För omkring tre år sedan fick jag för mig att lära mig medicin och människans fysiologi.

Vid den tiden hade jag nästan inte haft en tanke på biologi på flera år (utan bara på matematik, fysik, programmering och språkvård), så det första jag gjorde var att jag fräschade upp mina kunskaper i organisk kemi och biokemi genom att läsa min uppsats från gymnasietiden i ämnet. Kemisk bindning (en ännu mer grundläggande förkunskap) behövde jag inte repetera alls (även om jag skrev en uppsats om det också under gymnasietiden), eftersom jag redan på högstadiet tog allt som handlade om det till hjärtat och sedan aldrig har glömt något av det. Samma sak gällde den organiska kemin, som jag alltså inte heller behövde repetera, men framåt biokemin hade jag utvecklat enstaka minnesluckor varför jag hade stor nytta av den nämnda uppsatsen.

Sedan köpte jag några bra läroböcker, nämligen Sand et al. och Guyton–Hall och anatomiatlasen Netter.

Sand et al. är en medellång text på 600 sidor, medan Guyton–Hall är en lite tjockare bok med sina 1100 sidor. Det föreföll sålunda naturligt att börja med Sand och lära mig precis allt i den boken, för att få en överblick över hela fysiologin, och ett kunskapsträd i vilket jag kunde sedan kunde hänga mer detaljerad information som jag hoppades få från Guyton–Hall. Detta visade sig fungera alldeles utmärkt.

Jag upptäckte att det var precis lagom att läsa omkring 50 sidor per dag, så jag läste ut Sand – från pärm till pärm – på tolv dagar. Under den här tiden hade jag nästan ingen annan arbetsbelastning, vilket förklarar den ganska stora datamängden per dag. Hade jag haft annat att göra hade antalet sidor per dag blivit mindre.

Naturligtvis läste jag texten med mycket stort intresse, för ämnet är ju otroligt fascinerande, inte minst för en person som inte läst fysiologi tidigare! Jag läste texten mycket noggrant och intensivt och smakade utförligt på varje nytt begrepp och varje ny insikt som förmedlades i texten. Nya begrepp brukade jag också slå upp på Wikipedia för att bekanta mig med dem från fler sidor samtidigt. När jag läste tog jag ofta korta pauser för att i huvudet relatera den nyligen inhämtade kunskapen till material jag inhämtat tidigare i boken, för att undersöka likheter och skillnader mellan fysiologiska mekanismer, för att skapa associationer i minnet och i syfte att memorera materialet. När jag inte läste i boken, t.ex. när jag promenerade till och från Maxi eller till och från MAI, gick jag och bearbetade fysiologisk data (för memorering och analysering).

Detta gick mycket bra, så inom två veckor hade jag alltså fått en tämligen detaljerad helhetsbild över människans fysiologi. Jag hade memorerat ”allt” i boken. Det som gjorde att detta fungerade så bra var förstås till stor del att Sand är en mycket välskriven och tydlig bok. Dessutom, om man läser boken på det sätt som böcker skall läsas – alltså från pärm till pärm, utan större avbrott – så slipper man en massa problem som har med t.ex. diskontinuiteter och kunskapsluckor att göra. Läroupplevelsen blir så mycket behagligare, lugnare och roligare om man läser så.

Efter Sand gav jag mig på Guyton–Hall. Med samma takt tog jag denna bok på 22 dagar.

Det allra mesta i Guyton–Hall står också i Sand, men framför allt avsnitten om EKG och centrala nervsystemet är mer utförliga i den tjockare boken. Att Guyton–Hall är nästan dubbelt så tjock som Sand har att göra dels med att denna innehåller lite mer material, dels med att Sand är mer effektiv och rakt på sak: medan Sand förklarar varje sak en gång, riktigt klart och tydligt, så har Guyton–Hall en tendens att säga samma sak flera gånger om, och dessutom med fler ord. (Detta underlättar för personer som läser boken på ”fel” sätt.)

I januari 2015 började jag av någon anledning på läkarprogrammet, och fortsatte då att läsa medicin och fysiologi. Den rekommenderade litteraturen på första terminen inkluderade Molecular Biology of the Cell (”cellboken”, 1342 sidor), och denna bok är helt fantastisk! Ämnet är otroligt fascinerande (och viktigt, eftersom cellbiologin är grunden för allt liv på jorden, och därmed också för människokroppen) och boken är mycket välskriven med exemplariskt tydliga förklaringar, vacker typografi och ytterst välgjorda bilder. Även om bara några kapitel ”ingick” på terminen så slukade jag boken från pärm till pärm. Eftersom utbildningen hade en massa tramsiga obligatoriska moment kunde jag inte komma upp i 50 sidor per dygn, men blev ändå klar med boken strax efter vårterminens slut.

Cellboken är den perfekta vetenskapliga introduktionen till jordens biosfär. Bokens första kapitel utgör en orgie i de sanslöst fascinerande biologiska system, mekanismer och principer som ligger till grund för allt liv på jorden: biokemi, proteiner, DNA, genetik och evolution, DNA-replikation, DNA-reparation, transkription, translation, reglering av transkription och translation, kromatinstruktur i eukaryoter. Det märks mycket tydligt att boken är skriven av och för personer med ett genuint intresse för naturvetenskap och med erforderlig förundran över den skönhet och komplexitet som finns i universum. Författarna lyckas förmedla den stora helhetsbilden lika väl som de minsta molekylära detaljerna. Efter de inledande kapitlen fortsätter boken med beskrivningar av cellmembran, cellskelett, signalsystem, proteinsortering, energiomvandling, cellcykeln (med reglering), apoptos (med reglering) – allt mycket relevant för alla med intresse för naturvetenskap i allmänhet och biologi i synnerhet (t.ex. läkare).

Värt att notera är att bokens senare kapitel är mycket värdefulla fördjupningar till den fysiologi som finns i fysiologiläroböckerna: vi har t.ex. utförliga beskrivningar av cell–cellkontakter (inklusive desmosomer, täta cellförbindelser och öppna cellförbindelser), extracellulärmatrisen och kontakterna mellan celler och extracellulärmatrisen, bakterier och virus, immunsystemet, principer inom embryologin och cancer.

Jag tror jag var ensam i klassen om att läsa ut hela cellboken, men de andra har verkligen gått miste om något! Det här är den bästa bok jag någonsin läst.

Nu lämnar vi cellboken ett tag. Det finns väldigt mycket (grundvetenskapligt och kliniskt) intressant att säga om hur en zygot utvecklas till något som liknar ”den färdiga produkten”. Rekommenderad litteratur i embryologi var Langman. Ämnet är som nämnt mycket relevant och intressant, men boken är jag inte helt förtjust i. Den är ”bra” och vackert formgiven med många bilder, men förklaringarna kunde vara lite tydligare och texten kunde vara skriven på ett mer intresseväckande sätt (jämför med t.ex. cellboken). Den är dock mycket bättre än inget alls. Boken bör – självfallet – läsas från pärm till pärm. I själva verket är det mycket troligt att man får stora problem ifall man försöker hoppa in lite senare i boken.

Under termin två läste jag immunologi och boken Janeway. Fysiologiböckerna (Sand och Guyton–Hall) innehåller i och för sig beskrivningar av immunsystemet, men dessa är lite för odetaljerade (och ouppdaterade). Cellbokens kapitel om bakterier och virus och om immunsystemet, som jag nämnde ovan, är mycket välskrivna och betydligt mer detaljerade och uppdaterade. Men det finns ändå mycket mer att säga om ämnet, och då kan jag varmt rekommendera Janeway. Denna bok kommer från samma förlag som cellboken (Garland Science), så kanske är det inte en slump att denna bok är nästan lika fantastisk som cellboken. Jag sträckläste boken, från pärm till pärm, under en knapp tredjedel av terminen.

En av de rekommenderade böckerna i mikrobiologi, och den som jag själv köpte, var Medical Microbiology av Murray et al.. Boken är vackert formgiven, men utöver detta imponerar den inte på mig. Boken saknar nästan fullständigt den tydlighet och pedagogiska förträfflighet som präglar många riktigt bra läroböcker (i allt från matematik och fysik till biologi). Dessutom verkar den inte alls vara skriven av eller för personer med genuint grundvetenskapligt intresse – i stället ligger fokus på kliniska tillämpningar. Icke desto mindre kan man lära sig en hel del intressant av den, och bokens främsta styrka ligger i dess referensfunktion när det gäller enskilda bakterier och virus.

Något jag slagits av flera gånger under första året på läkarprogrammet är just hur förträfflig Sand är som lärobok i fysiologi. Boken ger verkligen en mycket god förståelse för människokroppens funktion, och den är på de mest centrala punkterna lika detaljerad som de tjockare amerikanska böckerna och minst lika tydlig. På en del områden står det mer i Sand än i t.ex. Guyton–Hall. Dessutom slås jag av hur mycket kunskap som verkligen får plats på bokens 600 sidor; orden och bilderna är synnerligen väl valda. Nu när jag går tillbaka till Sand efter att ha läst mycket annan cellbiologi och fysiologi ser jag hur mycket korrekta fakta som faktiskt antyds i Sand i ”bara farten”. Varje mening i boken är en kunskapsmässig guldgruva!

Om du vill lära dig medicin och fysiologi på egen hand, och du är ungefär som jag (stort intresse för naturvetenskap och tycker om att läsa facklitterära böcker), skulle jag rekommendera följande:

1. Se till att du har de förkunskaper som krävs, d.v.s. kemisk bindning, organisk kemi och biokemi på gymnasienivå. Mina uppsatser kan användas för att repetera detta.

2. Läs Sand et al. från pärm till pärm och memorera ”allt”. Njut av upplevelsen! Efter dessa blott 600 sidor (och tolv dagar) kan du faktiskt väldigt mycket fysiologi (mer än vad studenterna får lära sig första året vid läkarprogrammet i Linköping). Boken ger en mycket god grundförståelse för fysiologin, med förvånansvärt mycket detaljer, och detta är ett kunskapsträd på vilket du kan hänga upp mer detaljerad kunskap.

3. Läs Guyton–Hall. Detta är en lite tjockare bok, men eftersom du redan kan det allra mesta så är det lätt att suga åt sig de ”detaljer” som faktiskt är nya. Det nya kretsar främst kring EKG och nervsystemet, och lite ”smådetaljer” (som är mycket intressanta!) här och där.

4. Läs Molecular Biology of the Cell. Detta ger dig en djup förståelse för livet på jorden och fördjupade kunskaper om människans DNA, gener och proteiner, cellulära mekanismer, metabolism, cellskelettet, förbindelser mellan celler, extracellulära matrisen, bakterier och virus, cancer och immunsystemet. Njut av upplevelsen!

5. Läs Janeway för en gedigen och mycket välskriven bok om immunsystemet. Du har god hjälp av dina tidigare kunskaper, framför allt från cellboken, men Janeway går mycket längre och djupare. Även denna bok är mycket njutbar.

6. Läs t.ex. Langman för att lära dig hur en zygot utvecklas till en hel människa. Ämnet är intressant och boken kunde ha varit sämre (och bättre).

Alla böcker i listan skall naturligtvis konsumeras från pärm till pärm. Den uppmärksamme läsaren har noterat att läslistan ovan inte ger någon större kunskap om människans anatomi (faktiskt lär man sig en del anatomi i Sand, men boken går verkligen inte in på djupet). Detta är alldeles riktigt. Jag tror att det mest smärtfria sättet att lära sig människans anatomi är att köpa ett datorprogram som tillåter virtuell dissektion av människokroppen i 3D – det finns riktigt bra sådana. Börja med att lära dig ryggraden och halsen, sedan armarna och sedan benen (i båda fallen proximalt till distalt). För varje del av kroppen: Memorera först alla ben (och delar av ben!), sedan alla ligament, sedan alla muskler, sedan de större blodkärlen och sist de större nerverna (notera i synnerhet vilka nerver som försörjer vilka muskler). Även om det är en stor datamängd vi talar om, så är det fullt möjligt att lära sig allt detta på någon månad eller så. För att fördjupa sig kan man sedan gå över till professionella tryckta anatomiatlaser (som t.ex. Netter och Sobotta) och läroböcker (som t.ex. Moore).