Gästbok

Tack snälla, du. Jag önskar dig detsamma (men jag behöver ingen religiös övertygelse för att göra det, utan det räcker med mina moraliska axiom).

Anledningen till att jag vill prata om min situation är att jag upplever att omgivningen agerar olämpligt i frågor som rör personer som är annorlunda på mitt sätt. Om jag borde lära mig om islam för muslimers skull, på samma sätt som folk i samhället borde lära sig om min situation för min skull, skulle det följaktligen vara för att jag agerar olämpligt i frågor som rör muslimer. Så vitt jag känner till gör jag inte det. Jag accepterar alla människors livsstil, så länge de inte skadar för någon annan. Du får gärna rätta mig om jag har fel, t.ex. om du har identifierat någon brist i min hantering av någon islam-relaterad fråga.

När du säger att du "vet" att jag skulle hitta lyckan genom att studera islam, eftersom att du själv gjorde det, har du tyvärr fel. Om ett element i en mängd har en egenskap, så följer det inte per automatik att samtliga element besitter den egenskapen. Om du t.ex. tar upp ett äpple ur en säck utan att titta, och det visar sig att äpplet var rött, så kan du inte bara därför med säkerhet veta att alla äpplen i säcken är röda. Om du hittar en person som föredrar klassisk musik över hårdrock, så betyder inte det att detta gäller alla människor. Visst, talet x = 7 löser ekvationen 2x + 6 = 20, men bara därför gäller inte att varje tal löser ekvationen (i själva verket löser inga andra tal än just 7 ekvationen).

I just det här fallet är jag tvärtom övertygad om att jag inte skulle finna lyckan genom att studera islam. Trots allt känner jag mig själv bättre än vad du känner mig. Nej, det jag skulle behöva är vänner, framför allt en kvinnlig vän, och gärna också ett arbeta jag trivs med.

Angående islam skulle jag aldrig kunna tro på det i någon mer bokstavlig mening. (Samma sak gäller t.ex. kristendomen.) Visst, ingen kan veta säkert om det finns en gud så som Bibeln eller Koranen beskriver det, men det är inte alltför svårt att inse att sannolikheten för det är extremt låg. Tänk dig att du hittar tusen svarta plastpåsar i en stor idrottshall. Du börjar öppna dem, en efter en, i slumpmässig ordning. Den första innehåller ett rött äpple, liksom den andra, och den tredje. Efter några timmar har du öppnat alla säckar förutom en. Var och en av dessa har innehållit ett rött äpple. Nästan säkert kan man då anta att även den sista säcken innehåller ett rött äpple; något annat vore väldigt osannolikt. En liknande typ av resonemang kan användas för att förklara varför det inte är troligt att Bibeln eller Koranen är mer än fiktion, vad de övernaturliga berättelserna beträffar.

Däremot kan man hävda att islam (eller kristendomen) handlar om mycket mer än bara dessa berättelser. Man kanske kan vara hängiven muslim eller kristen även utan att tro på någon gud. Religionen är då mer en livsåskådning och moralkälla, och ger samhörighet trosfränder emellan. Det skulle jag snarare köpa, men då finns det mer lämpliga föreningar än dessa trossamfund för mig (dessutom är det lite farligt att basera sin moral på en bok i stället för att resonera själv).

Jag vet inte vilket ditt huvudsyfte med din kommunikation med mig var. Om det främst rörde sig om att värva mig till islam så är jag rädd för att du misslyckats; ingen skulle lyckas med att värva mig till något trossamfund. Om det i stället mer handlade om omtanke gentemot mig så kan jag bara tacka. Fler borde bry sig även om sådana de inte känner. Det bästa du kan göra för mig är, som du vet, att sprida min bok. Även om du aldrig skulle vara dum mot sådana som mig, så finns det andra som skulle det, så jag tror boken behövs.

Det var trevligt att prata med dig (även om jag kanske inte var överdrivet förtjust i samtalsämnet); det är inte ofta jag har någon att prata med alls...

Andreas Rejbrand