget skiljetecken alls. Medan semikolon, precis som en vanlig punkt förbinder fullständiga huvudsatser med varandra (och då fungerar som en konjunktion mellan sådana fullständiga ”meningar”) så används ju vanligt kolon vid ”presentation”. Se ovan länkade artiklar för mer information. Gör det.

Tillbaka igen? Då kan vi fortsätta. Förutom det allra mest typiska felaktiga semikolonbruket (före en uppräkning av tre objekt) och nära släktingar till detta så finns det en uppsjö av andra exempel på semikolonrelaterade felaktigheter att finna i dagens nyproducerade texter. Här tänkte jag ta upp ett exempel där semikolon felaktigt används för att avgränsa en ”rubrik” i en punktlista:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

  • Bilar; åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
  • Båtar; flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
  • Flygplan; kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
  • Tåg; färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

Detta är inte ett korrekt bruk av tecknet semikolon (vi avgränsar inte fullständiga huvudsatser och tecknet används inte heller som överordnad separator mellan element i en uppräkning). Eftersom vi är i en lista antyder semikolonet att t.ex. ”bilar” och ”åker oftast …” är två texttyper i en symmetrisk relation till varandra (såsom ”bilar” och ”båtar”), men i stället är ju avsikten att ”bilar” är ämnet som förklaras av den senare texten ”åker oftast …”. Här behövs alltså den framåtpekande funktion som ett vanligt kolon har (vilken ”överraskning” att en lösning på problemet är att byta ut semikolonet mot ett vanligt kolon‼):

Det finns flera olika sorters transportmedel:

  • Bilar: åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
  • Båtar: flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
  • Flygplan: kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
  • Tåg: färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

En snyggare lösning är emellertid att verkligen formatera ”rubrikerna” som rubriker:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

  • Bilar. Dessa åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan.
  • Båtar. Båtar flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav.
  • Flygplan. Dessa farkoster färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan.
  • Tåg. Tåg färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan.

Naturligtvis kan man också använda en enkel punktlista och sedan gå igenom varje punkt i den löpande texten. Detta är ”standardlösningen” som passar utmärkt i artiklar och böcker, men kanske inte lika bra i PowerPoint-presentationer:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

  • bilar
  • båtar
  • flygplan
  • tåg.

Bilar åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan, medan båtar flyter på vattenytan i t.ex. sjöar och hav. Flygplan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan. Slutligen färdas tåg längs en fast endimensionell kurva på markytan.

En annan konstig variant jag sett är följande:

Det finns flera olika sorters transportmedel:

  • Bilar- åker oftast på plana vägar på den fasta jordytan
  • Båtar- flyter på vattnet i t.ex. sjöar och hav
  • Flygplan- kan färdas längs en i det närmaste valfri kurva i det tredimensionella rummet i atmosfären ovanför markytan
  • Tåg- färdas längs en fast endimensionell kurva på markytan

Här används ett bindestreck (U+002D: HYPHEN-MINUS) efter ”rubriken”, och det finns mellanrum efter men inte före skiljetecknet. Detta är helt obegripligt. Varifrån kommer den här ovanan?

Bindestreck används som bekant vid avstavning och i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning, katt- och hundmat), medan det längre tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Bruket i exemplet ovan är helt galet. Om man ändå skall försöka analysera det, så är den första frågan om det verkligen rör sig om ett bindestreck eller om författaren snarare tänker på ett tankstreck. Jag tror på det senare, för någon sammansättning är det ju verkligen inte tal om. Men ett tankstreck har alltid symmetriskt mellanrum intill sig (se exemplen ovan). Alltså kan man återigen inse att något är väldigt fel här.

På tal om streck och mellanrum: En annan sak jag sett flera gånger bara i år är att folk skippar mellanrummet efter bindestrecket när det riktar sig till ett gemensamt efterled (t.ex.) något ord längre fram i texten:

hund-och kattmat

Jag ryser av förfäran. (Givetvis skall det vara mellanrum mellan bindestrecket och konjunktionen:

hund- och kattmat


Gradtecken eller ”masculine ordinal indicator”?

Ett ”språkfel” jag stött på med jämna mellanrum de senaste tio åren är att texter använder º (U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR) när det egentligen skall vara ett gradtecken: ° (U+00B0: DEGREE SIGN), t.ex. när författaren anger en temperatur (t.ex. 37°C) eller en vinkel (90°).

I en del teckensnitt är dessa två tecken visuellt lika, vilket delvis förklarar frekvensen hos missödet. Icke desto mindre är det två helt olika tecken (precis som A och B), så det är fel att använda U+00BA i stället för gradtecknet U+00B0. Läsaren kanske undrar varför detta är fel, om tecknen ändå ser (nästan) likadana ut. En anledning är att de ofta inte ser helt lika ut, så lite tokigt ser det ut. Dessutom, om texten distribueras digitalt, t.ex. som oformaterad text eller i HTML-format, vet man inte vilket teckensnitt som kommer att användas när texten visas för mottagaren, och i en del teckensnitt är dessa två tecken mycket olika (det är ett streck under ringen i U+00BA, se nedan).

Men även om man bortser från det visuella så är det helt fel att använda U+00BA i stället för gradtecknet U+00B0, eftersom tecknen tekniskt är helt olika och har olika betydelse. Sammanblandning får en rad praktiska konsekvenser:

Hur ser man då till att använda rätt tecken? Detta beror naturligtvis helt på vilken metod man använder för att infoga specialtecknet. Notera att gradtecknet inte finns på svenska tangentbord.

De flesta använder troligtvis Microsoft Word och dialogrutan Symbol, se skärmbilden nedan.

Dialogrutan Symbol i Microsoft Word 2010. Gradtecknet är markerat, och dess beskrivning och kodpunkt syns i dialogrutan.

I det här exemplet är gradtecknet markerat. Notera att en beskrivning (”Degree Sign”) av tecknet återfinns i det nedre vänstra hörnet på fliksidan (alldeles ovanför knappen ”Autokorrigering…”). (Dessutom syns koden U+00B0.) Detta gör att vi förstår att det är det riktiga gradtecknet som är markerat.

Tio kodpunkter till höger syns U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR. Som synes är tecknet mycket likt gradtecknet. Men om detta tecken markeras inser man av teckenbeskrivningen ”Masculine Ordinal Indicator” (och, om man är en riktig Unicode-nörd, av kodpunkten U+00BA) att detta är fel tecken:

Dialogrutan Symbol i Microsoft Word 2010. Det maskulina ordningstalstecknet är markerat, och dess beskrivning och kodpunkt syns i dialogrutan.

I exemplen ovan används det gamla standardteckensnittet Times New Roman. Om vi byter till det nya standardteckensnittet Calibri ser vi att U+00BA: MASCULINE ORDINAL INDICATOR inte längre liknar gradtecknet: som nämnt ovan ser det senare tecknet lite olika ut i olika teckensnitt. (Fördelen med utseendet i Calibri är förstås att risken för sammanblandning med gradtecknet minskar väsentligt. Frågan är emellertid hur U+00BA, som är mycket ovanligt i Sverige, ”ska” se ut. Förhoppningsvis är båda varianterna korrekta. Själv kan jag inte alls mycket om hur U+00BA används i de språk i vilka tecknet faktiskt används.)

Dialogrutan Symbol i Microsoft Word 2010. Det maskulina ordningstalstecknet är markerat, och dess beskrivning och kodpunkt syns i dialogrutan. Teckensnittet är utbytt mot Calibri.

Att infoga specialtecken via dialogen Symbol är mycket omständligt i längden. Om man ofta använder gradtecknet kan man i stället memorera kodpunkten U+00B0. För att infoga detta tecken i Word räcker det med att skriva B0 och sedan trycka på Alt+X.

Ett annat smart tips är att aktivera funktionen ”matematisk autokorrigering utanför matematiska områden”:

Dialogrutan Autokorrigering i Microsoft Word 2010, fliken Matematisk autokorrigering.

Nu kan gradtecknet infogas med \deg (följt av mellanrum eller skiljetecken). Faktiskt kan med denna inställning alla grekiska bokstäver, matematiska operatorer och matematiska bokstäver infogas med sina koder, även utanför matematiska områden.

Standardsättet att söka efter och hitta rätt Unicode-tecken i Windows är annars – som läsaren givetvis redan vet – att använda programmet Teckenuppsättning (charmap.exe) som funnits med åtminstone sedan Windows 95:

Windows-programmet Teckenuppsättning i vilket användaren sökt efter gradtecknet.

Ett alternativt sätt att både snabbt infoga allmänna Unicode-tecken och erhålla beskrivning och kodpunkt för tecken är att använda en texteditor med stöd för dessa funktioner, t.ex. min egen Rejbrand Text Editor:

Rejbrand Text Editor. Gradtecknet är infogat och dess kodpunkt och beskrivning syns i statusfältet. Fönstret Teckeninformation är öppet och visar samma information (samt tecknets block).

Om man bara är intresserad av att mycket snabbt erhålla beskrivning och kodpunkt för något tecken kan man med fördel använda mitt miniverktyg Unicode-informatör. När programmet körs och ett enskilt Unicode-tecken (f.n. bara i BMP) finns i urklipp visas beskrivning och kodpunkt i programfönstret. (Programmet ändrar informationen varje gång ett nytt tecken hamnar i urklipp.)

Verktyget Unicode-informatör. Urklipp innehåller gradtecknet och programfönstret visar därför tecknets kodpunkt och beskrivning.

Månadens New York-bild (november 2015)

Sjätte avenyn, i höjd med Radio City Music Hall, vy söderut. Långt borta ses en buss som gör reklam för en tämligen trevlig musikal.

Sjätte avenyn, i höjd med Radio City Music Hall, vy söderut. Långt borta ses en buss som gör reklam för en tämligen trevlig musikal. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Månadens New York-bild (oktober 2015)

En klarblå himmel med besök av vita moln samverkar med skyskrapornas blanka glasfasader.

En klarblå himmel med besök av vita moln samverkar med skyskrapornas blanka glasfasader. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

SVT och strecken, del 5238

Som jag skrivit om i flera år nu använder SVT ofta tankstreck felaktigt i stället för bindestreck. I dag har jag sett två felaktiga artiklar, i vilka följande besynnerliga konstruktioner kan skådas:

  • EU–parlamentarikern
  • EU–kommissionen
  • 1990–talet
  • EU–kommissionens
  • Jean–Claude
  • SDU–bråket
  • SDU–ordföranden
  • SD–ledningen

Eftersom SVT använder ett väldigt tydligt typsnitt går det inte att ta miste på felet, som verkligen är iögonfallande:

De felaktiga orden skrivna i teckensnittet Arial, tillsammans med de korrekta varianterna.

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag har nästan varje gång påpekat felet till SVT, men de har inte ens svarat. Jag tycker det är tråkigt att SVT inte är mottagliga för konstruktiv kritik, i synnerhet inte när det är så ofantligt lätt att ändra sitt beteende och göra rätt i stället för fel!

Nu är jag själv inte blind, och använder inte skärmläsare, men för sådana användare kan det mycket väl vara högst irriterande med det här felet (och som oblind läsare av SVT:s artiklar tycker jag själv att det är väldigt störande med de patologiskt långa strecken i sammansättningarna!). Och folk som använder webbläsarens sökfunktion för att hitta t.ex. ”49-årige” kommer inte att bli glada.

Uppdatering (2015-09-14 00:23:30): Under kvällen publicerade SVT minst tre nya artiklar med felaktiga streck (starta eget–bidrag, pr–konsult, tv–debatt, HP–chefen, SDU–topparna) samt minst en artikel med en särskrivning (Super-Puma helikopter).

Saker att göra i höst och i framtiden

Det finns en hel del saker jag skulle vilja göra i livet, utöver det jag redan gjort. Framför allt tänker jag på min stora lärobok i matematisk analys och kanske också på AlgoSim, som jag skulle vilja göra en helt ny version av. Med tanke på att jag redan kan den fysiologi som ingår de första åren på läkarprogrammet, skulle man kunna tro att jag har gott om tid åt att arbeta med dessa projekt, men i praktiken märker jag att jag helt försummar dem. Problemet är nog inte tidsbrist, utan snarare brist på ork och mental energi. Det blir mycket sovande (även på dagtid) och fönsterflyttande.

Här är i varje fall några saker jag kanske kan få tid åt under hösten:

På längre sikt, som delvis nämnt, är huvudprojekten följande:

Jag har också ett antal halvintressanta småidéer till mindre projekt, bland annat om ljudvågor.

Månadens New York-bild (september 2015)

Stämningen är fantastisk en varm sommarnatt i staden som aldrig sover. Bilden väcker minnen till liv, av det ljud som finns i miljön, inte minst av polisbilarnas karaktäristiska tutande.

Stämningen är fantastisk en varm sommarnatt i staden som aldrig sover. Bilden väcker minnen till liv, av det ljud som finns i miljön, inte minst av polisbilarnas karaktäristiska tutande. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Why I am not a big fan of the Microsoft Windows 10 operating system

This summer the Microsoft Windows 10 operating system was released. Probably because Windows 10 is offered as a free upgrade for users of Windows 7 and 8, many people have already upgraded. Do I intend to upgrade? Recall that, since I chose not to upgrade to Windows 8, I am still using Windows 7 on my main computer, as well as on my laptop.

First, my Windows 7 systems are suiting my needs wonderfully, and I love the OS. This makes me somewhat reluctant to upgrade. You should never mess with a working system. After all, it is likely that an upgrade will cause at least some sort of issue, and given my very full schedule, I would not fancy any extensive troubleshooting. In addition, since I am very used to Windows 7, I would probably need to relearn a habit or two.

Second, one of the reasons I did not like Windows 8 was that it appeared to be very integrated with the cloud and with social networking services, neither of which I like. I was also not impressed by the new UI. Instead, I got the impression that Microsoft was aiming at ‘teenager’ users who only use the computer to chat about silly things, share photographs with the world, and consume online advertisements. After all, ‘advanced’ software, like Microsoft Word (the real version of it), programming IDEs, and mathematical software still very much belong on the desktop. (In addition, I can’t stand the word ‘app’.) Although certainly nothing bad had happened to the desktop in Windows 8, this new direction made me uncomfortable. In Windows 10, there seems to be a bit more emphasis on the desktop, with nice additions such as virtual desktops and an improved command prompt, as well as the return of the start menu (even if it looks less usable compared to the Windows 7 version).

Third, I have to admit, I am a bit fond of Aero Glass, which was removed in Windows 8 and has not returned.

If there were only these three points, I would have considered upgrading. After all, most things would probably work out well, the desktop is still there (and some parts are even improved), and I would probably learn to live without Aero Glass. But, unfortunately, there is one more point:

Fourth, the multimedia capabilities of Windows 8 were reduced compared to Windows 7, since you could not play DVDs in Windows Media Player. It is not fun to upgrade to a less capable system, even if the loss is small (since you most often use Media Center to play DVDs anyway). The lack of new features in my favourite application Windows Media Center also made me worried about the application’s future.

And I was right to be worried: In Windows 10, Windows Media Center is removed. Apparently, even if you upgrade from a Windows 7 system with Media Center, the application is removed during the upgrade process.

Windows Media Center is a piece of software I use almost daily, and has done so for ten years. I mainly use it to record and watch TV streams captured using the computer’s internal TV tuner card, and I am really fond of it. Hence, I will definitely not ‘upgrade’ to Windows 10.

Another thing I might not like about Windows 10 is the continuous upgrade model. If I buy or build a new computer today, I would spend a lot of money making sure it suits my needs perfectly. I would build a friend and colleague I would work with daily for at least a decade or two. Then I want to be confident that it does not change automatically every now and then. Security upgrades are great, but not UI changes, addition or removal of features, etc.

Sommarens arbete

I dag började jag andra terminen på läkarprogrammet. Under sommaren hann jag med ganska mycket. Först läste jag ut den underbara läroboken i cellbiologi, och sedan läste jag om hela Guyton–Hall, eftersom det var några år sedan jag senast läste den från pärm till pärm. Samtidigt passade jag på att skapa en lång rad medicinska artiklar i ordboken Wiktionary, som jag sedan länge varit mycket aktiv i. Totalt sett blev det ungefär sjuhundra nya medicinska artiklar, se den här nästan fullständiga listan. Tyvärr hann jag inte skriva så många artiklar jag hade önskat; bland annat hade jag velat skriva mer om njurarna, medan lungor och immunsystem inte hanns med alls.

Jag hade också planerat att skriva ett eller ett par nya kapitel i min lärobok i matematisk analys under sommaren, men det hanns inte heller med, eftersom medicinläsandet och -artikelförfattandet tog all min tid.

Utöver medicinartiklarna skapade jag en ännu större mängd artiklar om vanliga svenska ord, och också några hundra artiklar om Unicode-tecken, så jag är trots allt ganska nöjd med sommarens arbete.

Microsoft Word: Changing a large operator in-line

Suppose you have accidently entered the expression

\iint_D y^2 dxdydz

in Microsoft Word. Observe the incorrect use of the double integral sign where a triple integral sign is required. How to correct this? It would have been nice to right click the “large operator” (as it is called in Microsoft Word), point at the “Change operator” submenu and select the triple integral sign from a gallery. Unfortunately, such a submenu doesn’t exist in Microsoft Word (at least not in Microsoft Word 2010). The obvious workaround is to write a new integral from scratch, possibly copy-pasting the integrand and zero, one, or two indices. That is somewhat awkward.

A nicer solution is as follows. Press Alt+Down, L to access the popup menu to the right of the formula area and use it to change the formula to the linear format:

Screenshot of the dropdown menu.

The linear format of the formula.

Then simply replace the double integral sign with the replaced value of \iiint, which is the triple integral sign:

Typing \iint

which becomes

The formula with a triple integral sign.

Then go back to “professional” mode (Alt+Down, P):

The end result with a triple integral sign in professional mode.

A slow software reaction

One thing I do not like about Skype is that it is slow to react.

When a new message has arrived, the Skype taskbar button displays an overlay icon and flashes to indicate this. This is all good.

Since the Skype icon is the fourth icon on my main computer (as well as on my laptop), I press Win+4 to read the new message. Most often, this takes me some half a second, and when I am done I press Win+4 again to resume my work. But after this, the taskbar button still displays the overlay icon:

The problem is that I am too quick for Skype. Apparently, the software is programmed to remove the overlay notification icon after the message has been displayed for a second or two. Hence, I have to press Win+4, wait for a while, and then press Win+4 a fourth time.

Clearly, Skype is designed for people who are processing data more slowly than I am.

Månadens New York-bild (augusti 2015)

Häst och vagn är en vanlig syn i och intill Central Park. Med bilden följer ljud och doft.

Häst och vagn är en vanlig syn i och intill Central Park. Med bilden följer ljud och doft. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Microsoft Word: A ‘hidden’ bug

I have written quite a lot on Microsoft Word, and I have frequently noted that since the introduction of the new file format in Microsoft Word 2007, the software is rather buggy when you use it to write long, technical documents. It works perfectly most of the time, but it is still the most buggy Microsoft product I have ever used. And it can become a nightmare if you write very long documents and do not take proper caution.

In particular, Microsoft Word tends to crash when you edit formulae, even fairly simple ones.

A screenshot of a Microsoft Word 2010 document. Microsoft Word has crashed, and Windows Error Reporting is collecting data about the crash.

It does happen every now and then. On the bright side, in most cases, Microsoft Word will automatically restart after a crash, and will display the document as it was immediately before the incident (even if you didn’t happen to press Ctrl+S just prior to the crash). This almost compensates for the instability. You can even take advantage of this ‘feature’ by doing some physical exercise while the software is restarting and the Windows Error Reporting tool is collecting and sending data about the crash to Microsoft (which is a good thing, because this might make Microsoft fix the bugs).

Windows Error Reporting sending data about the crash.

However, sometimes this doesn’t work very well. On several occasions, the following has happened to me.

When Microsoft Word has restarted, the document looks exactly as it should, i.e., it looks just as it did prior to the crash. Content about this, I finish the document, and export it to a PDF file using Microsoft’s built-in PDF converter. Then, when I look at the PDF document, it looks as it should, except that nonsense data is inserted at a seemingly random location. This data is sometimes text I have entered sometime, somewhere, or it might be something else.

Then I go back to the DOCX file, but it looks perfectly sound: there is no sign of the nonsense data. A spinal cord reflex1 makes me turn on the display of hidden characters (Ctrl+(), and there it is. I remove the nonsense, save the document, and create a new PDF file.

Below is a sample of nonsense I found once. If I recall correctly, 136 is actually the page number:

A screenshot of a Microsoft Word document exported as a PDF file. In the middle of the text, the number 136 is repeated many times in a way that looks very strange.

1 No, not literally. This almost certainly passes through the cerebral cortex.

Den enklaste partiella differentialekvationen

(Den här artikeln innehåller matematik. Du behöver en modern webbläsare med stöd för MathML, t.ex. Mozilla Firefox, för att visa den korrekt.)

Jag fick i går frågan hur man löser den partiella differentialekvationen z x = 0 där z C 2 ( 2 ) .

Med tanke på ekvationens låga komplexitet (faktiskt är det den enklaste tänkbara partiella differentialekvationen i två variabler) handlade frågan uppenbarligen mest om grundläggande förståelse. Och i sådana fall finns kanske inget bättre svar än ett som ger ett intuitivt och konkret exempel. Mitt svar blev ungefär så här:

En alternativ förklaring, som är mer stringent, men samtidigt lite mer teknisk, är som följer:

Att derivera z(x,y) partiellt med avseende på x innefattar att man betraktar y som en konstant, vilket ger upphov till en envariabelfunktion xz(x,y). I praktiken får vi en familj av sådana funktioner – en för varje värde på y. Ett fixt y svarar mot en horisontell linje i planet, en horisontell ”cykelbana”, om du vill. För en sådan ”cykelbana” är xz(x,y) den funktion som ger ifrån sig temperaturen vid koordinaten x längs just den cykelbanan. Vi kan kalla funktionen för ”temperaturprofilen för cykelbanan med index y”. Den partiella derivatan z x är lika med den vanliga envariabelderivatan av den nyligen nämnda temperaturprofilen.

Att z x = 0 betyder som nämnt att zx(x,y)=0 för varje (x,y); speciellt medför detta att det för fixt y gäller att zx(x,y)=0 för varje x, d.v.s. temperaturprofilen för cykelbanan med index y är konstant. Således, eftersom y var godtycklig, är temperaturen konstant på varje horisontell cykelbana. Däremot är det klart att temperaturen kan vara olika på olika cykelbanor. Om temperaturen på cykelbanan med index y är g(y) så har vi därför återigen z(x,y)=g(y).

Partiella differentialekvationer behandlas inte alls i mitt kompendium om flervariabelanalysens grunder, men det gör teorin för skalärfält och partiella derivator, så ”det mesta” av resonemanget ovan finns där.

Månadens New York-bild (juli 2015)

Människor åker båt i en sjö i södra Central Park.

Människor åker båt i en sjö i södra Central Park. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Ett semikolon på SVT

Jag såg just följande uppenbart felaktiga semikolon på SVT.se:

Lär känna en ny kriminalfavorit; den charmiga men mycket sarkastiska kriminalkommissarien Vera Stanhope i Northumberland.

Tyvärr saknade artikeln kontaktinformation till författare, så jag kunde inte informera om felet. Som nästan alltid är lösningen att använda ett vanligt kolon:

Lär känna en ny kriminalfavorit: den charmiga men mycket sarkastiska kriminalkommissarien Vera Stanhope i Northumberland.

Språkbruket i HEL-kursen

Jag skickade följande brev till ledningen för HEL-kursen:

God eftermiddag

Jag gick HEL-kursen för läkare i våras (HEL 1) och noterade under kursens gång att språkbruket i de officiella kursdokumenten var mycket bristfälligt. Jag vill därför komma med lite konstruktiv kritik och tips på hur dokumenten kan förbättras tills nästa gång kursen ges.

Den värsta boven i dramat är kompendiet Individuellt förbättringsprojekt, som framför allt konsekvent använder tecknet semikolon felaktigt.

Felaktigt bruk av tecknet semikolon är ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag, och den stora majoriteten av alla semikolon i nyproducerade icke-professionella texter är direkt felaktiga.

Tecknet semikolon används – precis som en vanlig punkt – för att avgränsa två fullständiga huvudsatser. Dessa skall då vara mycket innehållsmässigt besläktade, och semikolon följs av liten bokstav. Ofta kan en konjunktion, som t.ex. och användas i stället. Vid presentation av något används i stället vanligt kolon, som har en framåtpekande funktion, inte sällan med betydelsen ”nämligen”. (Ett kolon kan ofta, men inte alltid, ersättas med kommatecken och ordet nämligen.) Nästan i samtliga fall när folk felaktigt använder semikolon i dag (vilket alltså är mycket vanligt), så är lösningen att i stället använda ett vanligt kolon. I ert kompendium om förbättringsarbete är det emellertid lite större variation i det felaktiga semikolonbruket; i en del fall är lösningen att helt ta bort skiljetecknet!

För mer information om tecknet semikolon, se kampanjen semikolon.info som jag startade i våras.

Felaktigt semikolonbruk är vanligt även i professionella sammanhang. Till exempel förekommer felaktiga semikolon ganska frekvent i Läkartidningen, vilket jag uppmärksammat dem på. För att se goda exempel på korrekt semikolonbruk kan ni titta i nästan valfri större lärobok i valfritt ämne, t.ex. den alldeles underbara boken Molecular Biology of the Cell. Förvisso använder de semikolon felaktigt på sidorna 83 och 1209, men de använder också otaligt många korrekta semikolon i texten. (Notera att dessa felaktiga semikolon kan ersättas antingen med kolon eller med komma och ordet nämligen.)

Här har vi några exempel på felaktigt semikolonbruk i ert kompendium Individuellt förbättringsprojekt:

Du kanske frågar dig själv; vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Här bör vi använda kolon:

Du kanske frågar dig själv: vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Eller så kan vi helt undvika talspråk och formulera oss så här:

Du kanske undrar vad som egentligen menas med ”personlig kvalitetsförbättring”.

Men vad menas egentligen med ”personlig kvalitetsförbättring”?

Här är några frågor du kanske ställer dig just nu:

  • Vad menas egentligen med personlig kvalitetsförbättring?

Nytt fel:

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”; t.ex. Vad gör du för närvarande, som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slösande av dina resurser?

Här bör vi använda komma och markera frågan tydligare, eller presentera ett exempel med kolon. Vi kan också omformulera oss på ett mer skriftspråkligt sätt:

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”. Här är ett exempel:

Vad gör du för närvarande, som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slösande av dina resurser?

Den första uppgiften är att identifiera områden som kan benämnas ”förbättringsmöjligheter”, som t.ex. något som du gör för närvarande, och som antingen kan göras bättre, snabbare eller med mindre slöseri av dina resurser.

Fler fel:

Studenter har tidigare genomfört projekt, vilka fokuserar på förbättringsmöjligheter som; t.ex. att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, egen astmabehandling, ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Här är lösningen att helt ta bort semikolonet (rent semantiskt passar kolon mycket bättre här än semikolon, men det bästa är att inte använda något skiljetecken alls). Notera också de andra förbättringarna nedan:

Studenter har tidigare genomfört projekt som fokuserat på förbättringsmöjligheter som t.ex. att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, att komma igång med egen astmabehandling, att ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Studenter har tidigare genomfört projekt som fokuserat på en lång rad olika förbättringsmöjligheter: att komma i tid, att bättre använda tiden för studier, att träna mer, att komma igång med egen astmabehandling, att ändra sömn- eller matvanor samt att förbättra användningen av sina ekonomiska resurser.

Samma fel:

Detta kan leda till förbättringar såsom; mer fritid, bättre hälsa, en bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser.


Detta kan leda till förbättringar såsom mer fritid, bättre hälsa, bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser.

Detta kan leda till många sorters förbättringar: mer fritid, bättre hälsa, bättre arbetsmiljö, ökad kundtillfredsställelse och bättre arbetsprocesser m.m.

Ett till fel av samma typ:

Bra exempel att börja med för att de kan mätas frekvent är; träning, kosthållning, studievanor, tidsanvändning mm.


Bra exempel att börja med (för att de kan mätas frekvent) är träning, kosthållning, studievanor, tidsanvändning m.m.

Några tips på lätta projekt (för att de tillåter enkel datainsamling): träning, kosthållning, studievanor och tidsanvändning.

Fler fel:

Till exempel; att minska frek-vensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

Att använda en grafisk mening till exempel på det här sättet är inte helt passande i skriftspråket, men det är ändå acceptabelt. MEN: rent semantiskt är det uppenbart att det skall vara kolon här. (Notera i synnerhet kolonet efter ”MEN”!)

Till exempel: att minska frekvensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

En bättre lösning är emellertid att infoga den grafiska meningen i slutet av den föregående. Då behövs inget kolon alls:

Starta med att identifiera ett personligt förbättringsområde, till exempel att minska frekvensen av småätande och att öka antalet fysiska träningstillfällen.

På sidan med PDSA-cykeln (som felaktigt särskrivs ”PDSA cykeln” i dokumentet) och framåt finns förvånande nog en lång rad korrekt använda kolon. Här hade det varit helt fel att använda semikolon, så det gläder mig att det blev rätt här.

Det finns för övrigt en lång rad andra språkfel i dokumentet, t.ex. särskrivningen ”fett/kalori innehåll” som måste skrivas ”fett-/kaloriinnehåll”. Andra fel i dokumentet är avsaknad av avslutande citattecken i rubriken i figur 5, ”Kalori inntak” bör vara ”kaloriintag”, ”Dagar i Februari” skall vara ”Dagar i februari” (månader skrivs med liten bokstav på svenska!), ”Efter den första veckan , när…” innehåller ett felaktigt mellanrum före kommatecknet, ”80-20 regeln” måste skrivas ”80–20-regeln”, det bör alltid vara ett hårt mellanrum mellan mätetal och procenttecken, bindestreck och tankstreck skall inte blandas ihop, bara för att nämna några av felen.

Även de andra kursdokumenten innehåller språkfel, om än inte fullt lika många. Till exempel finns en rad fel i studiehandledningen. Mitt favoritfel här är följande:

“Hälsa - Etik – Lärande, del 1“, (HEL 1)

Först och främst använder vi citattecknet ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK) på svenska. På engelska, däremot, används två olika citattecken till vänster och till höger, se min artikel i ämnet. Det skall alltså vara så här:

”Hälsa - Etik – Lärande, del 1”, (HEL 1)

Sedan använder ni först bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) och sedan tankstreck (–, U+2013: EN DASH). Bestäm er! Tankstrecket är mest semantiskt lämpligt här:

”Hälsa – Etik – Lärande, del 1”, (HEL 1)

Slutligen har ni ett exempel på dubbla avgränsare (se min artikel i ämnet):

”Hälsa – Etik – Lärande, del 1” (HEL 1)

Det är lätt anmärkningsvärt att ni i kursdokumentet skriver ”Språket skall vara korrekt men samtidigt personligt.” med tanke på den stora mängden språkfel i de officiella kursdokumenten.

Slutligen vill jag tipsa er om två webbresurser som jag tillhandahåller, i syfte att förbättra språkbruket.

PS. För övrigt är jag lätt kritisk till HEL-kursen över lag. Det enda nya jag lärde mig under dessa sju veckor var 18-veckorsgränsen för abort. Hade jag fått vara ledig och därmed studera cellbiologi själv på fritiden hade jag lärt mig mycket, mycket mer under den här tiden. En stor del av HEL-kursen gick åt att planera HEL-kursen (d.v.s. onödigt ”metaarbete”), och det var också en förvånansvärd mängd rena ”dagislekar”. Jag har aldrig tidigare sett en sådan ineffektivitet på svensk högskolenivå. Förbättringsarbetet kändes också väldigt ”idiotförklarande”, och mer lämpligt på mellanstadienivå.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Läkartidningen och tecknet semikolon, del 4

Det var med visst extra intresse jag läste senaste numret (25–26) av Läkartidningen, efter att ha påpekat felaktigt bruk av tecknet semikolon i tidigare nummer. Tidningens språkgranskare hoppades på bättring. Har det blivit bättre redan nu?

Svaret är ”nej”. Faktiskt har vi ett felaktigt bruk av semikolon redan i första ingressen i det aktuella numret:

Vilka nyheter missas … och kanske ännu viktigare; vilka presumtiva läsare exkluderas?

Här behövs verkligen den framåtpekande funktionen hos ett vanligt kolon: vi presenterar något ännu viktigare. Själv skulle jag formulera mig så här i skrift:

Vilka nyheter missas? Och kanske ännu viktigare: vilka presumtiva läsare exkluderas?

Redan tre sidor längre fram har vi nästa felaktiga semikolon:

Svenska och internationella erfarenheter visar att dagens kikhostevacciner ger betydligt kortvarigare immunitet än naturliga infektioner; cirka 3–5 (eller ännu mindre) jämfört med 15–20 år [10, 14].

Även här behöver vi det vanliga kolonets framåtpekande funktion: vi presenterar resultaten. Det är också uppenbart att semikolon inte kan användas här eftersom texten efter tecknet inte är en fullständig huvudsats. Även betydelsen nämligen föreligger.

SVT och strecken, del 5237

Nu kan man se följande ord på SVT.se:

SAS–plan, 26–åring, 7–årig, 50–årig, formel–1 lopp

Suck. Förutom att artikelförfattaren konsekvent använder tankstreck i stället för bindestreck så är sista exemplet en särskrivning. Det skall naturligtvis vara

SAS-plan, 26-åring, 7-årig, 50-årig, formel 1-lopp

SVT och strecken, del 5236

Som jag skrivit om många gånger tidigare använder SVT ofta tankstreck felaktigt i stället för bindestreck. Den senaste veckan har jag sett en handfull exempel på artiklar med detta fel, och senast i dag såg jag följande1:

tv– programmet, radio– och tv–programledaren, 49–årige

Här används alltså tankstreck (–, U+2013: EN DASH) felaktigt i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS). Eftersom SVT använder ett tydligt typsnitt går det inte att ta miste på felet (se bild i föregående artikel).

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag har nästan varje gång påpekat felet till SVT, men de har inte ens svarat. Jag tycker det är tråkigt att SVT inte är mottagliga för konstruktiv kritik, i synnerhet inte när det är så ofantligt lätt att ändra sitt beteende och göra rätt i stället för fel!

Nu är jag själv inte blind, och använder inte skärmläsare, men för sådana användare kan det mycket väl vara högst irriterande med det här felet (och som oblind läsare av SVT:s artiklar tycker jag själv att det är väldigt störande med de patologiskt långa strecken i sammansättningarna!). Och folk som använder webbläsarens sökfunktion för att hitta t.ex. ”49-årige” kommer inte att bli glada.

1 Ja, här är det också ett felaktigt mellanrum i första sammansättningen.

Ändlös längtan, femte versionen

Jag har nu publicerat femte versionen av min bok Ändlös längtan.

Läkartidningen och tecknet semikolon, del 3

Häromdagen uppmärksammade jag att Läkartidningen ofta använder tecknet semikolon felaktigt, och gav ett par exempel på skolboksfel i tidningens semikolonbruk. Jag fick ett mycket trevligt och föredömligt svar av tidningens språkgranskare.

I fredags gav jag ett ytterligare exempel på ett felaktigt semikolonbruk i samma nummer av tidningen. Det semikolonbruket var förvisso inte ett exempel på skolboksfelet, men ändå mycket olämpligt. I dag tänkte jag ge ett sista exempel från samma nummer, som är ännu lite mer subtilt. Här kommer det:

Inom regionen har också skillnader i behandlingsintensitet påvisats, t ex andelen patienter som erbjuds operation; skillnader som samvarierade med överlevnad [5].

På ett rent semantiskt plan fungerar semikolon bra här, men inte på ett grammatiskt plan. Man brukar ju alltid inleda en diskussion om semikolon med att säga att ”tecknet semikolon används mellan två fullständiga huvudsatser”, och problemet här är att ”skillnader som samvarierade med överlevnad” inte är en fullständig huvudsats, utan bara en ensam nominalfras.

Betrakta följande exempel, där nominalfraserna är markerade.

Hundarna är duktiga.

Hundarna som springer fort är duktiga.

De är duktiga.

Nominalfraserna i sig utgör inte fullständiga huvudsatser:


Hundarna som springer fort.


Hundarna vad då?. Hundarna som springer fort vad då?. De vad då?.

Den enklaste lösningen på problemet i Läkartidningens mening är att skriva om texten efter semikolonet så att det verkligen blir en fullständig huvudsats:

Inom regionen har också skillnader i behandlingsintensitet påvisats, t ex andelen patienter som erbjuds operation; skillnaderna samvarierade med överlevnad [5].

Andra alternativ:

Inom regionen har också skillnader i behandlingsintensitet påvisats, t ex andelen patienter som erbjuds operation. Skillnaderna samvarierade med överlevnad [5].

Inom regionen har också skillnader i behandlingsintensitet påvisats, t ex andelen patienter som erbjuds operation, och skillnaderna samvarierade med överlevnad [5].

Läkartidningen och tecknet semikolon, del 2

Ett annat felaktigt bruk av tecknet semikolon i förra numret av Läkartidningen finns på sidan 1077:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan; Låt tusen blommor blomma.

Som nästan alltid vid felaktigt bruk av semikolon är den enklaste lösningen att använda ett vanligt kolon (med helt annan semantik och andra typografiska konventioner) i stället:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan: Låt tusen blommor blomma.

Här rör det sig ju om en ”presentation”, och den framåtpekande funktionen hos kolonet är naturlig här. ”Låt tusen blommor blomma” är precis den slogan vi tänker på före kolonet, och kolonet har här betydelsen ”nämligen”. Förvisso är ”Låt tusen blommor blomma” en fullständig huvudsats, men den fungerar här i någon mening som en nominalfras; det känns mer som att författaren visar upp Mao Zedongs slogan, än att han själv skriver den.

Man kan förstås tänka sig

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan, så låt tusen blommor blomma.

där författaren inte berättar explicit vad Zedongs slogan är (läsaren bör känna till den sedan tidigare), men i stället själv yttrar den. Denna konstruktion kan däremot möjligtvis skrivas med semikolon:

[Jag] ansluter mig därför till Mao Zedongs slogan; låt tusen blommor blomma.

även om det ändå känns som om författaren felaktigt använt semikolon i stället för kolon, med tanke på kolonets semantiska lämplighet i det aktuella fallet.

Men även med den goda viljan kan man inte anse semikolonbruket i tidningen vara korrekt, eftersom semikolon alltid följs av liten bokstav (om inte inledande versal krävs av speciell anledning som vid egennamn, initialförkortning eller kod).

Läkartidningen och tecknet semikolon

Jag skickade följande brev till Läkartidningen:

God kväll

Jag är en ganska ny prenumerant på Läkartidningen och dessutom väldigt engagerad i språkvårdsfrågor.

När det gäller språkbehandlingen i Läkartidningen finns det en sak som sticker ut. Över lag är nämligen språket klanderfritt, men just skiljetecknet semikolon används ofta fel i tidningen. Felaktigt bruk av semikolon är ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag, och i t.ex. personliga bloggar på Internet är felaktigt bruk av semikolon mycket vanligare än korrekt bruk av tecknet. Även i akademiska, professionella och kommersiella sammanhang är missbruk av semikolon mycket utbrett.

Kortfattat kan man säga att semikolon (enbart) kan användas mellan två fullständiga huvudsatser (båda med subjekt och finit verb). Man skall därför alltid kunna ersätta ett semikolon med punkt och stor bokstav; de båda erhållna grafiska meningarna skall då vara fullständiga meningar med subjekt och finit verb. Ett annat alternativ är att förbinda satserna med en passande konjunktion, ofta och. Semikolon kan undantagsvis användas i stället för punkt och stor bokstav eller konjunktion om de två huvudsatserna hör ihop mycket nära innehållsmässigt.

Å andra sidan har tecknet kolon (:) en framåtpekande funktion: ett kolon pekar på det som kommer efter tecknet. Det som kommer efter ett kolon är ofta det som man tänker på före tecknet. I många av dessa fall kan kolonet ersättas med ett kommatecken och ordet nämligen. Det som står intill ett kolon måste inte vara fullständiga huvudsatser. I de allra flesta fall av felaktigt bruk av semikolon är lösningen att i stället använda ett vanligt kolon.

Typexemplet på felaktigt bruk av semikolon är följande:

Bilen finns i tre färger; röd, grön och svart.

Här skall det vara ett vanligt kolon. Notera att ”röd, grön och svart” inte är en fullständig huvudsats (var är det finita verbet?), så man ser direkt att semikolon inte kan användas. Å andra sidan behövs det vanliga kolonets framåtpekande funktion, och betydelsen ”nämligen”.

Felaktigt bruk av tecknet semikolon är något jag arbetat mycket mot de senaste tio åren. Bland annat har jag startat kampanjen semikolon.info. På den sidan finns också länkar till bland annat Språkrådet som också noterar att felaktigt bruk av semikolon är vanligt.

I Läkartidningen används ofta semikolon, och ofta på korrekt sätt, som på sidan 1015 i nummer 22 2015:

Här ges inga genvägar direkt från ”gå” till ”mål”; i stället gäller det att delta i varje diskussionsrunda och samtidigt bygga personliga relationer.

Men ofta blir det helt fel, som på sidan 1036 i samma nummer (grammatiskt irrelevanta parenteser borttagna):

Höjdsjuka är ett samlingsbegrepp för en triad av tillstånd som alla orsakas av hypobar hypoxi; akut höjdsjuka, höghöjdshjärnödem och höghöjdslungödem.

Här har vi inget annat än ett typexempel på felaktigt semikolonbruk! (Längst nere på samma sida finns som kompensation ett exempel på korrekt bruk av semikolon:

Den minskade syremängden resulterar i ökat cerebralt blodflöde; i akutskedet kan det öka uppemot 30 procent […].


Tyvärr kan man inte förklara ovan nämnda fel med en ”engångsmiss”. I följande nummer av Läkartidningen hittar vi nämligen ytterligare fel. På sidan 1071 finner vi t.ex. följande:

Omvänt kommer det också fram data som visar på konsekvenserna av dålig processföljsamhet; skador, förlängda vårdtider och besvikelse när det förväntade inte nås.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Uppdatering (2015-06-08 11:36): Jag fick ett mycket trevligt svar av tidningens språkgranskare som också är en vän av tecknet semikolon, och som hoppas att färre felaktiga semikolon skall slinka igenom i fortsättningen.

Månadens New York-bild (juni 2015)

Utsikt från Top of the Rock (GE Building, Rockefeller Center) på Manhattan, New York. Vy norrut, mot Central Park.

Utsikt från Top of the Rock (GE Building, Rockefeller Center) på Manhattan, New York. Vy norrut, mot Central Park. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Tag själv sugrör

I dag var jag på IKEA. På en stor skylt i taken stod ”tag själv lager” och en pil alldeles intill pekade åt tag själv-lagret.

Det rör sig om en felaktig särskrivning. Det heter ”tag själv-lager”, inte ”tag själv lager”. Rent semantiskt är det uppenbart att det förra är rätt och det senare är fel. ”Tag själv lager” betyder nämligen att man själv skall ta ”lager”, precis som uppmaningen ”tag själv sugrör” säger åt dig att du själv skall ta sugrör. Men hos IKEA är det inte meningen att man skall ta ett lager över huvud taget.

I stället är tag själv-lagret ett slags lager, nämligen ett lager där man själv hämtar sina produkter (till skillnad från ett butiksbiträde). Det är alltså ett slags lager, precis som ett butikslager är ett slags lager. I båda fallen rör det sig om sammansättningar med ”lager” som bas.

Dessutom, som alltid, är det fullständigt uppenbart att det heter ”tag själv-lager” och inte ”tag själv lager” om man tänker på hur texten uttalas: man säger ju inte ”Tag. Själv. Lager.” som i ”tag själv sugrör”, utan man säger ”tag själv-lager” med en sammansättningsmelodi, precis som i ”butikslager”.

För övrigt kryllar det av särskrivningar på IKEA.se:

IKEA varuhus, IKEA FAMILY produkter, IKEA restaurangen, IKEA appar, IKEA koncernen

Naturligtvis bör det vara

IKEA-varuhus, IKEA FAMILY-produkter, IKEA-restaurangen, IKEA-appar, IKEA-koncernen

Märk emellertid att det däremot faktiskt heter ”PAX garderobsystem”, ”BESTÅ förvaringssystem” och ”STUVA planeringsverktyg”, bland annat eftersom dessa inte uttalas med sammansättningsmelodi. (Jämför med IFK Göteborg, JAS Gripen och Microsoft Windows.) Men: ”BESTÅ-systemet är bra.”

Kolonet vid genitiv av specialtexter

Ett av de språkfel jag skrivit mest om är avsaknad av kolon före ändelse på någon form av specialtext (initialförkortning som uttalas bokstav för bokstav eller versaliseras, kod, siffra, bokstav). Detta är ett vanligt fel. Till exempel förefaller SJ ha som regel att begå felet. Och i samhället är felet onekligen utbrett, inte minst vid genitiv. Följande bild är tagen ur min inkorg:

Skärmdump från en e-postinkorg där kolonet i "HUB:s" och "T11:s" saknas.

Det heter förstås ”HUB:s” respektive ”T11:s”.

Månadens New York-bild (maj 2015)

Utsikt från Top of the Rock (GE Building, Rockefeller Center) på Manhattan, New York. I mitten av bilden syns Empire State Building.

Utsikt från Top of the Rock (GE Building, Rockefeller Center) på Manhattan, New York. I mitten av bilden syns Empire State Building. Andreas Rejbrand, 2011. Klicka på bilden för högupplöst version. Se bildens EXIF-data för tidpunkt och tekniska detaljer.

Språkbruket i en pocketbok

Jag läser mycket sällan skönlitteratur, men var nyligen tvungen att läsa Egalias döttrar av Gerd Brantenberg i översättning av Ebba Witt-Brattström. Språkbehandlingen i boken är pinsamt dålig för att vara en tryckt bok. Först och främst kryllar boken av rester av en tidigare avstavningsprocess:

kvinno-yrke, väm-jelse, hem-ligt, krus-bärssylt, faderskaps-beskyddad, fram-för, för-hållande, frukt-träden, kri-gen, mat-lagren, skratt-ade, mans-saksmännen, bru-tala, ceremoni-mästaren, ri-iket, natu-ren, man-ligt, obe-kväma, undersökning-arna, strids-tuppen, per-versa, kolsyre-assimilationen, hän-derna, ...

Naturligtvis skall bindestrecket vara där när dessa ord delas på två rader, men i de aktuella fallen ligger båda delarna intill varandra på samma rad, och då skall det inte vara något bindestreck mellan dem. De här språkbristerna kan förklaras med ett tekniskt missöde i ordbehandlaren tillsammans med en i det närmaste fullständig avsaknad av korrekturläsning. Värre kan man sålunda anse att följande fel är (där man inte kan skylla på sin ordbehandlare):

På sidan 207 har vi (nästan) ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon:

På valsedeln fanns inte mindre än åtta partier; Demokratiska Egalisterna, Folkliga Jämlikhetspartiet, Egalitära Folkpartiet, Egalitär-Demokratisk Samling och Egalistiska Demokraterna, de fem äldsta partierna.

Man kan också notera att 8 ≠ 5, så ett kolon i betydelsen ”nämligen” hade förvisso gjort grammatiken korrekt, men inte semantiken. På samma sida har vi ännu ett felanvänt semikolon:

Dessutom hade det dykt upp ett nytt parti; det matraxistiska aktionspartiet Kort Process (KP), som [...].

Även på sidan 135 har vi ett mycket tveksamt semikolon.

Vidare har vi ett exempel på dubbla avgränsare:

[...] ett kvinnoyrke, (sjökvinna), han tvingats klämma [...]

Även en förekomst av en akut accent felaktigt använd som apostrof finns att beskåda:


Slutligen vill jag minnas att jag såg ett par tryckfel där punkt eller komma saknades. Jag förväntar mig bättre språk i en publicerad, tryckt bok, men till saken hör (antar jag) att den aktuella boken kommer från ett mindre förlag.

Förresten, första ordet i boken är ”irektör”.

SJ:s ägandeform

Varför envisas SJ med att skriva genitivformen av det egna företagsnamnet utan det erforderliga kolonet? SJ skriver konsekvent ”SJs”, vilket bryter mot fasta svenska skrivregler (det heter ”SJ:s”). Det verkar onekligen som om SJ har som regel att bryta mot den här språkregeln i den här situationen, vilket är olyckligt eftersom SJ:s kunder (i synnerhet yngre eller ovana skribenter) därmed riskerar att ta efter och lära sig fel.

Återkoppling på skriftlig tentamen. Lärarrollen.

Jag nämnde häromdagen att jag under mina år som undergratuate på fysikprogrammet aldrig hämtade tillbaka en skriftlig tentamen med rättarens kommentarer.

Detta är inget beteende jag rekommenderar i allmänhet.

När jag som lärare på MAI själv rättade skrivningar ägnade jag mycket tid till att förklara för studenten hur han tänkt fel, hur saker egentligen hänger ihop och hur studentens resonemang, notation och formuleringar kunde förbättras. Speciellt mycket tid ägnade jag åt att reda ut missförstånd av olika slag. Faktiskt kunde jag fylla hela baksidor med förklarande text, i hopp om att studenten faktiskt skulle välja att hämta ut skrivningen och se mina kommentarer.

Jag tror att diskussion om och personlig återkoppling på en gjort tentamen är ett utmärkt lärtillfälle för de allra flesta studenter. Som lärare på MAI bad jag alltid studierektor om att få följa en och samma civilingenjörsklass under samtliga deras inledande matematikkurser (2,5 terminer); bland annat gjorde detta att jag utvecklade en mer personlig relation till mina studenter. (En annan positiv effekt var att jag fick mycket mer blommor, tavlor och tårta än vad jag annars hade fått.) Annars är det mer regel än undantag att studentgrupper och lärare blandas hej vilt.

Tyvärr är grundregeln på MAI att någon genomgång av gjord tentamen inte erbjuds. Inte ens jag kunde göra det i min egen klass, eftersom tentamen oftast gick efter läsperiodens sista lektion, och sedan var det ett betydande uppehåll innan nästa läsperiod började med en ny kurs, så något naturligt tillfälle att gå igenom skrivningen var svårt att se. Det fanns emellertid ett undantag: första duggan i grundkursen gick mitt i en läsperiod, och delades alltid ut av respektive lektionsledare. Här fanns alltså ett mycket naturligt tillfälle att gå igenom skrivningen.

Och det tillfället utnyttjade jag alltid. Jag brukade visa förslag på ”perfekta” skolbokslösningar på varje uppgift på OH. Dessa lösningsförslag förklarade själva uppgiften och det matematiska resonemanget, men jag hade också en stor baktanke med momentet: lösningarna gav exempel på god matematisk kommunikation. Hur redovisar man matematiska resonemang i text? Hur blandar man naturligt språk med matematiska symboler? (”Det svenska språket används som en röd tråd genom lösningen, förbinder formlerna med varandra och anger deras samband till varandra” brukade jag säga.) Vad måste man redovisa? (Man måste redovisa alla logiska steg som krävs samt alla icke-uppenbara förutsättningar för satser, men man bör inte skriva mer än absolut nödvändigt. Man behöver vanligtvis inte motivera hur man kommer på hur man skall göra, bara bevisvärdet finns där.) Även om jag kanske inte alltid nämnde det explicit så såg studenterna också hur matematisk typografi ser ut (funktionsnamn som cos kursiveras inte, meningar slutar med punkt även i matematiska texter, ordet ”där” inleder inte en mening o.s.v.).

Jag gav även exempel på vanliga fel som studenter gör i de olika uppgifterna (och i allmänhet i kursen), vilket jag tror de flesta sög åt sig av. (Likhetstecken och ekvivalenspil används på två helt olika sätt.) Ofta kunde jag använda en hel del humor under dessa genomgångar, som faktiskt var lite av ett personligt favoritmoment för mig1.

Ett sätt att ytterligare höja kvaliteten på MAI:s grundutbildning tror jag skulle vara att göra det mer till regel än undantag att en och samma lärare följer en viss klass under så lång tid som möjligt samt att gjorda skrivningar gås igenom av lektionsledaren i klassen. Det vore också bra om de aktuella lärarna faktiskt brann för det som de gjorde, vilket bara ibland är fallet i dag. (Till exempel var jag själv mycket noggrann med att berätta för mina studenter att de fick ”störa mig” precis hur mycket de ville med frågor via e-post. Jag hade alltid som mål att svara inom en timme, även på kvällar och helger, oftast med en utförlig förklaring i en PDF-fil, ibland med vackra illustrationer. Ju mer de ”störde” mig, desto gladare blev jag.)

1 Ett annat favoritmoment var den hyperboliska julorgien.


Som bekant tyckte jag mycket illa om HEL-kursen. Jag upplevde starkt att kursen var mycket oändamålsenlig för mig, och även på ett generellt plan vill jag påstå att kursen var högst tveksam. Den var mest en stor lekstuga där kunskapsinhämtningen per tidsenhet fick även den svenska grund- och gymnasieskolan att framstå i exceptionellt god dager.

Den 10 mars var det skriftlig tentamen i kursen. Uppgiften var att skriva en uppsats som analyserade ett givet scenario; uppsatsen skulle belysa minst två för kursen relevanta ”aspekter” i områdena hälsa, etik och lärande. (Det rådde en hel del osäkerhet i klassen om vad en ”aspekt” var för något.)

Min text hade i all väsentlighet sett likadan ut även om jag skrivit den innan jag gått kursen. Enda skillnaden blev att jag som det var nu kunde använde lite nya ord och fraser samt hänvisa till diverse hälsoteorier (=namngivna samlingar av begrepp, och på sin höjd en implicit hypotes om vad som är ”viktigast” för god mental hälsa). Dessa specialtermer var förvisso inte på något sätt nödvändiga för att utföra analysen eller författa uppsatsen – snarast hade textens faktiska budskap blivit mer lättillgängligt utan dem – men de krävdes för godkänt betyg. (Åtminstone visade min text att jag kände till de aktuella termerna, vilket kanske var poängen. Att lära sig dessa termer via ”klassisk” föreläsningsundervisning hade tagit ett par timmar, max. Den här kursen var på sju veckor.)

Det är heller ingen hemlighet att jag ogillar PBL-metodiken. Det finns generella nackdelar med PBL (trots att Hälsouniversitetet av okänd anledning bara nämner fördelarna med metodiken). Dessutom finns det vissa personlighetstyper för vilka PBL passar extra dåligt, och jag har en sådan personlighet. Jag skulle tycka det var roligare (och mindre stressande) att lära mig, och jag skulle lära mig mer, om jag fick sitta hemma och läsa mina böcker i fred i stället för att deltaga i PBL-arbetet. Faktiskt råkade jag ägna en del av min tentamensuppsats till att kritisera PBL. (Naturligtvis refererade jag till mitt kritiska brev till kursledningen. Någonstans här tror jag att jag lyckades kompensera för skrivningens anonymitet.)

Dessutom innehöll tentamensbeskrivningen ett felaktigt bruk av tecknet semikolon, i stil med ”Läs mer på vår webbplats; www.example.com”. Även en kommentar om detta, tillsammans med propaganda för min kampanj semikolon.info, lyckades jag väva in i uppsatsen.

Som om inte detta var nog använde jag min egen uppsats ”Livsfilosofi II” (som jag skrev under gymnasietiden) som en av mina referenser. (Och jag vill hävda att för tentamensuppsatsens faktiska budskap var den artikeln ungefär lika relevant som t.ex. Nordenfelts texter.)

Jag blev klar med uppsatsen efter halva skrivtiden. (Och då hade jag ändå en rubrikdisposition på tre nivåer, en av uppenbara skäl manuellt skapad innehålls­förteckning med sidnummer och ett system med ett betydande antal slutkommentarer.)

Som väntat blev jag godkänd på skrivningen, trots en kanske ovanligt stor mängd arrogans i texten. Under mina fem år som undergraduate på tekniska fakulteten hämtade jag aldrig tillbaka en rättad skrivning (med rättarens kommentarer), och jag hämtade aldrig den här skrivningen heller. Jag måste däremot medge att jag den här gången faktiskt kände en viss nyfikenhet på rättarens reaktion.

Var jag för arrogant? Min kritik mot HEL och PBL är förvisso inte obefogad, och jag ser ett behov av att diskutera dessa frågor. Och det är alltid bra med lite språkvård. Men en examinationssituation är kanske inte det mest lämpliga debattforumet, och visst behöver man inte klaga på tentamensförfattarens språkbruk under en skrivning.

Men man bör komma ihåg att HEL-kursen utgjorde en mycket stor stresskälla för mig, samtidigt som jag befann mig i en ganska djup livskris efter den måttligt frivilliga omsadlingen, före vilken jag i över tio år lidit av depression och någon form av utbrändhet. Med tanke på det tycker jag ändå det var ”hyfsat godkänt” av mig att inte spåra ur mer än via lite tentamensarrogans (nåja, och några enstaka andra utspel under HEL-kursens gång).

Högre säkerhet i gästboken

Som bekant använder jag en tämligen primitiv säkerhetskontroll i min gästbok (se bild).

Skärmdump från gästbokens formulär med en enkel säkerhetskontroll som begär att användaren beräknar summan av två icke-negativa heltal av måttlig storlek.

Användaren uppmanas alltså att beräkna summan av två icke-negativa heltal av måttlig storlek. Poängen med dylika säkerhetskontroller är förstås att hålla automatiserade robotar (som sprider skräppost) borta från gästboken, och på de flesta andra webbplatser används mer avancerade kontroller, ofta i form av bilder av förvrängd text som datorprogram har svårt att läsa.

För att öka säkerheten i gästboken har jag nu valt att i stället låta användaren lösa elementära problem från flervariabelanalysen, som t.ex. optimeringsproblem, integralberäkningar och volymberäkningar:

Bestäm största värdet av F(x,y,z) = x^2 + y + z på {(x,y,z) ∈ ℝ^3 : x^2 + y^2 ≤ z ≤ 1}.

Beräkna ∬_D x^2 dxdy där D ≔ {(x,y) ∈ ℝ^2: x^2 + 4y^2 ≤ 4}.

Beräkna volymen av D ≔ {(x,y,z) ∈ ℝ^3: z ≥ y^2 ∧ y ≥ x^2 ∧ x ≥ z^2.

För enkelhets skull är alla mängder kompakta och alla funktioner kontinuerliga (till och med C).

SVT och strecken

De senaste åren har jag vid flera tillfällen (se t.ex. artikel 176, artikel 180, artikel 190, artikel 264 och artikel 269) uppmärksammat att SVT blandar ihop bindestreck med tankstreck. Närmare bestämt använder de ofta tankstreck (ganska långt) när de borde använda bindestreck (kort).

I går såg jag återigen detta fel:

27–årige, 14–åring

Och i dag, samma sak:

SVT–programmet, Public Service–kanalen, radio– och tv–lagen, PR–maskineri

Här används tankstreck (–,U+2013: EN DASH) felaktigt i stället för bindestreck (-,U+002D: HYPHEN-MINUS).

Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så är det en semantisk mardröm: bland annat kommer enkla sökfunktioner inte att matcha de korrekta strecken och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl, A-lag, β-strålning), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Med tanke på att SVT.se använder ett väldigt tydligt typsnitt går det inte att blanda ihop tankstrecket med bindestrecket:

Texten "27-årige, 14-åring, SVT-programmet, radio- och TV-lagen, PR-maskineriet" dels med korrekt bindestreck, dels med felaktigt tankstreck i stället för bindestreck.

För fler språkvårdstips, se min artikel i ämnet och min kampanj semikolon.info.

Första dagen på läkarprogrammet

I januari i år började jag på läkarprogrammet vid Linköpings universitet, efter att måttligt frivilligt ha slutat som matematiker.

Jag var långt ifrån entusiastisk inför terminsstarten. Efter många år av mental ohälsa och utbrändhet hade jag behövt lugn och ro och ekonomisk trygghet, och en vardag med mycket rutiner i. Därför var tanken på att i stället sadla om helt genom att påbörja en ny, lång utbildning med en finansiering som saknar många hundratusen kronor inte särskilt tilltalande.

Men tiden gick framåt ändå, och den 19 januari var första dagen på terminen. Den dagen var hemsk.

Förmiddagen. Det värsta under förmiddagen var chocken som uppstod när jag för första gången förstod vad som verkligen hade hänt. Dels handlade det om en identitetskris, dels om förlorad bekvämlighet.

Från att ha varit ”någon” var jag nu ”ingen”, vad det nu betyder. Jag tror att en betydande källa av tillfredsställelse (om än inte glädje) tidigare var att jag hade ”kommit någonstans” i världen och hittat ”min plats”. Efter åtta år på universitet och mycket, mycket arbete på fritiden, var jag riktigt bra på det jag gjorde, och jag älskade delar av mitt arbete (d.v.s. undervisningen). Jag tror också att jag gjorde nytta. Det var tillfredsställande, och jag var väldigt stolt över att vara lärare. I min värld är det ett ”högstatusjobb” att vara lärare, speciellt på högskolenivå. (Efter att ha bekantat mig med Linköpings läkarutbildning känns det som om universitetslärare är ett yrke med mycket högre status än läkare.) Jag tror att jag till viss del såg det som en kompensation för de (livslånga) enorma besvikelserna och frustrationerna i mitt sociala liv (se t.ex. min bok Ändlös längtan) att jag hade ett riktigt bra jobb, där jag också kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb. På bekvämlighetsfronten hade jag vidare ett tjänsterum på institutionen, om än delat. Det var otroligt bekvämt att ha någonstans på campus att vila och fördriva tiden och en plats att förvara sina ytterkläder och sin väska.

Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat allt det här. Jag var i stället student igen och det var ”Dag 1” på en mycket lång utbildning. Jag hade ramlat ner från kullen jag så mödosamt bestigit de senaste åtta åren och var tvungen att klättra upp igen från botten. Allt jag hade var borta: jag var inte längre lärare, jag hade inget jobb, jag gjorde ingen nytta längre, jag var inte längre ”bra på det jag gjorde”, min ekonomiska situation var mycket svår, jag hade inget eget rum på universitetet, jag hade inga rutiner längre. Jag var ”ingen”.

Dessutom drabbades jag av en social kalldusch. De senaste sju åren hade jag förstås i egenskap av lärare haft mycket kontakt med studenter. Nu var jag själv student. Det kändes mycket konstigt; det var en chock. Sedan är jag mycket bättre på relationen lärare–student än student–student; i praktiken saknar jag helt naturlig förmåga att skaffa vänner i symmetrisk relation.

Faktiskt gick jag på morgonen fram till en grupp studenter (för mig okända, och inte i min klass) som satt och arbetade med något och frågade hur det gick för dem, bara för att få känna mig lite som en lärare igen. Det verkade inte som om de tog illa upp. Det var en surrealistisk och mycket obehaglig känsla som präglade min tillvaro under förmiddagen. ”Vad sjutton gör jag här?” undrade jag.

Ytterligare förvirrande var det att även Campus US har ett café med smooth operators. Det var precis på ett sådant ställe jag brukade köpa cappuccino före mina matematiklektioner. Till råga på allt finns det på Campus US också en talande varuautomat som låter precis som den jag brukade köpa choklad ur när jag satt på MAI och rättade skrivningar sent på kvällarna. Allt påminde mig om mitt gamla liv.

Eftermiddagen. Förmiddagen var däremot ganska bra jämfört med eftermiddagen. Eftersom jag räknar med att ha skulder på närmare 700 000 kronor när jag är klar med läkarutbildningen, om jag inte vidtar någon åtgärd, övervägde jag till en början att flytta till ett billigare boende. Under den nämnda eftermiddagen skulle jag titta på en liten lägenhet. Efter att ha stressat dit i snöovädret (och efter att ha halkat i en gyttjepöl) möttes jag av en lägenhet som förvisso var fin, men den var extremt liten. Bara tanken på att flytta skrämmer mig, och tanken på att jag skulle vara tvungen att bo där i flera år orsakade en kraftig akut kris. Den mentala hälsan nådde efter visningen kritiska nivåer (och jag bestämde mig naturligtvis för att inte anmäla mitt intresse för lägenheten – det hade varit farligt).

Veckorna efter. Den akuta krisen varade bara något dygn, kanske tack vare escitalopramoxalatet. Inom ett par veckor insåg jag emellertid att läkarutbildningen vid Linköpings universitet förmodligen är den läkarutbildning i landet som passar mig (min personlighet, mina styrkor och mina svagheter) i särklass sämst. Under de kommande veckorna drabbades jag av ett antal kriser, och var i princip konstant på dåligt humör. Det fanns väldigt många stressorer och mycket få glädjekällor.

Den nya livssituationen tärde rejält på mig, och tröstätandet på Pizza Hut och Espresso House slog i taket, kanske med konsekvenser både för hälsa och för ekonomi. All stress tog fram de allra sämsta egenskaperna hos mig, och jag var förmodligen inte någon trevlig person under den här tiden. (Mina undervisningspass i mitt gamla liv tog i stället fram de allra bästa sidorna hos mig, utöver att de gjorde mig på gott humör.)

Jag insåg också under den här tiden hur mycket jag saknade matematiken. Även om cellbiologi och fysiologi (som jag läste på fritiden – läkarutbildningen innehöll ingen medicin eller naturvetenskap alls) är otroligt fascinerande ämnen, så kan man inte skapa fysiologi på samma sätt som man kan skapa matematik. Matematik är till stor del en konst, och det tilltalar mig. Som lärare i matematik har man också ett mycket självständigt arbete med stor frihet att själv styra lektionerna – det tyckte jag också om. Slutligen insåg jag att en betydande glädjekälla i mitt liv tidigare var att skapa artiklar och böcker om matematik (utöver den schemalagda undervisningen).

I dag. De problem jag upptäckte under första dagen och första veckorna är relevanta än i dag. Det känns fortfarande som om jag förlorade en stor del av mig när jag slutade som lärare, och jag saknar matematiken. Och framför allt hatar jag att vara student, och att ha stora ekonomiska bekymmer.

Har jag den ork och motivation som krävs för att genomföra utbildningen? Kommer jag att få låna så mycket pengar som krävs? Jag vet inte.

HEL(vetet) är över

HEL-kursen är nu slut. Här är mina kommentarer om kursen:

Jag har varit student på universitetet i åtta år (på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå) och lärare nästan lika länge, men jag har aldrig tidigare sett en kurs med en sådan förargelseväckande låg effektivitet.

Min bedömning är att den mängd ny kunskap jag inhämtat under kursens gång är ungefär lika stor som den mängd kunskap jag erhåller genom femton minuters bokläsning på egen hand. Och detta är en kurs på sju veckor! Här talar vi alltså om extrem ineffektivitet, lite ironiskt i en kurs där vikten av effektivitet (i samband med ”förbättringskunskap”) betonas. Det föreligger en risk för att förtroendet för det skattefinansierade utbildningsväsendet urholkas, liksom värdet av akademiska poäng. Vidare finns det mycket att förbättra inom svensk sjukvård och dess effektivetet, och då är det extra beklagligt att nya studenter i dessa professioner tränas i att ”prata mycket och agera lite”, fokusera på ytliga oväsentligheter (se nedan), och i största allmänhet slösa bort tiden på byråkrati.

Till mina egna nya kunskaper räknas en ytlig bekantskap med sjukvårdslagstiftningen, speciellt beträffande sekretess- och abortlagen, liksom kunskaper om Nordenfelts och Antonovskys hälsoteorier. Återigen: denna mängd kunskap hade jag kunnat erhålla genom att under omkring femton minuter läsa ett kompendium på några få sidor.

Jag vill också påstå att de allra flesta nya kunskaperna är av väldigt ytlig karaktär. Till exempel har jag ”alltid” vetat att motivation, begriplighet och hanterbarhet hjälper människor att hantera vedermödor (Antonovsky), även om jag aldrig grupperat faktorerna förut. Jag har också ”alltid” vetat att friktion kan uppstå ifall en person har ouppfyllda önskningar av hög prioritet (Nordenfelt). Det enda nya jag lärt mig är sålunda att associera dessa observationer till specifika egennamn, att gruppera dem i två kategorier samt just herr Nordenfelts precisa terminologi (”vitala mål”, ”rikedomsdimension”, ”lycka”, ”hälsa” o.s.v.). Att man kan mena olika saker med begreppet ”hälsa” betraktar jag som fullständigt självklart. Finns det någon vuxen svensk som inte känner till det?!

Förutom möjligtvis ytterst lite om sjukvårdslagstiftningen så har jag under dessa sju veckor inte lärt mig något alls som jag kommer ha nytta av under resten av utbildningen eller som färdig läkare. Anledningen är just att de allra flesta nya kunskaper är ”ytliga”, enligt ovan. De ”väsentliga” kunskaperna har jag besuttit sedan långt tidigare. (Under högstadiet och gymnasiet skrev jag flera uppsatser om etik och moral. Med den bakgrunden känns hälso- och etikmomenten bara ännu mer idiotförklarande.)

När det gäller färdigheter (t.ex. förmåga till grupparbete, skriftlig och muntlig kommunikation och kritiskt tänkande) vill jag med emfas påstå att jag inte lärt mig någonting alls. Jag har alltid varit extremt intresserad av och mån om tydlig skriftlig kommunikation och vetenskaplighet, och jag har under mina år som lärare fått träna en hel del på muntlig kommunikation och grupparbete.

Momentet om förbättringskunskap är så urbota fånigt att jag inte ens tänker kommentera det här.

En av sakerna som kursledningen anser att studenterna behöver träna på är att ”tänka om hur de tänker”. I mitt fall tror jag snarare det vore bra om jag tänkte mindre på hur jag tänker, eftersom jag inte gör annat på dagarna än att analysera varje aspekt av mitt eget beteende i detalj. ”Brevet till mig själv” skrev jag aldrig i egentlig mening; däremot kräks jag upp en ofantlig mängd reflekterande text på min webbplats varje vecka. Dessutom går jag hela tiden runt och tänker på saker, så jag har många färdiga texter om allt möjligt i huvudet. Att då skriva om (partikelverb!) alla mina reflektioner i ett nytt dokument bara för sakens skull kändes mycket fånigt. (Men återigen: ett av Hälsouniversitetets mål verkar ju vara att lära studenterna att slösa bort tid på oväsentligheter.)

Till viss del ser jag HEL-kursen som ett exempel på den diskriminering av personer som mentalt fungerar annorlunda som jag upplevt hela mitt liv.

En ytterligare invändning jag har mot HEL-kursen är dess tveksamma förmedling av begreppet ”vetenskaplighet”. När nya studenter hör det begreppet i samband med så pass ”luddiga” diskussioner som i HEL kan det hända att studenterna får en lite skev bild av begreppet. Det underlättar heller inte att minst en av lärarna blandar ihop de två betydelserna av begreppet teori med begreppet hypotes – detta är tre helt skilda betydelser som man inte bör blanda ihop. (”Vi borde också prata om intelligent design i skolan, för evolutionsteorin är ju bara en teori.”)

En fördel som PBL-förespråkare nämner med basgruppsdiskussionerna är att man som deltagare lär sig att se saker ur olika synvinklar, och lär sig hur andra ser på saker. Här vill jag bara inflika följande observation: i princip 100 % av allt som sagts i basgruppsmötena hade jag redan tänkt ut själv eller skulle jag vid behov ha kunnat tänka ut mycket snabbt. Så det här argumentet köper jag inte, åtminstone inte i mitt fall. Eftersom jag har levt i samhället hela mitt liv har jag snappat upp väldigt många observationer om hur människor fungerar.

Uppdatering (2015-03-13 16:14:28) med anledning av en läsarkommentar: För att undvika missförstånd så är evolutionsteorin i dag en vetenskaplig teori (inte en hypotes!) som är så välgrundad att det i princip inte råder något som helst tvivel om att den är sann. Evolutionsteorin har varit en hypotes en gång i tiden, men i dag är det en vetenskaplig teori med överväldigande bevis. Det finns människor som arbetar dagligen med genetisk forskning och varje dag ser dessa bevis.

Å andra sidan känner jag inte till ett enda argument som talar för ”intelligent design”, utöver det faktum att det för många tycks ointuitivt att sådan komplexitet som vi ser i naturen i dag kan uppkomma av slumpmässiga processer. Men som matematiker som studerat bland annat dynamiska system tycker jag själv inte (längre) att det är konstigt. Mycket enkla algoritmer kan (via iteration) ge mycket komplexa resultat. I jämförelse med de genetiska processerna är de algoritmer som genererat bilderna på min sida om matematisk konst mycket primitiva (och de har körts väldigt få iterationer), men ändå finns på den nämnda sidan ganska stor komplexitet att förundras över.

Vidare kan man notera att de allra flesta personer som inte tror på evolutionen också saknar djupare kunskap om biokemi, cellens processer, genetik, fysiologi o.s.v. Saker blir begripliga först när man börjar studera dem (systematiskt).

Dessutom ville den aktuella läraren definitivt inte skapa en debatt om huruvida evolutionsteorin är sann eller inte. Det enda hon gjorde var att hon av misstag (i ett helt annat sammanhang) sade teori när hon borde ha sagt hypotes, vilket är ett vanligt misstag, även bland akademiker. Något om evolutionsteorin nämnde hon inte, det var jag som tog upp det exemplet för att visa på att den här möjliga begreppsförvirringen kan orsaka problem i verkligheten. När vetenskapsmän talar om evolutionsteorin är det underförstått att ordet teori används i egentlig bemärkelse, och alltså inte i betydelsen hypotes. Men eftersom vardagsbetydelsen av teori snarast är hypotes så kan icke-naturvetare missförstå detta. Det är därför jag brukar påpeka att naturvetare och journalister borde tänka mer på att inte använda ordet teori när de egentligen menar hypotes.

Kampanj mot felaktigt bruk av tecknet semikolon

Webbplatsen semikolon.infoJag köpte domänen semikolon.info och startade en kampanj mot felaktigt bruk av tecknet semikolon.

Citattecken på olika språk

Ett av de språkfel jag skrivit ganska mycket om är bruk av felaktiga citattecken.

Det är faktiskt så att (de typografiska) citattecknen ser olika ut i olika språk. Nedan visas citattecknen på engelska, svenska och tyska:

Bild på citattecken på engelska, svenska och tyska.

När man trycker på tangenten " på ett PC-tangentbord infogas det generiska, otypografiska, citattecknet " (U+0022: QUOTATION MARK), som alltid kan användas. Däremot bör man använda riktiga typografiska citattecken (som är mer dekorerade) om man vill ha en vacker text för visning på skärm eller för tryck.

Om man använder Microsoft Word kommer ordbehandlaren automatiskt att göra om det generiska citattecknet till rätt sorts typografiskt citattecken. För att lyckas med detta måste Word veta dels vilket språk texten är på, dels om citattecknet är inledande eller avslutande. Det senare är inget problem, för Word märker att ett citattecken är inledande ifall föregående tecken är ett mellanrum, ett streck, ett inledande parentestecken eller styckets början (ungefär).

Beträffande språket så har varje textområde i Word en språkinställning. Denna används också för stavnings- och grammatikkontroll, synonymlistningar och andra språkfunktioner, och det är kanske det som de flesta tänker på när de tänker på effekten av språkinställningen. Men som vi sett nu så är en minst lika viktig effekt valet av typografiska citattecken.

För att ändra språkinställningen för den aktuella markeringen (eller vid insättningspunkten) används dialogrutan Språk som t.ex. nås via språkfältet i statusfältet eller via Granska/Språk/”Ange Redigeringsspråk…” i flikområdet [notera den icke optimala översättningen].

Dialogrutan Språk i Microsoft Word 2010

Det händer ganska ofta att texter både på Internet och i skrift använder fel citattecken. Ett av dokumenten i HEL-kursen innehåller t.ex. nära på varje tänkbar kombination av olika sorters citattecken (däribland den rätta: U+201D, U+201D). Det gäller alltså att se upp med redigeringsspråket – det måste vara rättinställt!

I en del dåligt designade program infogas automatiskt engelska citattecken utan att användaren kan ändra denna inställning. Om man skriver en svensk text i ett sådant program är kanske den enklaste lösningen att man lägger U+201D i urklipp och trycker Ctrl+V varje gång man behöver ett citattecken. Vi är på det sättet lyckligt lottade i Sverige i och med att det bara är ett (1) typografiskt citattecken vi behöver…

För mer språktips, se min artikel om språkvård. För mer tips om Microsoft Word, se min artikel om Word.

Hårt mellanrum mellan tal och procenttecken

Språkrådet rekommenderar att mellanrum används mellan tal och procenttecken:

Luften består av omkring 21 % syrgas.

Men finns det då inte en risk att texten radbryts mellan mätetalet och procenttecknet? Jo. Faktiskt förekommer en sådan olycka i den annars förträffliga fysiologiläroboken av Sand et al. (s. 470, högra kolumnen):

Fyra rader text från boken Människans fysiologi av Sand et al. Den andra raden slutar med talet 60 och den tredje raden börjar med ett procenttecken.

Det finns emellertid ett ofantligt naturligt och lätt sätt att undvika dylika olyckor. I stället för att använda ett ”vanligt” blanksteg mellan mätetal och procenttecken så skall man använda ett hårt (fast) blanksteg. Ett sådant ser ut precis som ett vanligt blanksteg; enda skillnaden är att ordbehandlare, webbläsare och annan mjukvara ser till att aldrig radbryta vid ett sådant blanksteg.

I oformaterad Unicode-text är vanligt blanksteg, som alla vet, U+0020: SPACE. Det hårda blanksteget är å sin sida U+00A0: NO-BREAK SPACE. De flesta skriver förstås inte sina texter som oformaterad text, så följande alternativ är nog relevanta för en bredare massa: I HTML står koden &nbsp; för ett hårt blanksteg och i Microsoft Word kan ett sådant infogas med Shift+Ctrl+Blanksteg. Om man aktiverar visning av dolda formateringssymboler (Shift+Ctrl+8, d.v.s. Ctrl+() i Word, så illustreras vanliga blanksteg med centrerade svarta punkter medan hårda blanksteg illustreras med gradtecken:

Normal visning Visning med dolda tecken
Fel (vanligt blanksteg)
Rätt (hårt blanksteg)

Hårt blanksteg bör också användas mellan mätetal och enhet samt som tusentalsavgränsare:

Avståndet är 21 mm och han hade 2 500 kronor på kontot.

Stavning av fasta uttryck som naturligt består av flera ord

Det finns i svenska språket många fasta uttryck som naturligt består av flera (oftast två) ord, och dessa förekommer, i skrift, både i särskriven (i dag) och i sammanskriven form (idag). Vilken skall man välja? Språkrådet har i sin eminenta skrift Svenska skrivregler en lång lista med rekommendationer. Dessa är i allmänhet välgrundade och bygger bland annat på de fasta uttryckens uttal, på hur pass vanliga de enskilda orden är i sig och på vad som är vanligast i vårdat skriftspråk. Om man jämför dessa rekommendationer med bruket i texter skrivna av mindre erfarna skribenter ser man främst att ovana skribenter tenderar att skriva ihop uttryck som bör särskrivas. Till exempel rekommenderas följande:

i dag, i går, i morgon, i stället, framför allt, för sent, över huvud taget, över lag

Dessa uttryck ses emellertid ofta sammanskrivna i text. Speciellt mycket stör sig min språkkänsla på såhär, som bör särskrivas så här.

Listan i boken har jag själv haft nytta av i vissa mindre vanliga fall, och jag kan varmt rekommendera boken till alla som är intresserade av ett vårdat och tydligt skriftspråk.

Det bör emellertid påpekas, att även om rekommendationerna görs på goda grunder, och det knappast finns någon anledning att inte följa dem, så är det inte att betrakta som ”uppenbart fel” att bryta mot dem, åtminstone inte i en del fall (t.ex. ”idag”). Även många goda skribenter bryter (medvetet eller omedvetet) mot dessa rekommendationer. De språkregler som nämns i min artikel om språkvård är i allmänhet betydligt fastare – ingen erfaren skribent skulle t.ex. särskriva en sammansättning (såsom förrättsmeny), missa kolonet före en ändelse på en initialförkortning eller använda semikolon felaktigt.

Ordet utav

Ett språkfel jag inte skrivit om tidigare är bruk av ordet utav i skrift. Ordet utav hör hemma i det informella talspråket. I text sticker ordet ut och ger ett ganska kraftigt talspråkligt och informellt intryck varför det inte bör användas, speciellt inte i neutral eller mer formell sakprosa. I skrift bör man i stället genomgående använda det mycket vanligare ordet av.

Min erfarenhet är att ordet används regelbundet av enstaka (mindre erfarna) författare, som är av uppfattningen att ordet i stället ger ett formellt intryck och passar bra i formellare texter. Detta är emellertid bara en hypotes.

Datum på svenska

Jag stötte i dag på följande (felaktiga) text:

måndagen den 2a Mars

På svenska skrivs månader med liten bokstav, så följande är bättre:

måndagen den 2a mars

Det är emellertid fortarande fel. När ändelser kopplas till tal, koder och initialförkortningar (som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav) används kolon före ändelsen:

5:an, 92:or, H5N1:s, DLL:er, 3:e plats

Vi bör alltså i vårt exempel skriva

måndagen den 2:a mars

Men, det är ändå inte helt rätt! I svenska språket har vi nämligen en konvention som säger att ordningssuffixet just på datum före månad skall utelämnas. Så medan det heter ”1:a pris” och ”den 52:a våningen” så heter det ”den 2 mars”:

måndagen den 2 mars

Allt ovan, förutom undantaget om datum, finns i min artikel om språkvård.

SVT och strecken

SVT lär sig aldrig... Den största rubriken på startsidan på SVT.se är nu följande:

Texten "VM-guld till Olsson" fast med tankstreck i stället för bindestreck

Återigen använder SVT felaktigt tankstreck i stället för bindestreck.

Tecknet semikolon

Tecknet semikolon (;) används som bekant inom ett stycke för att avgränsa två fullständiga huvudsatser, om dessa har ett nära innehållsmässigt samband. Ett semikolon kan därför alltid ersättas med punkt och stor bokstav, och ofta med en konjunktion såsom och. Både det som kommer före och det som kommer efter ett semikolon måste vara fullständiga huvudsatser, med finit verb och (normalt) subjekt.

Ett av de allra vanligaste språkfelen i skriven svenska i dag är felaktigt bruk av tecknet semikolon. Problemet är oftast att tecknet används i stället för kolon före en presentation (typiskt en uppräkning av tre nominalfraser). Det är så illa att jag tror att de flesta förekomster av semikolon i nyproducerade texter är felaktiga.

I dag såg jag t.ex. följande text på en pelare med utomhusreklam för Arlas yoghurtkvarg:

Finns i tre goda smaker; vanilj, hallon och naturell.

Det är uppenbart att semikolon inte kan användas här, eftersom texten som kommer efter semikolonet (”vanilj, hallon och naturell”) inte är en fullständig huvudsats (t.ex. saknas finit verb), utan bara en uppräkning av nominalfraser. Detta är alltså ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon. Här måste man i stället använda ett vanligt kolon:

Finns i tre goda smaker: vanilj, hallon och naturell.

Notera att kolonet används för ”presentation”: det som kommer efter kolonet är precis det vi tänker på i texten före. Kolonet kan i det här fallet ersättas med komma och ordet ”nämligen”. Detta är vanligt.

Jag skulle tro att den här reklamkampanjen är riksomfattande, och Arla har då förmodligen spenderat långt över en miljon kronor på den. Det är då tråkigt (för att inte säga pinsamt och oansvarigt) att annonsen innehåller ett av de allra mest karaktäristiska språkfelen i skriven svenska i dag.

För mer information om tecknet semikolon, se avsnittet om semikolon i min artikel om språkvård.

Uppdatering (2015-02-24 15:25:57): Jag utförde en kort sökning på frasen i exemplet och snubblade då över en massa semikolon på diverse webbplatser på Internet, samtliga felaktiga. Till exempel såg jag

Skyr™ – Isländsk yoghurt finns i fyra smaker; vanilj, hallon & granatäpple, blåbär och jordgubbar.


Fantastisk musik

Jag stötte på en fantastisk musikföreställning på YouTube. Det är Requiem for the Living av Dan Forrest.

”I morgon”

Sedan förra inlägget slog jag faktiskt mitt personliga rekord i tröstätande: 560 kronor på tre dagar. Jag blöder pengar som en sil läcker vatten, och jag skulle tro att aterogenesen löper på ganska väl. Men det är inte så farligt: från och med i morgon skall jag låta bli att tröstäta.

”I morgon”

Från och med ”i morgon” skall jag undvika att gå till Pizza Hut och Espresso House. (Det är jag säker på, för jag har sagt precis samma sak en längre tid nu.)

SVT och strecken

Jag såg just en artikel på SVT:s startsida där de konsekvent använder tankstreck (–, U+2013: EN DASH) i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS). T.ex. skrev de

22–åring (fel!)

i stället för


Förutom att detta ser dumt ut (på grund av de olika längderna på strecken), så kan detta orsaka felaktiga radbrytningar intill strecket och skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kommer att uttala texten fel.

Bindestreck används som bekant i vissa sammansättningar (17-åring, IBM-chefen, Harry Potter-fantast, CO2-molekyl), medan tankstrecket bland annat används som talstreck samt för inskott – som det här – i texten. Tankstreck används också i intervall (10–13) och parförhållanden (3–2-segern).

Jag skrev ett brev och informerade de två artikelförfattarna om problemet.

Anmärkning: SVT använder ett tydligt teckensnitt, så skillnaden mellan de två strecken är mycket lätt att se:

Skillnaden mellan bindestreck och tankstreck.


Med tanke på min nya, ansträngda ekonomiska situation har jag implementerat en rad ekonomiska åtstramningar.

Först gick jag ur Svenska kyrkan, där jag uppenbarligen var medlem (vilket jag nätt och jämt var medveten om). Detta borde jag ha gjort för länge sedan (medan jag arbetade!). Nu när jag inte har någon inkomst har jag förstås måttlig nytta av reducerad skatt, men åtgärden kommer att hjälpa mig om några år när jag börjar arbeta igen och skall betala tillbaka de skulder (omkring 700 000 kronor) jag kommer att dra på mig under läkarutbildningen.

Medlemskapet i Svenska kyrkan har jag aldrig haft någon nytta av, och jag kommer inte att ha det i framtiden heller. Jag har blivit informerad om att man får en bättre begravning som medlem, men det är inget jag bryr mig om eftersom jag ändå räknar med att vara död vid det laget. Jag har sagt åt mina yngre släktingar att de kan kasta mig i sjön, gräva ner mig i jorden eller elda upp mig när jag dör, beroende på vad som är bäst för miljön och enklast att ordna.

Det var med mycket större tveksamhet jag gick ur Amnesty International. Amnesty arbetar (till stor del) med mycket viktiga frågor och fall, och de är beroende av bidrag från sina medlemmar och andra. De senaste åren har jag skänkt en blygsam summa på 200 kronor per månad till föreningen. Anledningen till den låga summan (i förhållande till den stora vinsten jag gjorde varje månad) var att jag under min tid som MAI-doktorand var medveten om att jag troligtvis skulle bli arbetslös inom kort. Förhoppningsvis kan jag gå med i Amnesty igen i framtiden.

Jag borde också dra ner på ”tröstätandet” på Pizza Hut (och Espresso House). Det förefaller emellertid vara lättare sagt än gjort.


Pizza Hut ligger precis bredvid en bensinstation. När jag går hem från resturangen kommer jag från rätt håll för att se en skylt som står precis framför bensinstationen: ”Infart”. Jag har alltid stört mig på detta.


Nästan all min vakna tid tänker jag på saker. Större delen av denna tankeverksamhet är inte relaterad till den omedelbara aktiviteten jag utför. Med tanke på att jag inte har något jobb som kräver intensiv uppmärksamhet (de nuvarande studierna är som nämnt mycket lågintensiva) och att jag nästan alltid är ensam, blir det onekligen väldigt mycket tid för sådant bakgrundstänkande. Detta är i mitt fall väldigt intensivt tänkande. Ofta diskuterar jag matematik med mig själv, och håller föreläsningar i huvudet och förklarar matematiska begrepp. (Den ”tråden” hade jag nytta av som matematiklärare. När jag väl kom in i lektionssalen hade jag fullt med fina formuleringar att bjuda på.) Det blir också mycket etik och moral, samhällskritiska diskussioner, mycket programmering och webbdesign, mycket teknik över huvud taget. En hel del språkvetenskap och språkvård. Mycket oro för ekonomin och framtiden. Inget sex alls, dock, trots att jag är man.

Det blir också mycket självkritik. Jag ägnar en hel del tanketid åt att analysera vad jag själv gjort, sagt och skrivit den senaste tiden. I synnerhet om jag kritiserat någon eller något, kommer jag oundvikligen in på frågan om det finns andra sätt att se på saken – kanske var min kritik inte helt befogad. Den här självkontrollen har gjort att antalet klagande inlägg på min webbplats hållits nere, och att de klagande inlägg jag ändå publicerat blivit mer nyanserade och lite mildare.

Speciellt har jag bearbetat mitt långa klagande brev till Hälsouniversitetet. Var jag för grinig där? Är PBL verkligen bara dåligt?

Svaren är ”njae” respektive ”det har jag aldrig hävdat”.

Jag är fullt medveten om att min benägenhet att klaga (och ventilera) ökar med min mentala ohälsa. Jag mådde mycket dåligt i början på läkarprogrammet, och följaktligen var min benägenhet att klaga då stor. I synnerhet första dagen var helt fruktansvärd, och det var därför inte helt oväntat att det enda jag orkade skriva på kvällen var ett standardmeddelande om ett av de språkfel jag noterat under dagen.

Men jag vill ändå påstå att mitt brev blev sakligt och korrekt. Jag är alltid extremt noggrann med sanningen. Ja, jag måste nog säga att jag tycker att brevets innehåll både är sant och relevant, till största delen. Jag ångrar inte att jag skrev det. Notera att jag i brevet inte hävdar att PBL bara är dåligt, utan enbart att det inte passar sådana som mig.

Däremot finns det legitima (mindre) invändningar mot mitt brev. Man kan t.ex. hävda att det stora problemet är min mentala ohälsa i sig, och inte PBL och HEL-kursen. Bara för att jag inte har någon större nytta av PBL och HEL, så måste jag ju inte bli skadad av dem (vilket jag blir som det är nu). En alternativ lösning är alltså att ändra på mig, och inte på utbildningen. HEL är ju bara sju veckor, och kanske en bra kurs för de flesta andra (med tanke på att nya studenter kanske håller på att flytta kan det även vara bra med lågt tempo i början av utbildningen). Och det är inte helt lätt i praktiken att veta vilka man skall ge ”dispens”. Dessutom lär jag mig kanske åtminstone något under kursens gång (dock inte alls så mycket man skulle kunna förvänta sig av en kurs på sju veckor!). Vidare: PBL är inte allt i utbildningen – jag kan läsa mina böcker från pärm till pärm hemma på fritiden, om jag vill. Kanske är det bara bra för mig att få träffa lite människor ibland. Man kan sålunda tycka att min kritik var lite för hård, om än inte helt obefogad.

Trots det tycker jag att kritiken var mestadels befogad. Att gång på gång tillhöra ”fel” procent eller promille är ett problem, och samhället skulle kunna bli mycket bättre på att underlätta för personer som helt enkelt är lite annorlunda – och det utan några enorma uppoffringar. En liten attitydförändring och lite ökad flexibilitet är allt som krävs. (Och det är heller aldrig fel att hjälpa personer med mental ohälsa.)

MAI söker universitetsadjunkter

Jag såg just att MAI söker universitetsadjunkter. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, eller helt enkelt gå till Pizza Hut.

Nåväl, en stor del av dessa tjänster verkar handla om tekniskt basår, vilket inte ligger i mitt intresse. Så jag kanske kan hålla mig från både skratt och gråt.

Uppdatering (2015-02-05 19:18:06): Vi kan göra det här till en övning i svenska skrivregler, i stället. Rubriken på den länkade sidan är ”Universitetsadjunkt i Matematik” som bryter mot svenska skrivregler, eftersom det inte finns någon anledning att versalisera ”Matematik”. En bättre titel är sålunda ”Universitetsadjunkt i matematik”.

Början av läkarprogrammet

Sedan jag började på läkarprogrammet har jag vantrivts ganska mycket. Jag skrev följande halvöppna brev till några av de ansvariga för läkarprogrammet, och i synnerhet dess inledning:

God kväll

Jag är ny läkarstuderande vid Hälsouniversitetet och har lite synpunker på HEL och PBL.

Jag skickar det här brevet till tre personer. En av anledningarna till detta är att jag vet att ni är upptagna personer, och genom att inte peka ut en ensam mottagare behöver ingen av er känna något tvång att läsa eller följa upp brevet. (Det vore emellertid något synd ifall ingen läste brevet.)

Det här brevet kan vidare tolkas både på ett bra sätt och på ett dåligt sätt. Jag hoppas att ni kommer att tolka det på ett bra sätt (vilket bland annat innebär att ni inte sparkar ut mig från utbildningen...).

Först lite bakgrund om mig.

Jag gick naturvetenskapliga programmet på gymnasiet [1] och sedan läste jag fysik och matematik under fem år vid Linköpings universitet [2] (masterexamen). Efter det arbetade jag tre år som doktorand i matematik vid Matematiska institutionen (MAI) vid Linköpings universitet. De sista sju åren undervisade jag mycket i matematik på MAI [3], och matematikundervisning på högskolenivå är det jag brinner mest för. Jag trivdes otroligt bra som lärare, dels eftersom jag älskar högskolematematiken, dels för att jag trivdes perfekt i lärarrollen. Jag fick mycket goda omdömen i kursutvärderingar och informellt och vann civilingenjörernas lärarpris 2014 [4]. Jag sade upp mig från MAI eftersom jag kände mig malplacerad: som doktorand har man bara 20 % undervisning, och inte 100 % som jag hade önskat mig. Med tanke på att jag har haft mycket dålig mental hälsa de senaste 20 åren orkade jag inte med den situationen [5].

En av mina större ”passioner” är att producera läromedel i matematik (och fysik) på högskolenivå. Många exempel finns på [6] och [7]. Sedan högstadiet har jag också programmerat mycket (nativa Win32-applikationer), och min största produkt är den matematiska programvaran AlgoSim [8]. Jag har också mycket stort engagemang för språkvård [9], speciellt det skrivna språket (både engelska och svenska), och webbteknologier (HTML och CSS, speciellt semantiskt rika hypertextdokument) [10]. Matematisk konst är också ett stort intresse [11].

Sedan högstadiet har jag aldrig haft några vänner, utan jag har spenderat all tid utanför skolan själv (liksom all tid i skolan, förutom när grupparbete var absolut nödvändigt). All tid gick åt skolarbete, matematik och naturvetenskap, programmering, och filosofi. Under högstadiet var jag extremt intresserad av etik och moral, och meningen med livet, och jag skrev en uppsats om året om dessa ämnen (nya uppsatser ersatte gamla). Den senaste versionen, från 2006, har jag aldrig känt att jag behövt uppdatera; den bygger på uppenbara moraliska axiom och enkla logiska härledningar från dessa [12]. Under högstadiet och gymnasiet (liksom på universitetet) lärde jag mig mest på helgerna, när jag fick läsa böckerna i lugn och ro. Jag har alltid älskat effektiva procedurer, så jag utvecklade under gymnasiet ett datorprogram (nativ Win32-applikation) som förhörde mig på glosor för att effektivisera inlärningen av främmande språk [15]. Examensarbetet på gymnasiet var en äldre version av AlgoSim, som jag utvecklade på en vecka [18]. Ända sedan högstadiet har jag varit allergisk mot pseudovetenskap och orättvisor i samhället [delvis 12].

När jag läste fysik och matematik på LiU gjorde jag alltid så att jag läste och memorerade hela kursboken före kursstart (från pärm till pärm, jag ville verkligen inte missa någon kunskap). Under kursens gång erbjöds föreläsningar och lektioner. Jag gick på föreläsningarna (för att de var så trevliga och intressanta och höll mycket hög kvalitet) och stämde mest av att jag kunde allt, men lektionerna behövde jag inte. Sedan tentade jag av kurserna. Jag fick högsta betyg i de flesta kurserna. I dag har jag kunskaper i matematikkurserna på expertnivå.

Jag har också ett stort intresse för medicin och fysiologi. För två–tre år sedan läste och memorerade jag t.ex. Sand et al. [13] och Guyton–Hall [14] för skojs skull. Jag läste då 50 sidor per dag, och memorerade allt (och förstod allt). (Jag slår också alltid upp nya begrepp i alternativa källor, bl.a. engelska Wikipedia, så det blir en del springande mellan fåtöljen och datorn...)

Jag har alltid haft mycket lätt för att läsa naturvetenskaplig litteratur (på svenska eller engelska) effektivt. Att läsa 50 sidor per dag, förstå allt och (långtids)memorera allt är mycket lätt för mig. Eftersom jag har ett omättligt intresse och en enorm fascination för naturvetenskap, tröttnar jag aldrig. Jag är helt enkelt en extremt effektiv klassisk student av naturvetenskap.

Jag har som nämnt haft mycket stora problem med den mentala hälsan de senaste 20 åren, och har skrivit en bok om det: Ändlös längtan [16]. Jag äter Cipralex (SSRI, escitalopram), 30 mg per dag, sedan en längre tid.

Nu skall jag inte skriva mer om mig. Lovar.

När jag insåg att min karriär som matematiker hade nått en återvändsgränd, på grund av att man i princip måste ha forskat för att få bli lärare (vilket är osedvanligt korkat), var det någorlunda naturligt att jag sökte mig till medicinen, på grund av mitt intresse för medicin och fysiologi. Jag tror också att jag skulle trivas förträffligt i läkarrollen. Jag är t.ex. mycket mån om god kommunikation och empatiskt bemötande, historiskt främst gentemot mina studenter, men i framtiden kanske gentemot mina patienter. Om läkarprogrammet på HU hade varit ett ”klassiskt” program, med frivilliga föreläsningar och sedan tentamen (och praktiska moment, naturligtvis), hade jag tagit min läkarexamen med mycket stor lätthet. Att läsa, förstå och memorera naturvetenskaplig litteratur är på hemmaplan för mig. Nu är HU:s läkarprogram lite mer PBL än klassisk undervisning, vilket jag inte är helt förtjust i, men mer om det senare.

Den här veckan var första veckan på HEL-kursen. Och den kursen tycker jag inte alls om. Kursen känns mest ”idiotförklarande”; det känns mer som om jag börjat sexårsverksamheten, och skall förbereda mig inför grundskolan, än som om jag börjat på läkarprogrammet vid ett svenskt universitet.

Hittills har jag bara ”lärt” mig trivialiteter: antingen observationer som är så enkla att jag känt till dem sedan grundskolan, eller observationer som är så triviala att de knappt är värda att tas upp. (”Man kan mena olika saker med ’hälsa’. Det finns olika sätt att mäta ’hälsa’. Man kan rita linjediagram för att visualisera data. För att lösa ett problem måste man först veta vad problemet är. För att veta om en metod ger bättre resultat måste man mäta något på något sätt...”) Visst, jag kommer inte direkt från gymnasiet som många andra studenter, men även om jag hade gått direkt till läkarprogrammet från gymnasiet så hade jag förmodligen reagerat negativt (om än med lite mindre ackumulerad mental ohälsa).

De diskussioner vi haft i basgrupp har gett mig absolut noll vad gäller ny kunskap. Allt som sagts i gruppen hade jag kunnat tänka ut själv på någon minut (utan någon större stolthet, för det är bara ”självklarheter”). Visst finns det små korn av relevant kunskap i litteraturen och på föreläsningarna (främst vad gäller lagstiftning inom hälso- och sjukvården), men all denna information hade jag enklare kunnat inhämta genom att läsa ett koncentrerat kompendium på en sida eller två!

Det verkar sålunda som om min inlärning efter kursens slut skulle vara identisk om hela sjuveckorskursen ersattes med 30 minuter läsning i ett kompendium! Här talar vi alltså om extrem ineffektivitet, lite ironiskt i en kurs där vikten av effektivitet (i samband med ”förbättringskunskap”) betonas.

För att vara rättvis innehåller kursen emellertid mer än vad jag nämnt ovan: vi har projektet i ”förbättringskunskap”. Det känns väldigt onödigt för mig, för jag vet redan att man kan förbättra saker! Och jag har alltid själv varit extremt systematisk i mina fritidsprojekt (t.ex. i samband med mjukvaruutveckling som innehållet många moment med prestandaanalys), och därmed använt de metoder som nämns i kompendiet om ”förbättringskunskap”. Fast i min värld är dessa metoder så självklara att jag blev förvånad över att någon gett ett namn till det hela (”förbättringskunskap”). Jag har också alltid varit pedantisk med planering och uppföljning av min egen ekonomi [17]. Så momentet om ”förbättringskunskap” känns också bara ”idiotförklarande” för mig.

Vidare är jag mycket kritisk mot den i det närmaste religiösa tilltro som ni har till PBL-metoden och de ”ovaler” som ingår. Som nämnt ovan har jag läst mycket på egen hand, och alltid förstått och memorerat allt. Jag har också bedrivit ganska avancerade projekt på fritiden, som t.ex. utvecklingen av AlgoSim. Och detta utan att slaviskt följa någon ”oval”. Faktiskt har jag aldrig ritat ett ”brainstormingdiagram” i hela mitt liv (annat än när jag varit tvungen, som i HEL-kursen). För mig är det verkligen inte ett hjälpmedel! Det är bara slöseri med tid! Min hjärna sorterar så att säga automatiskt objekt och tidsåtgången för detta är i en storleksordning under vad som krävs för att rita sådana diagram.

Det finns personer som i vissa situationer har nytta av ”brainstormingdiagram”. Men det är inte så att alla personer i alla situationer har nytta av sådana. Därför är det lite underligt att ni kräver att alla studenter alltid måste göra sådana. I mitt fall är det så gott som alltid rent slöseri med tid att rita sådana diagram.

Det känns som om jag kan springa och gå, men är tvingad att ta mig fram på en trehjuling.

Visst, trehjulingar kan vara bra för vissa i vissa situationer, men ibland är andra metoder mer ändamålsenliga. Jag menar, det säger sig självt att den här ”ovalen” inte är den perfekta approachen i alla situationer för alla personer.

Med det i åtanke känns det något besynnerligt att ni har ett sådant hundraprocentigt fokus på ”ovalen”.

Det kan ha framgått ovan att jag inte är särdeles förtjust i HEL-kursen. Det borde naturligtvis inte vara något enormt problem, eftersom den bara varar i sju veckor. Problemet nu är bara att min ”baseline” när det gäller mental hälsa är mycket låg, knappt över vad som krävs för att jag skall orka gå upp på morgonen, och den frustration som HEL-kursen orsakar tar hälsan lite väl ofta under denna nedre gräns. Om jag mådde bra skulle jag naturligtvis fortfarande ogilla HEL-kursen, men jag skulle orka ta mig igenom den utan att klaga. Nu känns det ibland som om jag borde hoppa av läkarprogrammet, ”bara” för att HEL-kursen har för stor negativ påverkan på hälsan.

Jag antar att det kommer att bli bättre (för mig) efter att HEL-kursen är klar. Men eftersom jag som bekant läst mycket fysiologi tidigare, så jag misstänker att basgruppsarbetet kommer att sakta ner mig åtminstone det första året. Och om basgruppsarbetet även efter HEL-kursen slaviskt kommer att följa ”ovalen” kommer ännu mer av min tid att slösas bort. Jag hoppas att jag är fri att utanför schemalagd tid läsa böcker från pärm till pärm och därmed lära mig något. Det känns lite som om jag kommer att köra på motorvägen (hemma i fåtöljen, med mina böcker), och sedan ett par gånger i veckan titta in på campus US för en rituell piruett för formalitetens skull.

Jag har förstått att ni har någon form av vetenskapligt stöd bakom PBL-metodiken. Det förvånar mig inte så mycket, för jag kan mycket väl tänka mig att den fungerar utmärkt, till och med bättre än traditionell undervisning, för 99 % av studenterna.

Den stora frågan är vad som händer för den återstående procenten.

Av den korta beskrivningen av mig ovan framgår att jag var mycket ovanlig som barn, och jag har alltid känt mycket starkt att jag inte passar in i samhället – jag har alltid varit annorlunda. Bland annat har jag mycket lätt för kritiskt tänkande, kommunikation, ledarskap, vetenskap och matematik och logiskt tänkande. Som kompensation saknar jag t.ex. mer eller mindre naturlig förmåga att skaffa vänner. Och det förefaller som att personer som mig är de stora förlorarna på PBL.

En av de stora fördelarna med klassisk undervisning är att alla får vara som de är, och på sin egen nivå. De som klarar av att nå maxresultat genom att bara ”läsa boken och tenta av” får göra det (eller får extrauppgifter, om de vill), medan de som har behov av extra stöd kan få det vid sidan om. (Som lärare på MAI var jag mycket tydlig gentemot mina studenter att de kunde få precis hur mycket hjälp av mig som de ville. Det fanns ingen begränsning. Ofta skrev jag långa förklarande PDF-filer mitt i natten som svar på e-post, och jag hade som mål att alltid svara på e-post inom en timme.) Lite av det går förlorat vid PBL, när man tvingar på en viss metod på alla.

Sedan är det här lite av ett irriterat sår hos mig. Genom livet har jag som av en ”slump” alltid tillhört den procent, eller promille, som saker och ting i samhället inte är anpassade för. (Som PBL, som fungerar utmärkt för 99 %, men inte för mig.) Det är naturligt att en enskild individ då och då märker att något inte passar honom eller henne, men när samma individ gång på gång märker att allt i samhället är anpassat för personer som är helt annorlunda, då blir det jobbigt. Det är på gränsen till att man kan börja tala om nyckelord som ”diskriminering”.

Jag ber om ursäkt för längden på det här brevet. Jag hade hoppats att det skulle bli lite kortare. Det jag vill fråga är följande:

  • Kommer det att bli bättre för mig när HEL är slut?
  • Kommer det att vara till min nackdel att jag redan kan ganska mycket fysiologi?
  • Skulle något annat läkarprogram i Sverige passa mig bättre?
  • Är basgruppsmötena frivilliga efter HEL?

Sedan några uppmaningar:

  • Låt gärna människor vara olika, så länge det inte orsakar något problem för någon annan!
  • Tvinga helst inte alla att använda en viss metod, som bara fungerar optimalt på en del av alla människor (och i en del av alla situationer).
  • Var lite flexibla: ”Ovalen” är inte ”Guds lag”. Man är inte en dålig människa bara för att man (Gud förbjude!) klarar sig utan den, eller använder en lite annan metod.
  • Kan man göra HEL-kursen frivillig för personer som inte alls tillhör dess målgrupp? Ersätta med en kort tentamen?

Slutligen vill jag bara bemöta några invändningar som jag tror att ni kan ha mot det jag skrivit ovan:

  • ”Basgrupperna främjar kommunikationsförmågan.” Jag känner mig själv ganska väl, och kan konstatera att så inte är fallet för mig. Jag har alltid brunnit för tydlig kommunikation.
  • ”Basgrupperna främjar ledarskapsförmågan.” Jag var lärare i sju år.
  • ”Basgrupperna ökar förståelsen för hur andra tänker.” Jag har själv hittills kunnat förutspå allt som andra sagt i basgruppsdiskussionerna.
  • ”HEL-kursen främjar förståelsen mellan olika yrkesgrupper.” Jag har då inte lärt mig något sådant. Inget i diskussionerna har varit relaterat till yrkesindelningen.

I ett häfte om PBL som ni delade ut kan man läsa följande:

... det känns att jag har utvecklats ... jag har fått mer fantasi och initiativförmåga ... jag känner att läser jag någonting blir jag fruktansvärt nyfiken på att ta reda på varför är det så här [SIC] ... sådan var jag inte förut.

Detta bekräftar med all önskvärd tydlighet det jag skrev ovan, att jag tillhör den procent (eller promille) som är ”annorlunda”. Sedan högstadiet har jag på fritiden utvecklat datorprogram, skrivit vetenskapliga texter, arbetat med matematisk konst o.s.v., och jag har alltid (som matematiker och fysiker) varit mycket missnöjd med tillvaron om jag inte förstått någon mekanism till 100 %. Sådan har jag alltid varit.

Jag tycker att fördomsfrihet är viktigt. Här inkluderar jag att inte bli förvånad om någon student är annorlunda än de flesta andra; förutsätt inte att alla är likadana. I introduktionen till HEL har lärare sagt saker som antyder att såväl HEL som PBL faktiskt skulle vara ”perfekt” för alla. Det är inte helt säkert.

Att vara annorlunda är mycket plågsamt i sig. Gör det inte svårare för oss!

[1] Kurser och betyg från gymnasiet: https://rejbrand.se/rejbrand/grades.asp

[2] Kurser och betyg från LiU: https://rejbrand.se/rejbrand/courses_liu.asp

[3] MAI-kurser jag undervisat i: https://rejbrand.se/rejbrand/teaching_liu.asp

[4] Y-sektionens lärarpris 2014: https://www.rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=179

[5] Vantrivs på MAI: https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=198

[6] Stora dokument: https://rejbrand.se/rejbrand/documents.asp

[7] Korta dokument: https://specials.rejbrand.se/und/

[8] Matematikprogramvaran AlgoSim: http://algosim.org/

[9] Artikel om språkvård: https://rejbrand.se/rejbrand/sprakvard.asp

[10] Webbdesign: https://rejbrand.se/rejbrand/webdesign.asp

[11] Matematisk konst: https://rejbrand.se/rejbrand/mathart.asp

[12] Livsfilosofi II: https://rejbrand.se/rejbrand/dokument/privat06/Modsiv.pdf

[13] Sand et al.: https://english.rejbrand.se/rejbrand/books.asp#Sand

[14] Guyton–Hall: https://english.rejbrand.se/rejbrand/books.asp#GuytonHall12

[15] Frågerepetition: https://www.rejbrand.se/rejbrand/apps_qrep.asp

[16] Ändlös längtan: http://andloslangtan.se/

[17] Min ekonomi: https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=258

[18] Gamla AlgoSim: https://english.rejbrand.se/AlgoSim/old/

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Uppdatering (2015-02-02 18:46:37): Jag fick ett svar från en av mottagarna (den ansvariga läraren för HEL-kursen). Svaret var ganska kortfattat (två rader text, men absolut inte ohövligt på något sätt) och uppmanade mig att i stället kontakta studievägledaren. Jag hade kanske hoppats på en lite större reaktion.

Uppdatering (2015-03-14 20:48:48): Se även min kommentar efter att HEL slutat.

Den ekonomiska situationen

Ett av de större problemen med mitt måttligt frivilliga karriärbyte från matematik till medicin är den ekonomiska situationen. Med en månadslön på omkring 25 000 kronor hade jag mycket god ekonomi som doktorand:

Den totala förmögenheten ökade från omkring 50 000 kronor till omkring 230 000 kronor under tiden som doktorand, d.v.s. från våren 2012 till hösten 2014.
Prekatastrofalt saldo

Tyvärr kunde jag aldrig känna någon ekonomisk ”trygghet” trots denna situation, eftersom jag hela tiden mådde mycket dåligt och kände på mig att jag snart skulle bli arbetslös (vilket jag ju också blev).

Vid årsskiftet hade jag omkring 220 000 kronor, och jag tror att jag kan låna 200 000 kronor av CSN, så att jag får totalt 420 000 kronor. Med en reducerad månadsutgift på 11 000 kronor kan jag sålunda leva lite drygt tre år. Men läkarprogrammet är på 5,5 år. Det saknas drygt 300 000 kronor.

Efter att ha mått mycket dåligt mentalt i nästan 20 år, och känt mig utbränd de senaste tio åren, är den här ”nya” ekonomiska stressen verkligen inte något jag önskade mig.

Tecknet semikolon, ett fjärde fel

I dag såg jag ett exempel på ett fjärde slags felaktigt bruk av tecknet semikolon (läs artikeln!), på formen nedan:

Bilen finns i tre färger;

  • röd
  • grön
  • blå.

Tecknet semikolon används som bekant för att avgränsa två fullständiga huvudsatser inom ett stycke, och kan alltid ersättas med punkt och stor bokstav, och ofta med en konjunktion, såsom och. Att semikolon inte kan användas i det här fallet är sålunda extra uppenbart, eftersom stycket i princip tar slut efter tecknet!

Naturligtvis är det kolon som gäller i det här fallet (i de allra flesta fall av felaktigt bruk av tecknet semikolon är det som nämnt kolon som bör användas i stället):

Bilen finns i tre färger:

  • röd
  • grön
  • blå.

Vi ”presenterar” ju färgerna och kolonet kan ersättas med kommatecken och ordet ”nämligen”, som så ofta är fallet.

Notera också att jag använder kolon för att presentera språkexempelrutorna ovan! Semikolon vore helt fel.


Jag saknar att vara lärare på MAI. I den rollen passade jag perfekt. För en person som annars nästan aldrig passar in någonstans var det en lyx.

Tecknet semikolon, ett tredje fel

Ett annat exempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon jag observerat nyligen var på formen

Det kan finnas många olika anledningar såsom; tidsbrist, trötthet, sjukdom och ren otur.

Även här är det direkt uppenbart att semikolon inte kan användas, eftersom uppräkningen av nominalfraser till höger inte utgör en fullständig huvudsats. Att byta ut semikolonet mot ett kolon är en förbättring, men knappast den bästa möjligheten. I det här fallet är det bästa att helt utelämna skiljetecknet! Följande mening är onekligen helt korrekt:

Det kan finnas många olika anledningar såsom tidsbrist, trötthet, sjukdom och ren otur.

Om man vill använda kolon bör man stryka ordet ”såsom” och som kompensation lägga till ”m.m.” efter uppräkningen för att inte förändra betydelsen:

Det kan finnas många olika anledningar: tidsbrist, trötthet, sjukdom, ren otur m.m.

Ytterligare ett exempel på samma fenomen:

Bilen finns i färgerna; röd, grön och blå.

är felaktigt, och det rätta är

Bilen finns i färgerna röd, grön och blå.

eller (t.ex.)

Bilen finns i tre färger: röd, grön och blå.

Tecknet semikolon, ett annat fel

Nyligen såg jag en text i stil med denna:

Men; detta fungerar bara på helgerna!

Trogna läsare inser direkt att detta är ett uppenbart språkfel. Både det som kommer före och det som kommer efter ett semikolon måste ju vara fullständiga huvudsatser (med finit verb och subjekt), men ”Men” är knappast en fullständig huvudsats. Och som så ofta är lösningen att använda kolon i stället för semikolon:

Men: detta fungerar bara på helgerna!

Det här är ju ett typiskt fall av ”presentation”. Först berättar vi att det finns ett ”men”, och sedan berättar vi vad detta ”men” är för något (vi ”presenterar” det).

(Texten blir också korrekt om man helt skippar skiljetecknet efter ”men”. Detta ger emellertid upphov till en reducerad betoning av påståendet som är ett ”men”. I tal signalerar kolonet t.ex. en starkare betoning av ”men” samt en paus före ”detta fungerar bara på helgerna”.)

Tecknet semikolon

Det språkfel jag skrivit mest om på webbplatsen är felaktigt bruk av tecknet semikolon. Tecknet semikolon används som bekant precis som punkt mellan två fullständiga huvudsatser inom ett stycke. Semikolon kan används när dessa huvudsatser har ett mycket nära samband, och tecknet följs inte av stor bokstav (se den länkade artikeln).

Ett av de allra vanligaste felen i skriftlig svenska i dag är att tecknet semikolon används i stället för kolon framför en ”presentation”, ofta en uppräkning. I dag såg jag t.ex.

Sveriges mest intresserade är en utmärkelse instiftad av Sveriges ledande tidskriftsförlag; Bonnier Tidskrifter, Aller Media, Egmont Publishing och Albinsson & Sjöberg.

som är ett typexempel på detta mycket vanliga fel. Texten efter semikolonet kan inte fungera som en fullständig mening (t.ex. saknas finit verb), så semikolon kan uppenbarligen inte användas här. I stället bör man använda ett kolon:

Sveriges mest intresserade är en utmärkelse instiftad av Sveriges ledande tidskriftsförlag: Bonnier Tidskrifter, Aller Media, Egmont Publishing och Albinsson & Sjöberg.

Notera att kolonet i det här fallet kan ersättas med kommatecken och ordet ”nämligen”. Detta är vanligt.

Ny väg i livet

Som jag skrivit om tidigare har jag en längre tid vantrivts något enormt med mitt jobb som doktorand på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, och jag har övervägt att sadla om.

I december sade jag äntligen jag upp mig från MAI. Och jag har för avsikt att helt ge upp matematiken på det yrkesmässiga planet.

Den största anledningen till att jag inte trivdes var som nämnt att jag var ett typexempel på rätt person på fel jobb. Jag var fullständigt malplacerad på institutionen. Om detta hade varit det enda problemet hade jag förmodligen stannat kvar ändå, dels eftersom det är väldigt svårt att sadla om (bland annat ekonomiskt), dels eftersom jag i framtiden förmodligen hade fått ”rätt” jobb. Men det som till slut fick bägaren att rinna över var min konflikt med den administrativa avdelningen och cheferna, som var väldigt bra på att få anställda (speciellt doktorander) att känna sig ouppskattade. De var också bra på att citera allmänna regler och bestämmelser men dåliga på att ta den enskilde anställdes önskemål och behov i beaktning: alla skulle vara precis likadana. Generellt verkade intresset för den enskilde anställde vara lågt.

Jag tror det är en förlust både för institutionen och för samhället i stort att jag slutar på MAI. Jag var riktigt bra på det jag gjorde, och hade potential att gå mycket långt, inte minst med tanke på min enorma motivation och entusiasm.

Jag är rädd för att glömma bort matematiken, men hoppas (och tror) att jag inte kommer att göra det i någon större omfattning. Jag har nog hållit på med matematik lite för länge, och är lite för gammal, för att glömma bort ”allt”. Jag har vidare för avsikt att använda min fritid till att fortsätta producera matematiska texter (läromedel), framför allt den mycket omfattande lärobok jag påbörjat. Dessutom hoppas jag kunna göra en ny version av AlgoSim i framtiden.

Nu börjar jag på läkarprogrammet vid Linköpings universitet.

Jag har länge haft ett stort intresse för medicin och fysiologi. För ett par–tre år sedan läste och memorerade jag t.ex. Sand et al. och Guyton–Hall mer eller mindre för skojs skull.

Ekonomin är emellertid ett problem, eftersom jag inte kommer få någon nämnvärd inkomst under dessa år (utöver lite studiemedel). Det här är ett stort bekymmer för mig. Det känns som om det enda som gått bra för mig i livet de senaste åren har varit just ekonomin, och nu tas även det ifrån mig. Jag är inte säker på att jag har ork och motivation till att klara av den här ekonomiska situationen i över fem år.

Jag har i princip inte gjort något annat än att studera och arbeta ända sedan högstadiet (vänner och sådant har jag aldrig haft), och har studerat åtta år på universitetet. Och vad får jag för det? Nästan sex år med extremt dålig ekonomi. Jag längtar tills jag är klar med läkarutbildningen och kan börja arbeta igen.

Det enda positiva är att jag som ensamstående läkare (med tendenser till arbetsnarkomani) förmodligen kommer att få väldigt god ekonomi i framtiden. Kanske gör detta också att jag under utbildningen med lite godare samvete kan låna en hundralapp eller två (eller tre).

Advanced authoring in Microsoft Word

The article series on Microsoft Word grew to become larger than I first had anticipated. Therefore, I have promoted it to its own page: Advanced authoring in Microsoft Word 2010.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 27: Miscellaneous Word tips

In this post, I give small miscellaneous tips about using Microsoft Word. This list is by no means complete. In particular, I do not repeat things I have covered in my previous posts.

Very basic editing

Additional shortcuts



Fields and bookmarks

Sections, headers, footers, footnotes, and endnotes


Nytt år

Det första jag gör under ett nytt år är att jag uppdaterar årtalet i sidfötterna på mina webbplatser. Det finns som bekant inget mer avtändande än en ouppdaterad sidfot.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 26: A visually impressive word processor

For a long time, Microsoft Word has had very impressive graphics features. Already in Word 97 it was possible to add very fancy WordArt and add impressive styling to text boxes and shapes. And in Microsoft Word 2007 (if I recall correctly), the graphics features were redone, and they are now more impressive than ever. The following is a (silly) example I made to illustrate the possibilities.

A page in a Microsoft Word document, full of graphics and visual effects.

All of the graphical objects are simple Word vector graphics objects (shapes and text boxes), and they have been styled using the commands in the ribbon (and the new Format Shape dialog box).

The Format Shape dialog box in Microsoft Word 2010.

The text is normal text, even though it looks surprisingly decorated. I used the Gabriola font and chose one of the non-standard ‘Stylistic sets’ under ‘OpenType Features’ in the font dialog box.

The Font dialog box in Microsoft Word 2010 on the Advanced tab, where you find the OpenType features.

Finally, the set of hexagons in the middle of the page is an example of SmartArt, a new and extremely easy-to-use (and visually impressive) way to make simple diagrams in Microsoft Word.

Admittedly, in the types of text I usually write (mathematics and physics articles and books), I almost never use any fancy shape formatting or SmartArt at all. But I still wanted to show what is possible, and – of course – there are other types of documents you can create in Word.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 25: Creating Word vector graphics

Last time we saw that you can use Microsoft Word to create vector illustrations directly in documents. Let us give a few tips on how to do this:

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 24: Word vector graphics

In addition to embedding external image files into Word documents, it is possible to create illustrations directly in Microsoft Word using the built-in vector graphics editing capabilities. To create a new drawing in a Microsoft Word document, select Insert/Shapes and choose a geometric shape or ‘New Drawing Canvas’. Generally, it is best to create a canvas, which is simply a rectangular region in which you can place an arbitrary number of geometric shapes; this way, you can manipulate the entire illustration as a single unit. However, it is also possible to insert geometric shapes directly into the document, without using any canvas. This can only be recommended for very simple illustrations (such as those consisting of a single shape). When a graphics object is selected, the Format Drawing Tools contextual ribbon tab is shown.

Screenshot of the Format Drawing Tools contextual ribbon tab in Microsoft Word 2010.

A canvas, or a shape inserted directly into the document, can be ‘attached’ to the main text in several different ways, which you choose using the ‘Wrap Text’ commands. One way, which is often the most robust one, is to let the object be an in-line object, so that it flows with the text like any in-line character. This option is called ‘In Line with Text’ in Word 2010.

The Wrap Text commands in Microsoft Word 2010. The drop down menu associated with the 'Wrap Text' button in the Arrange group in the Format Drawing Tools contextual tab in the ribbon in Microsoft Word 2010 is shown. The options are: In Line with Text, Square, Tight, Through, Top and Bottom, Behind Text, and In Front of Text. The menu also contains two commands 'Edit Wrap Points' and 'More Layout Options...'.

But it is also possible to have the object move freely across the pages. In this case, there are several ways the normal text can respond to the object. It is possible that the text does not reflow at all; in this case, either the text is rendered above the object (the object is ‘Behind Text’), or the object is rendered above the text (it is ‘In Front of Text’). But in general it is probably better to have the text reflow in order to avoid the object. You can adjust very precisely how the text should do this. For example, you can have the text avoid the entire vertical span of the object (the ‘Top and Bottom’ setting), you can have the text avoid a rectangular region containing the object (the ‘Square’ setting), or you can have the text avoid only the actual object (which might be non-rectangular). In the last case (the ‘Tight’ setting), you can even adjust the ‘wrap boundary’ completely independently of the actual shape of the object.

Actually, Microsoft Word is a rather decent vector graphics editor. It is powerful enough that many illustrations can be created directly in Microsoft Word, but it is also unpolished enough that it can be a tedious experience to work with it.

Below are just a small number of the illustrations I have created in Microsoft Word for use in my texts the last years.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 23: Introduction to vector graphics

When it comes to some kinds of (fundamentally non-photographic) images, such as illustrations and diagrams, it is possible to represent them in a more semantic way than as a grid of pixels.

For example, a few days ago I created the following image:

An illustration of a computer popup menu and a cursor.

Of course, it is possible to represent this as a grid of pixels. But there is also a completely different way to represent this image in a computer. Instead of representing it as a raster graphics image, that is, using an array of pixels, one can describe it as a collection of geometric primitives. That is, it is stored in the computer as a set of (coordinates for) lines, rectangles, and other paths, with associated formatting instructions. Such an image is called a vector graphics image, as opposed to a bitmapped (or raster graphics) image.

In fact, this is how I made the image above. I used an ordinary text editor to write the image by hand, using the SVG language:

<?xml version="1.0" encoding="UTF-8" standalone="no"?>
<!DOCTYPE svg PUBLIC "-//W3C//DTD SVG 1.1//EN"

<svg xmlns="http://www.w3.org/2000/svg" version="1.1" width="22px" height="24px">
<style type="text/css"><![CDATA[
#menu, #cursor, .menuitem {
fill: white;
stroke: black;
#selection {
fill: black;
.menuitem.selected {
stroke: white;
<title>The menu key</title>
<desc>The 'menu' key on a standard PC keyboard:
a popup menu consisting of four menu items and a cursor hovering above the second one.</desc>
<!-- Menu border -->
<rect id="menu" x="1" y="1" width="18" height="22" />
<!-- Selection -->
<rect id="selection" x="1" y="7.6" width="18" height="4.4" />
<!-- Menu items -->
<line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="5.4" y2="5.4" />
<line class="menuitem selected" x1="4" x2="16" y1="9.8" y2="9.8" />
<line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="14.2" y2="14.2" />
<line class="menuitem" x1="4" x2="16" y1="18.6" y2="18.6" />
<!-- Cursor -->
<g transform="translate(14 9.8) rotate(-30)">
<path id="cursor" d="M 0 0 L 3.5 7.5 L 1.25 7.5 L 1.25 12 L -1.25 12 L -1.25 7.5 L -3.5 7.5 z" />

Whenever possible, you should use vector graphics instead of bitmapped graphics. There are many advantages to this:

Let us illustrate the second point by considering the following image. It is a smaller version of the popup menu icon:

An illustration of a computer popup menu and a cursor.

If the icon is magnified, the left image below shows the result if the icon is a bitmap image; the right image shows the result if the icon is a vector image.

The menu key icon magnified as a raster image; it looks very pixellated and bad. The menu key icon magnified as a vector image; it looks perfectly crisp.
The image [menu key icon] magnified as a bitmap image (left) and as a vector image (right).

Exercise in logical thinking and clear communication: Explain exactly why, as clearly as possible, you get these two very different results.

There are even more benefits of using vector graphics. If you display a raster image on a computer display that has higher resolution than the image was designed for, and you do not want the image to become smaller (you generally don’t), the image is effectively magnified, so it will look pixellated compared to the rest of the document. The same thing happens if you print an image, since printers generally have much higher resolution compared to standard computer monitors.

Unfortunately, Microsoft Word does not support the SVG file format, which is very sad, because the format is absolutely brilliant, and it is the format the rest of the world is using.

However, Microsoft Word does support the Windows Metafile (WMF) and Enhanced Metafile (EMF) formats. These are old (and to some extent obsolete) vector graphics file formats native to the Microsoft Windows platform. They are not editable using text editors, and they are not used much (read: at all) on the Internet or by contemporary third-party software, but they are still vector graphics.

Hence, if you want to include external images in a Microsoft Word document, and it is feasible to represent them as vector graphics (this excludes photographs but includes most types of diagrams and illustrations), you should make sure to use a vector WMF or EMF file.

This way the images will look perfect when scaled and printed; otherwise, they will look pixellated.

Personally, I always use my own mathematical software AlgoSim to create images for my mathematics and physics texts. I always save 2D illustrations (except for heatmaps) as Windows Metafiles. Here are a couple of simple examples from my text about multivariable calculus (represented as SVG files in this hypertext document).

An example of a vector image. An example of a vector image.
Two examples of vector images.

In conclusion, so far:

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 22: Introduction to bitmapped (raster) graphics

You often want to include images in Microsoft Word documents. Very often, images are bitmapped (or raster graphics images), that is, they are represented in the computer as a two-dimensional grid of pixels (of various colour). For example, a typical modern digital camera might produce bitmapped images sized 4752×3168, and a screenshot of a computer display may be of size 1920×1080. There are many digital file formats that can be used to store bitmapped images, the most common being BMP, JPEG, GIF, PNG, and TIFF.

BMP is an old file format introduced in early versions of Microsoft Windows. There is (typically) no compression, so files are very large. A BMP file of size 4752×3168 with a normal colour depth of 24 bits per pixels (that is, 3 bytes per pixel, or one byte per RGB channel and pixel, so e.g. the red component of a pixel is a number between 0 and 255) will be larger than 43 megabytes (almost all of this being due to the actual pixel data, but BMP files also contain a small file header).

A much better choice for photographs is the JPEG file format. This format is specifically designed to store photographic images. It uses advanced mathematical techniques to compress the image data. The compression is lossy, meaning that information is permanently lost during compression. However, the format is designed so that the loss of visual quality of a typical photographic image is barely noticeable to a human viewer. At the same time, the file size is greatly reduced. In the above example, the BMP file had a file size of 43 megabytes. The same photograph, saved in the JPEG file format with a small level of lossy compression, will only be 6 MB. And the loss of quality is (almost) invisible to a human viewer.

Warning! As mentioned above, the JPEG file format is specifically designed so that the loss in image quality will be almost invisible to the human eye in photographic images. However, the loss of quality will be very visible in non-photographic images! For example, it is a terrible idea to save diagrams, computer screenshots, and images containing (computer) text in the JPEG format, since precise thin lines and solid-colour regions will be very visibly distorted by the compression. Again: JPEG compression is only suitable for photographic bitmapped images!

In the following example, a screenshot of a Microsoft Word document is displayed without lossy compression (the first image), and (incorrectly) with JPEG compression (the second image). Notice how horrible the second image looks!

An uncompressed screenshot from a Microsoft Word document.
An uncompressed screenshot from a Microsoft Word document.
A JPEG-compressed screenshot from a Microsoft Word document.
A JPEG-compressed screenshot from a Microsoft Word document. (Incorrect!)

If you have subpar vision or a bad computer display, the difference might not be as obvious as it would be otherwise. But you probably can see the difference in the following magnifications (uncompressed and JPEG compressed):

An uncompressed screenshot from a Microsoft Word document (closeup).
An uncompressed screenshot from a Microsoft Word document (closeup).
A JPEG-compressed screenshot from a Microsoft Word document (closeup).
A JPEG-compressed screenshot from a Microsoft Word document (closeup).

So, should you use BMP instead of JPEG when it comes to bitmapped images containing non-photographic data such as diagrams and screenshots? No, instead you should use the PNG file format.

The PNG file format is a modern file format used to represent bitmapped images. It is compressed, but the compression is lossless, meaning that no information is lost during compression. Hence, there is never any loss of quality (or even any change to the image data at all) during compression and decompression. Hence, PNG is perfect to use for non-photographic images such as diagrams and screenshots, and, more generally, images containing areas of solid colour, precise discrete curves, and text.

For example, the previous example image (containing a part of a Microsoft Word document) has dimensions 672×240, so if saved as a 24 bpp BMP file, it would require more than 440 kB of data. On the other hand, if saved as a PNG image, it will only require about 9 kB. And there is absolutely no loss of quality.

What about GIF? Well, GIF is generally an obsolete format. Like the PNG format, it employs lossless compression, so it is suitable for the same type of graphics as the PNG file format. However, a single bitmap frame inside a GIF image can only contain 256 distinct colours, which is a severe restriction. But to compensate, a GIF image may contain several different frames, which makes it technically possible to represent full-colour images (although it is awkward). Unlike PNG images, GIF images can be animated (different frames are rendered in succession in time), so GIF images are still used for simple animations on the Internet. But for all other applications, PNG is a much better choice.

Finally, the TIFF file format is a rather advanced file format used in various software products to represent high-quality images, with or without lossy compression.

In conclusion, so far:

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 21: Non-breaking spaces

In some cases, you strongly do not want Word to break a line at a particular space character. For example, you do not want a line-break within ’12 kN’ or – even worse – within ’52 %’. (In Swedish, the rule is that there should be a space between a number and a percent sign.) In these cases, you should not insert an ordinary space character, but a non-breaking space character. In Word, you insert such a character by pressing Shift+Ctrl+Space. A non-breaking space character looks just like an ordinary space character, but Word will never break a line at it.

If you reveal hidden character formatting symbols, ordinary spaces are displayed as solid dots while non-breaking spaces are displayed as degree signs.

(There is also an analogous non-breaking hyphen character.)

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 20: Reference shortcuts

In the last three posts we made heavy use of bookmarks and cross-references. Since cross-references are common in technical documents, the reader will be happy to learn that you can create bookmarks and insert cross-references using keyboard shortcuts.

To open the Bookmark dialog box, which we previously accessed via Insert/Bookmark, you can press Shift+Ctrl+F5.

Turning to the Cross-reference window (which is not modal), there is no default shortcut to it. However, I suggest you assign Shift+Ctrl+R to it. To do this, simply click File, Options, Customize Ribbon and then ‘Customize…’ next to ‘Keyboard shortcuts’. Select the ‘Insert Tab’ category and the ‘InsertCrossReference’ command. Put keyboard focus in the edit field below the ‘Press new shortcut key:’ label, and press the shortcut. Finally, press ‘Assign’.

The Customize Keyboard dialog box in Microsoft Word 2010

While still discussing convenient keyboard shortcuts, you should make sure you know about Ctrl+Alt+F which inserts a footnote.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 19: Automatic numbering of definitions and theorems

In mathematics and mathematical physics texts it is common practice to number definitions and theorems. A typical example is given below.

A numbered proposition in a box. The heading says 'Proposition 15' and the proposition is Newton's second law for a discrete system of particles.

In some texts, definitions and theorems share a single sequence of numbers, and sometimes each type of object has its own sequence.

Now, in Microsoft Word, is there some way to number objects like this automatically, and to create dynamic cross-references to them? Yes, there is, and we already know how to do it using the SEQ field and bookmarks.

If you want to use a single sequence to number all kinds of objects (both definitions and theorems), you could use a single sequence named ‘Box’, for example. If you want two separate sequences for definitions and theorems, you could use two sequences named ‘Definition’ and ‘Theorem’, respectively. In the sequel, we will use only a single sequence.

To number a particular object, simply press Ctrl+F9 where you want the number, and enter SEQ Box or SEQ Box \s 1 (or whatever suits you). The latter version will restart the numbering at each chapter heading (‘Heading 1’). Then press F9 to update the field.

A numbered proposition in a box. The heading says 'Proposition { SEQ Box \s 1}' and the proposition is Newton's second law for a discrete system of particles.

If you want a convenient and robust way of referring to the box (definition or theorem), you should assign it a descriptive bookmark name, as we did for equations in the previous post: select the number of the box, and click Insert/Bookmark in the ribbon. Then you can create cross-references to the box, using that friendly bookmark name.

In the example above, I think I would use ‘NewtonSecondDiscreteSystem’ as the bookmark name. To make a reference to this bookmark, you can use the GUI as described in the previous post, or you could press Ctrl+F9, type REF NewtonSecondDiscreteSystem \h and press F9.

A screenshot from a Microsoft Word document containing a reference to a proposition.

You can also include the page number of the bookmark, using the PageRef field:

A screenshot from a Microsoft Word document containing a reference to a proposition. The reference includes the page number of the proposition.

This might look like

According to Proposition 15 on page 52, ...

To simplify the creation of numbered boxes further, you could create a ‘building block’ with the SEQ field, or even with the entire box skeleton (which includes the field).

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 18: Automatic numbering of equations

In a previous post we noticed that Microsoft Word has no built-in automatic way of numbering equations. Indeed, it is not even typographically possible to put any text next to a display equation! In that post, I described the standard workaround which enables you to produce the same visual appearance as if a display equation is on the same line as some other text. Using that technique, you can manually number your equations.

However, it takes quite some time to setup the construction, and the numbering is still manual, and there is no way to make cross-references to the equation. In this post, we will solve all three of these problems.

Problem 1. First, is there a simpler way to insert the 1×3 table in the construction? Of course, you could use copy-paste, but there is a more convenient way using ‘Building Blocks’. To set this up, create the construction once and for all, using an empty formula and a placeholder number (following the seven steps in the previous post) and select the entire table.

The 1×3 table with an empty equation in the middle and a place holder for the number to the right.

Then press Alt+F3 to create a new ‘Building Block’ from the selection.

The 'Create New Building Block' dialog in Word 2010.

Give the Building Block the name numeq (say) and press OK.

Now you only have to type numeq followed by F3 (on an empty paragraph) to insert the entire table construction at the caret, after which you only need to enter your equation and its number. You never have to follow the seven steps again!

Warning! You may also press Enter instead of F3 if Word suggests this. If I do this, it works fine, but when I insert the first character of the paragraph after the equation, Word automatically inserts a space character before the desired character. For example, if I press W, Word inserts  w, that is, a space character followed by ‘w’. You must manually remove this unwanted space character. Or stick to F3.

Problem 2. Still, we do the actual numbering manually, which – of course – gets extremely difficulty in long documents (unless you never revise sections you have already written). Fortunately, it is possible to let Word number equations automatically, like headings and figure and table captions.

There are two fundamentally different approaches. The first is to use multi-level lists, like we did for headings. However, for a number of reasons, I do not like that approach. For one thing, I do not believe the method is robust and it is also very difficult (if not impossible) to extend to theorem numbering (as we will describe in the next article in the series).

Instead, I will use a method based on fields and bookmarks (more like figure and table captions). Indeed, Word has a SEQ field which can be used to create sequences of numbered items in the text. To implement this, we need to redo the construction in the building block. So, insert the standard 1×3 table template, as before. But this time we insert a SEQ field in the right-most column. To do this, put the caret in the empty cell and insert brackets (). Now, place the caret between these and press Ctrl+F9. Then write SEQ Equation and press F9. Then select the table and save it as a building block as before (you may overwrite the ‘numeq’ template).

Now you have automatic equation numbering! When you insert the building block (by typing numeq followed by F3 on a new line), you get a new display equation with an automatic number to the right. This number will be updated automatically by Word. For instance, if you insert a new equation before the fifth one, it will become the sixth one.

Well, actually, fields are not updated really ‘automatically’, but almost. They are updated (for example) when you print the document, and you can always update a particular field manually by pressing F9 when the caret is inside it. To update all the fields in the document at once, select the entire text (using Ctrl+A) and press F9.

You can even make Word restart the numbering at the beginning of each new chapter (Heading 1) by using the field SEQ Equation \s 1 instead. More generally, the \s N option tells Word to restart numbering after each Heading N.

Problem 3. So, is there a way to make automatic cross-references to equations? Yes, there is! To allow cross-references to some particular equation, you must give it a bookmark. Although Word can do this automatically, you might want to do it manually, so you can give it a more descriptive name. To do this, select the equation number (not including the parentheses) and press the Bookmark button in the Links group in the Insert tab of the ribbon. Give the equation a document-unique descriptive name and press Add.

The Bookmark dialog in Word 2010.

Now you can create cross-references to the equation using the ordinary cross-reference window.

Inserting a cross-reference to a bookmark.

If you choose ‘Bookmark text’ as the reference, the equation number will be displayed, but you can also choose the page number, as usual. Of course, the cross-references will be updated ‘automatically’ if the equation number changes, or if it will end up on a new page.

This is awesome!

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 17: Cross-references

If you want to refer to some part of the text, you should use dynamic cross-references. For example, you might want to refer to some particular section, as in ‘In Section 2.3, we discovered that…’. In this case, you press the Cross-reference button in the Captions group in the References tab of the ribbon. In the dialog box that is opened, you then select the heading of the section you want to refer to, and the kind of reference text you want to include (such as the full heading text, only the heading number, or the page of the heading).

The Cross-reference dialog box in Microsoft Word 2010 showing headings

Of course, if you rearrange the document so that the page, number, or text of the heading changes, the cross-reference text will be updated automatically.

You can also make references to other objects in the document, in addition to headings. For example, if you use Word’s ability to create numbered figure and table captions, you can refer to (captioned) figures and tables. To insert a numbered caption for a figure or a table, simply right-click the object and select ‘Insert Caption…’. The following example is the caption of the first figure in one of my physics texts.

A figure with a figure caption in Microsoft Word 2010.

(Notice that the figure caption itself contains an automatic cross-reference to a section (technically, to a heading) of the text.) If I would insert a new captioned figure into the text before this one, the number of this figure would increase to 2 automatically. To insert a reference to a captioned figure, simply select Figure in the Cross-reference dialog box:

The Cross-reference dialog box in Microsoft Word 2010 showing figures

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 16: Heading numbering

In Microsoft Word it is very easy to let the software number your headings automatically. I always use heading numbering in articles and books, and one particular example was given in a previous post.

To setup heading numbering, put the caret somewhere inside the first Heading 1 of your document and select one of the heading numbering styles from the List Library in the popup menu of the Multilevel List button in the Paragraph group on the Home tab of the ribbon.

The List Library gallery in the popup menu of the Multilevel List button in the Paragraph group on the Home tab of the ribbon of Microsoft Word 2010.

This will transform

a document with headings


a document with numbered headings

The numbering is really automatic (of course), so if you add a heading somewhere in the middle of the document, the numbering of the succeeding headings in the document will be updated automatically.

Although this works very well in simple cases, there are limitations. For example, there is no natural way to use different numbering styles in different parts of the text. In particular, there is no natural way to use a different numbering style for the appendices. However, there is an unnatural way of accomplishing this, as detailed on page 17 of my report [1].

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 15: Math limitations and bugs

So far, I have almost exclusively praised the new formula editor in Microsoft Word (the lack of a convenient method for equation numbering being the sole exception). In this post, however, I will point out the problems related to the editor.

One of the problems that bother me the most is related to formatting. I want my vectors (in classical contexts) in regular bold (in particular, I do not want them in bold italics!). Hence, to format a vector, I press Ctrl+B and Ctrl+I to enable boldface and disable italics, respectively. This works. But: sometimes (regularly and rather often) when I open a Microsoft Word document, I find that the vectors I added the last session are now in bold italics (even though I am certain they were in regular bold when I last saved the document)! Hence, I need to select those and disable italics (again). But after this they will (usually) remain regular bold, so I need to reapply the formatting only once. Of course, this is very annoying. It has happened several times that I have sent out or published documents with incorrect vector formatting (bold italics) at some place(s), because I haven’t spotted the problem in time. So, formatting in Word formulae is not quite WYSIWYG, but rather WYSIWYPG.

  1. When I save the document:

    A screenshot of a Microsoft Word document where math vectors are in regular bold.

  2. When I open the document the next time:

    A screenshot of a Microsoft Word document where math vectors are in bold italics.

Another annoying behaviour is that you cannot control the appearance of formulae in headings, figure captions etc. For example, if you enter a formula in a heading, you get something like this:

A screenshot of a Microsoft Word document. A formula in a heading contains scalar quantities in boldface.

This is not good, because scalar quantities should not be bold. Hence, you should change to regular font:

A screenshot of a Microsoft Word document. A formula in a heading contains scalar quantities in non-boldface italics.

The problem is that this manual override will not last. Save and open the document twice or so, and you get the (unwanted) boldface back. As far as I know, you simply cannot win this battle.

A third annoying limitation is that things like mathematic superscripts do not display properly in TOCs, as we saw earlier.

The previous issues are about formatting. But sometimes Word has been messing with the contents of my formulae as well. For example, it has happened quite a few times that Word has simply removed single characters from my formulae! That is really bad. However, I believe this only happens when you insert consecutive spaces manually in formulae (in order to override the automatic spacing rules), which is bad practice anyway. So now you have really good reason not to do this!

The first bug I found in the new formula editor was way back in 2007. I realised that Word would refuse to save documents after you insert a formula inside a list item containing soft line breaks. Since I regularly use the save function, I stopped doing this. But now that I try to reproduce the bug in Word 2010, I seem not able to do that. Maybe this bug has been fixed.

There are also problems related to performance and stability.

For example, the new formula editor becomes very slow in large formulae. I regularly create formulae the size of a half A4 page (or larger), and then I have to wait several seconds before something happens on-screen after I insert a character into the formula.

Also, formulae tend to corrupt Word documents. It has happened to me several times that Word crash when I try to insert a particular character at a particular position inside a formula. (And more often than not, this is a character that I really need to insert at that position.) The only solution is to recreate the formula from scratch.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 14: Equation numbering

Neither the old Microsoft Equation 3.0 editor nor the new integrated formula editor offers automatic equation numbering. It is a bit sad that the new editor – which is really well-designed otherwise – cannot do this, because equation numbering is very important in most math-heavy texts.

However, in the old days, you could easily number Microsoft Equation 3.0 objects manually. The approach was to create a centred tab stop at the middle of the page (often at 8 cm) and a right-aligned tab stop at the right margin (often at 16 cm). Then you simply put the formula at the first tab stop and the equation number at the second tab stop, producing results like this:

A Microsoft Equation 3.0 equation object numbered using tab stops.

This is extremely robust and the visual appearance is perfect (if you disregard the fact that the old equation editor was very limited in functionality and didn’t produce very pretty results at all).

Now we get to the bad news. If you use the new formula editor, this approach does not work anymore. In fact, there is no reasonably simple way to number equations (not even manually). Why is this? To understand the problem, we must digress a bit.

Formulae created by the new editor can be displayed in two modes. First, there is the ‘standard’ mode which is used if the formula is alone on its line (alone in a paragraph in the technical sense, or alone on a line created using one or two soft line breaks within a paragraph). This mode is also called ‘display’ mode. But then there is also a special ‘inline’ mode, used if the formula is included together with other (normal, non-math) text in a line. In this mode, the formula is automatically typeset in a more compact way, as illustrated in the following two examples:

Microsoft Word 2010: formula on its own line vs. in-line

Microsoft Word 2010: formula on its own line vs. in-line

This is not a bug, but a great feature. Indeed, in math-heavy texts, formulae are used both ways. Large and central formulae are put in their own paragraphs (visually), while smaller formulae are included within ordinary paragraphs without this visual emphasis. And in the latter case, you do want the formula to be a nice citizen within the paragraph. In the example above, the different typesetting is fairly obvious. However, in practice, in-line formulae are most often smaller than the one above. A typical example might be the following:

Microsoft Word 2010: formula on its own line vs. in-line (a more typical example)

Still, occasionally you do ‘need’ to include larger formulae together with ordinary text within a paragraph, and so Word’s automatic reduction of format is very helpful, indeed.

Let us return to the question of equation numbering. Now we know why the old-school approach of manual equation numbering does no longer work. If you try to number a formula this way, you insert two horizontal tab characters and the equation number within the same paragraph as the formula, so Word will (incorrectly) assume the formula is used ‘in-line’ and display it as such. Hence, the formula will be displayed in the ‘compact’ way, even though it is effectively used alone in its paragraph. The result is this:

Microsoft Word 2010: A formula is numbered using tab stops. The formula is displayed in the compact format, which is undesired.

Notice that the integral sign is too compact. (An even more severe catastrophe will result if you do this to a sum or to 1/(1/a+1/b).)

This is all very sad. The new formula editor in Microsoft Word 2007 and later is awesome, but it clearly lacks a very important feature. It is almost like designing a really luxurious car, and forgetting to add doors to it. Fortunately, there is a way to number equations manually (using the modern editor), but it is certainly not convenient. Rather, it is horrible, but the end result (which you get to after quite some effort) looks perfect.

The trick is to create a 1×3 table and put the formula in the middle cell and the equation number in the right-most cell. This way the formula becomes alone in its paragraph, but the visual result is as if you used the tab stop method. To do this, follow these steps:

  1. Create a 1×3 table.

  2. Set the width of the table to 100 % (using the Table Properties dialog box).

  3. Set the column widths of the table to 10 %, 80 %, and 10 %, respectively (using the Table Properties dialog box).

  4. Set the alignment of the middle cell to ‘Align Center’ (using the Alignment group in the Layout Table Tools tab of the ribbon).

  5. Set the alignment of the rightmost cell to ‘Align Center Right’ (using the Alignment group in the Layout Table Tools tab of the ribbon).

  6. Disable the table border (using the Borders button in the Table Styles group in the Design Table Tools tab of the ribbon).

  7. Select the entire table and set the ‘Space After’ paragraph setting to 10 pt, or whatever is used for normal body text in the document (using the Paragraph group in the Page Layout tab of the ribbon).

  8. Put the formula in the middle cell and the equation number in the right-most cell. (Well, obviously...)

The following is what you get:

Microsoft Word 2010: A formula is numbered using the table method.

If you skipped Step 7, the space between the formula and the line after would be too small (well, none, actually). If you enable the display of hidden formatting characters and table gridlines, you see more clearly the structure of this construction:

Microsoft Word 2010: A formula is numbered using the table method. Hidden formatting characters and the table gridlines are displayed.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 13: Math AutoCorrect

The formula editor in Microsoft Word 2007 and later is great out of the box, but some manual tuning can make it suit your personal needs better.

To change math settings, you click the small button in the bottom-right corner of the Tools group in the Design (Equation Tools) tab of the ribbon to bring up the Equation Options dialog box.

The Equation Options dialog box in Microsoft Word 2010

Personally, I have changed the operator line-break option so that binary and relational operators are duplicated, but your mileage may vary. By clicking the ‘Recognized Functions…’ button, you can add identifiers that you want Word to recognise as functions (like sin). The ‘Math AutoCorrect…’ button opens the following dialog box.

The Math AutoCorrect tab in the AutoCorrect dialog box in Microsoft Word 2010

Here you can add, change, and delete the tokens that Word will automatically replace, like \int which is replaced by ∫. You should make this dialog box your friend.

First, it requires super-human patience to write \doubleR, \doubleC etc. every time you need the symbols ℝ, ℂ etc. To remedy this, you should add \R, \C etc. to the list:


Also, I find it very convenient to enable the ‘Use Math AutoCorrect rules outside of math regions’ option. This way, the mathematical list of tokens to be automatically replaced will be used everywhere in Word, and not only inside formulae.

Moving on, Math AutoCorrect can be used to enter fancy arrows. The following is a screenshot from one of my math texts:

A screenshot of a mathematics text containing large equivalence arrows.

How did I achieve these long arrows? The answer is that I have put (literal) whitespace above the arrows; they will stretch to match the length of the text above. Also, I surround the arrows with (literal) whitespace to create the spacing. (Yes, this is semantically nonsensical, but this is Word. It works perfect in practice, and there is not really any better solution.)

In detail, I use the following text to create the arrows:

"            " ⇔┴"              "  "            "

The ┴ character comes from \above. I use Math AutoCorrect to insert the above string in response to the token \cooleq. Similarly, I use \coolimp to insert an implication arrow. To summarise,

"            " ⇔┴"              "  "            "
"            " ⇒┴"              "  "            "

This way, I only have to write \cooleq (say) and press Space twice in order to obtain the nice arrow. (Exercise: Why twice?)

In the screenshot, I also use curly brackets to enclose systems of equations (the semantics is that the individual lines within a bracket are to be combined via the logical ∧ operator). The same notational device is used when defining functions piecewise. To create these brackets conveniently, I have added the following Math AutoCorrect item:


┤ is inserted by \close; it closes the bracket. {┤ and a space will create an empty bracket list, to be filled-in in WYSIWYG mode. This is probably the easiest way, but you can also write the entire structure manually at once, like in {\eqarray(a@b@c)\close.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 12: Mathematics

Before Microsoft Word 2007, you had to use Microsoft Equation 3.0 that shipped with Word or some third-party formula editor to add formulae to documents; in any case, formulae were included as OLE objects because there was no native math support in Word.

However, Microsoft Word 2007 and later include an integrated formula editor, so that math can be edited as directly as ordinary text (formulae are no longer OLE objects). In addition, the new formula editor is vastly superior to the old Microsoft Equation 3.0 editor. In fact, it is completely brilliant when it works.

The new editor allows very convenient and rapid formula input using only the keyboard. It is very easy to include even rather advanced content (again, using only the keyboard) using a LaTeX-like notation with some additional shortcuts. Also, the WYSIWYG nature of Microsoft Word makes it much easier to navigate and maintain formulae in Word compared to plain LaTeX.

Here are some hints to get you started:

As examplified above, Word automatically replaces tokens (such as \int) when you press Space or some suitable operator or punctuation mark, and automatically formats structures like fractions, superscripts, large operators and brackets when you press Space or enter some suitable operator or punctuation mark. In the sequel, I will not explicitly point out the need to trigger these actions. For example, I will write ‘enter a^b’ instead of ‘enter a^b followed by a space, a binary operator, or some suitable punctuation’.

Finally, do not forget the context (right-click) menu. This is highly context sensitive, and has a lot of convenient commands (set degree of root, remove accent, add lower/upper limit, remove limit, remove exponent, add argument, remove brackets, etc.). If you have a Menu key on your keyboard, this will come in very handy (you should also learn the letter that activates each menu item). If you do not have a menu key on your keyboard, consider buying a new keyboard with such a key.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 11: Character styles

So far we have only talked about different types of text at the paragraph level (‘this paragraph is a heading, that one is a subheading’), but one can also talk about different types of text within paragraphs. For example, in written books, italics (a presentational attribute) is often used to indicate a number of different meanings (semantics, content): stress emphasis, a title of a work (e.g. a book), a defining instance of a term, an idiomatic phrase in a foreign language, a name of a ship, a taxonomic designation, a technical term, a word when you discuss the word itself, etc.

When it comes to such in-paragraph types of texts, it is again possible to apply presentational attributes (such as italics) directly. For instance, if you use an English-language version of Microsoft Word, Ctrl+I and Ctrl+B will toggle italics and boldface, respectively, at the caret (or to the selection). Or one can use styles to separate content and presentation.

Of course, the second approach is the preferred one in most cases (in theory). Indeed, if you want keywords in a textbook to be in bold orange text, you should create a style for this (named ‘Keyword’, perhaps?). This way

In the terminology of Microsoft Word, styles that apply to paragraphs are called ‘paragraph styles’ whereas styles that apply to spans of text within paragraphs are called ‘character styles’. The latter cannot contain any information about paragraph settings (like paragraph spacing or indentation). There is also a third kind of style: linked style. Those contain paragraph settings and may be used as paragraph styles, but may also be used as pure character styles by ignoring the paragraph settings.

In the following example, two definitions are marked up using a character style (named ‘Definition’, perhaps?). Three good-looking versions of presentational attributes connected to this style are given.

A sentence containing the defining instances of two terms. These terms are styled in italics.

A sentence containing the defining instances of two terms. These terms have a thick, orange underline.

A sentence containing the defining instances of two terms. These terms are styled in bold orange.

In addition, more specific (and visually complex) in-paragraph types of text, such as those related to computer code fragments, benefit greatly from the use of character styles. For example, you could create a character style named ‘Computer Code’ and give it a monospaced font and a greyish background:

A sentence containing a snippet of computer code. This snippet is styled in a monospaced font with a grey background.

Some padding would probably make this look better, but unfortunately Word does not support padding at the character level.

Although the general rule is to use styles and never apply formatting directly to the text, it is not unreasonable to make exceptions for some kinds of very simple character-level presentational attributes.

Indeed, in practice, you often do use direct formatting in the form of italics and boldface at the character level instead of using character styles. There are a few reasons for this:

In conclusion:

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 10: A box bug

One annoying ‘bug’ in Microsoft Word occasionally (but quite frequently) causes incorrect rendering of boxes containing mathematical formulae. Apparently, this happens when a box contains a page break, and the erroneous rendering is that the box is split into two parts immediately before the page break.

For example, the following rendering is unwanted.

A screenshot from Microsoft Word 2010. A box (created as described in a previous article in this series) containing mathematical formulae is split on two pages. Near the bottom of the first page, there is an unexpected gap in the box. It looks like the box is divided into two boxes; the last box is opened only a centimetre or two before the bottom margin of the page.

It should look like this (image created using a bitmap image editor):

The gap is closed (using an image editor).

Unfortunately, I do not know exactly when this happens, nor do I know of any workaround. If you know anything about this, please send me a message.

Update (12/15/2014 7:59:14 PM): After some simple investigation, I believe the problem happens when the page break happens at a soft line break in a formula. See this DOCX example file. I know of no workaround.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 9: Advanced content in a box

One of the more serious limitations in Microsoft Word concerns the problem of putting anything more advanced than text and other in-line objects inside a box.

For example, it turns out not to be possible to include lists and tables inside boxes. The following is what you get if you try:

Screenshot of Microsoft Word: an attempt to put a list inside a box.

Screenshot of Microsoft Word: an attempt to put a table inside a box.

This is indeed a major limitation. Fortunately, there is a decent workaround. Simply insert a new Microsoft Word document as an OLE object.

  1. The Insert Object button in the Text group on the Insert tab in the ribbon in Microsoft Word 2010.

  2. The Object dialog box in Microsoft Word 2010.

Since OLE objects are inline objects, this will work. In addition, the object will be rendered as vector graphics and the background will be transparent, so the visual result will be perfect.

Using this approach, we produce the following examples:

Screenshot of Microsoft Word: a list inside a box.

Screenshot of Microsoft Word: a table inside a box.

Do I need to mention that this issue doesn’t exist at all in HTML? (In HTML, you can include any content you want in a DIV, like paragraphs, tables, lists, and other boxes.)

(A different solution is to use text boxes (a Microsoft Word feature) instead of normal paragraphs, but text boxes tend to be awkward to use in long documents, since they are tightly connected to direct formatting principles. In addition, a text box must be contained on a single page. Sure, you can link text boxes, but then you still need to know the exact number of boxes manually, and link them manually. Notice that even if the content of a box is fixed, the number of boxes required depends on where on the page the box starts.)

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 8: Two boxes in a row

One minor problem with boxes is that you cannot put two boxes in a row without Word collapsing their borders so that they merge into a single box, as in the following example:

Two boxes in a row in Microsoft Word. Their borders collapse so that only a single box remains.

Unfortunately, the only solution that I know of is to insert an empty paragraph between the two boxes. To control the height of the spacing, you can set the font size of the empty paragraph. Of course, you should create a style for this ‘box separator ’. Personally, I have a style named ‘Box Separator’ based on ‘Normal’ but with a font size of 1 pt and no paragraph spacing. The result is this:

Two boxes essentially in a row in Microsoft Word. An empty paragraph is used to separate them.

This solution works in practice, but from a semantic point of view the empty paragraph is nonsensical. (In HTML, this problem does not exist. There, you naturally get full control of the formatting of DIVs and other elements. It is not strange that you get this problem in Word, since the ‘boxes’ are not boxes, really. There is no semantic grouping.)

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 7: Boxes

In many types of text, you want to create boxes with borders and/or different background colour. For example, a mathematics textbook might contain examples in coloured boxes, and theorems and proofs in boxes with solid black borders. In Microsoft Word, it is easy to create simple boxes.

As always one could use direct formatting to create boxes, but it is much better to use styles, for the usual reasons:

For example, suppose you want to create boxes like the following:

A bordered and coloured exmple box with heading in Microsoft Word.

To do this, create a new paragraph style named ‘Example Box’. Make sure the ‘Space After’ and ‘Space Before’ values are suitable. If you use vertical space to separate paragraphs of body text, you should probably use the very same values for ‘Example Box’. Also add the border and the shading.

The Modify Style dialog box used to edit the Example Box paragraph style.

The Borders and Shading dialog box used to edit the presentational attributes of the Example Box paragraph style.

Now we create a new style named ‘Example Box Heading’. Set the ‘Style based on’ value to ‘Example box’; this will make ‘Example Box Heading’ inherit the properties of ‘Example Box’ like the background and border. Also make sure that ‘Style for following paragraph’ is ‘Example Box’, since we want an example box heading to be followed by an example box paragraph. To format the heading, it is a good idea to use boldface; if you like, you can also increase the font size. Finally, since this is a heading of the box, you should set the ‘Keep with next’ (and ‘Keep lines together’) paragraph option.

The Modify Style dialog box used to edit the Example Box Heading paragraph style.

Now we are all set up.

In order to create an example box in your document, simply activate the ‘Example Box Header’ style, for instance by pressing Shift+Ctrl+S, typing the name of the style, and pressing Enter. You then type the heading of the box, and when you press Return, the style is automatically changed to ‘Example Box’. You may create any number of paragraphs in the box, and when you want to ‘close’ the box and create a ‘normal’ paragraph, simply press Shift+Ctrl+N to set the style to ‘Normal’ (if that is the style you use for body text).

It is very convenient. If you create a lot of boxes of the same kind, you can even associate a shortcut to enable the box heading style. For example, you could assign Alt+Shift+Ctrl+E to ‘Example Box Heading’.

The 'Shortcut key' menu item in the Format popup menu in the Modify Style dialog box in Microsoft Word 2010.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 6: Lists

Creating simple lists (bulleted, numbered, and multilevel) in Word is very easy, of course. Unfortunately, it is not possible to add ‘advanced’ content in list items in any natural way.

In particular, suppose you want some list item to contain several paragraphs of texts. This is not uncommon; in fact, we used such list items in a previous article in this series. How to achieve this in Word?

One approach is to press Return in the list item. But this will leave the current list item, and create a new list item. However, if you press Backspace in the new item, the bullet (or number) will go away, but the left indent will remain. Consequently, the visual appearance is as if you are still within the first list item (but on a new line). You can then press Return again to create an empty paragraph to separate the two actual paragraphs in the list item. A better approach is to change the ‘List Paragraph’ style by unchecking the ‘Don’t add space between paragraphs of the same style’ paragraph settings, so you can use the paragraph spacing settings to add vertical space, and do not need to create (semantically nonsensical) empty paragraphs. Do this!

In this approach, to start a new item (bullet) in the list, you only have to click the bullet icon (or numbered list icon, or multilevel list icon) in the ribbon.

In the following example, this method is used to create paragraphs in list items. Formatting symbols are displayed in order to reveal the presence of paragraph breaks (¶).

Screenshot of a bulleted list in Microsoft Word. The list contains of three bullets and six paragraphs. Technically, there are six paragraphs, three of which are bulleted.

This sample contains six paragraphs, three of which are bulleted. Semantically, it is not really obvious that the second paragraph is part of the first list item (although the presence of the ‘List Paragraph’ style suggests this). However, the method works well in practice, and you get precise control over the spacing.

A second approach is to press Shift+Return in the list item twice to create two soft returns and hence an empty visual line, as in the following image. Soft line breaks are represented by ↲.

Screenshot of a bulleted list in Microsoft Word. The list contains of three paragraphs all of which are bulleted. The paragraphs contains double soft line breaks, so it appears as if they are divided into several paragarphs.

Here there are only three paragraphs, and each has a bullet. The advantage of this approach is that the scopes of the list items are crystal clear. The disadvantage is that the paragraphs inside the items are not paragraphs at all (each list item consists of a single paragraph). Besides being semantically dubious, this also makes precise styling of the vertical spacing very awkward.

Probably the best practice is to employ the first method. As an aside, let us note that this entire issue does not exist in HTML, where each list item is an element that may contain any content, including any number of paragraphs.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 5: Soft returns

Last time, we gave a pretty example of a chapter break. But what if we want it to look like this?

Screenshot of a Microsoft Word document containing what appears to be a heading divided into two lines: 'Chapter 2' and 'Field Extensions'

In this picture, the chapter heading (Heading 1) is split on two lines. How is this achieved? Of course, it could simply be a case of two paragraphs (in the technical sense); the first would contain the text ‘Chapter 2’, and the second would contain the text ‘Field Extensions’. That would be very bad, however, because then the semantics of ‘Heading 1’ would imply that there is one (empty!) chapter named ‘Chapter 2’, immediately followed by a new chapter named ‘Field Extensions’. That is what would be displayed in the TOC, and that is what screen readers would assume.

Clearly we cannot do it like that. Instead, the solution is to insert a soft return using Shift+Return. This will move the caret to the beginning of the next line, but it will not create a new logical paragraph. Hence, in the image above, there is only one paragraph with the style ‘Heading 1’, and it contains the text ‘Chapter 2’, followed by a soft return, followed by ‘Field Extensions’.

By the way, what is the easiest way to tell a soft return from a true paragraph break? The answer is to turn on the display of formatting symbols by pressing Shift+Ctrl+8. (On US keyboards, an alternative description of the shortcut is Ctrl+*, but on Swedish keyboards the alternative description is Ctrl+(.) You can also press the ¶ button in the Paragraph group on the Home tab in the ribbon.

When this feature is turned on, paragraph breaks are indicated by the ¶ symbol while soft returns are indicated by ↲, as illustrated in the following image, where you also see that spaces are indicated by middle dots (•).

Screenshot from Microsoft Word in which hidden characters (formatting symbols) are shown.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 4: Paragraphs and pagination

Basically, a Microsoft Word document consists of text divided into paragraphs. A new paragraph is created when the user presses the Return key. As discussed earlier, a paragraph can have many different logical roles: it might be a normal paragraph, a heading, an example box heading, an example box text paragraph, and so on.

Beware of some possible confusion. Here we use the term ‘paragraph’ in a technical sense, so even headings are paragraphs. But in non-technical contexts, the term ‘paragraph’ is usually reserved for the paragraphs of body text (excluding, among other things, headings).

Now, one way of creating a vertical space in a document is to press Return several times (more than once) in a row. Technically, this will create empty paragraphs, i.e., paragraphs that contain no text at all. For example, it is possible to increase the distance between paragraphs of body text by putting an empty paragraph between each couple of ‘real’ paragraphs (that is, you press Return twice when you need a new paragraph). Similarly, it is possible to add space before a major new section (before a ‘Heading 1’, say) by adding a number of empty paragraphs in front of it. It is also possible to make sure that a new section starts on a new page by adding a suitable number of empty paragraphs before it.

Don’t do this! It is extremely bad practice!

The reason you shouldn’t do this is because spacing is a matter of presentation, and so it should not be included in the content. The practical reasons are as follows:

So, you should never add empty paragraphs to the text. Never press Return twice in a row! But then how do you control the vertical spacing and pagination? The answer is to use the paragraph settings of styles.

To control the paragraph attributes of the body text in a document, you should create a special (paragraph) style for the body text instead of using the ‘Normal’ style (because other styles are based on this one). Let us choose the name ‘Body Text’. Also remember to change the heading styles (‘Heading 1’, …) so that they are followed by ‘Body Text’ and not by ‘Normal’.

Then it is simply a matter of setting appropriate paragraph settings for ‘Body Text’.

One common setting is to use vertical spacing between paragraphs. To accomplish this, simply set the ‘Spacing After’ value:

The Indent and Spacing tab in the Paragraph dialog box in Microsoft Word 2010. The field Spacing After has focus.

A value of 6 pt will produce the following result:

Screenshot from Microsoft Word

Increasing the spacing to 12 pt produces this result:

Screenshot from Microsoft Word

Another common way of separating paragraphs is to use indentation. To do this, set the ‘Space After’ value to zero, and instead add ‘First line’ special indentation:

Screenshot from Microsoft Word

The benefits of using a body text style (like this) are obvious:

However, there is one annoying limitation in Microsoft Word. A very common way of formatting paragraphs is to use indentation, as in the last example, but with the additional rule that only (body text) paragraphs that are preceded by other (body text) paragraphs should be indented. (For example, the first paragraph of body text after a heading should not be indented.) Hence, you would like to achieve this result:

Screenshot from Microsoft Word

Unfortunately, it is not possible to create such rules in Microsoft Word styles. There are a number of fairly obvious workarounds (like using two different paragraph styles or using direct formatting to remove indentation), but no really convenient and robust one. For comparison, in HTML and CSS, this problem does not exist, because the very simple selector p + p will match every (body-text) paragraph immediately preceded by another (body-text) paragraph.

Anyway, let us return to our example.

Of course, you can also adjust the spacing before and after headings. In the following example, the spacing before ‘Heading 1’ is 24 pt, and the spacing after is 0 pt.

Screenshot from Microsoft Word

In the next image, the spacing before is increased to 48 pt and the spacing after is increased to 12 pt.

Screenshot from Microsoft Word

If the second heading would need to end up on a new page, it would start at the very top of it, as one would like. In other words, it would not be pushed down 48 pt from the upper margin of the page.

Notice that as the value of ‘Space Before’ is increased, the more likely it becomes that the heading will start on a new page. Indeed, suppose you require N pt before the heading. Also suppose that the height of the heading, the space between the heading and the first paragraph after it, and the height of the first couple of lines of body text after the heading together sum up to X pt. Then N + X pt of space is needed for the heading to stay on the first page. Hence, as N grows, it becomes less likely that it will fit on the first page, and – consequently – more likely that it will be moved to the top of the next page.

If N is big and the heading is moved to the next page, there might be quite a lot of space left on the first page. But this is all good, and what you would expect for important headings like chapter headings. In fact, you probably always want a chapter to start on a new page, and this is very easy to do in Word. Simply turn on the paragraph setting named ‘Page break before’ on ‘Heading 1’. This will automatically produce the nice result below.

Screenshot from Microsoft Word

Notice that, if the heading is moved to a new page because of the ‘Page break before’ option, it will be pushed down from the top of the page according to the value of ‘Space Before’. This is good, because it is a common practice to put the chapter heading a bit down on the page.

Thus, the best way of making sure some particular type of paragraph (such as a particular level of heading or the caption of a really large table) starts at the top of a new page is to use styles and paragraph settings. In particular, this is much better than the really stupid method described at the beginning of this article. However, for completeness, let us end by noting that there is a third method, not as elegant as the best one, but still far superior to the worst one: you may manually insert a page break in the document using Ctrl+Return. The paragraph following a page break will always start on a new page.

In conclusion:

Antagen till läkarprogrammet

Som nämnt sökte jag till läkarprogrammen som börjar i vår. Jag sökte till landets samtliga läkarprogram, och fick i dag reda på att jag blivit antagen på mitt förstahandsval, d.v.s. Linköping (bland annat eftersom jag bor där). Tyvärr verkar det som om jag inte har råd att finanisera utbildningen.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 3: Heading styles

Let us talk more about headings. In Word, the default heading styles (named ‘Heading 1’, ‘Heading 2’, ‘Heading 3’, and so on) have paragraph settings appropriate to headings in particular. So, by using styles, you will also get these settings automatically (although they can be obtained manually as well, using direct paragraph formatting). The main benefit in this area is that Word will guarantee that a heading is not placed at the bottom of one page with the first paragraph in the new section starting at the top of the next page. This is because the styles of headings by default have the ‘Keep with next’ paragraph option set.

The Line and Page Breaks tab in the Paragraph dialog box in Word 2010

As mentioned earlier, Word will automatically generate the table of contents using the heading structure of the document. The best practice is to divide the entire text into ‘parts’ or ‘chapters’ using ‘Heading 1’, to divide these parts into sections using ‘Heading 2’, to divide the sections into subsections using ‘Heading 3’, and so on. Using this approach, you cannot use ‘Heading 1’ for the title of the document on the cover page. Instead, you should use the built-in ‘Title’ style for this one.

Of course, you could use ‘Heading 1’ on the cover page, for the title of the document, and then use ‘Heading 2’ as the highest level of heading inside the text. However, this will obviously have a negative effect on the generated TOC. It will also confuse assistive technologies, search engines, and other software reading the document.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 2: Using styles

Now, how does all this work in practice in Microsoft Word? Actually, it is very simple. You set the style of a paragraph using the Styles group on the Home tab in the ribbon in Microsoft Word 2007 and later.

The gallery part of the Styles group on the Home tab in the Microsoft Word 2010 ribbon

You can change the presentational attributes (such as font and paragraph settings) of a particular style by right-clicking the style (in the ribbon) and selecting ‘Modify…’.

Popup menu at the gallery part of the Styles group on the Home tab in the Microsoft Word 2010 ribbon

In the dialog box that is shown, you can change the general settings of the style (such as the style of the following paragraph) and some simple font and paragraph settings. However, you often need to use the Format button in the bottom-left corner of the dialog box to get access to the full font and paragraph settings.

The Modify Style dialog box in Microsoft Word 2010 ribbon

The ‘Style for following paragraph’ setting is very convenient. Here you enter the kind of paragraph that will normally be used immediately following paragraphs of the style you are currently revising. For example, if you have coloured example boxes in a mathematics textbook, you might have an ‘Example Heading’ style that is to be followed by paragraphs of type ‘Example Body’. Similarly, the built-in heading styles (‘Heading 1’, ‘Heading 2’, …) use ‘Normal’ as the style for the following paragraph.

The effect of this setting is that the specified style (‘Style for following paragraph’) will be used for the new paragraph that is created when you press Return at the end of a paragraph of the current style. Word does not, however, enforce that paragraphs of the current style will always be followed by paragraphs of the specified style.

You can (and often should) create new styles. In the user interface, there are several ways of doing this. One is to press Alt+Shift+Ctrl+S to open the Styles tool window. In the bottom-left corner, there is a button called ‘New Style’ that will create a new style.

The Styles tool window in Microsoft Word 2010 ribbon

Among the most frequently used styles are the various levels of headings: ‘Heading 1’, ‘Heading 2’, ‘Heading 3’, and so on. (These are built-in.) You may set the style of the current paragraph to one of these using keyboard shortcuts, namely, Alt+Shift+Left and Alt+Shift+Right. If the current paragraph has style Heading N, these commands will change the heading to Heading (N−1) and Heading (N+1), respectively. On the other hand, if the current paragraph is not a heading, the former shortcut will change the style to the same style as the previous heading in the document, and the latter will change the style to the same style as the previous heading plus one.

Hence, Alt+Shift+Left is used to create a new section at the same level as the current one (a sibling), while Alt+Shift+Right is used to create a new subsection (the first one) in the current section. (In both cases, the current paragraph becomes the heading of the new section or subsection.)

Another very useful keyboard shortcut is Shift+Ctrl+S which will open (if needed) and bring focus to the Apply Styles tool window (not to be confused with the previously mentioned Styles tool window). This window can be used to apply a style by typing the name of the style. This is very convenient. For example, when I want to create a new coloured example box in a mathematics textbook I am writing, I simply press Shift+Ctrl+S, E (as in ‘Example’ which will be automatically completed), and Enter.

The Apply Styles tool window in Microsoft Word 2010 ribbon

Occasionally, the shortcut Shift+Ctrl+N is useful, too. It will change the style of the current paragraph to ‘Normal’.

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 1: Introduction to styles

The most basic principle related to digital word processing is the separation of content and presentation; you should not mix these.

For example, suppose you want to create a heading. You could enter the heading text (the content), select it, and then apply some presentational attributes directly to it (large text size, boldface, maybe coloured, maybe underlined). Then you have mixed content and presentation. Notice that you need to memorise the font settings and repeat the exact same font commands every time you write a new heading of the same level.

Or you could enter the heading text and tell Word that the current paragraph is a heading (and what level it has); in other words, you tell Word what logical type of paragraph it is. In this case, you only specify the contents, and leave the styling (or presentation) as a separate question to be dealt with later. Knowing that the paragraph is a heading (of some level), Word will automatically style it using its default presentational rules for such headings (large text size, boldface, …). These presentational rules are associated to the heading (of that level) as a type of paragraph, and not to the particular heading you just entered. Consequently, you have separated content and presentation. Of course, you may change the presentational rules associated to each logical type of paragraph (like the different levels of headings), so you still get perfect control over the appearance of the document.

As a concrete example, consider the following very primitive document. The document consists of two sections, each with its own heading. The first section contains three paragraphs of text, and the second section contains one paragraph of text.

Direct formattingSeparation of content and presentation


  • Paragraph (Arial, 24 pt, bold, blue, 24 pt space before the paragraph)
  • Paragraph (Times, 11 pt, black, 10 pt space after the paragraph)
  • Paragraph (Times, 11 pt, black, 10 pt space after the paragraph)
  • Paragraph (Times, 11 pt, black, 10 pt space after the paragraph)
  • Paragraph (Arial, 24 pt, bold, blue, 24 pt space before the paragraph)
  • Paragraph (Times, 11 pt, black, 10 pt space after the paragraph)


  • Paragraph (Heading)
  • Paragraph (Normal paragraph)
  • Paragraph (Normal paragraph)
  • Paragraph (Normal paragraph)
  • Paragraph (Heading)
  • Paragraph (Normal paragraph)

The document also contains a ‘style sheet’ that specifies the presentational attributes of each logical type of paragraph:

  • Heading: Arial, 24 pt, bold, blue, 24 pt space before the paragraph
  • Normal paragraph: Times, 11 pt, black, 10 pt space after the paragraph

In the terminology of Microsoft Word, the ‘types’ of paragraphs are (somewhat unfortunately) called ‘styles’. Hence, the good way of using Word is to use styles, to separate content from presentation. Technically, in Word, a ‘style’ is not much more than a named set of presentational attributes and each paragraph in the text is associated with some particular style. In the very simple example above, two styles are used: ‘Heading’ and ‘Normal paragraph’.

There are only advantages to this approach:

The reason why the ‘types’ of text are called ‘styles’ in Word is rather obvious; indeed, a ‘style’ contains information about the visual presentation, or style, of the paragraph and its text. However, a better term would be ‘type of paragraph’, or ‘class’. Indeed, the names of the ‘styles’ in the first example are ‘Heading’ and ‘Normal paragraph’, which describe the logical type of paragraph. In particular, the names are not ‘Big blue and bold text’ and ‘Small text’ which would describe the presentation. In addition, it is perfectly reasonable that the actual presentational attributes will change in the future (maybe the headings will be red instead). If so, the name ‘Heading’ will still be valid, but ‘Big blue and bold text’ might not be valid any more.

Also, in theory, the types of paragraphs are not only about presentational attributes (like font settings and paragraph spacing). Instead, the type also has semantic meaning by itself. For example, headings create the structure of the document (which can be used to navigate the document and create automatic tables of contents). For instance, it is certainly possible that there are two ‘styles’ (‘classes’) that have the exact same presentational attributes, but differ in semantic meaning. One plausible example is ‘Heading 5’ and ‘Keyword’, where the first is the fifth-level heading and the second is used to highlight keywords in the text. (Perhaps both are blue, bold, and 11 pt.) Although their ‘styles’, in the sense of presentational attributes, are identical, only instances of the first one will participate in the document outline and be displayed in TOCs.

As a second example, if you write a mathematics textbook, you can use a special ‘style’ (or ‘class’) named ‘Definition Box’. Not only might this be used to create a black solid border around the paragraph – you can also tell Word to extract all the definitions in the text and create a list of them (at least in theory).

Consequently, the point is that a ‘class’ (or ‘style’ as it is called in Word) has semantic value on its own. The fact that you can connect presentational attributes to classes is only one of the applications of classes.

From a more abstract point of view, the fact that the ‘classes’ should be named after the logical types of the paragraphs and not after the presentational attributes associated to them also follows from the general rule that content and presentation should be separated. Since the classes are associated to the content, they must not make references to any particular presentational attributes.

In conclusion, so far:

Advanced authoring in Microsoft Word – Part 0: Introduction

I have always been very interested in the art of digital text authoring. In particular, I have always been extremely careful to do things the right way, such as separating content from presentation; in fact, already in gymnasieskolan, I gave a talk about this.

This article is the introduction to a series of articles about using Microsoft Word for serious writing (such as technical articles or even books). Although Microsoft Word is arguably the world’s most used word processing software, it is a sobering fact that Word really isn’t very good at this kind of advanced document authoring. Instability (yes, bugs), a lack of many important features, and bad design choices make it needlessly difficult to create decorated and easy-to-maintain documents. Nevertheless, with a firm understanding of both the existing features of Word as well as of the limitations (and bugs) of the software, it is possible (even fairly easy) to create good-looking documents that are easy to maintain. But you have to learn a few tricks and – sadly – simply refrain from doing a small number of things that ‘cannot’ be done. In the course of the series, I will not only point out these things, but I will also mention how easily the problems are solved using superior document authoring tools such as HTML + CSS.

Web design: Microdata (for software)

When I updated the homepage of BookBase, I also added microdata annotation using the http://schema.org/SoftwareApplication vocabulary:

<section class="software" itemscope="" itemtype="http://schema.org/SoftwareApplication">

<h1 itemprop="name">Rejbrand BookBase</h1>

<img class="logo" itemprop="image" src="pix/screenshots/bb11/bbicon.png" alt="The BookBase logo: A leaf" />

<p itemprop="description">Rejbrand BookBase is a book cataloguing software with HTML and microdata export

<meta itemprop="url" content="https://english.rejbrand.se/rejbrand/apps_bookbase.asp" />

<dl class="software metadata">
<dd itemprop="softwareVersion"></dd>
<dd><time itemprop="datePublished">2014-11-30</time></dd>
<dt>File size</dt>
<dd><data itemprop="fileSize" value="1420">1.39&nbsp;MB</data></dd>
<dt>System requirements</dt>
<dd itemprop="operatingSystem">Microsoft Windows 2000, XP, 7, 8, or 8.1</dd>
<dd>Copyright © 2011-<time itemprop="copyrightYear">2014</time>
<span itemprop="copyrightHolder author" itemscope="" itemtype="http://schema.org/Person">
<span itemprop="givenName">Andreas</span> <span itemprop="familyName">Rejbrand</span>
<dd itemprop="offers" itemscope="" itemtype="http://schema.org/Offer">
<meta itemprop="price" content="0.00" />Freeware
<dt>Download link</dt>
<dd><a itemprop="downloadUrl"
href="https://english.rejbrand.se/rejbrand/applications/bookbase/bb11.exe">bb11.exe</a> (installer)</dd>
<dt>Other links</dt>
<dd><a href="bb_screenshots.asp">Screenshots</a>, <a href="bb_documentation.asp">Documentation</a></dd>

<p><img id="screenshot" itemprop="screenshot" src="pix/screenshots/bb11/bbmain.png"
alt="Screenshot of Rejbrand BookBase" /></p>


Using the style

/* Software downloads */

section.software img.logo {
float: right

dl.metadata.software {
border: 2px solid black;
border-style: solid none;
dl.metadata.software dt {
width: 12em;
text-align: right;
padding: 4px;
dl.metadata.software dd {
padding: 4px;

the rendering is

Rendering of the above HTML and CSS

Rejbrand BookBase

I have published a new version of Rejbrand BookBase, my book cataloguing software. In addition to a small number of bug fixes and minor enhancements (such as a new field indicating the position of the book in a series of books), the new version is able to include HTML5 microdata annotations in reports. I also published a number of screenshots and wrote fairly comprehensive documentation.

SVT och engelska språket

Jag har många gånger påpekat att SVT:s skriftspråk har stora brister. Bland annat har SVT länge haft svårt med skiljetecknen. Jag har däremot bara påpekat bristerna när SVT skriver på svenska, men jag kan nu konstatera att det inte går bättre när SVT försöker sig på engelska skriftspråket.

Just nu såg jag en artikel med ingressen

Sweden should grant asylum to Edward Snowden; that’s the opinion of several public figures in Sweden, a day before the American whistle-blower is awarded the alternative NobelPrize; the Right Livelihood Award.

För det första särskrivs Nobel Prize på engelska, och för det andra har vi här (för tusende gången) ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon. (Här behövs kolon. Att semikolon inte kan användas ser man för övrigt direkt eftersom the Right Livelihood Award inte är en hel sats med subjekt och böjt verb, utan bara en nominalfras.)

Lite längre ner i artikeln kan man läsa

The Swedish foreign minister; Mrs Margot Wallström, has declined to comment to SVT.

vilket också är helt fel (semikolon kan ju alltid ersättas med punkt och ny mening vilket blir tokigt här). Första ”meningen” är ju bara en ensam nominalfras! (Här behövs kommatecken.)

Ännu längre ner i artikeln kan man läsa

Well, a few weeks ago he was awarded another Swedish prize; the Democracy prize of the Swedish organization ”Ordfront”.

som är samma typ av fel som det första jag påpekade. the Democracy prize of the Swedish organization ”Ordfront” är inte en hel sats (utan bara en nominalfras). Och som bekant används ju kolon vid ”presentation”. Det som kommer efter kolonet är då det som man tänker på i texten före tecknet.

Har verkligen SVT inga språkvårdare som kan granska texterna innan de publiceras? Jag skrev ett brev till artikelförfattarna.

Web design: Non-conforming examples at schema.org

When investing the http://schema.org/Book vocabulary, I also had a look at the examples given on that web page. And it turns out they are non-conforming.

Recall that I wrote <meta itemprop="inLanguage" content="en" />English in my book list sample item. The text displayed to the user is ‘English’ and the microdata value, seen by robots, is ‘en’. This difference is necessary since ‘English’ is human-readable, while the microdata field should be a BCP 47 code. As a second example, recall that I wrote <span itemprop="bookFormat">Hardcover</span>. According to the vocabulary, the bookFormat property must be Hardcover, Paperback, or EBook. Hence, if I would like to present a book’s format as ‘PDF’ to the user, I could write <meta itemprop="bookFormat" content="EBook" />PDF.

As demonstrated above, the microdata specification allows the use of <meta> elements as a generic way of specifying user-invisible microdata properties (often next to a user-friendly presentation). [In some cases, there are more specific ways to achieve this, like dates and times, e.g. <time itemprop="something" datetime="2014-11-29">November 29, 2014</time>.]

The problem with the examples at schema.org is that they use a non-conforming way of achieving this (instead of the standard <meta> way). For instance, the following three lines can currently be seen at the Book page at schema.org:

<!-- Wrong! -->
<span itemprop="price" content="6.99">$6.99</span>
<span itemprop="inLanguage" content="en">English-language</span>
<span itemprop="name" content="Tolkien, J. R. R. (John Ronald Reuel)">
J. R. R. Tolkien</span>

Clearly, they use <span> elements with content attributes. This is non-conforming. Neither the HTML5 specification nor the microdata specification even mentions this attribute! (Much less does the microdata specification take this attribute into account when determining the value of a property.) Se this StackOverflow question for more information.

Update (2014-11-29 19:45:57): Of course, a different general way of providing a machine-readable form (possibly a microdata value) of some text is to use the <data> element, as in <data itemprop="inLanguage" value="en">English</data>. This also connects the machine-readable form to the human-friendly form.

Web design: Microdata (for books)

The last months I have been considering adding semantic annotation to my web site, but I have not been sure about the choice of technique (microdata, RDFa, or microformats). I eventually chose microdata. (However, I am still not convinced that microdata is the best option.)

Today I added the first microdata to this site. I chose to start by annotating the list of books in my personal ‘library’ using the http://schema.org/Book vocabulary. (My understanding is that schema.org is the de facto first choice of vocabulary. And it is great if we all speak the same language.) So, the old markup,

<li>Bondy, J.A.; Murty, U.S.R. (2008). Graph Theory. Springer (Graduate Texts in Mathematics),
United Kingdom (2010). ISBN 978-1-84628-969-9 (Hardcover) (English) (651 pages)<br/>
<em>A very nice, comprehensive, and detailed book on graph theory.</em></li>

has been replaced by

<li itemscope="" itemtype="http://schema.org/Book">
<span itemprop="author" itemscope="" itemtype="http://schema.org/Person">
<span itemprop="familyName">Bondy</span>,
<span itemprop="givenName">J.A.</span>
<span itemprop="author" itemscope="" itemtype="http://schema.org/Person">
<span itemprop="familyName">Murty</span>,
<span itemprop="givenName">U.S.R.</span>
(<time itemprop="dateCreated">2008</time>).
<cite itemprop="name">Graph Theory</cite>.
<span itemprop="publisher" itemscope="" itemtype="http://schema.org/Organization">
<span itemprop="name">Springer</span>
<span itemprop="isPartOf" itemscope="" itemtype="http://schema.org/CreativeWork">
<span itemprop="name">Graduate Texts in Mathematics</span>
(<span itemprop="position">244</span>).
United Kingdom (2010).
ISBN <span itemprop="isbn">978-1-84628-969-9</span>
(<span itemprop="bookFormat">Hardcover</span>)
(<meta itemprop="inLanguage" content="en" />English)
(<span itemprop="numberOfPages">651</span> pages)
<p class="comment">A very nice, comprehensive, and detailed book on graph theory.</p>

I also updated the style to

/* (Global stylesheet) */

[itemprop=isbn] {
font-family: monospace;

/* Books, movies, etc. */

p.comment {
padding-left: 2em;
p.comment:before {
content: "\1f4ac";
color: #AEAD71;
padding-right: 0.5em;

The result:

Rendering of the above hypertext and style

You can investigate the semantic markup yourself using the demo.

Web design: Link types

Additional semantics can be added to links (<link>, <a>, <area>) by specifying the type of link. For instance, the footer of my site now explicitly declares that the e-mail address is that of the page author:

<p>Andreas Rejbrand’s Website</p>
<p>Copyright © 1997-2014 <a rel="author" href="mailto:andreas@rejbrand.se">Andreas Rejbrand</a></p>
<p>Page last modified: <% =LastModified %></p>
<p class="additional">This page is served with alternate stylesheets.
<a href="https://english.rejbrand.se/rejbrand/news.asp?ItemIndex=165">Read more.</a></p>

In addition, the article permalinks are now marked up as such:

<article lang="en" id="ITEM214">
<h2>Web design: Default browser list style</h2>
<dl class="metadata" lang="sv">
<dd><a rel="bookmark" href="article.asp?ItemIndex=214">214</a></dd>
<p>Some time ago, I <a href="article.asp?ItemIndex=166">noticed</a> that [...]</p>

Link types are not new to HTML5, although the semantics has been clarified in HTML5.

Web design: Default browser list style

Some time ago, I noticed that the horizontal spacing in the TOC was too large in IE7. I didn’t care much about it then, because this was only a minor esthetical issue present only in very old browsers. However, I recently accidently found out the cause of this behaviour. In most modern browsers, the horizontal indentation in a UL (say) is done by the rule padding-left: 40px, and the left margin is zero. Consequently, to change the horizontal indentation (for instance, to remove it), you have only to change padding-left. But IE 7 and below creates the horizontal indentation using margin-left: 30pt instead.

My original CSS was

div#toc ol {
list-style-type: none;
padding-left: 2em;

which creates an indent of 2 em in a modern browser, but an indent of 30 pt + 2 em in IE7 and below. When I realised this, I changed the CSS to

div#toc ol {
list-style-type: none;
padding-left: 2em;
margin-left: 0em; /* Old IE */

In fact, I do not know of any specification saying that the left margin must be implemented using padding, so it was a bit thoughtless of me not to consider the margin in the first place.

In the same article, I also noticed that the TOC spacing problem worsened in IE6. The reason is that the + selector doesn’t work in IE6, so the following style is ignored:

div#toc>ol {
padding: 0;
margin: 0;

See the change in IE7 on Windows Vista: Before and after.

Update (2014-11-21): Well, the HTML5 specification suggests that padding-left: 40px be used for lists (OL, UL).

Web design: HTML forms

The form used to submit messages to the guestbook hasn’t changed either in many years. The original markup was

<h2 id="writeMsg">Write a new message</h2>

<form id="msg" method="post" action="gb_post.asp">

<p>Subject:<br /><input type="text" name="fTitle" style="width:400px;"/></p>
<p>Your name:<br /><input type="text" name="fName" style="width:400px;" /></p>
<p>E-mail:<br /><input type="text" name="fMail" style="width:400px;" /></p>
<p>Website:<br /><input type="text" name="fWeb" style="width:400px;" /></p>
<p>Message text:<br /><textarea name="fMsg" cols="74" rows="12" style="width:600px; height:200px;"></textarea></p>

<li>Also include the website protocol (most often <code>http://</code>).
(The <code>mailto:</code> e-mail protocol is understood and should not be entered.)</li>
<li>By submitting a message you accept the "<a href="gb_rules.asp">terms of use</a>".</li>

<p><strong>Security check</strong><br />Enter the sum to unlock the questbook!<br />
<input type="text" name="security1" readonly="readonly" value="16" />
<input type="text" name="security2" readonly="readonly" value="26" />
<input type="text" name="security3" />

<p><input type="submit" value="Send message" /> <input type="reset" value="Reset" /></p>


the rendering of which is given below.

Rendering of the above HTML

I have now changed this to

<section id="writeMsg">

<h2>Write a message</h2>

<form method="post" action="gb_post.asp">

<label for="InputTitle">Subject:</label>
<input id="InputTitle" name="fTitle" type="text" size="50" required="required">
<label for="InputName">Your name:</label>
<input id="InputName" name="fName" type="text" size="50" required="required">
<label for="InputMail">Your e-mail address (optional):</label>
<input id="InputMail" name="fMail" type="email" size="50">
<label for="InputWeb">Your website (optional):</label>
<input id="InputWeb" name="fWeb" type="url" size="50">
<small>Include the protocol, e.g. <kbd>http://</kbd>.</small>
<label for="InputMsg">Message text:</label>
<textarea id="InputMsg" name="fMsg" cols="74" rows="12" required="required"></textarea>

<legend>Security check</legend>
<p>Compute the sum to unlock the guestbook.</p>
<input name="security1" readonly="readonly" value="3" type="text" size="4"> +
<input name="security2" readonly="readonly" value="19" type="text" size="4"> =
<input name="security3" type="text" size="4" autocomplete="off" required="required"
oninput="security3.setCustomValidity(parseInt(security1.value) + parseInt(security2.value) !=
parseInt(security3.value) ? 'Incorrect value.' : '')">

<input id="InputAcceptRules" type="checkbox" name="fAcceptRules" value="yes" required="required" />
<label for="InputAcceptRules">I have read and I accept the
<a href="gb_rules.asp" target="_blank">terms of use</a>.</label>

<input value="Send message" type="submit">
<input value="Reset" type="reset">



which looks like

Rendering of the above HTML

There are quite a few improvements:

In order to style this, a very small piece of CSS is needed:

#writeMsg label + input, #writeMsg label + textarea {
display: block;
#writeMsg fieldset {
display: inline;

Indeed, I clearly want text fields and similar controls to be positioned below their labels, but I do want checkboxes and radio buttons, which precede their labels, to remain inline.

The second rule is needed to reduce the width of the fieldset.

Notice that labels, fieldsets, and legends are not new to HTML5 (and neither is good general design). On the other hand, the new types of input controls (type=email and type=url), the autocomplete attribute, and client-side validation are HTML5 additions.

Web design: Document lists

Below I give a screenshot of a document list on this site; the style hasn't changed the last 10 years.

A document list rendered using the markup below

The associated markup is (here I use the third item as the example)

<!-- Serier -->
<table class="singleBorder limWidth">
<th class="left"><a href="dokument/serier.pdf">Numeriska serier</a> (Kategori: Matematik/Analys)</th>
<td>Skrivet: april 2014 &nbsp; Sidantal: 29</td>
<td>Författarens erfarenhet säger att momentet med numeriska serier [...]</td>

The markup is dreadful! Although the problems are obvious, here they are:

Clearly, this ancient markup had to be improved, and yesterday I changed it to

<ul class="documentList">


<h2><a href="dokument/serier.pdf">Numeriska serier</a></h2>
<dl class="metadata">
<dd><time datetime="2014-04">april 2014</time></dd>
<div class="itemDescription">
Författarens erfarenhet säger att momentet med numeriska serier [...]



This is, obviously, a major improvement; now the mark up is essentially perfect. The associated style and browser rendering are shown below.

/* Document lists */

ul.documentList {
margin: 2em 0em;
padding: 0;
ul.documentList li {
transition: background 250ms, border 250ms;
list-style-type: none;
margin: 2em 0em;
border-left: 2ex solid #CCC;
padding: 4px 2ex;
background: #EEE;
ul.documentList li:hover {
border-color: #AEAD71;
background: #CFCFAC;
ul.documentList li h2 {
margin-top: 0;
body:lang(sv) ul.documentList li:lang(en) h2:after {
body:lang(en) ul.documentList li:lang(sv) h2:after {
ul.documentList li dl, ul.documentList li div {
margin-top: 1em !important;
ul.documentList li h2 a {
color: black !important;
text-decoration: none;
ul.documentList li:hover h2 a {
text-decoration: underline;

A document list, rendered using the above (new) markup and style

Initially, my plan was to recreate the original style, but halfway through the process of writing the CSS I discovered that the current partial result actually looked better than the original design, so I decided to divert from my plan; instead, I added some visual candy to the intermediate result. The end result looks much more modern and clean.

Unfortunately, there appears to be a ‘bug’ in IE 6 and below which creates a ‘staircase’ going into the left margin of the page; see a minimal example demonstrating the issue. I ‘solved’ the issue by adding an IE 6-and-below stylesheet with

ul.documentList li {
padding: 0px; /* To work around an IE 6 bug */

Update (2014-11-17 19:28:42): I changed padding: 0px to boder: none. Both make the staircase disappear and the padding is more important than the border.

Web design: More HTML5 semantics

The markup of a general article on this site is now almost perfect:

<article id="ITEM170">
<h2>Boktips: <cite>Svenska skrivregler</cite> från Språkrådet</h2>
<dl class="metadata" lang="sv">
<dd><a href="article.asp?ItemIndex=170">170</a></dd>
<p>Det var med skräckblandad förtjusning [...]</p>

(This is from the Swedish site, so <html> has lang=sv.) Notice the use of the <time> element to mark up the date. Since the date string is already machine-readable (in one of the formats given in the HTML5 specification), there is no need for the datetime attribute. The CSS and the rendering is shown below.

/* Newsitems */

article { }
article header h2, article header p {
margin: 0;
article header {
color: black;
background: #EEE;
padding: 4px;
border: 1px solid black;
article header dl, article header div {
margin-top: 1em !important;
article {
margin-bottom: 4em;
:lang(sv) article:lang(en) header h2:after {
:lang(en) article:lang(sv) header h2:after {

Rendering of the above HTML with the default stylesheet

These articles are considered the standard ‘articles’ on my site, so there is no need for a class attribute on the <article> element.

Now, I have also improved the markup of guestbook messages, as shown in the following message:

<article class="guestbookMessage" id="MSG343">
Dina dokument

<dl class="metadata">

<a href="gb_response.asp?MessageIndex=343">Läs svar från Andreas Rejbrand</a>


<div class="messageText">
<p>Hur kommer det sig att du väljer att skriva dina dokument i Word [...]</p>

The rendering of this new semantic markup should match the original style of my guestbook, as shown in the following screenshot.

Rendering of the above HTML with the (old or new) default stylesheet

Here I use a special class to indicate that this is not a standard ‘article’ but a guestbook message. And obviously, a special class is needed in order to style guestbook messages differently from the standard ‘articles’. The new CSS is

/* Guestbook */

article.guestbookMessage {
margin-top: 4em;
margin-bottom: 4em;
width: 75%;

article.guestbookMessage header {
background: inherit;
color: inherit;
border: none;
padding: 0;
margin-bottom: 1em;

article.guestbookMessage header dl, article.guestbookMessage header div, article.guestbookMessage .messageText {
background: #DDD;
color: black;
padding: 4px;
border: 1px solid black;

article.guestbookMessage header div a {
font-weight: bold;

I clearly need the inherit value, because I want the header to be transparent (and, indeed, the parent element is not guaranteed to be black text on white background). But this gave rise to a minor problem, because this CSS value is not supported (at least not properly) in IE 7 and below. The solution is simple enough, however. I simply added the following code to my IE7-and-below stylesheet:

article.guestbookMessage header {
background: white; /* IE ≤7 doesn't understand inherit */
color: black;

This assumes that the parent indeed has black text on a white background, but this is the case if the default stylesheet is used, and alternate stylesheets are not supported in IE 7 and below anyway.

Web design: HTML5 and old user agents

Although it was mainly a trivial exercise to upgrade to the HTML5 doctype and start using the new semantic elements, some additional effort was required in order to maintain compatibility with old user agents. Indeed, Internet Explorer 8 and below will simply ignore these elements when constructing the DOM. This is a problem, in particular, if you want to style them. Fortunately, there is a very simple way of making Internet Explorer 5.5–8 keep these elements. The trick is to create ‘samples’ of them using JavaScript. In my case, I added

<!--[if lte IE 8]><script type="text/javascript" language="JavaScript" src="../JavaScript/html5.js"></script><![endif]-->

to the HEAD section where the contents of html5.js is simply

/* Make HTML5 elements accessible to IE 5.5 - IE 8. */

This will make the new elements appear in the DOM as expected, but they will be given a ‘default’ style of display: inline instead of the expected display: block. Therefore I also added

header, footer, main, nav, article, aside {
display: block;

to my global CSS file. This CSS is also required by other pre-HTML5 browsers that do create the expected DOM but – of course – do not know that the unknown elements should be ‘blocks’.

Web design: HTML5 is a W3C Recommendation

HTML5 became a W3C recommendation last week (28 October 2014). Therefore I have now changed the doctype of my main websites from XHTML 1.0 Strict to HTML5. Since I have been thinking in terms of the HTML5 semantics a long time, only very minor changes had to be made in order to make the pages make full use of the new language. Besides changing the doctype, I have performed substitutions such as <div id="footer"> to <footer>. Indeed, the main benefit of the new doctype is that I can use the new HTML5 semantic elements, such as <header>, <footer>, <main>, <nav>, and <article>, to make the markup more semantic. For instance, consider the main layout of a typical web page on this site:

Screenshot of a typical web page with header, navigational links, main body, and footer

The markup of this body is now

<div id="chlang"></div>
<div id="logobar"></div>



Recall that the <nav> contains an unordered list of list items, each being a hyperlink.

In addition, the News page, which contains a number of articles, makes perfect use of the <article> and <header> elements:

<article id="ITEM208">
<p>Body text...</p>
<article id="ITEM207"></article>
<article id="ITEM206"></article>
<article id="ITEM205"></article>
<article id="ITEM204"></article>

(Recall that each article header contains a heading and a metadata name–value DL.)

Of course, HTML5 has many more benefits in addition to the semantic elements listed above. For instance, I can now use the <video> element to embed videos. I have actually already done so for quite some time on a small number of pages, but not until now will pages with such content validate.

Efter som konjunktion?

Jag såg just rubriken Rysk iPhone-staty revs efter vd kom ut som gay i nyheterna. Det som stör språkkänslan här är bruket av efter, som vanligtvis är en preposition och då följs av en nominalfras (eller infinitivfras eller bisats med nominal funktion), och inte en hel sats. Bättre låter t.ex. Rysk iPhone-staty revs efter /det/ att vd kom ut som gay eller Rysk iPhone-staty revs sedan vd kom ut som gay. Jag konsulterade för säkerhets skull SAOL, som faktiskt noterar att bruk av efter som konjunktion förekommer, även om det är vardagligt.

Blommor och hus

En bukett blommorJag fick dessa vackra blommor i torsdags på min sista lektion med de ingenjörsstudenter jag haft de senaste 2,5 terminerna. Det var väldigt roligt! Tyvärr har jag också dåliga nyheter: jag har nu gjort slut på alla avsnitt av Escape to the Country jag haft inspelade på datorn. Det har under en längre tid varit mitt huvudsakliga kvällsnöje att se på det programmet samtidigt som jag knaprar på en stor morot. Det är högst oklart vad mitt nya kvällsnöje kommer att bli.


Jag har förbättrat och ganska kraftigt utökat min sammanfattning av vektoranalysen.


Det är ingen hemlighet att jag varit (mycket) djupt missnöjd med min livssituation nästan så länge jag kan minnas, och i synnerhet de senaste 15 åren. (Se min bok Ändlös längtan.) Tanken har slagit mig att jag borde göra något åt det. Men det är (uppenbarligen) svårt. Själv verkar jag vara oförmögen att åstadkomma någon förbättring på egen hand, och alla andra tycker att det inte är deras problem. Och med sådana förutsättningar är det inte lätt.

Mitt kanske minsta problem, i någon mening, är min yrkessituation, som jag vantrivs något enormt med. Att hitta ett jobb jag trivs (bättre) med borde inte vara alltför svårt. Jag har nyligen sökt till pilotutbildningen vid Trafikflyghögskolan. Pilot är ett yrke jag tror att jag skulle trivas mycket bra med. Nu är emellertid utbildningen mycket exklusiv, och med tanke på min historik av mental ohälsa tror jag inte att jag har någon chans att bli antagen. Jag har också sökt jobb i kassan på ICA Maxi i Linköping. Även om detta inte är mitt drömyrke så skulle jag förmodligen må mycket bättre på ICA än i min nuvarande tjänst. För det första skulle jag slippa den press jag har på mig att prestera inom forskningen (som jag inte är intresserad av), och för det andra skulle det vara skönt med ett jobb som man inte tar med sig hem. På ICA antar jag att jag skulle få en fritid under vilken jag utan dåligt samvete får arbeta med precis vad jag vill. Jag skulle använda tiden till att skriva klart min mycket omfattande lärobok i matematisk analys. Sedan vore det skönt att bara komma bort från min nuvarande arbetsplats med tanke på den mentalt påfrestande konflikt jag hamnade i.

Angående mina större problem börjar jag allt mer seriöst att fundera på att publicera min bok Ändlös längtan. Det är dyrt, men det känns otroligt viktigt för mig.

Uppdatering (2014-10-14 23:21:06): Min anmälan till Trafikflyghögskolan ströks på grund av ett fel jag begick i samband med anmälan. Det betyder att jag inte har någon chans att komma in på pilotutbildningen i vår, vilket gjorde mig ledsen. Jag sökte i stället till läkarprogrammet, men jag brydde mig inte om att anmäla mig för alternativt urval (vilket skulle öka mina chanser att komma in betydligt), utan sökte bara på de gamla gymnasiebetygen. Det stora problemet med läkarutbildningen är att den är på nästan sex år, och jag skulle bara ha knappt 3 000 kronor per månad att leva på (inget CSN kvar). Det räcker bara till det allra mest nödvändiga, som mat och avgifter för webbhotell och mina domännamn. (Boende och annan lyx skulle jag inte ha råd med.) Jag sneglar också lite på lokförarutbildningen. Den är väldigt kort (bara ett drygt år), och det vore inga problem för mig att finanisera den. Jag tror jag skulle trivas ganska bra som lokförare, men samtidigt känns det väldigt tråkigt att ge upp ”drömmarna” om ett riktigt roligt yrke (som pilot och läkare), vilket jag skulle behöva eftersom mitt liv för övrigt är väldigt tungt och glädjelöst.

Exotiska frukter, del 9

Härom veckan köpte jag en drakfrukt. I dag köpte jag en ny, och det här exemplaret verkar vara mycket fräschare, se bild. Frukten är alltså röd och dess utsida är täckt av röda ”flikar” som pekar åt samma håll och som mynnar ut i gröna blad, vilka är tringelformade eller mer avlånga. Hos förra exemplaret hade dessa blad ”vissnat”. Insidan såg precis likadan ut i båda exemplaren, och smaken var densamma (d.v.s. nästan ingen smak alls). Det är lite svårt att äta upp en hel frukt, men jag misstänker att den passar bra i vissa sallader.


Exotiska frukter, del 8

En mogen papayaJag prövade i dag en ny exotisk frukt: papaya, se bild. Frukten är ganska stor och mitt exemplar var orange med gröna pickar med bruna centrum. Inuti frukten döljs ett något krämigt gult fruktkött och ett ”kärnhus” bestående av många medelstora svarta kärnor. Det gula fruktköttet smakar någorlunda gott och påminner lite om pepinon. Jag prövade också att äta ett av fröna, som var kryddigt.

Öppen mogen gul papaya, delad på mitten

Exotiska frukter, del 7

En cherimoyaJag prövade i dag en ny exotisk frukt: cherimoya, se bild. Skalet är hårt och har ett fjälliknande utseende (men det rör sig inte om fjäll, utan om en enkel, solid, yta). När jag öppnade frukten möttes jag av något som inte såg ätbart ut. Jag tror att frukten, som jag köpte för bara en halvtimma sedan, har legat för länge i butiken. Icke desto mindre prövade jag att ta ett par skedar fruktkött. Fruktköttet är krämigt, men ganska hårt och svårt att få upp med sked, och smakar ganska gott. Lite sött, men också en frisk fruktsmak. På grund av den misstänkta dåliga formen hos frukten valde jag emellertid att inte äta mer än ett par skedar.

Öppen cherimoya, delad på mitten, förmodligen för gammal

Exotiska frukter, del 6

En röd drakfruktJag prövade i dag en ny exotisk frukt: drakfrukt, se bild. Fruktens utseende är intressant, och jag blev återigen överraskad när jag öppnade den. Då möttes jag av ett fast och homogent vitt innandöme med många små insprängda svarta frön. Det visade sig att den vita substansen är mjuk och mycket lätt att äta med sked. Frukten är nästan smaklös, och den smakar varken nämnvärt gott eller illa. Fruktens storlek (och kanske också smaklösheten) gör det emellertid något svårt att äta upp hela frukten, om man inte är osedvanligt hungrig.

Öppen röd drakfrukt med vitt fruktkött, delad på mitten

Exotiska frukter, del 5

En grenadillaJag prövade i dag en ny exotisk frukt: grenadilla, se bild. Till det yttre är frukten orange med många små ljusa (gula) fläckar. När jag skulle dela frukten på mitten blev jag överraskad, för skalet var mycket hårdare och sprödare än jag hade väntat mig. Inuti påminner frukten om kiwanon med frön i en geléaktig substans. Jag märkte också att fröna (och därmed substansen) verkar sitta längs en tråd som förbinder hela innandömet. Det senare gör det svårt att äta frukten med sked: när man fått upp några frön (och omliggande substans) på skeden, och sedan förflyttar skeden från frukten till munnen, så dras samtliga frön (med substans) ur skeden. Jag löste problemet genom att minska avståndet mellan frukten och munnen, så att jag bara behövde få upp skeden ett par centimeter. Då tog jag fröna i munnen och drog loss tråden. Smakmässigt är frukten godare än kiwanon, mer smakrik, kanske sötare. Enligt Wikipedia är det substansen som är den ätbara delen av frukten, men själv åt jag även upp fröna. Om jag blir sjuk så återkommer jag (om jag inte dör).

Öppen grenadilla, delad på mitten

Exotiska frukter, del 4

En pepinoNja, kanske är trots allt tamarillon lite för stark i smaken, och innandömets utseende är mindre aptitretande. Tidigare i veckan prövade jag en ny exotisk frukt: pepino, se bild. Den här frukten har ett tilltalande yttre (gul med oregelbundna bruna stråk), och inuti döljer sig ett melon-liknande fruktkött. Det tog en liten stund innan jag kom på hur jag skulle äta frukten, men jag bestämde mig för att äta hela frukten, inklusive skal och ”kärnhus”, för hand. Frukten är söt, saftig och smakar gott, men är också väldigt stor.

Öppen pepino, delad på mitten


Det är ingen hemlighet att jag vantrivs rejält med mitt jobb som doktorand. Jag är ett typexempel på rätt person på fel jobb.

Jag älskar matematik­undervisning på högskolenivå, och författande av texter i det sammanhanget. I och för sig älskar jag matematik och naturvetenskap över lag, men det är matematik­undervisning på högskolenivå som passar mig bäst. Som undervisare får man kontakt med stora delar av matematiken (i stället för att som forskare zooma in på ett litet, litet område), och jag trivs mycket bra i rollen som lärare. Dels är arbetet väldigt fritt och självständigt, dels sker det i ett socialt sammanhang.

Därför trivdes jag mycket bra som amanuens på Matematiska institutionen, när jag där arbetade deltid och med enbart undervisning som arbetsuppgift. Tyvärr finns det regler som säger att man bara får jobba som amanuens i tre år, så jag var tvungen att sluta för omkring tre år sedan och söka ett nytt jobb, och det enda som fanns tillgängligt var de femåriga doktorandtjänsterna. Som doktorand har jag 20 % undervisning, 40 % matematikkurser på forskarnivå och 40 % forskning. Naturligtvis tycker jag om undervisningen och matematikkurserna (även om jag är väldigt trött på den press man har på sig som student varför jag börjar bli trött på kurser), och jag har i princip gjort klart dessa två delar av doktorandtjänsten. Däremot är jag inte särdeles förtjust i forskningen, vilket alltså är vad jag har kvar.

Jag tycker det är ”synd”. Vad? Jo, jag tycker det är synd att man inte får jobba med det man vill. Det jag tycker är roligt och det jag är bra på är matematik­undervisning, men jag får inte jobba med det. Som det är i dag finns det personer som vill undervisa (och är förträffliga undervisare), men tvingas forska; det finns också personer som vill forska, men tvingas undervisa (och ärligt talat inte gör ett alltför bra jobb). Det vore bättre om man själv fick välja vad man ville göra. Detta vore inte bara bra för den enskilda anställda, utan även för arbetsgivaren och samhället i stort, eftersom man förmodligen gör ett bättre jobb om man jobbar med det man är bra på och tycker är roligt.

Själv älskar jag matematik­undervisning och det verkar som om jag är bra på det. Något som däremot är säkert är att min passion för det gör att jag som undervisare lägger mycket mer energi på att göra ett så bra jobb som möjligt än vanligt. Min arbetsgivare är naturligtvis medveten om att jag önskar ett jobb med 100 % undervisning, och jag har föreslagit att jag skulle kunna arbeta 150 % med undervisning till 80 % av en heltidslön. För min del skulle det kännas som en ren betald semester, och arbetsgivaren skulle få en anställd som sköter sitt jobb med osedvanlig entusiasm och noggrannhet.

Men så fungerar det inte. Det spelar ingen roll hur pass bra man är på matematik­undervisning – det enda som räknas är vilka formella kvalifikationer man har. Vill man undervisa på högskolenivå måste man nästan ha en doktorsexamen (minst). Det är egentligen lite dumt (vilket jag försökte få att låta uppenbart). Visst, jag skulle kunna arbeta för en doktorsexamen de kommande två åren, och sedan jobba två år som postdok, och sedan söka en tjänst som universitetslektor. Efter det behöver jag – om jag har riktig tur – inte hålla på med forskning längre, utan kan arbeta enbart med undervisning.

Vilket resursslöseri! Ovan nämnda strapatser skulle inte på något sätt göra mig till en bättre undervisare (och inte heller skulle jag bli bättre på matematik). Det är som om målare skulle tvingas att utbilda sig till juridiska rådgivare i fem år innan de får börja måla hus på heltid. Som lärare skulle jag göra ett mycket bra jobb, kräva lite i lön, och känna mig väldigt tillfreds med mitt jobb. I stället gör jag ett halvdant jobb som forskare. Och samtidigt skulle det förvåna mig om det inte finns folk som vill forska, och som inte tycker om undervisning.

Jag har väl egentligen inget emot forskning i sig: jag skulle nog kunna bli en väldigt bra forskare om jag fick välja forskningsområdet själv. Jag kan nämligen arbeta otroligt effektivt med sådant som jag själv är intresserad av. Som det är nu är emellertid forskningsämnet något man blir tilldelad.

Borde jag inte bara bita i det sura äpplet och arbeta mig fram till en doktorsexamen? Jo, men det är inte alls lätt. Som bekant har jag mått väldigt dåligt i nästan hela mitt liv, åtminstone sedan högstadiet. (Se min bok Ändlös längtan.) Det känns som om jag gått i en snårig uppförsbacke de senaste 15–20 åren. Jag är otroligt trött på det. Och i den sitsen är det inte så kul att som grädde på moset ha ett påfrestande jobb som man inte tycker om och som sliter ut en. I dag mår jag så pass dåligt att jag bara kan arbeta i ett par minuter med forskningen; sedan måste jag ta en paus. Jag är helt slut.

I våras fick jag ett erbjudande om att få sluta som doktorand och arbeta två år (men inte längre) som lärare på heltid. Efter att ha rådfrågat några bekanta valde jag att tacka ”nej” till erbjudandet. Det var nog ett stort misstag. Jag tackade ”nej” till två års betald semester. I och för sig skulle inte erbjudandet lösa mina största problem (se min bok Ändlös längtan) men jag skulle i varje fall få ett jobb som jag älskar, och som inte på något sätt sliter ut mig. Jag hade också kunnat skriva klart min mycket omfattande lärobok i matematik under dessa två år. Jag hade helt enkelt fått två förhållandevis bra år. (Sedan hade jag blivit arbetslös, men det finns en nackdel med allt.)

De personer jag rådfrågade menade att jag åtminstone borde ta ut en licentiatexamen (omkring ett års arbete) innan jag slutar som doktorand. Men jag förstår själv inte riktigt vad poängen med det skulle vara. Jag skulle kanske orka med detta, om jag sedan blev lovad en tjänst som universitetslektor med 100 % undervisning. Men det skulle aldrig hända! Jag har blivit informerad om att man i praktiken behöver en hel doktorsexamen + postdok + annat trams + ytterligare annat trams innan man kan söka en sådan tjänst. Och det skulle jag aldrig orka.

Något som ytterligare försvårat för mig på jobbet är min konflikt med den administrativa avdelningen. Efter den huvudsakliga incidenten klarade jag knappt av att vistas i institutionens lokaler under ett halvår. I dag klarar jag av det, men jag vantrivs fortfarande på arbetsplatsen (som arsenik på grädden på moset).

Jag har räknat på det och kommit fram till att jag skulle gå minus varje månad om jag blev arbetslös, och det är i princip det enda som hindrar mig från att säga upp mig. Jag överväger att sadla om till läkare, pilot eller lokförare. Men jag har också sökt jobb i kassan på ICA Maxi.


Jag skrev ett litet datorprogram för att skapa IFS-fraktaler och renderade några bilder med det.

Sierpinski-triangeln animeras till T-square-fraktalen

Exotiska frukter, del 3

En tamarilloI söndags prövade jag en ny exotisk frukt: tamarillo. Jämfört med de två tidigare exotiska frukterna är utseendet på utsidan förhållandevis intetsägande, se bild. Delar man frukten på mitten kan den ätas med sked, som en kiwifrukt. Tamarillon är emellertid mjukare och (därmed) lättare att äta. Frukten är väldigt smakrik och smakar faktiskt övervägande gott. Det här kan bli en favorit.

En öppnad tamarillo, delad på mitten

Exotiska frukter, del 2

En kiwanoI lördags prövade jag en ny exotisk frukt: kiwano. Det här är en mycket vacker frukt (se bild) som lyser upp sin omgivning. När den delas på mitten ser man att den innehåller frön i en geléaktig substans och hela innehållet verkar hållas ihop av trådar. Jag prövade att äta frukten med sked. Smaken var inte alls stark, men heller inte särdeles angenäm. Även den något suspekta konsistensen gjorde upplevelsen av födointaget mindre bekväm. En intressant observation är att fröna verkar ligga väldigt stabilt i sin omgivande substans, se bild. Jag kommer förmodligen att köpa frukten fler gånger – inte minst tack vare dess vackra yttre – men jag betvivlar att det kommer bli en personlig favorit.

En öppen kiwano, delad på mitten

Exotiska frukter, del 1

En carambola (stjärnfrukt)Den senaste tiden har jag spenderat alldeles för mycket tid på Pizza Hut, upp till tre kvällar per vecka. Det verkar som om jag försöker fylla ett stort tomrum med dessa middagar. Jag har rent av svårt att stå ut med vardagen de dagar jag inte går till Pizza Hut och äter en trerätters middag där; dessa dagar går plågsamt långsamt.

Av hälsoskäl skall jag försöka att inte gå till Pizza Hut mer än en eller två gånger per vecka, samt att äta hälsoriktig mat de dagar jag inte går dit. Sådana dagar äter jag en djupfryst färdigrätt (Findus eller Dafgård) på förmiddagen samt fyra brödskivor med ost och tomat på kvällen. Utöver detta äter jag frukt och grönt under dagen: en banan och två morötter. För att göra dessa dagar lite roligare har jag börjat botanisera bland lite mer ”exotiska” frukter att lägga till menyn.

Den första ”exotiska” frukt jag provade (och det var ett bra tag sedan jag köpte en sådan för första gången) var carambola (också kallad stjärnfrukt, se bild). Första gången blev jag lite besviken, ty när jag skurit bort skalet och kärnhuset fanns det inget kvar av frukten. Snart lärde jag mig emellertid att hela frukten är ätbar, inte minst ”skalet”. Jag tycker frukten är trevlig både att se på och att äta. Den smakar ganska gott. Och i egenskap av frukt är den också nyttig (för friska personer och vid måttlig konsumtion, se Wikipedia-artikeln).

Matematiska bilder

Det har länge funnits en sida med matematisk konst på min webbplats. Från början innehöll den bara DLA-fraktaler (skapade av min mjukvara för DLA-fraktaler):


Förra hösten lade jag till bilder skapade med mitt datorprogram som simulerar Hénons area-bevarande avbildning:

Hénons area-bevarande avbildning

Och under senaste veckan gjorde jag ett program som simulerar Lorenz-systemet och visar Lorenz-attraktorn:


(Klicka på bilderna för att se fler bilder – och animationer – på respektive tema. För närvarande är jag dessutom nästan klar med ett program som ritar upp IFS-fraktaler. Mer matematisk konst finns på webbplatsen för AlgoSim och på TRECS.)

Matematisk analys

Jag har i dag publicerat ett utkast till första delen (av omkring tio) av min bok om matematisk analys. Utkastet är på lite drygt 160 sidor och innehåller en nästan fullständig matematisk grundkurs, med utblickar.

Ändlös längtan

Jag har nu publicerat fjärde revisionen av min bok Ändlös längtan, dels här, dels på bokens egen webbplats. Det bästa du, som läsare, kan göra för mig är att sprida boken till alla du känner.

SVT och bindestrecket

Skärmdump från SVT.seSkärmdump från SVT.seSkärmdump från SVT.seSkärmdump från SVT.se + korrigerad versionSom jag skrivit om tidigare (t.ex. 20 januari och 14 april) blandar SVT ofta ihop bindestrecket (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) med tankstrecket (–, U+2013: EN DASH). (De använder felaktigt tankstreck i stället för bindestreck.) Dels ser detta dumt ut, eftersom tankstrecket är längre än bindestrecket, dels är det en semantisk mardröm som påverkar skärmläsare (för t.ex. blinda personer), sökmotorer etc. negativt. (T.ex. matchas inte ”14–åring” om man söker på ”14-åring”.) Ett ytterligare problem är att radbrytningar sker på olika sätt med de olika tecknen. På bilden visas ett missöde på SVT:s nuvarande startsida.

I själva artikeltexten fortsätter tecknen att blandas ihop, se bild.

Uppdatering (8/7/2014 12:10:48 AM): Och det är knappast tal om några ”engångsföreteelser”. Bilden intill visar ett nytt fel av precis samma sort på SVT:s startsida. Konstigt att de inte lär sig.

Uppdatering (8/8/2014 6:56:00 PM): Och precis samma fel igen.

Uppdatering (8/14/2014 1:04:11 PM): Och nu kan man läsa om en ”17–åring” [SIC!]. Suck... (Det skall naturligtvis vara bindestreck i stället för tankstreck: ”17-åring”.) Jag skrev ett brev till artikelförfattarna.

Uppdatering (2014-08-19 15:22:04): Till SVT:s försvar kan jag nämna att det ofta blir rätt, också: ”Nu höjs varningsnivån – klass 3-varning i Halland”. Först ett tankstreck som avgränsare, sedan ett bindestreck i en sammansättning, precis som det skall vara.

Sammanfattning av flervariabelanalysens grunder

Jag fick för mig att skriva en kort sammanfattning av flervariabelanalysens grundläggande begrepp och metoder.

Den svenska bussen

Åke är 96 år och bor ensam i centrala Stockholm. Eftersom han inte har bil brukar han alltid ta bussen när han ska ut på ärenden.

I dag ska Åke handla, så han går till busstationen utanför hyreshuset i god tid innan 10.57-bussen gör sitt stopp där. Efter fem minuters väntan kommer så buss 403. I dag är den full – det finns inga (ordinarie1) sittplatser lediga. Åldern har tagit ut sin rätt och Åke har svåra smärtor i lederna, och behöver i största möjliga mån få en sittplats. Dessvärre är detta inte möjligt, eftersom bussens policy kräver att man måste ha väntat på en sittplats i minst 45 minuter innan man tillåts byta till sig en.

Det finns emellertid möjlighet att kringgå dessa regler om starka medicinska skäl föreligger. Man kan alltså få en sittplats direkt vid påstigning – även om bussen är full – under sådana omständigheter. Ett av kraven för att detta skall vara möjligt är att döden med åtminstone 90 procents säkerhet måste inträffa inom 30 minuter från ombordstigningen ifall sittplats inte erbjuds resenären. Vidare måste ett skriftligt läkarintyg bekräfta detta, och detta intyg måste utfärdas av en läkare som varit legitimerad utan uppehåll under de senaste 30 åren. Dessutom måste intyget godkännas av Länsstyrelsen, och handläggningstiden är för närvarande mellan fem och sju år.

Åke har inte något läkarintyg och får därför stå under hela resan. När han väl kommer fram har han svårt att ta sig fram på egen hand på grund av knä- och ryggproblem orsakade av resan. Men han överlevde, så systemet fungerar. Och det är tur att vi har system som det här i Sverige, för vi vill inte ha någon orättvisa, och lika villkor skall gälla för alla – oavsett deras individuella behov.

1 Det finns två reservsittplatser, men dessa får inte användas utan skriftligt tillstånd från Transportstyrelsen.

Inte mitt liv

En gång under högstadiet beklagade jag mig att ”det här är inte min dag” (eller så var det ”vecka” – jag minns inte riktigt), varpå en klasskamrat svarade ”det här är inte ditt liv”. Det är kanske det mest sanna som någon någonsin sagt till mig.


Det verkar som om SVT under våren sänt ett program vid namn ”Kärlekskoden”. Jag har inte sett ett enda avsnitt, men har ändå stört mig på det. Det verkar vara ett lättsamt underhållningsprogram där personer som egentligen inte behöver någon hjälp alls får en massa hjälp att hitta en lämplig partner. Det är lite som att i välgörenhetssyfte skänka pengar till en svensk medelklassfamilj, och göra underhållande TV av det. Nej, skämt åsido så handlar det nog snarare om att göra ett underhållande program med lättsmälta fakta och enstaka lärorika observationer för medelsvensson. Det jag stör mig mest på är naturligtvis att SVT som vanligt (och som resten av samhället) utgår från att det här med kärlek och närhet (och sex, vilket jag tror att programmet också gick in på) är något ganska lättsamt och småtrevligt för alla personer. Att det finns personer som har extrema problem på dessa områden (i så pass hög grad att det kräver livslång antidepressiv medicinering och påverkar humöret negativt varje dag, år ut och år in) verkar de inte ens vara medvetna om.

För att ge svenska journalister lite mer att totalignorera hade jag tänkt utöka min bok Ändlös längtan under sommaren. Jag har också vissa planer på att publicera boken under året, men det kommer nog inte att bli av. Troligtvis kommer jag skjuta upp det i några decennier tills jag dör en mer eller mindre naturlig död.


I morgon (den 25 maj 2014) hålls val till Europaparlamentet i Sverige. Från början hade jag egentligen inte tänkt rösta, men efter några veckors mycket lågintensivt tankearbete har jag kommit fram till att jag nästan är moraliskt skyldig att göra det, även om jag kanske inte är storförtjust i det politiska systemet (vare sig i Sverige eller i EU). Men nu är det som det är, så det blir en röst på Miljöpartiet i morgon.

En av de viktigaste anledningarna till att jag röstar är att jag är rädd för att ”mindre trevliga” partier, som Sverigedemokraterna, kan få för stort inflytande om personer som håller på andra partier är för lata för att gå och rösta.

För övrigt testade jag (mest för skojs skull) SVT:s funktion ”Valkompassen”. Kanske lite oväntat ansåg tjänsten att Socialdemokraterna var det etablerade parti som passade mig bäst (och Sverigedemokraterna passade mig i särklass sämst, följt av Piratpartiet). Lite mindre oväntat var att de personer som passade mig bäst övervägande kom från Djurens parti.

Genitiv i svenskan

I förrgår påminde jag om att apostrofgenitiv inte används i svenska språket. Så medan man skriver John’s car på engelska, heter det Johans bil på svenska. Tyvärr är det ett vanligt förekommande fel att kanske speciellt (svenska) namn på mindre företag trots detta använder apostrofgenitiv, som Anna’s bullar & tårtor, vilket är helt fel. (Ännu mer fel är det förstås om man dessutom använder accent i stället för apostrof: Anna´s bullar & tårtor eller Anna`s bullar & tårtor.) Det enda rätta är Annas bullar & tårtor.

Däremot använder man i svenska språket kolon före genitiv-s:et om substantivet är en initialförkortning som versaliseras eller uttalas bokstav för bokstav, en kod, avslutas med en siffra eller är en annan typ av ”specialtext”. Om en person vid namn Per Eriksson får för sig att starta en kemtvätt fungerar sålunda följande företagsnamn: Pers kemtvätt, Erikssons kemtvätt och PE:s kemtvätt.

Dagens artikel inspirerades av en målad bil jag såg när jag promenerade till ICA Maxi. På bilen stod ett företagsnamn som skulle motsvara PE`s kemtvätt i vårt exempel. Detta är extremt fel: för det första används inte apostrofgenitiv alls i svenskan (men däremot kolon i fallet med initialförkortning), för det andra är ` en accent och inte en apostrof, och för det tredje är den grava accenten ` inte ens lik en apostrof!

Apostrof, inte accent – del 2

Härom dagen uppmärksammade jag SVT:s felaktiga bruk av akut accent som apostrof. Artikelförfattaren svarade på min feedback och påpekade att skribenterna vanligtvis kan skilja på accent och apostrof, men hon kunde inte förklara hur rubriken blev som den blev den här gången. (Min hypotes sedan ett drygt år är att rubriker och bildtexter på SVT.se skrivs av andra personer än artiklarnas huvudförfattare, så även om en artikels huvudförfattare är en god skribent så kan dessa ”andra personer” introducera fel i artikelns specialtexter.) Hur det än förhåller sig med den saken så kvarstår emellertid det faktum att sammanblandning av apostrof och accenter är ett mycket vanligt förekommande fel när främst privatpersoner skriver texter på engelska.

Svenskt tangentbord för Windows-dator med tangenterna för accenter och apostrof markerade.Detta grundar sig troligtvis i bristande kunskap om digital typografi. På bilden intill visas ett svenskt standardtangentbord för en Windows-dator. I bilden är dels tangenten med de två accenterna (överst: grav accent; underst: akut accent) markerad, dels tangenten med apostrofen (och asterisken ovanför). När man trycker på tangenten med accent (med eller utan ⇧ Shift) så infogas inget tecken. Om man däremot trycker på t.ex. tangenten E direkt efteråt så infogas tecknet é (U+00E9: LATIN SMALL LETTER E WITH ACUTE) eller è (U+00E8: LATIN SMALL LETTER E WITH GRAVE). Accenterna är alltså till för att placeras ovanför andra bokstäver. Man kan också infoga ett fristående accenttecken, såsom ´ (U+00B4: ACUTE ACCENT), genom att trycka på mellanslag direkt efter accenten. (Detta torde främst vara önskvärt om man vill diskutera accenttecknet i sig, som jag gör nu.)

Exempel på accenter:

idé, à la carte, Gustaf Dalén

Apostrofer används mycket sällan i svenska språket. Bland de mycket sällsynta förekomsterna ses främst skriftliga representationer av talspråkliga uttryck som sta’n (kort för staden). Apostrof används emellertid mycket ofta i engelska språket, dels för att markera genitiv, dels i sammandragningar:

Isn’t he cute? I can’t stop looking at him! But I’d better start doing my homework now. I think I’ll start with mathematics, because it’s so fun.

Have you seen Dave’s book? I found the cat’s toys.

Som nämnt är det ett vanligt förkommande fel när svenskar skriver engelska texter att de använder en fristående accent i stället för apostrofen. När svenskar skriver texter på svenska är detta misstag betydligt mindre vanligt, av den enkla anledningen att apostrofer nästan aldrig används i svenskan. Däremot förekommer det inte sällan att svenskar felaktigt använder apostrof vid genitiv även när de skriver på svenska. Detta är helt fel – på svenska används inte apostrofgenitiv! Även om det heter Dave’s book på engelska, så heter det Davids bok på svenska, utan apostrof. Följande text är därför felaktig:

Karl’s bryggeri [Fel‼]

Det heter Karls bryggeri, utan apostrof. Ibland ser man texter som

Karl´s bryggeri [Fel‼ Fel‼]

där det är en akut accent i stället för apostrof. Detta är alltså dubbelt fel. Dels skall inte accenten används som apostrof, dels skall inte apostrofgenitiv används över huvud taget! Även varianten

Karl`s bryggeri [Fel‼ Fel‼ Fel‼]

med en grav accent förekommer. Detta är extremt fel. Den grava accenten ser inte ut som en apostrof. Men även om det hade varit en akut accent hade det varit fel, för accenter är inte apostrofer. Men även om det hade varit en apostrof hade det varit fel, för apostrofgenitiv används inte i svenska skriftspråket.

Apostrof, inte accent!

Jag såg just rubriken

EU-motståndaren: ”It´s not race, it´s space

på SVT.se. Det som gjorde att jag uppmärksammade artikeln i den långa listan med artikelrubriker var det felaktiga bruket av accent i stället för apostrof – sådant observerar jag direkt. Här använder författaren ´ (U+00B4: ACUTE ACCENT) som apostrof, vilket är tokigt. ´ är inte en apostrof; det är ett accenttecken. Naturligtvis måste man använda apostrof (', U+0027: APOSTROPHE) eller, hellre (om tekniskt möjligt), typografisk apostrof (’, U+2019: RIGHT SINGLE QUOTATION MARK):

EU-motståndaren: "It's not race, it's space"

EU-motståndaren: ”It’s not race, it’s space

Accenttecknet är till för att placeras ovanför andra bokstäver: á, é, ó, í.

Numeriska serier

Senast jag rättade skrivningar noterade jag att många studenter finner momentet med numeriska serier särskilt svårt. Jag fick därför för mig att skriva en kort artikel i ämnet.

Bindestreck och tankstreck

Jag såg just en artikel på SVT.se där författaren konsekvent använder tankstreck (–, U+2013: EN DASH) i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS) i sammansättningar. Så i stället för t.ex. den korrekta varianten "EU-kommissionär" skrev hon "EU–kommissionär". Dels ser detta dumt ut (eftersom tankstreck är betydligt längre än bindestreck), dels kommer skärmläsare (för t.ex. blinda personer) kanske att uttala artikeln fel. Det är skillnad på streck och streck! (Bindestreck används i vissa typer av sammansättningar, t.ex. om första delen är en initialförkortning (som uttalas bokstav för bokstav eller versaliseras), ett tal, en kod eller en term på ett främmande språk. Tankstreck används bland annat vid repliker, parentetiska inskott, starka avgränsningar, intervall och vissa parförhållanden.)

Y-sektionens lärarpris 2014

Vackra blommorJag har blivit tilldelad årets upplaga av Y-sektionsens lärarpris vid Linköpings universitet. Det var en rolig överraskning! Jag mottog priset med stor glädje under Y-sektionens vårmöte i går. Förutom de väldigt vackra och väldoftande blommorna (se bild) fick jag ett fint, inramat diplom och ett presentkort på Arenabolaget. Inte minst blev jag väldigt glad över den fantastiskt välformulerade motiveringen:

För att alltid finnas tillgänglig till att besvara studenternas frågor med tålamod, glädje och dedikation samt att genom en stor repertoar av alternativa förklaringsmodeller lyckas förmedla det vackra och intressanta i matematiken och ta undervisningen till nya nivåer.

Saker att göra innan jag dör

Jag har ungefär 50 år kvar att leva. Under den tiden skulle jag bland annat vilja arbeta med följande ”fritidsprojekt”:

Som antytt är jag lite ledsen över att jag har för lite tid till projekten ovan. 50 år är inte så lång tid som man kan tro, och dessutom kanske min hjärna börjar gegga ihop redan om 40 år. Av projekten ovan ger jag matematikboken högst prioritet just nu. Trots det har jag inte haft tid och ork över att skriva något i boken på flera veckor; jag har haft för mycket ”riktigt” arbete att göra, och så har jag lite koncentrationssvårigheter och allmänna mentala hälsoproblem.

Alla hjärtans dag

Jag hatar alla hjärtans dag. Bra, nu fick jag det ur mig.

SVT och svenska språket

På startsidan på SVT.se har det nu en bra stund stått "den 50-års jubilerande galan", vilket ju är en uppenbar särskrivning. Som jag sagt många, många gånger tidigare, längtar jag efter den dag då SVT:s skribenter antingen lär sig svenska skriftspråket, eller tar hjälp av en språkvårdare. För övrigt har jag på SVT.se den senaste tiden sett en ny sorts fel, där man använder tankstreck (–, U+2013: EN DASH) i stället för bindestreck (-, U+002D: HYPHEN-MINUS). Eftersom tankstrecket är längre blir felet mycket tydligt; det är det första jag ser när jag snabbt kastar en blick på en artikel som begår det här felet. T.ex. kan man i dag läsa "FN–chefen Ban Ki–Moon", vilket verkligen stör mig. Och även om man bortser från det rent visuella så är det ju en semantisk mardröm: till exempel kommer skärmläsare (för blinda personer) inte att uttala texten korrekt.

Uppdatering (2/1/2014 3:02:55 PM): Nu såg jag "4–3-seger i kylan" på startsidan. Vilken fröjd att se ett så korrekt bruk av Unicode-tecken!

Det fördomsfria mötet

Jag drömmer om en värld i vilken alla människor har som mål att göra det som minskar lidandet och ökar välmåendet för samtliga inblandade individer. För att effektivt lyckas med detta måste man tänka kritiskt och försöka vara fri från fördomar.

I somras var jag på handledarutbildning på en lokal trafikskola. En annan person som också skulle gå utbildningen var starkt negativt inställd till hela idén. Jag hade inför mötet försökt nyansera vederbörandes syn på den numera obligatoriska utbildningen. Trots allt kan det ju uppfattas som smått anmärkningsvärt att det i Sverige är lagligt för personer utan körkort, kanske utan någon som helst träning eller certifiering, att framföra personbilar på allt från trånga stadsgator till snabba motorvägar i mörker och regn.

Mötet inleddes med att trafikskolläraren stormade in i salen och med sin allra kraftfullaste röst yttrade en fråga, varpå han direkt lämnade salen igen. En sådan entré hade passat utmärkt på en Dramatenföreställning, men i det här sammanhanget uppfattade jag det snarare som en ganska enfaldig machostil antagen av läraren i syfte att visa sin dominerande ställning i den aktuella sociala situationen. Jag antar att det här är en stil som inte är helt ovanlig bland vuxna som till stor del arbetar med ungdomar.

Större delen av den förmiddagslånga utbildningen visade sig gå ut på att belysa begrepp som attityder, grupptryck och sociala faktorer. Naturligtvis kommer även etanol in i bilden (men inte som fordonsbränsle). Den här delen av utbildningen var helt meningslös för mig, som under hela min uppväxt, framförallt under mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, känt ett förakt gentemot mina jämnårigas ständiga dumheter på dessa områden. Faktiskt har jag inte haft en riktig vän i hela mitt liv. Nu för tiden finns det bokstavligt talat ingen i Linköping som jag har någon kontakt med utanför arbetet (och jag har aldrig druckit sprit). Troligtvis skulle jag låta mig påverkas av grupptryck långt senare än bilskolläraren själv. Att jag skulle falla för grupptryck är ungefär lika troligt som att förre påven skulle medverka i en homosexuell pornografisk film.

Vi fick också höra om eco driving. I samband med det fick vi se en film som jag tror var tänkt att vara humoristisk. Även om det blev en del skratt i salen så hade filmen förmodligen passat bättre på lågstadiet, eftersom yngre barn är mer lättroade.

Själv lärde jag mig nästan ingenting under förmiddagen. Utöver min ovan nämnda envishet i att alltid göra det som är rätt (oavsett vad andra tycker), så känner jag som bilförare en ganska stor glädje i att framföra bilen på ett tydligt och förutsägbart, säkert och miljövänligt sätt. Jag tävlar med mig själv om att inte behöva stanna vid rödljus, jag kör alltid på höger sida av vägen (även i vänstersvängar på natten när jag är ensam i hela kvarteret), jag ger alltid tecken (också även om jag är helt ensam på vägen), o.s.v.

Jag lärde mig däremot en sak, nämligen att det inte är föraren, utan den enskilda passageraren, som kan straffas om denne inte har bälte på sig. Det hade jag inte tänkt på (och jag hade dessutom gissat på föraren), det medger jag.

Bilskolläraren avslutade mötet genom att säga att han vore väldigt förvånad om det fanns någon i salen som inte lärt sig något under förmiddagen. Det var det här som jag störde mig mest på. Visst, kanske var det så i den här gruppen att alla lärde sig något. Jag själv lärde mig ju en sak. Men med tanke på hur ytterst nära det var att jag inte lärde mig något alls, så var han väldigt nära att ha fel. Och han som var så säker. Själv inser jag att det rimligtvis förekommer då och då att folk inte lär sig något nytt under dessa möten (och med lite rim och reson kan man ju tycka att jag själv tillhör den kategorin). Att läraren då uttrycker säkerhet i att sådana personer inte existerar handlar ju antingen om bristande förståelse för omvärlden eller om medvetet försummande av vissa typer av människor. I båda fallen rör det sig om en slags fördom.

Missförstå mig inte: jag tycker det är fullt rimligt att den här utbildningen är obligatorisk. Den är säkert givande för en stor del av befolkningen, och i praktiken skulle det nog vara svårt att ge dispens åt personer som tror sig redan kunna allt; det skulle nog inte fungera. Däremot hade det varit mycket snyggare om läraren avslutat med ödmjukhet i stället för arrogans: han borde ha sagt något i stil med det här: "Det är mycket möjligt att några av er inte lärt er något alls i dag, men jag hoppas samtidigt ni förstår att vi är tvungna att ge den här utbildningen."

Att jag själv hamnar i en ofta bortglömd kategori av människor tillhör för övrigt vanligheten. Bland annat manifesterar sig detta i min reaktion på bioreklamen, som är fylld med burdusa flamsande ungdomar som undrar om jag vill dela en Coca-Cola med dem1 och information till sexuellt aktiva tonåringar.

1 Jag tycker om Coca-Cola, men jag är mindre förtjust i hjordar av ungdomar som beter sig som berusade orangutanger.

Lindra effekterna av calicivirusinfektion?

Bästa nyheten jag sett i år: Svenskar kan få medicin mot vinterkräk.


Ibland känns det som om jag håller på att bli tokig, men det är nog mer en önskedröm än en realitet. Jag är nämligen fullt klar i huvudet, även om jag ibland överväldigas av vissa tankar (framför allt föreställningen om att personer i min ålder och yngre redan börjat med intima relationer), och på något sätt inbillar jag mig att jag skulle förskonas från smärta om jag var dement eller på annat sätt inte kunde begripa allt otäckt som finns i världen.

Nu närmar vi oss julen, och det är en tid på året som är extra svår för (många av) oss som mår dåligt. Jag vet inte riktigt hur jag skall orka hålla humöret uppe, men jag måste försöka.


Jag var på bio häromdagen, och under den ofrånkomliga, och i allmänhet ganska obehagliga, reklamen kom dagens första mordförsök: Ett inslag från ... landstinget? ... informerade om HPV-vaccin, och fokuserade på unga flickor i åldrarna 13–18 år. Information i allmänhet angående det här vaccinet antyder att unga flickor (och pojkar) i så här låga åldrar faktiskt kan vara sexuellt aktiva. Själv vet jag ju av egen erfarenhet att unga kvinnor aldrig någonsin skulle kunna tänka sig någon form av relation till mig, så jag kan inte förstå det. Och det smärtar något obeskrivligt.

I dag, på restaurangen, kom naturligtvis ett ungt par och satte sig några meter framför mig. De pratade med varandra och kysstes, så att alla kunde se. Jag tror Han där uppe försöker bli av med mig.


Livet är som en uppförsbacke utan slut. Man föds längst nere vid bergets fot, på randen till ingenting, med en outgrundlig drivkraft att klättra uppåt till ständigt högre höjder. Lutningen gör färden svår – man snavar på kvistar och halkar i gyttjan, vedermödan förstärks av plötsliga anfall av sorgsenhet, rädsla, hat och förtvivlan. Men man fortsätter alltid.

Den tillryggalagda sträckan svarar mot den kunskap, ekonomiska rikedom och sociala status man erhåller genom livet. Efter en lång men ändlig vandring tappar man så fotfästet, och faller ned, tillbaka till intets avgrund. Liksom en dators arbetsminne går förlorat när strömmen bryts, så tillintetgörs när döden inträffar alla erfarenheter och minnen.

Innan dess, under färden uppför berget, anar man alltid en bättre plats högre upp – man söker efter den bergstopp som inte finns. Trots det är backen inte överallt sig lik; den förändras sakta, nästan omärkbart på kort sikt, men med tiden märker man att man inte befinner sig där man var i går. Kanske minskar terrängens eländighet, kanske finner man träd med de finaste frukter. Kanske lite högre upp. Kanske kommer man aldrig dit.

Men man fortsätter alltid.

Boktips: Svenska skrivregler från Språkrådet

Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig ned med Svenska skrivregler från Språkrådet (2008). Förtjusning känner jag alltid när jag skall ge mig i kast med en ny, vacker bok. Men vård av det skriftliga språket är ju något som jag känner väldigt starkt för, så samtidigt var jag rädd för att boken inte skulle ”hålla måttet” (att jag skulle reta upp mig på felaktigheter eller missförstånd i texten) eller att boken skulle kännas alltför idiotförklarande.

Dessa farhågor visade sig emellertid vara obefogade, och det var en ren njutning att läsa boken. Texten är faktamässigt korrekt och skriven på ett tydligt och koncist sätt. Den behandlar (ibland implicit) nästan alla vanligt förekommande fel i skriftlig svenska i dag, både rent grammatiska (särskrivningar, apostrofgenitiv, felaktigt genitiv av initialförkortningar utan kolon, felaktig versalisering, felaktigt bruk av semikolon osv.) och rent typografiska (t.ex. de förhatliga radstyckena).

Även om de allra mesta av innehållet var välbekant för mig så infann sig aldrig någon känsla av idiotförklaring på grund av den koncisa stilen. Och en och annan sak lärde jag mig också (detaljerade regler för manuell avstavning, t.ex.). Dessutom blev jag mäkta imponerad när matematisk mängdlära omnämndes både i samband med klammerparentes och omvänt snedstreck (även om \ (U+005C: REVERSE SOLIDUS) egentligen inte är samma tecken som ∖ (U+2216: SET MINUS)). Med detta i åtanke blev jag nästan förvånad över att inte inre produkter nämndes i stycket om vinkelparentes.

Om jag skall anmärka på något (förutom de två olyckliga tryckfelen), är det att boken inte med tillräcklig tydlighet behandlar de två fundamentalt olika sätten att i digital ordbehandling infoga specialtecken. Om man t.ex. vill infoga grekiska bokstaven π i sin brödtext, skall man inte gå till teckensnittet Symbol och infoga ett p, utan man skall använda den riktiga symbolen U+03C0: GREEK SMALL LETTER PI i det aktuella teckensnittet. Innehåll och formatering är som bekant två helt oberoende saker. Om man använder ett specialteckensnitt och tecknet p (U+0070: LATIN SMALL LETTER P) så är ju tecknet man använder just latinska p, och inget annat. (Tänk på sökmotorer, skärmläsare osv.) I och med Unicode-standarden finns ju numera alla tänkbara tecken som riktiga kodpunkter, och många moderna typsnitt har symboler för de allra flesta vanliga tecken.

Om jag vore diktator skulle den här fina boken bli obligatorisk läsning på gymnasieskolan. Man skulle med fördel kunna kräva (för betyget godkänt) att eleven åtminstone läser hela boken, noggrant, från pärm till pärm (ett äventyr som jag själv klarade av på bara ett par, tre kortare kvällspass).

Som bekant är dåligt skriftspråk mycket utbrett i dag, inte minst på Internet, och det är ofta ett ganska litet antal typ av fel som förekommer om och om igen (se mina exempel i andra stycket ovan). Ibland kunde man önska att någon skrev en kort artikel (kanske på bara några få sidor) om just dessa fel, med tydliga förklaringar och exempel. Men det var ju just det jag själv gjorde i somras! Se min artikel om språkvård.

Uppdatering (2013-10-18 16:33:03): Se också några andra spontanta kommentarer.

Web design: Styling metadata name–value lists

While studying web standards and improving the markup of my own sites, I noted that the <di> element from XHTML 2.0 would be practical. In particular, it would make it much simpler to style metadata name–value lists that are semantically marked up using HTML5 description lists using currently-available CSS selectors and properties. I wrote a letter to Ian Hickson (the WHATWG HTML5 editor) about this. Already before I had received his reply, I realised how bad it sounds to ask for HTML changes to simplify styling, but in my defence, the DI element in itself has nothing to do with styling, and makes sense semantically (although it is superfluous). Naturally, Mr Hickson pointed this out in his reply, but he also informed me about the run-in value for the CSS display property, which I was not aware of. And, as it turns out, this is in fact perfect for my needs.

From the W3C (see below):

A run-in box behaves as follows:

  1. If the run-in box contains a block box, the run-in box becomes a block box.
  2. If a sibling block box (that does not float and is not absolutely positioned) follows the run-in box, the run-in box becomes the first inline box of the block box. A run-in cannot run in to a block that already starts with a run-in or that itself is a run-in.
  3. Otherwise, the run-in box becomes a block box.

The example given in the spec. is about an H3 entering the paragraph following it. Consequently, using this value on DT elements (each followed by a DD element, like in a metadata name–value list) is very natural, and much more appropriate than using float.

run-in is a somewhat lesser known value, and it appears like it is only mentioned in the CSS basic box model Working Draft from August 2007. Turning to browser support, it is remarkably good in Internet Explorer, which supports run-in already in IE8. Google Chrome and Safari supports it as well. However, not even the latest version of Firefox supports this value.

As an example, consider the following hypertext document:

<!DOCTYPE html>
<meta charset="utf-8" />
<title>Run-in description list test</title>
dt {
font-weight: bold;
display: run-in;
dt:after {
content: ": "


<dd>A Question</dd>
<dd>Mr Smith</dd>


which you can find live. It is beautiful.

Update (2013-10-17 21:44:33): I just saw that the W3C document has a current version.

Update (2014-03-24 22:15:55): A month ago, I noticed that Google Chrome no longer implements run-in. Therefore, I suppose we will not see any universal support for this value any time soon.

Norsk minister om homosexualitet

En av Norges nya ministrar har ifrågasatt lämpligheten i att yngre barn informeras om homosexualitet. Hon säger till sitt försvar att det är en ”debatt” som man bör ”våga ta”. På den punkten håller jag helt med henne (även om jag ogillar modeord som ”debatt” och ”våga ta”). Däremot bör det inte bli någon långvarig debatt, eftersom svaret är mycket enkelt: ja, det är lämpligt. (Jag kan inte komma på ett enda argument varför det inte vore lämpligt.) I praktiken, med tanke på hur dimmig logik många människor har, är jag emellertid rädd för att debatten faktiskt blir ganska lång.

Det vore fördelaktigt om våra toppolitiker kunde undvika att begå de mest uppenbara tankefelen.


I över ett dygn har jag nu varit utan tillgång till Internet. Med tanke på att jag bor i en lägenhet i centrala Linköping och är ansluten till "stadsnätet" (tror jag det kallas) skulle man kunna tro att jag tillhör vinnarna i landet när det gäller stabil Internettillgång. Men så är inte fallet. Jag har nämligen Bahnhof som Internetleverantör, och det har det senaste året hänt vid ett flertal tillfällen att Internettillgången plötsligt försvinner, och sedan är borta i upp till tre-fyra dygn. Ingen förvarning ges, man får ingen information under avbrottet och man får ingen ursäkt i efterhand. Jag tycker det här är mycket dåligt. Om man betalar nästan 400 SEK i månaden för en god Internetanslutning borde man kunna förvänta sig att också få det. Jag skulle för övrigt med glädje betala ännu mer per månad, om det bara fungerade.

Web design: Compatibility with old user agents

Compatibility with old user agents is very important to me, because I strongly believe that if you buy a computer at any time, and it works perfectly, then you should be able to stick to that computer for as long as you wish. After all, a writer who bought a high-quality computer in the late 90s should still be able to use it the exact same way he did when it was new. In addition, if you do separate content (HTML) from style (CSS) as you should do, it should not be particularly difficult to ensure a decent fallback on old user agents.

Before the recent markup improvement on my sites, they were essentially compatible with every version of Internet Explorer from 5.0. The new markup, which is far more elegant, efficient, and modern, requires only little more: Internet Explorer 5.5. Hence, my sites remain very compatible in this respect. As a comparison, some of the most visited sites on the web fail already in Internet Explorer 6.0 on Windows XP (microsoft.com being one example).

At my sites, almost no JavaScript is used; I almost exclusively work with hypertext documents (as apposed to hypertext applications), and I strongly believe that hypertext documents should only be declarative if possible. Therefore, the main issue in terms of legacy browser compatibility is the CSS support. At the MSDN, Microsoft provides a comprehensive description of the CSS support in old versions of Internet Explorer. Below is the subset of this data that is of significance to my sites:

Feature IE 5.5 IE 6 IE 7 IE 8 IE 9 IE 10
text-shadow No No No No No Yes
box-shadow No No No No Yes Yes
:last-child No No No No Yes Yes
:not No No No No Yes Yes
:lang No No No Yes Yes Yes
:before, :after, content No No No Yes Yes Yes
+, >, ~ selectors No No Yes Yes Yes Yes
Attribute selectors No No Yes Yes Yes Yes
linear-gradient No No No No No Yes
-ms-filter No No No Yes Yes Yes
filter Yes Yes Yes Yes Yes Yes

I have every (non-current) version of Internet Explorer from 3.0 and upwards installed in virtual machines. Below, I give the details of the rendering of my sites in all these versions of Internet Explorer. I investigate only my article on Swedish grammar since that page is the most technically demanding page on the site; it even includes a JavaScript that automatically generates a TOC.

Internet Explorer 10 is the most recent (stable) version of Internet Explorer, and this produce the reference rendering of the page. Of course, the page looks exactly the same in any modern browser (Chrome, Firefox, Safari, Opera). See screenshot. In Internet Explorer 9, we lose support for the text-shadow property, which is used as a special effect when hovering the logo at the upper-left part of the page. It cannot be stressed enough how unimportant that feature is; hence, essentially, my site looks perfect even in IE9. It is interesting to notice, however, that the square bullet (in a UL, say) has a very distinctive look in IE9. See screenshot. Turning to Internet Explorer 8, we lose box-shadow, as apparent in the screenshot from Windows XP. We also lose the :last-child and :not selectors used in the pixlinks (see below). Moving on to Internet Explorer 7, we lose CSS generated content (:before, :after, and content) and, at the same time, :lang(). At my sites, a link on a page in Swedish to a page in English is marked with the flag of the United Kingdom, and similarly the other way around. These are added using CSS content, the language selector, and attribute selectors testing the hreflang attribute on the anchor element. Also, an article in one language, found on a page in the other language, display a flag in the header. This is also done using CSS generated content and the language selector. Apparently, these features are lost in IE 7. Screenshot from Windows Vista.

In Internet Explorer 6, the attribute selectors are gone, but that doesn't affect me much, since I mainly use them together with the language selector and CSS generated content, which were lost already in IE7. Much worse is the lack of support for the + selector; now there is no longer a border between the items in the navbar, as apparent in the screenshot from Windows XP. Also notice the strange left margin in the TOC. In Internet Explorer 5.5, some more CSS problems arise. See the screenshot from Windows 95. But if you only ignore these (fairly minor) visual imperfections, the site is still very readable. Even the JavaScript TOC generator works perfectly.

Internet Explorer 5.5 is the oldest version supported. However, the horror is not particularly severe when you turn to Internet Explorer 5. In this screenshot from Windows 95, it is apparent that most parts are still perfectly readable. The navbar styling is now very poor, however, and the TOC doesn't look good either. Since most pages do not have a TOC, it is the new semantic navbar that made me stop supporting Internet Explorer 5. Moreover, at least on my virtual system, many (Unicode) font glyphs are missing. Turning to Internet Explorer 4.0, things get much worse. As seen in the screenshot, basic CSS positioning fails (the flag is not at the right side of the page any more), and the navbar is no longer horisontal. In addition, the TOC JavaScript fails. We end this journey with Internet Explorer 3 which fails rather badly. In the screenshot it seems like most CSS is ignored, there is no PNG support, all non-ASCII characters are displayed incorrectly, and all sorts of things go wrong. Still, with some effort, the page is readable (although it might actually be easier to read the text in the HTML source code, at least if you have access to a UTF-8-aware editor).

Perhaps the most thrilling observation of them all, however, is that the vector linear gradient in the logobar works all the way down to Internet Explorer 5.5.

Web design: Alternate stylesheets

The improved markup of my websites has made it possible to serve the pages with alternate stylesheets. The following stylesheets are offered:

Style name Screenshot 1 Screenshot 2
Classic Screenshot of web page Screenshot of web page
Single column of limited width Screenshot of web page Screenshot of web page
Widescreen layout in two columns Screenshot of web page Screenshot of web page
High contrast (black) Screenshot of web page Screenshot of web page
Single column of limited width +
High contrast (black)
Screenshot of web page Screenshot of web page
Widescreen layout in two columns +
High contrast (black)
Screenshot of web page Screenshot of web page


Längst uppe på SVT.se kan nu följande text beskådas:

Caroline af Ugglas tolkar den gamla X-models hiten Två av oss.

Notera särskrivningen av "X-models-hiten". Det här är en uppenbar särskrivning, även om sammansättningen i det här fallet är lite mer komplicerad än vanligt. Det är, som jag ofta nämner, på tok för vanligt med språkfel på SVT.se. En praktisk lösning vore att SVT anställde en språkvårdare som läste igenom alla publicerade texter och som har möjlighet att direkt göra ändringar i texterna (samt då och då ge feedback till den ursprungliga skribenten).

Web design: The cite HTML element

A few days ago, I observed that the latest version of the HTML5.1 Editor's Draft has changed the meaning of the cite element: now it is allowed for many more things than just titles of works. The only requirement is that the contents of the element is a reference to a 'creative work' (in a very broad sense) and contains at least the title of the work, the author, or a URL. The contents can be of any form. I am not really fond of this change, since the previous version was much easier to use right and it had a very precise meaning. (It also was very useful in practice, since you generally do need some markup for titles because you generally want them in italics.) However, since the new version is a superset of the old one, in the sense that every valid use of cite according to the previous version is also valid according to the new version, this doesn't effect me, so I won't complain: I can still use the element the way I want to, and it is conforming.

Actually, I had the great privilege of discussing the matter directly with Steve Faulkner, one of the W3C HTML5 editors.

Web design: Standards compliance

Yesterday I wrote about the improved markup on my sites. Although I didn’t mention it explicitly, it almost goes without saying that almost all my webpages are now conforming to the W3C HTML and CSS3 specifications. Although I think in terms of HTML5 and use the HTML5 semantics in most cases, the doctype is still XHTML 1.0 Strict. Now, on one single page, I do actually use the HTML5 <video> tag. Of course, this makes that page a non-conforming XHTML 1.0 Strict document, but in practice there is no problem at all: every HTML5-aware browser I know of will display the video just fine, as if the doctype was the HTML5 one. I will soon upgrade to the HTML5 doctype, and then 100 % of my webpages will be standards-compliant.

It is somewhat interesting to examine the standard compliance of external major websites. It turns out that many, if not most, actually are non-conforming. Here are a few examples:

Website Doctype HTML status CSS status
rejbrand.se XHTML 1.0 Strict Valid Valid
svt.se HTML5 Invalid (not far from valid) Invalid
datormagazin.se HTML 4.01 Transitional Invalid Invalid
bbc.co.uk XHTML + RDFa Valid Invalid
microsoft.com HTML5 Invalid Invalid
apple.com HTML5 Invalid (not far from valid) Invalid
adlibris.se HTML5 Invalid Invalid
google.com HTML5 Invalid Invalid
w3.org XHTML 1.0 Strict Valid Valid

In most cases, I have examined only the main page of the site. I suppose most big sites use frameworks making each page comparable to each other page in terms of overall markup and page layout.

Web design: Improved markup

As I wrote a few days ago, I have been studying web standards rather intensely during my recreational time this summer, and I have used my new knowledge to improve my web sites. In this article, I’d like to discuss the main improvements.

First, you should notice that most improvements are invisible to the outcome of rendering the HTML in a browser; instead, most improvements are related to the semantics and cleanness of the markup. By ‘cleanness’, I mean that all parts of the markup related to styling the document has been removed to CSS stylesheets. Nevertheless, there have been a small number of visual improvements.

Now, let’s dive into the details. First, as I wrote, I have separated contents (HTML markup) and presentational information (CSS stylesheets) perfectly. Now the HTML markup only contains the information of the document, and makes absolutely no assumptions about the way the document should, can, or may be styled. Actually, my sites were rather good in this respect already before this work began, but I have removed a number of <p>&nbsp;</p> previously used to add vertical space. Now this is done using CSS margins.

Turning to the general structure of each page, I have been thinking in terms of the HTML5 semantics. Hence, each document consists of DIVs with different IDs: header, toolbar, mainContents, and footer. When the time comes and I move to the HTML5 doctype, I might change these to the new semantic HTML5 elements (<header>, <nav>, <main>, <footer>). Previously I used classes instead of IDs for these DIVs. The new use of IDs feels more appropriate since these elements occur exactly once per page. Notice that the ID toolbar of the main navigation bar is a leftover from the very first version of my current site design from the early 2000s. This strange ID will (obviously) vanish when I upgrade to the HTML5 elements.

The navigation bar was previously marked up using

<div class="toolbar">
<a href="default.asp" class="tlbLnk">Main Page</a> |
<a href="biography.asp" class="tlbLnk">Biography</a> |
<a href="ideas.asp" class="tlbLnk">Philosophy</a> |
<a href="documents.asp" class="tlbLnk">Writings</a> |
<a href="applications.asp" class="tlbLnk">Software</a> |
<a href="nature.asp" class="tlbLnk">Photos</a> |
<a href="news.asp" class="tlbLnk">News</a> |
<a href="guestbook.asp" class="tlbLnk">Guest Book</a> |
<a href="contact.asp" class="tlbLnk">Contact Me</a> |
<a href="links.asp" class="tlbLnk">Links</a>

This has been changed to

<div id="toolbar">
<li><a href="default.asp">Main Page</a></li>
<li><a href="biography.asp">Biography</a></li>
<li><a href="ideas.asp">Philosophy</a></li>
<li><a href="documents.asp">Writings</a></li>
<li><a href="applications.asp">Software</a></li>
<li><a href="nature.asp">Photos</a></li>
<li><a href="news.asp">News</a></li>
<li><a href="guestbook.asp">Guest Book</a></li>
<li><a href="contact.asp">Contact Me</a></li>
<li><a href="links.asp">Links</a></li>

First, notice that the separator character, which was purely presentational, has been removed from the markup, as required by the principles. Also notice the semantic use of the unordered list. Notice that the classes on the links have been removed. This is because I don’t want to repeat myself (DRY); it is already apparent that the links are toolbar (navbar) links, because they are children of the div#toolbar node in the DOM tree. All the fancy CSS selectors are there to be used! This removal of unnecessary classes in this way has been done in many places. The CSS related to the navbar is

#toolbar {
color: #FFFFFF;
background-color: #000000;
padding: 0;
#toolbar ul {
list-style-type: none;
margin: 0;
padding: 0;
background: black;
color: white;
padding: 2px;
font-size: 0px;
#toolbar li {
background: black;
display: inline; /* If 'inline-block' is not recognised, like in FF 2 */
display: inline-block;
margin: 0;
padding: 2px 4px;
font-size: small;
#toolbar li + li {
border-left: 1px solid gray;
#toolbar a {
text-decoration: none;
padding: 2px 5px;
#toolbar a:link, #toolbar a:visited {
color: white;
background: black;
#toolbar a:hover {
color: black;
background: #CFCFAC;
#toolbar a:active {
color: black;
background: #AEAD71;

I considered using CSS content to add a vertical line character (|,U+007C: VERTICAL LINE) between the items in the list, but eventually settled for the border approach instead; it looks somewhat better, actually. Since display: inline-block is recognised in IE 7 and some earlier versions, but ignored on elements that are block-level by default, I use an IE conditional comment <!--[if lte IE 7]> to include the following CSS file:

/* This is not a valid CSS stylesheet. However, it conforms to a data format expected by Internet Explorer 7 and earlier. */
/* This file must not be used by a valid HTML document. Of course, it may be 'linked' inside a HTML comment. */

#logobar {
filter: progid:DXImageTransform.Microsoft.Gradient(GradientType=1, StartColorStr='#AEAD71', EndColorStr='#CFCFAC'); /* IE 5.5 to 7 */
/* IE 8 and 9 recognises -ms-filter. IE 10 supports linear-gradient. */

#toolbar li {
display: inline; /* IE ≤7 recognises 'inline-block' but doesn't render it correctly for LIs. */

Oh, this reminds me of an improvement of the logobar (webpage header). Previously, the logobar consisted of a raster image with the text “Andreas Rejbrand’s Website” on a linear-gradient background. Of course, that sucks! Both text and linear gradients should be done by ‘vector’ means. Now, the markup is simply

<div id="logobar">
<a href="default.asp">
Andreas Rejbrand's Website

and the associated style is

#logobar {
font-family: Cambria, Georgia, Serif;
height: 1.5em;
line-height: 1.5em;
font-size: 1.5em;
padding: 0.5em;
background-color: #CFCFAC;
-ms-filter: "progid:DXImageTransform.Microsoft.Gradient(GradientType=1, StartColorStr='#AEAD71', EndColorStr='#CFCFAC')"; /* IE 8 and 9 */
background-image: -webkit-linear-gradient(left, #AEAD71, #CFCFAC);
background-image: -moz-linear-gradient(left, #AEAD71, #CFCFAC);
background-image: -ms-linear-gradient(left, #AEAD71, #CFCFAC);
background-image: -o-linear-gradient(left, #AEAD71, #CFCFAC);
background-image: linear-gradient(to right, #AEAD71, #CFCFAC);
#logobar a {
color: black;
text-decoration: none;
#logobar a:hover {
text-shadow: white 0px 0px 5px;

Yes, I couldn’t help adding some visual candy there (:hover). In the block above, you can see the CSS3 way of adding a linear gradient, plus a few vendor-prefix versions conforming to a somewhat older syntax. Unfortunately, MSIE doesn’t support linear gradients in any CSS3-like way before IE10 (almost surprisingly, since IE9, even IE8, is pretty good in most other cases). Instead, in IE8+ you can use -ms-filter. But IE5.5-IE7 only supports the non-conforming unprefixed filter property. Hence, to add the gradient in old IEs, without making the CSS invalid, I put the unprefixed filter version in the IE7-specific stylesheet mentioned previously.

Similar to the main navbar, the pixlinks navbar was previously

<div class="logobar singleBorder" style="padding:8px;">
<a href="sommar.asp">Nature, summer</a>,
<a href="vinter.asp">Nature, winter</a> |
<a href="djur.asp">Mammals</a>,
<a href="aves.asp">Birds</a>,
<a href="reptiler.asp">Reptiles</a>,
<a href="leddjur.asp">Arthropods and Molluscs</a> |
<a href="nyc.asp">New York City (1/2</a>,
<a href="nyc2.asp">New York City (2/2)</a> |
<a href="portratt.asp">Portraits</a> |
<a href="mathart.asp">Mathematical pictures</a>

That is ugly! First, the separators, “,” and “|” are purely presentational (especially the latter). Second, the CSS class singleBorder was, as the name suggests, purely presentational, and hence it is an invalid class name (classes have nothing to do with styles). Third, inline CSS should only be used in the very rare cases when the style in some sense is very intimately connected with the element, maybe in a semi-semantic way. Fourth, according to the HTML5 semantics, <strong> is used to signify something important, like some particularly important passage in a warning text. It should definitely not be used to mark up some kind of ‘header’, like in this case. It’s plain incorrect. Today, the markup is much improved:

<ul class="two-level-nav">
<li><a href="sommar.asp">Nature, summer</a></li>
<li><a href="vinter.asp">Nature, winter</a></li>
<li><a href="djur.asp">Mammals</a></li>
<li><a href="aves.asp">Birds</a></li>
<li><a href="reptiler.asp">Reptiles</a></li>
<li><a href="leddjur.asp">Arthropods and Molluscs</a></li>
<li><a href="nyc.asp">New York City (1/2)</a></li>
<li><a href="nyc2.asp">New York City (2/2)</a></li>
<li><a href="portratt.asp">Portraits</a></li>
<li><a href="mathart.asp">Mathmematical pictures</a></li>

two-level-nav is a site-wide new class that can be used for two-level navigational lists, like this one. Notice that the class describes the semantics of the UL; it is not purely presentational like the ugly old singleBorder. I’d like a list header tag here, but <b> is fine according to the HTML5 semantics. The corresponding style is

/* Two-level nav */

ul.two-level-nav, ul.two-level-nav ul, ul.two-level-nav li {
padding: 0;
margin-left: 0;
margin-right: 0;
ul.two-level-nav > li, ul.two-level-nav > li > ul {
display: inline-block;
ul.two-level-nav > li > ul > li {
display: inline;
ul.two-level-nav li {
list-style-type: none;
ul.two-level-nav {
background: #AEAD71;
color: black;
padding: 4px;
ul.two-level-nav > li {
background: #CFCFAC;
margin: 0px 0px;
padding: 4px 8px;
transition: background 250ms;
ul.two-level-nav > li:hover {
background: white;
ul.two-level-nav b:after {
content: ":";
ul.two-level-nav ul li:not(:last-of-type):after {
content: ",";

One downside of this approach is that the last selector is very fancy, so the commas will disappear already in IE8. Of course, I could have used a simple ul.two-level-nav ul li + ul.two-level-nav ul li:before selector to add a comma followed by a space (this also requires some additional changes (why?)), but that appears somewhat less elegant. Since the loss of the commas isn’t that terrible, I chose elegant code before perfect backwards compatibility in this case. Also notice the nice CSS3 transition.

Turning to the main contents of the web pages, I follow strictly the HTML5 semantics, as described in the previous article. In practice, this means that quite a few <em> has been changed to more suitable elements. Yes, unfortunately, I used the stress emphasis element as a generic italics element, which is a semantic nightmare (almost, at least). Now I strictly use <em> only for stress emphasis, I use <dfn> for defining instances of phrases, <cite> for titles (of books, films, …), and <i> for phrases in a foreign language (together with the lang attribute, of course).

I actually believe that my sites are far better than most on the web today when it comes to semantics.

Further, I have been very careful to markup the (human) language of text. My site is bilingual (Swedish and English). The lang attribute is always set on the <html> element to the main language of the page. I also set the language explicitly on articles (<div class="article" lang="en">), sample grammar boxes, etc., explicitly. Then I use CSS content to add an English flag every time an English article appears on a Swedish page, and vice versa. For example, an article may look like

<div class="article" lang="en" id="ITEM159">
<div class="header">
<h2>Web standards</h2>
<dl class="metadata" lang="sv">
<dd><a href="news.asp?ItemIndex=159">159</a></dd>

<p>During my recreational hours this summer,


This article is found on my Swedish site, so an English flag will appear in the article’s header, because the article is in English. But the metadata names are in Swedish, because the article is served on the Swedish site. But the metadata is in the header, which is in the article, so the metadata needs to set the language to “sv” explicitly.

The CSS related to articles is

.article { }
.article .header h2, .article .header p {
margin: 0;
.article .header {
color: black;
background: #EEE;
padding: 4px;
border: 1px solid black;
.article .header h2 + dl {
margin-top: 1em;
.article {
margin-bottom: 4em;
:lang(sv) > .article:lang(en) .header h2:after {
content: url("https://rejbrand.se/pix/Flag_of_the_United_Kingdom_small.png");
padding-left: 0.5em;
:lang(en) > .article:lang(sv) .header h2:after {
content: url("https://rejbrand.se/pix/Flag_of_Sweden_small.png");
padding-left: 0.5em;

Notice that I think in HTML5 terms: Articles and headers.

I am also very careful to set the language correctly even on very small phrases in a foreign language, like in

<p>Jag påverkas också oerhört starkt av vissa filmer. Till exempel såg jag <cite lang="en">Titanic</cite> förra året. Efter filmen vaknade jag mitt i natten, och kände en förtvivlad sorgsenhet. Det var som att all lycka och glädje i världen sjönk med Titanic, och allt som återstod i min värld var tomhet. Ännu värre var <cite lang="en">The Phantom of the Opera</cite> (2004). Det är en alldeles underbar film, dels för musiken och scenerna, men också för filmens oerhörda (psykologiska) verklighet.

Being careful with the language, I suppose, is very important for screen readers.

Naturally, there are quite a few hyperlinks on my English site to my Swedish site, and in the opposite direction. If following a hyperlink will change the webpage language, this is indicated visually:

body:lang(sv) a[hreflang=en]:after {
body:lang(en) a[hreflang=sv]:after {

Now, return for a while to the article headers. Notice that I use description lists to mark up metadata name–value pairs, as is semantically rich. This is also new: Previously I used (oh, horror) <strong> and <br/> with plain text in a paragraph. Today I use the semantically-named class metadata when a description list is used as a metadata list. The CSS is

dl.metadata {
margin: 0;
dl.metadata dt {
float: left;
clear: left;
font-weight: bold;
padding: 0;
margin: 0;
margin-right: 1ex;
dl.metadata dt:after {
content: ":";
dl.metadata dd {
margin: 0;
padding: 0;

I also took the liberty of adding some new visual sugar while updating my sites:

blockquote {
blockquote p:before {
color: darkgrey;
display: block;
position: absolute;
font-size: 400%;
left: -30px;
top: -10px;
blockquote:lang(sv) p:before {
content: "\201D";
blockquote:lang(en) p:before {
content: "\201C";


img:target, ul:target, ol:target, p:target, div:target,
blockquote:target, table:target {
box-shadow: red 0px 0px 5px;


code {
background: #EEE;
color: black;
padding: 2px;
display: inline-block;
kbd kbd {
display: inline-block;
background: black;
color: white;
font-family: 'Arial Unicode MS', Arial, Helvetica, sans-serif;
border: 0.3em outset gray;
padding: 0.1em 0.3em 0.1em 0.3em;
kbd kbd:active {
border: 0.3em inset gray;

Let me end this article by giving a more fancy example of CSS content: I do write quite a lot about Swedish grammar on my site, and thus I need textboxes that exemplify both correct and incorrect written text. The markup might look like

<div class="correct-language">
<p>Vi kommer till tre städer: Stockholm, Linköping och Malmö.</p>

The corresponding style is

:lang(sv) > .correct-language:lang(en):before, :lang(sv) > .incorrect-language:lang(en):before,
:lang(sv) > .possibly-correct-language:lang(en):before {
background-image: url("https://rejbrand.se/pix/Flag_of_the_United_Kingdom_small.png");
background-repeat: no-repeat;
background-position: 90% 50%;
padding-right: 3em;
:lang(en) > .correct-language:lang(sv):before, :lang(en) > .incorrect-language:lang(sv):before,
:lang(en) > .possibly-correct-language:lang(sv):before {
background-image: url("https://rejbrand.se/pix/Flag_of_Sweden_small.png");
background-repeat: no-repeat;
background-position: 90% 50%;
padding-right: 3em;

.correct-language {
background: #CCFFCC;
color: black;
padding: 0.2em 1em 0.2em 1em;
margin: 1em 0 1em 0;
div.correct-language:before {
position: relative;
left: -2em;
top: 0.5em;
font-weight: bold;
background: #4C994C;
color: white;
padding: 0em 1em 0em 1em;
box-shadow: black 2px 2px 5px;
div.correct-language:lang(sv):before {
content: "Korrekt";
div.correct-language:lang(en):before {
content: "Correct";

Of course, I strictly make sure that the type of textbox (like correct or incorrect language) is made clear even with no stylesheet is applied.

The separation of presentational information (style) from markup has allowed me to serve a number of alternate stylesheets the user can choose from. I will talk more about that in a few days.

SVT:s språkbruk

I går upptäckte jag följande text på startsidan på svt.se:

Vi får en inblick i hur det är att leva i tre flerspråkiga länder; Sydafrika, Kanada, och Spanien.

Detta är ett typexempelfelaktigt bruk av tecknet semikolon. Naturligtvis måste man använda kolon här i stället:

Vi får en inblick i hur det är att leva i tre flerspråkiga länder: Sydafrika, Kanada, och Spanien.

Läs mer om tecknet semikolon. Jag påpekade detta för SVT för över ett dygn sedan, men felet har ännu inte korrigerats. Det är mycket tråkigt, eftersom folk lär sig fel när de ser den här typen av fel. Och just det här felet är extremt vanligt: majoriteten av alla texter som produceras i dag, och som använder tecknet semikolon (och det är ganska många) använder det på det här, fullständigt felaktiga, sättet. Jag önskar att SVT tog lite mer ansvar när det gäller allmänbildning (och framförallt när det gäller att undvika att sprida missuppfattningar).

Uppdatering (2013-08-26 22:34:54): Några minuter efter att jag postade det här inlägget öppnade jag brevet med mitt röstkort till kyrkovalet 2013 (inte för att jag har för avsikt att rösta, utan mer av allmän nyfikenhet). Och vad hittar jag på det första uppslag jag får upp, om inte följande:

I kyrkovalet kan du rösta i tre val; kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Behöver jag påpeka att detta är ett typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon? Man måste skriva

I kyrkovalet kan du rösta i tre val: kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

i stället. Jag ser nu också att samma fel finns på Svenska kyrkans webbplats, så jag skriver och informerar dem om det.

Uppdatering (2013-08-27 21:49:43): Felet på Svenska kyrkans webbplats är nu åtgärdat, vilket de skall ha en eloge för.

Uppdatering (2013-09-05 13:57:57): Nu såg jag texten

Ända sen hon var liten har NN haft mängder av besvär; stukningar, lunginflammationer, problem med hjärtat och framförallt väldigt svår värk.

på SVT. Det som kommer efter semikolonet kan inte fungera som en egen mening (fullständig huvudsats), så man kan inte använda semikolon här. Tvärtom är det ju ett skolboksexempel på när kolon används. Man måste alltså skriva

Ända sen hon var liten har NN haft mängder av besvär: stukningar, lunginflammationer, problem med hjärtat och framförallt väldigt svår värk.

Jag skriver och påpekar detta, men eftersom det är SVT det rör sig om [eller "eftersom det är jag som påpekar felet" eller "eftersom folk inte bryr sig om 'detaljer' såsom korrekt språkbruk", välj själv] väntar jag mig inte att felet kommer att åtgärdas. Återigen: jag tycker det är mycket tråkigt att en så välbesökt sida som SVT:s regelbundet (och nästan uteslutande) använder semikolon helt fel, eftersom folk då lär sig fel. "Redan" i dag är ju troligtvis majoriteten av allt semikolonbruk, t.ex. på personliga "bloggar", felaktigt.

Web standards

During my recreational hours this summer, I studied web standards. First I read (very carefully) the specifications for HTML+, HTML 2.0, HTML 3.0, HTML 3.2, HTML 4.01, XHTML 1.0, XHTML 2.0, and HTML 5.1. I also read (very carefully) about HTML Microdata, Using WAI-ARIA in HTML, and Polyglot Markup: HTML-Compatible XHTML Documents.

Then I turned to CSS, and read the Cascading Style Sheets Level 2 Revision 1 (CSS 2.1) Specification along with Selectors Level 3 and some smaller documents: CSS Backgrounds and Borders Module Level 3, CSS Conditional Rules Module Level 3, CSS Image Values and Replaced Content Module Level 3, CSS Marquee Module Level 3, CSS Multi-column Layout Module, CSS Speech Module, CSS Values and Units Module Level 3, CSS Flexible Box Layout Module, CSS Text Decoration Module Level 3, CSS Animations, CSS Fonts Module Level 3, CSS Counter Styles Level 3, CSS Text Module Level 3, CSS Transforms, CSS Transitions, CSS Custom Properties for Cascading Variables Module Level 1, and possibly a few others that I don't remember right now.

I also reread the Scalable Vector Graphics (SVG) 1.1 (Second Edition) specification.

Since I am also interested in general XML, I continued by reading Extensible Markup Language (XML) 1.0 (Fifth Edition) and Namespaces in XML 1.0 (Third Edition) carefully, along with XML Schema Part 0: Primer Second Edition. Then I read XML Path Language (XPath) Version 1.0, XSL Transformations (XSLT) Version 1.0, and Associating Style Sheets with XML documents 1.0 (Second Edition). Finally, I read XML Linking Language (XLink) Version 1.1, XPointer Framework, XPointer element() Scheme, XPointer xmlns() Scheme, XPointer xpointer() Scheme, and XML Base (Second Edition).

To try some of my new knowledge in practice, I wrote a primitive desktop calculator that woks in any modern browser (IE10, Chrome, Firefox, Safari, Opera, ...).

Generally, I love HTML5, CSS, SVG, and XML. Regarding HTML5, I am particularly fond of the new semantic elements (<header>, <footer>, <nav>, <main>, <article>, <section>, <aside>, and <figure>), the clarified semantics of old elements (such as <em>, <strong>, <i>, <b>, <cite>, and <dl>), the new <audio> and <video> elements, microdata, and the new form capabilities, just to mention a few of my personal favourites.

I am very fascinated by the power of XML, and – in particular – the power of XSL(T).

I have used my new knowledge to improve my own websites; now, almost all of my web pages are conforming XHTML 1.0 documents (and any exception is well-motivated and will vanish as soon as I upgrade to the HTML5 doctype). I have also redesigned the pages to be more semantic, and to separate content and style perfectly, where possible (and most often it is possible). In addition, I have added quite a lot of visual improvements using CSS, particularly using :before and :after, which will be visible in any modern browser, even including IE8+. When it comes to text-level semantics, I strictly follow the new HTML5 rules:

In addition, I try to use the description list (<dl>) every time I need to mark up any kind of name–value pairs (in a broad sense), including definition lists, metadata name–value pairs, and FAQs. However, for practical purposes, it would be good if the <di> tag from XHTML 2 was reinstalled (see my comment at html5doctor.com).

I would also like to replace <div id="header"> with <header>, and similarly for the other new semantic div-like elements. I believe this will fail in Internet Explorer 5.0 (even with the JavaScript trick), a browser that today is perfectly able to render my sites in a primitive but readable fashion. Hence, by using the new HTML5 semantic elements, I will raise the Internet Explorer minimum support level from 5.0 to 5.5, which I guess is acceptable, since Internet Explorer 5.5 can also be installed on Windows 95, an operating system I want to support. I would also like to replace the current navbar by a completely semantic one that perfectly separates content and style. I could do it like this, but this again would make the page harder to render for old IEs.

While improving my websites, I carefully monitor the rendering in old browsers. I have virtual machines running Windows 95, Windows XP, Windows Vista, and Windows 7, and the following versions of Internet Explorer:

In a few days, I will publish a small article giving all the details of the rendering of my sites in old versions of Internet Explorer.

RFSU på campus i Linköping

Jag såg just artikeln "RFSU drar igång studentförening". Det verkar ännu inte vara helt klart vad föreningen skall göra, men en sak som är helt säker, är att föreningen kommer utgå ifrån att sex är något alla håller på med, och något självklart. Att det finns personer som jag kommer de, precis som resten av samhället, inte att låtsas om. Sådana som jag finns inte.

Bakgrund: Se den här insändaren, och, som alltid, min bok Ändlös längtan.

Webbtjänster för personliga kontakter (del 2)

Fortsättning från del 1. Jag avslutade i dag mitt medlemskap på e-kontakt.se efter mindre än halva tiden jag betalat för. Mitt liv är svårt som det är, så mitt behov av dyra webbtjänster som strör socker i såren är tämligen måttligt.


Häromveckan publicerade jag en ny artikel om språkvård. Behovet av språkvård är enormt i dag – till exempel skulle jag tro att majoriteten av all text som publiceras på Internet av privatpersoner och mindre företag är av bedrövlig kvalitet.

Webbtjänster för personliga kontakter

Bakgrund: Läs gärna min bok Ändlös längtan.

I början av maj begick jag (förmodligen) ett stort misstag. Jag köpte ett (dyrt) helårsabonnemang på en av Sveriges största webbplatser för Internet-baserade kontaktannonser. Vi behöver inte gå in på exakt vilken tjänst det rör sig om, men jag kan väl åtminstone nämna att tjänstens namn börjar med ”e”, slutar med ”kontakt” och innehåller ett bindestreck.

Jag har varit betalande kund där flera gånger tidigare, och min erfarenhet har alltid varit att det i princip är omöjligt att få kontakt med någon via den tjänsten, oavsett hur många man själv skriver till. Följande utdrag ur min bok är ganska beskrivande:

Jag har fått tipset om att pröva att finna en partner via någon av de Internet-baserade tjänster som finns för ändamålet. Det har jag prövat, under långa perioder. Jag har faktiskt svarat på åtskilliga hundratals annonser, men i princip utan någon som helst framgång. Oftast slutar det med att jag skriver till några tiotal personer, och sedan sitter och trycker på F5 (eller Ctrl+R) var tredje sekund, timme in och timme ut, medan jag har blicken låst på länken till ”Inkorgen”, som indikerar antalet nya meddelanden (dock alltid ”0”). Ögonen blir mer blodsprängda för varje timme som går. Att spendera pengar på dessa Internettjänster är som att köpa och skrapa trisslotter [de allra flesta förlorar], fast besvikelsen är tusen gånger så stor vid varje förlust.

Sedan i maj har jag skrivit till över 200 personer. I många fall, i synnerhet i början, skrev jag personliga och intressanta brev enligt konstens alla regler. Dock har bara fyra av dessa personer skrivit tillbaka. Tre av dessa skrev bara tillbaka en gång – sedan försvann de spårlöst och gick inte att nå på något sätt. Samtidigt har exakt noll personer på eget initiativ tagit kontakt med mig. Så gott som ingen har på eget initiativ gått in på min profilsida – inte ens dem jag skrivit till.

Webbtjänsten har en matchningsfunktion, som varje dag ger fem förslag på matchningar. I den har jag markerat kanske hundra personer som intressanta för mig. Ingen har markerat mig som intressant.

Det finns en IM-funktion (”chatt”) på webbplatsen. Jag har flera gånger försökt att inleda sådana konversationer med användare. I samtliga fall har svaret antingen uteblivit eller varit ett automatiskt ”Nekad”.

Jag vet inte varför det går så illa för mig. Här är några hypoteser:

  1. Det går många (kanske 10, 100 eller 1 000) män på en kvinna.
  2. Jag är osedvanligt ful/oattraktiv. (Min profilbild är tillgänglig för alla, även för dem som inte går in på min profilsida.)
  3. Kvinnor som registrerar sig på tjänsten har som mål att hitta den ”perfekta” matchningen och ignorerar därför naturligt de allra flesta män.
  4. Många av de kvinnliga profiler som finns på sidan är inte äkta.
  5. Högre makter ser till att jag inte får det jag vill mest av allt vill ha i livet.

Om punkt 1, 3 och 4 är avgörande faktorer kan man tycka att webbtjänstens ägare borde skämmas – i praktiken lurar de ju då av pengar från folk (män).

SVT:s startsida

Skärmbild från SVT.se: Begreppen "astrolog" och "astronom" blandas ihop.Som jag nämnt åtskilliga gånger tidigare är språkbruket på SVT:s startsida under all kritik, med frekventa särskrivningar, missbruk av tecknet semikolon (senast i förrgår), uteblivet kolon vid genitiv av initialförkortningar osv. Det som stör mig mest med det är att besökare lär sig fel. SVT.se har säkerligen riktigt många besökare, och de litar nog på SVT, som har ett gott rykte som public service-företag. Och om dessa läsare själva inte är så säkra på grammatik, så tar de lätt efter. Det är tråkigt. Största syndaren i SVT är nog ändå TV-programmet Vem vet mest?, åtminstone för ett par år sedan. Om man ser på repriser från äldre säsonger av programmet, så ser man att tecknet semikolon används mycket ofta i frågor, och i samtliga fall felaktigt. Förmodligen har många tittare lärt sig fel. Hade jag upptäckt programmet i tid (d.v.s. innan felen korrigerades) hade jag övervägt att nominera det till "Årets förvillare". Nej, kanske inte, men nästan.

Däremot är en av rubrikerna på SVT:s startsida just nu (i skrivande stund) väldigt olycklig. Som alla vet är "astronomi" en vetenskap, medan "astrologi" är en sorts vidskepelse. Skillnaden mellan dessa två företeelser är lika stor som mellan ... dag och natt? Det finns inga likheter alls. SVT:s vetenskapsskribenter tycks dock inte vara medvetna om skillnaden. (Jo, förmodligen känner de till skillnaden. Jag misstänker att det helt enkelt är en annan anställd som ordnar ingresserna. Men det ser inte mindre dumt ut för det. Och folk lär sig ändå fel av att se det...) Intill visas en skärmbild från SVT:s startsida med texten "Amerikanska astrologer har spårat guldets ursprung till en kraftfull explosion".

Högstadielärares kunskaper i skriftlig svenska

Jag slås väldigt ofta av hur bedrövligt dåliga färdigheter många svenskar har i det skriftliga språket. I synnerhet på forum på Internet, men även i många andra sammanhang, uppvisar vuxna svenskar mycket stora brister i behandlingen av det skrivna språket; ofta är långt mer än hälften av alla inlägg på ett forum av undermålig språklig kvalitet.

Det finns säkerligen flera orsaker till detta. Här vill jag lyfta fram en av dem. Jag har de senaste tre åren haft två släktingar som gått på högstadiet, och jag har därmed fått ta del av många papper som de fått av lärarna. Det rör sig om några tiotal papper jag sett, och i samtliga har jag hittat grammatiska fel!

Låt mig ge några exempel. Först har vi, häpnadsväckande nog, gott om särskrivningar. Sedan har vi ett av de allra vanligaste felen i skriven svenska i dag, nämligen felaktigt bruk av tecknet semikolon. Vi har också satsradningar, både med och utan komma (den senare varianten är naturligtvis aldrig acceptabel). Vidare har vi en mängd varianter av felaktigt bruk av skiljetecken, såsom ”dubbla avgränsare” (både komma och parentes), frågor som inte avslutas med frågetecken och avsaknad av erforderliga kommatecken. Slutligen vill jag nämna sorgebarnet genitiv av initialförkortningar, där kolonet glöms bort.

Om jag var svensklärare på högstadiet och en elev gav mig ett av dessa dokument skulle jag inte godkänna det innan språkfelen har korrigerats. Den slutsats jag drar av mina observationer de senaste tre åren är att den svenska skolan i allra högsta grad är medskyldig till det skriftliga språkets förfall.

SVT och citationstecknen

Som bekant är språkfel vardagsmat på SVT.se. Vi har bland annat gott om särskrivningar och felaktigt bruk av semikolon. Ett ganska nytt problem är det här med citationstecknen. Förut användes bara " (U+0022: QUOTATION MARK) på SVT.se, men man har nu gått över till typografiska citattecken. På svenska skall man då använda ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK) både före och efter citatet (till skillnad från i engelskan, där man har två olika tecken före och efter). På SVT.se är det numera nästan slumpen som avgör vilka citationstecken som används: ibland används de gamla otypografiska, ibland korrekt svensk variant, ibland engelsk variant (som alltså är felaktig på svenska) och ibland helt galna varianter. Just nu kan man se tre av dessa varianter bara på startsidan: Först har vi engelsk stil (som inte får användas på svenska), sedan har vi otypografiska citationstecken, och slutligen har vi den korrekta varianten med svenska typografiska citationstecken. Se skärmdump från SVT.se

Att otypografiska och typografiska citationstecken blandas kan jag ha en viss förståelse för, eftersom det av tekniska skäl lätt blir så (beroende på ordbehandlingsprogram, texteditorer, EDIT-kontroller i operativsystem/webbläsare osv.) med tanke på att knappen på tangentbordet som standard infogar den otypografiska varianten. Däremot tycker jag att en stor webbplats som SVT.se borde göra rätt. Att däremot använda fel typografiska citationstecken har jag svårare att acceptera. Det är lättare att undvika om man bara är medveten om det här med citationstecken. (Troligtvis satt SVT-skribenten i någon ordbehandlare och skrev svenska fast språket var inställt på engelska.)

Tecknet semikolon

Ett av de allra vanligaste språkfelen i dagens skriftliga svenska är felaktig användning av tecknet semikolon (;). Det är i själva verket så illa att jag misstänker att nyproducerade texter oftare använder tecknet felaktigt än korrekt.

Låt oss först titta på hur tecknet används på rätt sätt. Tecknet semikolon (;) används mellan huvudsatser, som skulle kunna separeras med punkt och stor bokstav, men som innehållsmässigt hör ihop lite extra. Ibland säger man att semikolon används där punkt känns för starkt och komma för svagt. [Men den formuleringen tycker jag själv inte riktigt om. Gissa varför.]

Här kommer några korrekta exempel på bruk av semikolon:

Notera att semikolon avgränsar två fullständiga huvudsatser, och att vi faktiskt skulle kunna byta ut tecknet mot punkt och stor bokstav. Men eftersom de två huvudsatserna i respektive exempel hör ihop innehållsmässigt, så kan vi få lite bättre flyt (och mer elegans!) i texten genom att använda semikolon i stället för punkt och stor bokstav.

Semikolon skall dock inte användas för ofta. I en längre text på några A4-sidor brukar det sällan förekomma mer än en handfull semikolon (i korrekt bruk).

Notera återigen att tecknet semikolon används mellan huvudsatser. Följande exempel är alltså felaktigt, eftersom den högra satsen bara är en bisats:

Det skall naturligtvis vara

Jag nämnde i början av artikeln att tecknet semikolon mycket ofta används felaktigt. Problemet är att folk använder tecknet i stället för kolon! Nedan följer ett typexempel på felaktigt bruk av semikolon:

Naturligtvis skall det vara

Vid ”presentation” används ju kolon. Dessutom är det ju uppenbart så att ”Stockholm, Linköping och Malmö” inte är en fullständig huvudsats.

Om man har svårt för att se huruvida semikolon kan användas i ett konkret exempel, kan man pröva att ersätta det med punkt och stor bokstav. Båda meningarna (både till vänster och till höger) skall då vara fullständiga meningar, med verb ”och allt”. Dessutom, om man vet hur kolon kan användas och inser att kolon skulle fungera bra, då är det förmodligen bättre att använda kolon (det är också stor risk för att semikolon vore felaktigt).

Den gyllene regeln är däremot:

Om du inte vet hur tecknet semikolon skall användas, använd det inte!

Felaktigt bruk av semikolon är väldigt vanligt, och tyvärr är det positiv feedback som råder här: ju fler som använder semikolon felaktigt, desto fler kommer att lära sig fel, och börja använda tecknet felaktigt, och så vidare. Det sprids som en epidemi.

Mer information:

På rejbrand.se:



Jag fick just en mindre chock när jag såg artikeln med titeln

“Skolgården utrotningshotad“ [SIC!]

på startsidan på svt.se. Citationstecknen är ju upp-och-ner! Författaren använder “ (U+201C: LEFT DOUBLE QUOTATION MARK) fast man på svenska skall använda ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK).

Lite bakgrund: Med knappen på tangentbordet infogar man citationstecknet " (U+0022: QUOTATION MARK), som fungerar både på svenska och engelska (och många andra språk). Detta är emellertid en förenkling: om man vill att ens text skall se snygg ut, använder man "typografiska" citationstecken, som är lite mer dekorerade. Och när det gäller typografiska citationstecken så ser reglerna lite olika ut på olika språk. Följande exempel är korrekta:

Notera att på svenska ser inledande och avslutande citationstecken likadana ut. Det rör sig om ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK). Å andra sidan, på engelska, används två olika tecken, nämligen “ (U+201C: LEFT DOUBLE QUOTATION MARK) och ” (U+201D: RIGHT DOUBLE QUOTATION MARK). [Och på tyska används också två olika, nämligen „ (U+201E: DOUBLE LOW-9 QUOTATION MARK) samt “ (U+201C: LEFT DOUBLE QUOTATION MARK).]

För övrigt är språkfel vardagsmat på svt.se. Här ser vi mängder av exempel på missbruk av semikolon, jag har sett "14:åring" [SIC!] i stället för "14-åring" (korrekt) och till och med särskrivningar. Och i går talades om "invigningscermonin" [SIC!] i samband med ESC. Pinsamt.

Jag har INTE något konto på Facebook

Jag blev just informerad om att det finns ett konto på Facebook i mitt namn. Det verkar vara en person som utgår från att vara jag, och postar saker i mitt namn. Det är inte jag! Läs mer

Genitiv av förkortningar

Jag har den senaste tiden observerat ovanligt många språkfel som rör genitiv, i synnerhet av förkortningar – folk glömmer bort kolonet! Jag känner mig därför tvingad att skriva lite om det.

Det första man skall tänka på är att apostrofgenitiv, som alltid används i engelskan, som regel aldrig används i svenskan. Det heter t.ex. ”Rejbrands webbplats”; det skall inte vara någon apostrof före genitiv-s:et! Det finns några väldigt sällsynta fall där man faktiskt kan tänka sig att använda apostrof vid genitiv även i svenskan, men de fallen är så pass ovanliga att de inte är relevanta här. Grundregeln är alltså att apostrofgenitiv aldrig används i svenskan! Det heter ”Karls bilverkstad”, ”Annas bageri” och ”Lisas musikaffär”.

När det gäller genitiv av förkortningar använder man vanligtvis kolon. Det heter till exempel ”SVT:s reporter”, ”MAI:s korridor”, ”UR:s radioprogram” och ”FN:s stadgar”. För att inte tala om ”SJ:s ständiga förseningar” och ”WMC:s översättningsfel”.

Man kan notera att samma sak gäller när andra ändelser skall kopplas på förkortningar, till exempel för att bilda bestämd form och pluralis. Det heter t.ex. ”TV:n” och ”DLL:er”. [Men vid sammansättningar av två ord där en del är en förkortning används självklart bindestreck: ”TV-apparater” och ”DLL-filer”. Även ”12-åring” och så vidare.]

Det är lämpligt att jämföra med situationen i engelska språket. Där används som nämnt alltid apostrofgenitiv, även vid förkortningar. Men här används inget tecken för att markera pluralis av förkortningar! Följande tabell är alltså riktig:

SvenskaSVT:s reporter
MAI:s korridor
EngelskaBBC's John Smith
IBM's chairman

Notera i synnerhet att pluralis av förkortningar i engelskan bara markeras med ett tillägg av ”s”. Folk som läser mycket på engelska är alltså vana att se texter såsom ”DLLs”, ”GMOs”, ”UFOs”, ”PDEs” och ”PDAs”. Jag tror det kan vara orsaken till att många felaktigt väljer bort kolonet i genitiv av förkortningar på svenska. Men i sådana fall är det hela två fel man begår: dels blandar man ihop svenska och engelska, och dels blandar man ihop pluralis och genitiv!

Why I am not a big fan of the Microsoft Windows 8 operating system

I have always been a keen Microsoft enthusiast. Ever since I got my first computer, running Windows 95 and Office 97, I have loved Windows and Office. Since then, I have always been quick to upgrade to the latest version of Windows, and I have similarly used most of the Office versions up to and including 2010. I have always loved the improvements. Today, I use the Microsoft Windows 7 operating system together with the 2010 version of Microsoft Office. I love the OS, and despite many painful bugs in Word 2010, I really like the basic ideas in Office.

However, my confidence in Microsoft has taken some serious damage during the last year, as Microsoft has changed directions completely. A few of my issues with Windows 8 are listed below.

I am also not a big fan of the new office suite, Office 2013. The reasons are similar to those discussed above for Windows 8. First, Microsoft obviously wants you to subscribe to Office rather than buying it. I hate that idea. If I’d invest in a new computer system today, I expect it to work the same way in 20 years, or even in 50 years. After all, the things I can do on it today, I can still do in 50 years. Therefore, I want a piece of software to be a product I install once, and not a service I need to renew annually. Imagine you have found a luxurious armchair that you want to place in your beautiful home, in which you plan to live until you die. Then surely you want to pay for the chair once and then own it, instead of renting it for an annual fee and having to worry about the survival of the company you are renting it from.

Second, Office 2013 is very cloudy. Third, the new GUI follows the radical new Windows 8 ideas, and so it only looks good on a Windows 8 system. Since I run Windows 7, I would never upgrade because of this alone. Office 2010 looks good onn Windows 7, while Office 2013 looks good onn Windows 8. In addition, I don’t think I like the new GUI. It looks very much like the GUI in Windows 1 and 2. [Maybe I should appreciate that, though, being fond of legacy.]

Fourth, I believe no new features have been added that I would benefit from, which is very sad. For instance, it is still not possible to number equations! As you all know, Word 2007 introduced a new formula editor, which is awesome, except for the fact that you cannot number equations, and except for the bugs. This is a major mistake. It’s almost like designing and building a fancy car from scratch, and then forgetting to add doors to it. In practice, this lack of a feature is not far from being a showstopper in many (if not most) types of math-heavy documents. In Word 2010, this feature had not been implemented, and we can now conclude that the same applies to Word 2013.

Apparently, the reason why they didn’t implement this feature is that they were busy replacing a perfectly working rendering system (based on the GDI) by a new one (based on Direct2D). [As an aside, I can also tell you that the new formula editor in Word 2007 came with a rather embarrassing translation mistake in the Swedish version. On the contextual Ribbon tab shown when you edit a formula, the word “Integral” has been mistranslated as “Integer”. No Swedish-speaking person using Word to edit formulae could possibly have missed that! I informed Microsoft about the issue early on, but the same mistranslation is present in Word 2010. I’d be surprised (although pleasantly so) if it is not present in Word 2013 as well. There are equally embarrassing mistranslations in WMC (“föräldraklassificering”) and Outlook (“vidarebefordra månad”).]

Many years ago, my father told me that I too would someday feel that technology is progressing too rapidly, and that I too would cling firmly to old things. This might have happened now: my current plan is to continue using Windows 7 and Office 2010 indefinitely.

Tänk på handhygienen under calicivirussäsongen

Nu närmar vi oss säsongens topp för calicivirus (noro- och sapovirus) som orsakar den så kallade ”vinterkräksjukan” (som är en sorts gastroenterit). Det i särklass mest effektiva sättet att undvika att själv bli smittad samt att undvika att smitta andra är att vara mycket noggrann med hygienen, i synnerhet handhygienen. Tänk på att tvätta händerna ofta när du inte befinner dig i en säker miljö (t.ex. på offentliga platser) samt när du har befunnit dig i en miljö som inte är säker. Se till att gnida in hela händerna rikligt med tvål. Glöm inte handflatorna, händernas baksidor, tummarna, mellan fingrarna och fingertopparna. Skölj sedan noggrant bort all tvål. Handtvätten bör pågå i omkring en minut (60 sekunder). Etanolbaserad handdesinfektion kan inte användas i stället för handtvätt, men man kan med fördel applicera sådan handdesinfektion efter en noggrann handtvätt (se till att vara helt torr om händerna först).

Allmänt sunt hygienförnuft gäller: Man bör, som alltid, undvika att ha samma kläder hemma som på jobbet, och man skall även i största möjliga mån undvika att vidröra saker på allmänna platser vid risk för smitta. Man bör likaså undvika att ta i ansiktet när man inte är hemma. När det gäller vinterkräksjukan skall man hålla sig hemma om man är sjuk; man skall även vara hemma minst två dagar efter att man har blivit symptomfri.

Mer information finns hos Vårdguiden, Smittskyddsinstitutet (SMI) och engelskspråkiga Wikipedia.

Svenskar och skriftlig kommunikation

Jag såg just SVT:s artikel Tittare om omklippta Kalle Anka: Vad är detta för trams? och jag har själv ingen stark åsikt i frågan. (Spontant tycker jag dock det är fånigt att klaga på den gamla hederliga filmen. So what?) Det jag däremot reagerar kraftigt på är hur dåligt svenskar uttrycker sig i skrift. Det här är inte första gången SVT återger läsarkommentarer, och även på andra forum på Internet ser man ständigt prov på hur urusla moderna svenskar verkar vara på att uttrycka sig skriftligt. Låt oss ta några exempel från den aktuella artikeln:

Jag får väl också erkänna att ett par (=2) helt godkända kommentarer också fanns med på sidan. Jag blir ledsen och arg varje gång jag ser att folk inte kan uttrycka sig i skrift. Framför allt tror jag det beror på att jag känner mig ensam (som följer konstens alla skrivregler), men jag tycker också att korrekt skriven text är vacker. Jag tycket absolut inte illa om folk som har svårt att skriva på grund av t.ex. dyslexi, men när jag ser att en majoritet av alla som uttrycker sig i skrift (t.ex. på Internet) gör det så illa, så förstår jag ju att det främst handlar om något annat. Är det "chattkulturen" som fördärvar alla nya generationer?


Under onsdagen (2012-11-21) har det webbhotell som rejbrand.se ligger på haft stora problem med en mailserver. Jag har därför inte kunnat ta emot/skicka e-post under dagen. Jag skulle vidare gissa att post skickad till mig under dagen gått permanent förlorad. Om du skickat brev till mig i dag bör du därför skicka om brevet i morgon, när problemen förhoppningsvis är åtgärdade. UPPDATERING (2012-11-23 14:49:13): problemen är nu lösta.


Vackra blommorFör ett par veckor sedan fick jag blommor och en fin tavla av mina ingenjörsstudenter jag haft lektioner med det senaste året, på vår sista lektion tillsammans. Det var väldigt roligt! (Förra året samma tid fick jag en tårta.)

Webbplatsen fyller 15 år

I år är det 15 år sedan jag publicerade första versionen av min webbplats. Vad som är ännu intressantare är att webbplatsen har haft exakt samma design i tio år, d.v.s. sedan sommaren 2002. Min poäng här är att jag inte förstår den "förnyelsehets" som råder inom IT-området. Om man har utvecklat något som fungerar väl, varför göra om det? Den insikten känns extra aktuell nu när Windows 8 är på gång, och jag själv undrar vad det är för fel på Windows 7 och det klassiska skrivbordet. Personligen skulle jag föredra att Microsoft ägnade sig åt att fixa alla buggar i Windows/Office än att göra om saker som redan fungerar från grunden (och därmed introducera nya buggar).

Strängare regler i norsk skola

Jag såg på NRK att en norsk skola infört strängare regler, vilket jag tycker är mycket positivt. Reglerna gäller bland annat bruk av mobiltelefon på lektionstid, anständig klädsel (man behöver inte visa underbyxorna eller BH:n) och, kanske det mest kontroversiella, förbud mot sexuell kontakt, såsom kyssar. Jag tycker det här borde vara självklarheter - på lektionen skall man koncentrera sig på skolarbetet, och vara tyst och diskret för att inte störa andra. Det handlar om grundläggande respekt. Och jag har lite svårt att tro att de manliga eleverna verkligen skulle må så hemskt dåligt av att dra upp byxorna till en normal höjd. I vilket fall som helst är det kyssförbudet jag tycker bäst om. Det finns människor som tar mycket illa vid sig, och mår mycket dåligt av att hela tiden se ungdomar utföra och prata om sexuella handlingar, som om detta vore något självklart. Med tanke på det är det inte mycket begärt att eleverna är diskreta under skoltid. Det handlar återigen inte om något annat än att respektera och bry sig om sina medmänniskor. Jag kan förresten höra vad du tänker: "Men inte finns det någon normal person som tar illa upp av se ungdomar visa närhet till varandra? Make love, not war!" Kort svar: "jo". Långt svar: Ändlös längtan. (Inte för att jag tror någon bryr sig, jag är väl bara "latterlig".)

The Rejbrand Encyclopædia of Curves and Surfaces

Jag har nu öppnat dörrarna (bildligt talat) till mitt uppslagsverk/min utställning www.trecs.se.

Skärmbild från artikeln om den hyperboliska paraboloiden på trecs.se.

Physics Done Right

Jag publicerade häromveckan ett mycket tidigt utkast av min bok Physics Done Right. Jag hoppas att jag i varje fall får lite tid över i sommar till att arbeta med boken.


Jag blev i vintras klar med min femåriga utbildning på LiU, och har sålunda erhållit en naturvetenskaplig masterexamen (med huvudämne fysik). Det tog ett halvår längre tid än beräknat. Jag har identifierat tre huvudsakliga orsaker till förseningen:

De senaste åren har jag också lidit av koncentrations- och motivationssvårigheter.

Jag arbetar nu som doktorand vid MAI (med 20 % undervisning, vilket känns ovant lite). Det huvudsakliga forskningsområdet är blodflöde i blodkärl.

Ändlös längtan

Jag har nu, efter mycket velande, publicerat min bok Ändlös längtan dels här på min webbplats och på bokens egen webbplats.

Ändlös längtan

Jag har nu skapat en webbplats för min bok Ändlös längtan, på ändlöslängtan.se. Boken kan eventuellt komma att publiceras någon gång i framtiden.

Det skriftliga språket