Även om den aktuella faryngiten antagligen är mer än bara ren inbillning så är det onekligen så att psykiska omständigheter har en stor makt över den upplevda kroppsliga hälsan, via flera olika mekanismer.

Det kan hända att all stress har sänkt mitt immunförsvar och gjort mig mer mottaglig för infektioner eller gjort så att infektioner varar längre. Sedan jag började sjunga har jag dessutom oroat mig väldigt mycket för just hälsan i de övre luftvägarna. Detta utgör i sig ett stressmoment, ett för mig nästan helt nytt sådant, i synnerhet i dessa förkylningstider när alla runt omkring en tycks hosta och nysa och klaga över halsont (och kanske inte alltid tänker jättemycket på risken att föra smitta vidare).

Men psyket kan påverka den upplevda kroppsliga hälsan även på andra sätt än via nedsatt immunfunktion.

Prövar att svälja, känns bra. Prövar igen, för säkerhets skull: känns fortfarande bra. Prövar några gånger till, ingen smärta. Prövar för sjunde gången: jo, nu kände jag något underligt! Förmodligen håller jag på att bli sjuk, och då kan jag inte sjunga på flera månader!

Kanske utgör allt sväljande i sig en irriterande faktor för vävnaden. Men, framför allt: letar man så mycket, hittar man något. Och om man skulle hitta något som inte kan bortförklaras, t.ex. orsakat av en lätt virusinfektion, så kan oron förstora symtomen och göra så att den upplevda känslan av sjukdom blir långt starkare än normalt.

Jag är ovanligt oensam när jag sitter i baren på restaurangen, men under en hel kväll blir det ändå ganska mycket tid för mig själv och då får min hjärna fritt spelrum att begrunda statusen i svalget. De senaste veckorna har jag vid de tillfällena känt en stor klump i halsen, upplevt att andningen kräver mycket mer arbete än normalt, och i största allmänhet insett att halsen aldrig kommer att bli bra igen. Men sedan kommer någon ur personalen och pratar med mig, och plötsligt försvinner alla kroppsliga symtom.

Jag skrev att jag förmodligen aldrig tidigare haft en sådan utdragen infektion, men ett mer stringent uttalande hade gjort gällande att jag aldrig tidigare påverkats så negativt av en övre luftvägsinfektion, i synnerhet inte en symtommässigt så pass måttlig sådan. Det förefaller troligt att stress och oro utgör en nämnvärd – eller rent av betydande – del av orsaken.