Flag of the United Kingdom
Andreas Rejbrands webbplats

Aktuellt

Vinter och sjukdomar

Jag tycker väldigt illa om vintern i Sverige:

Den mest intressanta punkten är den första, så låt mig skriva lite om den.

Det är förmodligen flera faktorer2 som ligger bakom min fobi för vinterns patogener:

Mina mycket noggranna hygienrutiner har emellertid inte haft någon imponerande effekt under hösten: jag har nu drabbats av min andra infektion med feber och halsont.

Jag verkligen avskyr den svenska vintern.

1 Jag har slutat titta på Folkhälsomyndighetens (f.d. Smittskyddsinstitutets) calicivirusrapporter. Det enda som händer är att jag blir mer stressad av det.

2 Privatpersoner, myndigheter och media tycker om förenklingar, men i verkligheten torde de flesta fenomen bäst beskrivas som multifaktoriella. Det är sällan jag numera tycker det känns rätt att säga att en ensam omständighet ligger bakom någon företeelse. Kanske beror den förändringen hos mig också på att jag numera funderar mycket mer på humanistiska frågor än på naturvetenskapliga.

3 Att påpeka att jag har hes röst vid en infektion är behäftat med viss fara för ett kortfattat svar från min sida, för jag är numera alltid så otroligt upprörd själv över det, och känner därmed inte för att få det bekräftat eller upprepat. Så ett tips är att i stället säga något i stil med ”vilken kraftfull röst du har i dag!”.

Ohälsa: höften och nacken

Höften har inte fungerat som den ska de senaste veckorna.

När jag promenerade hem sent på kvällen den 3 november kände jag av en viss smärta på vänster sida. Jag har haft ont i höften tidigare, så jag tänkte inte mer på det.

Under natten gjorde det emellertid så ont att jag inte kunde sova. Det är då man vill få i sig lite paracetamol och NSAID. Problemet var att jag hade tabletterna i köket, och för att komma från sovrummet till köket behöver man en fungerande höft. Varje belastning av höften – faktiskt varje rörelse – orsakade intensiv smärta, så det tog mig åtskilliga minuter att komma till köket. Jag fick luta mig mot väggarna och försöka ta mig fram genom att hålla i dörrhandtag, bänkar och annat som jag fick tag på. Det svåraste var att komma från ena sidan av köket till den andra, för då var jag tvungen att tillfälligt stödja mig på vänster ben.

När jag väl fått i mig tabletterna var det dags att gå tillbaka, och då fastnade jag mitt på golvet, stående på höger ben, och jag vågade inte röra mig ur fläcken av rädsla för att falla ihop om jag försökte sätta ner vänster ben. Till slut blev jag så trött i höger ben att jag riskerade att falla ihop ändå. Då trotsade jag smärtan och lyckades långsamt ta mig tillbaka till sängen utan någon olycka (aj, vad ont det gjorde).

Dagen efter hade smärtan lättat något, men jag kunde ändå inte promenera i normal takt. Vanligtvis går jag till och från jobbet och restaurangen i hög fart, men nu lyckades jag bara komma upp i kanske 20 % av normal fart, kraftigt haltande. Dumt nog valde jag ändå att promenera både till jobbet och till restaurangen. På kvällen blev smärtan mycket intensiv, även när jag höll höften helt stilla, så jag kunde inte sitta på restaurangen utan fick ta en taxi hem.

Jag lade mig i sängen, och blev där liggande. Jag försökte ta mig ur sängen, men lyckades inte: smärtan när jag rörde höftleden var för stor.

Efter 18 timmar ringde jag efter ambulans. De hjälpte mig ur sängen och körde mig till sjukhuset på en bår.

Undersökningen på sjukhuset gav inga nämnvärda fynd, så jag skickades hem med mer paracetamol och NSAID och en remiss till sjukgymnast.

Natten därefter fastnade jag i sängen igen. Jag behövde kasta vatten, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en stor mängd smärta (och en del läckage i samband med smärtan) kom jag till toaletten och fick tömma blåsan. Men sedan skulle jag ta mig upp från toalettstolen, och det är en väldigt krävande uppgift. Smärtan – och rädslan för smärta – gjorde att jag blev sittande länge.

De kommande dagarna blev det långsamt bättre, men sedan planade det ut.

De senaste två veckorna har ingen förbättring skett. Smärtan är inte längre intensiv, men den är nästan alltid närvarande vid belastning. Det gör ont när jag går, böjer mig ner, vänder mig i sängen, reser mig upp o.s.v. En del dagar kan jag inte promenera alls, andra dagar går det bra men i lägre fart och med en haltande gångstil. Kanske är det haltandet som gjort att jag nu också fått ont i nacken.

Sjukgymnasten hittade inget uppenbart fel på höften, så min förhoppning är att det kommer att bli bra av sig självt inom några veckor eller månader.

Trots allt känns det som om höften är ett av mina mindre problem.

Ohälsa: halsen

De halsproblem som först uppträdde i mitten av januari i år försvann aldrig riktigt: jag har sedan dess nästan dagligen känt av obehag från munhåla och svalg.

Jag vet inte vad problemen beror på, men det verkar troligt att en betydande psykosomatisk komponent föreligger. Under året har jag varit konstant stressad. Det har tagit och tar otroligt mycket energi att hantera PTSD:n från läkarprogrammet och känslan av hopplöshet och allmän meningslöshet.

Dessutom kan sången ha haft en negativ inverkan på den upplevda orofaryngolaryngeala hälsan, men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro (fysisk påfrestning av talapparat). Sedan jag började sjunga har jag nämligen oroat mig väldigt mycket för hälsan i svalg och talapparat och t.ex. blivit väldigt rädd för alla former av virus som kan infektera de övre luftvägarna.1 Den här oron kan – ironiskt nog – ligga bakom en del av problemen.

I den mån intensiteten hos halsproblemen har korrelerat med något så har det varit med nivån av sysselsättning: vid de få tillfällen jag har varit fullt sysselsatt med något spännande har jag ofta helt glömt bort halsen. Men större delen av tiden har jag varit ganska rejält uttråkad, och då har halsen gjort sig påmind. Jag tror det har varit värst på måndagarna: ibland har jag nästan haft svårt att andas. Möjligtvis har det då rört sig om lättare ångestattacker.

Den intellektuella tristessen har under året förvärrats något av det faktum att jag numera nästan aldrig är hemma och därmed ytterst sällan kan syssla med sådant som jag gjorde förr i tiden: utveckla mjukvara privat, skapa matematisk konst, skriva artiklar, skapa ordboksartiklar, se på film, läsa böcker. Nu går jag till jobbet tidigt på morgonen och kommer hem från restaurangen sent på kvällen, så det enda jag gör hemma är i princip att sova. Det blev så här i vintras och i våras: jag var så otroligt rädd för att upptäcka post från Linköpings universitet eller någon domstol att jag inte vågade gå hem från restaurangen på kvällarna.

Antagligen är det också stressen som ligger bakom den relativt stora viktminskningen efter läkarprogrammet (kanske 15–20 kg). Jag räknas numera som underviktig med ett BMI strax under 18.

Så även om halsproblemen kan ha en viss fysiologisk bakgrund så är det nog i hög grad psykologiska mekanismer som är verksamma. Skulle jag t.ex. mirakulöst komma in på Trafikflyghögskolan (eller om något annat riktigt roligt skulle inträffa, så att jag också blir sysselsatt och får en känsla av mening och av en framtid), skulle antagligen vikten gå upp och halsproblemen förpassas till historien.

1 Det här kan låta märkligt, men man får beakta omständigheterna: från början höll jag på med matematik och naturvetenskap, och de betydde allt för mig i livet. Sedan tvingades jag sluta med det, och försökte bygga upp ett nytt liv inom medicinen. Så tvingades jag sluta med det också. Med sången försökte jag desperat hitta något nytt att leva för.

Högsta förvaltningsdomstolen

Jag mottog i fredags med posten ett brev från Högsta förvaltningsdomstolen. Jag har lagt brevet på en plats där jag inte ser det. Tidigare har sådana brev nästan utan undantag lett till att polisen kört mig till sjukhuset, att jag skurit mig i armarna eller ännu värre. Men det behöver inte bli så den här gången. Det är ingen som vet.

Det kan hända att jag öppnar det på onsdag eftermiddag. Då har jag lite extra stöd runtomkring mig.

Uppdatering (2019-09-30 23:43): Jag öppnade kuvertet under onsdagskvällen. Jag fick under kvällen och dagarna efter otroligt mycket stöd av och kärlek från människorna omkring mig. Det är något jag inte är van vid sedan tidigare, och jag känner mig väldigt tacksam, rörd och lite överväldigad.

Att inte döma

Människor har lätt för att döma.

De hittar någon ”dålig” egenskap hos en annan person och förlorar sedan, via psykologiska mekanismer, större delen av sympatin för henne och viljan att hjälpa henne.

Hur många gånger har jag inte hört sådana kommentarer.

Jag tror att det nästan alltid handlar om bristande förståelse hos den som dömer.

Om personen som dömer fick pröva att leva i den dömdas situation skulle hon kanske inse att allt inte var så enkelt som hon trodde. Kanske skulle hon inse hur hemsk situationen som den dömda hamnat i faktiskt är, vilket enormt lidande den kan innebära och hur otroligt utsatt den dömda är. Kanske skulle hon förstå att den dömdas till synes ”dåliga” agerande är fullt förståeligt eller rent av välmotiverat eller oundvikligt (t.ex. av medicinska orsaker). Kanske skulle hon själv agera precis likadant – eller ännu ”värre”.

Det är lätt att döma när man inte vet vad man pratar om.

Hur upprörd jag blir när jag hör kommentarer av den här typen beror på hur utsatt den dömda ser ut att vara. Om hon är en stark och självständig person med mycket skinn på näsan, en fungerande livssituation som hon trivs i, ett fungerande socialt nätverk, fungerande skyddsnät o.s.v. så bekommer kommentarerna mig inte, åtminstone inte så länge den som dömer besitter ringa eller måttlig makt över den dömda.

Om kommentarerna däremot riktar sig mot en person som jag ser är utsatt och ensam och i behov av stöd och hjälp från sin omgivning, så kan jag bli riktigt upprörd. Faktiskt är det få företeelser som kan få mig argare.

Jesus och Svenska kyrkan

Mot slutet av min sista termin på läkarprogrammet, den där hösten 2016, mitt under den värsta krisen, hade jag en del kontakt med några få klasskamrater.

Jag minns att jag fick ett sms från en av dem. Han föreslog att jag skulle tänka på Jesus och söka tröst i hans berättelse.

Jag hade alltid varit en renodlad naturvetare i själ och hjärta, med den vetenskapliga metoden sedan barnsben hårdkodad i storhjärnsbarken, ovillkorligen negativt inställd till all form av religion, vidskepelse och pseudovetenskap. Så jag kände en viss tveksamhet inför sms:et. På ett etiskt plan tyckte jag också det var aningen tveksamt att bemöta en sårbar människa i kris med religiös propaganda, även om jag förstod att han bara hade goda avsikter.

Men jag blev ändå inte nämnvärt upprörd och en av anledningarna var att jag faktiskt fann en tröst i Jesus berättelse.


På grund av min neuropsykiatriska variation hade jag vuxit upp i princip helt utan vänner, med årtionden av svår depression och ångest som följd.

Jag hade aldrig haft någon att prata med, eftersom ingen tog problemen på allvar – den typen av problem som jag hade ”finns inte” i Sverige, ingen har hört talas om sådant. Jag hade heller inte på långa vägar några förutsättningar för att lyckas med att bilda familj och i praktiken dåliga förutsättningar för komma dit jag ville yrkesmässigt. För att lyckas på arbetsmarknaden räcker det ju inte med toppbetyg och yrkeslämplighet – man behöver armbågar, en förmåga att inte beskriva sig själv 100 % objektivt, en bakgrund som inte inger osäkerhet, en ork att byta livssituation, ett mod att överge de invanda dagliga rutinerna.

Jag ville alla väl på läkarprogrammet, var övertydlig med det, och en betydande del i min akuta kris den hösten var mitt engagemang för en utsatt släkting i en släktkonflikt, men jag blev bemött av förakt och fördomar av lärarna på läkarprogrammet. Tillsammans med universitetets rektor författade de sida efter sida med text, som utmålade mig som en dålig människa utan självinsikt och empatisk förmåga, som utgjorde en fara för sin omgivning. Allt snyggt och proffsigt formaterat på Linköpings universitets officiella brevpapper. Det objektiva underlaget för deras utsagor var mycket oklart, och texterna innehöll åtskilliga osakligheter och en del rena faktafel. Deras mål var att få mig portad från all svensk högskoleutbildning, till synes av politiska eller ideologiska skäl eftersom jag redan hoppat av utbildningen när de skickade in sin anmälan till HAN. De ville slå in sista spiken i kistan för mina fåfänga drömmar att komma någonstans i livet.

Med tanke på det otroligt dåliga skick jag befann mig i hade jag behövt mycket värme, stöd och hjälp från LiU och klasskamraterna, men fick i stället mottaga förakt och fick stora, livsavgörande, rättsliga åtgärder mot mig. Hela mitt sociala sammanhang, min självkänsla och allt framtidshopp togs abrupt ifrån mig när jag var som svagast. Det är ett recept på att ta död på en människa.

Under vintern påbörjades en plågsam rättsprocess som pågår än i dag, tre år senare. Jag har tappat räkningen på hur många gånger polisen hämtat mig när de varit rädda för suicid och stressen för min familj har varit omänsklig. Det går inte en timme utan att jag plågas av minnesbilder av det som läkarna och rektorn och klasskamraterna skrev och sade, och det tar otroligt mycket energi från mig att hantera PTSD:n och dess följder.


Tillbaka till hösten 2016: Mitt i all hopplöshet och förtvivlan kändes det tryggt att tänka på Jesus, som fått utstå en ännu större prövning. Jag var inte ensam. Även formuleringar som ”Gud ger de största prövningarna till sina starkaste soldater” skänkte en viss tröst. Det är fascinerande att den kristna tron kan ge så mycket även för en icke-troende. Det säger något om styrkan i religionen, om inte annat än för coping.

Under hösten och vintern var det några få klasskamrater som uttryckte förvåning över universitetets agerande och tog kontakt med mig. Nästan samtliga av dessa var antingen troende kristna eller med utländsk bakgrund. Man kan undra varför, och jag har en del hypoteser (som jag skriver om i Ändlös längtan). Under 2018 sökte jag mig alltmer till den vackra domkyrkan, där jag fick prata med präster och diakoner när hopplösheten och förtvivlan höll på att ta död på mig, typiskt efter att jag mottagit brev från LiU eller någon domstol. Det var väldigt känslosamma och fina möten.

Det må så vara, att naturvetarna har bättre koll på hur universum och naturen fungerar, medan de religiösa lättare får för sig saker som kanske inte riktigt (eller alls) stämmer. Men vad betyder faktamässig korrekthet om man tappat förmågan att se människan och bemöta henne med värme och respekt? Det betyder inget.

Hösten 2018 gick jag med i Svenska kyrkan.

Jag är för närvarande inte en aktiv medlem. Jag har knappt besökt domkyrkan på över ett halvår. Anledningen är att jag har andra platser (eller, rättare sagt: en annan plats) att vara på, som är så bra att jag inte känner något behov av att vara någon annanstans. Men jag är ändå glad över att jag nu är medlem, och kanske blir jag mer aktiv i framtiden.

Livbojar

Att leva är som att befinna sig alldeles ensam i vattnet mitt ute på havet.

Man klamrar sig desperat fast vid de få livbojar man hittar och är ständigt orolig för att bojarna som för stunden håller en uppe skall gå sönder och börja sjunka.

Något som inte alla förstår är att en del av bojarna i vattnet inte förmår hålla en flytande, trots att de ser helt dugliga ut. Man skäms och känner sig otacksam när man överger en sådan boj, men man har inget val.

Ingen boj skänker emellertid evigt liv. Man är väl medveten om att man en dag kommer att tappa taget och sjunka till havets botten. Kanske i morgon, kanske om tio år.

Till dess stannar man vid sina bojar.

(Det man inte förstod var att havet var en bassäng. Man hade när som helst kunnat ställa sig på golvet och ha huvudet ovanför vattenytan.)

Förståelse för mental ohälsa

Ofta är en persons mentala ohälsa inte märkbar för hennes omgivning, annat än för de allra mest observanta. Och även om någon kan ana ohälsan, så är det stor risk att hon underskattar dess omfattning och vidden av dess konsekvenser för den drabbade. Lidandet kan vara hur stort som helst, utan att det syns.

Därför är risken stor att den drabbade inte får den hjälp och det stöd hon behöver av människorna omkring henne.

Något som däremot syns mer än väl är de konsekvenser som ohälsan kan ge upphov till. Det är inte ovanligt att en person som lider av mental ohälsa inte lyckas leva upp till alla förväntningar som hon har på sig, vad gäller arbetet, familjen, bekanta. Det blir sjukfrånvaro, sämre prestationer, saker blir inte gjorda, personer känner sig försummade av henne.

Då är det lätt hänt att omgivningen reagerar med besvikelse och ilska – men inget kunde vara mer oändamålsenligt.

I stället för att klandra personen för de tre sjukdagarna borde man hylla henne för att hon orkade med de tio andra dagarna. Kanske har hon under dessa dagar utfört sina plikter trots en ångest och en oro och en trötthet som ingen annan ens kan föreställa sig. Kanske hade de som klandrar henne inte förmått arbeta någon av dessa dagar under likvärdiga förutsättningar.

Varje människa med mental ohälsa förtjänar en guldmedalj för allt hon orkar med!

Sexköp för funktionsnedsatta (del 2)

Fortsättning på artikel 506.

I BBC:s värdefulla inslag om sexköp för funktionsnedsatta betonades de funktionedsattas utanförskap och utsatthet – och deras behov av fysisk närhet. En av de intervjuade personerna förklarade att ”[t]here are some parts of you that do die” om du permanent lever i utanförskap vad gäller fysisk närhet. Inslaget präglades över lag av medmänsklig värme och av en förståelse för såväl den mänskliga situationen som för samhällets ansvar för de utsatta – på ett sätt jag aldrig sett i svensk media.

En bidragande faktor för mitt engagemang i frågan är så klart min egen bakgrund.

Som framgår av min biografi och boken Ändlös längtan gjorde min neuropsykiatriska variation att jag växte upp nästan helt utan vänner och i synnerhet helt utan någon fysisk närhet.

Redan på lågstadiet visste jag att mina chanser att få en partner var i praktiken exakt noll. Detta ledde till ett enormt utanförskap och lidande under hela uppväxten, svår depression och daglig ångest som snart gjorde vardagen ohållbar och skulle få enorma konsekvenser för mitt fortsatta liv. Det svåraste var att leva i ett samhälle där ”alla andra” hade vänner och partners, och där ”ingen” visste om att det fanns folk som levde i utanförskap.

Rent kliniskt rörde det sig helt klart om ett trauma av kolossal magnitud. Men det var inte ett av de trauman som samhället kände till. Om en person utsätts för långvariga sexuella övergrepp som barn, blir traumatiserad av en uppväxt i en krigszon, förlorar sitt barn i cancer eller blir utsatt för eller får bevittna tortyr, så förstår alla de psykologiska konsekvenser som detta orsakar. Samhället och sjukvården förstår hur allvarligt det är och vet att resurser måste sättas in – ibland finns till och med specialistkompetens för aktuell problematik.

Men ingen hade hört talas om att ”brist på flickvän” (en populär men väldigt onyanserad sammanfattning av problematiken) kunde ge några men för livet. Ingen i min närhet förstod hur stort traumat var för mig, vilka men det hade gett och skulle ge, hur stor den kliniska betydelsen av traumat skulle bli. Dels gjorde detta så att jag inte fick någon hjälp, trots att jag var helt öppen med mina problem sedan högstadiet/gymnasiet, dels utgjorde samhällets nonchalans ett trauma i sig.

Jag inbillar mig att mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut i dag (som det är nu tampas jag dagligen med svår ångest, PTSD och OCD, i synnerhet efter LiU:s behandling av mig) om samhället hade förstått och lyssnat. Tänk om någon under högstadiet hade sagt till mig ”Gud, vilket liv du har levt. Jag förstår hur enormt mycket du har lidit. Men vet du vad? Vi [t.ex. BUP] skall göra allt vi kan för att hjälpa dig, och vi har experter på området.”

En annan sak som jag tror hade kunnat förhindra den totala urspårningen hade varit ifall sexköp varit lagligt i Sverige, åtminstone för personer med läkardiagnosticerad oförmåga att på egen hand skaffa vänner eller fysisk närhet.

Alldeles för sent (förra året, 2018), åkte jag till Danmark och fick träffa jämnåriga kvinnor som jag fick en del fysisk närhet av. Det rörde sig mest om kramar och handhållning, eftersom ”mer avancerad” fysisk närhet både är något jag ogillar och något som vore alldeles för svårt för mig. Och nu, ett år senare, märker jag att den känsla av utanförskap som sedan förskoletiden orsakat så otroligt mycket lidande för mig, inte finns längre. Danmarksresorna är nästan säkert en av de två omständigheter som ligger bakom denna förändring.

Hade det svenska samhället (1) visat förståelse och empati för mina problem redan under skoltiden och (2) lett mig till säker och trygg fysisk närhet vid första möjliga tillfälle, är jag nästan övertygad om att urspårningen hade kunnat undvikas. Kanske hade jag i dag varit en frisk och lycklig människa, väl integrerad i det svenska samhället, kanske som matematiklärare eller som läkare.

Jag hoppas innerligt att det svenska samhället någon gång

Jag betvivlar emellertid att jag kommer att få se en sådan attitydförändring i Sverige under min livstid.

Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan.

Sexköp för funktionsnedsatta

Jag brukar inte kommentera inslag och artiklar i media. Oftast har jag inget att säga, eller så suckar jag tyst för mig själv när jag läser en nyhetsartikel där det märks att författaren har en tydlig politisk färgning och bara visar ena sidan av myntet. Framför allt SVT brukar publicera artiklar där den rådande svenska politiska agendan är övertydlig, vilket antagligen är uppenbart för de flesta icke-svenska läsare.

Brittiska BBC håller högre kvalitet och det är deras media jag konsumerar mest av.

Och i dag fick jag syn på ett BBC-inslag som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen. Inslaget handlar om hur funktionsnedsatta i Storbritannien har möjlighet att köpa sexuella tjänster.

I inslaget pratas det om de funktionsnedsattas utsatthet, livssituation och utanförskap – och om deras behov av närhet. Inslaget diskuterar sexköp utan att döma vare sig utövare eller kund. Det är inte på långa vägar något tal om att sexarbetaren blir utnyttjad. I stället slås jag av den värme och förståelse som den intervjuade sexarbetaren och andra i inslaget visar gentemot de funktionsnedsatta klienterna.

En intervjuad sexterapeut har följande att säga:

Someone could make an incredibly powerful argument that this is a basic human right. Ok, you don’t die from a lack of sex like you do from a lack of food and water, but really? There are parts of you that do die. […] I think if people are unable to do certain things in society, then society should take a corporate responsibility to help.

Det här är ett ämne som SVT aldrig skulle ta upp på samma sätt. Om SVT skulle ta upp något liknande så skulle det heta att de funktionsnedsatta är dåliga människor som utnyttjar utsatta kvinnor och att samhället måste få ett stopp på det. Antagligen skulle de visa bilder på en polisinsats mot sexköp.

En av de få sympatiska läkare jag träffat det senaste året nämnde att även Danmark har en liknande syn på sexköp till funktionsnedsatta.

Jag hoppas att Sverige någon gång kommer att komma ikapp Danmark och Storbritannien.

Bakgrund: Om sexköp, Ändlös längtan.

Läs mer i artikel 507.


Visa alla tidigare notiser.