Flag of the United Kingdom
Andreas Rejbrands webbplats

Gästbok

Svar: LLM:er och AI-assisterad utveckling

Tillbaka till originalmeddelandet.

Tack för ditt meddelande.

Ja, det stämmer att jag arbetar som mjukvaruutvecklare, och jag har säkert skrivit det i någon fotnot på sidan 572 i en artikel eller nämnt det i ett parentetiskt inskott 85 minuter in i någon video.

Din fråga om LLM:er och AI är väldigt aktuell.

Jag hör till dem som är mestadels negativt inställda.

Visst kan LLM:erna vara trevliga att prata med i chattform. De kan ge en personlig och sammanhangsanpassad introduktion till eller analys av något man vill veta mer om, kanske som ett alternativ till en manuell sökning på WWW. Men man måste komma ihåg att dessa datorprogram egentligen inte bryr sig särskilt mycket om sanningen. Ofta hittar de på saker, drar felaktiga slutsatser, killgissar, glömmer bort väsentliga aspekter. Så man måste ha väldigt mycket kritiskt tänkande om man använder en LLM, och man bör bara använda dem till mindre viktiga frågor, om man inte kompletterar med en mycket utförlig manuell eftergranskning.

Jag tycker det är okej att man använder dessa LLM:er för privat bruk i sådana mindre viktiga sammanhang. Det kan också vara okej att använda ett sådant system för att rita en bild som bara skall användas tillfälligt för privat bruk inom familjen eller bland nära vänner.

Men för nästan allt annat ogillar jag LLM:erna.

Jag ogillar starkt att mjukvaruutvecklare använder LLM:er för att skapa kod till mjukvara.

För mig är kvalitet heligt. Som mjukvaruutvecklare har man ett ansvar att se till att produkten håller hög kvalitet. Koden skall ge korrekt resultat. Den skall vara buggfri och så fri från konstigheter som möjligt.

Jag har länge varit missnöjd med det ”slarv” som förekommer inom mjukvaruutveckligen. Väldigt ofta får jag intrycket av att utvecklare egentligen inte är experter inom sin plattform och sitt språk, att de inte är helt insatta i best practices för kod och användargränssnitt, att de inte har läst dokumentationen i detalj för varje API de använder, att de inte har utfört omfattande tester av produkten innan den lanserades, att de inte matematiskt har bevisat korrektheten hos de algoritmer som används o.s.v.

Och med de glasögonen är inte LLM:erna ett välkommet tillskott, eftersom de underlättar för ännu mer snabb ”fuskutveckling” av mjukvara med tveksam kvalitet av utvecklare som inte har full koll på vad de gör. Allra värst är förstås om utvecklarna bara kopierar koden från LLM:en. Då har de ju ingen aning om vad koden gör. Att den råkar ge ett till synes korrekt svar i några enkla testfall betyder inte att den är korrekt, buggfri och harmlös.

Före LLM:ernas intåg ogillade jag maskinöversättning i gränssnitt och dokumentation.

Jag kommer ihåg att jag som barn var väldigt imponerad av det svenska språket i gränssnittet och dokumentation för Windows 95. Det märktes att texterna var skrivna av kompetenta, kolbaserade översättare som behärskade såväl de två språken som den tekniska aspekten.

I dag blir jag bara ledsen om jag kör Windows på svenska och läser de texter som finns i gränssnittet. Översättningen är mycket ofta så dålig att det både är pinsamt och svårbegripligt. Antagligen använder Microsoft och andra företag maskinöversättning för att effektivisera och spara pengar, men det är verkligen på bekostnad av översättningens kvalitet. Jag tycker det är supertråkigt, och för mig skriker detta ”vi på Microsoft bryr oss inte om våra svensktalande kunder”.

Så jag har alltså sedan länge en negativ inställning till att maskiner ersätter människor i mjukvarusammanhang – av rena kvalitetsskäl.

Även ur ett vidare perspektiv, bortom mjukvaruutvecklingen, ogillar jag bruket av LLM:er för att skapa material, som t.ex. illustrationer. Tänk bara på alla mänskliga illustratörer som nu ser sin inkomstkälla försvinna. Och vad beträffar slutresultaten: Ganska själlösa produkter, och man får tydligen leva med att vissa hundar har fem eller sex ben.

Ur ett ännu vidare perspektiv har jag under årtionden varit ”den griniga läraren” som tycker att det slarvas för mycket. Efter nio eller tolv år med svenskundervisning i skolan så kan eleverna fortfarande inte skriva grammatiskt och typografiskt korrekt svenska. På vissa högskolor finns en kultur där studenter ”lär sig” genom att läsa gamla tentor i stället för att läsa läroböckerna, noggrant, från pärm till pärm. Och läkarstudenter och läkare kan inte ens grunderna i den organiska kemins nomenklatur. I min värld är det jättekonstigt, för man kan inte få godkänt i gymnasiets kemi utan den kunskapen, och det sägs ju att man måste får högsta betyg i alla ämnen för att komma in på läkarprogrammet.

Så jag har alltid varit den som tycker att det ”slarvas” för mycket, och nu kommer LLM:erna och gör det ännu enklare att ”slarva”.

Men allt som jag skriver här måste sättas in i sitt sammanhang, vilket inkluderar min personlighet och uppväxt. Mitt instinktiva förhållande till LLM:er är i hög grad präglat av min bakgrund och mina uttalade autistiska drag.

Jag är förstås medveten om att det också finns fördelar med LLM:erna, och att mina farhågor inte har så mycket tyngd bakom sig. Kanske kommer LLM:erna att förändra samhället på ett liknande sätt som miniräknaren. Det fanns säkert griniga gubbar som trodde att miniräknaren skulle fördärva ungdomarnas intellekt, men så blev det ju inte.

Jag kommer in lite på det här ämnet i min presentation av Algosim på CodeRage 2025, i synnerhet i frågestunden efter min session.

Andreas Rejbrand