Det viktigaste är att man öser förståelse och kärlek över sina medmänniskor (och, så klart, andra djur i ens närhet).

Varje dag utgör en ny möjlighet att ösa ur säcken av kärlek, och ju mer man använder den, desto större blir den. Ta alltid till vara på den möjligheten.

Men ös inte bara över dina närmaste vänner och din närmaste familj: ös också över alla andra människor du möter under din resa. Tänk på att en del av dessa kanske inte har några egna vänner eller någon egen familj, och därför skulle bli utan omtanke ifall det inte vore för främlingars generositet.

Lika viktigt är det att även använda säcken åt personer som anses ”svåra”, och av somliga kanske inte är ”värda” någon kärlek. Det är alltid fel, av den opedagogiskt uppenbara anledningen att lycka är lika viktigt för alla, lidande lika hemskt för alla och det är just detta som betyder något i världen. Nästan alltid finns det dessutom en förklaring till dessa människors besvärlighet och skenbara elakhet: om du bara kände till den, och det lidande som dessa individer kanske lever med i varje andetag, skulle du inse att dessa människor är de som kanske allra mest behöver få ta del av din säck. Ge dem din tid och kärlek. Överraska dem med det som gör dem lyckliga.

Det är också så att både goda och dåliga gärningar sprider sig, både i rum och i tid. Den godhet du visar mot andra får ofta dessa människor att i sin tur öppna sina säckar. På samma sätt sprider sig grymhet och illdåd som virus.

Tänk på det.