Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Det här kan vara väldigt individuellt.

Först och främst bör man vara intresserad av det man studerar, och tycka att det är roligt. Annars blir det både tråkigt och kanske också svårt.

Själv lär jag mig allra bäst genom att sitta hemma ensam och läsa läroböcker från pärm till pärm. Jag har mycket svårare att ta till mig information muntligt. Dels är förklaringarna i en lärobok oftast både mer korrekta och tydligare än de som föreläsare och andra ger muntligt, dels kan man läsa i vilken takt man vill, gå tillbaka när man vill, ta en paus när man vill, och så vidare. Dessutom hjälper det att jag tycker att tjocka, inbundna böcker med vacker typografi och bra språkbruk är vackra. Det gör det så roligt att läsa i dem.

Jag läser alltid böckerna i rätt ordning och från pärm till pärm. En anledning till detta är att man, om man gör på det sättet, alltid kan förstå exakt 100 % av innehållet. Om man i stället hoppar mellan olika avsnitt (och kanske också olika böcker), finns det stor risk att man inte kan förstå innehållet till 100 %, eftersom man får se materialet i fel ordning rent beroendemässigt. Man kanske inte heller får den stora bilden klar för sig. Även rent psykologiskt tycker jag det är trevligt att läsa böcker från pärm till pärm och i rätt ordning av dessa anledningar, för då vet jag att jag aldrig kommer att stöta på några problem. Vidare är det givetvis så att man lär sig mer om man läser allt i en bok än om man bara läser vissa avsnitt. För man läser ju som bekant för att lära sig (så mycket som möjligt), inte för att med minsta möjligt marginal klara av en tentamen.

Att läsa ett ämne man är genuint intresserad av i en vacker bok är en mycket njutbar upplevelse. Till exempel läste jag under våren den underbara läroboken i cellbiologi från pärm till pärm, och det var underbart. Jag gjorde mig en stor kopp kaffe, satte mig i fåtöljen och läste i en eller ett par timmar, kanske två–tre gånger per dag. Nästan varje pass hände det minst en gång att jag utbrast ”Gud vad coolt!” för mig själv, eftersom cellbiologin är så fascinerande. Sedan ger det också en ganska stor känsla av tillfredsställelse att efter varje pass titta på bokens ”mage” med boken stängd och bokmärket på aktuell sida och se hur långt man kommit och hur mycket ny kunskap man inhämtat.

När jag läser en ”enkel” bok (som t.ex. fysiologi eller cellbiologi, men kanske inte en matematikbok på doktorandnivå) brukar jag läsa varje avsnitt en gång och då memorera ”allt”. Jag läser alltså mycket intensivt, och smakar på varje nytt begrepp mycket noggrant. Bland annat jämför jag det med min tidigare kunskap och sorterar in det på rätt ställe i hjärnan (bildligt). De flesta nya begrepp och observationer är så spännande och välintegrerade i den övriga kunskapsväven att jag helt enkelt kommer ihåg dem efter en sådan behandling.

Sedan, när jag inte läser, går jag ständigt runt och bearbetar (i huvudet) nyligen inhämtad information. Repetition, resonemang, formuleringar och så vidare. Jag använder aldrig några hjälpmedel. Till exempel har jag aldrig ritat eller strukit över i en bok, och jag skapar heller inte egna ”anteckningar”. Det ser jag inte poängen med – allt står ju ändå i boken! (Jag brukar alltid komma ihåg var på en sida en bit information finns. Det har kanske med ”bildminnet” att göra.)

Att läsa böcker i min fåtölj är som nämnt en mycket njutbar upplevelse för mig. Detta gäller kanske inte i lika stor utsträckning ifall jag är stressad. Däremot är jag nästan aldrig stressad när jag läser. Till exempel läste jag all fysiologi som ingår i läkarprogrammet på fritiden för tre–fyra år sedan, och då var jag av uppenbara skäl inte stressad (jag läste av rent intresse). Det har jag naturligtvis nytta av i dag, när jag faktiskt av någon anledning verkar vara läkarstudent. Annars har jag alltid gjort så att jag läst ut läroböckerna till den kommande terminens kurser under sommar- eller vinterlovet före terminen. På så sätt får jag läsa i fred utan stress.

Under kursens föreläsningar sitter jag bara och lyssnar. Jag har aldrig tagit anteckningar. Det har jag aldrig förstått poängen med, eftersom så gott som allt ändå står i kursboken (och där oftast är mer korrekt och bättre förklarat). Det kan förstås hända att en föreläsare någon gång lägger till något ”nytt”, som inte står i kursboken, men det identifierar jag direkt eftersom jag ändå memorerat hela kursboken före kursstart. Den lilla nya informationen får som regel plats i huvudet, och behöver inte skrivas ner på papper.

På våra föreläsningar på läkarprogrammet brukar jag sitta på kanske tredje eller fjärde bänkraden från scenen, vilket gör att jag ofta har en annan student framför mig, kanske snett framför mig. Oss emellan kan jag berätta att jag vid några tillfällen sett vad dessa studenter lägger till för anteckningar i sina PDF-filer. Ganska ofta är den tillagda informationen felaktig (eftersom studenten missförstått). Ännu oftare är de tillagda kommentarerna av bristfällig språklig kvalitet (t.ex. särskrivningar). Mycket sällan är den nya informationen något som inte står i litteraturen.

Generellt får man nog ut mer av föreläsningar av att vara så här pass förberedd. När jag studerade matematik och fysik tyckte jag det var mycket trevligt att gå på föreläsningar, eftersom föreläsarna alltid hade egna exempel och egen notation. En matematisk föreläsning är ju som ett konstverk, och det är en mycket njutbar upplevelse att gå på en bra sådan. Nu på läkarprogrammet är jag kanske inte fullt lika entusiastisk, eftersom föreläsarna oftast bara repeterar en liten delmängd av det jag sedan långt tidigare memorerat från någon kursbok. Dessutom kan föreläsarna stundom lägga till lite blandade felaktigheter, bristfälliga förklaringar och språkfel. (Matematiker verkar vara mycket mer noggranna med sina föreläsningar.)

Sedan är det förstås så att jag inte lägger hela tiden på studier, utan jag lägger också en hel del tid på fritidsintressen, såsom författande av matematiska läroböcker och programmering. Det är kanske viktigt att ha andra spår aktiva samtidigt som studierna. En bra idé är att arbeta med studierna och sina fritidsintressen om vartannat: studier, fritidsintresse, studier, fritidsintresse, tills dagen tar slut.

Om man kan avvara några år på sin livslängd kan det också hjälpa att proppa i sig goda men ohälsosamma livsmedel, såsom Coca-Cola och centerrullar på dagarna. Det kan höja humöret och därmed effektiviteten via bland annat motivationen.

Andreas Rejbrand