Svar: Svar på tidigare svar IV
- Från
- Andreas Rejbrand
- Datum
Tack för ditt meddelande.
Ja, jag nästan utesluter det, och det finns en mycket enkel anledningen till det: det finns helt enkelt inga möjligheter där. Doktorandgruppen är väldigt liten, och utanför doktorandgruppen är medelåldern en bra bit över min ålder.
Angående AS: Efter en snabb titt på WP-artikeln får jag intrycket av att jag inte "har" AS; jag känner inte igen mig. Visst, jag fungerar på ett helt annat sätt än de allra flesta, så om man tycker att alla som är lite annorlunda på något sätt borde ha en diagnos (jag säger inte att du tycker det), så borde jag väl det. Men jag är högst osäker på om AS är "rätt" diagnos i sådana fall. Kanske att jag var något mer "AS-aktig" när jag var barn, dock.
Andreas Rejbrand
Uppdatering (8/16/2013 11:54:30 PM): Angående AS: När jag var yngre tyckte en psykolog faktiskt att jag "hade" AS. Det var väl kul för henne. För mig blev det dock inte bättre, utan omgivningen använde "diagnosen" för att klanka ner på mig: "ja, jag visste att det var dig det var fel på". Om jag hamnade i konflikt med någon, så var ett vanligt argument att jag hade fel eftersom jag var "sjuk" och inte "förstod": "det hör till diagnosen att...". "Diagnosen" kändes också för omgivningen som en "förklaring" på varför jag var som jag var: allt fick sin förklaring, allt berodde på "diagnosen". Mina faktiska egenskaper, och min faktiska personlighet, och mina faktiska behov kunde man nu helt ignorera, eftersom man visste vad min säregenhet "berodde" på. Nej, jag tycker inte om den här sortens diagnoser, eftersom de så lätt kan missbrukas. Det är ju allmänt känt att folk faktiskt har olika personligheter, och det är mycket bättre att i varje fall undersöka en persons specifika egenskaper och behov (eftersom det är vad man trots allt måste agera utifrån!), i stället för att på mycket lösa grunder sätta en etikett på en samling personlighetsdrag. [Detta stycke skall inte tolkas som att jag explicit eller implicit bekräftar att jag har AS: som nämnt tidigare känner jag inte igen mig i beskrivningen av AS-personligheten på WP. Jag har inga problem med social kompetens eller interaktion... nja, bortsett från att jag ofta undviker det senare...]
Uppdatering (8/17/2013 2:36:16 PM): Jag menar, har man hjärtproblem behöver man hjärtmedicin och har man synfel behöver man linser. Man skulle kunna hitta på ett namn för kombinationen "hjärtfel + synfel", säg "Rejbrands syndrom" (RS), men det förändrar inte på något sätt de åtgärder som krävs: hjärtmedicin och linser. På samma sätt har jag alltid haft min personlighet, och mina problem. Vad den tidigare nämnda psykologen gjorde var att hon gav ett namn på en kombination av olika egenskaper, men det sade ju inget om vad man skulle göra åt de faktiska problemen, som ju alla redan tidigare visste om att jag hade. Så någon förbättring blev det inte för mig; tvärtom kom ju "diagnosen" att missbrukas av min omgivning. När omgivningen fick reda på "diagnosen" var det som om den ("omgivningen"!), som aldrig riktigt förstått mina problem/tagit dem på allvar, nu fick en anledning att totalignorera dem. Eftersom jag fått min "diagnos" fick de en ursäkt att slippa tänka på såväl hjärtmedicin som linser. [Detta stycke skall inte tolkas som att jag explicit eller implicit bekräftar att jag har AS: som nämnt tidigare känner jag inte igen mig i beskrivningen av AS-personligheten på WP. Jag har inga problem med social kompetens eller interaktion... nja, bortsett från att jag ofta undviker det senare...]