Svar: ”Kontakt”
Tack för ditt meddelande.
Jag vet inte exakt vilket sammanhang du tänker på, men jag gissar på sammanhanget i svaret på gästboksmeddelande 368.
I båda fallen frågade jag en jämnårig (eller något yngre) kvinnlig studiekamrat (två olika) ifall hon ville äta middag ”någon dag”. I första fallet hade jag känt personen i någon vecka, och i andra fallet i ett par månader. Det låg inte alls någon enorm ansträngning bakom mina försök, men jag tyckte att det inte kunde skada att försöka. Man bör också ha i åtanke att dessa händelser inträffade under en ganska djup livskris.
Sedan är det så illa att jag mått övervägande dåligt nästan konstant under de senaste 10–20 åren, vilket inte gett mig så mycket lediga resurser över till att ”förfina” mina sociala egenskaper. Dessutom har jag ju de senaste tio åren i princip inte haft kontakt med andra människor annat än med mina studenter, och som lärare är ju studenter ”off-limits”. Jag har således inte haft någon social kontaktyta.
Det är också så att jag helt enkelt inte är särdeles intresserad av att träffa människor i grupp (underförstått: i symmetrisk och icke-professionell relation) – jag tycker inte om det, det stressar mig bara. I stället föredrar jag att träffas ”en och en”. Men det är klart att det då blir lite svårt att först komma någon så pass nära att man kan inleda en sådan relation. Det är ett problem. Dessutom föredrar jag jämnåriga (eller något yngre) av kvinnligt kön även när det gäller rena vänskapsrelationer (inte för att jag har någon erfarenhet av någon slags relation…). Detta kanske kan missförstås, eftersom män kanske oftast är ute efter mer än bara ”vänskap” när de tar kontakt med enstaka kvinnor. Jag får helt enkelt byta ut frasen ”Jag undrar om vi skulle kunna äta middag någon dag?” mot ”Jag undrar om vi skulle kunna äta middag någon dag? Men vi behöver absolut inte ha sex.”. (Det var ett skämt.) Som du vet, om du läst min bok, så skulle jag definitivt inte tacka nej till något utöver en ren vänskaplig relation, men jag skulle ändå uppskatta ”bara” en sådan väldigt mycket.
Det är förmodligen mycket olämpligt att säga att jag är ”osäker på [mig] själv”. Jag skulle snarare påstå att jag är mycket självsäker och säker på det jag skriver, säger och tänker. Att jag inte trivs i eller passar in i vissa sociala roller är en annan sak. Jag vill också påstå att jag har lätt för att läsa av signaler i t.ex. kroppsspråk (och har kontroll över mina egna signaler), och att jag i allmänhet är mycket intresserad av vad andra har att säga i samtal.
Läsa böcker om ”dating”? Nej, det kommer inte på fråga. Jag tror att det som gör mig till en bra naturvetare, lärare, medmänniska och (i framtiden) läkare är att jag är väldigt ärlig och genuint intresserad av såväl det som är vetenskapligt intressant, som att alla skall ha det så bra som möjligt. Mitt mål är att bara ha goda avsikter, och ärliga metoder. Och att läsa en bok om ”socialt spel” och ”roller” rimmar väldigt illa med detta. Sedan, när det gäller vänskap, så handlar det om att bli accepterad för den man är, åtminstone i min värld. Om det bara är sex man är ute efter så finns det lättare sätt att få det (utanför Sverige, dock).
Andreas Rejbrand