Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Vi kan börja med lättsmälta fakta. Som doktorand i matematik vid Linköpings universitet har du tre arbetsuppgifter: 40 % kurser i matematik på forskarnivå, 40 % egen forskning och 20 % undervisning. Kurserna är i varierande områden och ofta av mycket hög kvalitet. Forskningen bedriver du själv tillsammans med din handledare, så det är lite av ett "teamwork". Själva forskningsämnet blir du antingen tilldelad (som i mitt fall) eller så kanske, kanske, får du välja det själv. Du är doktorand i fem år, och du får i praktiken stor frihet i hur du sköter ditt arbete: även om det var en hel del (skrämmande) tjat om "arbetsplatsnärvaro" och "medarbetarskap" på mitt introduktionsmöte, så visade det sig senare inte ha så mycket (om något) med verkligheten att göra. (Jag tror mest introduktionsmötet var till för att skrämma iväg mig från institutionen.)

Beträffande lönen vill jag först säga att jag generellt tycker att lönerna i Sverige är för höga. Trots jordens gigantiska miljöproblem, överbefolkning och överkonsumtion, och fortfarande en del fattigdom i världen, så har medel- och höginkomsttagare i Sverige råd att skämma bort sig själva rejält. Själv står jag nederst på doktorandernas lönestege (och doktoranderna tror jag har i särklass lägst lön av alla på institutionen, undantaget amanuenser, d.v.s. tillfälligt anställda studenter) och får lite drygt 24 000 kronor per månad före skatt, men det är ändå långt mer än jag behöver, så jag gör en stor vinst varje månad. (Men jag skänker pengar till Amnesty varje månad, och har planer på att utöka med fler organisationer.)

Doktoranderna utför också en hel del sociala aktiviteter tillsammans, men jag deltar aldrig själv i dem (numera -- jag prövade att vara med de två första gångerna). Det har hittills rört sig om vitt skilda saker, som brädspel, bollsport, gokart, klättring, bowling, paintball och djurpark.

Om man som doktorand får göra "det roliga" inom matematiken eller inte beror på vad man tycker är roligt, och vad för sorts doktorandtjänst man har. Jag tror faktiskt att en doktorandtjänst mycket väl kan vara mångas drömtjänst.

Hur arbetsmarknaden för matematiker ser ut har jag ingen aning om.

Själv trivs jag som bekant inte allt för bra med mitt jobb. Det jag är gör bäst, och det jag tycker är roligast, är ju undervisning, och som doktorand har man bara 20 % undervisning. Forskarutbildningskurserna är väldigt trevliga, men eftersom jag gjort exakt samma sak varje dag ända sedan högstadiet, börjar jag bli trött. Forskningen är jag väl ärligt talat inte överförtjust i -- det är nog naturligt lite svårt att bli exalterad över ett projekt man blivit tilldelad.

Jag har bestämt mig för att sluta som doktorand efter nästa vår (jag tar ut en licentiatexamen). Sedan har jag i princip blivit lovad två års betald semester (d.v.s. 100 % undervisning) -- och lönen blir mycket högre än vad jag har nu. Sedan är det "tack och adjö". Under denna semester hade jag tänkt skriva klart min bok om matematisk analys -- det är ett projekt jag är mycket entusiastisk över och som jag tror kan resultera i något mycket, mycket bra.

Om jag fortfarande lever efter dessa tre år är det främst tre saker jag väljer mellan: (1) börja på läkarprogrammet, (2) bli pilot och (3) bli lokförare. Den stora nackdelen med läkarprogrammet är att det är på nästan sex år. Den stora nackdelen med pilotyrket är den dåliga arbetsmarknaden. Lokförare, däremot, verkar ganska realistiskt. Arbetsmarknaden är god, och lönen är skyhög (omkring 30 000, tror jag). Nu är en X2:a förstås inte lika "häftig" som en 777:a, och en X12:a inte lika häftig som en 737:a, men man får som sagt vara realistisk. Oavsett vad jag väljer kommer jag att fortsätta arbeta med matematik på fritiden. Den stora fördelen då är ju att jag får göra precis vad jag vill, hur jag vill. Och när jag verkligen är intresserad av något kan jag arbeta otroligt effektivt. Det skulle inte förvåna mig om jag skulle vara mer produktiv som fritidsmatematiker än vad jag är nu som heltidsanställd doktorand...

Tyvärr är min erfarenhet den, att om man verkligen älskar matematik, så bör man arbeta med matematik på fritiden. Bara då får man arbeta med vad man vill inom ämnet, och på sina egna villkor. Och det är då man är produktiv.

Andreas Rejbrand