Spridningen av det nya coronaviruset är hög i Sverige och vaccinationen går framåt lika långsamt som en snigel i både motvind och uppförsbacke.

Det verkar som om även unga och friska personer kan bli ganska svårt sjuka – och även om man inte blir svårt sjuk riskerar man mycket långvariga besvär efter infektion. Dessvärre förefaller s.k. långtidscovid vara vanligt.

För att skydda mig själv och andra undviker jag nästan all onödig kontakt med andra människor. Förutom att jag går till jobbet – till fots, och jag tar omvägar för att slippa passera folk – så lämnar jag aldrig lägenheten annat än för matinköp en gång per vecka.

I höstas började jag lägga denna veckohandling på Maxi klockan halv tio på kvällen, strax före stängning, i hopp om att slippa trängsel, men i mina ögon var det alltid ”fullt” med folk där även den tiden. Varje vecka höll jag på att stressa till mig en hjärtinfarkt när jag sprang runt och försökte undvika alla tvåbenta virusfabriker. Därför har jag sedan ett par månader tillbaka valt att veckohandla samma tid men på en mer avsides affär.

Vid ett tillfälle var jag helt ensam som kund i den ändå relativt stora butiken, och det var otroligt skönt. Oftast är det dock ett par eller en handfull kunder där, men det brukar gå att hålla bra avstånd. (”Bra avstånd” betyder i min värld ungefär 10 meter.) Vanligtvis möter jag ingen kö alls i den enda öppna kassan.

I ett försök att minska min virusrädsla och kanske också lindra halsproblemen har jag ökat dosen SSRI. Detta betyder emellertid inte att jag har för avsikt att dra ner på den sociala distanseringen inom någon snar framtid, utan det är en ren oro- och ångestlindrande åtgärd.

Den gångna vintern var för övrigt den bästa någonsin för min del, dels tack vare det förbättrade hälsotillståndet, dels tack vare virusfriheten. Calicivirus och luftvägsvirus förekom nästan inte alls i samhället. Jag hoppas att svenskarna kommer att komma ihåg det nya hygientänket även under framtida vintrar så att dessa blir lika virusfria, men på den punkten är jag inte särskilt optimistisk. Alls. Jag är redan orolig inför nästa vinter.

Men den är långt borta. Så långt in i framtiden planerar jag inte.

Nu är i stället våren här och jag ser fram emot en varm och virusfri sommar (helst inte i respirator).