Om sexköp för funktionsnedsatta
Videon kan också ses på YouTube.
När du har sett filmen – eller läst textversionen nedan – har du säkert många frågor.
På sidan Vanliga frågor och invändningar hittar du svar på de vanligaste frågorna.
Erfarenheten visar att många missförstår en del aspekter i filmen (och texten), och sidan med frågor och invändningar försöker reda ut dessa missförstånd.
Vi behöver prata om den svenska sexköpslagen.
Hur ser det ut i dag?
Att köpa sex är i dag olagligt i Sverige.
I media framställs sexköp som en stor synd. De som köper sex är alltid starka män som för lite extra avkoppling själsligt frihetsberövar en utsatt kvinna. Ibland visar SVT inslag om hur polisen slår till mot sexköpare.
Jag tvivlar inte på att många kvinnor som säljer sex i Sverige är mycket utsatta och det är ett stort problem. Samhället måste hjälpa dessa kvinnor och det är inte alls okej att män utnyttjar dem. Inte på något sätt.
Men en del mynt har två sidor.
En grund att stå på
Sexköp måste inte vara fel.
Om två personer båda blir lyckligare av att genomföra en transaktion av det slaget, ingen av dem får några men på kort eller på lång sikt och ingen utomstående påverkas över huvud taget, så är det fullständigt uppenbart att det inte är något fel med det.
Men självklart är det bara en viss andel av alla sexköp som är av sådan oskyldig karaktär. Där sexköp förekommer, föreligger också risk för otrygghet och övergrepp.
Alkoholkonsumtion är ett annat fenomen som ofta leder till väldigt otäcka scener, men som inte nödvändigtvis gör det. Ett glas vin till maten någon kväll i veckan kan, i en del fall, göra mer nytta än skada.
I stället för att helt förbjuda all konsumtion av alkoholhaltiga drycker, kanske man kan införa strikta regler så att de mörka sidorna mycket kraftigt motarbetas, medan de ljusa tillåts förekomma.
Man kan tänka sig en liknande lösning vad gäller köp av fysisk närhet.
Sexarbetarens situation
Amnesty International föreslog 2015 att sexköp skulle avkriminaliseras, eftersom det då blir mycket lättare att reglera industrin och på så sätt göra det tryggare för dem som säljer sexuella tjänster.
Med en laglig, öppen och reglerad verksamhet torde det vara möjligt att i hög utsträckning säkra tryggheten för samtliga inblandade.
Med den nuvarande svenska sexköpslagen förekommer fortfarande prostitution i klart icke försumbar omfattning, men i ljusskygga miljöer och under förhållanden som samhället inte har någon kontroll över. I dessa miljöer, där alla inblandade skyr polis och myndigheter, går det inte att garantera någon form av trygghet för någon.
Man kan tycka att riskerna med sexköp (liksom riskerna med alkohol) är så stora att eventuella positiva effekter som kommer av eventuella icke-problematiska köp inte kan motivera verksamhetens laglighet, och att den stora otrygghet som i dag finns i den olagliga verksamheten snarare borde angripas med en aggressivare brottsprevention.
Men: Det finns ett ”men”, ett väldigt stort ”men”.
Den funktionsnedsattes situation
Resonemanget ovan är inte orimligt om situationen betraktas genom den genomsnittlige svenskens glasögon. Men det finns omständigheter som han eller hon inte känner till.
Det finns män och kvinnor som är trettio, fyrtio, femtio år och som på grund av någon funktionsvariation – medfödd eller förvärvad, fysisk eller neuropsykiatrisk – aldrig lyckats skaffa sig vänner, än mindre någon fysisk närhet.
Det är fullt tänkbart att det finns sådana människor som är världens snällaste, men som under sina liv lidit något enormt av utanförskap, ensamhet och samhällets fördomar. Nästan allt i samhället är anpassat till personer som fungerar som vanligt, och kunskapen om de annorlunda är i många fall mycket dålig, så dessa människor är ytterst utsatta.
Trauman
Människor kan råka ut för traumatiska händelser som ibland är så otäcka att man knappt ens vågar tänka på dem: en förälder kan förlora sitt barn i cancer, en soldat kan bli tillfångatagen och utsatt för tortyr, ett barn kan bli utsatt för sexuella övergrepp under sin uppväxt, ett par vars enda önskan i livet är att få barn kan lida av ofrivillig barnlöshet.
Alla dessa trauman kan innebära ofattbart lidande och ge men för livet – som ibland också tar slut i förtid.
De ovan nämnda exemplen på trauman är sådana som vanliga människor kan förstå och relatera till. De är företeelser som regelbundet diskuteras i media och i litteraturen och som finns närvarande i det allmänna medvetandet. Många kan ana vad ett sådant trauma innebär, och ibland har samhället specialiserad hjälp att ge den drabbade.
Att växa upp i Sverige alldeles ensam i en parallell värld utan vänner och där fysisk närhet är något lika ouppnåeligt som att kunna gå på vatten eller flyga utan flygmaskin, samtidigt som man hyser en obeskrivlig längtan efter närhet, bekräftelse och samhörighet, kan utgöra ett trauma av precis samma magnitud som dessa exempel.
Enda skillnaden är att det inte finns någon som förstår personen, som bara kommer att bli missförstådd och lämnad utan någon specialiserad hjälp. Om personen är öppen med sina problem riskerar han eller hon att bli betraktad som en farlig och otäck person, kanske en potentiell sexualförbrytare.
Detta blir ett trauma utöver det ursprungliga traumat.
Föreställ dig hur en sådan person mår när han eller hon dagligen matas med bevis på sitt eget utanförskap.
Filmer och serier, tv-program, Internet, tidningar, utomhusreklam, kafferasten på jobbet, bioreklamen, paret framför i kön på ICA, sällskapet vid bordet bredvid, ungdomarna som hänger vid busshållplatsen, mannen som pratar i telefon på tåget.
Ständigt bombarderas personen med budskap som är riktade till ”de vanliga” som har vänner och partners och som aldrig hört talas om något annat. Det går inte en timme utan att personen påminns om att han eller hon lever alldeles ensam i en parallell värld.
Närhet
Sådana personer kan leva årtionden med djup sorg, ångest och depression. De kan ta livet av sig. I annat fall kan deras tillstånd leda till att dörrar stängs och drömmar tas ifrån dem. De blir förpassade till ett hörn av samhället.
En del av dessa är på ett litet barns nivå vad gäller sex och fysisk närhet, men önskar inget annat än en smula närhet, kanske via kramar och handhållning.
Om en sådan person efter flera årtionden av traumatiserande utanförskap och längtan efter bekräftelse, skulle köpa någon form av fysisk närhet av en person som är trygg i sig själv, som inte längre tycker att det är en så stor sak med sex och som själv valt sin sysselsättning och trivs med den, är det då ett så hemskt brott?
En sådan transaktion kan rädda livet på den funktionsnedsatte, bildligt eller bokstavligt.
Bara vetskapen om att fysisk närhet är en möjlighet och inte en omöjlighet kan utgöra en stor tröst i sig.
Osynlighet
Det här verkar vara en helt osynlig grupp i samhället. Under undertecknads hela liv i Sverige, har han inte sett deras situation tas upp en enda gång i media. Den svenske medborgaren, läkarkåren, utbildningsväsendet – det tycks som om ingen vet någonting om dessa människors situation och förutsättningar.
Om fenomenet ”ofrivillig brist på fysisk närhet” någon gång tas upp i media så handlar det om att skydda kvinnor och samhället från farliga män.
Det är så otroligt lätt för den vanlige svensken att ignorera den osynlige som ingen förstår. Det är också socialt riskfritt att klanka ner på honom eller henne, i synnerhet om det görs under förevändningen att skydda kvinnors integritet. Sådant nedklankande brukar uppmuntras och leda till ökad popularitet för mobbaren.
Välmenta råd
Den funktionsvarierade får ofta som enda råd att pröva s.k. nätdejting, vilket i en del fall är som att be en totalförlamad att ta trapporna upp till hundrade våningen.
För somliga är sannolikheten för en träff på en sådan tjänst försumbar, kanske en på hundratusen, om ens det.
Och inte nog med att sådant nätdejtande kostar pengar och orsakar frustration för den funktionsvarierade, det utgör rimligtvis också ett visst frustrationsmoment för de kvinnor eller män som den funktionsvarierade försöker få kontakt med. De flesta av dessa inser att personen i fråga inte har en chans på jorden att få napp, och en viss andel av dem känner sig nog en smula taskiga när de går vidare.
Sexköp
Sexköp borde vara lagligt, åtminstone för vissa personer med funktionsnedsättning:
Om två personer båda blir lyckligare av att genomföra en transaktion av det slaget och ingen utomstående påverkas, så är det fullständigt självklart att det inte är något fel med det.
Det finns fall där köp av fysisk närhet (ibland bara kramar) har en obeskrivligt och livsavgörande stor betydelse för köparen, som inte på annat sätt skulle kunna få den närheten.
Prostitutionen har också en mycket mörk sida, men t.ex. Amnesty menar att sexarbetarnas situation förbättras om sexköp avkriminaliseras och kan ske öppet och under myndigheternas tillsyn.
Kanske skulle sexköp kunna göras lagligt endast för personer med läkardiagnosticerad funktionsvariation och oförmåga att på sedvanligt sätt skaffa relationer, om utanförskapet också medför stort och livslångt lidande för patienten.
Verksamheten skulle kunna bedrivas i samverkan med sjukvården och det övriga samhället på ett tryggt, jämställt och humanistiskt sätt, med högsta möjliga medicinska säkerhet och med utbildade sexarbetare som själva trivs med och tror på sitt arbete och som inte behöver göra det för pengarna.
I utlandet
En del länder har kommit lite längre än Sverige, t.ex. Danmark och Storbritannien. I ett inslag i brittiska BBC har en sexterapeut följande att säga:
Someone could make an incredibly powerful argument that this is a basic human right. Ok, you don’t die from a lack of sex like you do from a lack of food and water, but really? There are parts of you that do die. […] I think if people are unable to do certain things in society, then society should take a corporate responsibility to help.
Min önskan
Jag hoppas innerligt att det svenska samhället någon gång
kommer att förstå att den sorts problematik som plågade mig under hela min uppväxt och mitt tidiga vuxenliv faktiskt kan utgöra ett enormt trauma
kommer att förstå att denna problematik inte är något som personen i fråga själv har valt och inte på något sätt innebär att han eller hon är en ”dålig” människa
kommer att kunna visa empati och stötta personer med den typen av problematik, t.ex. genom en attitydförändring, bättre kunskap och – eventuellt – legalisering av givande av fysisk närhet under trygga, säkra och motiverade former.
Jag betvivlar emellertid att jag kommer att få se en sådan attitydförändring i Sverige under min livstid.