LiU har meddelat att de skall försöka få mig avstängd på grund av brevet jag skrev. Jag skrev nu ett brev till klassen där jag bad dem allihop att dra åt helvete. Dit skall jag själv gå nu.

Uppdatering (2017-01-22 13:29:21):

Det blev mycket sprit den kvällen, polisen hämtade mig och jag fick sova över på sjukhuset. Dagen efter kom jag inte in i lägenheten eftersom polisen, rädda för att jag skulle skada mig själv, hade forcerat lägenhetsdörren och sedan lyckats – lite för väl – att låsa efter sig, så jag sov över på hotell. Men nu är jag hemma igen.

Är det något jag lärt mig av allt det här är det att läkare inte alls är de förstående och empatiska människor som många tror att de är. De två ansvariga läkarna på läkarprogrammet, t.ex., har under hela hösten och vintern sparkat på mig, trots att jag sedan länge legat blödande på marken. Visst kan jag förstå att de måste följa fyrkantiga regler och lagar, men någon sorts förstående eller empatiskt bemötande kunde de ha kostat på sig när de träffade en människa i djup kris. De har varit som kalla robotar, som bara förmedlat slag på slag. Om det är så läkare är, vill jag inte bli läkare.

De två LiU-läkarna ifrågasatte om jag skulle passa som läkare, där man måste ”ge allt för patienten”. Själv känner jag ett genuint engagemang för att hjälpa människor så gott jag bara kan, och jag brinner för det. Däremot undrar jag om de själva har valt rätt yrke. Någon genuin människokärlek finns inte hos dem.

Jag har också haft mycket kontakt med polisen, och dem har jag bara positiva saker att säga om. Varje polismans bemötande har varit exemplariskt, och mycket mer förstående och empatiskt än LiU-läkarnas. Jag har mycket stort förtroende för den svenska polisen.

Och slutligen: givetvis var det helt fel av mig att be mina kurskamrater att ”dra åt helvete”. Men samtidigt kan jag förstå att jag gjorde det, eftersom jag befunnit mig i en djup kris en längre tid, och varje rop på hjälp till samhället gett mig nya straff. Jag orkade inte mer. Beskedet att LiU sedan skall göra vad de kan för att förstöra mitt liv ännu mer var för svårt att svälja.

Nu vill jag inte ha något mer med Linköpings universitet att göra.

LiU och jag har alldeles för olika människosyn.

Uppdatering (2017-01-24 22:27:59): Mitt verbala utbrott den 20 januari kan tolkas på två sätt. Antingen kan man se det som en måttligt förvånande reaktion på ett i någon mening livsförändrande, förkrossande, besked i ett kallt e-postmeddelande hos en person som sedan länge befunnit sig i djup kris. Eller så kan man se det som ytterligare ett tydligt bevis på att jag absolut inte är en tillförlitlig person. Jag känner mig ganska säker på att LiU är av den senare uppfattningen. Det är ingen rolig värld vi lever i.

Uppdatering (2017-01-31 20:04:52): Förra veckan skickade jag följande ursäkt till klassen:

Hej T5.

Jag skrev ett väldigt hårt formulerat brev till er den 20 januari.

Jag är den förste att erkänna att det var helt fel, och jag är hemskt ledsen för det. Extra tråkigt är det att jag skyller på er när det är universitetet jag är besviken på.

Om det är någon tröst så kan jag berätta att jag inte menade vad jag skrev. Före hösten har jag faktiskt alltid tyckt att ni har varit väldigt fina människor.

Jag fick panik när NN via e-post meddelade mig att universitetet skall göra vad de kan för att få mig avstängd, och bröt ihop totalt. Natten spenderade jag på sjukhuset (som patient). I dag har jag fortfarande svårt att både sova och äta, och jag kan inte koncentrera mig på något. Jag har befunnit mig i en djup kris en längre tid (med depression och ångest) och har upplevt att universitetet har behandlat mig som en person som begått ett hemskt brott, trots att jag kan svära på att jag aldrig menat något illa mot någon annan människa i hela mitt liv (och jag har aldrig begått något brott, med råge). Jag har alltid velat det bästa för alla människor i min omgivning. Det känns som om jag blivit dömd på förhand, och aldrig fått någon rättvis chans att försvara mig.

Men brevet jag skrev till er den 20 januari går inte att försvara, bara förklara.

Förlåt.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se