Välkommen

Jag heter Andreas Rejbrand och bor i Katrineholm, 119 kilometer från Stockholm. Jag studerar för närvarande på masterprogrammet i fysik (med lika mycket matematik) vid Linköpings universitet, där jag också arbetar som lärare i matematik vid Matematiska institutionen (MAI).

Bland mina största intressen återfinnes också just matematiken och fysiken. Matematiken är kanske människans viktigaste vetenskap, ty alla andra vetenskaper använder den. I själva verket använder man matematik varje gång man drar en slutsats. Mer abstrakt matematik än vad man finner i vardagslivet har också möjliggjort all vår tekniska (och kulturella!) utveckling. Naturvetenskapen, å sin sida, med fysiken i spetsen, erbjuder en unik förståelse av hela universums natur - allt från universums födelse, struktur och moderna innehåll i form av bl.a. stjärnor, planeter och asteroider, ända ner till utvecklingen och funktionen hos jordens alla organismer - från de allra första mikroorganismerna till den mer komplexa människokroppen. Naturvetenskapen ger, förutom förståelsens intellektuella stimulans i sig, vardagsapplikationer till både nytta och nöje och dessutom en korrekt bild av hur allt i naturen förhåller sig, vilket kan ge rationaliserade värderingar i samhället.

Vid sidan av vetenskapen är teknik och programmering mina största intressen. Jag är en mycket erfaren Win32-utvecklare i Delphi, men har kunskap även i många andra språk. Jag har programmerat sedan tioårsåldern, och redan på högstadiet/gymnasiet utvecklade jag min första riktigt stora produkt, webbeditorn (XHTML-editorn) Easy Coder, som fortfarande används, även om jag nog inte kommer utveckla den något vidare. Under (en vecka av) gymnasietiden utvecklade jag också den numeriska matematikprogramvaran AlgoSim; nu arbetar jag med AlgoSim II, som är ett oerhört mycket mer omfattande och ambitiöst projekt, vars filosofi närmast kan liknas den i Wolframs Mathematica. Jag hoppas få presentera en tidig version av programmet inom kort.

Jag är även samhällskritisk och anser att människan inte alltid gör skäl för sapiens (tänkande) i sin artbeteckning, utan borde tänka över sina värderingar och sitt agerande mer. På vilket sätt förklarar jag på sidan Livsfilosofi. Angående djurrätt tycker jag att man skall respektera alla levande djur med medvetande. Jag skulle aldrig döda en insekt, utan tycker det är såväl fegt som moraliskt inkompetent att göra det. Jag brukar till och med rädda livet på fästingar (kvalster/spindeldjur/leddjur) om jag får chansen; förvisso vet jag inte hur mycket medvetande en fästing har, men säkerhetsprincipen tvingar individen att inte chansa.

Jag tilltalas av skönhet, d.v.s. sådant som är vackert. Jag är väldigt intresserad av musik (som fenomen), även om jag direkt ogillar majoriteten av all modern, populär musik. Bra musik för mig är Andrea Bocellis album Cieli Di Toscana, Elton Johns sång Belfast, eller Turtle Dove av Ralph Vaughan Williams. Klassisk brittisk musik och filmmusik (Star Trek: First Contact, Star Trek: Insurrection, Harry Potter osv.) tycker jag om. (En lång, djupgående artikel om Harry Potter-filmerna (och musiken däri) kan du också läsa här på min webbplats.) Musik är så mycket mer än bara "underhållning" - musik kan ta dig till platser i ditt medvetande, du inte trodde fanns, och musik kan lugna, trösta och stärka människor, och till och med få dem i tårar. Skönhet förefaller emellertid vara väldigt subjektivt; en tydlig manifestation av detta är ju mitt ogillande av populär musik. En annan sak handlar om klädstil: går jag in i en vanlig klädaffär uppfattar jag långt mer än hälften av alla plagg som direkt "fula". Och ringsignaler till mobiltelefoner: en ringsignal med stil är en distinkt signal, inte en melodi, skämtdialog eller något annat ologiskt.

I själva verket tycker jag det är ont om stil och klass i det moderna samhället. Folk lever sina inrutade liv och tycks inte ägna tankar åt något djupare än att diskutera TV-program. TV-program som i allmänhet är oerhört ytliga och larviga, som visar människan från hennes allra sämsta och mest omogna sida. Jag drömmer om en värld, där alla människor är snälla mot varandra, och aldrig skadar varandra. Om en värld där människor alltid tar varandra på allvar, och försöker förstå varandra, även om folk är olika. Faktum är att jag finner en stor del av alla TV-program vedervärdigt vidriga och rent av sjuka. Människor bråkar och sårar och skadar varandra och andra djur helt utan anledning. Och tidningarnas löpsedlar är i allmänhet inte mycket bättre. Däremot förefaller i varje fall SVT ha ett uns värdighet kvar.

Jag påverkas också oerhört starkt av vissa filmer. Till exempel såg jag Titanic förra året. Efter filmen vaknade jag mitt i natten, och kände en förtvivlad sorgsenhet. Det var som att all lycka och glädje i världen sjönk med Titanic, och allt som återstod i min värld var tomhet. Ännu värre var The Phantom of the Opera (2004). Det är en alldeles underbar film, dels för musiken och scenerna, men också för filmens oerhörda (psykologiska) verklighet. De filmer som påverkat mig under längst tid är nog ändå Harry Potter-filmerna. Den värld som beskrivs förefaller så obeskrivligt vacker: det är en sådan klass på det storslagna, och mänskligt mysiga, slottet. Och bäst av allt är den närhet till vänner som föreligger bland studenterna och lärarna på Hogwarts: de bor, lever, och arbetar tillsammans. Man är alltid omgiven av en mycket stor mängd människor, varav många är nära vänner, och kanske till och med kärleksvänner. Underbart.

Andreas Rejbrand
den 30 maj 2009