Ett av de större problemen med mitt måttligt frivilliga karriärbyte från matematik till medicin är den ekonomiska situationen. Med en månadslön på omkring 25 000 kronor hade jag mycket god ekonomi som doktorand:

Tyvärr kunde jag aldrig känna någon ekonomisk ”trygghet” trots denna situation, eftersom jag hela tiden mådde mycket dåligt och kände på mig att jag snart skulle bli arbetslös (vilket jag ju också blev).

Vid årsskiftet hade jag omkring 220 000 kronor, och jag tror att jag kan låna 200 000 kronor av CSN, så att jag får totalt 420 000 kronor. Med en reducerad månadsutgift på 11 000 kronor kan jag sålunda leva lite drygt tre år. Men läkarprogrammet är på 5,5 år. Det saknas drygt 300 000 kronor.

Efter att ha mått mycket dåligt mentalt i nästan 20 år, och känt mig utbränd de senaste tio åren, är den här ”nya” ekonomiska stressen verkligen inte något jag önskade mig.