Svar: Hur lever livet?
Tack för ditt meddelande.
Det är ganska tungt. Jag tänker väldigt mycket på det som hände på universitetet i höstas och vintras. Det är mycket negativa känslor. Samtidigt som jag är arg på Linköpings universitet för hur de behandlade mig, så känner jag mig värdelös och oduglig. Linköpings universitet utsatte mig för ett övergrepp som det kommer ta många år för mig att läka från. Det känns inte okej att de nu förmodligen kommer att komma undan med detta ostraffat efter att både DO och polisen valt att lägga ned undersökningarna, men det är något jag är så illa tvungen att acceptera. En viss tröst är att jag i min bok Ändlös längtan kommer att berätta om vad som hände och vilken osannolik brist på empati och medmänsklighet som ledningen vid Läkarprogrammet och Linköpings universitet uppvisade. Linköpings universitet är en mardröm för personer med osynliga funktionsnedsättningar.
Ekonomiskt har situationen förbättrats något sedan jag beviljades A-kassa. Jag går fortfarande minus varje månad, men mindre än tidigare. Jag klarar mig alltså i några få månader till innan jag får problem med hyra och annat.
En servitör på restaurangen som jag är stamgäst hos tipsade mig om ett företag som skapar kontakter mellan tekniskt utbildad personal och lokala företag. De har hittat ett företag som söker Delphi-programmerare (!), och det kan hända att jag får ett jobb hos dem. Det vore naturligtvis fantastiskt, men man bör inte ropa ”hej” förrän man har kommit över bäcken. Annars har jag sökt ett större antal jobb som lokalvårdare, restaurangbiträde, receptionist, gokartuthyrare, medlemsrekryterare, chaufför, diskare och väktare, men det verkar som om jag inte var intressant för något av de aktuella företagen.
I brist på jobb som universitetslärare i matematik skulle jag kunna tänka mig att arbeta som gymnasielärare i matematik, men det verkar inte gå att få en sådan tjänst utan gymnasielärarutbildning. Om jag inte blir portad från all universitetsutbildning i Sverige så skulle jag i framtiden kunna sökta till t.ex. KI:s läkarutbildning och få en läkarexamen den vägen. Annars skulle jag kunna lämna Sverige för något annat land. Jag har alltid känt mig ovälkommen i det svenska samhället, så kanske vore det inte någon dum idé.
Andreas Rejbrand