Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Jag väntade på att få den här frågan av någon. Faktiskt övervägde jag till och med att på eget initiativ skriva en kort notis om fallet Elliot Rodger. Precis som du säger (även om "vissa likheter" faktiskt är en underdrift) så påminner Elliots beskrivning av hans isolation och längtan efter (framför allt) kvinnlig närhet och bekräftelse, och av hans upplevelser i den vackra naturen och i samhället, väldigt mycket om hur jag själv skulle säga.

Man måste naturligtvis ställa sig frågan om det Elliot berättade om sin livssituation faktiskt var sant eller inte. Med tanke på likheterna mellan hans beskrivning och min egen (och det faktum att min egen historia definitivt är ärlig och sann), så tror jag på honom. Och då finns flera likheter: Precis som jag har hade han aldrig haft någon kvinnlig vän -- han hade aldrig "ens" hållit en jämnårig kvinna i handen. Och det var som ett slag i magen på honom varje gång han påmindes om att jämnåriga "redan" börjat med parförhållanden, och "kanske" även sexuella relationer. Just känslan av att den otroligt vackra naturen är plågsam att uppleva ensam är också något jag själv skrivit om; faktiskt har jag den senaste månaden tänkt skriva en notis om just det, men nu kanske det är bäst att jag låter bli. (Fast jag vet inte, kanske borde jag inte låta honom förstöra för mitt eget berättande.) Hans beskrivning av vardagsensamheten känner jag också igen -- själv gör jag också allt ensam: lever, äter, går på restaurang, arbetar, handlar, promenerar, ser på film, läser, sover... Faktum är att jag kanske aldrig tidigare sett en annan person beskriva sin situation på ett sätt som jag känner igen så här mycket.

Däremot verkar mitt problem (åtminstone ytligt sett) ha varit mer omfattande. Medan Elliot berättade att hans problem började i puberteten, så hade jag vid det laget sedan ganska länge haft mitt problem (åtminstone sedan lågstadiet). Och Elliot dog vid 22 års ålder utan att ha hållit en jämnårig kvinna i handen -- jag är nu 26 år och har aldrig hållit en jämnårig kvinna i handen.

Men det fanns också stora olikheter mellan Elliot och mig. Det jag först lade märke till var hans brist på självinsikt: ganska snart började jag uppleva honom som "pinsam" i filmerna (som han själv publicerat). Han beskrev sig själv som "[a] magnificent, supreme gentleman" (och han var "beautiful and sophisticated") och tyckte att han förtjänade alla "blonda kvinnor" mycket bättre än deras nuvarande partners (som han beskrev med en mängd pejorativ -- favoriten var obnoxious). Dels saknade han insikt om sin egen ofullkomlighet, dels verkade han inte förstå hur andra uppfattade dessa uttalanden. Jag tror och hoppas att min självinsikt och ödmjukhet är en bra bit bättre än Elliots. Vidare ansåg han att han borde ha varit kvinnornas främsta val eftersom han hade en dyr bil (en numera världskänd svart BMW) och groteskt dyra solglasögon -- nu är vi mil från mig, som starkt ogillar ytlighet. Han verkade också försöka spela en roll som en väldigt "sexig" man (med munrörelser o.s.v.) i sina klipp, vilket jag bara kan tolka som väldigt "fjantigt".

Och något som alltid varit extremt viktigt för mig är det "axiomatiska moraliska ramverket". Sedan högstadiet har jag skrivit artiklar om vad som är "rätt och fel", och en närmast uttjatad mening på min webbplats är ju

Jag drömmer om en värld i vilken samtliga människor i varje situation gör det som ökar välmående och minskar lidandet för samtliga inblanda individer.

Så att åka runt och skjuta ner folk ligger ganska långt nere på min att göra-lista. [För att undvika missförstånd: Detta var en underdrift.]

Så, jag antar att hans specifika problem och flera av hans beskrivningar påminde väldigt mycket om min situation, men samtidigt så verkade han sakna all form av självinsikt, och han gav ett väldigt ytligt och enfaldigt intryck. Jag hoppas (och tror) att jag inte gör det.

Jag undrar om (och i sådana fall hur) den här historien kommer att påverka mitt fall. Risken finns att jag själv får problem på grund av de nämnda likheterna.

Jag kommer inte på något mer att tillägga just nu, men det skulle inte förvåna mig om jag reviderar/utökar mitt svar senare i dag.

Andreas Rejbrand

Uppdatering (2014-05-25 22:26:54): Jag har nu läst de 30 första sidorna av hans text, och hittills har jag mest sett olikheter mellan honom och mig. Bland annat ansträngde han sig för att passa in bland de "coola killarna" i skolan (säg, mellanstadiet). I mitt fall var det tvärtom då jag tröttnade på hur "omogna" mina jämnåriga var, så jag tog i stället varje tillfälle i akt att visa hur annorlunda jag var. Generellt verkade han också ha haft betydligt mer sociala kontakter med jämnåriga under grundskolan. Jag hade tänkt läsa klart hans 140-sidiga text.

Uppdatering (2014-05-25 22:59:49): Incidenten på sidan 32 känner jag inte alls igen mig i. Jag kan inte föreställa mig att jag själv hade reagerat på en sådan händelse.

Uppdatering (2014-05-25 23:27:00): Jag slås också av hur pojkaktig Elliot var. Förutom skateboard och den där andra konstiga saken, så var det mycket datorspel, inte minst krigsspel. Sådant höll jag sällan på med.

Uppdatering (2014-05-26 01:35:31): Skildringarna på sidan 47 kan jag känna igen mig mer i. Skildringen på sidan 48 (under "15 Years Old") är fruktansvärd. Nog för att jag sett sådana scener i amerikanska filmer, men jag har alltid hoppats att sådan mobbning inte förkommer i verkligheten. Det är inte så svårt att förstå, att om detta är en persons vardag under en längre tid, så kan vederbörande få för sig att "alla" är grymma.

Uppdatering (2014-05-26 18:51:48): Jag förstår att incidenten med 12-åringen på sidan 53 var traumatisk. Incidenter av den natur som den som beskrivs på sidan 56 är vardagsplågor för mig också. Men här börjar han också spåra ut ganska rejält. Idén om att "förbjuda" sex har naturligtvis även jag smakat på, men att tala seriöst om det är ju ytterst barnsligt. Och sedan hävdar han att han har "an exceptionally high level of intelligence" (utan att motivera hur han vet det) och att han måste vara "destined for greatness". Här börjar det osa diagnoser, om han nu är seriös. Man kan misstänka att han faktiskt överdriver lite i texten.

Uppdatering (2014-05-26 20:31:55): Stycket som avslutar Del 4 (på sidan 59) kan vara nyttig för vissa att läsa. Här har vi vad jag tror är en ärlig redogörelse av hur dåligt Elliot faktiskt mådde (till synes) på grund av hans tröstlösa saknad.

Uppdatering (2014-05-26 20:47:39): Jag vore inte jag om jag inte kommenterade språkbruket i texten. Det finns enstaka fel här och där, bland annat när det gäller skiljetecken (t.ex. felaktigt bruk av tecknet semikolon). Men över lag är texten inte så dålig, och jag har definitivt sett mycket värre texter.

Uppdatering (2014-05-26 20:55:13): Filmupplevelsen på sidan 61 känner jag förstås igen.

Uppdatering (2014-05-26 21:03:26): Sidan 63. Vad är det för ungdomar som lever i USA egentligen? Och kan man vara hur omogen som helst och ändå få körkort?

Uppdatering (2014-05-26 21:27:34): Elliots högfärd har genomsyrat hela texten hittills: han ville inte flyga ekonomiklass, han skämdes över att bo i lägenhet. På sidan 66 skrev han "It would be completely against my character. I am an intellectual who is destined for greatness. I would never perform a low-class service job".

Uppdatering (2014-05-26 21:56:24): Återigen (överst på sidan 70) visar han tecken på bristande självinsikt. Samtidigt kan det vara så att man blir blind av att vara desperat och må fruktansvärt dåligt.

Uppdatering (2014-05-26 22:09:47): "The laptop I received on my 17^th birthday had become infected with viruses, so my mother bought me a new, even better laptop on my 19^th birthday." För det första inträffar detta knappast om man är försiktig och har skydd mot virus, och för det andra -- och det är det viktigaste -- så torde de allra flesta virusangrepp bara skada mjukvaran, som kan installeras om.

Uppdatering (2014-05-26 22:16:59): Sidan 72. Vad menade han egentligen med "weak"? Själv var han ju rädd för mycket (t.ex. mörker), grät mycket, föll för grupptrycket, ... Och om han föraktar världens grymhet, varför kallar han själv snälla personer för "svaga"? OK, hans "förklaring" kom i nästa stycke. Men jag håller inte med honom. I min värld är man "stark" om man gör det som är moraliskt rätt (enligt de moraliska axiomen och enkel logisk härledning), även om man har någon form av "press" på sig att göra något annat. Återigen: hans syn på vad som är "starkt" och "svagt" kan vara ett resultat av att han blivit blind av förakt och depression. Men ironiskt nog så skulle det betyda att han var "svag" enligt min definition.

Uppdatering (2014-05-26 23:00:20): Sidan 74: "I won't get into the details, as most of the people reading this won't understand complicated video game terms anyway." Här låter det som ett barn som skryter. "complicated video game terms". Just attributet complicated känns väldigt fel. För övrigt torde lämpligheten i att inte gå in på dessa detaljer snarare ligga i deras irrelevans. Men kanske övertolkar jag här -- kanske skulle han själv ha hållit med om den olyckliga formuleringen.

Uppdatering (2014-05-26 23:13:50): Sidan 75: "She should have been more considerate." Här håller jag faktiskt helt med honom (åtminstone om modern kände till hans problematik på det här området).

Uppdatering (2014-05-26 23:19:38): Bara för att ge ett exempel på ett icke-semikolonrelaterat språkfel (s. 76): "[...] an inferior insect who's presence ruins her atmosphere.". Kanske ett rent tryckfel, vem vet. Den här skildringen av mötet på stranden är annars väldigt bra, och mötet skulle jag själv ha reagerat på samma sätt på. Han överdriver alltså inte.

Uppdatering (2014-05-26 23:35:49): Sidan 77. Han fick verkligen mycket gratis: bil, boende, mat, ...

Uppdatering (2014-05-26 23:49:12): Sidan 78: "I am destined for great things. Becoming a multi-millionaire at young age is what I am meant for." Låter inte friskt.

Uppdatering (2014-05-27 00:04:02): Det blev hotfullt precis i slutet av Del 5.

Uppdatering (2014-05-27 00:12:15): Sidan 83. Upplevelsen första natten måste ha varit fruktansvärd för honom. Återigen: jag har sett i amerikanska filmer att sådant förekommer, men ...

Uppdatering (2014-05-27 00:16:25): Sidan 84, incidenten i första stycket. Jag förstår att det också var en traumatisk upplevelse för honom. Men sedan spårar han ur fullständigt: "I am descended from British aristocracy. He is descended from slaves. I deserve it more." Här verkar han vara fullständigt galen. Han fortsatte med att kalla den mörkhyade studenten för "ugly black filth" och "scum". I nästa stycke kallar han sig själv för "[an] intelligent gentleman". Förvisso kan det ligga något i att unga kvinnor dras till lite mer burdusa män, men han gör här ganska grova rasistiska utspel.

Uppdatering (2014-05-27 00:47:13): På sidan 87 har vi mer av samma vara. Inledningsvis blir han besvärad av något som besvärar mig också, men sedan kommer hans rasistiska kommentarer och hans konstiga relation till fadern.

Uppdatering (2014-05-27 00:52:27): På sidan 87 blir det sedan riktigt otäckt. "I wanted to inflict pain on all young couples. [..] I was capable of killing them, and I wanted to. I wanted to kill them slowly, to strip the skins off their flesh. They deserve it. [..] I realized that I wouldn't hesitate to kill or even torture my hated enemies if I was given the opportunity." Detta är fullständigt oacceptabelt (enligt min moral). Jag har aldrig trott på straff och hämnd över huvud taget, och speciellt inte när det är riktat mot oskyldiga personer! (Den stora majoriteten av de unga par han träffade på hade ju aldrig gjort honom något.) Mord och tortyr är "oförlåtliga" brott. Det vore en annan sak om han skrev att han "kände" att han ville göra något sådant -- för man kan kanske inte rå för vad man känner. Men att säga att man förespråkar eller tänker göra något sådant är en helt annan sak.

Uppdatering (2014-05-27 23:09:36): Elliot menade (tror jag) att de unga kvinnorna förtjänade att dö och lida eftersom de inte vara attraherade av honom. Detta är fullkomligt befängt! Man kan inte rå för vad man är och vad man inte är attraherad av, på samma sätt som man inte kan rå för om man är född homosexuell, eller om man tycker om klassisk musik, eller om man är född med en mörk hudfärg. Nu har förvisso en del personer varit elaka mot Elliot, och dessa har alltså gjort något dumt, men man får intrycket av att det inte bara är dessa som han föraktar.

Uppdatering (2014-05-27 23:27:28): Sidan 88-89. Han fortsätter med sina nedlåtande och rasistiska kommentarer. Men till viss del kanske de grundar sig i social rädsla -- han var rädd för sina jämnåriga. Och ofta är ungdomar ganska respektlösa mot varandra, och det kan vara svårt för lite rädda och känsliga personer. Om man får tro Elliots text så är studenterna på USA:s västkust faktiskt mer respektlösa än vad de är i Sverige. När man har att göra med personer som lider av psykisk ohälsa krävs att man visar extra hänsyn och läser av vederbörande extra mycket. Man måste vara varsam och försiktig när man interagerar med personen. En mogen och ansvarskännande vuxen bör automatiskt ta på sig den rollen vid behov, men ungdomar gör nog inte det lika lätt.

Uppdatering (2014-05-27 23:37:22): Sidan 90. Visst, Elliot verkar helt "galen", men hans rumskamrater borde ha varit mogna nog att inte mobba honom. Helst borde de ha insett hans mentala hälsotillstånd och stöttat honom.

Uppdatering (2014-05-27 23:41:22): Sidan 91: "I didn't understand why James wasn't angry like me. [..] To see another male be successful with females is torture for males like us who have no success with females." Det är märkligt att Elliot, trots hans "överlägsna intelligens", inte inser att detta inte gäller för män över lag, utan bara för vissa män (och ganska få, t.o.m.).

Uppdatering (2014-05-27 23:45:33): James borde ha insett Elliots behov av psykiatrisk vård efter incidenten på sidan 91. Det borde ha framgått att han även utgjorde en fara för andra. Men faktiskt, även långt tidigare, borde hans föräldrar ha insett hans behov av hjälp (även om de inte insåg faran för andra). Var är escitalopramoxalatet? Om man får tro texten så har Elliot hittills (sidan 91) inte fått någon psykiatrisk hjälp, och speciellt ingen medicin. Det hade han behövt. Jag tror att escitalopram eller annan SSRI hade kunnat hjälpa honom något enormt. Det hade inte löst alla hans problem, men han hade mått mycket bättre. Medicinens lindrande effekter hade kunnat göra så att något av hans omstartsförsök med college hade fungerat.

Uppdatering (2014-05-27 23:54:09): Sidan 91, nederst: typexempel på felaktigt bruk av tecknet semikolon.

Uppdatering (2014-05-28 00:10:19): Vid det här laget är det uppenbart att Elliot och jag var ... är? ... var två helt olika personer, även om stora likheter förelåg när det gällde "huvudproblemet". En av de många "ytliga" skillnaderna var att Elliot faktiskt hade mycket mer kontakt med jämnåriga: James, och nu Andy och Stan.

Uppdatering (2014-05-28 00:15:05): Elliot skyller alltid sina problem på att kvinnor inte vill ha honom, men har det slagit honom att han nästan aldrig gett någon kvinna någon chans att vilja ha honom? Om man aldrig ens pratar med kvinnor är det svårt att få en flickvän. (För att jämföra med mig själv: även om jag aldrig befunnit mig i sociala sammanhang så har jag åtminstone kontaktat tusentals kvinnor via Internettjänster som e-kontakt.se, och även försökt nå kvinnor på "andra sätt".)

Uppdatering (2014-05-28 00:18:22): Ytterligare en olikhet mellan Elliot och mig var att Elliot ville gå på fester. Själv har jag aldrig tyckt om (ungdoms)fester. Och medan Elliot drack, har jag aldrig druckit (etanol -- jag har naturligtvis druckit vatten och andra drycker).

Uppdatering (2014-05-28 00:24:28): Sidan 94: som om nya, dyra kläder skulle hjälpa. För övrigt tycker jag att Halloween-firandet låter obehagligt: massa fylla och nakenhet. Borde knappt tillåtas.

Uppdatering (2014-05-28 00:46:20): Mot slutet av sidan 98 har han en poäng: folk i allmänhet har (mycket) svårt att förstå omfattningen av den problematik som Elliot hade (och jag har). Problemet låter trivialt, för det är hyfsat trivialt för de flesta människor. Men alla är inte exakt likadana. För vissa är det ett extremt stort problem.

Uppdatering (2014-05-28 00:51:22): Sidan 99. Jag litar inte riktigt på Elliot. Kanske visste Spencer helt enkelt inte om att Elliot hade den här problematiken. Kanske menade han inget illa alls?

Uppdatering (2014-05-28 00:57:21): Sidan 99, andra halvan: Suck. Sidan 100, andra stycket: Ännu större suck. Ingen självinsikt och ingen etik och moral. De stackars flickorna "förtjänade" inget "straff".

Uppdatering (2014-05-28 01:10:39): Sidan 101: Nog är han sjuk, och blindheten är ett symptom. Var är läkarna som borde ha tagit hand om honom sedan länge?

Uppdatering (2014-05-28 01:24:36): Sidan 104: han behöver vård!

Uppdatering (2014-05-28 01:40:13): Spårmängder av självinsikt förekommer t.ex. på sidan 108.

Uppdatering (5/29/2014 12:37:11 PM): Något som jag reagerat på länge är att Elliot är väldigt osjälvständig och beroende av sina föräldrar. T.ex. på sidan 108 när han ber sin mor ordna en ny dator åt honom, trots att han är 21 år. Faktiskt tyckte jag det var väldigt konstigt att samma sak hände när han var 19 år.

Uppdatering (5/29/2014 12:45:25 PM): Vid det här laget är det repetition, men återigen (sidan 109) visar Elliot prov på starkt bristande självinsikt, bristande logik och bristande moral.

Uppdatering (5/29/2014 12:55:18 PM): Sidan 110. "No one respects a man who is unable to get a woman." Vilket nonsens. Han hade onekligen en handfull konstiga uppfattningar, Elliot. "If a man is all alone, people get the impression that girls are repulsed by him, and therefore he is a worthless loser." Så är det i varje fall inte bland mognare människor i Sverige. Men jag undrar om det ens var så illa på Isla Vista.

Uppdatering (5/29/2014 1:10:34 PM): På sidan 112 nämns ordet psychiatrist för första gången. Bättre sent än aldrig?

Uppdatering (5/29/2014 1:14:09 PM): Sidan 113: "My first act of preparation was the purchase of my first handgun. I did this quickly and hastily, at a local gun shop [..]." USA:s vapenlagar är fruktansvärda -- det är inte konstigt att tragedier som den här inträffar med sådana lagar.

Uppdatering (5/29/2014 1:31:56 PM): Sidan 116: girl's borde vara girls. Det är andra gången på bara några sidor som genitiv och pluralis blandas ihop. Sidan 117: samma sak igen!

Uppdatering (5/29/2014 1:47:30 PM): Lite senare på sidan 117 spårar han ur nästan mer än vanligt. (Däremot kan det möjligtvis finnas ett uns av verklighet bakom hans resonemang. Som jag nämnde tidigare är det kanske så att ungdomar inte är världens mest rationella varelser. Men jag betvivlar att unga kvinnor skulle vara värre än unga män.)

Uppdatering (5/29/2014 1:51:13 PM): Sidan 117: bikini's borde vara bikinis.

Uppdatering (5/29/2014 1:55:30 PM): Han säger ofta att människor är djur. Där har han faktiskt helt rätt (precis som Volvo-bilar är bilar). Men han tänker ändå helt fel, förstås, för han avser inte en biologisk tolkning. Han verkar inte vara så bra på djurrättsetik.

Uppdatering (5/29/2014 2:03:31 PM): Sidan 120: Sasha. Väldigt intressant: en vacker ung kvinna (bara ett år äldre än Elliot, d.v.s. 22 år!). Men här har vi ännu en skillnad mellan Elliot och mig. Medan jag hade älskat idén, så ogillade han den initialt, eftersom han tyckte det var "patetiskt". Hans idéer om "manlighet" ligger honom till last. Jag hade blivit väldigt glad av Sasha, även om det troligtvis inte hade lett till sex med henne. Han borde t.ex. rimligtvis ha kunnat tigga till sin kram, eller ha fått pröva att vidröra hennes händer -- det hade gjort mig överlycklig! Och bara att ha en ung kvinna att spendera tid med! Jag skulle inte tycka att det var något fake med det. Nästan tvärtom: hon kände ju till hans problematik, så han skulle kunna ha en ärlig och öppen relation med henne. Det här hade jag verkligen älskat om jag hade fått erbjudandet när jag var i hans ålder (eller, än i dag, även om "ett år äldre än mig" (=27) känns lite väl gammalt, eftersom jag inte "hängt med" i min egen generations åldrande). Men Elliot tackade "nej" till fler kvinnliga counsellors. "pathetic loser", nej. Då tycker jag snarare att det är "patetiskt" att göra sig "attraktiv" med dyra kläder och stora muskler.

Uppdatering (5/29/2014 2:26:39 PM): Fick han inga mediciner (SSRI?) av sin läkare?

Uppdatering (5/29/2014 2:49:44 PM): Däremot skulle jag nog hålla med Elliot om det lilla faktum att amerikanska studentboenden som det här är ganska otäcka ställen med mycket ungdomsfylla och stök. Det tycker jag inte alls om. (Och jag undrar om det inte faktiskt är bättre i Sverige.)

Uppdatering (5/29/2014 3:00:02 PM): Sidan 125. Här fick han äntligen medicin, men tyvärr tog han den inte. Detta borde ha medfört tvångsinläggning.

Uppdatering (5/29/2014 3:10:34 PM): Sidan 127. Om den här redogörelsen är sann så begick Soumaya ett stort misstag här. Det var rent elakt av henne.

Uppdatering (5/29/2014 3:15:02 PM): Elliot var verkligen "bortskämd". På sidan 128 får han en ny, dyr bil, den numera världskända svarta BMW:n. Han tyckte att hans mor borde köpt en upper class-bil till honom långt tidigare. Uj, uj.

Uppdatering (5/29/2014 3:26:38 PM): Nej, alla hjärtans dag tycker inte jag heller om.

Uppdatering (5/29/2014 3:57:52 PM): Slutet av boken, med planerna för "Day of Retribution", är otäckt. Det var bara tur att han inte lyckades med allt han hade planerat. Och i sista stycket före epilogen försvinner hans sista uns av självinsikt.

Uppdatering (5/29/2014 4:03:45 PM): På sidan 136 talar han minst sagt illa om kvinnor. Han har fått för sig en massa dumheter som inte har något med verkligheten att göra.

Uppdatering (5/29/2014 4:06:01 PM): Min förra kommentar handlade om första halvan av sidan 136. Andra halvan är ännu mer chockerande. Men kanske menar han inte det han skriver. Kanske är det "bara" desperationsmätaren som slagit i taket. Han hade behövt tvångsvård (med medicinering) långt tidigare.