Gästbok

Tack för ditt meddelande.

Nej, jag har inga problem med att interpretera och extrapolera andra människors handlingar och känslor (som t.ex. att du kommer att tolka dessa fina ord som en bekräftelse på att jag har Aspergers syndrom). Jag tror heller verkligen inte för gott om människor (snarare tvärtom - min bakgrund med mobbning osv. har snarare fått mig att vara väldigt misstänksam mot andra människor). För övrigt tycker jag att intelligens, öppenhet, ärlighet, och "rakt på sak"-het är bra egenskaper, som världen skulle må bättre av om fler besatte, och det vore ju sjukt att börja diagnosticera folk bara för att de hade dessa positiva egenskaper. I själva verket är det högst tveksamt att börja diagnosticera personligheter, eftersom alla är olika, och det är quite normalt. Ännu viktigare, finns det någon utilitaristisk (ännu ett fint ord!) poäng med att diagnosticera personligheter? Blir personer med AS lyckligare av att veta att deras personlighet har fått ett namn (likt en sjukdom) av psykologin/medicinen? Snarare torde det verka stigmatiserande, och samhällets övriga medborgare får en anledning till att inte ta personen i fråga på allvar, eftersom hon är "sjuk", när hon i själva verket kanske bara är mer begåvad än samhället i övrigt.

Andreas Rejbrand