Svar: Semikolon
- Från
- Andreas Rejbrand
- Datum
Tack för ditt meddelande.
Jag blir (väldigt) upprörd när jag ser felaktigt bruk av tecknet semikolon. Detsamma gäller dåligt skriftspråk i allmänhet, framförallt när det gäller uppenbara fel. När det gäller semikolon är det ju också så illa att det är ett extremt vanligt fel. Jag tror att majoriteten av alla nyproducerade texter, t.ex. på bloggar, använder tecknet felaktigt (författaren använder semikolon i stället för kolon). Även hos myndigheter och SVT är det mycket vanligt med felaktigt bruk av semikolon; på många sådana ställen är det också så att felaktigt bruk är vanligare än korrekt bruk. Till exempel använde ju SVT:s Vem vet mest? konsekvent semikolon i stället för kolon vid flervalsfrågor i minst en säsong. Man kan undra hur många av tittarna som lärde sig fel då. Det blir naturligtvis extra provocerande (för sådana som mig) att den här missuppfattningen är så utbredd. Det blir också extra provocerande eftersom det är så lätt att göra rätt: det enda man behöver göra, om man tycker det här är svårt, är att helt sluta använda semikolon; semikolon är ju ett tecken som man nästan alltid klarar sig utan. Visst, om man kan använda tecknet rätt så får man göra det, och det kan ge ett bättre flyt i texten, men det är naturligtvis mycket bättre att sluta använda tecknet helt än att använda det felaktigt. (I synnerhet som felaktigt bruk sprids som en epidemi.)
Det har hänt att jag planerat att arbeta under en kväll, men sedan observerat ett fall av missbruk av tecknet semikolon och då blivit så upprörd att jag inte kunnat arbeta.
"Vilken är anledningen till att jag reagerar så starkt?" är kanske inte en bra fråga eftersom det, beroende på definitionen av "anledning", kanske inte ens finns någon sådan (än mindre en unik sådan). Om vi skall leka "psykologi" så kan man däremot tänka sig att det handlar om ensamhet: jag känner mig ensam om att bry mig om saker som korrekt skriftspråk, och blir ledsen när jag påminns om hur ensam jag är om det. Det faktum att jag nästan alltid är på dåligt humör kanske också gör mig extra känslig.