Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Det känns som om det enda som säkert går framåt just nu är tiden själv. Hälsan ser inte ut att gå framåt. Lite för ofta slås jag av hur länge jag hållit ut hittills och oroas över hur länge till jag kommer att orka hålla ut. Men jag tar en dag i taget och försöker att följa de dagliga rutinerna hur trött jag än är, och om jag bara fortsätter att kämpa rakt framåt (ibland med slutna ögon) kanske jag kommer att rida ut otryggheten.

Andreas Rejbrand