Utanförskap och innanförskap.

Den som aldrig blev förstådd.

Den som ingen lyssnade på.

Den som förblev osynlig.

En djupt rotad otrygghet.

Ett människovärde som är relativt.

Det ofrånkomliga mindervärdesskapet.

En intakt epitelbarriär på ett slitet ansikte.

De mimiska musklerna försöker förmedla en inlevelse.

En strävan efter att kommunicera det okommunicerbara.

Meningslösheten i att försöka (för tusende gången).

Att tala när ingen vill ta sig tid till att lyssna.

Att skriva när ingen vill förstå.

Tankar som inte kan förenas.

Ett liv med kronisk smärta.

Inga utsikter eller insikter.

Läkare som iskallt dränerar de mest utsatta på deras sista hopp.

Varje nytt rop på hjälp besvaras med ett nytt och hårdare straff.

Deras villkorslösa stelhet med rätt att mörda.

Läkare som sprider rädsla och fördomar.

Svenskar för osäkra för att vara goda.

En snara som aldrig lättar sitt grepp.

En hopplöshet som inte kan avta.

En maktlöshet som fördärvar.

De som ser men inte agerar.

Läkarnas orubbliga enfald.

Normernas okränkbarhet.

Systemets diktatur.

Escitalopram.

Alla mot en.

Att se.

Att agera.

Tid som tar slut.

Ett liv som går till spillo.

En gåva som inte tas tillvara.

En smekning på armen en bit bort.

En tröst åt den som redan är innanför.

Tryggheten hos den silverfärgade elmätaren.

Saknaden efter.

Sökandet efter.

Fanns hon?

En känsla av tacksamhet.

Utsekter och insekter.