Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Jag är själv inte doktorand i fysik, utan i matematik; jag bytte alltså bana lite grand efter masterexamen i fysik. Jag insåg nämligen efter ett par-tre år att jag egentligen tycker att matematik är roligare – och lättare. Om man är väldigt noggrann och vill förstå allt till 100 %, och har svårt för handviftande, så är matematik lättare. Däremot ångrar jag inte på något sätt att jag tog en master i fysik först – jag tror inte jag är sämre på matematik i dag för det. Tvärtom är jag mycket bättre på fysik, och vad skall man ha matematik till om man inte samtidigt är fysiker (och tvärtom: man kan inte fysik om man inte kan åtminstone lite matematik)?

Jag är nog inte rätt person att fråga om hur det "är" att vara student. Bland annat så höll jag mig borta från alla former av "studentliv" när jag själv var student, så hur det är vet jag inte. När det gäller kurser vet jag mer. Min erfarenhet är att kurserna överlag är lätta, och överlag håller hög kvalitet, även om matematikkurserna i snitt höll högre kvalitet än fysikkurserna (färre kurser som var pedagogiskt undermåliga, fyra mot en eller så). Hur det är att få jobb efter en masterexamen i fysik vet jag inte mycket om, eftersom jag själv började som doktorand i matematik direkt efter min examen. Jag misstänker dock att det är knepigt att få jobb utanför universitetsvärlden; åtminstone krävs någon form av ansträngning, och kanske även någon form av specialisering i utbildningen. Att få jobb som doktorand tror jag är ganska lätt, däremot.

Andreas Rejbrand