Svar: Du är inte ensam
Stort tack för ditt meddelande.
Mina känslomässiga problem med känsla av utanförskap och ensamhet har dominerat mitt liv sedan grundskolan (ungefär 20 år) och det är väl egentligen inte särskilt troligt att jag någonsin kommer att bemästra dem helt och fullt. Förhoppningsvis kommer jag dock någon gång, kanske redan inom tio–femton år, att hamna i en livssituation med fler positiva känslor än negativa. Hittills i livet har övervikten varit på den negativa sidan, oftast med ganska stor marginal.
Jo, jag hade en flickvän under några veckor våren 2015. Det är också den enda kontakt jag haft med kvinnliga jämnåriga under mitt 28-åriga liv (då var jag 27 år). Det blev en väldigt speciell relation, som inte höll på grund av en dryg handfull omständigheter. Det var alltså inte enbart en positiv upplevelse, men det var helt klart mycket nyttig för mig, kanske till och med nödvändig. Dels försvann lite av den mest akuta utanförskapskänslan efter den relationen, dels fick jag ”sexbiten” avklarad. Jag har på senare år anat att det inte alls är sex jag längtar efter, och att det egentligen inte alls är något för mig. Nu vet jag att det är annat jag vill ha.
Jag antar att du läst artikel 388: Den sociala situationen. Där försöker jag sammanfatta hur jag förändrats och vad jag lärt mig om mig själv sedan våren 2015. Detta material har ännu inte hunnit leta sig in i Ändlös längtan, men under sommaren skall jag åtgärda det. Kanske kommer jag också att ta upp lite andra nyanser av känslorna och tillåta mig att spekulera lite mer kring diverse psykologiska mekanismer.
Boken är kort: 86 sidor.
Andreas Rejbrand