Tack för ditt meddelande.
Ja, det känns skönt att få skapa lite saker igen.
Problemet med att hitta en bana för mig, oavsett om det rör sig om matematik eller medicin eller astrobiologi, är att jag förmodligen behöver en förstående och välmenande omgivning för att det skall fungera. Men det svenska samhället behandlar mig ungefär som homosexuella behandlas i Ryssland. (Nej, inte riktigt, men likheterna är besvärande påfallande på sina ställen.)
Jag håller dock med dig om att det yrke som jag är allra mest lämpad för antagligen är ett som innehåller matematikundervisning på högskolenivå eller något väldigt närliggande. Däremot skulle jag förmodligen utmärka mig som läkare genom att ha ett större grundvetenskapligt intresse och ett mer empatiskt patientbemötande än vad som är vanligt i dag.
Att släppa allt som hänt mig på Läkarprogrammet i Linköping är dock svårt. Deras behandling av mig är bland det vidrigaste beteende jag sett hos en svensk myndighet någonsin.
Andreas Rejbrand