Tack för ditt meddelande.
Jag stormtrivs knappast som läkarstudent vid Hälsouniversitetet, men jag står ut och tycker om delar av tillvaron (som t.ex. den underbara läroboken i cellbiologi). Angående det senare är jag inte alls lika optimistisk: det är möjligt, men inte särskilt troligt. Det verkar i det närmaste som om jag helt saknar de ”nervbanor” i hjärnan som krävs för naturlig symmetrisk interaktion med jämnåriga i grupp.
Andreas Rejbrand